Komplettering av ansökan om förlängning av nätkoncession, Aareavvarafinska gränsen, Pajala kommun, Norrbottens län

2017-04-28 Komplettering av ansökan om förlängning av nätkoncession, Aareavvarafinska gränsen, Pajala kommun, Norrbottens län Energimarknadsinspektionen har i skrivelse daterad 2017-02-21 (diarienummer 2017-100678) begärt att Vattenfall Eldistribution AB (nedan Vattenfall) kompletterar ansökan om ny nätkoncession för linje avseende en befintlig 45 kv ledning från Aareavaara till finska gränsen i Pajala kommun, Norrbottens län. Under delrubrikerna nedan har Vattenfall i kursiv stil sammanfattat de viktigaste delarna av Energimarknadsinspektionens begäran om kompletteringar varpå Vattenfalls kompletteringar följer i vanlig stil. Detaljplan och områdesbestämmelser Ni måste ange om ledningen berör några detaljplaner eller områdesbestämmelser och hur ledningen i så fall är förenlig med dessa. Vattenfall: I Pajala kommun finns i dagsläget inga områdesbestämmelser. Kraftledningen mellan Aareavaara och finska gränsen berör ej några detaljplanerade områden. Ny station Aareavaara Av ansökan framgår att ni avser bygga en ny station i Aareavaara. Ledningen ska flyttas något för att ansluta till den nya stationen. För att få bygga en station krävs att åtminstone en ledning som ska anslutas till stationen har en gällande nätkoncession. Ni måste ange om någon ledning som ska gå till stationen har en gällande nätkoncession. Vattenfall: Den befintliga stationen i Aareavaara har anslutande 20 kv-ledningar som kommer att flyttas över till den nya stationen. De anslutande 20 kv-ledningarna har gällande nätkoncession 8600L. Ledningens längd och tekniska utförande I ansökningsbrevet anges att ledningen är cirka 6,6 kilometer lång och huvudsakligen uppförd i trästolpar. I den tekniska beskrivningen anges att ledningen är 6,8 kilometer lång och i huvudsak uppförd i enkelträstolpar. I miljökonsekvensbeskrivningen sägs i sammanfattningen att ledningen är 6,5 kilometer lång medan det i alternativredovisningen i miljökonsekvensbeskrivningen anges ledningen vara 6,6 kilometer lång. Ni måste ange vilka uppgifter som är korrekta och förklara varför uppgifterna skiljer sig åt i de olika dokumenten. Vattenfall: Ledningens utförande består i huvudsak av enkelstolpar. Vid vinklar används portalstolpar. Ledningens längd är 6,8 kilometer. Avståndet har varierat i texten på grund av ett olyckligt avrundningsfel i Excel som upprepats och inte korrigerats efter hand. Redovisningsenhet Ni måste ange vilken redovisningsenhet som ni vill att nätkoncessionen ska läggas på. Vattenfall: Redovisningsenheten är RER 00533. Påverkan på fåglar Ni måste beskriva vilka åtgärder som kan genomföras för att minska risken för att fåglar kolliderar med ledningen i de sträckor där risken för kollision är störst samt vilken nytta och problem som åtgärderna medför eller kan medföra. Åtgärderna bör vara kostnadsberäknade. Ni måste också beskriva förutsättningarna för och behovet av att låta

