:r 2 (27) Fredgen den 23 mj 890. Tidningen kostr Annonspris: endst kr. för kvrtlet, med 35 öre pr petitrd (0 stfvelser). dunsmodeoch Mönstertidning F ö r Pltssöknde- ocli Ledig pltser kr. 65 öre; 25 öre. postrvodet inberäkndt. Utländsk nnonser 70 öre pr petitrd. Redktör o c h utgifvre: FRTHOF HLLBRG. Träffs ä byrån kl. 0. A l l m. Telef. 6 4 7. Chrlotte 3:dje år g. Utg-ifning-stid: h v r j e h e l g f r i fredg. Byrå: Drottninggtn 4 8, tr. Lösnummerpris: 5 öre Prenumertion sker i lndsorten å postnstltern, i tockholm hos red., i boklådorn och tidningskontoren. (vid kompletteringr). Rndel. peldynn. Till och med den väderbitne fiskren, som med senstrk rm vnt sig tt brotts med Vetterns ostyrig vågor, skll mn under vinterkvällrne finn hfv utbytt fisknätets grofv mskor mot de jämförelsevis oändligt fin, hvilk mäts med omfånget f en knppnålsspets. ng händer äro för grofv, och ändå är denn konst så fin; icke minst därför tt den lemnr ll fmiljens medlemmr tillfälle tt mer eller mindre bidrg till det gemensmm underhållet. De gml klostren lemnde oss blnd ndr kulturrf äfven spetsknypplingskonsten. Den nses införd i lndet omkring börjn f 400:tlet. cellens dystr ensmhet blef spetsknypplingen en förströelse emelln fst ocli bön, och den är ännu i dg de betryckts stöd, på smm gång dess frukter äro världsdmens stolthet, vre sig en f dess mästerlig spetsr pryder den väl prfymerde brudnäsduken eller genom hennes försorg, till den himmelske brudgummens är, smyckr täckelset kring ltrets rnd. åsom en äkt klosterskpelse fortfr knypplingen egendomligt nog tt så företrädesvis hfv hemortsrätt på den gml klostergrunden, i Vdsten och dess omnejd, tt tno med fög frmgång försökt tt odl densmm på ndr håll. Dett torde komm sig därf, tt människorn rent f upp med densmvx m. Bmet lär sig hndter knyppelpinnrn vid tidig år, och ännu i ålderns höst, då orkelslösheten inträder, ser mn såväl gubben som gummn sysslnde vid knyp- fr Om du, som resnde, psserr en mindre gt i Vdsten och kstr din blickr in genom ett fönster, skll du nästn i hvrje sådnt finn en eller flere f dess konstig tingester, hvilk bär nmnet knyppeldynor. V i d närmre betrktnde skll du äfven finn med hvilken förvånnsvärd färdighet dess flitig händer kst sin knyppelpinnr härs och tvärs, under det trådrne villigt slingr sig melln de väldig kolonnern f knppnålr, hvilk i ordnde leder form mönstret. För den oinvigde ser dett mycket konstigt ut, det må nu gäll tt knyppl udd och std
DU Ö9Ö Allt hvd som förtjänr tt görs, förtjänr tt görs väl. JjORD knypplingskonstens A B C, med endst fem pr pinnr eller den fotsbred ltrduksspetsen med sin tjock lntrådr, mndlr och dylikt, hvrtill stundom behöfvs 4 0 0 pr pinnr. J, större rbeten finns, som kräfv ännu mång flere och gör behofvet f dynns storlek så betydligt, tt den knypplnde icke kn sitt, utn måste gå frmför densmm. ndst undntgsvis gifvs dock skicklighet och herrvälde öfver mönstret för så storrtde rbeten. edn århundrden tillbk hr sålund denn hemslöjd vrit en väsentlig inkomstkäll för sin ort, men beklgligtvis hr denn delt öde med så mycket nnt här i världen, som icke följer med sin tid eller icke hndters med sorgfällig vård. Mönstren blefvo i längden ensidig och enhnd. D e gingo från stug till stug utn förändring, och utlndet kom med ny, sirligre former och billigre priser, ehuru med långt ifrån lik värdefull rbeten. följd härf vr spetsknypplingen under 870:tlet i ett tillbkgående, som väckte lvrlig bekymmer. Verksmm händer funnos i mängd, men förbättrde former voro f nöden, och därtill kräfdes en ordnd fsättning. V ä l funnos uppköpre, men det vr ingen drift i ffärern, och prisern voro ytterst låg. De flest fingo med sin rbeten vänd sig till s. k. spetsgångre, hvilk tågde ut i bygdern, företrädesvis till bdortern sommrtiden, och medförde lger utn någon egentlig urskiljning f vrns beskffenhet. Oft nog vr denn vndringsmn (eller kvinn) endst kommissionär, hvilket medförde en nnn känbr olägenhet, dröjsmål med likvidern, någonting som just icke vr uppmuntrnde i trflig hem, där förlgsförmågn inskränker sig till det minst möjlig. CHTRFLD. och ny beställningr och ny mönster lemns till fortstt rbete. Rättvisn fordrr likväl tt här icke förglömmes, tt flere uppköpre f Vdstenspetsr numer finns på pltsen, f hvilk en drifver öär i hufvudstden och en nnn gjort det storslgn försöket tt inför desmm i Amerik genom inrättndet f en depöt i ewyork, men fru Rndel tillkommer förtjänsten tt på ett krftigt och mer omfångsrikt sätt hfv drifvit denn ngelägenhet frm just ifrån den tidpunkten, då den bäst behöfde en dylik hndräckning. Pingst. (genom A^-ogen Ant tuat en. nge m e e n fij- g< W et ålt i-n.net ett t fitet en gmml -frän fttigt pmgatena ot Agen-, Dgen j;ogefio, n m n ft-n Aignt et, Dett fru Rndels verk hr dock icke men i n g e n j;ogeu/nge u e t, gått f sig själft. Det hr krft mycket rbete och llvrlig omtnke, och sprsmt hr j; Aoeti uächt j k å t t n t t e n * t o, det väl äfven vrit med uppmuntrn, om ock K o t ^ t å n ft-n å n g e n g å ^ u j?ic&, ffärern så småningom börjde rt sig till oeft. fi-tn * å { t t et * j - t m g gich. tt gå ihop. Det vr därför med så mycket större glädje vi häromdgen erforo, tt styrelsen för Hndrbetets vänner beslutit tt för innevrnde år tilldel fru Rndel det pris, som bär ophie Adlersprres nmn och ) u, A g i p t å n. Btn3oiTi*t, utgör ett erkännnde f ådglgd förtjänu s t n n t i w t - t t m i n n e å-ut. ster i nämnd förenings syfte. Fru Rndel hr gjort sig väl förtjänt f denn uppmun&c?i j;t m n ej- p å A g o t t t o t, trn, som kommit henne till del efter snrt t. p m g A t e n A jvi e n n g el ot. ett tiotl sträfsmm år, och då denn utmärkelse äfven innebär vitnesbördet om frmgången för en ntionel hemslöjd, hvilken det bör ligg i llmänt intresse tt vård och befrämj, så hr Red. f dun nsett det såsom l ä t flggen *tåfc l\öj-3 i fi-uitate fifom en plikt tt för sin ärde publik presenter som en. fitu.3 i 3e j-uj;i>ate t o m m t, fru Chrlotte Rndel, hvilkens bild pryder n ä t obnll gfittt j j d t t ocn- A t t ö m först sidn f dgens nummer. m-t, Fru Rndel är född den 9 mrs 85 och dotter f frmlidne kyrkoherden i tyrestd, Östergötlnds län, J. F. Boström, och hns mk, född Möller, smt gift sedn 875 med bokhndlren Axel Rndel i Vdsten. R ö börjn f 880:tlet vr det frågn om rnde hennes blid och nspråkslös persontt bild ett bolg i Vdsten för tt ordn lighet är vår uppgift nturligtvis begränsd. denn ngelägenhet på ett tidsenligt sätt, men ndst det må sägs, tt hon utfört en misförslget strndde. Ungefär smtidigt hde sion, som hon väl ldrig trott på själf, j fru Chrlotte Rndel bostt sig i stden, och knppst märkt, huru den utvecklts under hon börjde genst intresser sig för spets- hennes händer. V i d sidn om sin plikter knypplingsrbetet. Hon börjde gör upp- som moder och mk börjde hon så småköp och inledde ffärsförbindelser på främ- ningom sitt verk, och tck vre en ovnlig mnde pltser för fsättningen smt tog itu energi smt exemplrisk ordning och red i med förbättringen f monstern. Hon upp- llt, hfv profkrtorns ntl växt år efter sökte gml, förglömd mönster f ntikt år, så tt nu fru Rndels ffär kn erbjud värde och införskref ny från Briissel, or- spetsknypplingskonstens lster ifrån det billia f det lill semndie m. fl. ställen, och forefinns