Modellreferensdokument Riktlinjer för framtagandet av LRIC bottom upoch top down-modellerna

DATE 13 September 2002 DNR 02-2257/23 Modellreferensdokument Riktlinjer för framtagandet av LRIC bottom upoch top down-modellerna

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING...1 1.1 BAKGRUND...1 1.2 MÅL OCH FÖRVÄNTADE EFFEKTER...2 1.2.1 Mål...2 1.2.2 Förväntade effekter...2 1.3 METOD...3 1.4 PROCESS...3 1.5 DOKUMENTETS STRUKTUR...4 DEL A: ALLMÄNNA RIKTLINJER... 6 2 LÅNGSIKTIG INKREMENTKOSTNAD... 7 2.1 DEFINITION AV LRIC...7 2.1.1 Lång sikt...7 2.1.2 Inkrement...7 2.1.3 Framåtblickande kostnader...8 2.2 DEFINITION AV INKREMENT...9 2.2.1 Inkrementstorlek...9 2.2.2 Access- och coreinkrement...9 2.2.3 Andra inkrement...10 2.3 OLIKA KOSTNADSSLAG...11 2.4 BEHANDLING AV SAMKOSTNADER...12 2.4.1 Allokering av samkostnader...13 3 MODELLERADE TJÄNSTER...16 3.1 CORE- OCH ACCESSTJÄNSTER...16 3.1.1 PSTN (PSTN/ISDN)-tjänster...16 3.1.2 Hyrda förbindelser...17 3.1.3 Övriga tjänster...18 3.2 SAMLOKALISERINGSTJÄNSTER...18 3.2.1 Samlokaliseringstjänsternas karaktär...18 3.2.2 Förteckning över samlokaliseringstjänster som omfattas av LRIC...19 3.3 EFTERFRÅGAN OCH TILLVÄXT...19 3.3.1 Efterfrågan...19 3.3.2 Prognos för efterfrågan...20 4 OUTPUT FRÅN MODELLEN...21 4.1 KOSTNADSSLAG...21 4.2 DETALJNIVÅ...21 4.2.1 Kostnadskategorier...22 4.3 KOSTNAD FÖR SAMLOKALISERING...22 4.4 KOSTNADER FÖR DELAD LEDNING...24 4.5 KOSTNAD FÖR BITSTRÖMSACCESS...25 5 ALLMÄNNA KOSTNADSBERÄKNINGSFRÅGOR... 27 5.1 ANNUALISERINGSMETODER...27 5.1.1 Annualiseringskriterier...27 5.1.2 Kapitalbelopp...27 5.1.3 Avskrivningsbelopp...27 5.1.4 Annuiteter...29 5.1.5 Riktlinjer...31 5.2 KAPITALKOSTNAD...32 i

5.3 GEOGRAFISK DIFFERENTIERING...32 5.3.1 Geografisk differentiering...32 5.3.2 Geotyper...33 5.4 ANDRA KOSTNADSBERÄKNINGSFRÅGOR...33 5.4.1 Genomsnittsberäkning av mark och byggnader...33 5.4.2 Basår...33 5.4.3 Rörelsekapital...34 5.4.4 Start- och varaktighetsrelaterade kostnader...34 5.4.5 Routingfaktorer...35 B: SÄRSKILDA RIKTLINJER FÖR TOP-DOWN-MODELLEN... 38 6 ÖVERSIKT ÖVER TOP-DOWN-MODELLERING... 39 6.1 FASTSTÄLLA HOMOGENA KOSTNADSKATEGORIER (STEG 1)...40 6.2 DELA IN KOSTNADSKATEGORI PER AKTIVITET OCH NÄTELEMENT (STEG 2)...40 6.3 OMVÄRDERA TILLGÅNGAR, BERÄKNA GRC-, NRC- OCH CCA AVSKRIVNING (STEG 3)...40 6.4 UTVECKLA KOSTNADS-VOLYM-RELATIONER (STEG 4)...41 6.5 KOSTNADSBERÄKNA ACCESS- OCH SAMTRAFIKTJÄNSTER (STEG 5)...41 7 TOP-DOWN-TILLGÅNGSVÄRDERING OCH KAPITALKOSTNADER... 43 7.1 VÄRDERING AV BRUTTOTILLGÅNG...43 7.1.1 Nukostnadsredovisning...43 7.1.2 Befintlig teknologi...44 7.1.3 Priset för anläggningstillgångar...45 7.1.4 Ny teknologi...45 7.1.5 Mark och byggnader...46 7.2 UTNYTTJANDEGRADER...48 7.3 VÄRDERING AV VIKTIGARE ANLÄGGNINGSTILLGÅNGAR...50 7.3.1 Accessnät...50 7.3.2 Corenät...51 7.3.3 Kostnader för grävning, inklusive stolpar...53 7.3.4 Stolpar...54 7.3.5 Indirekta nätkostnader (byggnader, IT, motorfordon etc.)...54 7.3.6 Samlokalisering...54 7.4 ANNUALISERING...55 7.4.1 Tillgångars livslängd...55 7.4.2 Annualisering av relativt nya tillgångar...56 7.4.3 Fullt avskrivna tillgångar...56 7.5 KAPITALBEVARANDE...58 7.6 VÄRDERING AV NETTOTILLGÅNG...59 7.6.1 NBV-/GBV-metoden...60 7.6.2 Den rullande metoden...60 7.6.3 Tillgångar under uppbyggnad...61 8 RÖRELSEKAPITAL OCH DRIFTSKOSTNADER... 62 8.1 KOSTNADER FÖR RÖRELSEKAPITAL...62 8.2 DRIFTSKOSTNADER...63 8.2.1 Kostnadskategorier...63 8.2.2 Effektivitet...64 8.2.3 Aktivitetsbaserad allokering av driftskostnader...65 8.2.4 Dokumentation...67 9 KOSTNADSBERÄKNA TJÄNSTER... 68 9.1 HOMOGENA KOSTNADSKATEGORIER...68 9.2 TJÄNSTEUTNYTTJANDE...68 9.2.1 Grävning och kanalisation...68 9.2.2 Koppar och fiberkabel...69 Post- och telestyrelsen ii

