Vad vill vi med idrotten? En studie om arbetarpressens syn på den nationella och internationella arbetaridrottsrörelsen under mellankrigstiden HISTORISKA INSTITUTIONEN C-uppsats, 15 poäng, HT 2018 Författare: Niklas Pettersson Handledare: Janne Holmén Seminarieledare: Åke Sandström Ventileringsdatum: 14/1/2019 Engelsk titel: What do we want from sports? A study of the national and international worker s sport movement from the perspective of the working-class media during the interwar period.
INLEDNING... 2 SYFTE & FRÅGESTÄLLNING... 3 HISTORISK BAKGRUND... 4 En ny folkrörelse... 4 Skapandet av en arbetaridrott... 5 KÄLLMATERIAL & METOD... 6 TIDIGARE FORSKNING... 9 SVENSK ARBETARIDROTT... 9 SOVJETISK ARBETARIDROTT... 10 BODILY DEMOCRACY & MUSCULAR SOCIALISM... 11 DEN SVENSKA ARBETARIDROTTEN... 14 REAKTIONER PÅ BILDANDET AV ARBETARNAS IDROTTSFÖRBUND... 14 EN REVOLUTIONÄR IDROTT... 16 LUZERNINTERNATIONALEN & DE FÖRSTA ARBETAROLYMPIADERNA... 19 LUZERNINTERNATIONALEN (LSI)... 19 1925 & 1931 ÅRS ARBETAROLYMPIADER... 21 ETT FÖRSÖK TILL ENANDE & FOLKFRONTSPOLITIK... 24 DET FASCISTISKA HOTET... 24 LOJALITET MOT SOVJETUNIONEN... 25 EN BRUTEN NEUTRALITET... 27 SAMMANFATTADE SLUTDISKUSSION... 29 LITTERATURFÖRTECKNING... 32 LITTERATUR... 32 OPUBLICERADE TEXTER... 33 1
Inledning Idrotten är idag fast förankrad i samhället. Många har någon gång utövat idrott, på skolgården eller i idrottsföreningen. Många bänkar sig framför tv-soffan när ett större idrottsevenemang sänds för att heja fram sitt favoritlag eller favoritatlet till vinst. Idrotten är idag väldigt folklig och när en idrottare åstadkommit något så pass extraordinärt som att ta ett olympiskt guld blir hen ofta folkkär med hela det svenska folket. Idrott uppfattas idag inte som särskilt kontroversiellt, men så har det inte alltid varit. Den organiserade idrotten tillkom under folkrörelsernas tid. Nykterhet, kvinno-och arbetarrörelsen var något som engagerade miljontals när de uppkom under andra halvan av 1800-talet. Idrottsrörelsen har sitt ursprung ur gymnastiken med fokus på kroppsrörelse och motion. Rörelsen växte sedan till att även inkludera mer resultatinriktad idrott som fotboll och friidrott. Detta intresse för idrott delades inte av alla. Prominenta ledare ur arbetarrörelsen ansåg att idrotten var bara till för borgare och överklassen. Idrottens ideal och borgerliga natur var inte förenligt med socialismen. Samma resonemang fördes även i andra länder men de vanliga arbetarna var mindre kritiska, både i Sverige och utomlands. Många arbetare hade under sekelskiftet blivit medlemmar i de nybildade idrottsföreningarna. I hopp om att inte låta dessa arbetare förblindas av borgerliga ideal inom idrottsföreningarna beslöt man sig för att skapa en arbetaridrott. En idrott som var tillgänglig för alla, fri ifrån borgerlig elitism och stjärnstatus. Det talades om en massidrott, för de arbetande massornas fysiska kultur som skulle verka för ett klasslöst samhälle skapat på reformistiska grunder. Detta fick genomslag i flera länder europeiska länder. Tyskland, Österrike, Finland, Tjeckoslovakien, USA och Norge var alla länder med en vital arbetaridrott. För att hylla den solidariska samhörigheten mellan socialistiska arbetaridrottare arrangerades det arbetarolympiader vid sex olika tillfällen. Tävlingarna besöktes av flera hundratusen och det var under sin storhetstid i början av 1930-talet verkligen en demonstration för en alternativ idrott med lika stort fokus på arbetarkonst och kultur som det idrottsliga Sverige deltog aldrig i dessa arbetarolympiader och arbetaridrotten fick aldrig något större genomslag. Syftet med denna uppsats är att undersöka just detta smått unika agerande. Svenska politiker kunde inte enas kring huruvida idrotten skulle vara fri ifrån politik eller tjäna politikens syfte. Denna diskussion är ännu inte avslutad och huruvida idrotten ska vara politiskt neutral eller användas som en politisk markör blir en diskussion som ofta får stort nyhetsutrymme. Kritiken mot den etablerade idrotten är således inte enbart en relik ifrån det förflutna. 2
Syfte & frågeställning I detta stycke ämnar jag att klargöra syftet med uppsatsen, argumentera varför detta är av vetenskapligt intresse samt att framföra min frågeställning. Syftet med min uppsats är att utifrån svensk arbetarpress belysa varför Sverige aldrig deltog i arbetarolympiaderna samt att undersöka den svenska arbetarrörelsens relation till den nationella och internationella arbetaridrottsrörelsen. Inom den tidiga svenska arbetarrörelsen fördes det stundtals en ganska häftig kritik mot den etablerade idrotten, men vi fick aldrig ett särskilt starkt fristående arbetaridrottsförbund. I flertalet europeiska länder lyckades man dock med detta. Socialdemokrater och radikala socialister startade arbetaridrottsförbund i Danmark, Tyskland, Belgien, Norge och Finland för att nämna några. Alla dessa länder deltog också i arbetarolympiaderna och Sveriges agerande tycks vara unikt. Den största skillnaden mellan arbetaridrotten och vanlig idrott sägs vara att arbetaridrotten fokuserar mer på den stora massans fysiska utveckling utan resultathets och krav på prestation. Detta liknar vad Henning Eichberg kallar för bodily democracy. En folklig idrott avsett för alla. En annan historiker, Jim Riordan, har konstaterat att Sovjetunionen transformerade sin idrott ifrån den folkliga, kravlösa arbetaridrotten till en elitistisk idrott avsedd att kontrollera befolkningen, skapa nya former av gemenskap och demonstrera kommunismens överlägsenhet. Detta kallar han för muscular socialism. Dessa två teorier om till vilket syfte idrotten ska bedrivas kommer prövas på källmaterialet med förhoppningen att kunna visa på vilken arbetaidrott som eftersträvades. Frågeställningen som ska operationalisera syftet med undersökning lyder: Vad fanns det för opinion i svensk arbetarpress för att ansluta sig till arbetarolympiaderna och hur resonerade arbetarpressen kring tävlingsinriktad idrott i sin rapportering ifrån arbetarolympiaderna? Hade den reformistiska pressen en annorlunda syn på svenskt deltagande i arbetarolympiaderna än den revolutionära pressen? Var förhållandet till arbetaridrotten annorlunda i den revolutionära pressen i jämförelse med i den reformistiska pressen? Vilka likheter finns det mellan arbetaridrotten, såsom den beskrivs i källmaterialet, och den idealidrott Eichberg beskriver (bodily democracy) samt den elitistiska idrotten Sovjetunionen utvecklade (muscular socialism)? 3
