Helsingfors Tidningar Kronologi Helsingfors Tidningar var den första enskilda tidningen i huvudstaden och är grundad 1829 av G.O. Wasenius. Tidningens glansperiod inföll under Zacharias Topelius redaktörstid 1841-60 och var landets ledande tidning under långa tider. Utkom till1859 två gånger i veckan och hade onekligen en stark litterär och bildad prägel. Fick en modern och ledig stil under Topelius tid. Tidningen blev 1862 under August Schaumans ledning sexdagars. Från och med 1864 en fennomansk anstrykning med kraftigt minskade spridningssiffror som följd och lades slutligen ned 1866. Hur avspeglades samtiden i tidningen? Helsingfors Tidningar var redan från början väldigt samhällsmedveten och etablerade sig i de litterära finlandssvenska kretsarna i Helsingfors. Under Topelius tid förstärkte tidningen sin profil som samhällsdebattör ytterligare. Förryskningen, nationalismen och språkdebatten på 1850- och 60-talen var viktiga och ständigt återkommande ämnen. Zachris Topelius skrev sin Fältskärns berättelser som en följetong i tidningen 1851-56. Fältskärns berättelser En rad skildringar ur Sverige-Finlands historia av Zachris Topelius, först publicerade som följetong i Helsingfors Tidningar 1851-56 och sedan utgivna i bokform 1853-67. Behandlar den finländska adelsätten Bertelskölds och bondeborgarsläkten Larssons öden under perioden 1632-1772. Ett av författarens huvudintressen gällde kampen mellan envälde, adelsvälde och ständervälde och den ståndsrivalitet som var förbunden med den. Intresset hade sin bakgrund i den aktualitet som frågan om statsskicket fick under 1850- o. 60- t. Helsingfors Tidningar före Topelius Under hela Topelius tid som redaktör rådde förhandscensur för pressen i Finland. Det innebar att utrikespolitiska nyheter länge fick publiceras bara av det officiella organet Finlands Allmänna Tidning, och pressens val av ämnen och infallsvinklar begränsades. Någon debatt om politiska frågor kunde egentligen inte föras. Seriösa artiklar var av tradition mycket utförliga i finländsk press och inte det minsta läsvänliga eller anpassade för en icke-akademisk publik. Det mindre seriösa materialet var å andra sidan påfallande lättviktigt importgods utan någon anknytning till inhemska, lokala förhållanden. Det stående innehållet i Helsingfors Tidningar före Topelius bestod av kungörelser, utnämningar, stiftsnyheter och börskurser. Notiser ur utländska blad om rena kuriositeter publicerades under rubriken Pot-Pourri och insända dikter eller översättningar av dikter ingick
då och då. Läsarna fick också ta del av översatta följetonger. Torgpriser och upplysningar om vilka utsocknes resande som besökte Helsingfors var lokalt material, och hit kan notiserna om konserter och gästande teatersällskap liksom annonserna också räknas. Följetongerna, som kom från den franska journalistiken, var en viktig ingrediens i 1800-talets tidningar. Topelius gillade följetonger och publicerade genom åren den ena berättelsen efter den andra. Läsekretsen som tidigare hade fått hålla till godo med tafatt översatta följetonger om En natt på Nilen kunde nu läsa samtidsnoveller, historiska skildringar och spännande spökhistorier som utspelade sig i hemlandet. Majfesten 1848 Studenternas majfest på Floradagen 1848 är en märkesdag i Finlands kulturhistoria. Runebergs Vårt land sjöngs då för första gången i Fredrik Pacius tonsättning och Fredrik Cygnæus höll ett synnerligen bejublat tal. Festen har framstått som en stor manifestation av nationell hänförelse och studententusiasm mycket på grund av Topelius framställning i Helsingfors Tidningar. I skildringen av festen utnyttjade Topelius skickligt de publicistiska uttrycksformer som stod honom till buds. Den 17 maj ingår ett utförligt och högstämt reportage, där