Examinationsarbete i fördjupningsämnet Barndom och lärande 15 högskolepoäng, grundnivå

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE Barn Unga Samhälle Ht 2015 Examinationsarbete i fördjupningsämnet Barndom och lärande 15 högskolepoäng, grundnivå En studie om pedagogers och barns tankar kring lek och lärande i förskolan Educators and children s thoughts about play and learning in pre-school Elzbieta Olsson Förskollärarexamen, 210 hp Examinator: Camilla Löf 2016-01-27 Handledare: Gitte Malm

Förord Jag vill först tacka alla pedagoger och barn som tagit sin tid och intresse för att delta i min studie. Det glädjer mig att ni svarat på de frågor som jag ställde under intervjuerna. Ett stort tack till min handledare Gitte Malm, MAH, som har gett mig god vägledning, goda råd samt konstruktiv kritik under arbetets gång. Ett stort tack till Sofia som stöttade mig, lyssnade på mig hela tiden, när min ork och lust tappade fäste och riktning. Utan er skulle denna studie inte kunnat genomföras. 2

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka pedagogernas och barnens syn på lek och lärande. Studien utgår från följande frågeställningar: Hur ser pedagogerna på sambandet mellan barns lek och lärande? På vilka sätt uppmuntrar och stödjer pedagogerna barnen i deras lek? Hur ser barn på lek? Det är en kvalitativ studie där sex pedagoger och tio barn intervjuades. Alla barn som intervjuades var fem år gamla för att kunna besvara mina frågor. Resultaten visar att samspel är viktigt i leken för barns lärande och barnen har svårt att skilja lek från lärande. I leken utvecklas barnen socialt och leken är väldigt lärorik. Till skillnad från pedagogerna berättade barnen att leken är rolig samt pedagogerna framförde att lek är viktigt för barns lärande och utveckling. Resultatet visar också att de flesta pedagogerna är positiva till barnens lek och att de starkt betonar att det är viktigt att stödja barnen i leken. Nyckelord: förskola, lek, lärande, pedagog. 3

Innehållsförteckning 1. Inledning... 5 1.1 Syfte... 7 1.2 Frågeställningar... 7 2. Teoretisk bakgrund och tidigare forskning... 8 2.1 Lek... 8 2.2 Lek och lärande... 9 2.3 Samspel, delaktighet och kommunikativ kompetens... 10 2.4 Pedagogens roll i leken... 11 2.5 Barns perspektiv och barnperspektiv... 13 3. Metod... 15 3.1 Metodval... 15 3.2 Urval... 16 3.3 Genomförande... 16 3.4 Observationer... 17 3.5 Intervjuer... 18 3.6 Etiska överväganden... 19 4. Resultat och analys... 20 4.1 Pedagogers syn på lek och lärande... 20 4.2 Pedagogens betydelse i barnens lek... 23 4.3 Barnens syn på lek... 26 4.4 Sammanfattning... 30 5. Diskussion... 32 Referenser... 34 Bilaga 1... 36 Bilaga 2... 37 4

1. Inledning Den här studien är en undersökning om pedagogernas och barnens syn på lek och lärande. Under åren har leken förlorat delar av sitt innehåll. Barnen tillbringar mer tid på förskolan vilket medför att barnen har mindre tid att leka på fritiden. Därför är det viktigt att belysa vikten av leken i förskolan. Det är intressant att studera pedagogers och barns tankar kring lek och lärande samt att belysa pedagogernas syn på leken som har en avgörande roll för barnets utveckling och lärande. Leken är barns arbete men lek har under årens lopp betraktats på olika sätt. Lekens betydelse för lärande har underskattats som barnens egen verksamhet. Vuxna är vana att se barn leka och reagerar inte så mycket på det. Enligt Lillemyr (2013) behövs vuxna i leken för att ge inspiration. I leken prövar sig barnen fram och erövrar nya kunskaper som är viktiga för deras framtida utveckling. När barn leker kan de genom fantasi göra allt som de inte kan göra på riktigt och de skapar en annan värld. Öhman (2011) belyser att genom lek skapar barnen förståelse för sin omvärld. Enligt henne har pedagogens bemötande större inverkan för att skapa ett positivt klimat som främjar en positiv utveckling av lek. Knutsdotter Olofsson (2003, s. 48) skriver att i leken utvecklar barn glädje, energi, nyfikenhet och kreativitet. Socialt samspel med utforskande och skapande får barnen möjlighet göra egna val utifrån sina egna förutsättningar och bilda egna uppfattningar. Barn behöver få erfarenheter och upplevelser av situationer som de själva väljer. I mötet med barn ska pedagogerna locka barnen till lek. Enlig läroplanen är leken: viktigt för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem (Lpfö98, reviderad 2010, s. 6). Av tradition är förskolan en bra plats där allt lärande sker mellan barn och pedagoger dagligen. Förskolan synliggör lekens position som en social kommunikativ konstruktion samt visar att barn erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande. Lek är samtidigt ett ämne i förskolan och genom förskolans mål (Lpfö 98, reviderad 2010) väcks frågor kring vad som egentligen händer i barnens lek och hur pedagogerna främjar barnens lärande i leken. I det pedagogiska arbetet är det därför viktigt att pedagogerna ska stödja barnens lekkompetenser och främja leken för det lustfyllda lärandet. 5

Med den här undersökningen vill jag uppmärksamma att lek är en social arena i förskolan. Lek innehåller många viktiga lärandeverktyg som främjar barns egen kompetens. Förskolan ska erbjuda möjligheter till barns lek och lärande. 6

1.1 Syfte Det övergripande syftet med studien är att undersöka pedagogernas och barnens syn på lek och lärande. 1.2 Frågeställningar Hur ser pedagogerna på sambandet mellan barns lek och lärande? På vilket sätt uppmuntrar och stödjer pedagogerna barnen i deras lek? Hur ser barn på lek? 7