Historisk bakgrund Sent 1800-tal och det tidiga 1900-talet präglades av tekniska innovationer och ökad industrialisering. Med detta följde en växande arbetarklass och en ny röst på den politiska arenan, Sveriges socialdemokratiska arbetarparti (Socialdemokraterna eller SAP). I början av 1900-talet var de två viktigaste kraven från Socialdemokraterna den allmänna och lika rösträtten samt kravet på 8-timmars arbetsdag. Genomförandet av det förra möjliggjorde den statsbärande position partiet erhöll i nästan ett sekel. Genomförandet av det senare banade vägen för idrotten. Detta eftersom en stor del av befolkningen, arbetarna, fick mer tid över till fritidsaktiviteter. 1 En ny folkrörelse Samtidigt som Sverige såg en framväxande arbetarklass uppstod en ny folkrörelse i idrottsrörelsen. För att idrotten skulle växa till en massrörelse krävdes medhåll och erkännande från arbetarklassen. 2 Detta föreföll inte självklart. Resultathetsen som präglade idrotten och den stjärnstatus som de bästa idrottsmännen erhöll sågs inte med blida ögon från delar av arbetarklassens toppskikt. De ansåg också att idrotten präglades av stark militarism och nationalism. I styrelsen för det nybildade Sveriges allmänna idrottsförbund, senare Riksidrottsförbundet (RF), satt nämligen idel officerare. 3 Det var inte själva idrottsutövandet man satte sig emot. Många arbetare var medlemmar av någon idrottsförening och en god fysisk hälsa sades vara av yttersta vikt för arbetaren. 4 Däremot antyddes det att idrotten var ett sätt att förblinda arbetarna ifrån klasskampen. Istället för att samtala om Marx och Engels var det den senaste landskampen i fotboll som diskuterades på arbetsplatsen. 5 De som var positivt inställda till den organiserade idrotten inom arbetarrörelsen, med Hjalmar Branting i spetsen, var i till en början i minoritet. 6 Interna motsättningar mellan revolutionära och reformister orsakade 1917 en splittring i SAP. Den revolutionära vänsterfalangen bröt sig loss och bildade Socialdemokratiska vänsterpartiet som snabbt bytte namn till Sveriges Kommunistiska Parti (SKP). Med dem följde också en stor del av de mest agitatoriska 1 Pålbrant 1977, ss. 23 29. 2 Pålbrant 1977, s. 23. 3 Lindroth 1974, s. 329. 4 Wijk 2017, s. 45. 5 Arbetaridrott 1929, s. 4. 6 Pålbrant 1977, s. 24. 4
idrottsmotståndarna. Inom SAP var man ännu inte överens över idrottsfrågan men den idrottsvänliga skaran var inte längre i minoritet. 7 År 1919 genomdrevs en reform som begränsade arbetsveckan till 48 timmar. Tack vare denna reform fick arbetarna mer fritid, som bland andra Hjalmar Branting ansåg med fördel kunde användas till idrottande. 8 Trots det var arbetarrörelsen djupt splittrad i hur idrottandet skulle utövas och till vilket syfte. Den marxistisk-socialistiska teoribildningen hade inte en självklar relation till idrotten, till skillnad från religionen. 9 Trots motsättningarna inom arbetarrörelsen om hur idrotten bäst organiseras och i vilket syfte den ska bedrivas bildades år 1922 den första arbetaridrottsföreningen i Stockholm. 10 Skapandet av en arbetaridrott I övriga Europa uttrycktes kritiken mot idrotten på samma sätt som i Sverige men situationen var annorlunda. I länder som Tyskland, England, Belgien och Frankrike hade det redan i början av 1900-talet bildats arbetaridrottsförbund. Skillnaden mellan arbetaridrott och borgerlig idrott sades vara avsaknaden av resultathets, stjärnstatus och nationalism. Vidare sades den vara mer inkluderande, eftersom alla resurser inte enbart skulle gå till elitskiktet utan till den stora massan. 11 Engagemanget för arbetaridrotten var stort men första världskriget satte stopp för fortsatt expansion. Efter kriget återupptogs arbetet och det anordnades en kongress i den schweiziska staden Luzern år 1920. Resultatet av kongressen var bildandet av Union Internationale d Education Phsyique et Sport du Travail, i dagligt tal förkortades det Luzerninternationalen (LSI). 12 En socialistisk arbetaridrottsinternational vars syfte var att på kroppsövningarnas område i alla länder föra kamp mot kapitalism, nationalism och militarism 13. Luzerninternationalen bekände sig till den reformistiska socialdemokratin vars mål var ett klasslöst samhälle uppnått via reformer, i enlighet med andra internationalen. 14 Höjdpunkten för Luzerninternationalen och Europas arbetaridrottare var arbetarolympiaderna. Dessa var tre till antalet, och anordnades år 1925, 1931 och 1937. Idéen var ett idrottsevenemang som var fritt från nationalistiska strömningar och segerrus som man ansåg härskade i de Olympiska spelen. Tillställningarna föregicks av stort engagemang och 7 Pålbrant 1977, s. 114 115. 8 Pålbrant 1977, s. 29. 9 Lindroth 1974, s. 329. 10 Lars Björlin 1998, s. 13. 11 Arbetaridrott 1929, ss. 3 16 12 Pålbrant 1977, s. 95 96. Förkortningen LSI är tagen från Pålbrants avhandling. 13 Pålbrant 1977, s. 96. 14 Pålbrant 1977, s. 96. 5
deltagarlistorna var synnerligen imponerande. I 1926 års arbetarolympiad i Wien deltog över 100 000 arbetaridrottare! Sverige skickade däremot aldrig några deltagare till arbetarolympiaderna. 15 När Luzerninternationalen först sammanträdde år 1920 deltog inte heller Sovjetunionen. Istället bildades år 1921 Röda Sportinternationalen (RSI) på Sovjetunionens initiativ. Medan Luzerninternationalen benämnde sig som reformistiska var Röda Sportinternationalen revolutionära. Enligt dem var idrottens viktigaste uppgift att främja klasskampen och skapa mäktiga kampcentra i den revolutionära kampen mot kapitalet. 16 Retoriken var oftast väldigt agitatorisk, både mot borgerlig idrott och mot Luzerninternationalen. Röda Sportinternationalen var dock en betydligt mindre organisation vilket delvis berodde på att det var en kommunistisk organisation. I Västeuropa lockade socialdemokratin mer arbetare än vad kommunismen gjorde. Det berodde även på att Sovjetunionen hade ett komplicerat förhållande till idrotten vilket medförde att Röda Sportinternationalen inte hade en naturlig plats eller prioritet hos de sovjetiska ledarna innan 1930-talet. 17 Källmaterial & metod Det empiriska materialet jag använder mig av för att besvara frågeställningen består till största delen av artiklar ifrån arbetarpressen. Arbetarpressen är ett samlingsbegrepp för de tidningar vars innehåll och ledarsidor riktas till arbetarrörelsen. De uppkom i en tid när arbetarrörelsen började organiseras och den första tidningen som klassificerades arbetarpress grundades år 1882. 18 Det som skiljer arbetarpress från borgerlig press är, förutom den ideologiska grunden, att mycket av dess innehåll är politiskt. Även i dess rapportering från sportevenemang och lokala händelser går det att utläsa politiska ställningstaganden. 19 För denna uppsats använder jag tre stycken tidningar, som alla tillhör arbetarpressen, Social- Demokraten, Ny Tid och Norrskensflamman. Social-Demokraten och Ny Tid används i denna uppsats för att redogöra hur reformistiska pressen resonerade kring svenskt deltagande i arbetarolympiaderna och till arbetaridrotten. Både Ny Tid och Social-Demokraten var vid denna tidpunkt två utav de största socialdemokratiska dagstidningarna och hade både lokal, nationell och internationell förankring. Norrskensflamman tillhörde den andra sidan av det vänsterpolitiska 15 Pålbrant 1977, ss. 96 98. 16 Pålbrant 1977, ss. 99 101. 17 Keys 2003, s. 415. 18 Weibull 2007, s 11. 19 Weibull 2007, s. 14. 6