Topelius återkallar stämningen när Hr C. med lågande wältalighet prisade lyckan att wara född i ett land så skönt som Finland och derwid pekade han på aftonskimret i wikarna och månen som höjde sig i wårnatten öfwer grantopparna och talade om alla Finlands minnen och Finlands hopp, med maning att för detta land lefwa och dö, då tårades månget öga och de swällande känslorna sökte sig luft i outsläckeliga jubelrop, som icke sällan afbröto talet. Till sist blottades alla hufwuden för Finlands namn, musik och sång uppstämde Wårt land, som begärdes om och åter om; enthusiasmen war obeskriflig. I följande nummer av tidningen, den 20 maj, publicerar Topelius dikten Finlands Namn där han i bunden form skildrar majfesten. Dikten hör till hans mest uppskattade med nationellt motiv. Reportaget avslutas med upplysningen att hela majfesten, som, med allt sitt jubel, dock aflopp med en ordning, en måtta, som af alla erkändes, qwarlemnade hos alla ett angenämt och lifwande minne. Men Topelius är inte enbart en högstämd krönikör och festpoet. I majbrevet till Leopold rapporterar kåsören Topelius om mängderna alkohol som gick åt under festen, de 5 000 cigarrerna och de 600 glasen som krossades eller försvann när folket tog över på nattkröken och tjufpojkar nappade åt sig smörgåsar och cigarrer, käringar plockade glas i förklädena. Så belyser han i olika perspektiv högt och lågt i huvudstadens liv. Topelius tid på Helsingfors Tidningar Under 1800-talets första hälft fanns det sammanlagt bara sju journalister som arbetade inom pressen i mer än tio år. Topelius jobbadr nästan dubbelt längre, då han var 19 år som redaktör (1841-1860) på Helsingfors Tidningar, som gavs ut år 1826-1866. Då Topelius började på
Helsingfors Tidningar fanns det endast sju tidningar i Finland, och alla var svenskspråkiga. Då Topelius började var tidningen ett litet blad som utgavs två gånger i veckan. Tidningen hade 700 prenumeranter men upplagan steg kontinuerlig. Sista året Topelius arbetade för tidningen hade den som bäst en upplaga på 2 356 prenumeranter. Det var nästan dubbelt så mycket som de näst största tidningarna. Den läsande svenskspråkiga publiken i hela landet år 1860 uppskattades till 30 000 (tidningen lästes av knappt åtta procent). Därmed kan konstateras att Helsingfors Tidningar hade växt stadigt under Topelius tid till Finlands viktigaste medium. Leopoldinerbreven Då Topelius tog över som redaktör på Helsingfors Tidningar dröjde det inte länge förrän tidningen fick en ny stil. Hans stil var lätt och elegant. August Schauman som grundade Hufvudstadsbladet fortsatte Topelius traditioner med en kåserande still. Som kåsör blev Topelius mest mest känd för Leopoldinerbreven som publicerades i Helsingfors Tidningar. De sociala och politiska texterna var påhittade korrespondenser till en påhittad landsman, löjtnant Leopold I Grusien. Breven innehåller en koncentrerad dos lättsamt framförda nyheter och små slängar till helsingforsarna eller till konkurrerande tidningar. Dessutom innehöll breven anspelningar på censuren som försvårade redaktörens arbete. Färdbeskrivningar hade publicerats redan på 1700- talet men Topelius gjorde resebreven till en populär reportageform. Breven utkom så gott som månatligen under elva års tid. Spridning och censur Prenumeranter hittades över hela landet, så tidningen kan betraktas som en rikstidning. Exemplar skickades också till St. Petersburg och Stockholm. Främst var det överklassen som läste det och Topelius stil tilltalade mest kvinnor. Hans stil var har också varit förebild för många kvinnliga författare i Finland. En orsak till den lättsmälta skrivstilen kan bero på den hårda censuren. Varje tidningsnummer skulle lämnas in till censorn senast 24 timmar före utgivning. Politiska nyheter och frågor