numer gste till det dyrbrste. sådn i tusentl. Genom uppköpen blef npskornet hr blifvit ett stort träd under hon äfven i tillfälle tt kontroller rbetens en omtänksm och krftfull kvinns ns beskffenhet, tt frmtving bättre mteriel och vård. för tillverkningen o. s. v., hvilket llt hft G. B. P n. det god med sig, tt endst väl gjord spetsr hädnefter förs i mrknden, och omsättningen är äfven bringd därhän, tt en hvr, som hr ett godt rbete, icke behöfver utbjud ('et förgäfves. Mång hundrtls Jg tror, tt kvinnn till och med i sin människor hfv härigenom en säker, om ock, i förhållnde till rbetet, ännu liten rbets- djupste förnedring bibehåller någonting heförtjänst. Besöker mn fru Kndels rbets- ligt, någonting omöjligt tt föroren, någon lokl en onsdg eller lördg, skll mn från underpnt, något minne f sitt högre ursprung; tidigt på morgonen finn en mängd knypp- och tt hon, liksom dimnten i mörkret, lerskor f ll åldrr, hvilk komm med lltjämt bevrr en outsläcklig gnist f det rbeten, de flest beställd på förhnd, och himmelsk ljuset. H. W. Longfellow. hvilk blifvit utförd efter f fru Rndel lemnde mönster. fter vederbörlig grnskning erhåller nu hvr och en sin betlning, 3å &t n-n ig till A l n negeom. t t u t e n et t. 3 t o \>n ofogen* (^U3A ti n t u t, peftetet i AomwitAHun fiogt opuet -Bjotfl oerv u t, ; m ning Jiumtt en Hdte&AttH pet. (9cft- otgen rtuat. 2Det vinzen ät ocfi- ogptnea Röt ocn- Boj-otn* ånget 3ltt Ainue oto, itt fi/j-ätt* ånget *fi oa* t ;ti3 oen- tått n å t. civ &-nhe t t dngen ptån *gn* 3 t me ocn, pingsten* fij- liet AHt ig tot, in t å m m, {opvj-u-ngne, j-ufine Utåt, Atäminet i n i A&,ogenA m H t i g Hot. Dniel Fl/ström. n vcker kvinn utn fst grundstser liknr de vckr, rotlös blommor, som flyt på vttnet, drifn hit och dit f hvrje vindfläkt. Ldy Blessinglon.
Hvrför hn inte gifte sig. fblet vr bl hos ssessorns, och dnsen gick i flygnde fläng. den mjuk soffn i ett f sidorummen stt en ung kvinn om sjutton eller derton år. Öfver hennes ungdomlig nsikte hvilde ett drg f tnkfullhet, hvilket ännu tydligre tog sig uttryck, då hon fäste sin stor, spörjnde ögon på den llvrsmme mnnen, som stod lätt lutd mot fåtöljens ryggstöd. Det vr äktenskpet de tlde om, och hu hde blifvit vrm under smtlet. Vid en pus inföll hon: Jg kn ej nnt än gill edr åsikter, då ni påstår, tt en människs lif utn äktenskp är i hufvudsk förfeldt. Jg hr oft tänkt mig, hur tomt det skulle känns tt lefv hel sitt lif utn nnt mål än sig själf, utn tt hfv någon tt del med, vre sig sorg eller glädje, och jg hr uppriktigt bedt himlen bevr mig från ett sådnt öde. Men säg mig, tillde hon sklkktigt och lutde sig tillbk i soffn, hvrför ni med edr åsikter och eder ställning ej redn skyndt tt förnkr er lefnds julle i den äktenskplig hmnen, som ni påstår vr den tryggste och bäst. É H? Akturien, en herre om 30 år, f ett symptiskt utseende, strök småleende sin en mustsch. Det gifves så mång synpunkter, min fröken, sde hn. Den en tycker så och den ndr så. n är nöjd blott hn får ett föremål tt fäst sig vid. n nnn söker nlg, egenskper och fullkomlighet med ett ord, ett idel. Och ni hr ej funnit ert idel, förstås? Det är ej llom gifvet tt finn lyckn, fstän hon knske iblnd är en så när, tt mn kunde grip henne i de guldglänsnde lockrne. Det fordrs tillfälligheter, för tt mn skll få lär känn hvrndr på det rätt sättet; mn måste vis sig för hvrndr utn någon påtgen tillgjordbet eller hycklnde mskerdmin, och det är ju i vårt stor sällskpslif rent f omöjligt de olik könen emelln. Blott under den förutsättningen tt mn på förhnd riktigt lär känn hvrndr, kn mn tänk sig in i frmtiden, utn tt gör sig illusioner. i menr tt äktenskpet i de flest fll är ett lotteri? J ett lotteri, där mn sätter llt på ett kort och låter slumpen fgör. Det är ju så de flest f vår dussinäktenskp komm till stånd. Jg vill nu inte tl om de äktenskp, som rrngers f tnter och mostrr, då de båd offren föss tillsmmns, eller sådn, då den ene äktenskpskndidten f konvennsskäl tvings tt gift sig med en, då hn i själfv verket tycker om en nnn. Tänk er nu, tt två ung personer f smm ålder och smhällsställning råk hvrndr t. ex. på en bjudning eller en bl. De komm i smtl, de finn behg i hvrndrs idéer och tycken, de h lik åsikter-om en del sker m. m., m. m. och llt dett gör, tt de hvr å sin sid gör den tyst reflektionen: du är den rätte. D e sträfv tt lägg i dgen för hvrndr ll sin älskvärd egenskper, och på det viset händer det, tt de knske efter ett pr smmnträffnden nse sig vr fullt förberedd för tt gå den lång färden genom lifvet sid vid sid. Men de h vid de få tillfällen, de råkt hvrndr, endst hft tid tt lär hänn hvrndrs älskvärd egenskper. Att de båd hfv fel och olter det kommer först i dgen, när det är för sent. Och då blir det knske ånger, bitterhet, beskyllningr för trolöshet m. m., och så är friden ll. Och ett sådnt äktenskp, där ej full hrmoni råder, det nser jg ej vr ett verkligt äktenskp, utn endst en tvungen förening, en härd för osedlighet och kväljnde lifsled. Men om mn är förståndig, kn mn ju fog sig efter hvrndr och undvik ll konflikter. Utn tvifvel; men hellre skulle jg vilj lefv som eremit hel mitt lif än ingå en sådn förening. ej, jg fordrr mer än eftergifter. Mn och hustru skol ej stå som tvänne mkter bredvid hvrndr. Då måste hängifv sig åt hvrndr helt och hållet, ingå i och så tt säg kompletter hvrndr; de måste vr ett end oskiljktigt helt. Blott under denn förutsättning kn ett verkligt sedligt äktenskp komm i fråg. Jg skulle förlor ktningen för mig själf, om jg i dett fseende hndlde mot min öfvertygelse. Tror ni då, tt lynnen och åsikter bör vr lik å ömse sidor för tt en förening skll kunn bli lycklig? Visst inte! Det är med det som med musik: två olik instrument åstdkomm gemensmt en skönre verkn, än hvrt för sig solo; men ser ni för tt fullbord liknelsen instrumenten måste vr stävid för hvrndr, nnrs blir det br dishrmoni. Hur skll mn då kunn få red på den, som mn händelsevis råkr vr stämd för, när mn knske inte känner hvrndr...? J, det är en fråg, som verkligheten får lemn svr på... Den som söker, finner... Jg skulle för min del vilj hänvis till umgängeslifvet, den sund, otvungn, förtrolig och ktningsfull smmnvron, som hr ovederseglig nytt med sig för ll och i ll lifvets förhållnden. Jg menr nu ej det slgs umgänge, som bestås vid vår prdtillställningr, där mn kommer tillsmmns för tt vis ny toletter och hör skndler eller skvllerhistorier. i är sträng emot vårt sällskpslif. Jg är endst rättvis, min fröken. pirn inom umgängeslifvet föres merendels f högmodet, pednteriet och den småktig, fördomssjukn. Och dett är, enligt min åsikt, en följd f dålig uppfostrn i hemmen, d. v. s. f misslyckde äktenskp. Det är häri det stor nsvret ligger för den, som på måfå och i förhstnde går och binder sig för lifvet för tt sedn bli fr eller mor för en genertion f i ndligt och sedligt hänseende lytt och snedridn brn. Min herre, jg vill inte motsäg er i denn fråg, ehuru jg inte riktigt kn tro, tt lifvet är så mörkt och dystert, som ni vill påstå. i måtte h blifvit grundligt bedrgen på oss, kvinnor, då ni kn hys så pessimistisk åsikter om den nuvrnde genertionen. Jg endst reflekterr, min fröken. Det vr en gång jg vr ung och blind. Jg svärmde som en yr flug omkring ljuset, tills jg svedde vingrne, och nu kn