2. Teoretisk bakgrund och tidigare forskning I detta kapitel presenteras forskning och teoretiska begrepp som är relevanta utifrån studiens syfte och frågeställningar samt de teoretiska utgångspunkter som är centrala för den här studien. 2.1 Lek Det är svårt att definiera lek. Lek är ett pedagogiskt fenomen förknippat med barn. Vuxna har sin egen definition av lek och barnen likaså. Leken har en själ, ett liv och rörelsemönster. För att det ska vara en lek krävs det att minst två eller fler barn integrerar med andra barn, material eller fantasifigurer. Lek är barnens eget sätt att lära och det just i leken som barn erfar olika upplevelser och barn leker för att det är roligt (Öhman, 2003, s. 101). Enligt Löfdahl (2004) är lek en gemensam aktivitet som barnen gör och som är viktigt för barnens utveckling och lärande. Under leken utvecklas barn både kognitivt och socialt. I leken använder barnen sina tidigare erfarenheter, andras erfarenheter för att skapa ny verklighet med egna nya kreativa lekar som motsvarar deras egna behov och intresse. Det innebär att det som barn gör själva betraktas som lek. Även Neuman (2014) beskriver leken som ett fantastiskt fenomen som främjar barnens utveckling. Hon menar att i leken skapar barnen ett samspel med världen samt leken tillför en lärorik aktivitet för barnens vetenskapliga tankar och idéer och den används som effektivt lärande. Knutsdotter Olofsson (2003) belyser att leken är lustfylld och barnen har roligt när de leker för sig själv eller tillsammans med andra. Under leken kan barnet göra egna val och själv bestämma vem man skulle vara eller ska bli. Barn leker också för att bearbeta sina känslor när de har svårt att berätta för vuxna vad som har hänt, när de är ledsna och när de är ensamma. I leken omvandlar barnen verkligheten till något annat. Oavsett vilket tema eller innehåll, leken kretsar kring, skapar den en mening och ett lärande för barn. Knutsdotter Olofsson skriver att: Leken sätter en guldkant på livet och ger det mening utöver det vardagliga. Barn, som lärt sig tricket, kan när som helst gå in i lekvärlden. När de gungar säger de Vi leker att vi är fåglar och då känns det ännu underbarare att flyga genom luften (Knutsdotter Olofsson, 2003 s. 6). Även Pui-Wah Cheng (2012) beskriver lek som bästa aktivitet för barns utveckling och lärande. Vad hon även lyfter fram är att leken har funnits i den centrala delen av pedagogik och inlärning av barn. Hon pekar på att pedagoger och utbildare borde främja mer lek och att 8

det är för lite lek i pedagogiken. För barnens optimala utveckling eller lärande behöver barnen leka mer och faktisk lek är en ideal aktivitet för barns utveckling. For centuries, educators and psychologists have advocated play as the ideal activity for the development of young children. Actually, play has been found currently to be the central pedagogy in the learning of young children (DorisPui-Wah ChengChina, 2012,s. 62). Öhman (2011) menar att pedagogernas roll i leken har förändrats. Pedagogen måste vara närvarande och mer aktiv för att stimulera och stödja barns lek. Pedagogerna måste använda en mer kreativ pedagogik i sin verksamhet för att utmana och stödja barnen. Enligt henne tillhör lek ibland vuxenstyrda aktiviteter. Öhman påpekar att: Läraren måste ständigt närgranska vad som fångar barnens intresse just nu. Leken och det utforskande arbetssättet utvecklar förmågor som, fantasi, inlevelse, kommunikation och symbolisk tänkande (Öhman, 2011,s. 32). Pedagogerna måste på ett roligt och enkelt sätt förklara för barnen vad leken handlar om. För att sedan låta barnens fantasi flöda i leken. 2.2 Lek och lärande Knutsdotter Olofsson (2003) belyser att lek är den bästa förutsättningen för lärande. Med leken som metod bearbetar barnen upplevelserna. Leken börjar redan på skötbordet och ingen annan sysselsättning kan ersätta leken. Lek och lärande är två begrepp som det inte går att separera och lek är en naturlig del i vuxnas kommunikation med barn. Även Tullgren (2004) beskriver lek som ett verktyg som barnen använder sig av för att lära. När barnen leker lär de och när barn lär provar de olika sätt att förhålla sig till de händelser som uppkommer i leken. Barnen använder lek för att förbereda sig för vuxenlivet och det är viktigt att barn leker och att pedagogerna stödjer, uppmuntrar och bekräftar barnen under leken. Den vuxna behövs i leken för att ge inspiration och påverka innehållet. Enligt Tullgren: Lek är grundläggande för kulturen, vilket innebär att den inte är begränsad till barns rollek, den inkluderar också spel, till exempel schack, och lekfullhet, till exempel flirt, som är inslag i vuxnas aktiviteter (Tullgren, 2004, s. 22). Lek skapar barnen för framtiden och under leken gör barnen som vuxna gör. Därför behöver barn vuxna som engagerar sig i leken. 9

Johansson och Pramling Samuelsson (2007) menar att lek och lärande alltid är sammanflätade och det är ett fenomen som det inte går att separera. I barns lek har allt lärande en helhet och barns lärande är beroende på deras förmågor, erfarenheter, sammanhang och livsfaser. Barn utvecklar sig känslomässigt, intellektuellt, kommunikativt och motorisk kompetens genom lek. I leken finns det alltid samspel, kommunikation direkt kopplade till barnens egna upplevelser av situationen. Lek påverkar barnens utveckling och lärande. Det hjälper barnen att förstå sin omvärld och att tidigt reflektera över det egna lärandet. Både lek och lärande ger erfarenheter: Barns lek och lärande har sin specifika karaktär och stil, beroende på deras specifika erfarenheter, sammanhang och livsfaser (Johansson och Pramling Samuelsson, 2007, s.18). Barnen har förmåga att leka fritt, på sitt eget sätt. De går i en fantasivärld, talar med ett eget språk och uttrycker sig genom egna rörelser. Lillemyr (2013) skriver att lek och lärande är två olika fenomen men med gemensamma kännetecken. I leken barnens upplevelser som självkänsla, glädje, humor, känsla av tillhörighet är unika fenomen av lärande som knyter ihop i leken. I leken och lärandet finns det en potential med ett starkt utbyte både med barns och vuxnas kompetenser. Genom leken utvecklar barn kommunikation, relationer och erfarenheter som har grundläggande betydelse för barnens utveckling. Under leken utvecklar barnen vänskapsrelationer och en känsla av social och kulturell kompetens som är betydelsefullt för lärandet (Lillemyr, 2013, s. 63). 2.3 Samspel, delaktighet och kommunikativ kompetens Barn utmanas och inspireras av varandra. Samspel betraktas som ömsesidig social interaktion och barn utvecklas i relationer genom samspel (Johansson och Pramling Samuelsson 2007). Samspelet mellan barn och vuxna skapar metaforer, symboler och bilder. I samspelet provas nya lösningar samt möjligheter som utvecklas och förhandlas. Säljö (2003) skriver att barnen utvecklar sina färdigheter i sociala samspel genom att använda språk och läsa olika bilder som förhandlas i samspelen. Enligt Lillemyr (2013) påverkar samspel barns sociala kompetens och sociala lärande. I samspel syns barnens sociala utveckling och samspelet blir tydligt när barnen väljer olika roller i leken. I leken utvecklar barn sin kommunikativa kompetens genom att överföra information och olika signaler i socialt samspel (Löfdahl 2004). Barnen kommunicerar med varandra genom att använda olika kanaler samtidigt. Kommunikationen mellan barnen sker också genom olika 10