spektrumet och hade en mer revolutionär agenda. Även denna tidning har både lokal, nationell och internationell förankring men fokuserar särskilt på frågor som berör Norrland. Den kommunistiska rörelsen hade även sitt starkaste fäste i Norrland. 20 Tack vare detta ansågs Norrskensflamman för den valda tidsperioden vara väldigt opinionsdrivande för den kommunistiska rörelsen. Tidningen används i uppsatsen för att förklara hur den revolutionära socialismen i Sverige förhöll sig till svenskt deltagande i arbetarolympiaderna och till arbetaridrotten. Alla tre tidningar finns tillgängliga i mikrofilmsformat på Carolina Rediviva. Dessa tre tidningar utgör bara en liten del av de tidningar som kan betecknas som arbetarpress, men det är tre stycken väldigt tongivande och opinionsdrivande tidningar. Samtliga tidningar är även partiorgan till sina respektive partier. Detta faktum gör att tidningarna lämpar sig väl som källmaterial för denna uppsats. Det vore kanske möjligt att finna annorlunda åsikter i andra tidningar än de som kommer till uttryck i denna uppsats. Tidsramen för denna studie tillåter inte en mer genomgående undersökning av den samlade arbetarpressen. Jag kommer undersöka de valda tidningarna under de åren det arrangerades arbetarolympiader, år 1925, 1931 och 1937. Dessa år arrangerades det både sommar och vinterolympiader som pågick i en veckas tid. 21 Tidningar tenderar att skriva om sådant som ligger nära i tiden. Av den anledningen begränsas undersökningen till tidningar som utgavs en vecka innan arbetarolympiaderna startar, under den veckan de pågick och en vecka efter att de avslutats. Dessutom kommer jag utföra stickprovsundersökningar i de utvalda tidningarna från år 1920 till år 1937. Den specifika tidsperioden beror på att Luzerninternationalen grundades år 1920 och sista arbetarolympiaden hölls 1937. Det är under dessa år som arbetaridrotten och arbetarolympiaderna är som mest relevanta. Stickproven består av att läsa alla nummer av respektive tidning som gavs ut i augusti månad under de valda åren. Att valet blir augusti är för att urvalet måste begränsas. Specifikt är det tidningarnas sportrapportering som kommer undersökas i stickproven och dessa omfattas av en sida i tidningarna. I tillägg till detta kommer även de tidningar som ligger nära i tid till bildandet av Arbetarnas Idrottsförbund (AIF) att undersökas närmare. Detta görs i syftet att finna kommentarer och åsikter gällande ett idrottsförbund avsett för arbetare. Utöver detta används Kungliga Bibliotekets databas för tidskrifter med förhoppningen att lättare kunna identifiera relevant källmaterial genom sökord såsom arbetarolympiad, luzerninternationalen och arbetaridrott. Den stora mängden källmaterial som har undersökts beror på att arbetaridrott och arbetarolympiaderna inte var särskilt 20 Björlin 2006, s. 18. 21 Pålbrant 1977, s. 97 98. 7
omskrivet ifrån den socialdemokratiska arbetarpressen. 22 För att finna empiriskt källmaterial av värde krävs därför en omfattande undersökning. I tillägg till de valda tidningarna används även en propagandabroschyr, Arbetaridrott Borgerlig eller Proletär Idrottsrörelse, som utgavs av Arbetarnas Idrottsförbund år 1929 som källmaterial. Denna broschyr används med förhoppning att kunna precisera den ideologiska grunden för den svenska arbetaridrotten och därmed svara på frågan om vilka likheter det finns mellan den och begreppen bodily democracy samt muscular socialism. Det metodologiska tillvägagångsättet för denna uppsats är att göra en kvalitativ innehållsanalys av källmaterialet. Genom noggrann läsning av empirin är förhoppningen att hitta mönster och regelbundenheter ur tidningsartiklarna för att förklara frågeställningen. All form av kategorisering tillåter viss tolkning och abstrakt tänkande och det kan förekomma meningsskiljaktigheter gällande tolkningen. För att undvika detta är det viktigt att jag noggrant förklarar och hänvisar hur och varför jag tolkat empirin på detta sätt. För att belysa de framförda åsikterna som är mest relevanta för undersökningen kommer jag lyfta citat ur artiklarna. I andra fall refereras källmaterialet utan citat. Detta kommer sedan förklaras och återkopplas till tidigare forskning på området. 22 Pålbrant 1977, s. 53 54. 8
Tidigare forskning Den tidigare forskningen om arbetaridrott i Sverige är begränsat. Även engelsk litteratur på området är inte särskilt omfattande och mycket av den svenska och internationella litteraturen skrevs under 1970-och 80-talet. Här nedan följer en beskrivning av den tidigare forskningen jag använder mig av i undersökningen och hur jag applicerar den. Svensk arbetaridrott Rolf Pålbrant skrev 1977 avhandlingen Arbetarrörelsen och idrotten 1919 1939 [Arbeiterbewegung und Sport in Schweden 1919 bis 1939]. I den behandlas den svenska arbetarrörelsen förhållande till idrotten. Under 1900-talet första två decennier rådde det en konsensus inom den svenska arbetarrörelsen angående förhållanden till idrotten. 23 Som påpekat i den historiska bakgrunden var många av den åsikten att idrott var en borgerlig företeelse som tog fokus från klasskampen. I samband med spänningar inom arbetarrörelsen mellan reformsinnade och revolutionära socialister, samt en påtaglig offensiv mot socialismen från högern, börjar socialdemokraterna överge de revolutionära socialisterna och söka samförstånd med borgerligheten. Detta märks även i idrottsfrågan. 24 En minoritet av reformsinnade idrottsvänliga socialdemokrater, med Hjalmar Branting i spetsen, börjar envist hävda idrottens klassöverbryggande funktion. Detta vinner gehör inom Socialdemokratin under 1920-talet och man påpekar att idrottens styrka finns i dess politiska neutralitet. 