EUROPAPARLAMENTET 2004 ««««««««««««2009 Tillfälliga utskottet för politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007 202-003 Budgetplan 2007 202-003 3.1.2005 ARBETSDOKUMENT NR 11 om strukturfonder Tillfälliga utskottet för politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007 202-003 Föredragande: Reimer Böge DT\551978.doc PE 350.022v02-00
Bakgrund EU:s politik för ekonomisk och social sammanhållning är inriktad på de problemområden där det fortfarande finns stora sociala och ekonomiska skillnader mellan medlemsstaterna och mellan olika regioner. Dessa skillnader i välstånd och dynamik uppstår på grund av strukturella brister på vissa för konkurrenskraften centrala områden, såsom investering i fysisk infrastruktur, förnyelse och mänskliga resurser. Vid Europeiska rådets möte i Lissabon beslutade medlemsstaterna att EU skulle bli det mest konkurrenskraftiga och dynamiska området i världen. En stark kunskapsbaserad ekonomi ansågs kunna stimulera sysselsättningen och främja de sociala och miljöpolitiska program som leder till hållbar utveckling och social sammanhållning. EU:s politik för ekonomisk och social sammanhållning motsvarar för närvarande 36 procent av Europeiska unionens totala budget, jämfört med 33 procent i den nya budgetplanen 2007 202-003. Efter utvidgningen den 1 maj 2004 ökade Europeiska unionens befolkning med 20 procent och den geografiska ytan med 25 procent, medan BNP endast ökade med 5 procent, vilket innebär att de regionala skillnaderna har fördubblats. Välståndet per person i EU-25 beräknas ha minskat med omkring 12,5 procent och andelen av befolkningen som bor i de regioner vars utveckling släpar efter beräknas ha ökat från 20 procent till 25 procent. Samtidigt kommer de mindre gynnade regionerna i EU-15 fortfarande att behöva stöd. 1. ANALYS AV FINANSIERINGSRAMARNA 1.1 Struktur- och sammanhållningsfonder 2000 2006 Nio mål sex instrument Vid Europeiska rådets möte i Berlin (mars 1999) reformerades strukturfonderna och Sammanhållningsfondens funktion justerades genom att resurserna koncentrerades. Fonderna tilldelades över 30 miljarder euro varje år mellan 2000 och 2006, vilket innebär 213 miljarder euro under en period av sju år. Det strukturpolitiska föranslutningsinstrumentet (ISPA) och det särskilda föranslutningsprogrammet för jordbruket och landsbygdens utveckling (Sapard) kompletterade Phareprogrammet för att främja ekonomisk och social utveckling i kandidatländerna i Central- och Östeuropa. Sammanhållningsfonden De fyra strukturfonderna 1 18 miljarder euro 195 miljarder euro Strukturfonderna har klart definierade prioriteringar: 70 procent av fondmedlen skall gå till regioner vars utveckling släpar efter. Där bor 22 procent av Europeiska unionens befolkning (Mål 1). 11,5 procent av fondmedlen skall stödja ekonomisk och social omvandling i regioner som upplever strukturella problem. 18 procent av Europeiska unionens befolkning lever i sådana områden (Mål 2). 1 Dessa är Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Fonden för fiskets utveckling och utvecklingssektionen i Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket. PE 350.022v02-00 2/14 DT\551978.doc
