Mänskliga rättigheter. ILO:s arbete för mänskliga rättigheter

Transkript

1 Mänskliga rättigheter ILO:s arbete för mänskliga rättigheter

2 2 3 I detta utbildningshäfte beskrivs i korthet ILO:s arbete för mänskliga rättigheter och ILO-arbetet i Sverige. Se även övriga utbildningshäften i serien och regeringens webbplats för mänskliga rättigheter, eller FN:s högkommissaries webbplats Detta häfte ingår i Utrikesdepartementets och Integrations- och jämställdhetsdepartementets utbildningsmaterial om mänskliga rättigheter. Övriga häften i denna serie inkluderar: Mänskliga rättigheter en introduktion FN:s konventioner om mänskliga rättigheter Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter Mänskliga rättigheter i Sverige Producerat av Utrikesdepartementet och Integrations- och jämställdhetsdepartementet 2007 Tryck: Edita, november 2007 Formgivning: Liedgren Design Illustrationer: Tove Siri Antonsson Fler exemplar kan beställas på ILO:s arbete för mänskliga rättigheter Inledning Internationella arbetsorganisationen, ILO, är FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. ILO har som grundläggande mål att bekämpa fattigdom och främja social rättvisa. ILO ska främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen, samt värna om fackliga fri- och rättigheter. ILO skiljer sig från övriga FN-organ och alla andra mellanstatliga organisationer genom trepartismen. Den innebär att regeringar, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer deltar i ILO:s beslutande och verkställande organ. Alla tre parter har oberoende status och full rösträtt. Ett stort antal konventioner Internationella arbetskonferensen, ILO:s högsta beslutande organ, hade till och med juni 2007 antagit 188 konventioner och 199 rekommendationer inom arbetslivsområdet. ILO:s konventioner är ofta mer precisa åtaganden när det gäller de mer principiellt formulerade sociala rättigheterna i FN:s olika dokument till skydd för de mänskliga rättigheterna 1. Förutom grundläggande mänskliga rättigheter som föreningsfrihet, förbud mot tvångsarbete och barnarbete samt diskriminering behandlar ILO-konventionerna olika ämnen som arbetarskydd, yrkesinspektion, arbetsvillkor inom sjöfarten, arbetstid, betald ledighet, sysselsättningspolitik, arbetsförmedling, arbetsmarknadsstatistik, olika grenar av den sociala tryggheten, krav inom specifika branscher, migrerande arbetstagare, urfolk, m.m. Både konventioner och rekommendationer ska enligt ILO:s stadga underställas den lagstiftande församlingen i varje medlemsstat. I Sverige föreläggs riksdagen samtliga antagna ILO-instrument. År 1998 antog Internationella arbetskonferensen en deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, samt riktlinjer för uppföljning av dem. I deklarationen slås fast att alla ILO:s medlemsländer, genom 1 Läs mer om FN:s dokument till skydd för de mänskliga rättigheterna i utbildningshäftet FN:s konventioner om mänskliga rättigheter.

3 4 5 sitt medlemskap i ILO och sin anslutning till ILO:s stadga, har en förpliktelse att respektera, främja och genomföra de principer och rättigheter som är teman för ILO:s åtta centrala rättighetskonventioner. Sverige har ratificerat samtliga dessa konventioner. I april 2007 hade ytterligare 123 av ILO:s 180 medlemsländer ratificerat de åtta konventionerna. Rättigheterna omfattar föreningsfrihet, organisationsrätt, erkännande av rätten till kollektiva förhandlingar samt avskaffande av alla former av tvångsarbete, barnarbete (särskilt de värsta formerna av barnarbete) och diskriminering i arbetslivet. Dessutom finns ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder som trädde i kraft Ett av de grundläggande kriterierna för att konventionen ska tillämpas är att de folk som berörs själva identifierar sig som urfolk eller stamfolk. De ska också, oavsett rättslig ställning, ha behållit en del av eller alla sina egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Sverige har ännu inte ratificerat ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder. ILO:s åtta centrala rättighetskonventioner: nr 29, om tvångs- eller obligatoriskt arbete (1930), nr 87, om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten (1948) nr 98, om tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten (1949), nr 100, om lika lön (mellan kvinnor och män) (1951), nr 105, om avskaffande av tvångsarbete (1957), nr 111, om diskriminering vad avser anställning och yrkesutövning (1958), nr 138, om minimiålder för tillträde till arbete (1973), och nr 182, om förbud mot och omedelbara åtgärder för avskaffande av de värsta formerna av barnarbete (1999) Granskning av efterlevnaden av ILO:s konventioner De stater som har ratificerat, förbundit sig att följa, en konvention har åtagit sig att respektera inte bara de grundläggande principerna i konventionen, utan även konventionen till sitt fulla innehåll. Övervakning av tillämpningen av ratificerade konventioner sker genom regelbunden rapportering från de anslutna ländernas regeringar (ILO:s stadga, art. 22) och genom olika klagomålsförfaranden (ILO:s stadga, art. 24 och 26). Granskning av konventionsstaters rapporter För de åtta centrala rättighetskonventionerna, och fyra andra särskilt prioriterade konventioner, har ILO:s styrelse bestämt att konventionsstaterna ska lämna rapport vartannat år. Vad gäller de övriga konventionerna ska rapport lämnas vart femte år. Kopior av rapporter och upplysningar ska sändas till de mest representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna i landet, så att arbetsmarknadens parter kan följa hur regeringen ställer sig till ILO-instrumenten. Organisationerna ges också möjlighet att framföra kommentarer. Rapporterna granskas av ILO:s expertkommitté, som består av ett 20-tal oberoende jurister. Utifrån medlemsstaternas rapporter utarbetar expertkommittén en rapport, som läggs fram för Internationella arbetskonferensen. Rapporten behandlas av ett särskilt (trepartiskt) utskott för granskning av tillämpningen av konventioner och rekommendationer. Utskottet presenterar sina slutsatser till konferensens plenum, det stora gemensamma mötet. Om utskottet vill undersöka förhållandena i ett land närmare uppmanas regeringen att inför utskottet ge en skriftlig eller muntlig förklaring. Expertkommittén lämnar även individuella kommentarer till staterna i form av observations, iakttagelser, och direct requests, direkta förfrågningar. Observations är aktuella i mer allvarliga eller långvariga fall när förpliktelserna enligt en konvention inte har uppfyllts. De publiceras i regel i kommitténs rapport. Direct requests används när expertkommittén önskar mer information från en stat för att kunna bedöma om staten lever upp till konventionens krav.