25 Inom arbetarrörelsen går det från 1920-talet och framåt urskilja två generella ståndpunkter gällande idrotten. De som vill behålla idrotten i dess dåvarande form eftersom den är klassöverbryggande och enligt dem politiskt neutral. Sedan finns det dem som hävdar att det motsatta är sant. Idrotten är inte neutral och därför behövs en motpol till den nuvarande idrotten som tillgodoser arbetarnas intressen, en arbetaridrott. 26 Pålbrant påvisar att den förra uttrycktes ofta av socialdemokrater och den senare utav kommunister. Idéerna om en politiskt neutral eller politiskt laddad idrott löper som en råd tråd genom idrottsdebatten under 20-och 30-talet. Diskrepansen mellan socialdemokrater och kommunister i idrottsfrågan berodde till stor del på huruvida man ansåg idrotten vara politiskt neutral. I denna uppsats används övertygelsen om den politiskt neutrala idrotten som en förklaring till 23 Pålbrant 1977, ss. 23 28. 24 Pålbrant 1977, s. 41. 25 Pålbrant 1977, ss. 38 40. 26 Pålbrant 1977, ss. 114 120. 9
socialdemokratins förhållande till både den nationella och den internationella arbetaridrottsrörelsen. Lars Björlin har forskat om AIF:s förhållande till Röda Sportinternationalen (RSI) och resultaten presenteras i artikeln Arbetarnas idrottsförbund (AIF) och Röda Sportinternationalen några synpunkter med anledning av nytt källmaterial. Det nyfunna källmaterialet indikerar att när den första arbetaridrottsföreningen i Sverige bildades år 1922 skedde det under viss påtryckning från Moskva. Tiden precis efter första världskriget präglades av en revolutionsanda i stora delar av Europa, likaså i Sverige. Några år senare hade den känslan avtagit. Arbetslösheten ökade visserligen men demokratiska reformer hade dämpat de revolutionära rösterna. Tvärtom så hade stödet för den reformistiska socialismen ökat, speciellt i de skandinaviska länderna. Sovjetunionens svar på det var att utöka den kommunistiska intressesfären till att även inkludera idrott. 27 Den proletära idrotten skulle spridas till övriga Europa och därför uppstod kontakt mellan Moskva och potentiella intressenter för arbetaridrottsföreningar. 28 Från RSI beklagade man sig över den långsamma progressionen med bildandet av ett arbetaridrottsförbund i Sverige. Därmed kan det hävdas att det fanns påtryckningar från RSI att svenska kommunister bör intensifiera arbetet med bildandet av AIF. 29 Björlin vill inte fastställa att AIF stod under direkt sovjetiskt styre. Däremot försökte Sovjetunionen, och lyckades till viss del, att öka sitt inflytande i AIF. 30 Att AIF står under visst sovjetiskt inflytande är av intresse för denna uppsats då det indikerar att AIF i viss utsträckning agerar som Moskva dikterar. Sovjetisk arbetaridrott Barbara Keys analys i artikeln Sport and Transnational mass culture in the 1930s rör Sovjetunionens förändrade attityd till idrotten under 1920-och 1930-talen. Både mass-och elitidrott hade en stark tillväxt efter första världskriget med ökade publiksiffror, fler deltagare och starkare organisering. Sovjetunionen deltog inte denna utveckling och var ointresserade av idrotten som de ansåg var en kapitalistisk angelägenhet. 31 Man var inte bara avvisande mot den borgerliga idrotten utan även mot den av LSI organiserade och reformsinnade arbetaridrotten. 32 Sovjetunionen skapade sin egna proletära idrott, som blev en del av kommunistiska internationalen (Komintern). Detta blev aldrig ett lyckat projekt och berodde delvis på dålig 27 Björlin 1998, ss. 10 15. 28 Björlin 1998, s. 14. 29 Björlin 1999, ss. 150 153. 30 Björlin 1998, ss. 10 34. 31 Keys 2003, ss. 414 416. 32 Steinberg 1978, ss. 235 240. 10
organisering och ett allmänt ointresse från Komintern att framföra vikten av en proletär idrott. 33 Detta kan även delvis bero på det som tidigare konstaterats, att idrotten inte har en naturlig plats i den marxist-socialistiska ideologin. 34 Sovjetunionens idrottsengagemang under 1920-talet bestod till stor del av att agitera mot borgerlig idrott. Man hade endast ett litet utbyte med andra europeiska arbetaridrottsföreningar. 35 Detta kommer att förändras när ett skifte i Sovjetunionens inställning till idrotten sker under början av 1930-talet. Keys forskning visar att nationalistiska strömningar inom Sovjetunionen och en vilja att hävda sig på en internationell arena är båda betydande orsaker till den förändrade attityden. Det fascistiska hotet som växte i Europa var också en av anledningarna till närmandet av västvärlden på alla fronter hävdar Keys. 36 Sovjetiska ledare uttryckte besvikelse och frustration över den låga nivån på sovjetisk idrott och insåg vilken potentiell kraft det fanns i en stark idrottsrörelse och duktiga idrottare. Den sovjetiska idrotten förändrades nu ifrån att förkasta resultathetsen till att omfamna den. Genom idrotten skulle kommunismens överlägsenhet kunna bevisas. 37 Hur Sovjetunionen förhåller sig till idrotten är relevant för en undersökning om den svenska arbetaridrotten och arbetarolympiaderna. Som Tomas Widing har påpekat i sin forskning stod AIF under visst sovjetiskt inflytande och den kommunistiska tidningen, tillika SKP:s partiorgan, Norrskensflamman likaså 38. Därför kan Keys forskning användas för att förklara ett retoriskt skifte som sker även i Sverige under 1930-talet mellan socialdemokrater och kommunister i idrottsfrågan. Bodily democracy & muscular socialism Denna uppsats berör till stor del hur två olika ideologier ser på idrotten, vilken roll idrotten spelar i ett samhälle och till vilken nytta den är. Två forskare som har studerat detta närmare är Henning Eichberg och Jim Riordan. Bodily democracy Eichberg har i sin bok bodily democracy, towards a philosophy of sport for all studerat hur organiserad idrott idag tenderar att exkludera istället för att inkludera. Arbetaridrotten har starka likheter 33 Keys 2003, ss. 414 416. 34 Lindroth 1974, s. 329. 35 Keys 2003, s. 419. 36 Keys 2003, s. 415. 37 Keys 2003, ss. 419 422. 38 Björlin 1998, ss. 10 34. 11