12,3 procent av fondmedlen skall främja modernisering av utbildningssystemen och skapa arbetstillfällen (Mål 3) utanför Mål 1-regionerna, där sådana åtgärder ingår i strategierna för att komma ikapp. Utfasningsregionerna övergångsstöd för regioner som inte längre är behöriga för Mål 1 och 2. Det finns även gemenskapsinitiativ till gemensamma lösningar på specifika problem. För dessa utnyttjas 5,35 procent av strukturfondernas medel för gränsöverskridande, tillfälligt och interregionalt samarbete (Interreg III), hållbar utveckling i städer och förfallna tätbebyggda områden (Urban II), landsbygdsutveckling via lokala initiativ (Leader +), förhindrande av ojämlikhet och diskriminering vid tillträde till arbetsmarknaden (Equal). Från den 1 januari 2007 är det tänkt att ny lagstiftning som skall ersätta den nuvarande träder i kraft. 1.2 Förslag till en reformerad struktur- och sammanhållningspolitik 2007 202-003 Tre mål tre instrument Observera att programmen under rubrik 1b kommer att stödjas av finansiella medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) 1, Europeiska socialfonden (ESF) 2 och Sammanhållningsfonden 3. Alla tidigare åtgärder som gäller jordbruk och fiske (Fonden för fiskets utveckling och utvecklingssektionen i Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket) ligger nu under rubrik 2. När det gäller budgetplanen 2007 202-003 antog kommissionen ett budgetförslag för ett utvidgat EU bestående av 27 medlemsstater (de 15, de 10 nya medlemsstaterna samt Bulgarien och Rumänien). Kommissionen menar att sammanhållningspolitiken bör ha en gemensam budgetrubrik med ökade resurser. I ekonomiska termer föreslås en budget för 2007 202-003 som motsvarar 0,41 procent 4 av bruttonationalinkomsten (BNI) i EU 27, eller 336,3 miljarder euro för denna period (eller 344,9 miljarder euro med administrativa kostnader och Europeiska unionens solidaritetsfond). Sammanhållningsfonden Två strukturfonder 5 66,99 miljarder euro 273,31 miljarder euro 1 KOM(2004)0495. 2 KOM(2004)0493. 3 KOM(2004)0494. 4 Tidigare 0,46 procent av BNI, men 0,05 procent som avser fiske/jordbruk har flyttats till rubrik 2. 5 Dessa är Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden. Fonden för fiskets utveckling och utvecklingssektionen i Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket ligger nu under rubrik 2. DT\551978.doc 3/14 PE 350.022v02-00
Föreslagen finansieringsram för rubrik 1b i miljoner euro (med tre decimaler) År [n] [n+1] [n+2] [n+3] [n+4] [n+5 och följ. år] Totalt Åtaganden 49 021 50 903 52 704 53 921 55 159 116 373 378 082 Utbetalningar 16 611 29 483 33 468 38 808 45 042 98 296 261 709 Kommissionen beräknar att utgifterna under denna rubrik bör öka med 33 procent (jämfört med utgifterna under 2006) och nå 50,1 miljarder euro 202-003. Den föreslagna fördelningen mellan politikområdena är 78 procent för konvergens, 18 procent för regional konkurrenskraft och sysselsättning och 4 procent för territoriellt samarbete. Enligt rådets diskussion kommer 45 procent av den totala budgeten att omsättas i rikare medlemsstater och 55 procent i de mindre välmående medlemsstaterna. Kommissionen vill behålla ett intensitetstak för utgifterna på 4 procent per person. Gemenskapens prioriteringar Mål 1, Mål 2 och Mål 3 skall ersättas med tre nya mål: konvergens, regional konkurrenskraft och sysselsättning respektive territoriellt samarbete. Konvergensmålet: (ERUF, ESF, Sammanhållningsfonden). Totalt 262,3 miljarder euro under en 7-årsperiod, vilket motsvarar 78 procent av den totala budgeten. Stöd till tillväxt och sysselsättningsskapande åtgärder i de regioner där utvecklingen släpar efter. Målet kommer att beröra de regioner vars BNI per person är mindre än 75 procent av genomsnittet i EU-25. Målet kommer under en övergångsperiod att innebära avvikelsestöd på 22 miljarder till sammanhållningsländer som för tillfället är bidragsberättigade (genomsnitt EU-15 < 90 procent) men som inte längre kommer att tillgodose detta kriterium av rent statistiska skäl (den så kallade statistiska effekten av utvidgningen 1 utfasningsregionerna ). Kommissionen beräknar att utgifterna bör öka med 40 procent (jämfört med utgifterna