Thursday, 2 June Sammanfattning

Transkript

1 Memo Thursday, 2 June 2011 Phnom Penh Karl-Anders Larsson karl-anders.larsson@sida.se Ekonomisk rapport: Kambodja, juni Sammanfattning 1. Kambodja har under de senaste tio åren haft en tillväxt på över 9% per år och en tillväxt av jordbruksproduktionen på 4,5% per år, i båda fallen bland de högsta tillväxttakterna i världen. 2. Den ekonomiska tillväxten har även lett till minskad fattigdom, samtidigt som inkomstskillnaderna har ökat. 3. Fyra sektorer har främst bidragit till tillväxten: jordbruk, textil-och konfektionsindustrin, byggnadsverksamheten och turismen. 4. Exporten är helt koncentrerad till textil-och konfektionsindustrin, framförallt till USA 5. De utländska direktinvesteringarna, främst från Asien, har ökat kraftigt. 6. Den ekonomiska politiken bedöms av bl.a. IMF och Världsbanken ha varit ansvarsfull och större obalanser har undvikits. Den ekonomiska krisen 2009 hanterades genom statliga utgiftsökningar, framförallt ökade löner. De inhemska statsintäkterna är mycket låga och Kambodja är fortsatt beroende av bistånd som finansierar drygt en tredjedel av statsbudgeten. 7. Den privata sektorn domineras av småföretag inom den informella sektorn. En små- och medelstor tillverkningsindustri saknas i stort sett. 8. Kambodja har potential för en snabb ekonomisk och social utveckling. De viktigaste riskerna/utmaningarna är: bristen på god samhällsstyrning, miljömässig hållbarhet, behovet av reformering av statsförvaltningen, ökade inkomstskillnader och brist på en bred, diversifierad ekonomisk struktur.

2 Embassy of Sweden Memo 2 (7) Makroekonomisk utveckling Under tioårsperioden , ökade Kambodjas BNP med i genomsnitt 9,1% per år, en av de högsta tillväxttakterna i världen. Den snabba tillväxten, från ett mycket lågt utgångläge, förklaras av tillväxt inom fyra sektorer: a) jordbruket, b) textil-och konfektionsindustrin, c) byggnadsverksamheten och d) turismen. Under 2009 drabbades Kambodja av den internationella finansiella krisen och tillväxten var, enligt officiella källor, 0,1%, medan Världsbanken uppskattar att BNP minskade med 3,7%. Jordbruksproduktionen ökade dock i samma takt som tidigare (drygt 5%), medan de övriga tre sektorerna ovan minskade kraftigt. Under 2010 skedde en återhämtning och BNP-tillväxten uppskattas till ca 6%. Industriproduktionen och turismen ökade, medan återhämtningen inom byggsektorn var begränsad. Återhämtningen väntas fortsätta under 2011 men det är osannolikt att Kambodja på kort sikt kommer att återvända till den höga tillväxttakten under åren före krisen. En viktig tillväxtfaktor har varit den snabba ökningen av export av textiloch konfektionsvaror till USA. Denna svarar ensamt för ca hälften av Kambodjas totala export. Det starka beroendet av en sektor och en marknad innebär att exportinkomsterna är mycket sårbara. Under 2010 ökade dock exporten till EU, som nu är Kambodjas näst största exportmarknad med ca 18% av exporten. Detta väntas fortsätta som resultat av Everything But Arms initiativet. Investeringar i sektorn, liksom även i byggnadsverksamhet och turism, är också mycket beroende av utlandet, framförallt genom investeringar från andra asiatiska länder (främst Sydkorea och Kina). Jordbrukets andel av exporten är endast drygt 1% men har ökat mycket snabbt de senaste åren när regeringen inlett en medveten politik, genom ökad kommersialisering av jordbruket och speciellt export av ris, men även socker. Jordbruket har haft en genomsnittlig tillväxt på 4,5% per år under det senaste decenniet, vilket är högt i internationell jämförelse. Arbetsproduktiviteten ökade långsamt med ca 2% per år och jordbruket är som helhet starkt beroende av klimatförhållandena. Det är fortfarande den viktigaste sektorn för sysselsättningen, ca 2/3 av arbetskraften sysselsätts inom jordbruket.