9.2.3 Lokalstationer...69 9.2.4 Förmedlingsstationer...69 9.2.5 Transmissionsutrustning...70 9.2.6 Indirekta nätkostnader och overheadkostnader...70 9.2.7 Utkontrakterade driftkostnader...71 9.3 TILLÄMPNING AV KOSTNADS-VOLYM-RELATIONER...72 9.3.1 CVR:er när ett tillgångsslag har två eller fler kostnadsdrivare...74 9.4 FÖRDELA KOSTNADER TILL TJÄNSTER...74 9.4.1 Beräkna inkrementkostnader...74 9.4.2 Beräkna kostnader för tjänster inom ett inkrement...74 9.5 BEHANDLING AV SAMKOSTNADER...75 10 MODELLENS FUNKTIONER OCH DOKUMENTATION... 76 10.1 KRAV PÅ MODELLEN...76 10.1.1 Känslighetsanalys...76 10.2 MODELLDOKUMENTATION...77 10.2.1 Motivering...78 10.3 GRANSKNING AV MODELL...78 C: SÄRSKILDA RIKTLINJER FÖR BOTTOM-UP-MODELLEN... 79 11 ÖVERSIKT ÖVER BOTTOM-UP-MODELLERING... 80 11.1 MÄTA EFTERFRÅGAN OCH FASTSTÄLLA ENHETSKOSTNADER (STEG 1 & 2)...81 11.2 BYGGA ETT HYPOTETISKT NÄT (STEG 3)...81 11.3 FASTSTÄLLA KOSTNADEN FÖR NÄTELEMENT (STEG 4)...81 11.4 KOSTNADSBERÄKNA TJÄNSTER (STEG 5)...81 12 OPTIMERING... 82 12.1 ANTAGANDET OM SCORCHED NODE...82 12.2 TEKNOLOGI...83 12.2.1 Växelteknologi...83 12.2.2 Transmissionsteknologi...83 12.2.3 Accessteknologi...83 12.3 KRAV FÖR DET OPTIMERADE NÄTET...84 12.3.1 Tjänstekvalitet...84 12.3.2 Likvärdighet mellan tjänster...84 12.3.3 Korrekt dimensionering av nätet...85 13 EFTERFRÅGAN... 86 13.1 EFTERFRÅGAN I ACCESSNÄTET...86 13.2 EFTERFRÅGAN I CORENÄTET...86 13.2.1 Beräkning av efterfrågan från slutanvändare...86 13.2.2 Beräkning av dimensionerad efterfrågan...87 14 BOTTOM-UP-MODELLERING... 90 14.1 PRISER PÅ UTRUSTNING OCH KOSTNADSDATA...90 14.2 MODELLERA VÄXLAR...91 14.2.1 Växelhierarki...91 14.2.2 Välja mellan olika noder...92 14.3 MODELLERA TRANSMISSION...93 14.3.1 Transmissionshierarki...93 14.3.2 Nätkonfiguration...94 14.3.3 Dimensionera nätet...94 14.4 MODELLERA ACCESS...94 14.4.1 Samla in information per geotyper...95 14.4.2 Beräkning av krav för utrustning...95 14.5 MODELLERA INFRASTRUKTUR...96 Post- och telestyrelsen iii

14.5.1 Kabeldiken i corenätet...97 14.5.2 Kostnadsberäkning av kabeldiken...97 14.5.3 Kanalisation...97 14.5.4 Stolpar...98 14.5.5 Krav på kabel i corenätet...98 14.5.6 Kabelmodularitet och -längd...98 14.6 MODELLERA SAMLOKALISERING...99 15 KOSTNADSBERÄKNINGSFRÅGOR I BOTTOM-UP-MODELLEN...100 15.1 INDIREKTA NÄTKOSTNADER...100 15.2 OVERHEADKOSTNADER...100 15.3 DRIFTSKOSTNADER...101 15.4 RÖRELSEKAPITAL...102 15.5 KOSTNADSALLOKERING...102 16 MODELLENS FUNKTIONER OCH DOKUMENTATION...105 16.1 KRAV PÅ MODELLEN...105 16.2 KÄNSLIGHETSANALYSIS...105 16.3 MODELLDOKUMENTATION...106 BILAGOR...107 BILAGA 1 SAMMANFATTNING AV KRITERIER...108 BILAGA 2 FÖRKORTNINGAR...122 BILAGA 3 TERMORDLISTA...124 BILAGA 4 DETALJERAD FÖRTECKNING ÖVER TJÄNSTER SOM OMFATTAS AV LRIC...129 BILAGA 5 KOSTNADSKATEGORIER...132 BILAGA 6 KAPITALKOSTNAD...135 BILAGA 7 KAPITALBEVARANDE (OCM AND FCM) OCH DEN RULLANDE METODEN...138 Post- och telestyrelsen iv

1 Inledning Detta modellreferensdokument (MRP) 1 beskriver de drag och huvudprinciper som gäller för bottom-up- och top-down-modellerna, som ska utvecklas i syfte att fastställa LRICbaserade priser för vissa (wholesale-) access- och samtrafiktjänster i Sverige. Utvecklingen av de två modellerna är en del av en process som har initierats av Post- & Telestyrelsen (PTS), med utgångspunkt i PTS' lagförslag om införande av LRIC-metoden i Sverige, som beskrivs i dokumentet "Ny kalkylmodell - LRIC-metoden" från 16 april 2002. I detta dokument diskuterar PTS den relevanta delen av den nuvarande svenska telekomlagstiftningen, EU-direktiven och rekommendationerna om principer för reglering av från samtrafikpriser och de föreslagna förändringarna av den svenska telekomlagstiftningen. 1.1 Bakgrund Enligt nuvarande lagstiftning, som bygger på det gamla EU-ramverket, och de nya direktiven, kan kostnadsorienterade priser användas som regleringsverktyg för både access och samtrafik. EU-kommissionen anser att den lämpligaste metoden för kostnadsorienterad prissättning är en som bygger på framåtblickande långsiktiga genomsnittliga inkrementkostnader. Denna metod utesluter inte användning av befogade mark-ups som ett sätt att återvinna de framåtblickande långsiktiga delade kostnader och samkostnader för en effektiv operatör som skulle uppstå under konkurrensförhållanden. Skälen till att rekommendera denna metod är att priser som grundar sig på denna metod, enligt kommissionen, anses vara: mest förenliga med en konkurrenspräglad marknad; och baserade på en effektiv operatör under konkurrenspräglade förhållanden som använder modern teknologi. Under 2001 genomförde PTS en förstudie beträffande kostnadsorienterad access och samtrafik i Sverige. Syftet med denna studie var: att utvärdera nuvarande modeller som används för att beräkna kostnadsorienterade priser; att beskriva vilka olika metoder som kan användas för att beräkna kostnadsorienterade priser för access och samtrafik; och att rekommendera vilka metoder som bör användas i framtiden. Förstudiens slutliga rekommendation var att byta ut de nuvarande beräkningsmodellerna för access och samtrafik och istället basera kostnadsorienterade priser för dessa tjänster på LRIC plus mark-up. I en offentlig konsultation med de svenska operatörerna bekräftades denna åsikt generellt. 1 Vid utveckling av detta Modellreferensdokument har PTS utnyttjat relevant internationell erfarenhet, särskilt de nya erfarenheter som gjorts i den danska LRAIC-processen, där liknande kriterier och riktlinjer utvecklades av Nationella IT- och telekomstyrelsen (NITA) i samarbete med den danska telekomindustrin. Detta har gjorts med benäget tillstånd av NITA. 1

