Hur påverkas informationsbedömningen av kreditbedömarens erfarenhet vid kreditgivning till svenska företag?

Högskolan i Halmstad Sektionen för Ekonomi och Teknik Ekonomprogrammet 180 poäng Hur påverkas informationsbedömningen av kreditbedömarens erfarenhet vid kreditgivning till svenska företag? Företagsekonomi, Finansiering 61-90 poäng Slutseminarium: 2 juni 2010 Författare: Christer Rasmusson, 871129 Samuel Eklund, 880925 Handledare: Joakim Winborg Examinator: Kent Sahlgren

Förord Inledningsvis vill vi tacka våra respondenter som tog sig tid och ställde upp på våra telefonintervjuer, utan dem hade denna uppsats inte varit möjlig. Sedan vill vi rikta ett stort tack till vår handledare Joakim Winborg för den mycket konstruktiva kritiken vi har fått. Slutligen vill vi tacka våra opponenter för deras feedback. Halmstad, 25 maj 2010 Christer Rasmusson Samuel Eklund

Sammanfattning När ditt företag söker ett lån undersöker banktjänstemannen företagets framtida förmåga att betala räntor och amorteringar på ditt lån, dvs. återbetalningsförmågan. För att avgöra företagets återbetalningsförmåga görs en kreditbedömning vilken grundar sig på hård och mjuk information. Uppsatsens syfte är att undersöka om våra tre erfarenhetsvariabler: antal år som kreditbedömare, tidigare erfarenhet av företagande och formell utbildning påverkar informationshanteringen under bedömningsprocessen vid kreditgivning till svenska företag. Vi har valt en kvantitativ ansats för att bättre kunna förklara skillnaderna och försöka generalisera. Undersökningen grundar sig på enkätliknande formulär vilka besvaras genom telefonintervjuer. Respondenterna består av företagsrådgivare (kreditbedömare) från de fyra storbankerna: Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank. Urvalet består av respondenter från bankkontor i Västra Götaland, Halland och Skåne. Vår insamlade data består av erfarenhetsvariabler och bedömningskategorier vilka är kodade och analyserad med hjälp av datorprogrammet SPSS. Våra tester resulterade i två signifikanta skillnader mellan erfarenhetsvariabler och bedömningskategorier. Genom detta kunde vi konstatera att stor oenighet råder mellan kreditbedömarna avseende informationshanteringen. Vår uppsats har identifierat två nya erfarenhetsvariabler vilka delvis kan förklara de skillnader som föreligger i informationsbedömningen mellan kreditbedömare vid kreditgivning till svenska företag. Abstract When your company is applying for a loan a bank clerk investigate your company's future ability to meet interest and capital repayments on your loan, ie. repayment ability. In order to determine the company's ability to repay a credit which is based on hard and soft information. The purpose of this essay is to examine if our three experience variables: number of years as a bank clerk, former entrepreneurial experience and formal education affects information management during the assessment process when giving loans to Swedish companies. We have chosen a quantitative approach to better explain the differences and try to generalize. The study is based on survey forms, which is answered by telephone interviews. The respondents consist of business advisers (credit analysts) from the four big Swedish banks: Handelsbanken, Nordea, SEB and Swedbank. The sample consists of respondents from banks in Västra Göraland, Halland and Skåne. Our collected data consists of the experience variables and assessment categories, which are coded and analyzed using the SPSS computer program. Our tests resulted in two significant differences between the experience variables and assessment categories. Through this we found that a large disagreement exist between the bank clerks when it comes to information management. Our essay has identified two new experience variables, which may partly explain the differences that exist in the information management between bank clerks when giving loans to Swedish companies.

Innehåll 1. Inledning... 1 1.1 Problembakgrund... 1 1.2 Problemdiskussion... 2 1.3 Problemställning... 3 1.4 Syfte... 3 1.5 Definitioner... 4 2. Uppsatsens metod... 5 2.1 Val av metod för uppsatsen... 5 2.2 Litteraturstudie... 6 3. Teoretisk referensram... 7 3.1 Kreditbedömning... 7 3.1.1 Kreditbedömningsprocessen... 8 3.1.2 Kreditrisk... 9 3.2 Information... 10 3.3 De fem C: na... 12 3.3.1 Character (person)... 13 3.3.2 Capacity (betalningsförmåga)... 14 3.3.3 Capital (kapital)... 16 3.3.4 Collateral (säkerhet)... 16 3.3.5 Conditions (marknaden)... 16 3.4 Erfarenhet... 17 3.5 Sammanfattning... 22 3.6 Hypoteser... 24 4. Empirisk metod... 26 4.1 Insamling av empirisk data... 26 4.1.1 Intervjuformulär via telefon... 26 4.2 Urval... 28 4.2.1 Val av banker... 28 4.2.2 Val av respondenter... 28 4.2.3 Svarsfrekvens och bortfall... 29 4.3 Operationalisering... 29 4.3.1 Bakgrundsfrågor (Erfarenhet)... 30

4.3.2 Bedömningskriterier... 31 4.3.3 Person... 31 4.3.4 Betalningsförmåga... 32 4.3.5 Kapital... 33 4.3.6 Säkerhet... 33 4.3.7 Marknaden... 33 4.4 Analysmetod... 34 4.5 Validitet/Reliabilitet... 36 5. Empirisk analys... 37 5.1 Beskrivning av variabler... 37 5.1.1 Normalfördelning Kolmogorov-Smirnov... 41 5.2 Hypotesprövning... 41 5.2.1 Hypotes 1... 41 5.2.2 Hypotes 2... 47 5.2.3 Hypotes 3... 55 5.3 Sammanställning av resultat... 61 6. Slutdiskussion... 62 6.1 Slutsats... 62 6.2 Förslag till fortsatt forskning... 64 6.3 Avslutande diskussion... 64 Bilaga 1... 70 Intervjuguide... 70 Bilaga 2... 72 Tabell över variabler... 72