3 Embassy of Sweden Memo 3 (7) Kambodja har under det senaste decenniet, enligt bedömningar av bl.a. IMF och Världsbanken, bedrivit en ansvarsfull ekonomisk politik och undvikit stora budgetunderskott. Under 2009 ökade dock budgetunderskottet till 6,3% av BNP, som följd av en expansiv utgiftspolitik i syfte att minska effekterna av den externa ekonomiska krisen. Underskottet minskade något under 2010, men planeras åter öka under Detta avspeglar svårigheter att minska utgifterna som främst beror på ökade löner och försvarsutgifter (pga konflikten med Thailand), samtidigt som intäkterna ökar långsamt. Inflationen har kunnat hållas på relativt låg nivå (3-4%) de senaste åren, med undantag för 2008 då de kraftigt ökade livsmedelspriserna bidrog till en inflation på 25%. Penningpolitiken har begränsad effekt pga den starkt dollariserade ekonomin. Kredittillväxten till den privata sektorn, som var mycket snabb under 2008, föll kraftigt under 2009 men ökade återigen under Det finansiella systemet har byggts ut snabbt under senare år, men bedöms av IMF som instabilt. Regeringens budgetunderskott har främst finansierats av förmånliga lån och gåvobistånd och den externa skuldsituationen bedöms som hållbar, även om en ökning av lånen (främst från Kina) inger viss oro på sikt. Utveckling av levnadsförhållandena 1 Kambodjas befolkning 2009 var 14 miljoner, en ökning med 2,1% per år sedan Både födelse- och dödstal har minskat kraftigt sedan Urbaniseringsgraden har ökat, från 18,6 till 24,2% mellan 1998 och Den snabba tillväxten har lett till minskad fattigdom. Andelen fattiga beräknades 2007 vara 30%. Alla grupper i samhället har ökat konsumtionen och fått bättre tillgång till service och infrastruktur. Om utvecklingen fortsätter, kommer Kambodja att uppnå de flesta Millenniemålen år De mål som sannolikt inte kommer att uppnås gäller: utbildning, mödradödlighet och miljömässig hållbarhet. Tillväxten har dock åtföljts av ökad ojämlikhet. Det beror på ökade skillnader mellan stad och landsbygd, ökade skillnader i städerna men framförallt på ökade skillnader på landsbygden. Bostads-, vatten- och sanitetsförhållandena har förbättrats, både på landsbygden och i städerna, mellan 2004 och Fortfarande beräknas dock bara ca hälften av 1 Detta avsnitt baseras främst på Cambodia Socio-Economic Survey 2009 som genomförts med finanisering från Sverige/Sida och med tekniskt stöd från SCB.