4 6 7 Sverige har förbundit sig att tillämpa 76 ILO-konventioner. Rapporteringsplikten omfattar ca 20 konventioner per år. Klagomål från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna I ILO:s stadga finns även regler som gör det möjligt att hos Internationella arbetsbyrån, ILO:s sekretariat i Genève, anmäla att en medlemsstat inte följer bestämmelserna i en konvention. Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna kan hos Internationella arbetsbyrån anmäla att en konventionsstat inte på ett betryggande sätt genomfört en konvention (ILO:s stadga, art. 24). Klagomålet prövas i ILO:s styrelse, som kan tillsätta en särskild (trepartisk) granskningskommitté. Klagomål som gäller konventionerna (nr 87 och 98) om föreningsfrihet och organisationsoch förhandlingsrätt behandlas först i ILOs styrelses utskott för föreningsfriheten och sedan i ILO:s styrelse. Mellanstatliga framställningar Varje medlemsstat kan också lämna in klagomål mot en annan medlem för bristande uppfyllelse av en konvention som båda är parter till (stadgan art. 26). I sådana fall kan styrelsen tillsätta en undersökningskommission för att utreda frågan och ge en rapport. Varje medlemsstat ska då ge nödvändigt material för frågans belysning till kommissionen. Styrelsen kan använda samma förfarande antingen på eget initiativ, eller efter att ha mottagit ett klagomål från ett eller flera regerings-, arbetstagar- eller arbetsgivarombud till Internationella arbetskonferensen. Framställan avseende föreningsfriheten eller organisationsoch förhandlingsrätten Det finns även ett särskilt förfarande för undersökning av klagomål om kränkning av föreningsfriheten eller organisationsoch förhandlingsrätten. Initiativ kan tas av arbetstagarnas eller arbetsgivarnas organisationer eller av regeringarna. Det övervägande antalet klagomål kommer dock från nationella eller internationella fackliga organisationer. Förfarandet kan användas vare sig ett land ratificerat de aktuella konventionerna (nr 87 och 98) eller inte. Styrelsens utskott för föreningsfriheten granskar fallen främst på grundval av dokumentariskt material. Klagomålen skickas till den berörda regeringen och prövas sedan tillsammans med regeringens svar. Under en period av ca 50 år har utskottet undersökt drygt fall. ILO-arbetet i Sverige Det finns en egen myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet, den trepartiskt sammansatta ILO-kommittén, som bereder vissa ärenden som rör samarbetet med ILO. Till ILO-kommittén hänvisas alla ärenden med anknytning till ILO:s normverksamhet, alltså när regler fastställs och följs upp. Kommittén lämnar underlag för regeringens yttranden till ILO vid arbetet med nya konventioner och rekommendationer samt för ställningstaganden i ratifikationsfrågor. Kommittén har ansvar för rapporteringen till ILO om tillämpningen av de konventioner som Sverige är bundet av. Sverige är, som nämnts ovan, i dag bundet att tillämpa 76 ILO-konventioner. Till kommittén hänvisas även statliga utredningsbetänkanden och andra initiativ med förslag som kan ha betydelse för Sveriges internationella åtaganden. ILO:s centrala rättighetskonventioner och andra av Sveriges ratificerade ILO-konventioner motsvaras av bestämmelser i ett stort antal lagar och föreskrifter. Dessa är bland annat regeringsformen, brottsbalken, jämställdhetslagen, flera lagar om förbud mot diskriminering i arbetslivet, medbestämmandelagen, arbetsmiljölagen, lagen om allmän försäkring, lagen om arbetslöshetsförsäkring, lagen om anställningsskydd, främjandelagen, arbetstidslagen, flera lagar om ledighet från anställningen, fartygssäkerhetslagen, sjömanslagen samt Arbetsmiljöverkets och Sjöfartsverkets föreskrifter. Ett stort antal myndigheter bidrar med underlag till ILO-kommitténs rapportering om tillämpningen i Sverige av ratificerade konventioner. Läs mera om arbetet i Sverige i utbildningshäftet Mänskliga rättigheter i Sverige.

5 Utrikesdepartementet Integrations- och jämställdhetsdepartementet