I början av 2002 inledde PTS arbetet med att implementera LRIC plus mark-up, för att beräkna kostnadsorienterade priser för access och samtrafik med de mål och förväntade effekter som beskrivs nedan. 1.2 Mål och förväntade effekter 1.2.1 Mål Det övergripande målet för nuvarande telekomlagstiftning (1993:597) är att säkerställa att "enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad". Den lägsta kostnaden kommer att tolkas som lägsta kostnad på lång sikt. De specifika målen med PTS arbete med införandet av LRIC plus mark-up är att: utveckla en pålitlig modell som stöds av branschmodellen för beräkning av kostnader för access och samtrafik enligt LRIC-metoden, som rekommenderas av Kommissionen; och skapa ett nytt regleringsverktyg för PTS som ska användas för att fastställa kostnadsorienterade priser för access och samtrafik. 1.2.2 Förväntade effekter De förväntade effekterna av införandet av LRIC enligt ovannämnda mål är att: uppmuntra användning av SMP-operatörens befintliga resurser, då det är ekonomiskt önskvärt, och undvika ineffektiv dubblering av infrastrukturkostnader för nya konkurrenter (incitament att köpa); uppmuntra investeringar i nya resurser då detta är ekonomiskt motiverat av 1. nya konkurrenter som investerar i konkurrerande infrastruktur 2. uppmuntra SMP-operatören som uppgraderar och utökar sitt nät (incitament att bygga); öka transparensen i de kostnadsberäkningar som ligger till grund för access- och samtrafikpriserna; och öka förutsägbarheten för såväl SMP-operatören som övriga operatörer beträffande framtida beslut om access- och anslutningspriser. När access- och samtrafikpriser bygger på LRIC förvanskar de inte nya konkurrenters bygg-/köpbeslut - de kommer att uppmuntras att använda existerande resurser om, och endast om, det är ekonomiskt önskvärt. Och, vad som är lika viktigt, LRIC-baserade access- och samtrafikpriser betyder också att man bevarar incitamenten för befintliga operatörer att investera för att uppgradera eller utöka det befintliga nätet när ny teknologi finns att tillgå. När priser fastställs på grundval av LRIC, uppmuntras infrastrukturkonkurrens inom de områden där det är effektivt att ha konkurrerande infrastruktur, medan tjänstekonkurrens uppmuntras inom de områden där investeringar i konkurrerande infrastruktur inte är effektivt. Post- och telestyrelsen 2

1.3 Metod För att ge rätt investeringssignaler och främja effektiv konkurrens, bör priserna spegla LRIC för en effektiv operatör som står inför den befintliga SMP-operatörens efterfrågan (vilket för närvarande innebär Telia). 2 Den effektiva operatören definieras som den teoretiska operatör som om det vore fallet skulle finnas på en fullt konkurrenspräglad marknad i Sverige, men med samma omfattning och efterfrågan som den befintliga SMPoperatören. Detta tillvägagångssätt säkerställer att stordriftsfördelar, omfattning och densitet fördelas lika mellan SMP-operatören och samtrafikoperatörerna, vilket skulle göra det möjligt för samtrafikoperatörerna att konkurrera med SMP-operatören på lika villkor. Ytterst kommer det definitiva prissättningssystem som härleds ur LRIC-principerna att bygga på en rättvis jämförelse mellan de kostnader som beräknas i en top-down respektive bottom-up-modell. Syftet med top-down-modellen är att beräkna LRIC med utgångspunkt i SMPoperatörens aktuella nät och kostnadsstruktur och eliminera ineffektivitet och ersätta omodern utrustning med ny, mer kostnadseffektiv teknologi. Syftet med bottom-up-modellen är att beräkna LRIC med utgångspunkt i ett effektivt nät som använder den senaste teknologi som faktiskt används i storskaliga nät. I princip bör bottom-up-modellen modellera det nät som en effektiv operatör skulle bygga idag för att möta SMP-operatörens förutsedda efterfrågan. (Eventuella) kostnader för migration till den effektiva operatören från dagens verksamhet är inte inräknade. 1.4 Process PTS har utformat det ramverk för en svensk LRIC-process som kännetecknas av transparens och samarbete, som var föremål för konsultationer med branschen under december 2001 - januari 2002. Telia har ansvar för att utveckla en top-down-modell medan PTS har ansvar för att utveckla en bottom-up-modell i samarbete med intresserade parter från branschen, Telia inräknat. En avstämning av de två modellerna kommer att genomföras av PTS och användas som utgångspunkt för PTS utveckling av en hybridmodell på vilken den slutliga prissättningen kommer att grundas. En avstämningssrapport kommer att läggas fram för offentlig konsultation för att inhämta åsikter från branschen. Rapporten kommer att identifiera, kvantifiera och, då det är möjligt, förklara skillnaderna mellan de två modellerna. Även hybridmodellen och PTS definitiva förslag på prissättningsmetod kommer att läggas fram för offentliga konsultationer. Detta modellreferensdokument drar upp riktlinjer och kriterier för modelleringsarbetet. Alla riktlinjer som beskrivs som kriterier samt övriga riktlinjer bör följas under modelleringsarbetet, såvida inte det uttryckligen framgår att texten är av en vägledande karaktär, som de ansvariga modellerarna kan välja att avvika från. Andra avvikelser kräver klarläggande för PTS. När modellerna är färdigställda kommer PTS att genomföra en 2 Dessa kostnader kommer sannolikt att skilja sig från kostnaderna för en faktisk ny konkurrent som kommer in på marknaden, eftersom denne inte kommer att kunna uppnå samma stordriftsfördelar, omfattning och densitet som SMP-operatören när SMP-operatören redan finns på marknaden. Post- och telestyrelsen 3

ingående granskning av de två modellerna för att säkerställa att de uppfyller de riktlinjer som dras upp i detta MRP. 1.5 Dokumentets struktur De riktlinjer som dras upp i MRP är organiserade i tre delar plus bilagor: Del A innehåller gemensamma riktlinjer för de två modellerna. Del B innehåller särskilda riktlinjer för top-down-modellen. Del C innehåller särskilda riktlinjer för bottom-up-modellen. I del A: Kapitel 2 diskuterar begrepp som är förbundna med definitionen av långsiktiga inkrementkostnader. Kapitel 3 beskriver de tjänster som måste modelleras och de tjänster som bör prissättas enligt LRIC. Kapitel 4 diskuterar output från de två modellerna inklusive detaljeringsgrad. Kapitel 5 diskuterar ett antal allmänna kostnadsberäkningsfrågor, t.ex. avskrivningsmetoder, kapitalkostnad, rörelsekapital och användningen av routingfaktorer. I del B: Kapitel 6 ger en översikt över de viktigaste stegen i byggandet av en top-downmodell Kapitel 7 diskuterar brutto- och nettotillgångsvärdering av tillgångar i top-downmodellen. Kapitel 8 beskriver beräkning av rörelsekapital och fördelning av driftskostnader i top-down-modellen. Kapitel 9 diskuterar ett antal av de problem som är förenade med kostnadsberäkning av access- och samtrafiktjänster, inklusive allokering av kostnader från kostnadskategorier till nätelement (med användning av kostnadsvolym-relationer) och vidare till tjänster (med användning av routing-faktorer). Kapitel 10 beskriver kraven på funktioner hos, dokumentation och granskning av modellen. I del C: Kapitel 11 ger en översikt över de viktigaste stegen i byggandet av en bottom-upmodell. Kapitel 12 diskuterar optimeringsgraden i bottom-up-modellen inklusive begränsningar, till exempel antagandet om scorched node. Kapitel 13 beskriver hur efterfrågan i core- och accessnätet bör beräknas och tillämpas i bottom-up-modellen. Kapitel 14 omfattar frågor om beräkning av priser på utrustning och särskilda Post- och telestyrelsen 4