4 Embassy of Sweden Memo 4 (7) befolkningen ha tillgång till säkert dricksvatten och 65% av landsbygdsbefolkningen saknar någon form av toalett. Jordbruket är den helt dominerande sektorn för människors försörjning. Jorden används främst för risproduktion och i stort sett alla hushåll på landsbygden har också husdjur. Fiske är också en viktig näring för en stor del av befolkningen. Kommersialiseringen av jordbruket och ökat intresse för råvaruexploatering har lett till ett stort antal konflikter, även om detta endast berör en mindre del av befolkningen. Men de flesta saknar säkra rättigheter till mark och i de fall konflikter uppstår med mäktiga ekonomiska intressen avvisas ofta de som brukat jorden utan tillräcklig kompensation. Inom utbildningen har klara framsteg nåtts under senare år. Läskunnigheten ökade mellan 2004 och 2009 från 67 till 73%. Skillnaden mellan kvinnor och män har minskat, men är fortfarande betydande. Skillnaden i de yngre åldersgrupperna är dock mycket mindre, vilket visar att utbildningen har lett till minskade skillnader mellan könen. Deltagandet i skolgången har ökat på alla nivåer och i alla geografiska områden. Ökningen är störst på landsbygden och bland flickorna. Kvaliteten i undervisningen är dock låg och avhopp från studierna är vanligt förekommande. De flesta indikatorer på hälsosituationen har förbättrats. Exempelvis har barnadödligheten, per 1000 födda barn, minskat från 125 år 2000, till 55 år Tillgången till hälsovård har också ökat. Två indikatorer som dock visar på mycket begränsade förbättringar är mödradödlighet och näringsstandarden hos barn. Nära en tredjedel av alla barn under fem år visar tecken på undernäring. Regeringens politik Regeringens övergripande utvecklingsstrategi är den sk Rektangulära Strategin. Genomförandet av denna preciseras i landets fattigdomsstrategi, National Strategic Development Plan (NSDP), som uppdaterats och nu gäller för perioden Utifrån NSDP:s prioriteringar ska Ministerier och Provinser formulera 3-åriga strategiska budgetplaner som sedan stäms av med Finansministeriets Medium Term Expenditure Framework inför formuleringen av regeringens budgetförslag. Statsutgifterna, som andel av BNP, har ökat årligen under det senaste decenniet och beräknas under 2010 vara ca 19%. De inhemska intäkterna

5 Embassy of Sweden Memo 5 (7) beräknas till ca 13%, en mycket låg nivå i internationell jämförelse. Biståndet till regeringen (gåvor och förmånliga lån) är ca 7% av BNP eller ca 35% av statsutgifterna. Denna andel har varit i stort sett konstant under de senaste åren. Som helhet har budgeten allokerats i enlighet med NSDP. Budgeten för stöd till jordbruket har dock varit mycket begränsad (ca 1% av de totala utgifterna) och andelen av budgeten som går till utbildning är också lägre än i jämförbara länder. Kambodja genomför sedan 2005 ett omfattade reformprogram för de offentliga finansiella styrsystemen, med stöd av ett antal biståndsgivare, inklusive Sida. Ett antal framsteg har gjorts vad gäller budgetens trovärdighet och kapacitet för planering och uppföljning. Transparensen är dock fortfarande begränsad och det går t.ex. inte att direkt följa upp biståndets användning. Under senare år har dock en allt större andel av biståndet gått till infrastrukturinvesteringar (främst med finansiering från Kina). Även hälsovård och landsbygdsutveckling finansieras till stor del av bistånd, inklusive omfattande stöd genom enskilda organisationer. Utöver resurser från regeringen, biståndsgivarna och enskilda organisationer, kanaliseras betydande resurser via bidrag från privatpersoner och politiska partier (främst det styrande partiet, CPP) till de lokala nivåerna (kommuner och distrikt). De inhemska statsintäkterna har ökat något, främst beroende på den ekonomiska tillväxten. De dominerande källorna är tullar och avgifter på utrikeshandeln och indirekta skatter (främst omsättningsskatt). Systemen är dock ineffektiva i att generera intäkter pga omfattande undantag. Mycket begränsade intäkter har registrerats av det omfattande inflödet av investeringar och bristen på transparens har utsatts för hård kritik. Kambodja ger stark prioritet till att locka till sig utländska investeringar och detta har varit framgångsrikt under senare år. Nästan alla investeringar har kommit från i första hand Kina och Sydkorea men även från Singapore, Malaysia, Thailand och Vietnam. De kommersiella investeringarna från Japan, USA och Europa har däremot varit obetydliga. Den privata sektorn Den privata sektorn i Kambodja domineras av mycket små företag. Av företag, beräknades 96% ha mindre än 10 anställda och 69% var