verbala uttryck eller att använda icke-verbala uttryck som kroppsspråk kallad analog kommunikation för att handla i social situation (Lillemyr, 2013, s. 160). Språk och tecken ändrar sig under leken och är nödvändiga för att barnen lättare ska få kontakt med andra barn i leken. Även Knutsdotter Olofsson (2003) skriver att barnen använder leksignaler för att kommunicera med barnen att detta är en lek. Enligt Johansson och Pramling Samuelsson (2007) är språk, kommunikation och det språk som talas med kroppen viktiga resurser för barns utveckling och lärande i leken. 2.4 Pedagogens roll i leken Pedagogens roll i leken handlar om hur pedagogen tänker och ser på leken. Öhman (2011) belyser att som pedagog är det viktigt att närma sig barns perspektiv och på ett positivt sätt stödja barnens lek och ha tillit till lekande barn. Författaren anser att pedagogens uppgift är att tolka lekens signaler och skapa goda förutsättningar för att barnen ska lära sig lekens koder och hjälpa de barn som har svårt att komma in i leken. Enligt Öhman: Läraren måste fråga sig vad kan göra för att stödja barnet och ge möjligheter för barnet att skapa intressanta sammanhang, meningsfulla aktiviteter och positiva relationer (Öhman, 2011, s.195). Öhman påpekar att det är viktigt att hjälpa barnen att känna trygghet i leken. Författaren anser att pedagogen måste vara flexibel och ha empatisk förståelse för barnens beteende för att bygga positiva relationer med barnen under leken. Genom att pedagogen själv kan leka med barnen och är närvarande i barnens lek, får pedagogen viktig information om lekens innehåll och form. På detta sätt bygger pedagogen respekt för barnens lek, upplevelser och erfarenheter i leken (Öhman, 2003, s.122). Öhman menar samtidigt att pedagogens kreativitet ska inspirera barnen till att öka deras engagemang i leken. Genom att delta i barns lek ökar pedagogens samspel med barnen samt lekarna blir mer socialt avancerade. I förskolan behöver barnen ha kontakt med pedagoger som kan bygga samspel på ömsesidighet och tillit. Pedagogens inställning om sin roll till leken är en av de viktigaste uppgifter för att vara en god förebild. Öhman menar att: Därför är det angeläget för alla lärare att granska alla de förgivettaganden som finns kring barn och kunskapssyn och se hur de påverkar den egna synen på barns lek (Öhman, 2011, s.19). 11

Lillemyr (2013) understryker att pedagogerna måste ha kunskap och full respekt för barns lek för att gå in i leken och delta tillsammans med barnen. När pedagogerna deltar i barns lek stärks relationen mellan barn och pedagogen. Under leken får pedagogen möjlighet att få information om barnen. Genom att pedagogen deltar i barnens lek kan pedagogen stödja barnens förmågor som krävs under leken. Pedagogens inställning till barnens lek ger i många fall en dubbel känsla av tillhörighet (Löfdahl, 2004). Löfdahl framhåller att: Människosyn, samhällssyn och livssyn har en grundläggande betydelse för hur pedagogen anser att barn bör fostras, och för hennes eller hans syn på lekens roll i fostran (Löfdahl, 2004, s. 69). Enligt Knutsdotter Olofsson (2003) kan pedagogen hjälpa barnen att utvecklas i leken genom att pedagogen själv lockar och uppmuntrar barnen till leken. Författaren menar att genom att möta, utmana och stödja barnen i sin lek, får barnen själva överblicken om lekens mening. Barnen uppskattar när pedagogerna är med i leken vilket ger trygghet för barnen. Genom att pedagogen kan delta i leken så utvecklas barnens lek till en mer avancerad nivå samt barnens lärande blir synligt. Slutligen skriver Knutsdotter Olofsson att: Men för att det lilla barnet skall utveckla ett rikt språk, så måste vi tala med barnet, lyssna på det och läsa för det. På samma sätt med lekförmågan. För att leken skall bli utvecklad, måste vi leka med barnen, lära dem förstå leksignalen och att skilja på lek från på riktigt (Knutsdotter Olofsson, 2003,s.32). Folkman och Svedin (2003) skriver också att barnen behöver vuxna som kan förmedla lekens umgängesregler och koder. Barnen behöver vuxna för att leken ska växa fram på ett sätt som är begripligt för barnen och för att barnen ska leka med andra barn, barnen behöver skapa tillit till vuxna som de kan bära med sig hela livet (Folkman och Svedin, 2003, s. 25). Vidare skriver författarna att pedagogens uttryck skapar goda och lekfulla möten som kan bidra till en gemensam grund för en spännande lek. Folkman och Svedin framhåller att: När ett barn har svårigheter i sin lek med andra, kanske man som pedagog efterlyser en metod att lära ut konsten att umgås med kamrater. Sådant som att dela med sig, komma överens, veta vad det är att kompromissa o.s.v. (Folkman och Svedin, 2005, s. 81). Även Löfdahl (2004) lyfter fram pedagogens kunskap om barn och deras lekar samt visar också på att leken utvecklas bättre när barnen får möjlighet till att kommunicera med andra barn och vuxna i leken. Genom att ha kunskap om innehåll i barnens lekar kan pedagogerna organisera och delta tillsammans med barnen i deras gemensamma lekar. Knutsdotter Olofsson (2011) hävdar också att det är vuxnas förhållningsätt till leken som kan utveckla grundläggande erfarenheter hos barnen i leken och det är det som kan påverka 12

