Anmälan till Nationella Kontaktpunkten för OECD:s Riktlinjer för Multinationella Företag Företag som anmälan gäller: Mölnlycke Health Care AB Box 130 80, 402 52 Göteborg Tel vx: +48 31 722 30 00 Ann-Kathrin Halvorsen, Communication Financial Director Tel: +46 31 722 30 58, e-post: Ann-Kathrin.Halvorsen@molnlycke.com Mottagare: Svenska Nationella Kontaktpunkten (NKP) för OECD:s riktlinjer för multinationella företag Hållbar handel och företagande Utrikesdepartementet, 103 39 Stockholm Kristin Paulsson, kansliråd Tel: +46 8 405 39 73, e-post: kristin.paulsson@gov.se Anmälare: Swedwatch Swedwatch, Magnus Ladulåsgatan 24, 118 66 Stockholm Théo Jaekel, jurist och sakkunnig researcher (kontaktperson) Tel: +46 8 602 89 83, e-post: theo@swedwatch.org Kristina Areskog Bjurling, seniorrådgivare och researcher Tel: +46 8 602 89 83, e-post: kristina@swedwatch.org 1
Innehåll 1. Sammanfattning... 3 2. Bakgrund... 4 3. Händelseförlopp... 4 3.1 Arbetarnas version... 4 3.2 Mölnlyckes version... 5 4. Aktuella bestämmelser i OECD:s riktlinjer... 6 5. Efterspel... 9 6. Analys och slutsats... 9 7. Rekommendationer... 10 2
1. Sammanfattning Swedwatch är en ideell förening och partipolitiskt obunden researchorganisation vars syfte är att minska sociala och miljömässiga missförhållanden kopplade till svenska företags verksamhet i utvecklings- och låglöneländer. Swedwatch är finansierat av Sida till 80 procent, övrigt är egna intäkter. Medlemsorganisationer i Swedwatch är Svenska kyrkan, Naturskyddsföreningen, Fair Trade Center, Latinamerikagrupperna, Afrikagrupperna och Diakonia. Swedwatch vill med denna anmälan att den svenska Nationella Kontaktpunkten (NKP) utreder huruvida Mölnlycke efterlevt OECD:s riktlinjer för multinationella företag i samband med agerandet i ett fall som rör en av Mölnlyckes fabriker i Thailand. Anmälan sker till svenska NKP i och med att Mölnlycke Health Care är ett svenskt bolag med huvudkontor i Sverige, vilket ger svenska NKP behörighet att ta upp ärendet. Denna anmälan baseras på uppgifter hämtade från rapporten Vad hände i den gula zonen? flera perspektiv på konflikten vid Mölnlycke Health Cares fabrik nummer ett i Thailand, skriven av Mats Wingborg och publicerad av Arena Idé den 18 mars 2013. 1 Rapporten bygger på intervjuer med arbetare, företagsledning och övriga intressenter och bifogas anmälan. Övriga källor och referenser som ligger till grund för anmälan är thailändsk lag, OECD:s Riktlinjer för multinationella företag, FN:s ramverk Protect, Respect, Remedy samt ILO:s kärnkonventioner. I anmälan redogörs för bakgrund och de väsentliga händelserna för fallet, både ur arbetarnas och företagets synpunkt. Händelserna visar att Mölnlycke har agerat i strid med OECD:s riktlinjer på fyra punkter, genom att: 1. Godtyckligt avstänga fackligt aktiva. 2. Avskeda respektive avstänga 22 av arbetarna som deltog vid möten på fabriken. 3. Inte följa IRC:s beslut att återanställa de uppsagda arbetarna samt genom otillbörlig ekonomisk påtryckning förmå dessa att dra tillbaka sina yrkanden om återanställning som de drivit i domstol. 2 4. Driva igenom justeringar av lönesystemet utan förhandling med den lokala fackföreningen samt använda otillåtna påtryckningsmedel vid förhandlingar med enskilda anställda. Dessa ageranden strider mot bestämmelser i kapitel I (Begrepp och principer) och kapitel V (Arbetsoch anställningsförhållanden och relationer mellan arbetsmarknadens parter) i OECD:s riktlinjer för multinationella företag. 1 Wingborg, Mats, Vad hände i den gula zonen? flera perspektiv på konflikten vid Mölnlycke Health Cares fabrik nummer ett i Thailand, Arena Idé 2013 2 Industrial Relations Committee (IRC) är ett nationellt trepartsorgan med representanter från arbetsgivarsidan, arbetstagarsidan och regeringen. IRC:s syfte är att lösa arbetsmarknadskonflikter i landet. 3
