FOTO: SCANPIX fokus på anhöriga till äldre nr 2 dec 2007 Tre exempel på hur man kan nå anhöriga År 2006 anslog staten 114 miljoner i stimulansbidrag till kommunerna för att förstärka stödet till anhöriga som hjälper och vårdar närstående. I regeringsbeslutet står bland annat att kommunerna bör utarbeta strategier för att bättre nå ut med information till de anhöriga. En del anhöriga är redan kända av kommunen och vissa av dem har stödinsatser, men det finns också anhöriga som kommunen inte känner till som skulle kunna vara hjälpta av information eller någon form av stöd. Hur kan man arbeta för att nå dessa? Nästan var fjärde person över 55 år, vilket motsvarar drygt 650 000 personer, hjälper andra äldre, sjuka och funktionshindrade (1). Dessa kan delas in i tre olika grupper utifrån hur ofta hjälpen ges och till vem: Hjälparna är den största gruppen cirka 415 000 personer. Dessa ger hjälp en gång i veckan eller mer sällan, och då oftast till någon utanför det egna hushållet. Omsorgsgivarna är den näst största gruppen cirka 166 000 personer. Dessa ger hjälpen dagligen upp till flera gånger i veckan till någon anhörig, vän, granne eller arbetskamrat utanför det egna hushållet. Omsorgsgivarna är vanligen 55 74 år. Anhörigvårdarna är cirka 83 000 personer. De ger hjälpen dagligen eller flera gånger i veckan till en anhörig inom det egna hushållet. Anhörigvårdarna är oftast 75 84 år. Utifrån dessa siffror och denna indelning blir det tydligt att de anhöriga är många till antalet och samtidigt befinner sig i mycket olika situationer och faser. Därför skiljer sig också deras behov av stöd mycket åt allt från behov av allmän information och stödsamtal till olika former av avlösning.
Av de ansökningar om stimulansbidrag som kom in till Länsstyrelsen i Stockholms län 2006 framgår att många kommuner funderar över hur man kan nå ut till de anhöriga man vet eller tror finns och som behöver någon form av stöd. Man undrar också vad man kan göra för att nå dessa grupper så tidigt som möjligt. Här ges några exempel på vad tre kommuner gjort för att nå ut till anhöriga. Exemplen är tänkta att inspirera kommunerna, men de kan även fungera som utgångspunkt för diskussioner om hur man kan hitta och nå ut till anhöriga som behöver stöd och hjälp. Exemplen belyser några mycket olika tillvägagångssätt för att nå de anhöriga. Tillsammans kan vi göra det Stockholm Östermalms demensteam i Stockholm bygger på idén att tidigt fånga upp och på ett naturligt sätt komma nära de anhöriga för att ge råd och stöd. Man vet att anhöriga till dementa kan fara väldigt illa. En plats som äldre och anhöriga besöker när problem uppstår är husläkarmottagningen. Därför valde teamet att ha den som utgångspunkt i sitt arbete. Demensteamet inledde sitt arbete i januari 2007. Teamet består av distriktssjuksköterska Lena Kjellberg och biståndshandläggare Kerstin Palmkvist, de arbetare främst med tre områden minnesutredning, biståndsutredning och anhörigstöd. Demensteamet samarbetar med en husläkarmottagning på Östermalm och med minnesmottagningen vid St Görans sjukhus. Hembesök och anhörigsamtal Husläkaren informerar den äldre och dess anhöriga om demensteamets uppsökande verksamhet och frågar om intresse finns. Vid ett positivt gensvar lämnar läkaren informationen vidare till teamet. Därefter tar teamet kontakt med de berörda och gör upp om tid för ett hembesök. Vid besöket samtalar man både med den äldre och anhöriga om deras situation. Lena tar sedan prover och gör en del mindre tester för minnesutredningen och Kerstin samtalar under den tiden med den anhörige. Anhörigsamtalet har två syften: dels att ta reda på hur den anhörige uppfattar situationen för den närstående; här använder sig Kerstin av formuläret Frågor till närstående i samband med minnesutredning, vilket är framtaget av en geriatrisk minnesmottagning. dels att samtala om vilken hjälp och vilket stöd den anhörige behöver. Efter hembesöket påbörjas biståndsutredningen så att insatserna kan komma igång så fort som möjligt och dokumentationen av minnesutredningen överlämnas till husläkaren. Teamet gör i regel två hembesök, eftersom samtalen för de berörda ofta tar ordentligt på krafterna. Det blir många stödsamtal med anhöriga under utredningens gång och de anhöriga bjuds även in till informationsmöten samt till flera utbildningstillfällen.
