Helsingfors Aftonblad Aftonposten

Transkript

1 Helsingfors Aftonblad Aftonposten Andreas Andersson och Sandra Arrila 18/ Projektarbete i Mediehistoria Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

2 Innehållsförteckning Inledning Från Aftonbladet till Helsingfors Aftonblad Mångsysslaren Viktor Pettersson Den nya tidningens profilering och innehåll Chefredaktören Ossian Reuter Helsingfors Aftonblad blir Aftonposten Aftonposten tar ställning Olika förmågor på redaktionen Presscensuren innebär slutet för Aftonposten Aftonbladet, Helsingfors Aftonblad och Aftonposten i siffror Källförteckning Inledning Helsingfors Aftonbladad gjorde entré i den finlandssvenska pressen i slutet av talet som ett resultat av ett politisk vägval. Tidningens levnadstid blev däremot kortvarig. Tre år efter det första numret kom ut ersattes tidningen av Aftonposten, som tillslut drogs in på grund av presscensuren i början av 1900-talet. Från Aftonbladet till Helsingfors Aftonblad Folkwännen var en veckotidning som började komma ut Från år 1882 framåt utgavs tidningen sex gånger i veckan, och 1893 förenades Folkwännen med konkurrenten Aftonbladet. Samma år gick tidningen i konkurs. Aftonbladets tryckeri såldes, och den 21 juni 1893 utkom första numret av Helsingfors Aftonblad. Tidningen var en efterföljare till Aftonbladet och liknade sin företrädare till format och innehåll, och utkom samma tider. Helsingfors lades till namnet för att tidningen inte skulle kunna förväxlas med svenska tidningen Aftonbladet, som också hade läsare i Finland. 2

3 Helsingfors Aftonblad skickades till föregångarens, Aftonbladets, prenumeranter, och utkom varje helgfri kväll (vanligtvis sex dagar i veckan). Mångsysslaren Viktor Pettersson Viktor Alfred Pettersson (f.17/ Helsingfors, d. 8/9 1919) var en framstående författare och tidningsman, som haft stort inflytande på Aftonbladet, Helsingfors Aftonblad och Aftonposten i egenskap av bland annat chefredaktör och ansvarig utgivare. Han hade ett förflutet som utgivare av det folkliga veckobladet Lördagskväll/Lördagen, som utkom från Där skrev han under pseudonymen Lördags- Pelle. Petterson gav också ut böckerna Bilder ur Skatuddslifvet i forna dagar (1881) och Den gamle polisgevaldigerns berättelser (1884). Han skrev även reseskildringar och kåserier. Pettersons två söner, Johan Alfred och Viktor (Vicke) Pettersson gick i sin fars fotspår och blev framgångsrika inom konst och litteratur. Den nya tidningens profilering och innehåll I flera nummer av tidningen klargörs dess linje, som med tiden förändrades lite grann. I det första numret tidningen offentliggörs att Helsingfors Aftonblad, som kommer att utan särskild afgift tillhandahållas Aftonbladets prenumeranter i Helsingfors och landsorten, skall söka i alla anseenden fylla de anspråk, som rättvisligen kunna ställas på en aftontidning i Helsingfors. Senare har slutet och skall därvid särskildt söka tillgodose den svenska arbetarklassens i hufvudstaden behov av tidningsläsning tillkommit. Innehållet bestod av nyheter om sådant som skett under dagen och inte hade hunnit ingå i morgonens tidningar. Det var huvudsakligen nyheter från huvudstaden men också från landsorten, Skandinavien, resten av Ryssland och världen. Sedan år 1866 hade det funnits telegrafförbindelse över Atlanten, och från 1893 framåt använde tidningen telefon i sitt arbete. Således var det inte något problem att få tag på utrikesnyheter. Integritetsskyddet verkar inte ha varit lika starkt som i dag. Ofta publicerades notiser om vem som blivit dömd för brott, fött barn eller anmälts resande, alltså vem som bor på vilket hotell. I nyhetsrapporteringen var politiken viktig, men tidningen hade ändå tydlig kvällstidningsagenda. Notiser om nöje och kultur ingick ofta, samt följetonger med berättelser och dikter. En halvsidas novell i stil med En altför älskvärd äkta man ingick i varje nummer. Också en hel del annonser ingick, allt ifrån annonsering av papperspåsar och brevpapper, fisknät, frisersalonger och Äkta Cognac, Rom, Arrak och Likörer säljer billigast Carl Bergroth. Mängden annonser varierade något, men ofta var hela förstasidan fylld av annonser. Prenumerationspriset var 10 mark och då fick prenumeranterna hem tidningen med posten. Under sin blomningstid år 1893 hade tidningen en upplaga på exemplar. Två år senare hade upplagan sjunkit till