2. Bakgrund Mölnlycke Health Care är ett svenskt bolag som tillverkar produkter för operation och sårbehandling. Företagets huvudkontor ligger i Göteborg med cirka 350 anställda. Tillverkningen av företagets produkter sker inte vid huvudkontoret utan vid anläggningar i Belgien, Polen, Finland, USA, Frankrike, Storbritannien, Malaysia och Thailand. Totalt har företaget cirka 7000 anställda, varav omkring 1300 i Thailand. De händelser som denna anmälan berör ägde rum vid en av Mölnlyckes fabriker i Thailand, i Bangphi Industrial Estate, i provinsen Samutprakarn. Denna fabrik kallas fabrik 1 och har omkring 700 anställda. 3. Händelseförlopp Nedan presenteras arbetarnas såväl som Mölnlyckes version av det inträffade. 3.1 Arbetarnas version Under slutet av sommaren och början av hösten 2011 bedrivs löneförhandlingar mellan den lokala fackföreningen och fabriksledningen vid Mölnlyckes fabrik 1. Ingen information angående löneförhandlingarna får spridas på fabriksområdet. Fackklubben ser istället till att finnas på plats utanför fabriken för att informera arbetarna och samla in åsikter. Under förhandlingarna, den 19 augusti 2011, stängs sex arbetare vid fabriken av. Samtliga är fackligt engagerade och flera ansvarar för spridning av information till övriga anställda. Den 25 augusti avstängs ytterligare fyra anställda. Någon förklaring till detta ges inte av företagsledningen. Den 25 augusti 2011 kallar en av arbetsledarna ett antal arbetare till ett möte i en lagerhall, den så kallade gula zonen, i direkt anslutning till produktionslokalen. Cirka 200 arbetare är närvarande på mötet, samt en representant från företagsledningen. Enligt arbetarna händer ingenting på mötet, de får bara stå och vänta. Efter en tids väntan infinner sig en representant från den lokala arbetsmarknadsmyndigheten, en så kallad labour officer, på mötet för att förhandla med företagsledningen och arbetarna. Parterna kommer överens om att ingen ska bestraffas för att ha deltagit vid mötet. Den 29 augusti kallar en arbetsledare till ett nytt möte i den gula zonen. Arbetarna utlovas att få information om löneförhandlingarna. Även denna gång deltar cirka 200 av de anställda, däremot är ingen från företagsledningen representerad. Efter över en timme anländer fabrikschefen Wolfgang Peters till lokalen och meddelar att samtliga arbetare ska återgå till arbetet men att ingen kommer att bestraffas för att ha deltagit vid mötet. Under eftermiddagen samma dag, samt dagen efter, ligger produktionen vid fabriken nere då arbetarna inte får komma in på fabriksområdet. Företagsledningen och fackklubben skriver under löneavtalet den 5 september. Den 27 och 28 september meddelas att 22 arbetare blivit uppsagda, bland dessa är fyra medlemmar i den så kallade arbetarkommittén som varit med vid förhandlingarna om det nya kollektivavtalet. Dessa fyra stängs av med lön, i enlighet med thailändsk lag. Enligt företagsledningen var anledningen till uppsägningarna att arbetarna deltog vid illegala strejker den 25 och 29 augusti samt att dessa 22 organiserade nämnda strejker. Närmare hälften av de uppsagda arbetarna tillhör fackklubbens 4
kärngrupp samt är fackliga informatörer, medan den andra hälften är arbetare som vid något tillfälle framfört klagomål till arbetsledningen. Arbetarna förnekar medverkan till illegal strejk och säger att de aldrig skulle uppmana till strejk under pågående avtalsförhandlingar. Dessutom utlyses alltid eventuella strejker i förväg samt äger aldrig rum på fabriksområdet. Frågan om uppsägningarna tas upp den 22 november av thailändska Industrial Relations Committee, IRC, som är ett trepartsorgan. IRC konstaterar efter genomförd utredning den 19 januari 2012 att uppsägningarna strider mot artiklarna 121 och 123 i den thailändska arbetsmarknadslagen och Mölnlycke förpliktigas att återanställa samtliga uppsagda arbetare inom tio dagar. Mölnlycke valde istället att överklaga IRC:s beslut till domstol för att kunna avskeda de fyra avstängda medlemmarna