Urban Jansson En liten presentation av mitt pågående projekt Fast-Flyktigt Bakgrund Denna bakgrundspresentation har till syfte att förtydliga vad som ligger till grund för min problemformulering. Begreppen Fast och Flyktigt behöver denna bakgrund för att lättare förstås i sammanhanget. Min konstnärliga utbildning började på Steneby 1991. då sökte jag till möbelsnickeriet i första hand och smide i andra hand, jag kom in på den korta vävutbildingen. den platsen tackade jag nej till och blev en vecka senare erbjuden en plats på den korta snickeri utbildningen. dessa utbildningar var en termin. efter snickeriutbildningen gick jag en termin på läder, skinn och ben. Dessa två utbildningar öppnade dörren till en värld som jag tidigare inte upptäckt, en kreativ, skapande värld. jag upptäckte ett möte mellan hantverket och formen där hantverket representerade den logiska världen som kunde förklaras på ett konkret sätt och som var i beroende av formen som stod för ett annat mer svårfångat värde som levererade mer frågor än svar. Det hanverksmässiga var roligt men jag blev mer intresserad av den estetiska sidan och sökte in till KV-konstskola i Göteborg där jag gick ett år innan jag återvände till Steneby för att denna gång ge mig på en längre utbildning, Dekorativt smide 4år. på något sätt lyckades jag övertyga CSN om att detta var en bra idé. Efter dessa år på Steneby ansåg inte bara CSN utan även jag att det fick vara bra med utbildning på förberedande nivå och jag flyttade till Skåne. Jag köpte ett renoveringsobjekt tillsammans med min flickvän, jobbade på djurpark, på systembolaget och renoverade vårt hus. detta leverne fick ett abrupt slut augusti 1997 då min pappa helt plötsligt dog. Jag ställdes inför valet att stanna kvar i Skåne och sälja släktgården (Långerud) eller att återvända till Dalsland och ta hand om gården. I det läget kunde jag inte sälja gården. Långerud som representant för trygghet och fast punkt i tillvaron förstärktes genom min pappas plötsliga död och jag flyttade (utan flickvän) tillbaka till mina rötter. Det blev några år på verkstadsgolvet och den konstnärliga karriären inskränktes till några hantverksmässiga svartjobb vid sidan av industrijobbet. Stenebys utbildningar hade under tiden blivit högskoleutbildningar och jag fick möjligheten att ta en masterexamen i Stenebys då extremt nya verkstad. efter examen startade vi NotQuite www.notquite.se ett konstnärskollektiv i Fengersfors och jag började jobba som lärare på Estetiska programmet på Strömkullegymnasiet i Bengtsfors där jag fortfarande arbetar. Under tiden jag varit anställd på Strömkullegymnasiet har jag tagit en lärarexamen.
Problemformulering syfte och mål mitt arbete består av två delar. Den ena delen är en gestaltningsproblematik som handlar om spänningen mellan det som är fast förankrat och det som är flytande och hur dessa tillstånd samspelar med varandra. Det handlar till viss del om min rastlöshet och mina rötter. Den andra delen handlar om hur jag tar mig an dessa problem och hur jag går tillväga för att söka svar, hur min kreativa process ser ut och vad som är mina drivkrafter. Syftet är att genom reflektion och analys av mitt arbete bättre förstå min och andras kreativa vingform med fästpunkt. processer. Genom ökad förståelse för min egen konstnärliga process och vilka metoder jag använder kan jag utveckla både mitt egna konstnärliga arbete och mig själv som konstnärlig pedagog. Mitt fasta och flytande Det fasta är det fundamentala, det jag kommer ifrån, mina rötter. Släktgården Långerud i Dalsland får representera detta fasta. Det fasta kan vara tryggt och säkert men det är ingen självklarhet. Det fasta fundamentet kan även fungera som en tyngd som sänker och hindrar. I mitt fall utgör mina rötter en stabilitet ett fundament som jag står på och känns som något positivt. Detta fundament har jag nära mig vilket kanske bidrar till en längtan eller sug efter den andra sidan som jag kallar det flyktiga. Detta flyktiga har heller ingen värdeladdning det kan vara både bra och dåligt beroende på situation. att fladdra fritt i vinden utan förankring blir en resa som en död med strömmen. Det flyktiga är för mig mina projekt som inte alltid har en sund förankring i den verklighet som jag delar med min omgivning. Det flyktiga är en blandning mellan dröm och verklighet, drömmen förkroppsligas i verkligheten och jag bygger, skapar skissar fram objekt. dessa objekt kan vara hus, båtar, skulpturer eller bara skisser och ritningar. Det finns en kärna av konstruktion ett byggande skapande som triggas igång av saker i förfall. Här kan nämnas renoveringsobjekt i Skåne, båt 1 och båt 2, NotQuite, masterarbete som handlade om fragment och saker i sönderfall och naturligvis stugan.
