Ministerns meny. Sven-Anders Svensson

Ministerns meny Sven-Anders Svensson 1

Fredagen den 27 september 2013 Med raska steg går han mot tunnelbanan. Han har med sig det allra nödvändigaste i en axelremsväska. Hoppas inte det blir någon försening in till centralen nu, tänker han. Folk som han möter verkar inte känna igen honom. Hans tid i rampljuset har varit för kort. Frågan är om den kommer att fortsätta. Det han skall göra idag och imorgon kanske sätter stopp för hans framtid som offentlig person. Men han är mer än villig att betala det priset. Offentlighetens ljus är ingenting värt om det inte går att använda till något, tänker han. Klimatfrågan kräver en omställning av hela samhället och den omställningen måste börja nu. För att undvika en framtida klimatkatastrof är det nödvändigt att ta risker. Det är ju ändå inte livet han riskerar. Bara sin framtid som politiker. Rulltrappan tar honom ner i underjorden. Mälarhöjdens T-banestation är full av folk så här på morgonen. Han har bråttom att komma in till centralen och spanar oroligt in i det svarta hålet efter tåget. Han kontrollerar tiden på sin mobil. Väskan står bredvid honom på perrongen. Han märker inte att fyra unga män följer honom med blicken. Han ser sig omkring bland människorna på stationen utan att ta notis om männen bakom honom, som kommer allt närmare. Han tittar återigen på klockan. Om en minut 3

skall tåget vara på plats framför perrongen. Folk på perrongen packar ihop sig för att snabbt kunna stiga på tåget. Plötsligt upptäcker han att han är omringad. Innan han hinner reagera håller starka armar fast honom i ett järngrepp. Han känner en kraftig stöt mot sidan av bröstet. Allting blir svart. 4

Kapitel 1 Martin satt hemma framför datorn och stirrade på Word-dokumentet. Sidan var lika tom som hans huvud just nu. Det var tyst i lägenheten. Mycket tystare än vad det brukade vara i hans gamla lägenhet på Marklandsgatan. Han hade till slut sagt upp den och flyttat in hos Anna. Det var ett stort steg för både honom och Anna. De hade på allvar blivit ett par. Inom sig jublade Martin. Det var egentligen vad han länge gått och hoppats på, men han hade varit försiktig med att visa det. Han hade varit så rädd för att skrämma bort Anna med alltför intensiva känslor. Nu hade de bott tillsammans i snart ett år och Anna väntade deras gemensamma barn. Han skulle bli pappa och det kändes helt overkligt. Han kunde inte fatta att det var sant. Inte ens ultraljudet hade övertygat honom tillräckligt. Bilderna på dataskärmen hade sett så artificiella ut. Och vardagen fortsatte precis som vanligt. Anna körde taxi och han skrev artiklar om teknik och naturvetenskap för olika tidskrifter. Den senaste månaden hade han inte fått så många uppdrag. Det var otryggt att jobba som frilans. En otrygghet som kanske inte passade så bra med tanke på att han snart skulle ha ansvar för en ny människa, tänkte han. Han borde försöka skaffa en fast anställning, 5

men det var lättare sagt än gjort. Journalistjobben med fast anställning blev allt ovanligare. Det var många som slogs om de få jobb som fanns. Martin gick ut i köket för att sätta på kaffe. Ibland hjälpte det med kaffe när det blev stopp i skrivandet. Det var inte så konstigt att han fastnade. Han skulle skriva en minnesruna över Daniel Persson, en klasskamrat från gymnasiet. En klasskamrat som blivit landsbygdsminister och dött bara några månader efter han tillträtt sin post. Det var så hemskt alltihop. Han hade dött i en olycka i tunnelbanan i Stockholm. Idag var det precis två veckor sedan det hände. Martin tänkte på sin klasskamrat. Det var helt otroligt att han blivit minister. Antagligen hade det att göra med att han var ett oprövat kort. En politisk oskuld bara 32 år gammal, som bara suttit i riksdagen sedan valet 2010. Ren och obefläckad utan politiska skandaler i bagaget. Hans politiska förflutna var helt enkelt alldeles för kort. Martin hade med stort intresse följt händelserna kring hans ministerutnämning via media. Förväntningarna på Daniel Persson var stora från alla håll. Bara det faktum att han var den förste ministern i Miljöpartiets historia skapade enorma förhoppningar bland partiets medlemmar och anhängare. Han hade blivit utsedd av regeringen Reinfeldt bara ett drygt år före valet. Den förre landsbygdsministern hade fått en stroke som hade gjort det omöjligt 6