jg inte flyg längre endst sitt och filosofer i ett hörn. Men tiden går... Det vr en gång, sde ni. Å h berätt, berätt! i vill nrr mig till en bikt? J, hvrför inte knske ni en gång kn h nytt f min lill histori. Det vr således en gång ll sgor börj ju på det viset jg blef beknt med en ung flick när och hvr gör j u detsmm. Jg vr ung och en smul svärmisk, fst det visde jg ldrig. Hur det nu vr, så börjde jg i tysthet bygg små luftslott; jg riktigt njöt f tt gå och tänk mig in i frmtiden, hur vi skulle h det, jg och hon, och hvilken intelligent och söt ung fru hon skulle bli. Jg vr fttig, men hoppet på den frmtid, som hägrde för mig vid hennes sid, höll mig vid godt mod. Jg trodde obetingdt på henne, mig själf och hel världen. V i råkde hvrndr hvrje dg, och som vi båd hde hvd mn kllr krktär, vr den närmre bekntskpen snrt gjord. Jg skulle vilj påstå, tt det finnes ett slgs mgnetisk krft, som oemotståndligt drr tillsmmns personer, som äro bestämd tt på ett eller nnt sätt ingrip i hvrndrs öden. ågon officiel förklring blef det ej f, men ändå visste jg, tt hon höll f mig lik mycket som jg henne. i hr knske ej någon erfrenhet f det egendomlig behget f tt känn sig älsk och vr älskd, utn tt mn ännu med ett ord yppt sin känslor eller vist dem för främmnde. Det behöfves ju heller ing ord; mn förstår hvrndr så väl, utn tt tl. Det existerr ett slgs kärlekens frimureri, där orden ersätts f förstuln ögonkst och miner, där ens närmste känslor meddels endst genom en liten lätt beröring; det är, som om de respektive prtern medels en osynlig telegrf förde en oupphörlig korrespondens med hvrndr... Jg hde således funnit mitt idel, ser ni, min fröken, tidigt nog; jg kände det llvrligt, men vr på smm gång tillräckligt förnuftig för tt förstå, tt det ej gick n tt kst sig i elden med detsmm. Vet ni, fröken, jg hr en mycket hög tnke om kvinnn, sådn hon bör vr: snningsälsknde, uppoffrnde, ren och ärbr. Jg trodde mig finn ll dess dygder hos min tillbedd. Det är också möjligt, tt hon hde dem, fst det sedn gjorde mig detsmm... Det finns ett visst slg f fruntimmer, som finn nöje i tt genom ynnest mot en nnn mnlig person väck sin tillbedjres svrtsjuk... Jg vill just inte påstå, tt hon, som jg älskde, vr f det slget, men tt hon å ndr sidn ej förktde ett visst koketteri. Jg såg emellertid en gång, hur en nnn herre, som, förmodligen till följd f sin ställning, nsåg sig h rätt tt vr närgången och förtrolig, tog henne i sitt knä och smekte henne, utn tt hon gjorde motstånd. Det skedde i min närvro och vr knske från hennes synpunkt sedt, en oskyldig lek med mig men vet ni, hur jg kände det? Jg kände mig träffd, som en fågel, som i full frt tumlr mot en bergvägg. Det vr något, som gick sönder inom mig det kände jg något s.wn ldrig skulle bli br igen. Att tänk sig, tt hon kunde gör så, vet ni, det gjorde mig så ondt... Afsky och led plågde mig på smm gång, men därjämte ljöd i min öron en ton, som llt mer tog form och uttryck i ord det vr det end ordet: ldrig! l d r i g!... Jg nämnde ej för någon, hvd jg kände, och ett pr dgr därefter reste jg min väg... Jg hr ej sett henne på tio år nu. Och hon, hvd sde hon när ni skildes?
Hon! ngenting! Hon såg på mig med stor, frågnde ögon, lldeles som ni gör nu så krmde hon min hnd jg hörde en suck knhänd grät hon; men det såg jg inte, ty jg ville intet se, och så hde det redn börjt skymm. i älskr henne då fortfrnde? Knhänd. Och om ni ännu en gång råks, så förlåter ni henne, och llt blir godt och väl igen? Förlåt det hr jg redn gjordt; glömm det ordet finns ej i den snn kärlekens ordbok. Knske jg nu får lof tt bjud er min rm? Det spelr just nu upp till frnoisen. Ahrne. Glömmen ej "duns skollofskoloni!" De minst bidrg mottgs med tcksmhet; ingen, som något kn offr, skll drg sig undn det är vårt viss hopp! Men hvd som skll görs, måste görs snrt. nsänden därför, ärde läsrinnor, oförtöfvdt dr bidrg till Redktionen f i dun tockholm, i postnvisning eller postspr märken (ej frimärken). Vid försändelsen bör tydligt nglfvs, tt den är fsedd för duns skollofskoloni. nom fjorton dgr bör llt vr fslutdt, tt vi sedn omedelbrt må kunn skrid till det prktisk ordnndet f det god verket. All inflytnde bidrg redoviss i dun. jälfv hfv vi som grundplåt tecknt 00 kronor. Mätte den rikt mångfldigs.' tockholm i mj 890. Red. P å f dun. d ö d s b ä d d e n. kiss f Wilm, Lindhé. (LUT FRÅ FÖRG. :R.) l e t ringde på tmburklockn, och hon W> hörde det hde längtt och väntt på dett besök, nu som lltid mer i dg än någonsin. Det vr doktorn, som kommit regelbundet hvrje förmiddg, llt sedn hon sjuknde. Krin gick tt öppn, hennes kängor knrrde dubbelt under det fruktlös försöket tt gå på tåspetsrn, och Lisen kände mer än någonsin denn längtn efter mjuk, kärleksfull händer och smeknde ljufv röster, som infunnit sig på smm gång som sjukdomen eller väckts till lif därf. Doktorn hde ett godt, intelligent nsikte och såg gld ut för tt uppmunt den sjuk troligen. Hur är det i dg? frågde hn skämtsmt. ng plågor eller hur? ej! Jg ligger mest som i dvl om inte den förfärlig mttigheten vore. må svettpärlor trängde frm kring läpprn, blott f nsträngning tt säg dess få ord. Doktorn nickde smått bekräftnde. Kunn plågorn komm tillbk? ej! nej! br lugn! Hennes ögon hde sett så ängsligt spörjnde in i hns. Och om de komm? Finns det medel tt få bukt med dem! Hon låg tyst, med slutn ögon de små vxlik händern fingrde på lknet så slog hon upp blicken med ett leende, som gjorde henne vcker nästn ung. Hur lång tid hr jg kvr? Det är inte godt tt vet om br krftern? Det kom något f den forn energin i uttrycket. Jg vill vet det! Hm! är det något särskildt? J. Mn bör ldrig uppskjut. Bör det görs i dg? Det går ju n tt vänt men - för säkerhets skull. Tck doktor! Tck för llt och mest för dett! Hon räckte honom sin hnd, och hn visste, tt hn tryckte den för sist gången. Krin sde hon, då de blifvit ensmm. Du måste uträtt något åt mig. Allt hvd du vill! Den sjuk kunde ej fortsätt. Hennes blickr hde fllit på Krin, där denn stod frmför henne, svällnde f hels och lefndslust, med röd kinder och fst, senfull lemmr. Hvilken skilnd emelln dem båd! Hon blundde för tt slipp se. Är det en prest du önskr? frågde K rin efter en stunds förlopp. ej! kom svret, otåligt som oft förut. Jg går rk vägen till min Gud och behöfver ing medlre. Men ändå vi äro ju syndre ll! Lisen svrde ej. yndt hde hon väl mer än de flest, om det vr en synd tt älsk lltid älsk tänk på och lefv för någon, som tillhörde en nnn? Men hvd oudt hde hon väl gjort denne? V r det ej en rikedom en sktt, hon gifvit bort i tysthet? n gåfv den störst som kn utdels här i tiden. Om den gått förlord? Hvd mer! Kunde den ens gå förlord? ller om den gjort det skulle den ej återfinns en gång? Jg behöfver ingen prest, sde hon retligt. Gif mig bibeln! Krin tog den från bokhylln. kll jg läs för dig? ej! G i f mig den. Melln två, löst smmnfästde bld låg ett försegldt bref, och då Lisen fått det i sin händer drog ett skimmer f lyck öfver hennes nsikte. n stund höll hon det kvr det såg ut, som hde hon svårt tt lemn det ifrån sig så räckte hon det åt Krin, som nyfiket grnskde dressen. Hofrättsrådet Hjorth! Känner du honom? Det är ju hns döttrr, som...? Krin visste, tt hon bleknde. Ä r det? Jg trodde... kll hn sätt upp ditt testmente? Hon kunde ej