barnens framtida lust att leka med andra barn. Författaren skriver att genom att pedagogerna finns med i barns lek får barnen lättare att utveckla en viss förståelse för sitt eget tänkande. Vidare anser författaren att lärarens kompetens som en lekpartner bidrar till att barnet lär sig mycket i leken. Slutligen anser Öhman (2003) att: Barn behöver stöd i att utveckla sin förmåga att välja, påbörja, genomföra och utvärdera sina självvalda aktiviteter. Pedagogen kan göra denna process synlig för barnet genom att sätta ord på den och genom att ha problematiserande förhållningsätt (Öhman, 2003, s.114). Pedagogernas uppgift är att identifiera och synliggöra dessa olika lärandesituationer för barnen samt ställa öppna och produktiva frågor som leder diskussionerna vidare. 2.5 Barns perspektiv och barnperspektiv Barns perspektiv handlar om barns egna erfarenheter, känslor, egna tankar, åsikter och det ger möjlighet till barn att bli lyssnad och respekterad av vuxna (Johansson 2003). Utifrån barnens egen version erövrar barnen sina kunskaper, genom att vuxna har förmågan att ta barns perspektiv kan barnen bli hörda. Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) beskriver att barnen själva utvecklar sitt eget perspektiv genom att de själva får möjlighet att förmedla sina känslor och erfarenheter i olika uttrycksformer. Arnér (2009) skriver att barns perspektiv handlar om, hur barn ser tillvaron ur sin synvinkel, det är barnens version av omvärlden som gäller och det är barnen som vet hur de själva har det. Även Gustavsson (2011) lyfter pedagogens kunskap och erfarenheter som viktiga egenskaper för att utforma en verksamhet utifrån barns perspektiv. Arnér (2009) framhåller: Genom att prata med barnen om det som händer i den dagliga verksamheten får vi kunskap om deras perspektiv på den tillvaro som vi vuxna skapar för dem (Arnér, 2009, s. 31). Att se saker ur ett barnperspektiv innebär att man som vuxen måste förstå barnens intentioner och erfarenheter ur barnens egen synvinkel (Arnér, 2009, s. 29). Det kräver pedagogens närvaro och självkännedom för att ana barnens perspektiv och pedagogen måste ha ett förhållningssätt som innebär att barnen ses jämlika med vuxna. Får att förstå barns viljor och upplevelser behöver den vuxna göra ett perspektivbyte och villig att lära sig av barn. Men även om den vuxna är villig att göra detta kan personliga värden och normer påverka tolkningen av barns perspektiv. Löfdahl (2004) menar att: Det är ju alltid vuxna som tolkar barns perspektiv där våra kulturella och personliga värderingar påverkar hur beskrivningen och tolkningen utformas (Löfdahl, 2004, s. 31). 13

Arnér (2009) framhåller att barnperspektiv grundar sig på olika begrepp och kan därför inte belysas med en teori. Flera teorier kan komplettera varandra. Även om en pedagog utgår ifrån barnperspektiv och inte ur ett vuxenperspektiv så kan pedagogers perspektiv på lekteorier utgå från barnens syn på lek och det är barnens upplevelser om lek som gäller. Därför är det betydelsefullt att olika perspektivet ska få belysa förståelse kring pedagogers och barns syn på lek och lärande. Dock kan leken tolkas av barn ur ett barnperspektiv, vilket innebär att det barnen gör i leken ger oss bilden av barnen. 14

3. Metod I detta kapitel beskrivs valet av metod för studien och urvalsgrupp som utgör det empiriska materialet. Vidare redogörs för studiens genomförande samt en beskrivning av forskningsetiska principer. 3.1 Metodval För att besvara frågeställningarna om hur barn lär genom lek samt att undersöka pedagogernas syn på barns lek och lärande är en kvalitativ metod lämplig. Denna metod valdes för att jag anser att jag får mest intressant material till undersökningen och jag kan bidra med ny kunskap som är intressant inom kunskapsområdet. Utifrån målet med en kvalitativ metod får man djupare förståelse och detaljerad beskrivning och resonemang kring ett specifikt fenomen. Bryman (2011) menar att kvalitativ metod till skillnad från kvantitativ metod ger en bättre prägel på resultatet och fyller sin funktion genom att ge forskaren mer kunskap och information om ett avgränsat ämne. Kvalitativ metod gör det möjligt för forskare att vara nära forskningsobjektet och en kvalitativ metod inriktar sig på ord samt får en direkt relation till forskningsobjektet. Genom en kvalitativ forskningsmetod försöker forskaren tolka varför saker och ting sker (Alvehus 2014). Enligt Bryman (2011) innebär en kvalitativ analysmetod att forskarens tolkningar och uppfattningar är viktiga för studien. Vidare pekar Bryman på att den kvalitativa analysmetoden är öppen och flexibel än en kvantitativ metod och den kan ge en detaljerad bild av informationen, vilket skapar tänkbara tolkningar av den sociala verkligheten. Kvalitativa analyser ger mer förståelse för hur pedagogerna påverkar barnens lek. Kvalitativa analyser möjliggör även att författaren kan använda flera typer av metoder för att samla in materialet. Vid insamlingen av data användes observationer, intervjuer och samtal både med pedagoger och barn. Brymans (2011) metodikforskning lyfter bland annat fram begreppet validitet som handlar om att det är viktigt att välja och anpassa materialet till studiens syfte för att studiens resultat ska bli trovärdigt. Genom att använda sig av kvalitativa metoder får forskaren möjlighet att söka efter betydelse och förståelse av empiriska data medan i en kvantitativ metod bearbetas materialet ofta statistiskt. Dessutom med en kvalitativ 15

metod är man hela tiden i samspel med ett forskningsobjekt och forskaren studerar hela människan i sin vanliga miljö. Av den anledningen kändes valet av en kvalitativ metod lämplig utifrån studiens syfte. 3.2 Urval Sex pedagoger på två olika förskolor intervjuades. Pedagogerna har varit verksamma i yrket mellan två och 25 år och samtliga är kvinnor och de har fingerade namn- Anna, Karin, Lisa, Louisa, Madeleine och Maria. De har olika långa utbildningar och de arbetar med barn fyra till fem år gamla. Dessutom utgjorde de ett bra underlag för undersökningens syfte om lek och lärande. Enligt Alvehus (2014) är det bra fördelaktighet att kunna använda sig av målstyrda urval som passar med studiens syfte och frågeställningar. I urvalet var det en fördel att alla respondenter hade en förskollärarutbildning. Respondenterna var de pedagoger som fanns tillgängliga för forskaren under tiden data samlades in. Tio barn intervjuades som var fem år gamla. I denna situation valdes ett bekvämlighetsurval som är mycket vanligt och kan ge intressanta data för undersökningen (Bryman 2011). 3.3 Genomförande Två förskolor fick personligt besök och information lämnades om studiens bakgrund och syfte. Därefter frågades pedagogerna om de är intresserade av att delta i en studie kring lek och lärande. Pedagogerna var positiva till att medverka i studien. En tid bestämdes för att intervjua pedagogerna. Under tiden presenterades studiens syfte genom att skicka ut informationsbrev till alla barnens vårdnadshavare (bilaga 1). I informationsbrevet informerades vårdnadshavare att intervjuer skulle spelas in med en ljudinspelare. De flesta vårdnadshavare svarade positivt på frågan. Vårdnadshavarna lämnade godkännande för deras barns deltagande i intervjun. Ett barn intervjuades åt gången för att de skulle känna sig trygga i samtalet. Före intervjun fick barnen information om vad som skulle hända, att det skulle ställas frågor och varför, vad deras svar skulle användas till och det skulle spelas in med en ljudinspelare. Barnen som var fem år, frågades om de ville delta i studien och två barn svarade att de inte vill bli intervjuade. Deras 16