1. Inledning I detta inledande kapitel kommer vi ta upp bakgrunden till vårt problem. Därefter följer en problemdiskussion som mynnar ut i vår problemställning och ett syfte. 1.1 Problembakgrund Förluster till följd av att ett stort antal låntagare samtidigt fått problem att återbetala sina lån har varit den vanligaste orsaken till att banker hamnat i finansiella problem enligt Sveriges Riksbank (2001). Vidare redogörs det för hur bankernas förmåga att hantera kreditrisker är särskilt betydelsefullt ur ett finansiellt stabilitetsperspektiv. Kreditgivning tillhör bankernas kärnverksamhet och de har alltid haft behov av att bedöma, mäta och hantera de risker som verksamheten medför. I alla företag uppstår som regel ett behov av att investera i produktionsresurser, projekt, byggnader eller andra resurser (Broomé, Elemér & Nylén, 1998). Vidare skriver författarna att investeringsbehovet ställer krav på medel, exempelvis kapital. Ett kapitalbehov uppstår i företaget, kapitalbehovet kan sedan finansieras på olika sätt exempelvis med självfinansiering eller genom lån i bank. Väljer företaget att finansiera investeringen genom ett banklån lämnar företaget in en kreditansökan till banken. Vid bankens behandling av en kreditansökan sker en kreditbedömning, vilken är ett viktigt moment i kreditgivningsprocessen till ett företag (Andersson, 2001). Kreditbedömningen görs på grund av att banken vill veta hur företagets ekonomiska situation ser ut (Svedin, 1992). Denna innebär att banktjänstemannen undersöker och bedömer företagets framtida förmåga att betala räntor och amorteringar på ditt lån. Kreditbedömningen har som främsta syfte att bedöma kredittagarens återbetalningsförmåga. Genom åren har bankernas interna kreditbedömningar kompletterats med olika interna och externa system för kreditklassificering av låntagare respektive krediter (Sveriges Riksbank, 2001). Enligt Sveriges Riksbank (2001) har många nya metoder för att hantera kreditrisker utvecklats i takt med att informationstekniken utvecklats och landvinningar har gjorts inom finansiell teori och statistiska metoder. Kalapodas och Thomson (2006) skriver att riskhantering vid kreditgivning är ett ämne som har blivit allt viktigare, mycket på grund av de finansiella kriser som har visat vikten av att hantera riskerna. The Basel Committee hävdar att det största problemet inom banksektorn är kreditrisk. Shanteau (1995) menar att frågan om expertkompetens har varit av intresse för författare under nästan två tusen år, och det har varit över två tusen år av oenighet om huruvida experter är att lita på eller inte. 1

1.2 Problemdiskussion Enligt Shanteau (1995) visar studier av experter inom revision och på andra håll, att erfarna och oerfarna kreditbedömares beslut baseras på begränsade mängder information. Resultaten visar en tendens för oerfarna att förlita sig på lika mycket information eller mer information än erfarna kreditbedömare, vilket motsäger Shanteau:s hypotes att erfarna kreditbedömare baserar sina beslut på mer information än oerfarna kreditbedömare. Shanteu (1995) skriver att erfarna kreditbedömare skiljer sig från oerfarna kreditbedömare i vilken information som används. Både erfarna och oerfarna använder sig av flera, men begränsade informationskällor. Vad oerfarna kreditbedömare saknar är förmågan att skilja relevanta informationskällor från ovidkommande. Det är alltså en typ av information som används (relevant kontra irrelevant), inte mängden vilken skiljer erfarna och oerfarna bedömare åt. (Shanteu, 1992). Problemet för oerfarna är att informationen är relevant eller ej beroende på situationen. Vad som är relevant i en situation kan vara irrelevant i en annan. Endast en kreditbedömare med erfarenhet kan avgöra vad som är relevant i en given situation. Det är just därför som de anses vara erfarna, således är förmågan att utvärdera uppgiften central för erfarenhet. Vi tror med stöd av tidigare forskning att erfarenhet spelar en stor roll i huruvida ett korrekt beslut fattas vid kreditgivning. Tidigare forskning från Andersson (2002) visar att flerårig erfarenhet av kreditbedömning inte har så stor betydelse som man tidigare trott, men det betyder inte att kreditinstituten skall anställa oerfarna bedömare. Snarare behöver en kreditbedömare fördjupad kunskap inom beslutfattandets psykologi. Anderson (1990) menar att de oerfarna lägger större vikt på finansiella mått (t.ex. nyckeltal), vilket kan bero på att de saknar erfarenhet och enbart kan lita på sina grundläggande kunskaper inom långivning. Till stor del är forskning inom detta område baserat på amerikanska studier, där exempelvis studenter kontra erfarna bankmän presenteras med ett scenario där ett företag ansöker om en kredit. De ska sedan utifrån den information som presenters fatta ett beslut huruvida företaget får krediten eller ej. Tidigare forskning vilken genomförts, exempelvis Andersson (2001) fokuserar främst på antal år som mått på erfarenhet. Vi avser här att ta hänsyn till fler mått på erfarenhet. Vi har genom tidigare forskning lyckats identifiera andra mått på erfarenhet som vi tror kan påverka informationshanteringen vid en kreditbedömning. Således väljer vi att förutom antal år som kreditbedömare fokusera på tidigare erfarenhet av företagande och formell utbildning som mått på erfarenhet. Erfarenhet mätt i tidigare erfarenhet av företagande anser vi är relevant eftersom tidigare forskning, exempelvis Ardichvili, Cardozo och Ray (2003) skriver att människor tenderar att upptäcka information vilken är relaterat till informationen som de redan känner till. Det vill säga att en kreditbedömare som tidigare drivit eller befunnit sig på en beslutsfattande post i ett företag lättare kan identifiera och upptäcka information, vilket andra som saknar denna typ av erfarenhet inte gör. Således tror vi att vi kan upptäcka skillnader i informationsbedömningen beroende på om kreditbedömaren innehar denna typ av erfarenhet eller inte. Vid det dagliga arbetet är informellt lärande viktigt men inte tillräkligt för förvärv av kunskap (Ellström, Svensson & Åberg, 2004). Vidare menar författarna att 2