riktlinjer för modellering av växlar, transmission och accessnät och infrastruktur. Kapitel 15 diskuterar ett antal andra kostnadsberäkningsfrågor, t.ex. beräkning av indirekta kostnader, overheadkostnader, driftskostnader och rörelsekapital samt kostnadsallokering till nätelement och vidare till tjänster. Kapitel 16 beskriver kraven på funktioner hos, dokumentation och granskning av bottom-up-modellen. I bilagorna: Bilaga 1 innehåller en sammanfattning av kriterier. Bilaga 2 innehåller förkortningar som används i MRP. Bilaga 3 innehåller en termordlista. Bilaga 4 innehåller listan på de tjänster som ska prissättas med utgångspunkt i LRIC. Bilaga 5 innehåller en förteckning över kostnadskategorier som ska modelleras i de två modellerna. Bilaga 6 diskuterar kapitalkostnaden och innehåller en studie av Telias kapitalkostnad utarbetad av BDO Consulting Group. Bilaga 7 ger ett numeriskt exempel på den så kallade rullande metoden och förklarar skillnaden mellan OCM- och FCM-metoden som används för beräkning av avskrivningsbelopp i top-down-modellen. Post- och telestyrelsen 5

DEL A: ALLMÄNNA RIKTLINJER Post- och telestyrelsen 6

2 Långsiktig inkrementkostnad 2.1 Definition av LRIC I detta avsnitt diskuteras de begrepp som ingår i definitionen av (framåtblickande) långsiktiga inkrementkostnader (LRIC). 2.1.1 Lång sikt Att använda ett långsiktigt mått på kostnader, som LRIC, medför en tidshorisont där samtliga input, inklusive anläggningstillgångar, kan variera som reaktion på en förändring i efterfrågan. Det innebär att kostnadsmodellerna bör anpassa samtliga inputfaktorer till den förutsedda efterfrågan på tjänster, med hänsyn till praktiska förhållanden, såsom minsta storlek på input och tjänstekvalitet. 2.1.2 Inkrement Inkrementkostnader är de kostnader som orsakas av tillhandahållandet av ett definierat outputinkrement, givet att en outputnivå (som kan vara noll) redan produceras. På samma sätt kan inkrementkostnader definieras som de kostnader som undviks (t.ex. sparas) genom att outputinkrementet och inte tillhandahålls. För ändamålen med samtrafikpriser har inkrementen vanligtvis definierats som hela den grupp tjänster som använder core- (eller access-) nätet. Dessa tjänster (PSTN 3 hyrda förbindelser etc.) inkluderar dem som tillhandahålls av SMP-operatören samt dem som tillhandahålls av anslutna operatörer med hjälp av SMP-operatörens nät. Kostnaderna för det nät som tillhandahåller denna större grupp tjänster delas sedan med den totala efterfrågevolymen (antalet abonnenter, samtal eller trafikminuter) i inkrementet och producerar då den genomsnittliga inkrementkostnaden eller LRIC per enhet. 4, 5 Figur 1 illustrerar begreppen och inkrementkostnader och genomsnittliga inkrementkostnader: 3 För ändamålen med detta modellreferensdokument skall PSTN anses inkludera både PSTN och ISDN. 4 Termerna LRIC och LRAIC (långsiktiga genomsnittliga inkrementkostnader) används ofta utbytbart. 5 Denna beräkning av medelvärdet innebär inte att alla tjänster som ingår i inkrementet kommer att hänföras till samma kostnader. Den innebär bara att kostnaderna för att använda ett givet nätelement kommer att vara desamma för de ingående tjänsterna. Tjänster kommer att använda nätet på olika sätt. Som diskuteras i avsnitt 5.4.5 kommer detta att tas med i beräkningen genom användning av så kallade routingfaktorer. Tjänster kan också ha olika kostnadsdrivare., t.ex. abonnenter, samtal och minuter (under busy hour). Den kostnad som är förenad med abonnentförbindelser bör i princip återvinnas genom installationsoch abonnentavgiften medan de kostnader som är förenade med samtal och minuter bör återvinnas genom en startavgift respektive en per minut-avgift. Vid fastställande av samtrafikavgifter kommer kostnader vanligen att beräknas till en peak- och off peak-avgift. Post- och telestyrelsen 7

Figur 1: Långsiktiga (genomsnittliga) inkrementkostnader Costs Incremental costs 1 Average incremental costs Fixed common costs Increment Volume 2.1.3 Framåtblickande kostnader Kostnadsberäkningssystem kan vara bakåtblickande, framåtblickande eller en blandning av båda. Bakåtriktade system bygger på historiska kostnader. De kan innehålla omoderna teknologier och ineffektiva kostnader som till exempel speglar arbetskraftskostnader som krävs för att underhålla omoderna teknologier. Framåtblickande kostnader är inte kostnaderna i framtiden utan speglar de kostnader som en nätoperatör som bygger ett nät idag och ser framåt skulle ådra sig. Kostnadsberäkningsmått bör vara framåtblickande för att spegla de verkliga ekonomiska kostnaderna för att producera ett outputinkrement. I praktiken kommer det emellertid sannolikt att råda en betydande debatt om den exakta definitionen av framåtblickande. Nät utvecklas över tid, vilket får till följd att till och med en effektiv SMP-operatörs nät kan skilja sig avsevärt från den nätdesign som skulle användas om man började från noll. Att inte ta hänsyn till operatörens utgångsläge skulle kunna leda till kostnadsbedömningar och därmed samtrafikpriser som är för låga. Ett sådant resultat skulle inte ge rätt incitament åt SMP-operatörerna att investera i och underhålla sina nät. Dessutom skulle inte andra operatörer ha några incitament att investera i sin egen infrastruktur, eftersom de skulle kunna köpa samtrafiktjänsterna direkt från SMP-operatören när en investering är framgångsrik, medan de inte skulle betala för misslyckade investeringar. Därför skall antagandet om scorched node som diskuteras i avsnitt 12.1 tillämpas. Hur framåtblickande modellerna skall vara i sitt val av teknologi beskrivs mer ingående i avsnitt 7 och 12.2. Som nämnts är de framåtblickande kostnaderna resursåtgången för att bygga ett nät idag, om man ser framåt. "Se framåt" betyder att förväntad prisutveckling, först och främst priset på tillgångar, och förväntad efterfrågeutveckling måste tas med i beräkningen. Slutligen bör noteras att modellerna skall modellera detta optimerade nät som om det redan fanns på plats. Inga migrationskostnader (ytterligare kostnader förenade med flyttning av det befintliga nätet till det optimerade nätet) skall inkluderas. Kriterium CG 1 Modellerna skall bygga på framåtblickande långsiktiga inkrementkostnader. Inga migrationskostnader skall inkluderas. Post- och telestyrelsen 8