Värdefullt att sitta tillsammans Lena och Kerstin upplever att de har ett bra och nära samarbete med varandra, och de ser det som mycket värdefullt att kunna sitta tillsammans rent fysiskt, så att de till exempel kan lämna över telefonsamtal eller ärenden direkt till den andre utan dröjsmål. Vid några besvärliga situationer har teamet snabbt kunnat hitta en lösning. Under arbetets gång har även kollegorna på husläkarmottagningen och biståndsenheten insett fördelarna med ett demensteam. Distriktssköterskorna och biståndshandläggarna har därtill fått gemensam utbildning vid två tillfällen. Utbildningarna handlade om arbetssätt och om demenssjukdomar och förhållningssätt. Fungerar bra, men man kunde samverkat med fler Vid starten beräknade husläkarna att 7 14 personer i veckan kunde vara i behov av demensteamet. För att hinna ta hand om de intresserade valde teamet att endast arbeta med en husläkarmottagning på Östermalm och minnesmottagningen på St Görans sjukhus. Men nu i efterhand inser man att fler mottagningar kunde ha ingått i samarbetet. Teamet har fått färre hjälpbehövande än beräknat via husläkarna och hittills har man inte fått någon från minnesmottagningen; i dagsläget har man totalt arbetat med 27 ärenden. Kerstin och Lena är idag osäkra om demensteamets framtid, men de önskar att deras erfarenheter kommer att tas till vara. Uthållighet på bred front Ekerö kommun Anhörigagenter, anslagstavlor och teater är några olika sätt Ekerö kommun använder sig av för att nå ut. Pia Nilsson som arbetar som anhörigkonsult funderar mycket kring var i anhörigprocessen den anhörige befinner sig och hur man kan nå de anhöriga. Är det av allmänt intresse att få information eller är personen i en sådan situation att den behöver mer riktat råd och stöd. För att få en bättre förståelse för den anhöriges situation och samtidigt få en struktur i sitt arbete använder Pia sig av ett teoretiskt verktyg Mike Nolans temporala modell, vilken beskriver olika faser som en anhörig kan gå igenom under perioden som anhörigvårdare (2). Anhörigagenter Pia började arbeta som anhörigkonsulent 2006. För att få ett helhetsgrepp om kommunens anhörigstöd inledde hon sitt arbete med att först inventera vad för informationsmaterial det fanns för att sedan skapa en informationsstrategi. Nu fanns det en som var ansvarig och höll i anhörigstödet, men hon tyckte att det borde finnas fler personer som kunde vara bärare av frågan om anhöriga och deras behov. Gruppen anhörigagenter bildades. Den består av representanter från olika verksamheter, bland annat biståndshandläggarna, rehabenheten, hemtjänst, korttidsoch växelvård, dagverksamheten för demenshandikapp, öppna verksamheter, pensionärsorganisationer, Svenska Kyrkan och anhöriggruppen från Röda Korset.