med den idealidrott som Eichberg strävar efter och som är en idrott han kallar för bodily democracy. Likt den tidiga arbetarrörelsen anser Eicherg att allt för stort fokus i dagens idrott riktas mot prestationen. Barn och ungdomar lär sig från tidig ålder att bedömningen sker utifrån resultatet vilket leder till exkludering. 39 Dagens organiserade idrott har distanserat sig från sitt ursprung som Eichberg hävdar är kroppsrörelse och lek. 40 Detta beror delvis på att idrotten styrs av en top-down logik där den som innehar den högsta hierarkiska positionen dikterar villkoren. Ett exempel på detta utanför idrottsvärlden är att riksdagen stiftar lagarna eftersom riksdagen innehar den högsta hierarkiska positionen i det offentliga Sverige. Utifrån ett svenskt idrottsperspektiv kan detta förstås med att riksidrottsförbundet (RF) och svenska olympiska kommittén dikterar villkoren för den svenska idrotten. Den breda massan uppmuntras att delta men elitsatsningen, rankingen och resultaten är ständigt närvarande. 41 Civilsamhället tenderar däremot att organisera sig utifrån en bottom-up-logik. Alla de folkrörelser som uppstod under andra halvan av 1800-talet är exempel på bottom-up-logik och ur ett idrottsperspektiv präglas motionsgymnastik, gym och danscenter av denna logik. Frivillighet, mångfald och rörelse är alla centrala begrepp för att beskriva bottom-uplogiken. 42 Samma begrepp kan hävdas vara centrala för vår förståelse om demokrati och demokratins utveckling. Demokrati baseras också på frivillighet och mångfald. 43 Enligt Eichberg besitter även idrotten en ovanligt enande kraft om den bedrivs enligt bottomup-logiken. Exempel ges på hur barnen i staden Srebrenica spelade fotboll med varandra på frivillig basis, över religionsgränserna, till deras föräldrars stora förvåning. 44 Intressant för denna studie är att Eichberg även riktar kritik till den marxistiska kroppsuppfattningen som vill begränsa kroppen till det essentiella för överlevnad (äta, arbeta, sova, dricka). 45 Människan är mer än bara en ekonomisk produktionsenhet och har ett större behov än mat och husrum för att vara tillfreds. Muscular socialism James Riordan har forskat om det sovjetiska samhällets syn på idrott fram tills 1970-talet och betecknar synen som muscular socialism. Muscular socialism har ett väldigt elitistiskt och militaristiskt förhållningssätt till idrotten och syftar till att konsolidera den starka, socialistiska 39 Eichberg 2010, s. 41. 40 Eichberg 2010, s. 2 3. 41 Eichberg 2010, ss. 316 318. 42 Eichberg 2010, ss. 316 318, ss. 330 333. 43 Eichberg 2010, s. 3 4, s. 321 322. 44 Eichberg 2010, ss. 221 223. 45 Eichberg 2010, s. 293 294. 12
staten. Idrotten blir inte bara ett medel där kommunismens överlägsenhet demonstreras utan också ett sätt att kontrollera befolkningen. 46 Man utnyttjade idrottens naturligt hierarkiska struktur (vinnare och förlorare) för att organisera invånarna i funktionella och hierarkiska system. Detta skedde både på arbetsplatsen och på idrottsplanen där vinnaren erhöll materiella vinster. Idrotten användes således som motivation för arbetarna. 47 Det syftade även till att förbättra den sovjetiska folkhälsan. Man utbildade invånarna i vikten av att vara ren, att ha en bra kosthållning och att regelbunden träning. Detta resulterade inte bara i en förbättrad folkhälsa utan även i en ökad arbetskapacitet bland arbetarna. 48 Muscular socialism användes även för att militarisera befolkningen. En sund och vältränad befolkning ansågs besitta en större militär kapacitet ifall kriget utbröt. Även den patriotism som utspelas vid internationella idrottsevenemang ansågs särskilt viktig för att öka den militära beredskapen och viljan att strida. 49 Även idrottens starka förmåga att skapa gemenskap och sammanhållning togs tillvara på. Sovjetunionen hade genomgått en oerhört snabb industrialisering och urbanisering. Många traditionella enheter för gemenskap, såsom bygemenskaper, hade brutits samman. Idrotten medförde ett alternativ till detta i ett land där kriser och snabba förändringar avlöste varandra. 50 Dessa två teorier, bodily democracy och mucular socialism, presenterar två helt olika synsätt på idrotten. De skiljer sig i hur de anser till vilken nytta idrotten är och vilken roll den spelar i ett samhälle. Bodily democracy liknar den idrott som arbetaridrotten eftersträvar enligt tidigare forskning. Muscular socialism är däremot sprunget ur en proletär arbetaridrott men har ett elitistiskt förhållningsätt till idrotten. I undersökningen kommer dessa teorier prövas på de röster som görs gällande hur, och i vilket syfte idrotten och arbetaridrotten ska bedrivas. Detta görs med förhoppningen att få en förståelse för vilken typ av arbetaridrott som eftersträvades i Sverige. 46 Riordan 1977, ss. 148 152. 47 Riordan 1977, s. 396. 48 Riordan 1977, s. 396 397. 49 Riordan 1977, s. 294 295. 50 Riordan 1977, ss. 396 398. 13
Den svenska arbetaridrotten I detta och de två nästföljande kapitlen kommer undersökningen presenteras utifrån källmaterialet och analyseras med hjälp av tidigare forskning. Utgångspunkten för undersökningen är en tematisk disposition, med en viss kronologisk ordning. Dessa kapitel (Den svenska arbetaridrotten, Luzerninternationalen & arbetarolympiaderna och Ett försök till enande & Folkfrontspolitiken) bidrar tillsammans med att besvara syftet med denna uppsats: att utifrån svensk arbetarpress belysa varför Sverige aldrig deltog i arbetarolympiaderna samt att undersöka den svenska arbetarrörelsens relation till den nationella och internationella arbetaridrottsrörelsen. Reaktioner på bildandet av Arbetarnas Idrottsförbund Detta avsnitt avser att redogöra för reaktionerna som yttrades i det valda källmaterialet när Arbetarnas Idrottsförbund (AIF) bildades. Som redan påvisats fanns det inget brett stöd från den socialdemokratiska ledningen för att skapa ett arbetaridrottsförbund i Sverige. Att sport och politik ska hållas åtskilda var den gängse uppfattningen inom Socialdemokraterna. Stödet för en självständigt organiserad och styrd arbetaridrott fanns istället inom den revolutionära arbetarrörelsen och dess tillhörande arbetarpress. Norrskensflamman återger på vilka grunder beslutet togs på årskonferensen att bilda AIF som ett självständigt arbetaridrottsförbund från riksidrottsförbundet (RF). Det ansågs av stor vikt att bilda arbetaridrottsföreningar som syftar till att främja arbetarungdomens fysiska fostran. En god fysisk fostran krävs också om man ska kunna riva ner klasstaten och bygga det nya klasslösa samhället. 51 I det här avseendet uppvisar arbetaridrotten, så som den beskrivs i Norrskensflamman, likheter med det Henning Eichberg kallar för bodily democracy. Eichberg hävdar att samspelet mellan idrotten och det önskade idealsamhället är starkt. 52 Arbetaridrotten ska vara en bidragande faktor att skapa det idealsamhälle som kommunisterna önskar. Under kongressen hävdar man att det förefaller omöjligt för arbetaridrottare att tillhöra en förening som är ansluten till det borgerliga RF på ideologiska grunder. Den politiska neutraliteten som RF säger sig besitta hävdas bara vara en fasad. Bakom denna fasad döljer sig deras sanna intentioner att förvandla arbetarungdomen till en marionett för den utdömda 51 Norrskensflamman 10/12/1928, s. 8. 52 Eichberg 1977, s. 321. 14