2.2 Definition av inkrement 2.2.1 Inkrementstorlek I princip finns det ett oändligt antal inkrement av olika storlek som skulle kunna mätas. Emellertid kan dessa inkrement i praktiken delas in i tre olika kategorier: 1. en liten volymförändring för en särskild tjänst; 2. tillkomst av en helt ny tjänst; eller 3. tillkomst av en hel grupp nya tjänster. Den första definitionen av inkrement är lika med en mätbar version av marginalkostnad, dvs. den kostnad som är förenad med en förändring av output med en enhet. Den andra kan tillämpas på tjänster av väldigt olika storlek, till exempel samtrafik, lokalsamtal och rikssamtal. I telekommunikationsregleringen används den tredje definitionen av inkrement allt mer för att fastställa samtrafikspriser 6. Användning av stora inkrement minskar mängden samkostnader och säkerställer lika behandling av SMP-operatörens interna och externa (sam-) trafik 7. 2.2.2 Access- och coreinkrement Två huvudinkrement definieras 8 : Accessinkrementet definieras som alla (både reglerade och icke reglerade) tjänster som använder accessnätet Coreinkrementet definieras som alla (både reglerade och icke reglerade) tjänster som använder corenätet. Inkrementkostnaderna för core är de kostnader som förorsakas när man lägger till ett corenät när ett accessnät redan finns. På samma sätt är inkrementkostnaden för accessnätet den kostnad som förorsakas när man lägger till ett accessnät när ett corenät redan finns. LRIC för samlokalisering är den kostnad som förorsakas när man tillhandahåller samlokaliseringstjänster. Kriterium CG 2 För corenätet skall inkrementet innehålla alla tjänster som använder corenätet. För accessnätet skall inkrementet innehålla alla tjänster som använder 6 Sådana stora inkrement har till exempel använts i Danmark, Frankrike och Storbritannien och är förenliga med den definition som ges av Kommissionen i dess Rekommendation om samtrafik på en liberaliserad telekommunikationsmarknad Del 1 - Prissättning för samtrafik, 15 oktober 1997. 7 När både den interna och externa trafiken inberäknas, blir kostnaden för att använda ett givet nätelement densamma för intern och extern trafik. Detta kanske inte är fallet om ett separat inkrement definieras för samtrafiktjänster. 8 Dessa definitioner är förenliga med den definition som ges av Kommissionen i Kommissionens rekommendation om samtrafik på en liberaliserad telekommunikationsmarknad Del 1 - Prissättning för samtrafik, 15 oktober 1997. Post- och telestyrelsen 9

accessnätet. LRIC för samlokalisering är den kostnad som förorsakas när man tillhandahåller samlokaliseringstjänster. Dessa definitioner inkluderar de tjänster som SMP-operatörens nätdivision tillhandahåller dess egen retail-division samt de tjänster som tillhandahålls andra operatörer. Kostnader i coreinkrementet drivs av trafikvolymen och antalet samtal, medan kostnader i accessnätet främst drivs av antalet abonnenter 9. Trots att den ökande användningen av multiplexeringsteknologi suddar ut gränsen mellan access- och corenäten, definieras vanligen accessnätet från den första anslutningspunkten i kundens lokaler fram till och med linjekortet i koncentratorn. Koncentratorn kan antigen vara placerad som en del av den lokala växeln (ofta kallat Host Subscriber Stage - HSS) eller på ett avstånd från den lokala växeln (ofta kallat Remote Subscriber Stage - RSS) 10. Linjekortet ska inkluderas i accessnätet eftersom antalet (och följaktligen kostnaderna för) linjekort är relaterat till antalet förbindelser snarare än mängden trafik eller antalet samtal. Kostnaden för linjekortet skall därför inkluderas i kostnaden för accesstjänster. Emellertid skall linjekortet exkluderas från kostnaderna för tillträde till accessnät (LLUB), eftersom linjekortet inte används vid tillhandahållande av denna tjänst. Kriterium CG 3 Linjekortet (placerat i koncentratorn) skall inkluderas i accessnätet, medan andra växelrelaterade kostnader skall inkluderas i corenätet, utom då kostnaderna är gemensamma för de två näten. Linjekortet skall exkluderas från kostnaderna för LLUB. Kostnaden för hyrda förbindelser ska inte modelleras uttryckligen. Följaktligen är gränsen ett mindre problem för hyrda förbindelser. Då hyrda förbindelser delar kostnader med PSTN (antingen i access- eller corenätet - definierat enligt PSTN-nätet) skall en lämplig del av dessa delade kostnader allokeras till hyrda förbindelser. Då en uttrycklig definition av gränsen för hyrda förbindelser krävs kan gränsen anses vara den första noden (dvs. den tjänstgörande noden) till kunden. 2.2.3 Andra inkrement Andra tänkbara inkrement inkluderar ett retailinkrement för access- och corenäten; ett internationellt inkrement; ett inkrement för premiumtjänster; ett inkrement för det mobila nätet; och ett inkrement för övriga tjänster: Retailinkrement. De kostnader som är hänförliga till access- och corenätet är wholesalekostnader. De exkluderar alla kostnader som förorsakas för paketering och försäljning av tjänster som levereras via dessa nät till slutkunder, till skillnad från wholesale-kunder. Sådana kostnader inkluderar marknadsförings- och kundfaktureringskostnader, kundservicekostnader och retailelement i ekonomi- och personalavdelningarna, mark och 9 Kostnader drivs också av servicekvaliteten (QoS), särskilt i corenätet. Eftersom servicekvalitet inte debiteras separat måste det emellertid behandlas som ett minimikrav. 10 I detta MRP används termerna HSS och RSS på ett allmänt (teknologiskt neutralt) sätt och ska inte anses ange något beträffande denna utrustnings kopplingskapacitet. Post- och telestyrelsen 10

byggnader. Dessa kostnader hör hemma i retailinkrementet. Internationellt inkrement. Detta inkrement täcker kostnaderna för transmissionslänkar mellan förmedlingsstationer och internationella växlar samt kostnaden för internationella växlar och tillgångar vid dessa växlar. Internationella samtal kommer vanligen att använda både coreinkrementet och det internationella inkrementet. Inkrementet premiumtjänster. Premiumtjänster inkluderar gratis telefonsamtal och flera olika informationstjänster som kan nås till premiumpriser. Dessa tjänster kan kräva ett separat switchnät (i vilket ytterligare transmissionstillgångar krävs) eller levereras via befintliga växlar. Mobilt inkrement. Tillgångar som ingår i detta inkrement inkluderar de basstationer, basstationsövervakare, mobila växelcentra och transmissionslänkar som det mobila nätet kräver. Övriga inkrement. SMP-operatören kan tillhandahålla en rad andra tjänster, t.ex. utrustning för kundlokaler, och kan äga tillgångar i utländska företag. Dessa inkrement måste inte modelleras separat. Emellertid måste den därmed förenade trafiken, som använder core- och accessnätet, inkluderas i core- och accessinkrementet. Core- och accessinkrementet kan också dela kostnader med dessa andra inkrement. De interna och mobila växlarna kommer till exempel ofta att samlokaliseras med PSTNväxlarna. Då detta är fallet skall en rimlig andel av byggkostnaderna (och andra samkostnader) allokeras till det mobila respektive interna inkrementet. 2.3 Olika kostnadsslag Den definition av access- och core-inkrementen som återges i avsnitt 2.2.2 innebär att fasta kostnader 11 som är specifika för antingen core- eller accessnäten är inkluderade i LRIC. Vi skiljer mellan tre kostnadsslag: direkt hänförliga kostnader, delade kostnader och samkostnader. Direkt hänförliga kostnader är kostnader som förorsakas som en direkt följd av tillhandahållande av en särskild tjänst i ett särskilt inkrement. Dessa kostnader fördelar sig på två typer. För det första, kostnaderna för vissa input varierar med nivån på output, så att även om output från mer än en tjänst kräver denna input, kan den omfattning i vilken en enda tjänst orsakar kostnaderna beräknas. För det andra finns det anläggningstillgångar och driftskostnader som är fasta med avseende på outputnivå men som är tjänstespecifika. Delade kostnader är kostnader för insatsvaror som krävs för att producera två eller flera tjänster inom samma inkrement, där det inte är möjligt att identifiera i vilken omfattningen specifik tjänst orsakar kostnaden. Exempel på delade kostnader i corenätet inkluderar optisk fiber, transmissionsutrustning och därmed sammanhängande overheadkostnader, samtliga använda av PSTN, hyrda förbindelser och övriga tjänster. Samkostnader är kostnaderna för insatsvaror som krävs för att producera en eller flera tjänster i två eller flera inkrement, då det inte är möjligt att identifiera i vilken omfattning 11 Fasta kostnader definieras här som kostnader som inte förändras med nivån på output Post- och telestyrelsen 11