av arbetarkommittén samt för att upphäva IRC:s beslut att återanställa övriga 18 uppsagda arbetare. Mellan den 15 maj 2012 och den 13 februari 2013 hålls ett antal domstolsförhandlingar mellan Mölnlycke och de uppsagda arbetarna. Dessa möten har endast varit ägnade åt att hitta en förlikning, någon genomgång av bevis har inte gjorts. Vid samtliga förhandlingar har företagsledningen vägrat att återanställa arbetarna, istället har arbetarna erbjudits ekonomisk kompensation för att dra tillbaka sina krav på återanställning. Till en början ville inte arbetarna gå med på att ta emot kompensation, men ju längre tiden gick blev fler och fler tvungna att gå med på företagets krav i och med att de inte kunde försörja sig och sin familj eller betala för boende utan lön. Konflikten upplöstes tillslut den 13 januari 2013 då de sista fem arbetarna som fortfarande ville driva frågan i domstol gick med på att dra tillbaka sina krav på återanställning och ta emot kompensationen. Utöver detta uppkom det under våren 2012 konfliker kring justeringar av lönesystemet vid Mölnlyckes fabrik. Anledningen till att lönesystemet skulle justeras var att thailänska regeringen beslutat att höja de nationella minilönerna. Det ledde till att Mölnlycke tvingades höja de anställdas grundlöner. Utöver en grundlön erhålls olika former av påslag, exempelvis produktionstillägg, levnadskostnadstillägg samt tillägg baserat på hur länge den anställde arbetat på företaget. Enligt arbetarna har företagsledningen ignorerat fackklubben vid justeringen och istället förhandlat enskilt med varje anställd. Vid dessa förhandlingar har arbetarna informerats om att om de inte går med på att påslagen sänks, kommer verksamheten i Thailand läggas ner och flyttas till exempelvis Burma, där minilönerna är väsentligt lägre. De som inte velat godta förändringarna ska även ha hotats med omplaceringar som leder till att de går miste om sina förmåner. Fackklubben menar att arbetarna därigenom inte haft något verkligt val vid förhandlingarna. Arbetarna uppger även att justeringen har resulterat i sänkta ersättningar, totalt sett. 3.2 Mölnlyckes version Mölnlyckes lokala ledning medger att sex arbetare avtstängts den 19 augusti 2011, men känner inte till att ytterligare fyra skulle ha stängts av den 25 augusti. Anledningen till den första avstängningen uppges vara att det vid denna tidpunkt, under förhandlingarna om nytt kollektivavtal, ständigt var folksamlingar, möten och störande miljö utanför fabriken. Företagsledningen beslutade därför att suspendera de fackligt aktiva som ansvarade för mötena i syfte att lugna ner stämningen. 5
Vad gäller de två mötena i den gula zonen den 25 respektive 29 augusti, hävdar företagsledningen att dessa var illegala strejker och att ingen hade kallat arbetarna till att närvara. Istället för att säga upp samtliga närvarande anställda valde företagsledningen att identifiera de ansvariga för organiseringen av mötena och endast säga upp dessa. Som bevis åberopar Mölnlycke dels ett antal filmer som hävdas styrka att det rörde sig om illegala strejker, dels vittnesmål från polis och den lokala arbetsmarknadsmyndigheten. I och med att frågan aldrig togs upp till domstolsprövning har Mölnlyckes bevis inte presenterats för någon utomstående. Vad gäller justeringen av lönesystemet uppger Mölnlycke att en sänkning av påslagen var nödvändig med tanke på den ökade grundlönen. Företagsledningen hävdar även att för de allra flesta arbetare har detta inte inneburit sänkta ersättningar, samt att i princip samtliga arbetare skrev på de nya avtalen och gick därmed med på förändringarna. 4. Aktuella bestämmelser i OECD:s riktlinjer Swedwatch uttrycker oro över Mölnlyckes agerande i Thailand som inte är förenligt med OECD:s riktlinjer. Följande ageranden av Mölnlycke är i strid med OECD:s riktlinjer: 1. Att godtyckligt avstänga fackligt aktiva. 2. Att avskeda respektive avstänga 22 av arbetarna som deltog vid mötena i den gula zonen. 