4 Chefredaktören Ossian Reuter Ossian Reuter (f. 17/ i Västanfjärd, d. 8/ i Lovisa) fungerade som chefredaktör på Helsingfors Aftonblad under tidningens tre levnadsår. Han var son till Odert Reuter och gjorde en diger karriär som tidningsman. Förutom chefredaktörsposten, var han aktiv på många andra tidningar och tidskrifter. Mellan åren 1883 och 1887 redigerade han Ekenäs notisblad i radikal svensksinnad anda och arbetade efter det på Tammerfors Aftonblad. År 1890 blev han medlem av Nya Pressens redaktion. Efter tre år som chefredaktör på Helsingfors Aftonblad blev Ossian Reuter redaktör på Östra Nyland. Han hade en passion för kultur och arbetade för att höja fiskerinäringen vid sidan om redaktörsyrket, vilket resulterade i att Fiskeriföreningen i Finland grundades. Helsingfors Aftonblad blir Aftonpposten Helsinfors Aftonblad lades ner den 29 mars 1895 utan några förklaringar från redaktionens sida. Redan nästa dag fick Helsingforsborna en ny tidning på posten. Från och med den 30 mars 1895 blev Aftonposten den ledande eftermiddagstidningen i staden. Det var frågan om ett namnbyte med utgångspunkt i tidningens nya profilering som folkbildare med sikte på landsbygden. Då passade sig inte att ha huvudstadens namn i tidningens titel. Ingenjören Carl Erik Holmberg blev Aftonpostens ansvarige utgivare och redaktör medan litteratören Frans Johan Valbäck utsågs till redaktionssekreterare. Den före detta ansvariga redaktören för Aftonbladet, Viktor Pettersson blev lördagsredaktör på Aftonposten. Lektor Jonatan Reuter och operasångaren A. Uggla står för den litterära och estetiska respektive musikaliska kritiken. Tidningen förblev en sexdagarstidning och prenumerationspriset stannade på 10 mark. Aftonposten tar ställning I det första numret av Aftonposten redogör tidningen för bladets policy. Det konstateras att behovet av ett eftermiddagsblad är stort och att fenomenet redan är etablerat i den civiliserade världen. Tidningen deklarerar även att fortsätta utgivningen på samma sätt som dess föregångare, Helsingfors Aftonblad. Tidningen skriver också om de ekonomiska svårigheter som ständigt präglat eftermiddagstidningar, vilket har lett till att många har ifrågasatt behovet av en tidning vid sidan av den traditionella morgontidningen. Tidningen menar däremot att det ändå finns ett behov av ett aftonblad i huvudstaden, detta eftersom många har som vana att läsa sin särskilda tidning. 4

5 Med de relativt billiga prenumerationspriserna ville Aftonposten särskilt locka de svenskatalande arbetarna, den svenska allmogen och medelklassen i landet. Detta eftersom det ansågs att de var de huvudsakliga bärarna av landets västerländska kultur och därmed nödvändiga för dess fortbestånd och utveckling. En intressant parallell görs till de tyska kulturelementen i Östersjöprovinserna. Aftonposten skriver att den svenska bildade klassen är rotfäst i fosterlandet medan de tyska folken i Östersjöområdet saknade samband med sin hembygds folk. Därför ser tidningen det som sin plikt att bevaka och därmed bevara den svenska kulturen i Finland. Eftersom många arbetare I Helsingfors jobbade inom handeln och sjöfarten, deklarerar tidningen att rapporteringen skulle koncentreras till huvudstadens och landets industri, handel och sjöfart samt i övrigt erbjuda en så omväxlande läsning som möjligt. Olika förmågor på redaktionen Ingenjören Carl Emil Holmberg (f. 10/ i Helsingfors, d. 4/ i Skövde) var utexaminerad Polytekniska institutet 1880 och några år senare blev han ansvarig utgivare av Aftonposten. Han var även initiativtagare till byggandet av järnvägen mellan Lovisa och Vesijärvi. Holmberg var i flera repriser ledamot av statsfullmäktige i Helsingfors och hörde till borgarståndet. Han gav också ut ett flertal böcker om järnvägsbygge under sin livstid. Frans Johan Valbäck var chefredaktör för Aftonposten under en kort tid i tidningens unga år. Han var även en känd folkbildare och en av initiativtagarna till grundandet av Arbetarens vänner, en paraplyorganisation för sammanslutningar med uppgift att understöda olika finlandssvenska strävanden. Ernst Gråsten (f. 8/ d. 5/ ) är mest känd för sin post som statsminister i Cajanders regering Han var Aftonpostens chefredaktör enda fram tills tidningen drogs in år Presscensuren innebär slutet för Aftonposten Aftonposten var därmed mera politiskt inriktad än sina föregångare. Tidningen understödde öppet olika folkbildningsorganisationer och det svenska i Finland. Upplagan steg konstant under de fyra år tidningen hann utkomma, vilket tider på att Aftonposten inte led av större ekonomiska svårigheter. Aftonposten censurerades redan före Bobrikovs tid och efter februarimanifestet fick tidningen fyra varningar och ett temporärt indragningsbesluts. När dessa förblev inneffektiva drogs tidningen in helt i september Eftersom också Nya pressen indrogs, fanns det inte en enda tidning som särskilt profilerade sig som förespråkare av svensk kultur i Finland, eftersom tidningen Hufvudstadsbladet var mera återhållsam i sin språkpolitik. 5

6 Aftonbladet, Helsingfors Aftonblad och Aftonposten i siffror Chefredaktörer: Viktor Pettersson: (Aftonbladet) Ossian Reuter: (Helsingfors Aftonblad) Frans Johan Valbäck: (Aftonposten) Ernst Gråsten: (Aftonposten) Utgivare: Viktor Pettersson: (Aftonbladet) Viktor Pettersson & Co Tryckeri Ab: (Helsingfors Aftonblad) Carl Emil Holmberg: (Aftonposten) Ab Aftonposten: (Aftonposten) Tryckeri: Victor Pettersson & Co:s tryckeri: , Tidnings- & Tryckeri Ab: 1893 och Finsk Tidskrifts Tryckeri Ab : Upplaga: 1893: : : : Källförteckning: Suomen Lehdistön Historia Del 5. (1988) Aamulehti Kotka Nyheter Historiskt Tidningsbibliotek , (Nationalbiblioteket)