informell utbildning måste få stöd av formell utbildning. En orsak till detta är efterfrågan av teoretisk kunskap och intellektuella färdigheter, såsom förmågan att upptäcka, identifiera och lösa problem. En individ måste kunna integrera olika kunskaper, upptäcka samband och förstå arbetsprocessen i ett övergripande perspektiv. Således anser vi att erfarenhet mätt i formell utbildning kan ge upphov till skillnader i informationshanteringen och kreditbedömningen. I problembakgrunden beskrivs olika metoder för att bedöma kreditrisken, så kallade rating system. Silver (2001) skriver att genom användningen av kvantitativa modeller som är helt datoriserade kan företagen göra en snabb och kostnadseffektiv kreditbedömning. Vidare menar författaren att en nackdel är att dessa modeller standardiserar kreditbedömningsprocessen, vilket leder till att reliabiliteten blir lägre i enstaka fall. Silver (2001) skriver att en nackdel med credit-scoring modellen är att den inte testats på en större skala, då ekonomin befunnit sig i en lågkonjunktur. Stenberg och Sigbladh (2003) menar att en traditionell metod aldrig kan bli helt felfri då kredittagare med liknande information i sin kreditansökan inte beter sig på samma sätt, vilket styrker Andersson (2002) teori om att kreditbedömaren måste öka sina kunskaper om beslutfattandets psykologi. Scott (2006) beskriver två typer av information, hård och mjuk. Författaren skriver att hård information är lätt att kvantifiera som exempelvis finansiella nyckeltal. Vidare skriver författaren att mjuk information är svår att kvantifiera som exempelvis karaktären hos en kreditansökare. Jankowicz och Hisrich (1987) menar att det finns 5 C:n som bör beaktas vid en kreditbedömning. Dessa är Character, Capacity, Capital, Collateral och Conditions. Det kan översättas till analys av Person, Betalningsförmågan, Kapital, Säkerheter och Marknaden. Vidare menar Jankowicz och Hisrich (1987) att vid bedömning av de två första C: na, Character och Capacity spelar intuitionen hos kreditbedömaren en avgörande roll. Vi ser att de två C: na kan ses som mjuk information som är svår att kvantifiera. Salisbury (1984) skriver att kreditbeslut ofta fattas enbart genom kreditbedömarens gut instinct, på svenska magkänsla, något som kreditbedömaren utvecklar genom erfarenhet. 1.3 Problemställning Hur påverkas informationsbedömningen av kreditbedömarens erfarenhet vid kreditgivning till svenska företag? 1.4 Syfte Eftersom tidigare forskning inom området främst har fokuserat på antal år som kreditbedömare, är vårt syfte med denna uppsats att undersöka om våra tre erfarenhetsvariabler: antal år som kreditbedömare, tidigare erfarenhet av företagande och formell utbildning påverkar informationshanteringen under bedömningsprocessen vid kreditgivning till svenska företag. 3

1.5 Definitioner Kreditbedömare Den part i avtalet som ger kredit, utgörs på den svenska kreditmarknaden av affärsbanker, sparbanker, finansieringsbolag, försäkringsbolag, hypoteksinstitut, myndigheter m fl. (Broomé et al, 1998). Vi har valt att utgå ifrån en bank som kreditgivare, där kreditbedömaren utgörs av en banktjänsteman/företagsrådgivare. Bedömningsprocess Den kronologiska processen från det att ett företag skickar in en ansökan om kredit till dess att banken fattar beslut. I uppsatsen när vi refererar till kreditbedömningsprocessen hänvisar vi till Anderssons (2001) modell som kan återfinnas i figur 1 i den teoretiska referensramen. Informationshantering Vid informationshantering är det viktigt att skilja på mjuk och hård information Mjuk information: Scott (2006) skriver att mjuk information är information vilken är svår att kvantifiera som exempelvis karaktären hos en kreditansökare. Hård information: Vidare skriver Scott (2006) att hård information är information som är lätt att kvantifiera som exempelvis finansiella nyckeltal. Kreditgivning Enligt Sveriges Riksbank (2001) är en av bankernas kärnverksamheter kreditgivning och banker har därför alltid haft ett behov av att bedöma, mäta och hantera de risker som denna verksamhet medför. Utgångspunkten vid kreditgivning har vanligtvis varit någon form av expertbedömning. Erfarenhet Shanteau (1995) menar att erfarenhet är ett svårt begrepp att definiera och det finns nästan lika många definitioner som det finns forskare inom området. Enligt Nationalencyklopedin (2010-02-23) kan erfarenhet ses som en kunskap inom området du förvärvat över tid genom iakttagelser eller växande färdigheter. Svenska företag - Med svenska företag avses en organisation som säljer varor eller tjänster, med säte i Sverige. Ett företag kan drivas i olika former beroende på typ av verksamhet, ägande, riskvillighet och kapital insats. (Bolagsverket 2010-03-16) 4

2. Uppsatsens metod Detta kapitel redogör för uppsatsens metod och vilket vetenskapligt synsätt vi väljer att utgå ifrån samt motivering bakom gjorda val. 2.1 Val av metod för uppsatsen Enligt Jacobsen (2002) finns det två olika typer av tillvägagångssätt om hur vi bör samla in data om verkligheten på bästa sätt, induktiv kontra deduktiv. Den skola som förespråkar en deduktiv ansats hävdar att vi bör gå från teori till empiri. I praktiken innebär det att vi först samlar in teorier från tidigare forskning inom ämnet, för att därpå gå ut i verkligheten och undersöka huruvida teorin stämmer överens med verkligheten. Undersökaren bör ha teorin i bakhuvudet vid datainsamlingen till empirin. Nackdelen med denna ansats vid datainsamling är att undersökaren tenderar att få en snäv verklighetsbild och enbart söker information utifrån tidigare forskning. Detta kan leda till att viktig information utelämnas, samt att forskaren har en tendens till att besvara sin problemställning i förväg. Jacobsen (2002) skriver att motsatsen till deduktiv ansats är induktiv ansats, vilket innebär att forskaren går från empiri till teori. Det optimala är att forskaren undersöker verkligheten helt utan förväntningar och kopplingar till tidigare forskning. Vidare anser Jacobsen (2002) att forskaren samlar in all relevant information först, för att därefter systematisera de data undersökningen har gett. Utifrån denna öppna ansats formuleras teorin. Syftet med en induktiv ansats är att inte begränsa datainsamlingen, vilket resulterar i att informationen är relevant och riktig. Inom området kreditbedömning och finansiella beslut finns det tidigare forskning vilken beskriver processen bakom kreditgivning såväl hur banktjänstemannens erfarenhet påverkar kreditbedömningsprocessen. Eftersom vårt syfte är att undersöka hur erfarenhet påverkar informationsbedömningen kommer vi använda oss av en deduktiv ansats där vi utgår från teorin för att forma vår empiri. Enligt Jacobsen (2002) utgörs frågan om klar kontra oklar problemställning inte av en dikotomi, utan snarare av en glidande skala från oklarhet till klarhet. Vidare anser Jacobsen (2002) att problemställningen ofta blir klarare under processens gång. Vi anser att vi har gått ifrån en oklar problemställning till en klar problemställning under utformningen av den teoretiska referensramen. Författaren beskriver två typer av problemställningar, beskrivande kontra förklarande/kausal. Vi anser att vår problemställning är förklarande/kausal, då vi ämnar att inte bara beskriva kreditbedömarens informationsbedömning utan även förklara hur kreditbedömarens erfarenhet påverkar informationshanteringen. Jacobsen (2002) skriver att för att åstadkomma en förnuftig förklaring krävs en beskrivning av fenomenet. Vi har en klar problemställning vilken syftar till att förklara hur kreditbedömarens erfarenhet påverkar informationshanteringen (ett fenomen). I enligt med Jacobsen (2002) menar vi att problemställningen innebär en önskan om att gå på bredden, att undersöka många enheter 5