Anhörigagenterna har tre tydliga uppgifter: Man ska ta upp och driva anhörigfrågor i sina respektive verksamheter. Man har ansvar för att sprida information om kommunens anhörigaktiviteter. Till exempel bifogar föreningarna information om kommunens anhörigstöd i de vanliga medlemsutskicken och biståndshandläggarna har med sig anhörigbroschyren vid hembesök. Man vidarebefordrar frågor och information från de egna leden tillbaka till gruppen. Gruppen kallar sig numera för Kontaktgruppen för anhörigstöd och träffas 2 3 gånger per termin. Vid dessa möten informerar, utbildar och uppdaterar Pia representanterna. Deras informationsarbete om anhörigstöd sprider sig numera som ringar på vattnet. Pia har en önskan om att även landstinget och de privata aktörerna ska finnas med i arbetet med att lyfta anhörigfrågan. Det är något hon arbetar vidare med. Anslagstavlorna 80 tillfällen till information Bland Ekerös 140 öar, holmar och skär finns inte mindre än 80 anslagstavlor. Till dessa åker Pia, minst fyra gånger per år, och sätter upp informationsbladet Till dig som hjälper en äldre närstående. Hon sätter inte bara dit ett blad utan ett antal, för att skapa ett blickfång. Information är lätt att glömma så utöver informationsbladet hänger hon upp en plastficka med några exemplar av anhörigstödsbroschyren som man kan ta med sig hem. Vid varje rundtur behöver hon fylla på med nya broschyrer. Hennes förhoppning är att människor har tagit hem den för egen del eller lämnat över den till någon annan som kan behöva informationen. Materialet finns dessutom på bibliotek, vårdcentraler och folktandvården, för att den på så sätt ska kunna spridas till så många anhöriga som möjligt. Teater med berättelser ur livet Den 6 oktober varje år är det den nationella anhörigdagen, och 2007 uppmärksammades detta i Ekerö kommun genom en teaterföreställning. Då var det nämligen premiär för Gå sakta i minnenas urskog en liten och glittrande amatörteaterföreställning om kärlek. Den unika ensemblen bestod av fem pensionärer i åldrarna 85 94 år, en elev från kulturskolan samt pensionärsorkestern The Royers. Ett syfte med pjäsen var att lyfta frågan om livet att det inte bara handlar om att stödja, hjälpa och vårda utan även om att åldras, minnas och skapa tillsammans. Ett annat syfte var att uppmärksamma den nationella anhörigdagen och att lämna information till teaterbesökarna om kommunens anhörigstöd.
Idén om pjäsen som Pia burit i många år kunde förvekligas genom stimulansmedlen, där minst en femtedel skulle användas till frivilligorganisationer. Pia har ett stort intresse för teater, ett förflutet som teaterproducent och även erfarenhet av amatörteater. Tillsammans med regissör Margaretha Wikholm satte hon ihop amatörteatergruppen. Ensemblen har träffats en gång i veckan under cirka ett år, och skådespelarna, varav flera är eller har varit anhörigvårdare, har sakta närmat sig sina egna livsberättelser. Utifrån samtalen har pjäsen sedan vuxit fram. Socialnämndens ordförande invigde föreställningen. Efter tre föreställningar har drygt 450 personer sett pjäsen. En succé, enligt Pia, som redan har nya idéer om så kallad story-telling där skådespelarna som varit med berättar vad arbetet med pjäsen har inneburit för dem. Pia säger: Att skapa tillsammans, hävdar jag med en dåres envishet, ger kraft och glädje i vardagen! Någonstans därute finns dom Växjö kommun Jag heter Sune Vikström och jag vårdar min hustru som är demenssjuk. För att jag ska få en stund för mig själv så kommer hemtjänsten hem och avlöser mig under några timmar. Om du är i samma situation som jag är du välkommen att ringa Växjö kommuns anhörigkonsulent. Den ensamme mannen i jakttornet som berättar om sin och sin hustrus situation är ett