under 2006) och nå 40,1 miljarder euro 202-003. Målet Regional konkurrenskraft och sysselsättning: (ERUF, ESF). Totalt 60,5 miljarder under en 7-årsperiod, vilket motsvarar 18 procent av hela strukturfondsbudgeten. Stöd för att skapa en mer dynamisk industriell ekonomi i enlighet med målen från Lissabon och Nice. Kommissionen föreslår en dubbelspårig strategi på såväl regional som nationell nivå. Regionala program kan hjälpa till att förutse ekonomisk förändring, och på nationell nivå kommer ESF-fonder att kunna hjälpa arbetstagare och företag. För infasningsregionerna kommer ESF att svara för högst 50 procent. Kommissionen beräknar att utgifterna bör öka med 6 procent (jämfört med utgifterna under 2006) för att sedan nå 7,4 miljarder euro 202-003. 1 Kommissionen föreslår avtal för de statistiska utfasningsregionerna, särskilt - ett tak på 85 procent av 2006 års stödnivå, - en avvikelse på 85 procent under 2007 och 2008, 80 procent 2009, 75 procent 202-000, 70 procent 202-001, 65 procent 202-002 och 60 procent 202-003, - ett totalt genomsnittligt stöd på 66 procent av summan som de skulle ha fått som fullvärdiga konvergensregioner, - 75 procents medfinansiering i enlighet med Berlinavtalet om utfasning. PE 350.022v02-00 4/14 DT\551978.doc
Målet Territoriellt samarbete: (ERUF). Främjande av balanserad utveckling i territoriet. Kommissionen föreslår ett nytt mål för gränsöverskridande och interregionalt samarbete under en övergångsperiod som kommer att tilldelas 4 procent av hela strukturfondsbudgeten, vilket innebär 13,5 miljarder euro under 7 år. Alla regioner längs de inre och yttre gränserna kommer att kunna samarbeta med sina grannländer. I det sammanhanget vill kommissionen inrätta två nya rättsliga samarbetsinstrument: Europeiska gruppen för gränsöverskridande samarbete 1 för inre gränser och ett nytt grannskapsinstrument för Europeiska unionens yttre gränser. Kommissionen beräknar att utgifterna bör öka med 14 procent (jämfört med utgifterna under 2006) för att sedan nå 2,2 miljarder euro 202-003. Nya inslag I anslutning till konvergensmålet framförs förslag om att inrätta ett speciellt program för de sju randregionerna (Guadeloupe, Martinique, Franska Guyana, Réunion, Kanarieöarna, Azorerna och Madeira). Regioner vars utveckling släpar efter kommer att fortsätta att vara berättigade till statligt stöd, vilket även randregionerna kommer att vara under en övergångsperiod. Kommissionen föreslår att slopa det nuvarande systemet med dess detaljerade karta över bidragsberättigade områden på subregional nivå och föreslår istället ett nytt system för bidragsberättigande som stämmer med de tre prioriteringarna. Förenklad hantering baserad alltmer på subsidiaritet och decentralisering medlemsstaterna görs ansvariga för kontroller. Tillväxtregleringsfonden, som skall tillåta en snabb reaktion på ekonomisk lågkonjunktur och handelskriser, skall etableras med en budget på 1 miljard euro (från anslag som inte använts från 1a Konkurrenskraft) som kan kompletteras med vilka medel som helst som stått outnyttjade under två år från ERUF och ESF på högst 1 miljard euro). ERUF skall medfinansiera moderniseringen av grundläggande infrastruktur (transport, telekommunikation och energi) och miljöskydd (vatten och avfallshantering samt förhindrandet av miljömässiga och tekniska risker). ESF kommer att utvidga sin roll som det huvudsakliga instrumentet för den europeiska sysselsättningsstrategin (EES). Sammanhållningsfonden för investering i transportinfrastruktur och miljö kommer endast att gynna stater med en BNP som understiger 90 procent av gemenskapens genomsnitt. 