istället för att gå på djupet med få enheter. Detta resulterar i en extensiv uppläggning, vilket Jacobsen (2002) anser är en metod som undersöker relativt få nyanser men sträcker sig över många enheter. Nackdelen med en extensiv uppläggning är att den ofta resulterar i få mätvariabler, samt tar lång tid att genomföra (Jacobsen, 2002). Denna metod lämpar sig för insamling av det Jacobsen (2002) benämner kvantitativ data. Resonemangen ovan ligger bakom vårt val att använda en kvantitativ ansats för uppsatsen. Jacobsen (2002) skriver att forskaren bör välja en kvantitativ ansats när problemställningen rör sig om att beskriva omfattning eller frekvensen av ett fenomen och är så klar att den är möjlig att strukturera i förväg, samt när forskaren önskar att undersöka många enheter för att generalisera till en större population (Jacobsen, 2002) vilket stämmer överrens med vår problemställning. Vidare menar Jacobsen (2002) att en kvantitativ metod har den uppenbara fördelen att den standardiserar informationen och gör den lätt att behandla med hjälp av datorer samt att det blir enkelt att avgränsa undersökningen. En kvantitativ undersökning ger normalt en hög extern giltighet och vi kan beskriva ett givet förhållande relativt exakt (Jacobsen, 2002). Författaren menar att vi även kan dra slutsatser om variationer och samband mellan olika förhållanden. Ansatsen gör det kort sagt lättare att strukturera information, att få fram huvuddragen, det typiska, det vanliga och avvikelserna från normalfallen. Nackdelen med en kvantitativ ansats är enligt Jacobsen (2002) att vi måste nöja oss med att mäta ganska enkla förhållanden och det är svårt att gå på djupet. En annan nackdel är att det inte finns utrymme för upplysningar om förhållanden som inte finns med i frågeformuläret, förhållanden som kanske är mer intressanta än de vi frågar om. Detta kan enligt Jacobsen (2002) leda till problem med den interna giltigheten. Enligt Jacobsen (2002) uppstår i regel ej generaliseringsproblem med en kvantitativ ansats, det vill säga den externa giltigheten blir oftast hög. Anledningen till att generaliseringsproblem ej uppstår är att urvalet från populationen i undersökningen utgörs av många enheter, vilket resulterar i att forskaren kan uttala sig om hela populationen. 2.2 Litteraturstudie Eftersom vi inte hade någon kunskap inom ämnet började vi med att läsa in oss på tidigare teorier, vilka presenteras i den teoretiska referensramen. För att hitta tillförlitlig tidigare forskning har vi använt oss av Högskolan i Halmstads Samsök som söker igenom flera databaser. De databaser som bland annat använts är Oxford Journals, ABI/Inform (ProQuest) och Science Direct (Elsevier). Vi har också använts oss av Google Schoolar som är Googles egna tjänst för att söka efter vetenskapliga artiklar. För att få inspiration och hjälp med att hitta relevanta artiklar och böcker har vi använt oss av tidigare avhandlingar med liknande problemställningar. Det existera både svensk och utländsk forskning inom ämnet och för att inte missa något har vi sökt med både svenska och engelska sökord. De sökord vi har använt är: credit assessment, credit risk, credit rating, credit scoring, expertise/expert, experience, knowledge, financial decision making och deras motsvarighet på svenska. 6

3. Teoretisk referensram I detta kapitel redogör vi för relevanta teorier som uppsatsen grundar sig på. Vi börjar med en redogörelse för kreditbedömning och kreditbedömningsprocessen i allmänt för att därefter beskriva och förklara vad bedömningen grundar sig på, med fokus på kreditbedömarens informationsbedömning, dvs. de C:na. Slutligen redogör vi för olika dimensioner av erfarenhet. 3.1 Kreditbedömning Särskild lagstiftning reglerar bankernas verksamhet, detta för att skydda insättarna mot förluster. Denna lagstiftning kallas för banklagen (Stenberg & Sigbladh, 2003). Innan ett kreditinstitut beslutar att bevilja en kredit skall det pröva risken för att de förpliktelser som följer av kreditavtalet inte kan fullgöras. Institutet får bevilja en kredit bara om förpliktelserna på goda grunder kan förväntas bli fullgjorda. Någon kreditprövning behöver inte göras i de situationer som anges i 5 a andra och tredje styckena konsumentkreditlagen. (2004:297 Bankrörelselagen 8 kap. 1 ) Vid lämnande av kredit till företag menar Stenberg och Sigbladh (2003) att det alltid finns en risk och banken får räkna med kreditförluster. Det gäller för banken att kontrollera risktagande och undvika onödiga kreditförluster för att optimera affärsvolymen. Alla kunder såväl nya som gamla måste genomgå en kreditbedömning av något slag. För att minimera kreditförlusterna är det viktigt med en välfungerande organisation med välutbildad och erfaren personal. Således måste kreditbedömaren ha tillgång till aktuell och pålitlig information för att genomföra en korrekt kreditbedömning. Svedin (1992) skriver att vid analys av företag görs en kreditbedömning vilken behandlar tillvägagångssätt och kunskapsområden vilka måste beaktas och bedömas. Denna kreditbedömning har som främsta syfte att avgöra kredittagarens återbetalningsförmåga framför vårdande av de säkerheter som tas i anspråk av kreditgivaren. Vidare hävdar Svedin (1992) att säkerheter visserligen har en stor betydelse för kreditgivningen men bör aldrig vara avgörande för ett kreditbeslut. Andersson (2001) skriver att ett fåtal personer inom banken är ansvariga för att bedöma kreditvärdigheten hos kredittagarna, denna process kallas kreditbedömning. Dessa personer benämns ofta banktjänstemän eller kreditanalytiker. Således måste de bedöma och fatta beslut om kredittagarens återbetalningsförmåga och möjlighet att betala ränta. Vidare menar Andersson (2001) att kreditbedömaren också måste uppskatta fördelarna och kostnaderna som är förknippade med att ge eller avslå en kredit. 7