borgarstaten. 53 RF hade även vid ett tillfälle vägrat utesluta två strejkbrytare ur sina respektive föreningar, genom att hävda RF:s politiska neutralitet, vilket ytterligare försvårar deras anseende som politiskt neutrala ur kommunistisk synvinkel. 54 Det överhängande dilemmat för arbetaridrotten i Sverige var dock att den främst riktades till kommunister. Ledande socialdemokrater uttryckte sig om det nybildade AIF i termer som att arbetaridrotten är ett kommunistiskt påhitt, dikterat ifrån Moskva. 55 Det finns belägg för att ett sådant påstående är mer än bara konspirationsteorier. Innan bildandet av AIF fanns det påtryckningar från Moskva att skapandet av ett arbetaridrottsförbund måste äga rum i Sverige. Korrespondensen mellan kommunister i Sverige och i Sovjetunionen var stundtals väldigt intensiv gällande bildandet av AIF. 56 Socialdemokratiska pressen bemöter bildandet av AIF med att intervjua socialdemokraternas partiledare Per Albin Hansson. Han är oförstående till behovet av ett arbetaridrottsförbund i Sverige. Däremot visar han förståelse för att det kan behövas i länder där motsättningarna mellan olika folklager är skarpare än hos oss. 57 Ett exempel på ett sådant land är även denna gång Finland. År 1927 hade det finska arbetaridrottsförbundet enligt egen utsago 32,486 medlemmar. 58 Finland var också ett land där klassmotsättningarna var mycket starkare. Idrottsrörelsen var i Finland väldigt splittrad, och uppdelad i vit och röd idrott, som ett resultat av det finska inbördeskriget 1918. 59 I ett land som Sverige med en stark och förhållandevis enhetlig arbetarrörelse är behovet inte lika stort enligt Per Albin Hansson. 60 AIF:s bildande berörs även i Ny Tid med en talande rubrik som väl sammanfattar både Ny Tid och Social-Demokratens synpunkter, Idrottsrörelsen experimentfält för bolsjevism, Hur det tillgick när kommunisterna startade ett självständigt idrottsförbund. 61 Innan AIF bildades fanns det sedan 1922 ett fåtal arbetaridrottsföreningar i landet, dessa var dock anslutna till RF. 62 Med bildandet av AIF kunde dessa föreningar bryta sig loss och bli självständiga. Vad författaren till denna artikel anser framgår tydligt då självständigt förses med citattecken. AIF ansågs inte vara självständiga i annat avseende än i sitt förhållande till RF. Lojaliteten fanns istället till Moskva och någon självständighet var det inte talan om. 63 När väl frågan om vilket internationellt samarbete som ska sökas råder en livlig debatt. Med på årskonferensen fanns det 53 Norrskensflamman 10/12/1928, s. 8. 54 Pålbrant 1977, s. 128 129. 55 Social-Demokraten 06/12/1928, s 11. 56 Björlin 1998, ss. 10 22. 57 Social Demokraten 05/12/1928, s. 8. 58 Social Demokraten 04/12/1928, s. 8. 59 Sandelin 1999, ss. 195 202. 60 Social Demokraten 05/12/1928, s. 8. 61 Ny Tid 04/12/1928, s. 1. 62 Pålbrant 1977, s. 120. 63 Ny tid 04/12/1928, s. 1. 15
representanter utsända för både LSI och RSI. Representanten från RSI skällde tydligen på sedvanlig rysk fason ut den förstnämnda. 64 Den utskällde representanten från LSI försöker förmå mötesdeltagarna att inte ansluta till RSI. och förklarar i intervjun: När internationalfrågan behandlades föreslog jag, med anledning av att organisationens styrelse föreslagit anslutning till den röda sportinternationalen, att konferensen måtte besluta, att förbundet tills vidare måtte bli självständigt. Detta med hänsyn till att förbundet vid starten är litet och svagt och förty borde undvika att taga den partipolitiska inriktning, som en anslutning till Moskva innebär. Därmed omöjliggöres, manade jag, alla utsikter att få de socialdemokratiskt orienterade arbetaridrottsmännen i förbundet samt de socialdemokratiska arbetarorganisationerna att intressera sig för företaget. 65 Ny Tids position som ett socialdemokratiskt partiorgan måste självklart tas i beaktning när man läser ovanstående citat. Men det innehåller ändå information av central betydelse för denna undersökning. Med anslutningen till RSI utesluter man inte bara möjligheten att delta i arbetarolympiaderna utan man stänger även dörren till en stark arbetaridrott i Sverige. Författaren avslutar med att motivet inte verkar vara ett arbetarnas idrottsförbund, utan istället ett kommunistiskt idrottsförbund. 66 Arbetaridrottens svaga position i Sverige beror delvis på att den klassades som kommunistisk. Socialdemokratin delade idéen om vikten av en god fysisk fostran för de arbetande massorna, men hade accepterat den borgerliga idrotten som en legitim företrädare för arbetarna. 67 Som tidigare forskning har påpekat ansåg många socialdemokrater att idrotten är ett klassöverbryggande forum där alla kan mötas. 68 Henning Eichberg hävdar att idrotten besitter en unik förmåga att ena folk över gränser som tidigare tyckts omöjligt. 69 Utifrån denna kontext kan den socialdemokratiska positionen förstås som att det är bättre med deltagande och gränsöverskridning än isolering. En revolutionär idrott I en propagandabroschyr om arbetaridrott från år 1929 redogörs principprogrammet för Arbetarnas Idrottsförbund. Där framgår att idrottens makt bland ungdomen inte får förbises, den bör tvärtemot beaktas. Man riktar en skarp udd mot den tidigare socialistiska uppfattningen att det är idrottandet som är problemet. Däremot är idrotten i sin nuvarande, borgerliga 64 Ny tid 04/12/1928, s. 4. 65 Ny tid 04/12/1928, s. 4. 66 Ny Tid 04/12/1928, s. 4. 67 Eichberg 2010, s. 11 12. 68 Pålbrant 1977, s. 38 39. 69 Eichberg 2010, ss. 221 223. 16