låt bli tt fråg, om det så gällt hennes lif. Det är ju de där flickorn, som Lisen vrit så svg för skol de ärfv henne, knske? tänkte hon. Lisen betrktde henne förvånd. å smålog hon fint, ironiskt, nästn skälmktigt. Vr lugn. Jg hr ju lofvt- Testmentet ligger i byrån där. Jg mende inte, tänkte inte! stmmde Krin förvirrd, men hon visste, tt de brännnde kindern j, själfv röstens klng förrådt, hvd hon tänkt. Låt jungfrun gå, och stnn hos mig, den sjuk. Jg lemnr dig på ing vilkor, svrde Krin ifrigt. Hon visste, ej hvd hon skulle säg eller gör för tt utplån det sgd. Lisen hde vrit en vcker kvinn, och ännu in i döden bibehöll nsiktet sin fin form, mun och ögon sitt vckr uttryck. jukdomen hde återgifvit henne något f det skär, ungdomlig, som fordom präglt henne, och lidndet hde för länge sedn stämplt henne med sitt delsmärke. Hjälp mig f med mössn, bd hon, då Krin ombesörjt brefvet. Men om du förkyler dig? tt underligt leende blef svret. bd Det gråsprängd, lockig håret föll ned öfver den hvit, spetsprydd nttdräkten. Hennes hår hde vrit så ovnligt vckert. All hde tyckt det, och en gång en solig vårmorgon hde också hn sgt något därom. De gingo tillsmmns i växthuset och hde småningom skiljt sig från den ndr ungdomen. olen sken så underbrt vrm, och det doftde från gul och röd rosor. Morgonen därpå skulle hn fr, och hon hde tänkt, tt då just då skulle hn uttl de ord, som lågo på båds läppr, brunno i båds ögon. n spegel, bd hon mtt. Du är så vcker, tt det är en glädje tt se på dig, sde Krin inställsmt, men hon mende, hvd hon sde. Lisen lemnde spegeln ifrån sig med en suck. Låt det vr lldeles tyst stör mig ej förr än hn kommer. Jg skulle vilj sofv. Krin stte sig frmme vid fönstret med sitt rbete. Klockn tickde som förut, medn minutern skredo och skredo. ljes rådde dödstystnd i rummet, och de obetydligste ljud synålens glidnde genom tyget eller trådens drgnde upp och ned blefvo dubbelt förnimbr. Utnför, på gtn, där människohopen myllrde frm, vr det lif och rörelse. Vgnr och fotgängre korsde hvrndr, och sorlet f prt, skrtt, fotsteg, vgnsskrmmel och hästtrmp trängde dämpdt in i sjukrummet. nön smälte och droppde ned från tket i tktmässig enformighet. prfvrne kvittrde. Från våningen uppöfver hördes vls och polkmelodier flös hvrndr, och llt emellnåt skrs rymden f en ånghvissls gäll toner. All dess ljud utifrån, som nådde den sjuk likt en sist helsning från den värld, hon skulle lemn, upprörde henne. Det syntes henne så ofttligt, så flägset, det brusnde lifvet därute, som fortgick lltjämt och skulle fortgå, äfven när hon vr bort. Men vr det då så mycket, hon skulle lemn? kulle ndr nå så mycket mer än hon nått? ej! Tidehvrf skulle följ på tidehvrf. Uppfinningr görs, som förde släktet frmåt längre än någon nu lefvnde tänkte eller nde men människohjärtt skulle blifv detsmm i ll tider. ngen skulle blifv lyckligre, än hon själf en gång vrit ingen lid djupre än hon gjort. Och kunde släktet också, genom kunskpens, vetndets och nturkrfterns förende mkt, gör sig oberoende f själens innerst komplicerde meknism, där känslorn forms, härds, förädls och grip hvrndr som kuggrne i ett hjul blefve det lltid ett tillbkgående. Klockn fyr skulle hn komm så
fort hn lemnt ämbetsrummet, hde tjänsteflickn fått till svr. Lisen fick en tesked konjk emellnåt för tt uppehåll krftern. Mrssolen lyste med dämpdt sken och kstde ljusreflexer öfver bädden, där hon låg, väntnde med ett leende på läpprn. u kommer hn hon nde det. u skulle hon säg honom l l t... Gå! hviskde hon feberktigt. Gå! och låt ingen stör oss. Krin lydde undrnde, och ldrig under hel sin återstående lefnd hr hon upphört tt undr. n högväxt, gråskäggig mn, rk, spänstig och lefndsfrisk, helsde helt flyktigt, liksom förströdd, och bd henne vis vägen till fröken Holms rum. Utnför dörren lemnde hon honom, utn tt få sin nyfikenhet stilld. Det dröjde en timme, innn hn kom tillbk, och när hn kom, syntes hn henne som förvndld gmml och böjd. Tårr runno utför hns kinder, utn tt hn tycktes märk det, och hn svrde ej på hennes frågor eller såg åt henne, där hon stod och höll tmburdörren öppen. A f Lisen fick hon intet vet. H o n öppnde ldrig ögonen tlde ej ett ord mer, vr redn som död men öfver de härjde drgen, på hvilk den nedgående solens strålr smeksmt dröjde, låg ett skimmer f djup, innerlig lyck. u vr hennes längtn stilld. u på dödsbädden behöfde hon ej blygs för sin känslor. u hde hon fått ypp, hvd mnnen hr rättighet tt säg, till hvem hn vill men kvinnn till ingen minst till den hon älskr helt och fullt... led flertlet. Klyftn melln den yppig boudoiren och ett renskurdt kök är lättre tt komm öfver, än mången tror, och jg hr kännt mången älskvärd fru, som i slongen hänförde genom sitt spirituell smtl, sitt fin, älskvärd sätt, under det hennes herre och mn icke tröttnde på tt skryt f, hvilken förträfflig mt hon, lgde och hvilken ypperlig husfru hon vr. Det vre långt ifrån mig tt uttl en bnnlysning öfver llt lyxhndrbete, då j u den kvinlig dräkten och vår boningsrums prydnd rent f fordr ett konstmessigt målrrbete, och denn sysselsättning, som i ll tider vrit så tt säg en sed hos kvinnn, bör visst inte heller nu fördöms. är vi ännu i museern beundr de präktig broderier, som uppstått under medeltidskvinnorns konstskicklig händer, skulle det vr stridnde mot ll rätt tt förklr llt dylikt rbete öfverflödigt. Men för mycket och för litet skämmer llt, lyder det gml ordstäfvet, och det är emot dett för mycket, som någr ord kunn vr på sin plts. Jg känner ung flickor, som egn hel sin verksmhet åt prydlig hndrbeten (och pinospel), medn de icke h en ning om, hur den enklste middg skll lgs. Och märk väl, om än fästmnnen blir förtjust öfver ett korrekt utfördt guldbroderi på en brefportfölj, skll den gifte mnnen le ännu mer belåtet, om ett lyckdt middgsmål visr honom hns kär hustrus skicklighet i kokkonsten. Hur mång frur försumm ej under brådskn före jul hel sitt hushåll för tt timtls sitt nedhukde öfver fin rbeten, som förstör ögonen och oft bered mottgrne ett tvifvelktigt nöje. Min tnke är, tt hvrje förståndig och prktisk moder måste inse, tt det först kvinlig hndrbete hon bör lär sin döttrr är hushållssysslor. Hushållssysslor! Det ågr ord om "hndrbete". låter j u så prosiskt, men det är helt enkelt gripet ur lifvet. Den, som icke redn som g läste nyligen i en kvinnotidning en brn lär sig stick strumpor och tåligt bättr rtikel, som börjde med de orden: Det ll skdor på sin kläder, den som icke finns mång fruntimmer, i hvilks ögon det lärt sig hndter slefven lik br som nålen kviulig hndrbetet är något långtrådigt och och gör den prktisk erfrenheten till sin bäst kokbok, den skll säkerligen senre i obetydligt, j rent f själsdödnde. Dess ord eggde mig tt läs mer f i ånger mången gång suck och gör sig uppstsen, hufvudskligen f opposition, mången förebråelse, så vid icke Fortun ty äfven mig föreföll hvd mn i dgligt lägger i hennes sköte medlen tt köp sig tl kllr hndrbete såsom det onyttigste ll möjlig hjälp. Men de kvinnor, som trooch dyrbrste tidsfördrif, jg kunde tänk get uppfyll en husmoders plikter och flitigt mig, och det rode mig tt se, med hvilk vänj sin händer till prktiskt rbete, skol ord förfttrinnn skulle belys nyttn f det äfven h mång stunder öfrig till ett lyxkvinlig hndrbetet. Redn efter någr