nytt grepp att nå ut och synliggöra anhörigvårdare. Citatet är hämtat ur den film om anhörigstöd, som Växjö kommun tagit fram och spelas upp i en alldaglig miljö som i en matbutik. Informationen ska finnas i vardagen Jan-Olof Svensson, anhörigkonsulent i Växjö, berättar att kommunen inte är så van att visa sig utåt för att ge information. I stället förväntas den hjälpsökande själv söka upp kommunen vid behov. Men här har Växjö gjort en helomvändning. De anhöriga finns ute i vardagslivet, så det är självklart där man ska få information om kommunens stöd. Tanken är, enligt Jan-Olof, att de som ser filmen ska bli nyfikna och vilja kontakta kommunen om de känner igen sig i mannens situation. Filmen är även tänkt att nå personer som känner någon annan som vårdar, och att dessa sedan ska förmedla budskapet vidare till dem som kanske behöver stöd. Filmen har fått stort genomslag Filmen har visats under ett års tid hos olika butikskedjor. Kostnaden per månad, inklusive själva inspelningen, har varit lägre än en enskild annons i pressen. Jan-Olof berättar att filmen fått stort genomslag och bidragit till ökad kunskap om vad kommunen kan hjälpa till med. Aktiviteten har blivit uppmärksammad av lokalpressen och även människor på gatan har kommit fram till Sune, mannen som deltar i filmen, och tackat honom för hans insats.
Fler nya grepp behövs! Anhörigfrågan engagerar, och det finns många kreativa idéer ute i kommunerna. Som exemplen ovan visar är strategierna många för att nå ut med kunskap och information om anhörigstöd. Aktiviteterna är också riktade mot olika tänkbara målgrupper. Resultaten av aktiviteterna som beskrivits här kommer varje aktör redovisa under 2008. Det är viktigt att arbeta både brett och riktat för att nå så många anhöriga som möjligt. Var i processen den anhörige är, och vilken information som behövs för stunden, är svårt att förutse. Därför behöver information ges helst både skriftligt och muntligt men framför allt måste den upprepas. Informationsarbetet om anhörigstöd är en ständigt pågående process dels eftersom behoven förändras, dels för att det hela tiden tillkommer nya anhöriga. Det är en viktig och grundläggande uppgift att nå ut och informera om vilket stöd man kan få som anhörig, för det spelar ingen roll hur bra anhörigstödet är om ingen vet om att det finns och hur man kan få del av det. Genom att ta till nya grepp liknande dem som presenterats här ovan ökar chansen att nå fram till de anhöriga som behöver stöd, och kanske de även kontaktar kommunen i ett tidigare skede. Som Pia Nilsson säger: Teater är som stjärnbloss, det finns kvar i minnet! Vi som arbetar med anhörigstöd måste tända många stjärnbloss så att det skapas ett minne hos dem som en dag behöver stöd. Textförfattare är Socialstyrelsens praktikant, Maria Nord Berge, student från Ersta Sköndal Högskola, äldreprogrammet maria.nord@bredband. net Kontaktpersoner Östermalmsdemensteam kerstin.palmkvist@ostermalm.stockholm.se lena.kjellberg@ostermalm.stockholm.se Kontakt med Stockholmsgeriatriken för frågeformulär Monika Sjödin, e-post: www.slso.sll.se/stockholmsgeriatriken Kontaktperson Ekerö pia.nilsson@ekero.se Filmen finns att se på Växjös webbplats http://www.vaxjo.se/vaxjo_templates/page.aspx?id=530 Kontaktperson jan-olof.svensson@kommun.vaxjo.se
Referenser (1) Socialstyrelsen. Vård och omsorg av äldre. Lägesrapport 2006. Stockholm, Socialstyrelsen. 2007. (2) Nolan, M.R., Lundh, U., Grant, G. och Keady, J. (2003a) (red.) Partnerships in Family Care: understanding the caregiving career. Open University Press, Maidenhead. Artiklarna i projektet Anhöriga till äldre i vård och omsorg är skrivna av utomstående experter. Frågor om sakinnehållet i texterna ställs till respektive författare.