1.3 Mervärde Strukturfonderna finansierar fleråriga program med fokus på utvecklingsstrategier som utformats i partnerskap mellan regionerna, medlemsstaterna och Europeiska kommissionen. Strukturfonderna har alltid haft hög prioritet hos Europaparlamentet. Under 1999 gjorde Europaparlamentet sitt yttersta för att övertyga medlemsstaterna om att strukturfonderna är centrala instrument för regional konvergens och att de därför bör prioriteras. Sammanhållningsfonden finansierade direkt specifika projekt som rör miljö- och transportinfrastrukturen i Spanien, Grekland, Irland och Portugal där BNP var mindre än 90 procent av gemenskapens genomsnitt i EU-15. Den positiva effekten av Sammanhållningsfonden är särskilt tydlig på Irland, där BNP direkt före utvidgningen uppnådde 118 procent, vilket var långt över genomsnittet i EU-15. 1 KOM(2004)0496. DT\551978.doc 5/14 PE 350.022v02-00
1.4 Särskilda problem Den totala andelen utestående åtaganden (RAL) uppgick för strukturfondsprogrammen till 62,3 miljarder euro den 31 december 2003. En stor del av den summan, 53,2 miljarder euro, gäller perioden 2000 2006. Detta innebär ett genomförande på 54 procent av åtagandena. Utgiftsnivån för avslutningen av programmet 1994 1999 är också ganska låg. Av 7,7 miljarder euro användes endast 2,2 miljarder. Med tanke på den samlade erfarenheten inom området för strukturella program (opålitligheten i medlemsstaternas prognoser om utgiftskapaciteten och behovet av utgifter) kan man förvänta sig att flera medlemsstater inte kommer att kunna ta till sig det ekonomiska stöd som planerats för perioden 2007 202-003. Kommissionen uppskattar att avvikelserna mellan åtaganden och utbetalningar kommer att fortsätta att öka, och följaktligen även öka i RAL. Kommissionen beräknar att de ackumulerade obetalda åtagandena (RAL) 202-003 kommer att uppgå till 225 miljarder euro (i dagens priser). Det är oroväckande att politiken utformas och fonder budgeteras år efter år utan att fonderna utnyttjas. Risken för att denna situation kan få negativ inverkan på Europeiska unionens legitimitet i offentlighetens ögon får inte undervärderas. Det kan därför tyckas lämpligt att ta större hänsyn till balansen mellan kommissionens beredning av politiska förslag och ansvaret för att dessa genomförs korrekt. 2. FRAMTIDA GENOMFÖRANDE Kommissionen och medlemsstaterna förvaltar strukturfonderna gemensamt eller decentraliserat. Denna typ av förvaltning kräver goda rutiner och disciplin från båda sidor. Trots att kommissionen genomförde flera förbättringar enligt revisionsrättens rekommendationer för den förra perioden 1994 1999 och trots 2003 års lagstiftning uppvisar medlemsstaterna fortfarande många svagheter i de system som övervakar och kontrollerar genomförandet av Europeiska unionens budget. Som ett resultat av detta innehöll betalningarna under 2000 2006 fortfarande samma fel och i samma omfattning som under tidigare år, vilket kraftigt försenade utgifterna. 2.1 Utvärdering I revisionsrättens nyligen publicerade årsrapport för 2003 upprepas återigen att det inte finns någon rimlig garanti för att medlemsstaterna genomför effektiva övervakningssystem och kontroller inom viktiga områden i budgeten för att hantera riskerna i samband med de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Den största risken som rör laglighet och korrekthet i utgifterna för strukturåtgärder utgörs enligt revisionsrätten av kommissionens och medlemsstaternas delade förvaltning och mångfalden av organ och myndigheter med olika kontrollstrukturer och rutiner. Som ett resultat av detta har kommissionen ofta svårt att få tillräcklig bekräftelse på att de transaktioner som görs i medlemsstaterna för perioden 2000 2006 är lagliga och korrekta, eftersom hanteringen och kontrollsystemen i medlemsstaterna inte i samtliga fall ger en tillräcklig försäkran om utgifternas laglighet och korrekthet. Revisionsrätten uppmanar kommissionen att ta initiativ till att förbättra de interna kontrollsystemen i samverkan med medlemsstaterna. Fler stickprovskontroller rekommenderas också. PE 350.022v02-00 6/14 DT\551978.doc