hndrbete, och de skol finn en särskild kort stser hde jg klrt för mig, tt jg njutning i tt åstdkomm prydlig broderier funnit en besläktd själ, som icke tlde om med smm händer, som först och främst onyttigt krimskrms, utn om kvinnns in- egnde sig åt det nyttig och nödvändig. gripnde med egn flink händer i ett välbritte. ordndt hushålls skötnde, och snnt är väl, tt den kvinn, som icke hos sig känner en längtn efter ett högre ndligt sträfvnde, tt pingstminne. den, som ödet icke gifvit någon högre kllelse tt, uppfyll i lifvet ej kn tänk nbäddd blnd b l o m m n d e körsbärs- och äppelsig ett mer tcksmt, ett mer ngenämt träd, låg den lill e g e n d o m e n vid viken. G ä n fält för sin verksmhet, för sitt hndrbete grne voro nykrttde, gräsmttorn ljusgrön och pingstliljorn h d e j u s t slgit ut liksom för än vid den huslig härden. J Jg tlr ej om de prydlig rbeten, i hvilk silkes- och guldtrådr konstmessigt smmnfogs till ll slgs kuddr, dukr e t c, ej om ögonfängnder f fin pärlbroderier, utn om det välsignelserik hndrbete, som består i tt stick sockor och strumpor, tt flitigt sy och stopp och tt prktiskt hndter köksslefven. Mången rynkr knske förktfullt på näsn vid dess ord, men dett bör ej vilse- tt fir den instundnde helgen. Bien surrde flitigt i trädens kronor och lik flitigt rbetdes i n o m hus för tt fej och pynt. Mor b k d e fin kkor och flickorn stte upp grdiner i slen och klädde m e d nyutslget eklöf omkring kkelungnen. Allt emellnåt kstdes längtnde blickr nedåt vägen. G o s s r n e skulle k o m m h e m från skoln, och den äldste, dertonåringen, m e d hvit m ö s s n på o m lyckn vr god. M o r trodde s å säkert härpå h o n log iblnd för sig själf och tyckte, tt llt h v d h o n rbett, sträfvt och förskt för tt k u n n håll sönern i skoln det betydde intet e m o t den glädje, s o m nu väntde henne, o m llt lyckts v ä l. Och s å dukdes tebordet, och m n fäste buketter f konvljer.och sippor i hörnen p å duken. Den h ö g k r m d e stolen sttes i högsätet för tudenten, och femte klssisten skulle också h sin hedersplts till höger o m fr, och på m o r s en sid skulle elfvåringen sitt, h n s o m nu borde fått flyttning till ndr klssen. Mn kunde knppst bekämp sin otålighet och för hvrend sk, s o m sttes på bordet, gjordes en titt ut åt vägen. M e n ä n n u syntes ingen till. olen hde sjunkit ned b k o m skogstopprne i vester. Trsten sjöng sin djup vemodsfull toner i hgen, och nere i vssen slog blomstergäddn. Det doftde s å härligt från björkskogen och de b l o m m n d e träden. Allt vr s å skönt, så förhoppningsfullt! Omsider uppfångdes ljudet f vgnshjulen, och f br det m e d systrrn tt på genvägen g e n o m skogen m ö t de n k o m m n d e. Hur lustigt det gick öfver slätt och sten! Och m o r stod på trppn m e d klppnde hjärt... där ser hon dem... v i d kröken f vägen.. Och nu, se där! h n svänger den hvit troféen högt öfver hufvudet för tt vis, tt hn hr den... j, verkligen hr den! nrt omslutes h o n f älsknde rmr, och fr hörs säg m e d f glädje och rörelse drrnde röst: D ä r hr d u dem ll tre, m o r, de h m e d heder tgit sin e x m i n, och nu k u n n vi fröjds. Jublet ville ldrig slut den kvällen. L å n g t sedn ftonmåltiden v r intgen, stt m n ä n n u kvr och l y s s n d e på d e kär gossrnes förtäljningr. Till sist s m ö g sig m o r ut i bersån vid nötbuskrne för tt riktigt i stillhet få h ö j en tcksägelse ur sitt hjärts djup. P å vårhimlen lyste en och n n n stjärn, m e n i öster grydde m o r g o n rodnden. Mrit. månotiser från kvinnovärlden. Hertiginnn f Dlrne, som under en längre följd f år vistts i chweiz, ämnr, som beknt, inom kort återvänd till verige för tt kvrstnn där, om hennes helsotillstånd så tillåter. H e r tiginnns fres från euchåtel, där hon under en följd f år hft sin bostd, kommer tt väck sknd så väl hos stdens fttig, hvilk prinsessn med frikostig hnd understöd!, som äfven hos skndinver, som nppehåll sig därstädes. D e n norsk förfttrinnn Clr Tschudi, som tillbrgt en del f vintern i Cnton euchåtel, hr från prinsessns sid vrit föremål för en smickrnde uppmärksmhet. Fröken Tschudi hr oft vrit hennes gäst, och prinsessn hr vist lifligt intresse för hennes litterär rbeten. Hvinnolcltibben hde den 6 dennes smmnträde i sin lokl vid Hmngtn för utseende f styrelse. Medlemmr l den smm blefvo: frurn. Frölnder, Leche, chs och Boström sm fröknrn Hiibner, Gumoslius, Ullmrk, Tibell, yqvist, Myhrmn, H. Andersson och Lindström. yvld äro fru chs oeh smtlig fröknrn, utom de tre förstnämnd. D e fgångn hde undnbedt sig åter vl. Föreningen för gift kvinns egnderätt hde den 6 dennes årsmöte. A f de uppläst års- och revisionsberättelsern frmgick, tt föreningens verksmhet under året företrädesvis vrit riktd på kvinnns llmännre deltgnde i stdsfullmäktigvl smt vl f skolråd och fttigvårdsstyrelse. Föreningen hr också under det gångn året hft den glädjen tt för först gången se en kvinn vld till skolrådsledmot, nämligen i Östermlms försmling. På föreningens inititiv hr dessutom f en erfren prktisk jurist utrbetts ett testmentsformulär till tjänst för föräldrr, som önsk tillförsäkr sin gift dotter någon förmögenhet, under vilkor tt det testmenterde skll tillhör henne enskildt och förvlts f henne själf. Dett prktisk formulär, som distribuers f firmn F. vnström, tillhndhålles llmänhetten i rikets ll boklådor mot ett pris f 5 0 öre. V i d vl f styrelse omvldes, de som nu voro i tur tt fgå, nämligen fru Ankrsvärd,]fröken Cederschiöld smt redktör. B e c k m n ; i stället för hr A. Hedin, som på grund f helsoskäl fsgt sig sitt ledmotskp, insttes lektor M. Höjer, och till supplent utsågs fröken llen Fries. Till revisorer vl-
des fru L i n d f Hgeby' och öfverstelöjtnnt von Koch med fröknrn v Fryxell och A n n Rylnder som supplenter. triden om hjärtn. Ur trileys fästmö. D e n berömde upptäcktsresnden hr förlofvt sig, så lyder i dess dgr vår tidningrs stor nyhet. Och underrättelsen bekräfts f de engelsk tidningrn med senste post. H n s utkorde, miss Dorothy Tennnt, bor i Richmond terrce, Whitehll i London, och hennes fder vr nu mer fiidne mr Chrles Tennnt. Bröllopet skll, enligt de engelsk tidningrne, eg rum redn i juni. Förlofningen lär ingåtts redn innn tnley begf sig ut på sin sist äfventyrlig expedition. M i s s Tennnt hr sålund under dess tre år lefvt i ständig oro och ångest för sin trolofvde, hon hr gång på gång erfrit rykten om hns död, än hde hn omkommit i ett friknskt träsk, än hde hn blifvit mördd f blodtörstig infödingr, än vr hn f mhdistern förd som fånge till Chrtum. Om de förlofvdes frmtidsplner är ännu ingenting med visshet kändt, dock nse miss Tennnts vänner det för säkert, tt hon, om tnley återvänder till Afrik, kommer tt åtfölj honom. Miss Tennnt är en skicklig målrinn, och hennes specilitet är scener från brnlifvet i Londons fttigkvrter. Teter och musik. Kungl. Opern. lördgs gfs den sist f de ått frmgångsrik gästspelsföreställningr, till hvilk Heinrich Bötel enligt kontrkt förbundit sig. Därvid uppfördes Mrth. mellertid h sedn underhndlingr pågått i syfte tt få till stånd någr extr Bötel-föreställningr under loppet f de närm s t e dgrne. o m resultt f dess hr den värderde gästen ingått på tt medverk vid ä n n u trenne föreställningr; den först f dess, den till i m å n d g s nnonserde Hugenottern, m å