3.1.1 Kreditbedömningsprocessen Figur 1 illustrerar hur kreditgivningsprocessen fungerar i praktiken. Illustrationen bygger på omfattande intervjuer med erfarna kreditbedömare (Andersson, 2001) Andersson (2001) skriver att kreditprocessen börjar med att kredittagaren går till banken och ansöker om en kredit. Före detta stadium har entreprenören ofta varit i kontakt med yrkesorganisationer där han/hon har lärt sig hur man skriver affärsplaner med ytterligare information och har kanske till och med har beviljats några medel. Vidare menar Andersson (2001) att företagaren presenterar sin sak genom att ange syftet med kreditansökan vid första mötet. Kredittagaren presenterar och redogör för sin bokföring och icke-finansiell information både historisk och aktuell samt en uppskattad prognos för framtiden. Kreditbedömaren får skriftlig dokumentation, ställer frågor och antecknar under mötet. Efter mötet utför banktjänstemannen en kreditbedömning på grundval av den information som inhämtas från företaget. Både externa källor såsom kreditvärderingsinstitut, och interna källor som kontoutdrag används. Anderssons (2001) undersökning visar att om de ges ett fall där bedömningen pekar på ett avvisande beslut informerar kreditbedömaren företagaren att låneansökan har fått avslag. I de flesta fall resulterar kreditbedömningen i ett preliminärt positivt beslut, där osäkerheter vägs mot ytterligare säkerheter eller villkor. Innan kredit kan beviljas tas det formella beslutet av en kreditkommitté som vanligen består av tre till sju erfarna banktjänstemän. Enligt intervjuerna är det sällan en kreditansökan som fått ett ursprungligt positivt beslut avslås i kreditkommittén. Efter det formella jakande beslutet beviljas krediten och betalas ut. I de flesta fall I sällsynta fall Figur 1 Rutiner för typiska kredit fall. Källa: Andersson (2001) 8

3.1.2 Kreditrisk Kreditrisk är den vid all kreditgivning befintliga risken för att kredittagaren inte kan betala tillbaka kapitalbelopp och ränta. Hjälpmedel för att skaffa sig en bild av en kunds betalningsförmåga är bl.a. kreditbedömning, kreditprövning, kreditupplysning och rating (Nationalencyklopedin 2010-03-01) Kreditriskbedömning är ett av de viktigaste ämnena inom finansiell riskhantering enligt Yu, Wang och Lai (2008). Detta på grund av de finansiella kriser vi har upplevt på senare tid samt restriktioner från Basel II. Vidare menar författarna att det är viktigt för banken att separera bra och dåliga kunder. Det är därför nödvändigt med tillförlitliga modeller som kan förutse utfallet av en kreditgivning och som ger intressenter en chans att korrigera ett beslut eller förbereda åtgärder. Kreditbedömare måste lära sig bedöma risker för att kunna ta ut en högre ränta av de kunder som är mer riskfyllda enligt Broomé et al (1998). Ett sätt för banken att underlätta riskbedömningen är att använda sig av rating system. Företagen tilldelas en rating och genom denna rating får företag skilda räntesatser på sina krediter. Stenberg och Sigbladh (2003) skriver att den traditionella kreditbedömningen är en process som sker mer eller mindre systematisk där kreditbedömaren använder sin tidigare erfarenhet från liknande fall för att bedöma den nya sökande. Credit scoring är en metod som används för att sätta en score på en lånetagare genom att analysera deras lånepersonlighet (exempelvis har låntagaren en historia av att betala ränta och amorteringar sent?) (Mester, 1997). Kalapodas och Thomson (2006) skriver att Credit scoring är en statistisk modell som gör det möjligt att förutse framtida beteenden genom att titta tillbaka på tidigare prestationer. Mester (1997) menar att denna score sedan används för att rangordna lånetagaren utifrån den risk de genererar. Vidare menar författaren att den stora fördelen med credit scoring är att den kortar ner kreditbedömningsprocessen och banken också kan spara in pengar genom att använda denna metod. Mester (1997) skriver att nackdelen med credit scoring är att även ett gediget system inte kan förutspå hur varje individ kommer att agera. Enligt Sveriges Riksbank (2001) sker en kreditbedömning på ett likartat sätt i de fyra svenska storbankerna. Rör det sig om större krediter eller ett svårt fall utarbetas ett beslutsunderlag som läggs fram till en kreditkommitté. Denna kreditkommitté existerar på olika nivåer inom banken. Kreditansökan passerar igenom den lägsta nivån och rör sig uppåt till en nivå där ett beslut kan fattas. Vilken nivå som beslutet fattas beror på kreditens storlek och hur komplicerat kreditärendet är. Enligt Sveriges Riksbank (2001) är de interna metoderna för riskklassificering likartade i de fyra svenska storbankerna. Bankerna utgår från ekonomiska nyckeltal som kompletteras med bedömning av kunden och externa kreditbedömningar. 9