6 Embassy of Sweden Memo 6 (7) enmansföretag 2. Majoriteten av företagen (62%) ägs av kvinnor och de allra flesta är verksamma inom handel och tjänster. 27% av företagen var helt formellt registrerade, medan 40 % var helt informella. Tillverkningsindustrin domineras helt av textil- och konfektionsindustrin med drygt anställda och skoindustrin med ca anställda. Mer än 90% av dessa är kvinnor. Kambodjas investeringsklimat och konkurrenskraft bedöms oftast som mycket svaga. Det största problemet är korruption och svagt rättsskydd. En anti-korruptionslag antogs under 2010, men det är för tidigt att bedöma effekterna av denna. Andra negativa faktorer är bristande infrastruktur (speciellt tillgång till elektricitet) samt brister i högre utbildning och tekniskt utbildad personal. Trots detta har de utländska direktinvesteringarna legat på en hög nivå sedan 2004, motsvarande 10% av BNP och mer än hälften av de totala investeringarna i landet. Regeringen bedriver en aktiv politik för att locka till sig utländska investeringar, genom generösa skatteförmåner och satsning på speciella ekonomiska frizoner. Regeringen beviljar också omfattande koncessioner till utländska investerare för mark att användas för storskalig råvaruproduktion. Även inhemska investerare ges förmåner, ofta kopplade till utländska investeringar. Kambodja saknar dock en väl utbyggd struktur av medelstora företag med tillverkning för den inhemska marknaden. Utmaningar Kambodja har definitivt en god potential för ekonomisk och social utveckling. Landet befinner sig i en dynamisk region och har goda förutsättningar att utveckla jordbruksproduktionen och andra råvarubaserade näringar. Förutsättningarna att utöka turismen är också goda. En framtida resurs är olje- och gasfyndigheter, även om möjligheterna att snabbt exploatera dessa överskattades när de först upptäcktes Men riskerna och utmaningarna är många. De viktigaste är: 1. Alla bedömare rangordnar Kambodjas position vad gäller god samhällsstyrning mycket lågt. Exempelvis bedöms korruptionen vara omfattande och den anges av privata företag vara det viktigaste 2 IFC, The Provincial Business Environment Scorecard in Cambodia, November 2009

7 Embassy of Sweden Memo 7 (7) hindret för affärsverksamhet. Rättsystemets brist på oberoende och kapacitet leder till godtycklig tillämpning av lagar och regler. Det hierarkiska beslutssystemet och det parallella systemet av lojaliteter och informella kontakter är också utvecklingshämmande. 2. Den snabba ekonomiska tillväxten, med kraftigt ökade markpriser i attraktiva områden, har lett till spekulation och oplanerad råvaruexploatering som riskerar att leda till en utveckling som framförallt drabbar fattiga och sårbara grupper av befolkningen och som inte är miljömässigt och socialt hållbar på sikt. 3. Kambodja är i akut behov av en reformering av hela statsförvaltningen, inklusive rekryteringsprinciper, lönenivåer och incitament. Några reformprocesser pågår redan, främst inom finansministeriet och decentralisering till lokala nivåer. Men dessa riskerar att stanna av om inte en övergripande administrativ reform påbörjas. 4. Kambodjas egna statsintäkter är låga, även jämfört med andra länder på samma nivå och beroendet av externa resurser är stort. Systemen för skatter och avgifter tillämpas inte konsekvent, undantagen är omfattande och redovisningen är inte öppen för oberoende insyn. 5. Även om Kambodjas tillväxt lett till minskad fattigdom, har den också lett till snabbt ökad ojämlikhet. Många som lyfts ur fattigdom är fortfarande mycket sårbara inför klimatförändringar. Brist på säker tillgång till jordbruksmark är ett grundläggande problem för en stor del av landsbygdsbefolkningen. 6. Kambodja saknar en diversifierad små- och medelstor industri som tillverkar huvudsakligen för den inhemska marknaden och som kan bidra till att skapa arbetstillfällen. De stora ungdomskullar som kommer ut på arbetsmarknaden varje år är en resurs men också en riskfaktor om inte meningsfull sysselsättning kan skapas. Detta kräver även ökad kvalitet i utbildningen på alla nivåer och speciellt inom yrkesutbildningen.