Den nuvarande kommissionens förslag kommer, som det nu ser ut, att ge medlemsstaterna ännu större makt över kontrollerna, och därför är det viktigt att noggrant analysera om de nya förslagen kommer att förbättra situationen i någon betydande omfattning. Det bör noteras att kommissionens interna revisionsenhet rekommenderar att en redovisningsförklaring introduceras och att denna åtgärd inte står med i det nya förslaget. I korthet är redovisningsförklaringen ingenting annat än ett årligt åtagande från varje förmånstagande medlemsstat att på högsta nivå (finansminister eller premiärminister) och före utbetalning förklara att ordentliga kontrollsystem finns och att inrätta en tydlig rättsmyndighet för påföljder som påverkar hela finansieringen av den berörda medlemsstaten. Redovisningsförklaringen är intressant därför att den förankrar medlemsstaternas nödvändiga deltagande för att förbättra den ekonomiska hanteringen inom Europeiska unionen på politisk nivå. Den finansminister som vill fortsätta att vara finansminister föredrar nog att inrätta välfungerande övervakningssystem och kontroller istället för att behöva förklara för sitt parlament varför statskassan måste betala tillbaka stora summor till Europeiska unionen. Föredraganden anser det mycket viktigt att varje medlemsstat accepterar detta villkor innan strukturfondernas fördelningsnivå diskuteras. 2.2 Bedömning De rättsliga åtaganden enligt strukturfonderna som ännu inte framträder som budgetåtaganden uppgår till cirka 200 000 miljoner euro, vilket motsvarar fem års utbetalningar. Denna trend utgör en alldeles särskild utmaning för Europeiska unionen, nämligen ökningen av utestående åtaganden utgifter som juridiskt sett har godkänts men som fortfarande måste utföras. I slutet av 2003 motsvarade dessa utgifter värdet av fem års betalningar med den aktuella utgiftsnivån, en kraftigt försämrad situation jämfört med samma tid under förra budgetplanen. Situationen orsakas av en alltför ambitiös budgetering och oförmåga hos medlemmar och förmånstagande stater att utnyttja EU-medel, delvis beroende på förseningar med att inrätta nödvändiga administrativa och övervakande organ och delvis beroende på ett otillräckligt antal projekt som är berättigade till gemenskapsfinansiering. En realistisk uppskattning av utgiftskapaciteten och valet av rätt tidpunkt för dessa utgifter bör göras då man utarbetar budgeten inför perioden 2007 202-003. En betydande del av den nya perioden kommer att krävas för att avsluta åtaganden som gjorts under innevarande period 2000 2006. Om inte speciella åtgärder vidtas av medlemsstaterna kommer underutnyttjandet under den nya perioden att förvärra problemet och skapa ännu större avvikelser mellan budgetering och utgifter. 3. MÖJLIGT ALTERNATIV TILL KOMMISSIONENS FÖRSLAG Målen under rubrik 1a och 1b är i vissa fall kompletterande och överlappande. Investeringar i infrastruktur och miljö, förbättring av konkurrenskraften, lösning av gränsrelaterade svårigheter, investering i mänskliga resurser, forskning och stimulering av ekonomin nämns i samtliga prioriteringsmål under rubrik 1. Detta steg mot gemensamma DT\551978.doc 7/14 PE 350.022v02-00