Reflektion Den del av arbetet som handlar om hur min arbetsprocess ser ut och vilka metoder jag använder mig är till viss del skild från gestaltningsarbetet. jag har upptäckt att jag under vissa delar av arbetet har svårt att både jobba med gestaltningsproblematiken och samtidigt reflektera och analysera vad jag gör. jag måste separera dessa två delar för att lusten i skapandet inte ska gå förlorat. Detta är en viktig upptäckt för mig som pedagog då jag kräver reflektion av mina studenter under tiden de jobbar i form av loggbok och redovisningar. jag är rädd att det i vissa fall kan leda till en framkrystad förklaring på vad de håller på med som har till syfte att tillfredsställa mig och inte behovet av en konstruktiv reflektion av arbetet. Det finns två typer av reflektion i arbetet. Det ena är den ständiga reflektion eller snarare kommunikation mellan det pågående objektet som är i process och den idé, bild eller avsikt jag har i huvudet. Den andra är en reflektion som sker efteråt då objektet (eller skiss) fått sin form och jag i lugn och ro kan studera objektet. Jag har lämnat det reflekterande som sker efteråt därhän under en period och istället bara ägnat mig åt görandet och den reflektion (kommunikation) som sker där. Jag kommer istället reflektera över mitt arbete i efterhand utifrån en struktur jag sett i boken Skapande handling av Pirjo Birgerstam. I boken finns en bilaga kallad Att skissa med ord-en fenomenologisk forskningsansats. Den innehåller ett antal steg som startar med sökande av information och avslutas med förmedling av insikter. När jag skrev mitt PM beskrev jag ett intresse för förhållande mellan det flyktiga och det fasta. det var det jag ville jobba med. Jag såg mig själv jobba utifrån detta centrala tema och hela tiden hålla fast vid detta. Jag var medveten om att det troligen skulle ske vissa utsvävningar från temat men att jag då skulle släppa dessa sidospår för återgå till den röda tråden i arbetet. En sådan syn på processen innebär att jag sätter ett tydligt centrum i form av förhållandet mellan det flyktiga och det fasta att hela arbetet kretsar runt detta centrum. När jag konkret börjar jobba med skissarbetet upptäcker jag ett annat sätt att förhålla mig till temat. Temat blir en utgångspunkt och skissarbetet gestaltar sig som en linjärt förlopp där jag försvinner bort från temat, det ena leder till det andra. Funderar på om det linjära skissandet går i någon slags cirkel för att efter en liten utflykt återvända till temat. Att jobba med dessa motsatser känns i bland som en för enkel förklaring på vad det är som intresserar mig. Jag går igång på något mer än bara temat flyktig/fast. Det är något i själva processen, att bli överraskad av mig själv. produkter jag har till största delen arbetat i tråd. Från start var detta ett tydligt skissande där jag hade för avsikt att använda ståltrådsskisserna som utgångspunkt. Målet var att ta med upptäckter i skissarbetet till en produkt där hantverket och materialet ytterligare tillförde en dimension. Detta var svårt, när jag försökte tillföra hantverket och materialet som meningsbärare förlorade jag mycket eller allt av det som jag hittat i ståltrådsskisserna. jag gav upp och tillät mig själv att jobba vidare med tråden och släppa det kanske något krampaktiga försöket att bygga om skisser till ett färdigt objekt. Jag jobbade med tvådimensionella former som bland annat kommer från de husplaner som följt mig som en skugga. Dessa former tycker jag yttre likhet med symboler, bokstäver, mm. Jag förväntar mig nästan att kunna läsa något. Men det som på ett påtagligt sätt skiljer dessa former från symboler och bokstäver är avsaknaden av generell betydelse. För att vi ska kunna tolka en symbol krävs att vi gemensamt lärt oss vad den
betyder, i mina former finns ingen sådan gemensam inlärd förståelse. Förståelsen för formerna ligger på ett privat individuellt plan där varje betraktare har möjlighet att tolka utifrån egna erfarenheter. Senare blev dessa tvådimensionella former tydligt tredimensionella och jag tillförde ytterligare ett material, betong. Betongen fick fungera som ett fundament till de tredimensionella formerna som lite ostadigt sträcker sig upp och bort. tvådimensionella former
tredimensionella former