3. Att inte följa IRC:s beslut att återanställa de uppsagda arbetarna samt genom ekonomisk påtryckning förmå dessa att dra tillbaka sina yrkanden om återanställning i domstol. 4. Att driva igenom justeringar av lönesystemet utan förhandling med den lokala fackföreningen samt att använda otillåtna påtryckningsmedel vid förhandlingar med enskilda anställda. Följande bestämmelser i OECD:s riktlinjer är aktuella i fallet: Kapitel V. Arbets- och anställningsförhållanden och relationer mellan arbetsmarknadens parter. I inledningen till detta kapitel i OECD:s riktlinjer hänvisas till tillämplig lag och tillämpliga andra författningar. Enligt kommentarerna till kapitel V. stycke 47 och 48, förklaras att med detta avses att multinationella företag kan behöva följa bestämmelser om arbets- och anställningsförhållanden och relationer mellan arbetsmarknadens parter på såväl nationell som internationell nivå när de verkar inom ett visst lands jurisdiktion. Internationella arbetsorganisationen (ILO) är det organ som har behörighet att fastställa och utveckla internationella standarder för arbetsvillkor och att främja de grundläggande rättigheterna i arbetslivet i enlighet med 1998 års deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet. 3 OECD:s riktlinjer ska läsas i ljuset av relevanta bestämmelser i 1998 års deklaration och ILO:s trepartsdeklaration från 1977 om principer som rör multinationella 3 http://www.ilo.org/declaration/lang--en/index.htm 6
företag och socialpolitik, som senast reviderades 2006 (ILO:s deklaration om multinationella företag). 4 Kapitel V. punkt 1. a) Företagen bör, inom ramen för tillämplig lag, tillämpliga andra författningar och gällande praxis för förhållandet på arbetsmarknaden och tillämpliga internationella standarder som avser arbetsvillkor: Respektera rätten för personer som är anställda av det multinationella företaget att fritt bilda eller ansluta sig till fackförbund och arbetstagarorganisationer. Enligt kommentaren till denna bestämmelse, punkt 51, stadgas att riktlinjerna ska återspegla alla grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, såsom föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar, som tas upp i ILO:s deklaration från 1998 om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet och dess uppföljningsmekanism. 5 Dessa grundläggande rättigheter regleras närmare i ILO:s åtta kärnkonventioner. I detta fall är ILO:s konvention 98 angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten aktuell. 6 Artikel 1:1 slår fast att anställda ska skyddas mot anti-fackliga åtgärder. Vidare förklaras i artikel 1:2 p. b) att med detta menas åtgärder så som avskedande eller annan diskriminering på grund av fackföreningstillhörighet eller delaktighet i fackföreningsaktiviteter. Att godtyckligt avstänga medlemmar av fackklubben för att de har spridit information om kollektivavtalsförhandlingarna till övriga anställda utanför fabriken är att anse som anti-fackliga åtgärder. Företagets agerande motverkar rätten att fritt organisera sig och kan leda till att arbetare vid fabriken avstår från fackligt arbete av rädsla för att avskedas eller på annat sätt diskrimineras av arbetsgivaren. Det framgår även av ILO:s konvention om multinationella företag, p. 27, att företag ska avstå från godtyckliga uppsägningar och avstängningar. Att förhindra att fackklubben sprider information på fabriken, är i sig en handling som kan anses gå emot denna artikel. Även uppsägningen och avstängningen av 22 utvalda arbetare som deltog vid mötena i den gula zonen är att anse som anti-fackliga åtgärder då företagsledningen specifikt identifierade medlemmar av arbetarkommittén som var delaktiga i förhandlingarna om kollektivavtal. Kapitel V. punkt 3. Företagen bör: Främja samråd och samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare och deras företrädare i frågor av ömsesidigt