genomföra en inventering av fågellivet vid Autio under perioden maj-juni för att bedöma den faktiska förekomsten av fåglar där och vilka risker ledningen medför. Vattenfall: En fågelutredning med konfliktpunkter och förlag på skyddsåtgärder har utförts. Längs sträckan Aareavaara-finska gränsen identifierades inga konfliktpunkter för fågellivet. Fågelutredningen är bifogad i sin helhet (bilaga 1). I Vattenfalls störningsstatistik under de senaste 10 åren har inget strömavbrott förorsakat av fågelkollisioner med aktuell ledning noterats. Sammantaget anser därmed Vattenfall att det inte finns tillräckliga skäl för att vidta några skyddsåtgärder längs ledningen. Påverkan på mark Länsstyrelsen framförde i samrådet att ni borde beskriva vilka åtgärder ni vidtar om markskador trots allt uppstår. Ni måste beskriva vilka åtgärder ni vidtar om markskador uppstår på våtmarker eller andra känsliga marker. Vattenfall: Vattenfall anser att det är av yttersta vikt att genom planering utföra åtgärderna på ett sådant sätt och med sådan försiktighet att markskador ej uppstår. Detta genom att styra underhållsåtgärder i mark som är känslig för markskador till tidpunkter på året när markförhållandena innebär att körskador kan undvikas samt att om så krävs använda markskonare. Om markskador trots allt skulle uppstå vid underhållsarbeten så kommer Vattenfall att kontakta länsstyrelsen och i samråd utföra nödvändiga åtgärder. Vid en markskada som innebär spridning/transport av slam bör en slamfälla eller mindre sedimentationsdam snabbt anläggas för att undvika att grumligt vatten ej kan spridas till intilliggande vattendrag. Flytt av ledningsstolpar Ni skriver i ansökan att tre ledningsstolpar ska flyttas. Ni måste beskriva hur anläggningsarbetena går till när de gamla stolparna tas bort och de nya sätts på plats. Ni måste också beskriva vilka miljökonsekvenser arbetena får eller kan få. Beskrivningen får stå i proportion till den begränsade omfattningen av arbetena. Vattenfall: De befintliga ledningsstolparna kommer att dras upp ur marken och sedan skickas på destruktion. De nya ledningsstolparna som sätts upp kommer att antingen bestå av trästolpar med miljövänligare impregnering alternativt kompositstolpar. Uppsättningen av stolparna görs genom att gräva ett cirka två meter djupt stolphål (grop) med maskinella hjälpmedel. Stolpen placeras i gropen och därefter sker återfyllnad med befintliga jordmassor. Eventuella överblivna schaktmassor borttransporteras. Marken där dessa stolpar sätts består av sandig morän. Inget vattendrag finns i närområdet. Växligheten kring de nya stolpplatserna kommer påverkas lokalt genom att ytlagret tas bort i samband schaktarbetena. I övrigt bedöms ingen ytterligare miljöpåverkan uppstå. Bilagor Bilaga 1. Fågelutredning Konfliktrisker mellan fågelfaunan och 45 kv-kraftledning Pajala-Aareavaara-finska gränsen. 2(2)

Dokumenttitel: Fågelutredning- Konfliktrisker mellan fågelfaunan och 45 kv-kraftledning Pajala-Aareavaara-finska gränsen. Utredning och förslag på möjliga skyddsåtgärder. Pajala kommun, Norrbottens län. Dokumentdatum: 2017-04-12 Utgivare: Vattenfall Eldistribution AB Timmermansgatan 25 SE-973 24 Luleå Telefon +46 (0)920 770 00 www.vattenfall.com Utredning: Licab AB Storgatan 11 972 38 Luleå Telefon +46 ( Utredning/Uppdragsansvarig: Omslagsfoto: Lappuggla, observation vid häckningsplats i samband med inventering och uppföljning av videsparv (kontrollprogram) i Jupukka och Vännijänkkä naturreservat 2015, Pajala kommun. Foto: 2

Innehållsförteckning BAKGRUND... 4 OMRÅDES- OCH MILJÖBESKRIVNING... 4 ALLMÄNT OM KONFLIKTER MELLAN FÅGLAR OCH KRAFTLEDNINGAR... 7 Kollisioner... 7 Elektrokusion/ Strömgenomgång... 8 BEFINTLIGA KRAFTLEDNINGENS LÄGE OCH UTFORMNING... 9 FÅGELFAUNAN I PAJALAOMRÅDET... 10 Kunskapsunderlag... 10 Förekomst av skyddsvärda fågelarter... 11 Arter som löper högre risk att påverkas av kraftledningen... 12 MÖJLIGA KONFLIKTPUNKTER OCH FÖRSLAG PÅ SKYDDSÅTGÄRDER... 14 KÄLLOR OCH REFERENSER... 17 3

