Unga med funktionshinder på väg ut i arbetslivet - En utmaning för välfärdssystemet Elisabeth Olin Bibbi Ringsby Jansson
Vad har vi sökt kunskap om? Hur ser olika myndighetsföreträdare, inom försäkringskassa, arbetsförmedling, skola och socialtjänst, på sina möjligheter, såväl som svårigheter, att ge stöd till unga människor med funktionshinder, när det gäller deras väg till sysselsättning och delaktighet i samhället?
Vilka är de unga? Det är unga med lindrig intellektuell funktionsnedsättning och/eller neuropsykiatriska och psykiska funktionsnedsättningar I åldern 19 29 år De skiljer sig inte påtagligt från andra, men behöver stöd med delar av tillvaron.
Några utblickar till tidigare forskning Unga med funktionshinder- en utsatt grupp i ett föränderligt samhälle Bedömning av rätt till stöden komplicerad process
Hur har vi gjort? Studien har utvecklats i dialog med en tvärprofessionellt sammansatt referensgrupp Datainsamlingen har skett i fokusgrupper med yrkesverksamma inom arbetsförmedling, försäkringskassa, skola och socialtjänst
Vad har vi kommit fram till?
Hur kan de ungas problem förstås? Som individrelaterade problem Diagnostiska förklaringsmodeller Diffusa problem Som miljörelaterade problem Problematiska familjeförhållanden En skola för vissa men inte för alla Som samhällsrelaterade problem Ett allt hårdare samhällsklimat Måste alla ut i arbete?
Vilka olika strategier har de unga i förhållande till olika välfärdsorganisationer? Ta avstånd från eller slingra sig ur klientrollen Protestera mot stigmatisering Bjuda motmakt Ikläda sig rollen som klient Uppfylla rollen som välanpassad klient Ta över problembeskrivningen Att tvingas bita i det sura äpplet
Två vägar att utveckla den unges arbetsförmåga Anpassa arbetet efter människorna, dvs göra anpassningar i miljön så att de unga kan klara arbetskraven Anpassa människorna till arbetsmarknaden - träna upp arbetsförmågan så att man kvalificerar sig för arbetet
Vad vilar AF:s prioriteringar på? Att den unge själv kan övertyga handläggaren att han/hon har de kvalifikationer som krävs Att den unge har någon företrädare som kan övertyga handläggaren om han/hennes förmåga till uthållighet och kompetens Att den unge inte har en diagnos som redan i utgångsläget ses som diskvalificerande
FK:s stödinsats Aktivitetsersättning och dess dubbla funktion Försörjningsstöd Stöd för att kvalificera sig för arbete
Sagt om prioriteringar Så här är det i dagsläget, vi får göra som i sjukvården, prioritera. Men på en akutmottagning är det den mest skadade som får hjälp först.. För oss är det de som vi har störst möjlighet att hjälpa som får hjälp först. Vi tar de som står närmast arbetsmarknaden i första hand, de som är mer självgående, de andra, som behöver mer hjälp, de har vi inte resurser för att hjälpa på det sättet!
De som kommer först och de som kommer sist för insatser från FK:s aktivitetssamordnare De som bedöms ligga mycket nära till för att klara ett arbete De som redan har en praktikplats De som själv kräver insatser eller har företrädare som gör det De som har daglig verksamhet De som är nära 30 år De tysta som inte själva begär/kräver insatser De som betraktas som stökiga eller farliga
Daglig verksamhet: Beskrivs av handläggarna som en språngbräda till arbetsmarknaden medan.. Många av de unga ser det som sista utposten
Svårigheter i stödet till de unga På den individuella nivån: De unga förstår inte sitt eget bästa De är inte motiverade De har orealistiska förväntningar
Svårigheter i stödet till de unga På den organisatoriska nivån Gränsdragningsproblem mellan olika myndigheter Brist på resurser och ständiga omorganiseringar Oflexibla försörjningssystem Långa väntetider för utredning
Håll normaliseringsdjävulen i schack.
Vad hjälper strategier för framgång Att beröra och låta sig beröras Att känna sig utvald Att jämställa sig Platsen och tiden Att fiska på grumligt vatten