fonder för olika politiska områden kommer kanske att kunna harmonisera administrativa krav för genomförandet och förenkla det. Strukturfonderna är gemenskapens näst största finansieringsorgan som är inriktat på att tillföra medborgarna ett mervärde. Det är därför viktigt att garantera flödet (likviditeten) av ekonomiska resurser från strukturfonderna, som ifall de inte utnyttjas inte får en positiv effekt på gemenskapen. Det är därför viktigt att ta de befintliga politiska åtagandena i beaktande och matcha begränsade ekonomiska resurser mot en realistisk utvärdering av vad som behövs och vad man har råd med för att uppnå de gemensamma målen. Följande skulle därför kunna bli föremål för diskussion: Kombinera strukturerna i Landsbygdsutveckling och tidigare Mål 2 för att utvidga bidragsberättigandet. Ramens varaktighet (4 5 6 år) för att se till att tillräckliga resurser är tillgängliga för motsvarande politiska prioriteringar. Undersök om det politiska beslutet om ett årligt utgiftsmål är lämpligt (svårt att genomföra när det gäller strukturfonder) och om svaret blir ja, finns det i så fall en nödvändig flexibilitet i mekanismen för att garantera utgifter? Fundera över möjligheten att genomföra projekt som medfinansieras genom lån eller kapitalmarknad. Ger strukturfondernas nuvarande målinriktade struktur rum för någon flexibilitet som kan anpassa sig efter till exempel prioriteringsförändringar? Skall den nedre gränsen för Europeiska unionens solidaritetsfond (som det enda flexibla instrumentet) höjas? Skall gränsen för tillväxtregleringsfonden omprövas, för att uppmuntra offentliga och privata investeringar som skulle använda anslag som förblir oanvända varje år? Skall resurserna omfördelas inom rubrik 1 och, om svaret är ja, var kan de göra maximal nytta för medborgarna? Vilken är den kritiska massa som behövs för att uppnå gemenskapens mål för 2007-202-003? Kommer medlemsstaterna att kunna följa tilläggsprincipen och tillhandahålla de belopp som behövs? 4. SLUTSATSER Strukturfonderna och sammanhållningspolitiken har varit katalysatorer för nya former av samverkan, där de regionala och lokala myndigheterna, nationella regeringar och Europeiska unionen i ett samarbete både inom och över nationella gränser har planerat och genomfört gemensamma utvecklingsstrategier. Vissa problem kan man dock förvänta sig: Det skulle kunna bli problem med den tillgängliga kapaciteten att införliva de föreslagna beloppen i själva verket oanvända och frigjorda belopp. Det finns ett behov av att förbättra prognosmetoderna och pålitligheten i de kontroller som utförs av medlemsstaterna. PE 350.022v02-00 8/14 DT\551978.doc
De nuvarande administrativa förfarandena behöver rationaliseras och förenklas, för att lätta medlemsstaternas administrativa börda, vid behov genom att revidera de relevanta bestämmelserna i budgetförordningarna. Diskussionen om struktur- och sammanhållningsfonder bör föras inom ramen för de diskussioner som hittills hållits i Europaparlamentet, speciellt i utskottet för regional utveckling, Regionkommittén och rådet. Avslutningsvis i detta arbetsdokument skulle föredraganden vilja koncentrera sig på följande alternativ till en fortsatt diskussion: a) Lämpligheten av att behålla den utgiftsnivå som föreslagits av kommissionen. b) Inom vilket geografiskt område, för vilket mål och i vilken omfattning kan man minska det totala belopp som föreslagits av kommissionen utan att hindra Europeiska unionens sammanhållningspolitik, om det totala beloppet minskas i strukturfonderna (på grund av ett lägre tak)? I diskussionen om alternativ b) och innan Europaparlamentet tar ställning bör kommissionen klargöra ett antal saker, bland annat följande: Kan en ökning som är mindre än den som förutsatts av kommissionen vara en möjlig lösning? Kan denna