Bakgrund Vattenfall Distribution AB har ansökt om förlängning av två linjekoncessioner på de befintliga 45 kvledningar som går mellan Pajala-Aareavaara (ca 29 km) och den ledningssträcka som försätter från Aareavaara-Finska gränsen (ca 6,8 km). Energimarknadsinspektionen har i samband med handläggning av ärendet begärt in kompletteringar vad gäller påverkan på fågellivet (EI, diarienr 2017-100679 respektive 2017-100678). Licab AB har fått i uppdrag att utreda hur den befintliga kraftledningen förväntas påverka fågelfaunan på kraftledningssträckningen och vilka skyddsåtgärder som kan vara relevanta och motiverade att vidta för att minska riskerna. Dokumentet beskriver även de aktuella förutsättningarna vad gäller fågellivet i området och vilka arter/artgrupper som kan förväntas löpa störst risk att påverkas både vad gäller kollisioner och eletrokusion/strömgenomgång. Områdes- och miljöbeskrivning Kraftledningens första del (Pajala-Aareavaara) går från Pajala på södra sidan av Torneälven till Autio där den viker av rakt norrut och fortsätter via Jupukkavuoma, Suksivaara, Sahavaara och Kaunisvaara till Aareavaara (se figur 1). Till stora delar följer kraftledningen väg 99. Den sista ledningsdelen (Aareavaara -finska gränsen) utgörs av en kortare sträcka mellan byarna Areavaara-Huukki där ledningen går över mot finska gränsen (se figur 2). På första sträckan, där kraftledningen följer Torneälven mellan Pajala och Autio präglas landskapsbilden av älvnära odlingsmarker och bebyggelse. Vid Autio korsar ledningen Torneälven och viker av i rakt nordlig riktning. Här ändrar landskapet karaktär och domineras av en storskalig myrskogsmosaik med enstaka flacka bergskullar som sticker upp i en i övrigt låglänt terräng. Vid Aaeravaara viker kraftledningen av i en mer västlig riktning. Landskapet bibehåller dock sin karaktär. Ett flertal större myrar med högsta naturvärde ligger i området såsom Jupukkavuoma, Vännijänkkä, Salmivuoma, Kokkovuoma, Tapulivuoma, Aareavuoma och Lunkkuvuoma. Både Kokkovuoma och Tapulivuoma är dock tydligt påverkade av gruvdriften i Kaunisvaara, dels i form att en kraftig grundvattensänkning (Kokkovuoma), dels genom ett anlagt sandmagasin (Tapulivuoma). Stora delar av skogen i området består av brukad produktionsskog. Eftersom området huvudsakligen utgörs av låglänta våtmarker och en mosaik av våtmark och skog blir också andelen sumpskog, framför allt gransumpskog förhållandevis hög. 4