skepnad förkastlig och leder bara till fördumning och passivisering av arbetarklassen. 70 Eftersom den styrs utav borgare och överklassen menar man att arbetarklassen aldrig riktigt gagnas utav idrotten. För att återknyta till Eichbergs teori om bodily democracy menar AIF att den vanliga idrotten styrs av en top-down logik. Besluten tas uppifrån, och leds ner genom organisationen och den vanliga medlemmen har varken en röst eller förmåga att ändra föreningens inriktning. Arbetaridrotten beskrivs däremot i propagandabroschyren som ledd och organiserad av arbetare 71. Detta antyder att arbetaridrotten snarare organiseras utifrån en bottom-up logik där frivillighet och mångfald får råda. Retoriken som används är att betraktas som revolutionär. Klasskampen genomsyrar materialet med en stark betoning på att gå i strid med sina kamrater för att störta borgarna.. 72 I broschyren finns även hyllningar till både Lenin och de röda revolutionärerna i det finska inbördeskriget. 73 Det målas även upp en hotbild mot organisationen och en medvetenhet att de kommer stöta på hårt motstånd från både socialdemokrater och borgare. 74 Den svenska arbetaridrotten, som den beskrivs i propagandabroschyren, har även vissa likheter med det James Riordan kallar för muscular socialism. Idrottens syfte ansågs till viss del bestå i att fysiskt fostra arbetarna för skyddandet av den socialistiska staten. Den idrottsliga gemenskapen får inte heller underskattas. Muscular socialism har däremot en mer militär och nationalistisk framtoning. I den svenska propagandabroschyren framgår en tydlig antimilitarism och antinationalism, till förmån för den socialistiska internationalismen och revolutionsromantiken. Detta kan förstås utifrån att muscular socialism är ett post-revolutionärt förhållningssätt till idrotten, skapat i ett land som under första halvan av 1900-talet deltog i två världskrig och ett blodigt inbördeskrig. Svenska kommunister levde i ett kapitalistiskt samhälle som inte upplevt ett krig på över hundra år. Ett krig, förutom den önskade revolutionen, var ännu inte överhängande. 75 Att AIF betraktar sig som en revolutionär arbetarorganisation blir avgörande för vilket internationellt samarbete som ska sökas: Arbetarnas Idrottsförbund i Sverge [sic] skall söka samband med alla utländska arbetaridrottorganisationer för att stärka den internationella samhörigheten och enhetstanken. Förbundet anser Röda Sportinternationalen vara denna internationella samhörighets-och 70 Arbetaridrott 1929, ss. 3 6. 71 Arbetaridrott 1929, s. 22 23. 72 Arbetaridrott 1929, s. 28. 73 Arbetaridrott 1929, ss. 4 15. 74 Arbetaridrott 1929, s. 28. 75 För Muscular socialism se Riordan 1977, s. 294 295 & ss. 396 398. För svensk propagandabroschyr se Arbetaridrott 1929, ss. 2 28. 17
enhetstankes främsta förespråkare och har därför anslutit sig till Röda Sportinternationalen såsom dess sektion och godkänner därmed dess stadgar och principiella program. 76 Anslutningen till RSI förefaller rimlig eftersom ledningen i AIF då till stor del består av kommunister och att påtryckningarna från Moskva hade varit kännbara. 77 Beslutet var dock inte helt okontroversiellt och en medlem av arbetaridrottsföreningen Malmbergets AIF bekänner sig kritisk till anslutningen: Kan styrelsen upplysa om varför förbundet skall ansluta till RSI då man varken i Finland eller Norge gjort något i den riktningen. Är det meningen att Sverges [sic] arbetare även evad det gäller idrottsrörelsen skulle bli idrottsmän i egenskap av kommunister, eller kan man inte få förutsätta att det vore lika lyckligt att bannlysa allt sådant som har med politiken att skaffa redan från början Man måste väl ändock komma ihåg att det finns massor av arbetare, vilka skulle ansluta sig till ett Arbetarnas idrottsförbund men inte därför äro kommunister. 78 I insändaren kan man även ana den socialdemokratiska antipatin mot politiskt laddad idrott och att det trots allt fanns arbetaridrottare som inte var tillfreds med anslutningen till RSI eftersom det var ett ställningstagande för kommunismen. Genom att inte ansluta till RSI fanns förhoppningen att även engagera socialdemokrater i AIF. Detta hade skett med stor framgång i Finlands arbetaridrottsförbund, som följaktligen var ett större förbund. 79 Författaren till insändaren har dock fel i att Norges arbetaridrottsförbund inte är anslutet till RSI När denna insändare skrevs var de anslutna men på grund av interna stridigheter mellan socialdemokrater och kommunister splittrades Norges arbetaridrottsförbund år 1930 och man drog sig ur det internationella samarbetet med RSI. 80 Detta indikerar att arbetarrörelsens motsättningar verkade negativt på arbetaridrotten såväl i Sverige som i Norge. Insändaren beskylls sedan i en replik för att vara socialdemokrat och bemöts med att oavsett anslutning till LSI eller RSI förblir arbetaridrotten politiskt laddad eftersom de båda verkar för arbetarklassen. Arbetaridrottsföreningar är ett verktyg för klasskamp och man vill inte veta av några arbetarfiender inom organisationerna. 81 Författaren till insändaren har rätt i att den politiska laddningen finns där oavsett vilket internationellt samarbete som söks av AIF. Eftersom det var kommunister som grundade AIF skulle en anslutning till det mer socialdemokratiskt styrda LSI vara orimlig. Men den bekymrade arbetaridrottaren från Malmbergets AIF visar att det höjdes röster inom arbetaridrottsföreningar för en arbetaridrott som inte var kommunistisk. 76 Arbetaridrott 1929, s. 25. 77 Björlin 1998, ss. 10 22. 78 Norrskensflamman 09/01/1929, s. 3. 79 Ny Tid 04/12/1928, s 1. 80 Pålbrant 1977, s. 105 106. 81 Norrskensflamman 09/01/1929, s. 3. 18
Luzerninternationalen & de första arbetarolympiaderna Denna del ämnar redogöra för hur Luzerninternationalen och de första två arbetarolympiaderna beskrivs i den valda svenska arbetarpressen. Luzerninternationalen (LSI) Konferensen där LSI grundades hölls den 13-14 september år 1920. 82 Denna händelse genererade inga nyhetsartiklar eller kommentarer i ledarsidorna i varken Social-Demokraten eller Ny-Tid. 83 Detta kan delvis bero ett generellt ointresse för allt arbetaridrottsrelaterat. En annan orsak kan vara att valrörelsen för 1920-års val till andrakammaren i riksdagen var i sitt slutskede och tog upp nästan allt tidningsutrymme. Norrskensflamman kommenterade inte heller grundandet av LSI men har synpunkter på dem framöver: Under den fascistiska regeringens medgivande genomf.[sic] Luzerninternationalen sin olympiad i Wien. De fascistiska regeringarna vet ganska väl, att de socialdemokratiska ledarna och de av dem ledda organisationerna står i kapitalismens tjänst och företräder borgarklassens nationella intressen. 84 Tonläget mellan socialdemokrater och kommunister var hårt i Sverige under 1920- och 30-talet. Under 1930-talet var det inte ovanligt att kommunister anklagade socialdemokrater för att vara socialfascister 85 eftersom de ansågs ha gjort för lite för att förhindra fascismens framväxt i Europa. 