ett specifikt inkrement orsakar kostnaden. Kostnader för grävning ger ett bra exempel på skillnaden mellan delade kostnader och samkostnader. Kostnader för grävning som är specifika för accessnätet (eller transportnätet) är i allmänhet delade kostnader, eftersom grävning förmodligen används av två eller flera tjänster. Emellertid används en del kabeldiken av både access- och corenätet. I dessa fall är kostnaderna samkostnader. Ett annat exempel på samkostnader är overheadkostnader för företag. Samkostnader kan antingen vara fasta samkostnader eller gemensamma kostnader. Figur 2: Kostnadsbegrepp Access Network Costs Core Network Costs Attributable costs in the access network (e.g. line card) Shared costs in the access network (e.g. trench in the access network) Attributable costs in the core network (e.g. tandem exchange) Shared costs in the core network (e.g. trench in the core network, ADMs etc.) Common costs (e.g. trench shared by access and core) Figur 2 illustrerar förhållandet mellan direkt hänförliga kostnader, delade kostnader och samkostnader. Den första definitionen av inkrement som diskuterades i avsnitt 2.2.1 skulle endast inkludera vissa av de direkt hänförliga kostnaderna i core- och accessnäten. Den andra definitionen skulle inkludera alla direkt hänförliga kostnader. Men den variant av den tredje versionen som anses vara inkrementet för LRIC-ändamål skulle inkludera alla direkt hänförliga och delade kostnaderna i core- och accessnäten. Endast samkostnader skulle undantas. 2.4 Behandling av samkostnader Enligt ekonomisk teori bör priser sättas till marginalkostnad eftersom detta, om man bortser från yttre förhållanden, maximerar ekonomisk välfärd. Detta eftersom sådana priser återspeglar de kostnader som tillhandahållandet av en ytterligare enhet medför. När användare värderar en extra enhet mer än det skulle kosta att producera den är det ekonomiskt effektivt att producera den enheten och vice versa. Att sätta priser som är lika med marginalkostnad innebär att användarna kommer att fortsätta att köpa extra enheter tills det inte längre är ekonomiskt effektivt att producera dem till det priset. Om en annan nätoperatör kan tillhandahålla nättjänster billigare än SMP-operatören, kommer operatören själva att producera output, om man antar att priser är satta till marginalkostnad. Om å andra sidan den andra operatörens kostnader är högre än SMPoperatörens marginalkostnad, är det ekonomiskt förnuftigt för den andra operatören att köpa från SMP-operatören. Post- och telestyrelsen 12

Den stora andelen fasta kostnader inom telekommunikationer innebär att om samtrafikspriser sätts på grundval av marginalkostnader möjliggör inte detta för SMPoperatören att återvinna kostnaden för investeringar i dess nät, även om kostnaderna har ådragits effektivt. Att sätta samtrafikspriser med LRIC gör det möjligt att återvinna en del fasta kostnader (direkt hänförliga till inkrementet) samtidigt som man behåller vissa av marginalkostnadsprissättningens önskvärda egenskaper. Detta främjar framåtblickande investeringsbeslut. Det kan också tyckas rättvisare. Om samtrafikpriser endast byggde på marginalkostnad skulle SMP-operatören behöva återvinna många delade/fasta kostnader från sina andra tjänster. Emellertid gör inte heller LRIC-baserade samtrafikpriser det möjligt för SMP-operatören att återvinna samkostnader. Därför krävs en justering. Kriterium CG 4 Modellerna skall medge återvinning av samkostnader. Dessa kostnader redovisas separat. Kriterium CG 5 Modellerna skall identifiera kostnader, som är gemensamma för andra inkrement och för core- och accessnät. 2.4.1 Allokering av samkostnader Enligt definitionen ovan är samkostnader kostnaderna för de insatsvaror som krävs för att producera en eller flera tjänster i två eller flera inkrement, då det inte är möjligt att identifiera i vilken omfattning ett särskilt inkrement orsakar kostnaden. Fördelningen av sådana samkostnader är därför alltid något godtycklig. Annars skulle kostnaderna inte vara gemensamma utan istället allokeras direkt till inkrementet. Samkostnader allokeras därför vanligen med någon slags mark-up. 12 Innan vi går över till beskrivningen av mark-ups bör det emellertid understrykas att markups bara ska användas när det inte är möjligt att fastställa ett klart orsakssamband mellan kostnader och tjänster/inkrement. I många fall går det att fastställa att sådant samband genom att noggrant studera de direkta och indirekta kostnadsdrivarna. 13 Tekniklokaler till exempel skulle vid en första anblick kunna betraktas som en gemensam kostnad, eftersom de används för att producera både access- och coretjänster. Det skulle emellertid vara olämpligt att allokera totala kostnaderna för tekniklokaler med utgångspunkt i enkla mark-ups. Kostnaderna för tekniklokaler drivs i hög grad av det 12 Det kan noteras att ett pris som bygger på LRIC + mark-up för samkostnader kommer att ligga mellan LRIC och så kallade stand-alone costs (SAC) som är kostnaderna för att producera tjänsten, om man antar att inga andra tjänster (eller inkrement) producerades. Ett pris som bygger på SAC skulle motsvara att allokera alla relevanta samkostnader till tjänsten, medan ett pris som bygger på LRIC skulle motsvara att inte allokera några av samkostnader till tjänsten. 13 Vissa understryker detta genom att använda termen "residual common cost" istället för samkostnader (de samkostnader som inte kan allokeras på ett tillfredsställande sätt med direkta eller indirekta kostnadsdrivare). Post- och telestyrelsen 13