s t e dock på grund f hr Bötels iråkde heshet inställs. ett k v i n n o l i f s histori f John ordling. V. * * På främmnde jord. (Forts). dystert regnig kväll stnnde o n j och ^23* hennes fr, efter en tre dygns forcerd res, vid bngården i W i e s b d e n. Trots det fskyvärd vädret hvimlde pltformen f tät människoskror nländnde kurgäster m e d fmiljer och följe, nyfikn från pltsen, ifrig och högröstde hotellvktmästre och villutbjudre, hvilk m e d hvrndr k ä m p d e en energisk och gnsk o m i l d strid om det ro- o c h h e l s o s ö k n d e människobytet. Uppe på bcksluttningen b k o m den lill b y n Bernsdorf vr det skog, en tät, svl, grön och härlig skog, m e s t furu, m e n m e d ett och nnt löfträd, s o m m e d sin ljusre grönsk och s t m stck f helt bjärt m o t den blågrön tllfonden. Alldeles i skogsbrynet låg den lill r ö d m å l d e stugn, frmför stugn gick gärdesgården, och öfver gärdesgården, j u s t där den stor m o s s i g eken förirrt sig in b l n d björk och tll, ledde stättn. D ä r nednför på ndr sidn sluttde ängsbcken utför ä n d till sjöstrnden. tckrs o n j vr efter d e sist dgrnes oro s å fysiskt och ndligt förlmd, tt hon knppst längre kunde stå på sin ben, ej tänk en redig tnke. A l l t d n s d e o m i hennes h u f v u d : telegrm Kurt tråle Käthe Bentson förlofning res sjuksängr död och olyck... Oh, det vr ett kos f s m ä r t s m m flektioner, dem hennes tnke ej längre förmådde red, endst ett doft s m ä r t s m t h m r n d e innnför hennes tinningr, s o m brände s o m eld... Just där brukde h n stå strx bredvid stättn, den stor slokig filthtten på ncken, rocken f och cigretten i m u n. å kunde hn häng m e d rmrne öfver gärdesgården t i m m e efter t i m m e, dg för dg, m e d den hög, s u s n d e skogen b k o m sig och sjön för sin ögon och br stirr dit ned och beundr dgrrne, s o m lekte i vssen och glittrde på vttnet, fårn, s o m plöjdes upp f fiskrbåtrne, och ändern, s o m m e d sträckt hlsr lyfte sin tung vingr till flygt. tckrs m i n lill flick ändtligen äro vi då f r m m e, sde grefven och lutde sig ö m t orolig n e d öfver dottern, hvilken s o m i en dvl hlflåg i det m j u k vggonhörnet, då den rtigt bugnde konduktören öppnde kupédörren. H v d du främst f llt nu m å s t e h är hvil och grundlig s ö m n ; och du får inte på vilkor h ä n g e dig åt något s o m helst nnt b e k y m m e r, förr än d u riktigt återhemtt din krfter. Hn gjorde studier, sde hn själf. H n drömde, påstod h n s v ä n rnst Törne, s o m för s o m m r e n slgit upp sin bopålr ej långt ifrån i den ndr utändn f b y n och flitig och gld tillbrgte hel sin dg i skog och mrk frmför sitt stffli m e d plett och pensel i hnd. när ä s t n buren f fdren k o m hon ut ur den bullrnde sttionshllen och upp i vgnen, s o m fick Othello, Verdis beknt, yngst 4-ktsoper, order tt kör till s s u e r Hof. fter en hstigt expedierd måltid, under hvilkommer, enligt h v d officiöst uppgifves, verkligen ken o n j m e d störst nsträngning tvng sig tt tt uppförs å Kungl. Opern under innevrnde s m k någr smulor f fileten, då hon såg den säsong. Othellos prti skll sjungs f hr Ödmnn, liflig oron i fderns ögon, s o m oupphörligt bejgos f hrr Lundqvist och hornberg lternernde, vkde henne, drog h o n sig ögonblickligen m e d Gssios f hr Lundmrk, D e s d e m o n s f fröken sin kmmrjungfru upp till sin rum, där hon lät Oselio och milis f fröken Jungstedt. denn kläd f sig, viljelös s o m ett brn, knpöfversättningen från itliensk originlet är verkpst längre i stånd tt, o m det ock gällt lifvet, ställd f kndidt Helmer K e y. rör det minst finger. Drmtisk tetern gf i lördgs för först gången rdous och n j c s komedi D i v o r c o n s, i sin n y s v e n s k dräkt klld V i skiljs! tycket, som gfs i Pris 8 8 0 p å Plis-Royltetern, fick i verige sitt först hemvist på ödr tetern, där det blef en verklig ksspjes. Fru Bruno och hr G. Bergström gjorde där hufvudrollern och hr W r b e r g kreerde A d h é m r. edn gfs L å t o m o s s skiljs! vid en turné i lndsorten m e d hr Hillberg och fru UlfF i hufvudrollern. P å ödr tetern gf för ett pr år sedn fru Fhlmn s o m gäst Cypriennes roll på ett förträffligt sätt. fjor speldes stycket någr gånger på Djurgårdstetern f Lindbergsk sällskpet m e d hr och fru Lindberg i det äkt prets roller. lig envishet plägde försvr s o m den ypperst i ll v ä r l d e n! H n vr tydligen på spåren. >Bor doktor tröm här, sde n i? J, ers nåd. Våning och n u m m e r? Det är i fjärde våningen, numret m i n n e s j g ej, m e n skll genst tg red på det. Godt j g söker själf red på det, s d e grefven och gick ut. K l o c k n vr ännu endst hlf ått, och grefve t j ä r n e gick in på hotellkféet, där h n m e d en tung, trött suck kstde sig ned i närmste rödschggig soffhörn, tände sin cigrr och rekvirerde en cfé noir. Vid denn tid på dygnet vr kféet nästn lldeles tomt på gäster; den ende s o m stod tt upptäck vr en enstk figur i motstt ändn f det lång spegelrummet, tt d ö m f dräktens snitt tydligen en engelsmn, djupt försänkt i läsning och till hälften dold b k o m T i m e s väldig pppersridå. edn grefve tjärne en stund i tyst tnkr b l o s s t på sin cigrr, begärde hn frm främlingslistorn och börjde sök broderns dress. Fru Hennings gf en f den smidigste nynsety under de förhållnden, i hvilk A x e l tjärne ring glänsnde bild f lill Cyprienne. H o n fnn för närvrnde vistdes vid den b e r ö m d kurorten, ett förträffligt uttryck åt denns brnslig b r m, hde det fög förvånt h o n o m tt ej finn h n s brnslig glädje öfver sin egen slughet och lik n m n i s s u e r Hofs b o k. brnslig ånger öfver sin obetänksmhet. * * * Hr Fredriksons Prunelles vr en presttion f först rng. Rollen kn tgs mer uppsluppet, m e n svårligen kn den genomförs m e d större fter en stunds fruktlöst bläddrnde sprtt hn konsekvens och elegns, än h v d hr Fredrikson plötsligt till vid en fråg, s o m på ill bruten t y s k gjorde. A t t h n sde sin repliker m e d öfverlägfrmställdes till uppssren. H n s v n ör kände senhet, behöfver ej påpeks. Likså vr hr Pergenst igen en skndinv i tonfllet. n lndssonne v i d sitt llr bäst lynne. H n s A d h é m r mn på f r ä m m n d e j o r d väcker lltid intresse, höll den rätt milieun, vr l g o m fdd, lgom och grefve tjärne såg upp. löjlig. Utn tt hn hde hört eller märkt det, hde Birollern sköttes på ll händer synnerligen en ung m n k o m m i t in på loklen och gått frm förträffligt. till bufetten. fter någr ifrigt vexlde, lågmält repliker gick hn åter lik hstigt ut. Också voro munterheten och bifllet frenetisk. Allt tyder på, tt D i v o r c o n s ä n n u är långt ifrån Grefve tjärne vinkde frm uppssren. utspelt på hufvudstdens tetrr och m å h ä n d på Vet ni, h v e m denne herre v r? frågde hn. den Drmtisk bör kunn stå sig vid längre, än Det är en svensk målre, s o m ligger i Bernsvi k u n n påräkn vrktigheten f fru Hennings dorf här utnför stden och gör studier. Hn gästspel. Hennes Cyprienne torde visserligen ej hr en kmrt i sällskp i s m m trkt. T ö r n e vr så lätt tt värdigt ersätt, m e n m e d de frmheter visst denne. Den ndre måtte nu vr sjuk stående förmågor inom det kvinlig fcket, öfver eller hur j g fttde det hn frågde emelhvilk vår förnämst tlscen själf för närvrnde lertid efter doktor tröm, en l n d s m n och läkre, förfogr, bör