3.2 Information Det finns i huvudsak två typer av information vid kreditbedömning enligt Andersson (2001), redovisningsinformation och icke-redovisningsinformation. De två kategorierna kan översättas till kvantitativ- respektive kvalitativ information (Green, 1997) eller hårdrespektive mjuk information enligt Scott (2006). Vidare skriver Scott (2006) att hård information är lätt att kvantifiera, exempelvis finansiella nyckeltal medan mjuk information är svår att kvantifiera, exempelvis karaktären hos en kreditansökare. Enligt Petersen (2004) har omvandlingen av banksektorn under de senaste fyra decennierna delvis drivits av olika typer av information som kreditbeslut grundas på. Vidare skriver författaren att bankerna historiskt sett har varit en databas med information om låntagarnas kreditvärdighet och den typ av projekt vilka är tillgängliga för dem. Denna information samlas över tiden genom täta och personliga kontakter med kredittagaren. Enligt Green (1997) finns det ett antal förhållanden angående informationen som bör beaktas vid bedömningen av en kredittagare. Nedanstående tablå ger exempel på sådana: Dåtid/bokslut Nuvarande situation Framtid/prognos Företag lokalt/region Bransch Sverige Konjunkturutveckling Officiell information Nätverksinformation Tolkning Numeriska uppgifter Kvalitativa uppgifter Objektiv Subjektiv Statistik Fallinformation Beskrivning Analys Tablå 1. Källa: Green (1997) Tablån ovan visar att informationen således kan avse dåtid, nuvarande situation eller framtid, vilka kan relateras till bokslut, nulägesbeskrivning respektive prognos enligt Green (1997). Författaren skriver att den studerade utvecklingen kan gälla företag, bransch eller konjunktur. Vidare kan en geografisk framställning av informationen ske i form av ett företags lokala eller regionala närområde/marknad, exempelvis Sverige, EU eller hela världen. Informationen kan komma från officiella skriftliga källor alternativt från nätverk. Som tidigare nämnt kan informationen vara kvantitativ eller kvalitativ. Normalt sätt anses kvantitativ information vara objektiv medan kvalitativ information kan ses som subjektiv. Informationsurvalets begränsning kan vara statistiskt eller bero på antalet fallbeskrivningar och deras utformning. Informationen kan vara ett resultat av en beskrivning, analys eller tolkning. Eftersom redovisning är processen att identifiera, mäta och kommunicera ekonomisk information. Detta möjliggör välinformerade bedömningar och beslut av användarna och informationen och således är det inte förvånande att redovisningsinformation spelar en viktig roll i kreditbedömningen (Andersson, 2001). Vidare redogör Andersson (2001) för att ekonomisk information huvudsakligen avser uppgifter om det ekonomiska beteendet hos företaget, såsom inkomster, kostnader, volymer, tillgångar och skulder. Det finns fastställda principer i lagstiftningen och föreningen av revisorer som styr hur räkenskapsinformation bör 10

härledas och vad som ska rapporteras. Dessa principer gör det möjligt för aktörer utanför företaget att ha förtroende för den rapporterade informationen i den meningen att det mellan de ekonomiska aktörerna finns ett samförstånd om vad det står för, hur det har mätts och hur den redovisas. Vid analys av redovisningsinformation är i synnerhet de redovisningar som omfattar balansräkning, resultaträkning och kassaflödet av betydande roll vid kreditbedömning enligt Svensson (2003). Av tradition har finansiella nyckeltal använts av kreditbedömaren för att utvärdera kreditvärdigheten av det kreditsökande företaget (Andersson, 2001). Därigenom får årsredovisningen en viktig funktion (beslutfunktion) vid kreditvärdighetsbedömning (Svensson, 2003). Vidare skriver författaren att hur årsredovisningen utformas, vad den innehåller och vilken kvalitet informationen har får således en avgörande betydelse för prognosrelevansen i den information som genereras av kreditgivarnas modeller för kreditvärdighetsbedömning. Svensson (2003) menar att det är kreditgivarens modeller som avgör hur redovisningsinformationen bearbetas och används, således också hur informationen skall vara utformad och vad den skall innehålla för att uppfylla kreditgivarens kvalitetskrav. Vidare menar författaren att det är kvaliteten som avgör effektiviteten i informationshanteringen och hur väl redovisningens beslutfunktion uppfylls. Utifrån detta menar författaren att informationens utformning och kvalitet betraktas som kritiska faktorer för bedömningens utfall, mer och bättre information gör informationshanteringen mer effektiv. Enligt Green (1997) är kvantitativa uppgifter i regel avsevärt lättare att kommunicera än längre kvalitativa resonemang, vilket leder till att en betoning av numeriska parametrar föredras. Vidare skriver författaren att med hjälp av modeller baserade på årsredovisningar är det möjligt att förutsäga skuldsättningsgradens och riskkapitalets utveckling vid ett visst kassaflöde. Dock menar Green (1997) att det finns anledningar att föra resonemang även i kvalitativa termer. Genom att enbart studera kvantitativa uppgifter uppnås knappast en förståelse för entreprenörens drivkrafter och företagandets villkor i övrigt. Men uppdelningen i kvantitativa och kvalitativa uppgifter har för vissa bedömare medfört att kvantitativa uppgifter har ansetts bättre, säkrare och mer vederhäftiga än kvalitativa (Green, 1997). Dock menar Andersson (2001) att en kombinerad kreditbedömningsmetod med både kvantitativ och kvalitativ information ger det bästa resultatet. 11

3.3 De fem C: na Tidigare forskning om kreditvärdighetsbedömning beskriver olika modeller för bedömning av företags kreditvärdighet, en av de tidigare modellerna är 3C-modellen (Svensson, 2003). 3Cmodellen utgörs av de huvudsakliga bedömningsgrunderna Capital (kapital), Capacity (betalningsförmåga) och Character (person) (Murray 1959; Egginton 1982 se Svensson 2003, s.13). 3C-modellen har senare utvecklats till 5C-modellen vilken även inkluderar Collaterals (säkerheter) och Conditions (marknaden) (Altman 1985; Reed & Gill 1989 se Svensson 2003, s.13). Denna metod för att utvärdera en kredittagare innehåller både kvalitativa och kvantitativa åtgärder. Vi har valt att beskriva de faktorer som påverkar bedömningsprocessen enligt modellen nedan. Den illustrerar även strukturen för uppsatsens teoretiska referensram. Figur 2. Loan knowledge structures. Källa: Beaulieu (1996) 12