antal kvadratmeter som krävs av den i byggnaderna installerade utrustningen. Det mesta av utrustningen i en tekniklokal är core-relaterad. Endast korskopplingen och en del av abonnentsteget är accessrelaterade. Därför är det möjligt att allokera det mesta av kostnaderna för byggnaden till corenätet, t.ex. med utgångspunkt i upptagna kvadratmeter. Emellertid kommer vissa kostnader, som t.ex. kostnaderna för en reception, toaletter och larmsystem verkligen att vara samkostnader, då det inte går att identifiera i vilken omfattning ett särskilt inkrement orsakar dessa kostnader. Det finns inget riktigt sätt att allokera sådana kostnader och de allokeras därför ofta genom markups. Mark-ups kan vara antingen additiva eller multiplikativa och likaledes antingen vara differentierade eller uniforma. En (uniform) additiv mark-up betyder att samkostnader delas med antalet inkrement och resultatet läggs till varje inkrement (om således samkostnader vore 2 000, skulle 1 000 läggas till både core- och accessinkrementen). En additiv mark-up betyder att fördelningen av samkostnader är oberoende av kostnaderna för de olika inkrementen. En multiplikativ mark-up betyder att samkostnader delas i förhållande till varje inkrements relativa nivå av inkrementkostnaderna. Om till exempel inkrementkostnaden för access är 75 % av totala inkrementkostnader och inkrementkostnaden för core är 25 % av dessa kostnader så skulle accessinkrementet tilldelas 75 % av samkostnader och coreinkrementet 25 % av dessa samkostnader. Detta betyder att om LRIC för accessnätet är 15 000 och LRIC för core-nätet är 5 000 och samkostnader är 2 000 blir mark-up 10 % (2 000/(15 000+5 000)). Därigenom allokeras 1 500 (=0,1x15 000) av samkostnaderna till accessnätet och 500 till coreinkrementet. Multiplikativa mark-ups kallas ibland likaproportionerliga mark-ups. Likaproportionerliga mark-ups har ingen teoretisk grund i ekonomi men kan stödjas på grundval av lätthanterlighet och objektivitet. En alternativ metod vore att beräkna differentierade mark-ups, dvs. mark-up som en andel av inkrementkostnaden skulle variera mellan tjänster. Det finns åtminstone två logiska skäl till att använda differentierade mark-ups. För det första kunde differentierade mark-ups användas för att uppmuntra nya aktörer eller för att säkerställa att samkostnader inte hänförs till inkrement som inte är konkurrenspräglade. 14 För det andra kan differentierade mark-ups användas för att återspegla det faktum att tjänster har olika efterfrågeelasticitet. Så kallade "Ramsey-mark-ups" fastställs med utgångspunkt i efterfrågeelasticitet. Då en tjänst har hög elasticitet bör mark-up vara låg, eftersom prisförändringar har betydande effekt på köpmönster och därigenom snedvrider marknadens signaler. Det omvända förhållandet är fallet när elasticiteten är låg. Från ekonomisk synpunkt är en Ramsey-mark-up det teoretiskt riktiga sättet att effektivt återvinna samkostnaderna och säkerställa att resurser används på bästa möjliga sätt. Det kan faktiskt bevisas att ett vinstmaximerande företag som verkar på en konkurrenspräglad marknad också skulle sätta sina priser på det sättet. Ramsey-prissättningen är emellertid behäftad med en rad svagheter när den genomförs i praktiken. För det första är priselasticiteten väldigt svårt att bedöma och kontrollera. Detta är särskilt bekymmersamt, eftersom en operatör som verkar på både 14 Se fotnot 11 i Kommissionens rekommendation om samtrafik på en liberaliserad telekommunikationsmarknad (98/C84/03) och punkt 696 i FFC:s "Första rapport & beslut i frågan om implementering av de lokala konkurrensbestämmelserna i telekommunikationslagen från 1996". Post- och telestyrelsen 14

konkurrenspräglade och reglerade marknader har ett starkt incitament att hänföra en oproportionell andel av samkostnaderna till de reglerade produkterna. Priselasticiteten skulle också tendera att variera över tid, med pris, och vara beroende av konkurrensgraden i olika marknadssegment. Även mångfaldiga priselasticiteter skulle kunna inträffa, beroende på hur produkten avses användas. Därför möter metoden ett antal praktiska svårigheter. 15 För det andra kan det verka orättvist att konsumenterna skulle bära en större börda av kostnaderna, bara för att de är så beroende av att tjänsterna tillhandahålls eller har så få alternativ att deras efterfrågan inte är särskilt priskänslig. Slutligen är det inte alltid klart hur man ska bedöma efterfrågeelasticiteten för access- och samtrafiktjänster, eftersom dessa tjänster säljs till andra operatörer som säljer och paketerar om tjänsterna till slutanvändare med mycket olika efterfrågeelasticitet. Kriterium CG 6 Samkostnader skall allokeras i så stor utsträckning som möjligt till inkrement och tjänster med hjälp av lämpliga (direkta eller indirekta) kostnadsdrivare. Endast samkostnader, för vilka det inte är möjligt att identifiera i vilken omfattning ett särkilt inkrement eller en särskild tjänst orsakar kostnaderna, får allokeras genom mark-ups. Utgångspunkten bör vara likaproportionerliga markups. Modellerna skall tillåta att likaproportionerliga mark-ups används för samtliga kostnadskategorier. I vissa fall kan det emellertid finnas goda skäl för att avvika från likaproportionerliga mark-ups. Då detta är fallet skall det motiveras i modelldokumentationen. 15 Korrekta Ramsey-mark-ups skulle också ta hänsyn till effekterna av korselasticiteter och yttre förhållanden. Detta skulle väsentligen kunna förbättra de resulterande prisernas fördelningsegenskaper, men skulle också öka analysens komplexitet och därmed förenade krav på data. Post- och telestyrelsen 15

3 Modellerade tjänster Telekommunikationsoperatörer levererar vanligen ett brett utbud av tjänster i sina nät. Förutom traditionella rösttjänster erbjuder operatörerna hyrda förbindelser, datatjänster och andra tjänster, såsom kabel-tv. Modellerna måste ta hänsyn till alla dessa tjänster. Att undanta vissa skulle resultera i ett underdimensionerat nät och därav följande ökade kostnader för resterande tjänster, då kostnader, t.ex. kanalisation, skulle allokeras till färre tjänster. Därför måste fler tjänster modelleras än det faktiska antalet tjänster som ska prissättas med utgångspunkt i LRIC. Bilaga 4 innehåller en detaljerad förteckning över de tjänster som ska prissättas enligt LRIC och därför måste kostnadsberäknas explicit i modellerna. Modellerna bör inkludera och inordna tjänster under följande rubriker: Core- och accesstjänster - /ISDN-tjänster -Hyrda förbindelser; och -Övriga tjänster Samlokaliseringstjänster 3.1 Core- och accesstjänster 3.1.1 PSTN (PSTN/ISDN)-tjänster PSTN-tjänster innefattar samtalstjänster som originerar och terminerar på växellinjer. De omfattar ett stort urval tjänster; nedan förtecknas de viktigaste av dessa tjänster. Post- och telestyrelsen 16