var tabu på det ryska 1800-talet. Ibland censurerades det till och med ord, inte endast känsliga ämnen. Utrikespolitiska nyheter fick länge publiceras bara av det officiella organet Finlands Allmänna Tidning, och pressens val av ämnen och infallsvinklar begränsades. Någon debatt om politiska frågor kunde egentligen inte föras. Den strängaste perioden av censur för det tryckta ordet var åren 1846-1854 men avslutades i och med Krimkriget då behovet av information om krigshändelserna återinförde utrikesnyheterna även i de finskspråkiga tidningarna. Topelius gjorde ett antal banbrytande sociala reportage i Helsingfors Tidningar. De tre viktigaste är: Arbetarebostäder nr 13 år 1857 Sparbanker och arbetarebostäder nr 15 år 1857
Huru de fattiga bo i Helsingfors nr 23 och 25 år 1859 Samtliga reportage behandlar bostadssituationen i Helsingfors. De två första behandlar också förhållandet mellan sparbanken och dess kunder och hur bankerna borde dela med sig av sitt ekonomiska överflöd för att förbättra de fattiga arbetarnas levnads- och bostadssituation. Den sista artikeln beskriver hurdant skick arbetarnas hyrestbostäder är och hur hyresvärden är gentemot hyresgästen. I texterna använder Topelius mycket adjektiv, speciellt negativa, för att måla de dåliga förhållandena. Ord som usel, eländig och osund används frekvent. Trots att ämnet var allvarligt använde Topelius ironi och en kritiserande humor, speciellt i Huru de fattiga bo i Helsingfors. Topelius åsikter och attityder kommer väl fram, han berättar ur egen synvinkel med få direkta anföringar och citat. De sociala reportagen hade de någon inverkan? Topelius försvarar den arbetande klassen och skapar sympatier för dem. Han skapar en social medkänsla hos läsaren. Han målar upp en kontrast där människan står mot myndigheterna och de små kämpar mot de stora. Medan Topelius berättar om de lägre samhällsklasserna kommer tidningen läsarna kom troligen från de högre samhällsklasserna, och just därför var de sociala reportagen viktiga. De lyfte fram socialekonomiska problem i Helsingfors och Finland. Topelius engagerade sig starkt inte enbart i arbetarklassens dåliga förhållanden och deras bostadsförhållanden utan lyfta också fram studenters sociala och ekonomiska bekymmer samt brister i den kommunala förvaltningen. Topelius kritiserade tjänstefolkets utsatta ställning och talade tidigt för folknöjen för de lägre klassernas trefnad. Hans reportage var medvetna och målet var att få läsarna att reagera. Och de reagerade. Pedagogiskt tog han upp problemen i artikelform och återkom till dem i fiktiva, kåserande brev för att låta obehagliga fakta lättare sjunka in. Reportagen stimulerade byggandet av sunda och billiga bostäder. Dessutom introducerade Topelius sociala reportage i finländsk tidningspress. Annorlunda layout Layouten i Helsingfors Tidningar, och den tidens tidningar över lag, skiljer sig mycket från dagens. Artiklarna och reportagen hade inga bilder i artiklarna. Överlag var det få bilder i tidningen den tiden. Fanns det bilder var det oftast små, ritade annonser. I dag publiceras alla reportage med beskrivande och dramatiska bilder. Kanske just saknaden på bilder i gamla dagstidningar gör att de känns mera tunglästa än dagens tidningar. Rubrikerna i tidningenvar också små och väckte inte uppmärksamhet. Små rubriker som inte väcker uppmärksamhet. Dessutom fanns det inga mellanrubriker och styckeindelningen var mycket sparsam. Det här är också en stor skillnad från dagens uppsättning av texter i tidningar.
Källor: Tiina Grönroos, Topelius reportage : en textanalys, kandidatavhandling, Svenska Kommunaloch socialhögskolan vid Helsingfors universitet, 1993 Tommila, P. & Salokangas R. Tidningar för alla. Den finländska pressens historia. Göteborg 2000.