intresse. Mölnlycke har genom avstängningen av fackklubbsmedlemmarna och uppsägningarna av övriga arbetare, som samtliga framfört klagomål till företagsledningen, visat på en ovilja att hantera missnöje bland de anställda på ett konstruktivt sätt. Även företagets hantering av efterföljande förhandlingar i domstol, efter att ha motsatt sig IRC:s beslut om att återanställa arbetarna på grund av olaglig uppsägning, och sedan tvingat arbetarna att dra tillbaka sina yrkanden mot kompensation, 4 http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/---ed_emp/---emp_ent/---multi/documents/publication/wcms_094386.pdf 5 http://www.ilo.org/declaration/thedeclaration/textdeclaration/lang--en/index.htm 6 http://www.ilo.org/dyn/normlex/en/f?p=normlexpub:12100:0::no:12100:p12100_ilo_code:c098 7
tyder på att företaget inte följer principen om att Främja samråd och samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare. Dessutom skedde förhandlingarna om justering av lönesystemet individuellt med arbetarna och fackklubben förhindrades att förhandla i frågan. Inte heller detta är ett agerande i linje med denna bestämmelse i OECD:s riktlinjer. Kapitel V. punkt 4. a) och b). Företagen bör: a) följa normer för arbets- och anställningsförhållanden och relationer mellan arbetsmarknadens parter som inte är mindre gynnsamma än de normer som följs av jämförbara arbetsgivare i värdlandet, b) när multinationella företag bedriver verksamhet i utvecklingsländer, där jämförbara arbetsgivare kanske inte finns, bör de erbjuda bästa möjliga löner, förmåner och arbetsvillkor inom ramen för regeringspolitiken. Dessa bör stå i proportion till företagets ekonomiska ställning, men vara åtminstone tillräckliga för att tillgodose arbetstagarnas och deras familjers grundläggande behov. Att till följd av höjda minimilöner justera lönesystemet genom att sänka påslagen och därmed totalt sett sänka de anställdas ersättningar är inte förenligt med denna bestämmelse. Ett multinationellt företag så som Mölnlycke bör erbjuda bästa möjliga löner och förmåner och därmed inte försämra arbetarnas anställningsvillkor på grund av höjda nationella minimilöner. Kapitel V. punkt 7. Företagen bör: Inte vid förhandlingar med arbetstagarnas företrädare om arbets- och anställningsvillkor eller då arbetstagarna utövar sin rätt att organisera sig, hota med att omlokalisera hela eller delar av en verksamhet från det berörda landet eller att omlokalisera arbetstagare från företagens del av verksamheten i andra länder för att på ett otillbörligt sätt påverka förhandlingarna eller för att förhindra utövandet av rätten att organisera sig. Vid justeringen av lönesystemet har arbetarna uppgett att företagsledningen hotat med att lägga ner verksamheten i Thailand i fall de anställda inte går med på att sänka påslagen, och på så sätt tvingat arbetarna att skriva under de nya avtalen. Detta har dessutom skett utan förhandlingar med lokala fackklubben. Kapitel I. punkt 2. Företagens främsta skyldighet är att följa inhemska lagar. Riktlinjerna ersätter inte och ska inte anses åsidosätta inhemska lagar och andra författningar. Riktlinjerna går i många fall utöver lagstiftningen och ska inte och är inte avsedda att försätta ett företag i en situation där det står inför motstridiga krav. I länder där inhemska lagar och andra författningar är oförenliga med principer och standarder i riktlinjerna ska företagen emellertid sträva efter att efterleva dessa principer och standarder i största möjliga utsträckning utan att den inhemska lagstiftningen överträds. 8