för honom att fortsätta sitt uppdrag. En ny minister måste utses och Reinfeldt hade valt Daniel Persson, Miljöpartiets representant i miljö- och jordbruksutskottet. Statsministerns val var en politisk sensation som överraskade alla. Och det var i allra högsta grad kontroversiellt. Reinfeldt hade fått använda hela sin auktoritet för att förankra sitt ministerval både inom sitt eget parti och inom alliansen. Motiven bakom regeringens val analyserades på ledarsidorna. I Miljöpartiet, blev det en het debatt, om man skulle acceptera ministerposten. Och så hade man till slut kommit fram till att tacka ja. På dagspressens ledarsidor såg man beslutet som det slutgiltiga beviset på att blockpolitiken var död och begraven. Det politiska landskapet i Sverige var nu förändrat för alltid. En ny generation politiker skulle ta över. Politiker utan historiska bindningar till blockpolitikens gamla motsättningar. Den unge nyutnämnde ministern Daniel Persson från Borås hyllades av alla politiska auktoriteter i landet när han den 15 maj 2013 formellt utnämndes till landsbygdsminister i alliansregeringen. Hans korta tid i riksdagen och i politiken överhuvudtaget sågs inte som en belastning utan som en tillgång. Statsministern lovordades för sitt statsmannaskap och kloka val. Kort efter hans tillträde var Martins gymnasiekamrat återigen aktuell i media. Det var i samband med ett utredningsförslag om framtida hantering av avloppsslam. Daniel hade samlat till presskonfe- 7

rens och förklarade för journalisterna att han ville ha stora offentliga investeringar för att bygga om avloppssystemet i de större svenska städerna. Klimathotet krävde en omläggning till ett system där man separerade toalettavloppet från bad, disk och tvätt, hävdade han. Daniel hade själv suttit med i utredningen och hade inte fått gehör för sina idéer. En majoritet hade hittills bestämt avvisat alla förslag på offentliga satsningar. De ville vänta med alla större ombyggnationer tills man fick direktiv från EU. Nu hoppades den nyutnämnde ministern på stöd från allmänheten för att på så sätt påverka miljö och jordbruksutskottet som skulle ta beslut i frågan senare under hösten. Daniel Perssons utspel skapade en viss turbulens. Från regeringshåll var man besviken över att den nye ministern gjorde partipolitik av frågan innan den ens hade gått ut på remiss. Han borde istället, med hjälp av remisssvaren, ha försökt kompromissa fram ett förslag som utskottet kunde enas om. Det fanns krafter inom alliansen som ville avsätta honom omedelbart men framförallt statsministern var beredd att ge honom ytterligare en chans. I media avfärdade ekonomiska experter Daniel Perssons förslag om stora offentliga investeringar, som klassisk socialdemokratisk stimulanspolitik. En politik som för länge sedan spelat ut sin roll. Besvikelsen var stor över den återgång till blockpolitiken som Daniel Perssons utspel gav uttryck för. 8

Trots kritiken i media mot var förtroendet för Daniel Persson mycket stort bland väljarna. Martin minns en mätning som gjordes av SOM i juni. Den visade mycket höga förtroendesiffror för den nye ministern. I mätningen fick 3000 personer svara på frågor om de olika politikerna i regeringen. På frågan Tror du att den här personen kan genomföra förändringar som är till nytta för dig? hade hela 55 procent svarat ja när det gällde Daniel Persson. Det var t.o.m. högre siffror än vad statsministern fick som bara hade 45 procent. Opinionssiffrorna för miljöpartiet påverkades inte heller negativt. Tvärtom visade de på en försiktig ökning sedan förra mätningen. Allt detta tillsammans gjorde att den unge ministern trots allt fick behålla sin post. Men så tog hans politiska karriär slut på ett fruktansvärt tragiskt sätt. Den 27 september, nästan exakt ett år före valet, omkom Daniel i en olycka i tunnelbanan vid Mälarhöjdens T-banestation. Han var enligt uppgift på väg till centralen för att resa till Göteborg. Det var en resa utanför tjänsten. Ingen visste egentligen hur han hade hamnat nere på tunnelbanerälsen. När polisen kom till olycksplatsen cirkulerade uppgifter om att någon hade knuffat honom. Trots att polisen hörde väldigt många vittnen kunde de inte fastställa om det rörde sig om en ren olyckshändelse. Inte någon av alla de personer som förhörts hade stått tillräckligt nära Daniel. Det fanns heller ingen som kunde ge en beskrivning på den eller de 9