önskemål respekterades av intervjuaren. Därefter fortsatte intervjun med frågorna utifrån studiens syfte (se bilaga 2). Pedagogerna intervjuades enskilt för att de skulle känna sig trygga och avslappnade under intervjutillfällena. Intervjuerna genomfördes på avdelningen när det fanns möjlighet för pedagogerna att gå ifrån gruppen. En pedagog ville bli intervjuad i ett annat rum med stängd dörr. Detta uppfattades av mig som att pedagogen ville känna sig ostörd under intervjutillfället. Genom att aktivt lyssna och följa pedagogernas berättelse fick man ett intressant material kring lek och lärande. 3.4 Observationer Observationstillfällen skedde på två olika förskolor och på två olika avdelningar. Observationer innebär att forskare studerar och registrerar naturliga situationer som förekommer. Alvehus (2014) belyser att det finns en deltagande och ickedeltagande observation. En ickedeltagande observation betyder att observatören endast observerar och står utanför det som händer. Enligt Bryman (2011) passar observationer bra även med kvalitativa analyser och det är en fördel att välja bort situationer som är problematiska för någon av de inblandade. På detta sätt styr forskare och tolkar materialet subjektivt efter spontana intryck. En observation är bra för att skaffa sig information om omvärlden och genom att samla och komplettera information får man registrera händelsen som observerats. Som observatör kan man göra en strukturerad eller ostrukturerad observation. En ostrukturerad observation är bra när observatören vill ha mycket kunskap om en viss händelse som ska undersökas (Bryman, 2011). Tre kortare observationer genomfördes, cirka 20 minuter långa, för att få möjlighet att se hur barnen agerade under leken men den övervägande tyngden låg på intervjun. 17

3.5 Intervjuer I en kvalitativ intervju byggs kunskap upp genom ett samspel mellan två personer som samtalar om ett ämne av gemensamt intresse. Kvalitativa intervjuer är öppna intervjuer och det finns ingen standardteknik samt inga regler för en intervjuundersökning (Bryman 2011). Pedagogerna och barnen intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide för att få svar på frågeställningar angående synen på leken. Bryman (2011) menar att med en semistrukturerad intervju behövs inte frågorna ställas i samma ordning varje gång till intervjupersonen och intervjupersonen får möjlighet att tolka frågorna med sina egna ord. Genom att spela in den intervjuade kan man försäkra sig om allt är uppfattat på rätt sätt och all dokumentation blir trovärdig (Bryman 2011). Under intervjuerna lyssnade jag på pedagogernas tankar och idéer som har varit intressanta för studiens syfte. På detta sätt ökade samspelet mellan mig och pedagogerna som har gett mig mer kunskap om ämnet. I en semistrukturerad intervju får man fram intervjupersonens egna tankar och man får ett bredare material som kan ha betydelse för studien (Alvehus 2014). Vid en kvalitativ intervju presenteras ämnet av forskaren och frågorna behöver inte komma i ordning. Dessutom måste intervjuaren i en kvalitativ metod ha kunskap om samspelen för att få fram intervjupersonens berättelse, förståelse och synpunkter som kommer under samtalen (Bryman 2011). Intervjuerna har dokumenterats med hjälp av en ljudinspelare. Vid intervjun gjordes inga anteckningar och ögonkontakt hölls med de intervjuade. Respondenterna kände sig trygga under intervjun eftersom forskaren var känd sedan tidigare. Även Bryman (2011) påpekar att inspelad intervju kan ge en viss trygghet för intervjuaren där man har möjlighet att ha ögonkontakt med de intervjuade. Kvalitativa analyser möjliggör även att författaren kan använda flera typer av metoder för att samla materialet. Vid insamlingen av data användes observationer, intervjuer, samtal både med pedagoger och barn kring studiens syfte. Denna trovärdighet stämmer överens med Brymans (2011) metodikforskning som lyfter bland annat fram begreppet validitet som handlar om att det är viktigt att välja och anpassa materialet till studiens syfte för att studiens resultat ska bli trovärdigt. 18

I en kvalitativ intervju byggs kunskap upp genom ett samspel mellan två personer som samtalar om ett ämne av gemensamt intresse. Kvalitativa intervjuer är öppna intervjuer och det finns ingen standardteknik samt inga regler för en intervjuundersökning (Bryman 2011). 3.6 Etiska överväganden Bryman (2011) menar att det är viktigt att förhålla sig till grundläggande rättigheter för att forskare ska känna sig trygga i sina studier och forskningen bli trovärdig. Vetenskapsrådet (2011, s. 6) rekommenderar att forskare använder sig av fyra allmänna forskningsetiska principer. Kravet består av informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Forskare ansvarar för och informerar respondenterna om vilka rättigheter de har. Informationskravet beaktades innan undersökningen påbörjades och respondenterna fick ett informationsbrev med information om studiens syfte, mål, vid vilken högskola författaren studerar, varför de blivit kontaktade och vad svaren används till. Intervjupersonerna fick även en beskrivning om hur undersökningen ska gå till. I samband med brevet fick pedagogerna och vårdnadshavare upplysningar om att de har möjlighet att avbryta sitt deltagande i studien när som helst och utan någon anledning. Respondenterna informerades ännu en gång muntligt om möjligheten att de kan bestämma sig att delta eller inte i studien. Samtycketskravet fullföljdes vilket innebär att respondenterna gav sitt samtycke till att delta i intervju. Samtliga medverkande informerades tydligt att de ska lämna samtycke till sitt deltagande, att det var frivilligt och att den är som helst kan avbryta sitt deltagande om de hade önskat utan några påföljder samt att intervjuerna skulle spelas in med en ljudinspelare. Vårdnadshavarens tillstånd för barn under 15 år behövdes eftersom barn intervjuades. Konfidentialitetskravet uppfylldes genom att alla intervjupersonerna skyddades med fingerande namn och i slutresultaten allt det insamlade materialet anonymiserades och används endast i forskningssyfte. Nyttjandetskravet uppfylldes med det avseende om att allt insamlat material om respondenterna endast används för studiens syfte. Intervjupersonerna informerades om att de uppgifter som används under intervjun ska förvaras så att inga obehöriga tar del av det. 19