det på intet vis befinns omöjligt. s o m sedn någon tid bodt här i hotellet. Under förr hälften f denn veck repriserdes tröm vid dett n m n studsde grefve tjärne. hvrje fton s m m progrm för fvlld hus. m m n m n br ock den skånske distriktsläkre, s o m vr bostt å Lindestorp, broderns egendom, och hvilkens läkekonst denne beständigt m e d orubb- H u g o Bergers stffli stod ä n n u hopslget inne i stugn bredvid den stor solskärmen, fällstolen och zinkskrinet m e d färger och penslr. tod icke ägren och rökte vid stättn, s å låg hn och rökte under björkrne i bcken, följde m e d ögonen den lätt, hvirflnde röken, de hvit fjädermolnen, s o m s u m m o frm ofvn trädtopprn och lyssnde till fåglrne, s o m sälln u n n d e sin strupr någon hvil. är det blef svlt o m kvällrne, brukde T ö r n e k o m m på besök och fnn då lltid sin v ä n och yrkesbroder i s m m t o m m d r ö m m r på s m m plts under eken vid stättn. Hn gjorde h o n o m föreställningr. Hvrför målde h n ej? H u r u otlig vckr vyer hde h n ej rundt o m sig, leende och storrtde, gld och vemodig, liksom enkom skpde till studier för en konstnär s o m h n! H d e ej h n s båd tflor på konstföreningen där h e m m i vintrs väckt det störst uppseende och erkännnde från llmänhetens och kritikens s i d? H d e ej tidningrn uttlt sig m e d det störst beröm och de m e s t l y s n d e förhoppningr o m h o n o m och h n s t l n g? kulle ej dett vr en den krftigste eggelse till oförtrutet och gldt rbete? etc. etc. i oändlighet. Hde j g blott, så ungefär brukde T ö r n e oftst slut sin förmningstl, en tredjedel f din tlng - vid Jupiter, j g skulle ej kunn l e m n mitt stffli hvrken dg eller ntt. Åh, så du prtr! L å t nu de där historiern vr och se i stället på ftonhimlen där nere öfver sjön. e den där purpurröd strimmn, s o m förtonr i violett och guld och reflekters i vttnet nednför. Ä r det icke g u d o m l i g t? Ä r det icke storrtdt? A c k, j g gåfve hälften f mitt lif för tt kunn fång den där bilden nu, j u s t nu, icke bit efter bit, drg efter drg, i mtt, tung, oljig färger, utn i ett slg, i ll dess ursprunglig = friskhet och gudomlig mjestät, i ll dess och så tlde h n och deklmerde och deklmerde och tlde, till dess hn blef helt röd i s y n e n f nsträngning och inspirtion, och så slog h n till ett klingnde skrtt och slungde frm ett bon m o t, och s å hvisslde hn en stump, och så slog hn Törne på xeln och drog h o n o m hälft med våld in i stugn tt s m k på det ypperlig Rhenvinet, s o m hn själf upptäckt, eller tt gifv sitt utlåtnde öfver hns n y h v n n eller vete G u d h v d,. och så prtde hn, och så skämtde hn, och så g l ö m d e hn i sitt oförliknelig lättsinne för hundrde gången llt llvr och ll förmningr. n kväll hde striden vrit hetre än någonsin. Törne hde k o m m i t öfver på ftonen, efter tt ej h synts till förut på hel fyr dgr; hn hde hft så brådtom tt slut en tfl, s o m h n börjt, och för hvilken h n redn funnit en hugd köpre. Berger stod s o m vnligt sorglös och s l ö ocb
hängde vid stättn, i det h n hvisslde för sig själf melln tändern. Törne börjde sin v ä l m e n t förmningr, tlde o m tillfredsställelsen f ett ärligt rbete, o m ens plikt m o t konsten och m e r sådnt. Berger stod stum, m e d ett liknöjdt leende på sin läppr, liksom väntde h n undergifvet på, tt den sedvnlig skuren skulle u t ö s sig öfver h n s hufvud. Törne blef het. Det förrgde h o n o m tt tl för döfv öron, helst s o m h n i grund och botten m e n d e så ärligt och väl m e d sin idelig fruktfös predikningr. H n höjde rösten, h n bönföll; Berger endst ruskde på hufvudet och skrttde. D å blef hn vred och lät i hettn undfll sig ett mindre vldt uttryck. o m stungen f en orm, rusde Berger u p p ; röd i nsigtet f hrm, svrde h n i ä n n u bittrre ord. Det en ordet gf det ndr, och innn de rätt visste det själfv, hde de i ursinnig vrede slungt hvrndr i s y n e n den en förolämpningen efter den ndr. D u är en förktlig lätting! skrek T ö r n e slut- Förslg till mtordning för veckn 2 6 mj juni. ö n d g : Kräftsopp (bisque); späckd klfsdel; mdeirpudding. M å n d g : Pnnerdt kojufver; puré på sprris. Tisdg: tekt fläsk med brun bönor; filmjölk. Onsdg: Gösfilet med äggsås; njuponsopp med grädde och mkroner (mndelbiscuit). Torsdg: Grönsopp; lmkotlett med lökpuré. F r e d g : Kött- och pottispudding; rbrber med mjölk. Lördg: tekt flundr med lingon ; puré på risgryn. ligen, en ynkrygg, s o m ej är värd, tt någon vänder sig om och spottr efter dig. Tig, tig, gå härifrån, gå din väg, din oförs k ä m d usling, j g vill icke se dig, och Berger sprng in i stugn och slog dörren i lås. är h n väl hunnit lugn sig något och tänkt på sken m e d kllndt sinne, insåg hn snrt, tt h n förgått sig, tt hn misskänt Törnes vänlig fsikter, och tt hel skulden till det obehglig uppträdet egentligen vr hns. Öppen och ädel, s o m h n vr, lät h n sin h r m flyg lik fort, s o m den kommit, och gick ut på bcken för tt träff vännen, bedj h o n o m o m ursäkt och åter ställ llt till rätt. m e n ldrig förr så mäktigt s o m i kväll. Hvd världen ändå vr skön och l j u s! Och h n själf, h v d hn vr ung och fri! u ville h n rbet, det kände hn, rbet f hjärtns ifver, m e d lust och lif! H e j, h v d det skulle bli för en d n s! Och tck vre sitt lätt, v e x l n d e lynne, vr h n nu lik j u b l n d e gld, s o m hn kort förut vrit sorgsen och m i s s m o d i g. Rätt s o m h n gick, fick h n s e T ö r n e m e d ryggen m o t vägen och hufvudet i h n d en bit in i skogen. H n s m ö g sig bkifrån på h o n o m och lde sin händer öfver h n s ögon. ä r så vännen slet och drog för tt få se sin nfllre i nsiktet, slog hn sig m e d ett klingnde skrtt ned vid h n s sid; blef så plötslig helt llvrsm och börjde vrmt och öppenhjärtigt sin bikt och sin bön o m förlåtelse. är de skildes åt den kvällen, h d e Berger heligt lofvt Törne tt redn i m o r g o n börj rbet och ej längre nöt bort sin s o m m r d g r m e d tomm, sysslolös drömmr. H n stt uppe öfver midntt, spände duk i rm e n, skrpde sin plett, rengjorde sin penslr och ordnde färgern. (Forts.) ä r hn k o m ut, vr T ö r n e gången. H n tog in på gångstigen åt skogen för tt sök h o n o m där. kuggn låg svl och härlig öfver den grön, slingrnde stigen. n d s t en och n n n solglimt s m ö g sig i g e n o m det hög, luftig hvlfvet och spelde gld och vänlig in blnd de fin ormbunkrne på ö m s e sidor o m vägen. Berger k ä n d e sig nds lättre och frire för hvrje steg h n tog. n oemotståndlig, svllnde k ä n s l f krft o c h lefndslust brusde in i h n s bröst; h n h d e k ä n d det m å n g gånger förut, grynen bli tämligen mjuk och svälld, hvrpå mn irörer mtsked färskt smör, 2 ägg söndervispde i 2 full mtskedr grädde, häller ungefår -delr f grynen i en väl smord form, lägger fint kött eller fiskrgout ofvnpå, och täcker dett med den återstående tredjedelen ris. Öfverst på lltsmmns läggs smörklimpr; puddingen får stå i ugnen ungefär -dels timm- vänd de, nvänder mn medlet på nytt, änd till de fullständigt upphört. A l u n är öfver hufvud ett godt medel för sjuk, nfrätt tänder; det hämmr rötn och hindrr sålund tndens vidre förstöring. Ann. Då mn brännt sig, utn tt huden likväl gått f, undviks bläsor, om mn oupphörligt bestryker det skdde stället med honung. Toletten. umer något omodern är denn