Mölnlycke har i det här fallet följt thailändsk lag men det framgår att deras agerande inte är förenligt med OECD:s riktlinjer. Multinationella företag förväntas sträva efter att efterleva dessa principer så länge inhemska lagar inte överträds. I det här fallet finns det inga bestämmelser i thailändsk lag som skulle innebära att Mölnlycke gör sig skyldiga till lagbrott i och med efterlevnad av OECD:s riktlinjer. 5. Efterspel Swedwatch välkomnar att Mölnlycke nu har inlett förhandlingar med återstående medlemmar av den lokala fackklubben vid fabrik 1 och att utbildningssatsningar inletts tillsammans med de svenska fackförbunden Unionen och If Metall, som engagerat sig i fallet. Detta ger hopp om att dialogen på arbetsplatsen framöver kan förbättras. Swedwatch kan däremot notera att Mölnlyckes ton gentemot Clean Clothes Campaign (CCC) varit hård. 7 När norska CCC sommaren 2012 tog kontakt med Mölnlycke och uttryckte oro för situationen i Thailand, samt även informerade norska offentliga upphandlande enheter om Mölnlyckes agerande, fick organisationens företrädare ett hotfullt brev till svar. Mölnlycke uppmanade organisationens företrädare att sluta ta kontakt med deras kunder, annars skulle de kunna ta till rättsliga åtgärder. Det är ett uppseendeväckande agerande från ett svenskt företag, och lyckligtvis ovanligt. Swedwatch anser slutligen att det är principiellt viktigt att det som har redogjorts för i denna anmälan utreds av NKP. 6. Analys och slutsats Centralt satta minimilöner i Sydasien och Sydostasien är i regel långt lägre än vad som definieras som levnadslön i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och ILO:s konventioner. Många rättighetsorganisationer och konsumenter i väst har de senaste åren ställt krav på levnadslön och bättre arbetsvillkor i produktionsleden. Scenariot i Thailand, där löneförhandlingar spårar ur och företaget utövar repressiva aktioner mot fackliga representanter och arbetare, är i strid med OECD:s riktlinjer och andra internationella standards. Den hårda prispressen gör konkurrensen knivskarp mellan länderna i Sydost- och Sydasien vilket ökar risker för repression mot förhandlingar. En långsiktig, transparent dialogprocess mellan arbetsgivare och arbetstagare där de senare har rätt att kollektivt förhandla är vad alla internationella ramverk förespråkar idag, som en väg bort från a race to the bottom. I ljuset av denna systemiska riskfaktor blir Mölnlyckes ageranden än viktigare både när det gäller sitt uppförande i förhandlingar, sin inställning till fackförbund och sin dialog med anställda. Swedwatch vill i och med denna anmälan uppmärksamma NKP på fallet, få till stånd en tredjepartsutredning och en medlingsprocess för att gemensamt nå en, för alla parter, tillfredställande lösning. Vår förhoppning är att NKP stämmer i bäcken när det gäller situationer som denna. Flera företag kan genom NKP:s utslag få ledning i hur de bör agera när internationella riktlinjer sätter en högre standard än lokal lag. 7 Clean Clothes Campaign, CCC, är ett internationellt nätverk av solidaritets-, kvinno-, ungdoms-, och fackliga organisationer. Sammanlagt ingår det över 300 organisationer från hela världen i nätverket som har ett huvudkontor i Amsterdam. 9
Swedwatch anser dessutom, i linje med FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter 8, att Nationella Kontaktpunkten fyller en viktig funktion som klagomålsmekanism och bör användas. Detta fall kan ge vägledning i tolkningen av riktlinjerna och på så sätt bidra till riktlinjernas ändamål och genomslag. 7. Rekommendationer Swedwatch rekommenderar att Mölnlycke vidtar följande åtgärder i syfte att efterleva OECD:s riktlinjer: 1. Fortsätter förhandlingar med lokala fackföreningen i Thailand för att stärka relationerna mellan anställda och företagsledningen; 2. Inrättar tydliga riktlinjer och mekanismer för hantering av klagomål och förfrågningar från de anställda; 3. Implementerar centrala etiska policies och riktlinjer kring förhandlingsrutiner i hela organisationen via utbildningsinsatser internt. Ingår nya lönerförhandlingar med representanter för lokala fackföreningen i syfte att justera lönesystemet på ett acceptabelt sätt. 8 http://www.ohchr.org/documents/publications/guidingprinciplesbusinesshr_en.pdf 10