4. Resultat och analys I det här kapitlet presenteras resultatet och analys utifrån studiens tre frågeställningar. Den första frågan redovisar hur pedagogerna ser på sambandet mellan barns lek och lärande, den andra frågan om på vilket sätt pedagogerna uppmuntrar och stödjer barnen i deras lek och den tredje frågan belyser hur barn ser på lek. Avslutningsvis sammanfattas studiens resultat utifrån frågeställningarna. 4.1 Pedagogers syn på lek och lärande Utifrån vad pedagogerna berättade under intervjun sammanställdes följande att pedagogerna var överens om att lek har en synlig plats i den pedagogiska verksamheten. De menade att leken har många funktioner och är viktig för barnens utveckling och att lek och lärande inte går att skilja. Detta kan kopplas till Johansson och Pramling Samuelsson (2007) uttalanden att lek och lärande alltid är sammanflätade och det är ett fenomen som inte kan separeras. Samtliga pedagoger visade positiv syn på leken som att den är värdefull inom den pedagogiska verksamheten. Pedagogerna betonar att leken är barnens sätt att lära och att barnen behöver leka för att lära sig genom leken. Pedagogerna menar att lek är viktigt för barnens utveckling och barnen leker för att de har lust att leka. Barn lär sig i leken hela tiden och barnet väljer själv eller med hjälp av andra barn. Lisa berättade att: Lek är ett verktyg som barnen använder för att ta an i världen. Här bearbetar barnen det de är med om och gör upplevelserna till sina egna erfarenheter. Här prövar barnen olika roller och prövar sig själv- Vem är jag? Hur kan jag göra? Hon anser att leken är ett nyttigt redskap som ger en lustupplevelse för barnen som finns i leken. Lek fyller många funktioner som har avgörande roll för barnens olika upplevelser som barnen erfar under leken. Vidare menar hon att i leken får barnen leka fritt och upptäcka olika kunskaper vilket i sin tur förstärker de kunskaper som barn redan har. Den stärker barnens självkänsla och barnet växer fram som individ. Genom leken stärker barnen sin identitet och utvecklar sitt lärande. I leken upplever barnen glädje, vrede och sorg. Enligt Knutsdotter Olofsson (2003) är lek den bästa förutsättningen för lärande. Med leken som metod bearbetar barnen upplevelserna. 20

Maria berättar att barn utvecklas i leken och att lek är nyttigt för barnens hälsa samt att barnen mår bra av att få leka. Barnen utvecklas genom att samspela med varandra, genom turtagande. Den här berättelsen stämmer överens med Johansson och Pramling Samuelsson (2007) tankar att samspel är ett möte mellan lek och lärande. Maria påpekar också att barnen måste lära sig att vänta på sin tur och det är väldigt viktigt för barns sociala utveckling. Hon säger: Leken är frivillig och ska vara rolig. Leken stimulerar utvecklingen som t.ex. intellektuellt, emotionellt, socialt och motoriskt. Barnen lär sig att kommunicera och för att barnen ska lära sig, det ska vara roligt pröva på nya saker. Vad Maria lyfter fram är att barnen lär sig det mesta under leken. Barnen är oftast glada när de är i leken och deras kreativitet, påhitt är större än de själva tror och den förnyar sig hela tiden. Vidare säger hon att detta ger en möjlighet för barnen att se saker och ting från ett annat perspektiv. Samtidigt som leken skapar unika bilder och mönster som har större betydelse i leken och för barnen själva. Marias beskrivning stämmer med Säljös (2003) resonemang om att barnen utvecklar sina färdigheter i sociala samspel genom att använda språk och läsa av olika bilder som förhandlas i samspelet. Även Anna lyfter fram att i leken kan barnen göra saker om och om igen. I leken kan allt lärande komma på ett lustfyllt sätt och allt har en mening i leken. Barnen experimenterar och testar olika vägar hela tiden. Hon berättar att i leken lär sig barnen kompetenser som har mycket stort värde för deras framtid. Barnen lär sig olika saker som att hoppa på ett ben eller gömma sig. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) menar att språk, kommunikation och det språk som talas med kroppen är viktiga resurser för barnens utveckling och lärande i leken. Anna säger: Ser du vad de gör de hoppar. Det är olika för olika barnen. De hoppar och flyttar bilen samtidigt. De bygger ett landskap med dinosauren, lite den kreativa sida att vara. Hon säger också att de bör försöka ta leken på allvar för att barnen ska lära sig nya saker på ett roligt och lustfyllt sätt. De kanske undersöker något i leken som har ett mål. Det stärker barnens minne och det mesta av kunskapen som barn tar in tar de genom lek som pedagogen lyfter fram. Vad Anna berättar med detta är att lek ger barnet nya krafter att pressa sig till det yttersta samt att barnen kan röra sig fritt mellan verkligheten och upplevelsen av händelser på ett sätt som passar barnen. Detta synsätt överensstämmer med Löfdahl (2004) som skriver att lek är en gemensam aktivitet som barnen gör och som är viktigt för barnens utveckling och lärande. 21