sopp dock omsorgsfullt tillredd synnerligen fin och nsågs fordom för en kunglig nrättning. lökr, 2 plsternckor, en liten hopbunden persiljebukett och 4 mtskedr risgryn få kok sönder i vtten eller fiskspd. Litet slt ilägges efter smk. Röttern borttgs och soppn redes f med 3:ne äggulor och litet hvitpeppr. ervers med stekt brödtärningr. Tillstt med litet vin eller med jordärtskockor, kn den servers till finre bord. Bingmr. Pnnerdt kojufver. urtvätts och putss, koks mjukt i slt och vtten (omkring 3 timmr); upptges, får klln, skres i skifvor, hvilk dopps i ägg och rifvet bröd, blnddt med litet peppr och slt; steks i smör, späds med litet grädde; uppläggs och gners med citronskifvor. ll sin enkelhet en gnsk god nrättning. M e d fördel kn lingonsylt servers till densmm. Mdeirpudding. socker, 4 hel ägg, 2 äggulor, 3 vispde ägghvitor, 0 0 grm mjöl, slt, rifvet citronskl blnds och rbets väl en dryg hlftimme. n hvälfd form smörjes med smör, beströs med mjöl, fylles med degen, lock pålägges formen insvepes i linne och nedsättes i koknde vtten smt får i dett kok under två timmr ofvnpå spisen. edn formen fått frinn, uppstjälpes puddingen på ett ft smt begjutes med så mycket vrm mdeir eller mrsl, som den kn indrg. Bestrykes med prikosmrmeld och späcks med mndelstrimlor, torkde i ugn, så tt hel ytn ser ut som vore den full f piggr som en igelkott. fterrätter. tt kojufver Billig efterrätt. 7 dl. söt mjölk, en knpp kk chokld, socker efter smk smt 5 il 6 bld geltin koks tillsmmns, slås i form och röres sedn det är stjälpt i formen. Måste stå i formen till det kllnt. tjälpes sedn upp och servers med vispd grädde. ^ Mtlgning". tliensk rispudding. ks 5 0 0 gr. ris ko- i liter buljong eller mjölk, tills pepprkkor. 3 dl. grädde (söt eller sur) visps till skum, däri blnds 6 3 8 gr. socker, som ock visps en stund. edn tillslås 3 dl. kll okokt sirp jämte 2 mtskedr ingefår och cedro efter smk. 2 mtskedr dubbel sod blnds torr i 2 7 5 gr. hvetemjöl, som llt rbets in. Före gräddningen öfverstryks kkorn med vtten, hvrf de få vcker färg. För den, som är lätt Mördeg. 6 3 8 gr. mjöl, 4 2 5 gr. smör, mottglig för denn plåg, kunn vi 3 9 gr. socker, 2 ägg. Tges med mått. rekommender två god medel. Det först är, tt innn mn går ombord, God krnsr. 2 ägg och 2 3 gr. intg någon närnde och krftig föd, socker visps en stund, hvri blnds såsom biffstek, rostbiff o. d. och där2 3 gr. tvättdt och rördt smör. ist emot undvik llt fludium. O m mn irörs 4 2 5 gr. hvetemjöl tillsmmns oktdt dess försiktighetsmått likväl med en stor rågd tesked jästpulver. känner symptom f det ond, beggföres genom sprits. nr mn det ndr medlet Knel-äss. 3 gr. urvttndt smör, som mn erhåller på ll 2 3 gr. socker, 2 6 9 gr. mjöl, 3 ägg, potek. M n dryper därf 6 7 drop knifsudd hjorthornsslt, det rifn pr på en näsduk, håller den hstigt under näsn och nds djupt. A l l t /sklet f en citron eller någr droppr cedro-olj blnds tillsmmns,r ulls i dett måste ske fort,' ty nnrs förgroft socker och knel och forms flyktigr vätskn. Vnligtvis känner till äss. mn sig genst bättre, i nnt fll t- nitrosum, lin. Frnskt bröd. 3 3 cl., hälften skummjölk och hälften vtten, en struken tesked slt tillsättes med mjölet smt 3 högst 7 gr. jäst. A f denn sts blifv fem bröd. Wienertårt. T v å hg. smör smältes, men får ej bli hett. Deri röres 2 hg. hvetemjöl, lik mycket socker, det fin sklet f en citron smt 0 ägg. är dett är väl blnddt, hr mn i ordning gult skrifppper, klippt efter ftets storlek. Till så mång kkor mn vill hfv strykes nu smet på dess ppper, dock ej för när kntern, hvrefter pppersbottnrne ställs på plåtr och grädds i svg ugnsvärme. D å de äro gräddde losss de genst från ppperet och på nrättningsftet, med litet sylt emelln hvrje kk. l liter tjock, söt grädde visps till hårdt skum med 3 skedbld socker. Dett strykes öfver tårtn, som då bör vr lldeles kll. Biscuit stötes och sikts öfver den och nu är den färdig tt servers. n. Munkr. Visp 5 ägg väl, lägg sedn uti så mycket godt hvetemjöl tt det blir br tjockt, ljumm qvrter söt mjölk och rör deri; men blott litet f mjölken i sender och 8 skedr smör; sist ilägges ett hlf skedbld gäst. D å smeten uppgäst, bks munkr på så sätt, tt mn först tr ett skedbld f smeten, så litets äpplemos eller sylt och sist ett skedbld smet. n. kfls ut och tges med mått smt bestrykes med ägg, öfverströs med groft socker och fint hckde pomernsskl. T v åmothektogrm sjösjuk. Amyleum ger mn en ny dosis. Tipsy pudding tndvärk. O. H. D.motMottndvärk är Klls på engelsk och är särdeles god och välsmknde. Bkning. Ameriknsk 2 6 8 gr. socker, 3 9 gr. mjöl Ann B.ochTebröd. 3 ägg knåds till en deg, som Huskurer. Mndelbröd. 2 3 gr. smör tvätts till det blir smidigt, 2 3 gr. socker, 4 2 5 gr. mjöl, 4 ägg, tesked hjorthorusslt. Bks till flång bröd, som trills i fint hckd mndel. Doktorinnn. och röres t t verksmt medel fint pulvriserd lun. M n tger litet därf på en bomullstpp och stoppr denn i den ihålig, värknde tnden. å snrt lunpulvret upplöst sig, försvinn plågorn. Åter- 6 ägg, 3 9 gr. Bingmr. olkig rockkrgr f ylletyg rengörs med äggul. Guln f ett ägg hälles på de solkig ställen och får därpå tork. Or någr timmr tges mssn bort och krgen tvätts med ljumt vtten. Verkn f ägguln är bsorbernde. A t v e n snickrlim kn rekommenders. Hel krgen öfverstrykes medels en pensel med tunnt, vrmt lim och upphänges i värmen tt tork. Härpå bestryker mn den med uppvärm grön såp, hvrpå mn fborstr lltsmmns med kornbränvin. På dett sätt rengör mn krgen fullständigt utn tt skd tyget. v. P. Recept. Bingmr. Kräftsopp (bisque).billigmedelstor sopp- Fyr morötter, 4 purjo- kräftor efter behof koks i slt och vtten, stjärtrne urrenss, kräftsklen stöts med smör, läggs i kstrull jämte ett frnskt bröd (till sopp åt 4 5 personer); buljong f kött (eller fisk) tillsättes; ställes på svg eld en timme, utn tt få kok; drifves genom sikt, kräftstjärtrne iläggs, och soppn servers. Bittermndelsbröd. tvättdt smör, 4 2 5 gr. socker, 77 gr. bittermndel, tesked bjorthjornsslt, 8 5 0 gr. mjöl. Doktorinnn. rnesto. Köttpudding. K ö t t f hvd slg som hälst skres i stor tärningr smt lägges i en smord form, däröfver hälles buljong eller steksås. Krydds med slt och peppr. tt gnsk tjockt lger kokt rifven pottis lägges ofvnpå, rifvet bröd och smör tillsätts till sist. Grädds i ugnen ungefär en timme. och torkd mndel iröres. M e d en tesked sättes klickr på en smord plåt. Grädds i gnsk vrm ugn. Mrängbollr. 3 ägghvitor, mtsked ättik, 4 2 5 gr. socker rörs tillsmmns åt en led -J timme. kuren Allmännyttig-. Bäst sättet tt rengör skridskor, när de läggs undn efter vinterkmpnjen är tt först gnid dem med smergelppper (köpes i järnbodr) och sedn tg litet trippel på en yllelpp och gnid efter med; skridskorn bli som ny. mm. Hvrjehnd. För tt befri hvit gipsfigurer från flugsmuts eller för tt, om de äro brun och nedrökt, ånyo gör dem som ny, gnider mn först f dem med glsppper. är dett skett, ger mn dem en öfverstrykning f kremshvitt, som rifves fint och tillsättes med ej för strkt stärkelse vtten, hvrefter det med pensel strykes på figuren. På dett sätt blir den som ny. O m mn efter denn behndling f figuren ger den ännu en öfverstrykning f hvit tvål och hvitt vx dekgrm löst i kilogrm koknde vtten, blir den ännu vckrre och mer glänsnde. / v. P.