minskning realiseras genom en linjär nedskärning? Kan ett uteslutande av Mål 2-regioner vara mer acceptabelt? Kan uteslutandet av Mål 1-regioner från de rika staterna vara ett alternativ? Kan man överväga att dra in utfasningsmekanismen? Föredraganden är medveten om att de frågor som måste diskuteras är känsliga och uppmanar kommissionen att svara på vilka konsekvenserna blir för varje redovisat scenario. Viktiga argument Valet som skall göras i samband med nästa budgetplan och i synnerhet om sammanhållningspolitiken handlar inte bara om pengar. Det är en fråga om politisk inriktning: vill vi ha en mer sammanhållen union som kan utvecklas snabbare eller vill vi ha en union med större skillnader och fattiga regioner som bromsar den ekonomiska och politiska integrationsprocessen? Detta val kommer att avgöra Europeiska unionens ekonomiska framtid och påverka vårt politiska perspektiv: utan ökade strukturfonder kommer de nya medlemsstaterna att blockera beslut om en djupare integration och de gamla medlemsstaterna kommer inte få några utvidgade marknader för sina produkter. DT\551978.doc 9/14 PE 350.022v02-00
Teknisk information Prognosskillnader för 2003 och tidigare år Mdr euro Prognos Utbetalat Skillnad % 1998 25,8 22,8-3,0 13 % 1999 29,1 21,6-7,5 35 % 2000 22,2 19,8-2,4 12 % 2001 10,2 5,7-4,5 79 % Program före 2000 Program 2000 2006 (*) Samtliga program Sammanhållningsfond * betalningar inkl. betalningar i avräkning 2002 7,0 1,1-5,9 534 % 2003 5,0 3,5-1,5 43 % 2001 18,0 14,7-3,3 22 % 2002 27,8 19,0-8,8 46 % 2003 34,2 22,7-11,5 51 % 2001 28,2 20,4-7,8 38 % 2002 34,8 20,1-14,7 73 % 2003 39,2 26,2-13,0 50 % 2001 3,8 2,0-1,8 90 % 2002 2,8 3,1 +0,3-10 % 2003 2,4 2,2-0,2 9 % Tabellen nedan visar antalet utestående åtaganden i varje medlemsstat i slutet av 2003 1. De utestående åtagandena i denna tabell är även uppdelade mellan de olika programperioderna 2. Sedan 2002 är Italien den medlemsstat som har det högsta antalet RAL, följt av Spanien och Tyskland. Självklart beror antalet utestående åtaganden hos en medlemsstat framförallt på den statens andel i den totala ekonomiska fördelningen. RAL för flera medlemsstater är dock större än medlemmarnas andelar i den totala fördelningen. Nedan presenteras en mer detaljerad analys av programperioderna. Utestående åtaganden uppdelade på ursprungsperiod (i miljoner euro) 60 000 milj Ecu 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 1989 1993 period före 1989 2000 2006 period RAL 1994 1999 period RAL 0 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Den 31 december 1 Interreg (delvis), Peace och olika belopp för tekniskt stöd är upptagna under blandat (se sektion 1.6). 2 RAL före 1994 (som uppgår till 84 miljoner euro) som inte längre är viktiga har hamnat i samma grupp som 1994 1999 RAL. PE 350.022v02-00 10/14 DT\551978.doc
Utestående åtaganden fördelade på ursprungsår Cirkeldiagrammet visar att nästan 90 procent av RAL gäller åtaganden som gjorts under nuvarande programperiod. Närmare 80 procent gäller åtaganden som gjorts under de senaste två åren. Utestående åtaganden i slutet av 2003 efter ursprungsår 47,1 % 30,4 % 7,7 % 1,5 % 10,0 % 1,5 % 1,8 % före 1998 1998 1999 2000 2001 2002 2003 DT\551978.doc 11/14 PE 350.022v02-00