Allmänt om konflikter mellan fåglar och kraftledningar NINA (Norskt institutt for naturforskning) har sammanställt två rapporter som beskriver generella och nätspecifika problemställningar vad gäller kraftledningar och fåglar (Bevanger 2011 och Bevanger & Refsnaes 2013). Rapporterna belyser problematiken på ett tydligt sätt. Det finns flera olika typer av konflikter mellan kraftledningar och fåglar där de viktigaste är kopplade till kollisioner, elektrifiering samt habitatförluster/fragmentering av häckningsbiotoper. Konflikten är i många fall både art-, plats- och årstidsspecifika beroende på fåglarna morfologi, beteende och flyttningsmönster. Konflikten ser också olika ut beroende på kraftledningen storlek och utformning. Av de konflikttyper som är vanligast kopplade till medelstora kraftledningar (regionnätet) som den aktuella 45 kv-ledningen tillhör är det framför allt kollisioner mellan fåglar och kraftledningar som utgör den största risken. Även risken för elektrokusion/strömgenomgång kan vara hög, men risken är primärt kopplad till transformatorpunkter och avgreningspunkter längs ledningen. Habitatförluster och biotopfragmentering kan vara ett stort problem beroende på ledningens placering. Habitatförluster och biotopfragmentering skulle bli aktuellt endast om en ny kraftledningsgata skulle krävas (alternativa ledningssträckningar). Eftersom utredningen beskriver den befintliga kraftledningen beskrivs denna konflikttyp inte ytterligare här. Kollisioner Det är framför allt tre grupper av orsaksfaktorer som är utpekade vad gäller kollisioner mellan fåglar och kraftledningar: Biologiska Topografiska Kraftledningens design/linje konfiguration Fåglarnas biologi avseende morfologi och livshistoriestrategi skiljer sig mycket åt mellan arterna. En metod som har visat sig vara effektiv för att förutse olika fågelgruppers sårbarhet i förhållande till onaturliga lufthinder är att titta på deras aerodynamiska färdigheter. Vad gäller vindkraftverk och kollisionsrisker görs samma antagande, att stora och tunga fåglar såsom gäss och svanar som manövrerar långsamt antas löpa större risk att kollidera med hinder i deras flygväg. I en studie från Tyskland utgjorde rovfåglarna den största gruppen (37%) av alla registrerade kollisioner mellan fåglar och vindkraftverk (Rydell m.fl. 2011). Det kan delvis förklaras av att flera arter i denna grupp tillbringar mycket tid i luften vilket generellt ökar riskerna. I en omfattande studie om kollisioner mellan fåglar och kraftledningar (Bevanger 2011) verkar dock änder och vadare vara överrepresenterade. En annan grupp med fåglar som också uppmärksammats är skogshöns som generellt bedöms ha dålig syn/manöverförmåga och därav löper ökad risk för kollisioner. Flyttfåglar använder sig mer eller mindre av landskapets topografiska strukturer vid kort- och långdistansflyttning. Den stora fågelflyttningen sker huvudsakligen på bred front, men flera arter nyttjar s.k. ledlinjer i terrängen såsom kustlinjen, älvdalar och undviker högre bergstoppar. En annan aspekt på en mera lokal nivå är att vattenmiljöerna, som ligger lågt i landskapet ofta utgör intressanta häcknings- eller födosöksbiotoper vilket innebär en ökad frekvens av fåglar och potentiellt ökade kollisionsrisker. En huvudprincip är att försöka undvika ledningsdragningar som korsar kända flyttstråk eller platser där mycket fåglar ansamlas, t.ex. kända rastlokaler eller spelplatser för tjäder och orre. På de platser där det finns möjlighet är det bättre att följa landskapets strukturlinjer parallellt och korsa dessa på mindre utsatta punkter. Det är ofta bra att försöka anlägga kraftledningar i närheten av topografiska strukturer som tvingar fåglarna att flyga över ledningarna. 7

Kraftledningens design kan också spela en roll för att minska kollisionsriskerna. En plan linjekonfiguration där kablarna är samlade i få ledningsnivåer reducerar riskerna för kollisioner betydligt jämfört med en konstruktion där ledningarna är placerade i flera ledningsnivåer. Dels blir den direkta ytan som ledningarna skär av i fåglarnas flygriktning mindre med en plan ledningsplacering, samtidigt ligger flera ledningar samlade och mer synliggjorda och på så vis lättare att upptäcka (figur 3). En åtgärd för att synliggöra ledningarna ytterligare är att montera s.k. fågelavvisare på ledningarna på de sträckor där man kan förvänta sig en ökad kollisionsrisk. Figur 3. Kraftledningens linjekonfiguration kan påverka risken för kollisioner. En horisontell placering av ledningarna (t.v.) är att rekommendera och kan reducera kollisionsriskerna betydligt. Kraftledningar med flera ledningsplan (mitten och t.h.) rekommenderas inte i viktiga fågelområden (ur Bevanger & Refsnaes 2013). Elektrokusion/ Strömgenomgång Eletrokusion innebär att en fågel kommer i beröring av två strömförande ledningar samtidigt eller med en strömförande ledning och en jordad del av anläggningen och på så vis får en strömgenomgång. De faktorer som påverkar riskerna för elektrokusion är: Kraftledningens design och till viss del placering Fågelns storlek Artspecifika beteenden. Utifrån kraftledningen design och linjekonfiguration är avståndet mellan de oisolerade ledningskablarna en avgörande faktor för hur stor risken för strömgenomgång är. Det blir samtidigt uppenbart att stora fåglar med längre vingspann löper ökad risk än mindre arter. För 45 kv-ledningar är det framför allt fågelarter som är i storleksordningen kråka eller större som löper en reell risk att drabbas av strömgenomgång. Även arttypiska beteenden och till viss del även ledningen placering i landskapen kan påverka riskerna. Fågelarter som gärna sitter stilla för att spana efter byte eller andra predatorer väljer ofta träd eller andra högre strukturer i terrängen som utkiksposter är också att betrakta som arter som löper högre risk. I ett flackt landskap med få träd, såsom odlingslandskap eller större myrar kan ledningsstolpar locka som sittplats. Erfarenhetsmässigt har det visat sig att de största riskerna för strömgenomgång finns i lokala distributionsnätet med ledningar upp till 24 kv och delvis i regionnätet (ledningar upp till 66 kv). I regionnätet är det i första hand specifika punkter längs ledningslinjerna som är betydligt mer utsatta. Det gäller stolpmonterade transformationer och avgreningsmaster som visat sig vara överrepresenterade (Bevanger 2011). 8