3.3.1 Character (person) Kling, Driver & Larsson (2003) skriver att den mänskliga sidans betydelse vid kreditbedömning har vunnit mark de senaste åren. Detta är speciellt påtagligt vid bedömning av små företag där det är mer eller mindre lösa företagsidéer, försäljningsprognoser och budgetar som är baserade på en osäker framtid. Vidare menar författarna att i små och speciellt nystartade bolag finns väldigt lite objektiv information. Detta betyder att bedömningen kan baseras enbart på förtroendet för företagaren som person. Kling et al (2003) skriver att även om det finns omfattande och standardiserade kreditpolicys så skiljer sig hanteringen av en kreditansökning mellan enskilda kreditbedömare. Författarna menar att vissa kreditbedömare lägger fokus på en statisk analys av finansiell information och det initiala kreditbeslutet. Andra kreditbedömare strävar efter en relation med kunden där de kan följa kundens utveckling över tid, med andra ord en dynamisk kreditbedömning. Enligt Nutek (1992) är det för många bankmän det initiala intrycket helt avgörande för kreditbedömningen. De bankmän som blev intervjuade av NUTEK (1992) bedömde kreditansökaren utifrån tre aspekter. Dessa var egenskaper, motiv för företagande och personens kompetens. Vidare menade bankmännen att det var viktigt att försäkra sig om personens lämplighet, för att genomföra detta tog bankmännen hjälpa av till exempel upplysningsföretag. Nutek (1992) konstaterar att ju länge erfarenhet bankmannen har desto mer kan han/hon förlita sig på personbedömning. De bankmän NUTEK (1992) intervjuade uppgav en rad olika egenskaper, vilka de anser krävs för att lyckas som företagare. De egenskaperna utgörs främst av entusiasm/inre drivkraft, uthållighet, målmedvetenhet, initiativförmåga, realism samt analytisk förmåga dvs. förmåga att identifiera problem och möjligheter. Enligt undersökningen NUTEK (1992) genomförde hade många bankmän negativa erfarenheter där motivet till att starta eget var arbetslöshet och att man därför ville starta eget enbart för att ha en sysselsättning. Motiv som bankmännen var positiva till var bland annat att företagaren vill tjäna pengar, förverkliga en dröm eller vara sin egen. När det gäller personens kompetens menade en bankman Det viktiga är att ställa rätt frågor när kunden är inne på banken. Man märker då med lite erfarenhet ganska snabbt om denne har kompetens att genomföra sin idé. (NUTEK, 1992, s. 24) Bankmannen bedömer vilken kompetens som krävs i det aktuella projektet, vidare understryker bankmannen att när företagaren inte har den kompetens som krävs för verksamheten är det viktigt att företagaren knyter till sig personer som kompletterar denne (NUTEK, 1992). 13

3.3.2 Capacity (betalningsförmåga) Varje företag är unikt vilket medför att kunskap om värderingsmodeller och redovisningsprinciper är nödvändiga redskap vid företagsvärderingar (Svedin, 1992). För att fastställa ett företags återbetalningsförmåga krävs kunskap och möjlighet att utvärdera företagets ekonomiska redovisning. Men för att göra en gedigen analys måste man dock beakta fler än ekonomiska parametrar. Vidare menar Svedin (1992) att insikt och inlevelseförmåga i företagets styrkor och svagheter krävs för att kunna bedöma ett företags framtida marknadsförutsättningar och tillväxtmöjligheter. Analysens syfte är att få en bild av företagets nuvarande situation, hur de genererar vinst samt vilka resurser företaget har att tillgå och vilken marknadsposition de har. Enligt Svedin (1992) utförs företagsanalysen för att få ett företags siffror att framträda i substans och ord i syfte att bedöma återbetalningsförmågan. NUTEK (1992) beskriver att kreditbedömaren vid bedömningen av affärsidén försöker skapa sig en uppfattning om i vilken utsträckning affärsidén är unik samt hur bransch och konkurrens ser ut. Det är även viktigt att kredittagarens egenskaper och kompetens motsvarar de krav den specifika affärsidén ställer. Enligt Svedin (1992) syftar affärsidén till att formulera det behov företaget avser att fylla på marknaden i enighet med Green (1997). Vidare skriver Svedin (1992) att affärsidén skall leda personalen mot samma mål och genomsyra företagets handlande i alla dimensioner. Affärsidén skall vidare vara väl avgränsad och definierad, den skall återspegla företagets kunder, kundernas behov och företagets möjligheter att tillgodose behovet. Enligt rapporten från NUTEK (1992) ansåg sig bankmän med lång erfarenhet ha relativt lätt för att bedöma olika affärsidéers bärighet. Vidare visar deras rapport att flertalet av bankmännen menade att det hade varit värdefullt att tidigare ha arbetat i någon annan verksamhet än banken. Många kreditbedömare uppfattar företagsledningen som en av de viktigaste faktorerna för ett företags överlevnad och framgång (Broomé et al, 1998). Trots detta ägnas lite utrymme åt ledningen vid en företagsanalys. Broomé et al (1998) förklarar detta med att det är svårt att värdera och beskriva företagsledningens agerande. Svedin (1992) menar att företagsledningen kan förvandla ett dåligt företag till ett bra företag och tvärtom, detta innebär att ett vinstföretag kan bli ett förlustföretag med en dålig företagsledning. Förmågan att leda och entusiasmera medarbetarna är av en vital betydelse för företagets fortlevnad. Tegin (1997) skriver att det finns ett självintresse från företagsledningen att redovisa stabila resultat. Vidare menar författaren att dyra upplåningar och andra kostnader till följd av alltför stora svängningar kan leda till ifrågasättande av företagsledningens kompetens. Stenberg och Sigbladh (2003) pekar på tre punkter som bör beaktas vid en kreditbedömning av ett mindre aktiebolag. Styrelseledamöternas inkomst: I mindre företag tas ofta hela företagets överskott ut som lön, därför blir styrelsens inkomstnivå en bra indikator på företagets lönsamhet 14