86 Man anklagar även de arbetaridrottare som deltar i arbetarolympiaden år 1931 för att hälsa på, och därmed legitimera, de samlade ledarna för den internationella socialfascismen 87. De samlade ledarna för den internationella socialfascismen var egentligen de socialdemokratiska politikerna som var i Wien för att närvara vid den andra internationalens fjärde kongress. Det skarpa tonläget mellan socialdemokrater och kommunister var även ett resultat av den kommunistiskt fackliga internationalens kongress i Strasbourg år 1929. Där dikterades det att kommunister i Europa ska föra en hård ton mot alla som inte tillhörde den revolutionära vänstern. 88 Socialdemokraterna tvivlade i sin tur på kommunisternas lojalitet, låg den i Sverige eller i Moskva? Kommunisterna framställdes ofta som brutala och sovjetlojala 82 Pålbrant 1977, s. 96. 83 Social-Demokraten, Ny Tid och Norrskensflammans alla nummer undersöktes i september år 1920 med förhoppningen att finna kommentarer till grundandet av LSI utan resultat. 84 Norrskensflamman 29/06/1931, s. 3. 85 Norrskensflamman 28/06/1931, s. 2. 86 Widing 2018, s. 66. 87 Norrskensflamman 25/07/1931, s. 1. 88 Lindhagen 1974, s. 212 213. 19
bolsjeviker. 89 Det hårda tonläget och den bristande tilliten till varandra underlättade inte för ett samarbete eller ens ett närmande gällande arbetaridrotten. Luzerninternationalen kritiserades av kommunister för att splittra arbetaridrottsrörelsen. Anklagelserna berodde på att arbetaridrottare som var anslutna till RSI var uteslutna från att delta i Luzerninternationalens arbetarolympiader. 90 Detta blev inte särskilt väl bemött i Norrskensflamman där man gick så långt som att hävda att denna tävling inte är en sann arbetarolympiad utan en r u m p olympiad[sic]. 91 Från kommunistiskt håll kritiserade man även LSI för att hellre stärka sin egen position än att utöka samarbete mellan arbetaridrottsinternationalerna. 92 Norrskensflamman anser det vara väldigt förvånande att den socialdemokratiska pressen tagit en sådan kraftig ställning emot arbetaridrotten i Sverige. I stora delar av Europa tillhör majoriteten av alla arbetaridrottare trots allt föreningar som är anslutna till LSI och som delar den ideologiska uppfattningen att det är den reformistiska socialismen som skall råda. 93 Frågan om ett eventuellt enande mellan de båda arbetaridrottsinternationalerna diskuterades vid LSI:s kongress i Helsingfors år 1927. Där bestämde ledarna för LSI att fortsatt utestänga RSI-anslutna idrottare vilket inte uppskattades av Norrskensflammans journalister: Frågan om upprättandet av internationell enhet på idrottens område i förening med händelserna på Luzerns kongress i Hälsingfors [sic], svarade reformistiska ledarnas i Luzerninternationalen förnyade förräderi genom avbrytandet av idrottsrelationerna mellan förbunden. 94 Det är sant att LSI valde att utestänga arbetaridrottare från dess arbetarolympiader. Den interna dragkamp och polarisering mellan socialdemokrater och kommunister fanns även inom arbetaridrotten. Dock finns det inget uttalat motstånd mot kommunister inom LSI. Organisationen grundades med förhoppningen om att vara den tilltänkta ersättaren till den borgerliga idrotten efter att revolutionen skett. Däremot är LSI inte att ses som ett medel för att göra revolution, men den ska vara etablerad och redo att ta över ansvaret för idrotten när den väl skett. 95 RSI är å andra sidan grundad i ett post-revolutionärt samhälle och syftar till att sprida den. LSI försökte ena de båda idrottsinternationalerna och kompromissa med RSI men fick inget gehör i sin kompromissvilja. Reaktionen blev att fortsatt utestänga arbetaridrottare som var anslutna till RSI. 96 89 Pålbrant 1977, s. 57. 90 Norrskensflamman 18/09/1928, s. 5. 91 Norrskensflamman 05/01/1925, s. 6. 92 Steinberg 1978, s. 235. 93 Norrskensflamman 21/10/1927, s. 3. 94 Norrskensflamman 23/11/1927, s. 5. 95 Steinberg 1978, ss. 236 239. 96 Steinberg 1978, s. 248 249. 20
Undersökningen lyckas inte finna någon socialdemokratisk kommentar angående LSI som organisation. Däremot påvisar undersökningen att de största förespråkarna av svensk arbetaridrott, kommunisterna, starkt ogillar LSI och det är en försvårande omständighet för det svenska deltagandet i arbetarolympiaderna. 1925 & 1931 års arbetarolympiader Den kommunistiska pressen har som påpekats ett väldigt agitatoriskt språk i sin rapportering om arrangören av arbetarolympiaderna, LSI. 97 Norrskensflamman är heller inte sena att påpeka att riktiga arbetaridrottsmän inte kan delta i arbetarolympiaderna eftersom man uteslutit den enda sanna arbetarnationen, Sovjetunionen. 98 Rapporteringen från arbetarolympiadernas tävlingar innan 1937 är dock sparsam. En notis ges om att det 1925 ska arrangeras en arbetarolympiad i Frankfurt am Maim och att Finland ska sända deltagare dit. 99 Samma arbetarolympiad tros i en artikel från juli år 1925 bli en sportfest av oanade dimensioner., och man antar att Sverige kommer att delta. 100 Ett förbryllande uttalande eftersom man ett halvår tidigare hade kallat arbetarolympiaden för en r u m p olympiad. Undersökningen fann inte en enda artikel i Norrskensflamman som rapporterade ifrån arbetarolympiaderna innan 1937 års upplaga. Därför är det svårt att avgöra hur man förhåller sig till resultatinriktad idrott i sina rapporteringar ifrån arbetarolympiaderna. Beundran för resultat sägs vara en företeelse som skiljer arbetaridrotten och arbetaridrottsförespråkare ifrån dess borgerliga dito. Av intresse för denna studie är dock att man byter namn på tidningens idrottsrapportering från idrott till arbetaridrott. Trots detta tycks rapporteringen vara densamma. Någon större skillnad tycks aldrig gå att urskilja i rapporteringen mellan svensk arbetaridrott och den vanliga idrotten utan rapporteringen av de goda resultaten är legio. 101 Detta inverkar tillsynes negativt på arbetaridrottens tillväxt eftersom de bästa resultaten presteras inom den borgerliga idrotten. 102 I Norge fanns som påpekat ett tämligen starkt arbetaridrottsförbund, som i både tal och praktik fokuserade mer på rörelse och massornas fysiska fostran. Då får folket på riktigt ta ställning vilken typ av idrott de önskar, detta bidrog till att fler tog ställning för arbetaridrotten. 103 97 Norrskensflamman 29/06/1931, s. 3. 98 Norrskensflamman 19/02/1931 s. 6. 99 Norrskensflamman 26/06/1925, s. 5. 100 Norrskensflamman 01/07/1925, s. 5. 101 I Norrskensflamman den 13/01/1934 har tidningens sportsektion bytt namn från Idrott till Arbetaridrott. 102 Eichberg 2010, ss. 10 14. 103 Eichberg 2010, ss. 11 13. 21