Data insamlat från bl.a. Tyskland, Schweiz, Spanien, Sverige och Norge bekräftar att det är framför allt mellanstora rovfåglar och ugglor (men även kråk- och måsfåglar), tillsammans med större fåglar som havsörn och kungsörn som vanligtvis drabbas av strömgenomgång (Bevanger 2011, Bevanger & Refsnaes 2013). Befintliga kraftledningens läge och utformning Den befintliga kraftledningen är förlagd på sådant sätt att den till stora delar undviker de mer fågelrika, större myrkomplexen och istället går längs kanterna på myrarna eller genom de skogliga biotoperna i landskapet. Kraftledningsstolparna höjd, som ligger på 9 16 meter innebär att större delen av ledningen ligger något under eller i nivå med trädtopparna, vilket också reducerar kollisionsrisken med tanke på att de flesta fågelarter vanligtvis flyger över trädtopparna (Bevanger 2011). Landskapets storskaliga karaktär med dess flacka terrängkurvor bidrar också till en förväntad spridning ut fågelfaunan över större ytor (framför allt myrområdena), snarare än att koncentrera det till specifika platser. Viss koncentration och förtätning kan dock förväntas till attraktiva födosöksområden, såsom vattendrag eller biotoper som det råder brist på, t.ex. sjöar. Dessa punkter är där ledningen passerar nära s.k. hot-spots är redovisade under rubriken Möjliga konfliktpunkter och förslag på skyddsåtgärder. Vid Autio korsar kraftledningen rakt över Torneälven. Älven utgör en s.k. ledlinje i landskapet som hjälper fåglarna följa en viss riktning. Under fågelsträcket (flyttningen) sker ofta dessa flygningar på högre höjd och det är framför allt vid rastlokalerna längs dessa ledlinjer som fåglarna ofta ansamlas i högre koncentrationer. I samband med landning och uppflog flyger fåglarna däremot på lägre höjder, motsvarande kollisionsrisker för den aktuella kraftledningen. I MKB:n (Vattenfall Eldistribution AB 2017) utpekades Autio som en möjlig rastlokal med tanke på rapporter av bl.a. sädgås (bl.a. 22 ex sträckande i september) och sångsvan (52 ex 21 september) i Artportalen. Vid kontakt med en av observatörerna (Mats Bergkvist, muntligen) framkom det att sädgässen vid observationstillfället betade på ängarna inne i byn, söder om vägen och inte i anslutning till Torneälven. I övrigt är antalet inrapporterade observationer av sträckande fågel lågt. Även vattnets strömhastighet i älven är för hög för att utgöra en lämplig rastlokal. Nedströms bron finns också en forssträcka följt av en kraftig krök (se figur 4). Bron utgör även ett topografiskt hinder som minskar risken för fågelkollisioner ytterligare (se figur 5). Figur 4. I anslutning till bron vid Autio (väg 99) ligger en forssträcka som visar att platsen inte har några naturliga förutsättningar som rastlokal. 9