Maria berättar att i leken får barnen göra vad de vill och det finns inget rätt eller fel och barnen vet att det är på låtsas. Barnen får göra egna självständiga val i leken och det är att barnen lär sig samtidigt. För henne är det en självklarhet att barn erövrar världen och gestaltar olika saker. Barn talar med olika röster, olika tonlägen, de härmar varandra och kommunicerar med andra. Tullgrens (2004) beskrivning av lek som ett verktyg som barnen använder sig av för att lära stämmer med Annas och Marias. Även Madeleine talar om vikten att barnen är fria i leken och hon uttrycker det så här: Lek är viktigt för barnen och det betyder någon slags frihet och i samspel med de andra barnen lär sig väldigt mycket. I leken utvecklar barnen andrar förmågor bland annat både sociala, kroppsliga och med det lär de sig sina förmågor och det är svårt att skilja lek och lärande. Vidare påpekar Madeleine att det är genom leken som barnen utvecklas till individer. Speciellt med tanke på att barnen börjar leka redan när de är små och de samspelar och upptäcker omvärlden hela tiden på ett lustfyllt sätt. Madeleine säger att det finns olika sorters lek bland annat lärlek, utforskande lek, rollek, social lek där barnen kan leka ensam men bättre tillsammans med andra. Lillemyr (2013, s. 63) påpekar att under leken utvecklar barnen vänskapsrelationer och en känsla av social och kulturell kompetens som är ett viktigt möte mellan barnen och pedagogen. Madeleine säger att: De upptäcker omvärlden genom leken och det börjar redan när de för första gången börjar leka. Små saker som att stoppa in klossar i munnen är ett steg mot inlärning. Vad Madeleine uttrycker är att det betyder mycket när barnen själv får välja lek. Barnen leker för att det är roligt att leka. I leken kan barnet bestämma innehållet och i leken kan barnet göra det som de inte kan göra i verkligheten. Hon hävdar: Jag tror att barn lär sig lättare när de leker. Med ett lekfullt lärande blir allt mycket lättare att ta till sig nya och gamla saker. Leken kan ge barnen makt och det är de som bestämmer och den leder alltid till deras lärande. Madeleine anser att leken alltid är lärande för alla barn. I leken kan barnen lära sig nya saker på ett roligt sätt samtidigt som de har roligt. Barnen behöver leka för att bearbeta sina upplevelser och i leken blir det mesta begripligt. Leken är kreativ, ett fantastiskt hjälpmedel för barnens lärande. Madeleine menar att leken alltid leder till barnens utveckling och lärande. Vidare påpekar hon att allt lärande sker i leken och leken är viktig för barnen och deras lärande. I leken lär sig alltid barnen något på egen hand, barnen skapar reglerna själva medan de leker och det bidrar till deras utveckling och lärande. Madeleine påpekar att barn också leker när de är ensamma, glada och när de är ledsna och deras upplevelse samt erfarenheter är 22

viktiga för att de ska prestera i vuxenlivet. Öhman (2011) skriver att i leken prövar sig barnen fram, erövrar nya kunskaper som är viktiga för deras framtida utveckling. Pedagogerna är överens om att barnen lär sig mycket under leken. De menar att barnen behöver leka mer på förskolan och barnen behöver ha mer tid till att leka. Vidare påpekar pedagogerna att leken måste ha en tilldelad status som en viktig aktivitet i förskolans verksamhet. 4.2 Pedagogens betydelse i barnens lek Pedagogerna är överens om att i förskolan förekommer ofta en gemensam lek. Gemensamma lekar ökar och i med den utvecklingen behövs det ibland en vuxens närvaro i leken. Trots att förskolebarnen kan leka själva då pedagogen är mer eller mindre involverad i leken. Pedagogerna menar ibland att de är centralfigurer i leken beroende på situationer som uppkommer i leken. Det är viktigt att som pedagog se alla de förändringar som kommer i leken. Dels är det nödvändigt för att skapa en tydlig vidareutveckling av leken. Lisa berättar under intervjun att: Vi finns för barnen och det är vi som ger det stöd som barnen behöver ibland i leken. Samtidigt måste man som pedagog vara mycket medveten och stötta barnen i leken, kunna gå in och ur leken och hjälpa till där det behövs. I samband med detta fortsätter hon att berätta om hur viktigt det är att pedagogerna är flexibla då lekens innehåll förändrats mycket snabbt. Utifrån vuxenperspektiv är det pedagogens perspektiv som gäller när pedagogen kliver in i leken och det har stor betydelse för hur leken ska utvecklas. Ibland vill barnen att vuxna ska delta i leken. Men det är viktigt att tänka och inte glömma att det är leken som är barnens mål. Enligt Lillemyr (2013) måste pedagogerna ha kunskap och full respekt för barns lek för att gå in i leken och delta tillsammans med barnen. Speciellt pedagogens attityd till leken att ta leken på allvar har stor betydelse för barnens egen utveckling. Eftersom det är mycket som händer under leken är det viktigt att pedagogen kan bygga positiva relationer i leken med alla barn. Anna håller med: Hur man uppmuntrar och stödjer barnen i deras lek, beror helt på vilken grupp, bakgrund och ålder barnen har. Ett barn som har problem med att leka behöver hjälp med att komma in i leken, till att starta upp en lek som drar till sig andra barn. Enligt henne så kan det också vara svårt ibland att gå in i barns lek när man har en stor barngrupp. Det kan också innebära allt från att vara delaktig hela tiden och vara tillhands eller 23

gå in och ur leken. Ett uppmuntrande samtal under lekens gång i en speciell situation upplevs stressig då flertalet barn vill samtala men genom att en pedagog kan föra ett uppmuntrande eller berömmande samtal i barnens lek kan pedagogen stödja barnen i deras lek. Lillemyr (2013) understryker att pedagogerna måste ha kunskap och full respekt för barns lek för att gå in i leken och delta tillsammans med barnen. Anna betonar också att balansen mellan att avgöra, ta ett steg tillbaka eller att bjuda in barnen till en gemensam lekvärld som kan leda till att kommunikationen förbättras mellan barnen - pedagogen. Det är betydelsefullt att stötta barnen för att leken ska utvecklas och visa respekt i leksituationer. På detta sätt bygger pedagogen respekt för barnens lek, upplevelser och erfarenheter i leken (Öhman 2003). Lisa är överens om att genom att gå tillsammans med barnen in i leken stödjer man barnen i leken. Det kan vara bra att handleda och utmana barnen i leken för att de kan lära sig samspela med varandra och utveckla nya erfarenheter så att nästa gång kan barnen utföra saker på egen hand. Pedagogens förhållningssätt om vad som är tillåtet i leken är av stor betydelse för att uppmuntra barnen i leken. Lisas synsätt stämmer överens med Knutsdotter Olofsson (2011) syn som hävdar också att de vuxnas förhållningsätt till leken som kan utveckla grundläggande erfarenheter hos barnen i leken. Även Karin påpekar att barnen behöver en vuxen i deras lek för att leken ska fortsätta. För barnen betyder det mycket när en vuxen är närvarande, lyssnar och intresserar sig för vad barnen gör och säger för att barnen ska gå vidare i sin lek. Karin lyfter också fram att ibland är det omöjligt att vara närvarande i leken för att stödja barnen. Som pedagog är det bra att vara passiv ibland för att barnen ska få möjlighet att fortsätta leka så länge som möjligt. Vidare lyfter hon upp att man måste känna när barnen behöver stöd i leken. På så sätt genom detta främjar pedagogen ett fungerande samspel som bygger på ömsesidig förståelse och barnen har möjlighet att påverka sin lek själv. Madeleine belyser att miljö och tillåtande atmosfär kan stödja barnen i leken: Vi uppmuntrar genom att skapa lärande miljö, lekmiljö på förskolan i de olika grupperna och rummen kan man som pedagog bygga upp ett rum så att barnen ska få roligt i leken. I dag som jag har jobbat många år med barn har det blivit lite sämre vi har många styrda aktiviteter, men vi frågar barnen om de behöver hjälp. Vad Madeleine menar är att det är bra om pedagogerna har möjlighet att förbereda ett rum för att barnen kan leka ensamma. På detta sätt skapar pedagogerna en delaktig miljö som är begriplig och hanterbar för barnen och bidrar med stimulerande miljö som uppmuntrar barnen 24