Ackumulerade betalningar vid slutet av 2002 och nya betalningar under 2003 uppdelade på medlemsstaterna (mainstreamprogram och gemenskapsprogram) jämförda med den nationella fördelning som är tillgänglig för perioden 2000 2006 utan reserver 1 Totalt 19,9 % 13,6 % 66,5 % Peace 7,0 % 1,7 % Interreg 7,1 % 4,1 % 91,3 % 88,8 % Sverige 18,6 % 15,9 % 65,5 % Portugal 27,1 % 18,6 % 54,3 % Nederländerna Luxemburg Italien 8,2 % 7,4 % 11,8 % 12,1 % 12,7 % 14,0 % 84,4 % 76,1 % 73,3 % Ackumulerat genomförande (%) i slutet av 2002 Irland Grekland 29,7 % 15,9 % 10,5 % 14,2 % 73,6 % 56,1 % Genomförande (%) 2003 För. kungarik. Frankrike 15,0 % 15,2 % 10,2 % 13,7 % 74,8 % 71,1 % Kvar att genomföra (%) Finland 19,2 % 14,8 % 66,0 % Spanien 25,4 % 15,4 % 59,2 % Danmark 14,1 % 14,4 % 71,5 % Tyskland 24,6 % 13,4 % 62,0 % Belgien 15,8 % 11,4 % 72,8 % Österrike 23,2 % 15,6 % 61,2 % 0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 70 % 80 % 90 % 100 % Analysen av diagrammet leder till följande slutsatser: År 2003 ökade genomförandet kraftigt, både totalt sett och individuellt för praktiskt taget alla medlemsstater. I slutet av 202-003 uppskattades betalningar som gjorts (inklusive förskottsbetalningar) till 10,3 procent av fördelningen 2000 2006, betalningar som gjorts under 2002 till 9,6 procent av den fördelningen och betalningar som gjorts under 2003 till 13,6 procent. Endast genomförandet av Interreg- och Peace-programmen släpar efter. För tre av medlemsstaterna, Danmark, Italien och Luxemburg, översteg betalningarna under 2003 summan av betalningarna för de tre föregående åren. 1 Alla betalningar (och ekonomiska fördelningar) från Interreg och Peace har angetts separat för att man skall kunna jämföra de olika staterna. Betalningarna fördelas visserligen ofta i bokföringen till det land som har hand om det specifika initiativet och relaterade betalningar, oberoende av den slutliga förmånstagaren. Detta hindrar en meningsfull analys av genomförandet av de belopp som ställts till varje stats förfogande. PE 350.022v02-00 12/14 DT\551978.doc
Ackumulerade betalningar vid slutet av 2002 och nya betalningar under 2003 uppdelade på mål, jämfört med den totala fördelningen tillgänglig för perioden 2000 2006 utan reserver Mål 1 21,8 % 14,2 % 64,0 % Mål 2 13,7 % 16,2 % 70,1 % Mål 3 20,8 % 11,2 % 68,0 % FFU 15,0 % 7,6 % 77,4 % Ackumulerat genomförande (%) i slutet av 2002 Leader 7,5 % 4,1 % 88,4 % Genomförande (%) 2003 Interreg 7,1 % 7,1 % 85,8 % Kvar att genomföra (%) Equal 7,3 % 10,0 % 82,7 % Urban 8,9 % 10,5 % 80,6 % Totalt 19,9 % 13,7 % 66,4 % 0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 70 % 80 % 90 % 100 % Följande tre slutsatser verkar självklara: År 2003 ökade genomförandet av betalningar betydligt både generellt och för de flesta målen (frigörningssystem har införts). Mål 1 klarar sig bäst i relativa termer, följt av Mål 3 och Mål 2. I alla tre fallen var betalningarna i slutet av 2003 nära (i fallet med mål 1, över) 1/3 av respektive fördelning för 2000 2006 (jämfört med cirka 1/5 i slutet av 2002). Genomförandet har fortfarande varit mycket långsammare i alla gemenskapsinitiativ och alla hade i slutet av 2003 betalat ut mindre än 20 procent av sina avsättningar för perioden. Diagrammet visar att genomförandet av gemenskapsinitiativen släpar efter genomförandet av mainstreamprogrammen med ett år eller mer. DT\551978.doc 13/14 PE 350.022v02-00
Prognosskillnader 2000 2006 milj euro, 2003 Prognos Betalningar Skillnad % Luxemburg 22 6-16 279 % Belgien 306 86-220 254 % Förenade kungariket 3 180 1 074-2 105 196 % Nederländerna 490 195-295 152 % Grekland 3 266 1 480-1 786 121 % Italien 5 680 3 489-2 192 63 % Tyskland 5 120 3 435-1 685 49 % Danmark 116 83-34 41 % Irland 562 418-144 34 % Portugal 3 554 2 958-596 20 % Österrike 266 224-43 19 % Sverige 380 323-58 18 % Spanien 8 054 6 813-1 241 18 % Frankrike 2 145 1 857-288 16 % Finland 304 272-31 12 % TOTALT (*) 34 249 22 715-11 534 51 % (*) Totalen skiljer sig från summan av delarna eftersom betalning av vissa poster i prognosen inte kan fördelas till enskilda medlemsstater PE 350.022v02-00 14/14 DT\551978.doc