Att förstärka kunskapsunderlaget ytterligare för att göra en bedömning av den faktiska fågelförekomsten är inte att anse som befogat. Förekomst av skyddsvärda fågelarter I denna utredning har samtliga nämnda inventeringsunderlag tagits i beaktande, vilket innebär en fördjupning av fågelförekomsten jämfört med den som finns beskriven i MKB:n (Vattenfall Eldistribution AB 2017). Tabell 1 redovisar observationer av fågelarter som bedöms ha ett högre skyddsvärde, vilket omfattar arter som är rödlistade i Sverige 2015 (Artdatabanken 2015) eller är upptagna i Artskyddsförordningens bilaga 1 och enligt fågeldirektivet eller art- och habitatdirektivet har ett sådant gemensamhetsintresse att särskilda skyddsområden eller bevarandeområden behöver utses (SFS 2007:845). Tabell 1. Tabellen redovisar observationer av fågelarter med högre skyddsvärde (rödlistade eller upptagna i Artskyddsförordningens bilaga 1) noterade i det aktuella området. Arter Rödlistad Fågeldirektivet/ Artsskyddsförordningen Kommentar Källa Sångsvan FD Häckar på myrområdena Licab 2014 Sädgås NT Häckar på myrområdena Licab 2014 Stjärtand VU Obs under häckningstid LVT 2008 Salskrake FD Obs under häckningstid LVT 2008 Orre FD Obs under häckningstid LVT 2008 Tjäder FD Häckar i sumpskogsområden Tyréns 2010 Smålom NT FD Obs under häckningstid Licab 2014 Svarthakedopping FD Obs under häckningstid LVT 2008 Havsörn NT FD Obs under häckningstid Licab 2014 Brun kärrhök FD Obs under häckningstid LVT 2008 Blå kärrhök NT FD Obs under häckningstid LVT 2008 Duvhök NT Häckande i området Trafikverket 2014 Fjällvråk NT Häckar i skogsområden Tyréns 2010 Bivråk NT Möjlig häckare Artportalen Kungsörn NT FD Häckar men ej i närhet Trafikverket 2014 Fiskgjuse FD Obs under häckningstid Licab 2014 Stenfalk FD Obs under häckningstid Licab 2014 Pilgrimsfalk NT FD Häckar på myrområdena Licab 2014 Trana FD Häckar på myrområdena Licab 2014 Brushane VU FD Häckar på myrområdena Tyréns 2010 Storspov VU FD Häckar på myrområdena Licab 2014 Grönbena FD Häckar på myrområdena Licab 2014 Dvärgmås FD Obs under häckningstid Licab 2014 Silvertärna FD Obs under häckningstid Licab 2014 11

Hökuggla FD Obs under häckningstid Licab 2014 Lappuggla NT FD Häckar i området Artportalen Jorduggla FD Obs under häckningstid Tyréns 2010 Pärluggla FD Obs under häckningstid LVT 2011 Tornseglare VU Obs under häckningstid LVT 2008 Spillkråka NT Troligen häckande Artportalen Sånglärka NT Obs under häckningstid LVT 2008 Backsvala NT Obs under häckningstid Tyréns 2010 Hussvala VU Obs under häckningstid Licab 2014 Ängspiplärka NT Obs under häckningstid Licab 2014 Buskskvätta NT Obs under häckningstid Licab 2014 Lappmes VU Obs under häckningstid LVT 2008 Stare VU Troligen häckande Artportalen Rosenfink VU Troligen häckande Artportalen Gulsparv VU Obs under häckningstid Artportalen Dvärgsparv VU Häckar i anslutning till myrar Enetjärn 2012 Videsparv VU Häckar frekvent i sumpskog Trafikverket 2016 Sävsparv VU Häckar på myrområdena Licab 2014 Arter som löper högre risk att påverkas av kraftledningen Av de 42 fågelarter som har ett högre skyddsvärde och som har noterats i området finns det vissa arter som löper en ökad risk att antingen kollidera eller att utsättas för strömgenomgång. Dels beroende på de generella risker som beskrivits tidigare, men även utifrån kraftledningen läge i förhållande till fågelrika biotoper och även i förhållande till hur vanlig arten är i området. Rovfåglar Av de rovfåglar som är noterade i tabell 1 bedöms flertalet mycket sparsamt förekommande såsom bivråk eller har ett jaktsätt som inte ökar riskerna i någon större omfattning (t.ex. kärrhökar). Både kungsörn och pilgrimsfalk häckar i området, men inte i kraftledningens närhet och löper av den anledningen en liten risk att påverkas. Havsörn är observerad i området, men kraftledningen löper längs en sträckning där antalet sjöar och födosöksplatser är fåtaliga. De ökade riskerna för rovfåglarna både för kollisioner och strömgenomgång bedöms som små. Ugglor Flera observationer av både lappuggla och jorduggla finns i området och båda arterna bedöms häcka och födosöka i relativ närhet till kraftledningen, samtidigt som de har en generellt ökad risk vad gäller strömgenomgång. Se vidare under rubriken Möjliga konfliktpunkter och föreslagna skyddsåtgärder. Vattenfall inte har noterat några strömavbrott de senaste 10 åren förorsakade av fåglar på den aktuella sträckan. Sjöfåglar, gäss och sångsvan Samtliga noterade arter är observerade under häckningstid ute på de större myrarna eller i de fåtaliga sjöarna. En ökad risk för kollisioner bedöms vara kopplad till enstaka, möjliga konfliktpunkter, men 12