i leken. Genom att hjälpa barnen att välja ett lekmaterial. Barnen får olika saker som till exempel kläder, skor och egentligen vad som helst och på grund av detta får barnen inspiration från pedagogen i leken. Genom att samtala och reflektera tillsammans med barnen om deras lek får barnen stöd och uppmuntran i leken. Madeleines inställning till leken stämmer med Tullgrens (2014) beskrivning att vuxna behövs i leken för att ge inspiration och påverka innehållet och pedagogerna stödjer, uppmuntrar och bekräftar barnen i leken. Louisa menar att det är naturligt att som pedagog engagera sig och stödja barnen i leken för att barnen ska känna sig trygga i leken. Ibland behöver barn en introduktion till leken för att barnen ska lära sig leka. Som pedagog måste man vara öppen för samspelet för att alla barn ska vara med i leken. Vissa barn behöver mer stöd än andra för ta sig in i leken. Detta medför att pedagogen själv deltar i leken för att hjälpa och stödja barnet. Ibland kan det hända att som pedagog känns det osäkert på att komma in i leken och avbryta med sin närvaro. Ibland krävs det utvecklande av nya tekniker. Hon berättar: Man brukar höra när det är en bra lek på gång. Viktigt att vara nära. I vissa fall behöver barnen vara i fred. Ibland behövs en vuxen, antingen som lekmedlem eller som ordnar rekvisita och material. Vad Louisa menar med detta är att som pedagog är det viktig att ha kunskap om lekens koder för att hjälpa de barn som inte kan koderna. Louisa berättar att man ska vara i närheten av en lek för att omedelbart hjälpa de barn som fastnar och har problem i leken. Genom att vara aktiv och närgranska leken eller komma direkt in i leken och vara en lekmedlem samt skapa ett positivtlärande klimat där barnet kan känna sig omtyckta. Det överensstämmer med Knutsdotter Olofssons (2011) syn att genom vuxnas närvaro i leken får barnen lära sig lekregler och det är vuxna som ansvarar för hur barn leker, om barn leker och vad de leker. Vidare påpekar Louisa att det måste visas på intresse, tillgänglighet, engagemang, lugn och tid för samspel och stimulera barnen i leken. Som Madeleine framhåller: I leken kan hända precis vad som helst, det kan bli tjat, slåss, tårar och vädjan. Det är också ett lärande och upptäcka hur långt kan man gå. Vad är tillåtet, vad är inte tillåtet och allt, alltså det är ett lärande i allt. Som pedagog man kan vara med om det. Enligt Knutsdotter Olofsson (2011) behövs vuxna i leken för att sätta gränser och avbryta vissa lekar som förlorar sitt lärande syfte. Genom vuxnas trygga närvaro i leken får barnen lära sig lekregler och det är vuxna som ansvarar för hur barn leker. Genom dynamiska händelser i leken får pedagogen erfarenhet och förståelse för leken. Pedagogen stödjer barnen genom att delta tillsammans med barnen i leken. 25

Pedagogerna var överens om att i vissa fall kan det vara nödvändigt att stödja leken så att den blir rättvis. Dock måste man försöka stimulera så lite som möjligt. Vissa barn behöver utmanas och stimuleras till nya utmaningar medan andra barn kan följa leken. Pedagogerna berättar att de behöver mer tid för att observera och reflektera tillsammans med barnen om leken. Vidare menar pedagogerna att man alltid har en stöttande roll i leken och i största mån får barnen leka vidare men styrda aktiviteter och fasta rutiner tar väldigt mycket plats i förskolans verksamhet. Pedagogerna påpekar att leken behöver mer utrymme där barnen kan dra sig tillbaka att sitta tillsammans och lägga ett pussel finns det alltid möjlighet till. Barnen behöver också mer utrymme för vildare, högljudda lekar. Också viktigt att leken dokumenteras för att alla ska veta att den är viktig. Detta är ett dilemma som behöver ändras för att leken ska vara i fokus. 4.3 Barnens syn på lek Utifrån intervjuer med barn i förskolan tolkades barnens tankar, erfarenheter och syn på lek. Både flickor och pojkar visade positiva känslor och glädje när de frågades om lek. Studien baserar sig på enskilda barns berättelser om lek. Genom att möta barnen personligen berättar barnen vad de gör och hur de leker i förskolan. Samtalen med barnen har stor betydelse för att synliggöra barnens egen bild av lek. De flesta barn berättade att det är roligt att leka och göra saker tillsammans med andra barn. Arnér (2009) skriver att barns perspektiv handlar om, hur barn ser tillvaron ur sitt perspektiv och det är barnens version om omvärlden. Några av barnen hade svårt att berätta om vad gör när de leker medan en del barn svarade på frågan. Linus tycker: Jag går till hyllan, plockar bilar och tittar bara mot mina kompisar då brukar en kompis komma till mig. Då säger jag kom ska vi leka. Linus beskrivning av lek, visar på en social erfarenhet av lek. Vidare ges det möjlighet för honom att välja en kompis utan att säga ett ord och de börjar leka med bilar. Linus har erfarenhet om lekens regler och han visar intresse av samspelet. Här berättar han och visar sin positiva syn på samspelet med andra kompisar. Linus använder leksignaler för att locka andra barn till leken. Knutsdotter Olofsson (2003) skriver att barnen använder leksignaler för att kommunicera med barnen att detta är en lek. Linus får bekräftelse av andra barn att det är en lek och leken fortsätter tillsammans med en kompis som också ingår i samspelet. Johansson 26