Tabell 1: Förteckning över standard-pstn/isdn-tjänster Core Access Rikssamtal PSTN-linje hyrd - FO 16 -interna samtal ISDN 2-linje hyrd - FO-externa samtal ISDN 30-linje hyrd Internationella samtal - ankommande Internationella samtal - utgående Internationella samtal - transit Fast till mobilsamtal Mobil till fastnät-samtal IN-tjänster (020, 071, 072, 077, 0900)* ADSL-linje hyrd** Internet-linje hyrd** Rå koppar Bitströmsaccess Massanroptjänster Uppringt Internet (nätprodukt) IC dubbelsegment (dubbel tandem) IC regionsegment (enkel tandem) IC metrosegment IC lokalsegment IC enkel transit IC dubbel transit IC internationellt samtal Operatörstjänster Övriga samtal * Det kan vara nödvändigt att skilja mellan tjänster som använder IN-växeln på olika sätt. En del tjänster kan till exempel använda IN-växeln endast för att upprätta samtalet, medan andra tjänste kan använda INväxeln under hela samtalet. IN-tjänster inkluderar premiumtjänster. * * Då efterfrågan på dessa tjänster inte har inkluderats i andra kategorier, t.ex. hyrd PSTN- eller ISDN-linje. Syftet är att beräkna efterfrågan för samtliga accessförbindelser och undvika dubbelräkning Kriterium CG 7 Modellerna skall inkludera samtliga standard-pstn/isdn-tjänster. 3.1.2 Hyrda förbindelser För att säkerställa att volyminformationen i top-down- och bottom-up-modellerna är överensstämmande bör hyrda förbindelser definieras på ett enhetligt sätt för att säkerställa modellernas kompatibilitet. Hyrda förbindelser kan följaktligen klassificeras per användare i följande tre grupper: Retail-kunder, kräver vanligen hyrda förbindelser för att ge en permanent anslutning mellan kundens lokaler; 16 Förmedlingsområde. Post- och telestyrelsen 17

andra operatörer, kräver vanligen hyrda förbindelser för att ge en permanent anslutning mellan nät; nätoperatörer, kräver hyrda förbindelser för internt bruk. Utöver detta kan SMP-operatörer överföra data eller andra tjänster i hyrda förbindelser. Sådana tjänster bör modelleras och redovisas separat. Kriterium CG 8 Vid dimensionering av nätet skall trafikvolymen för hyrda förbindelserna inkludera hyrda förbindelser som levereras till retail-kunder, andra operatörer och nätoperatören själv. Hyrda förbindelser som används av nätoperatören skall inte dubbelräknas som "övriga tjänster". Modellerna behöver inte explicit beräkna kostnaderna för hyrda förbindelser. Hyrda förbindelser bör endast inkluderas för dimensionering av nätet och för att säkerställa att en rimlig andel av kostnaderna som delas med PSTN-tjänster allokeras till tjänster i hyrda förbindelser. 3.1.3 Övriga tjänster Övriga tjänster som använder core- och accessnäten bör också modelleras, så att det säkerställs att core- och accessinkrementen dimensioneras rätt. Om dessa tjänster inkluderas medges en rättvis fördelning av delade kostnader och samkostnader. Kabel-tv, virtuella privata nät (VPN) och packet-switching-teknologier så som frame relay är exempel på sådana tjänster. Kriterium CG 9 Då det är möjligt skall modellerna dela in "övriga tjänster" i två huvudgrupper: en kategori som omfattar kabel-tv-tjänster och andra tjänster som använder sin egen elektroniska "icke telekommunikationsutrustning". en kategori som omfattar datatjänster (per typ) som använder corenätet. Syftet med modellerna är inte att beräkna LRIC för dessa tjänster, utan bara att säkerställa att en rimlig andel av kostnaderna hänförs till dessa tjänster. 3.2 Samlokaliseringstjänster 3.2.1 Samlokaliseringstjänsternas karaktär Samlokalisering möjliggör placering och drift av telekommunikationsutrustning i byggnader som hyser tekniska anläggningar. Samlokaliseringstjänster ger tillgång till dessa byggnaders infrastruktur, såsom energiförsörjning, kylning, ventilation, säkerhet och gemensamma bekvämligheter. Från modelleringssynpunkt krävs ingen nätmodellering för att modellera samlokaliseringstjänster. Det som måste modelleras är den kostnad som förorsakas vid produktionen av samlokaliseringstjänsterna. Samlokalisering kan vara relevant i förhållande till kopplad samtrafik, lika tillträde till Post- och telestyrelsen 18

accessnätet eller för andra syften. Emellertid skall endast samlokaliseringstjänster som hänför sig till lika tillträde till accessnätet prissättas med utgångspunkt i LRIC. Trots detta kan de samlokaliseringstjänster som ska modelleras i top-down- och bottomup-modellerna inkludera fler tjänster än bara de tjänster som ska kostnadsberäknas enligt LRIC-principer. Skälet till att man tar med fler tjänster är att vissa av de kostnader som utgör de LRIC-specifika samlokaliseringstjänsterna delas med andra samlokaliseringstjänster (dvs. samlokalisering i förhållande till kopplad samtrafik eller "tele-hotell"), tjänster i accessnätet och tjänster i corenätet. Exempel på sådana delade kostnader kan vara kostnaden för logi, energiförsörjning, kylning/ventilation och även kostnaden för administrativ och teknisk personal. Å andra sidan inkluderar vissa samlokaliseringstjänster endast samlokaliseringsspecifika kostnadskategorier, som t.ex. skåp och kablar. I detta fall måste endast tjänster som hänför sig till lika tillträde till accessnätet (som ska kostnadsberäknas enligt LRICprinciper) modelleras. Slutligen kan kostnaderna för energiförbrukning som används av elektronisk utrustning och kylning/ventilation hänföras direkt till relevanta samlokaliseringstjänster med utgångspunkt i det enhetspris som betalas till elleverantören. 3.2.2 Förteckning över samlokaliseringstjänster som omfattas av LRIC Enligt Skanovas samlokaliseringsavtal 17 inkluderar samlokalisering följande tjänster: Avgift för anbud Plats för utrustning Installation och montering av utrustning Indragning av el i station Placering El, kylning och ventilation Demonstration av samlokaliseringsnod I Skanovas samlokaliseringsavtal förtecknas ett antal servicevarianter för var och en av dessa tjänster. Varianterna är kopplade till olika priser. Skälet kan vara att olika kostnader förorsakas av olika servicevarianterna. Modellerna ska modellera kostnaden för samtliga servicevarianter som redovisas i bilaga 4. 3.3 Efterfrågan och tillväxt 3.3.1 Efterfrågan Trots att kostnader ska allokeras till den totala mängden trafik som använder nätet, ska nätet dimensioneras för att bära trafiken under "bråd timme" under förutsättning av erforderlig servicekvalitet. Bråd timme-tid kan variera mellan olika delar av nätet. 17 RAMAVTAL om tillgång till samlokalisering i samband med Kopparaccess, Bilaga 4, Dokument nr: 2261-FABA101479 Rev E Datum 2002-02-01. Post- och telestyrelsen 19