generellt bedöms risken som låg med tanke på kraftledningens läge. Den plats vid Autio där kraftledningen korsar Torneälven är kollisionsrisken att bedöma som låg trots observationer av sångsvan och sädgås, inte minst för att bron fungerar som ett topografiskt hinder, men också för att vattenhastigheten vid kraftledningspassagen är alltför forsande för att attrahera sjöfågel, gäss och sångsvan. Platsen är inte lämplig för födosök och där med inte som rastlokal. Två punkter där risken är större (Kaunisjoki och Kaunisjärvi) är utpekade som specifika punkter där det finns en förhöjd risk för kollisioner (se vidare under rubriken Möjliga konfliktpunkter och föreslagna skyddsåtgärder ). Vadare och trana De stora myrarna till trots är antalet arter av vadare med högre skyddsvärde förhållandevis litet. Med tanke på kraftledningen sträckning, i kanten av de större myrarna bedöms risken för kollisioner mellan vadare och kraftledningen som liten. Skogshöns Generellt finns det en ökad kollisionsrisk mellan skogshöns och kraftledningar. Detta gäller sannolikt både tjäder och orre även längs denna linjesträckning. Kraftledningen går också genom en stor andel gransumpskogar, som är lämpliga uppväxtmiljöer för tjäder. Problemet med skogshöns och kollisioner är att förekomsten av arterna är spridd längs hela ledningsträckningen och det finns inga realistiska lösningar att minska kollisionsrisken utan betydande kostnader. Tjäder eller orre tillhör också arter som har stabila populationer och inte är hotade, varken lokalt, regionalt eller nationellt. Övriga arter Av de övriga fågelarterna är det noterbart att både videsparv och dvärgsparv har mycket starka populationer i område. Sannolikt utgör områdets gransumpskogar och myrkanter arternas absolut viktigaste häckningsområden i Sverige. Risken för att dessa skulle påverkas av den befintliga kraftledningen (kollisioner eller strömgenomgång) bedöms som försumbara. Däremot skulle habitatförluster i samband med ett nytt ledningsalternativ vara uppenbart negativa för båda arterna. 13

Möjliga konfliktpunkter och förslag på skyddsåtgärder I utredningen har kraftledningens hela sträckning mellan Pajala-Aareavaara-finska gränsen granskats i detalj för att identifiera eventuella punkter där konflikten mellan fågelarter med högre skyddsvärde och kraftledningslinjen bedöms vara förhöjd och där specifika skyddsåtgärder kan vara motiverade. Kaunisjoki Strax sydväst om byn Sahavaara korsar ledningen Kaunisjoki. Området vid väg 99 har hävdats och flera slåtterkojor står längs bäcken. Kraftledningen korsar bäcken ca 800 meter nedströms vägövergången och utgör en ökad kollisionsrisk både för sjöfåglar, sädgäss och änder. Det är även sannolikt att arter som jorduggla och lappuggla patrullerar längs vattendraget och de angränsande myrkanterna. Riskminimering med hjälp av fågelavvisare rekommenderas. Figur 6 och 7. Kartan och bilden visar punkten och miljön där kraftledningen korsar Kaunisjoki. Bilden är tagen från vägen, ca 800 meter väster om punkten i kartan (Google street view). 14

Kaunisvaara In mot byn Kaunisvaara går ledningen över gamla uppodlingar som är potentiellt attraktiva jaktområden för både Lappuggla och jorduggla. Här finns ökade risker för elektrokusion genom att stolparna på de öppna uppodlingarna kan utgöra attraktiva sittplatser. Dessa stolpar bör ses över och säkras på lämpligt sätt (sk. spikes, huven uven eller likande lösningar) för att minska risken för strömgenomföring. Figur 8. Kartan visar området där kraftledningen går över äldre odlingsmark i kanten av byn Kaunisvaara där risken för eletrokusion bedöms som högre. Gamla odlingsmarker attraherar sorkar och andra smågnagare som gör att dessa miljöer blir attraktiva födosöksområden för både rovfåglar och ugglor. 15

Källor och referenser Artdatabanken. 2015. Rödlistade arter i Sverige 2015. Artdatabanken SLU, Uppsala. Bevanger, K. 2011. Kraftledninger og fugl. Oppsummering av generelle og netspecifikke problemstillinger. NINA Rapport 674. Bevanger, K. & Refsnaes, S. 2013. Muligheter og begrensninger for å redusere dödlighet hos fugl som skyldes kollisjoner og elektrokusjon i eksisterende kraftledningsnett i Norge. - NINA Rapport 763. Enetjärn Natur AB. 2012. Malmtransporter Kaunisvaara-Svappavaara (MaKS). Utredning, inventering och bedömning av påverkan på fåglar inför förväntad trafikökning på befintlig väg. På uppdrag av Trafikverket. Licab. 2014. Utredning och inventering av fågellivet på Tapulivuoma. Pajala kommun, Norrbottens län. Utkast. På uppdrag av Northland AB. LVT. 2008. Utredningar om fågelfaunan i Kolari och Pajala gruvprojektområden. Northland Resources Inc. LVT. 2011 A. Uggleutredning i Kolari-Pajala projektområde 2011. Northland Mines OY. LVT. 2011 B. Utredning av flyttfåglar i gruvprojektområdena i Kolari och Pajala år 2011. Northland Mines OY. Rydell, J. Engström, H. Hedenström, A. Kyed Larsen, J. Pettersson, J & Green, M. 2011. Vindkraftens effekter på fåglar och fladdermöss. Naturvårdsverket. Rapport 6467, november 2011. SFS 2007:845. Svensk författningssamling. Artskyddsförordning; utfärdad den 8 november 2007. Trafikverket. 2013. Fågelinventering 2013. Projekt Malmtransporter Kaunisvaara-Svappavaara, genväg Kaunisvaara- Junosuando. Pajala kommun, Norrbottens län. Enetjärn Natur AB. Trafikverket. 2014. Fågelinventering 2014-Dagrovfåglar och ugglor. Projekt Malmtransporter Kaunisvaara-Svappavaara, genväg Kaunisvaara- Junosuando. Pajala kommun, Norrbottens län. Licab AB. Trafikverket. 2016. MaKS-projektet- Kontrollprogram för videsparv. Uppföljning av effekter på videsparv (Emberiza rustica) i Jupukka och Vännijännkä naturreservat vid breddning och trafikökning på väg 99. Pajala kommun, Norrbottens län. Licab AB. Tyréns. 2010. Fågelinventering Kaunisvaara-Huuki. På uppdrag av Trafikverket. Vattenfall Eldistribution AB. 2017. Bilaga 3. Miljökonsekvensbeskrivning. Ansökan om linjekoncession avseende befintlig 45 kv ledning Pajala-Aareavaara. Pajala kommun, Norrbottens län. Granskningshandling 2017-01-27. Sweco Enviroment. 17

Muntliga referenser, Boden. Vice ordförande i Norrbottens Ornitologiska Förening och ansvarig för flera rovfågelprojekt i Norrbotten. Boden. Mycket kunnig ornitolog och fågelinventerare. 18