Tidigare engagemang i andra företag: En ledamot som tidigare drivit ett företag i konkurs löper en högre risk att göra det igen, medans en som tidigare drivet ett företag framgångsrikt har en högre sannolikhet att göra det igen. Betalningsanmärkningar på ledamöterna: styrelseledarmöter med dålig betalningsmoral tenderar att smitta av sig på de företag de är verksamma inom. Den ekonomiska analysen utförs för att ge en bild av företagets resultatmässiga och finansiella ställning (Svedin, 1992). En bild av företagets ekonomiska stabilitet som hjälpmedel för bedömning av företagets framtida möjligheter anskaffas med hjälp av relevanta nyckeltal avseende resultatmått och finansiella mått enligt Svedin (1992). Vidare skriver författaren att eftersom nystartade företag enbart har en eller inte någon årsredovisning som underlag för kreditgivarens bedömning berör den ekonomiska analysen huvudsakligen etablerade företag. Svedin (1992) beskriver årsredovisningen som företagets ansikte utåt, vilken visar företagets resultat och finansiella ställning. En årsredovisning skall bestå av förvaltningsberättelse, resultatberäkning, balansräkning och noter enligt Bolagsverket (2010-03-17). Svedin (1992) menar att företagets överskott kan bedömas utifrån resultaträkningen och genom balansräkningen ges möjlighet att se hur företaget finansierat sin verksamhet och vad företagets substans består av. Åresredovisningen ger dock enbart en bild av företagets verksamhet vid bokslutstillfället och speglar det föregående året, vilket kreditbedömaren måste beakta när årsredovisningen används som underlag för bedömningen. Enligt rapporten från NUTEK (1992) består verktygen för analys och bedömning huvudsakligen av kvantitativ information, vilken ofta inhämtas från balans- och resultaträkningen. Verktygen kan vara allt från enkla nyckeltal, till exempel soliditet och likviditet, till mer komplexa datorbaserade modeller. Syftet med de datorbaserade modellerna är att de skall möjliggöra en snabb genomgång av låneportföljen. För att åstadkomma en bättre bild av företagets ekonomiska ställning och resultatutveckling studeras finansiella nyckeltal vilka syftar till att ge en vägledning inför framtida beslut (Svedin, 1992). Enligt författaren ger nyckeltal både en direkt bild av företaget vid ett tillfälle och en beskrivning av dess utveckling över tiden. För att utnyttja nyckeltalen till max och få en bra bedömningsgrund krävs att man kan utläsa en trend i nyckeltalens förändring över tiden vilket kräver att företaget har varit etablerat i minst några år. Nyckeltalen är ett redskap för kreditbedömaren och genom ett medvetet urval av nyckeltal erhålles ett utmärkt hjälpmedel för analys av företaget. Det räcker normalt sätt att studera några få nyckeltal. Enligt Svedin (1992) är de mest relevanta nyckeltalen Bruttomarginal, Nettomarginal, Räntabilitet på eget kapital, Räntabilitet på totalt kapital, Genomsnittlig skuldränta, Skuldsättningsgrad, Kassalikviditet, Soliditet, Räntetäckningsgrad, Substansvärde samt Kassaflöde. 15

3.3.3 Capital (kapital) Beaulieu (1994) och Beaulieu (1996) skriver att kapital är de tillgångar som krävs för att driva företaget. Vidare menar Beaulieu (1994) att kapitalet analyseras utifrån hur mycket kapital som har investerats och hur effektivt det används för att generera ett positivt kassaflöde. Vid analys av kapital använder sig kreditbedömaren framförallt av finansiella nyckeltal. Enligt en undersökning genomförd av Jankowicz och Hisrich (1987) är ett av nyckel problemen om vinsten i företaget togs ut av ägarna. Samtidigt sågs inte det som ett tecken på oärlighet om information som uppgavs inte stämde överens med verkligheten. Detta skulle väcka allvarliga frågor om kreditansökarens integritet. Det var också önskvärt att företagsledaren personligen investerat i företaget. 3.3.4 Collateral (säkerhet) Enligt Sveriges Riksbank (2001) anser de fyra svenska storbankerna att en bedömning av återbetalningsförmågan är den viktigaste aspekten vid en kreditbedömning. Säkerheten har dock ett annat värde, nämligen att den kan minska förlusten vid en eventuell betalningsinställning. Detta innebär att krediter utan säkerheter går igenom en hårdare kreditbedömningsprocess. Enligt Sveriges Riksbank (2001) är den vanligaste typen av säkerheter pantbrev i fastigheter. Vid en eventuell betalningsinställelse kan värdet på säkerhetens värde skilja sig från ursprungsvärdet när krediten först beviljades. Dessutom innebär det en extra kostnad för banken att realisera säkerhetens värde. Det betyder att en säkerhet aldrig kan ersätta en bedömning av återbetalningsförmågan. 3.3.5 Conditions (marknaden) Svedin (1992) skriver om omvärldsanalysen vilken ska ge en bild av den marknad företaget är verksam på och utgår från företagets kunder och produkter. Kunskap om företagets kundstruktur bör ingå i företagsanalysen. För att få en vägledning om företagets risk kan kreditbedömaren studera omsättningens föredelning mellan olika kunder, visar det sig att företaget är starkt beroende av någon av sina kunder måste även det företagets framtidsmöjligheter beaktas i analysen. Enligt Broomé et al (1998) är ett viktigt argument för kredittagaren företagets marknadssituation och marknadsutveckling. Rätt kombination av konkurrensmedel är viktigt och att arbeta med de vid rätt tidpunkt i syfte att utnyttja omvärldens förändringar för att göra företaget lönsamt. Förändringar i omvärlden pågår konstant vilket resulterar i att det är viktigt med bevakning och att förstå bakomliggande orsaker och samband, både ur kredittagarens och kreditgivarens läge. Därför är det viktigt med en marknadsplan som uttrycks i en budget vilken kreditbedömaren behöver för att göra en bra bedömning. Svedin (1992) anser att företagets konkurrenssituation är en viktig del av omvärldsanalysen för att bedöma företagets framtidsmöjligheter. Konkurrenssituationen innefattar antalet aktörer på marknaden, om marknaden domineras av något eller några företag och vilken marknadsandel företaget har. 16

3.4 Erfarenhet Shanteau (1995) skriver att ordet expert och erfarenhet ursprungligen härstammar från samma latinska rot, experiri. Detta tyder på att för bli en expert måste en person inneha och kunna använda relevanta erfarenheter inom ett visst område. Enligt Andersson (2001) är en expert är en person med omfattande kunskap eller förmåga baserad på forskning eller erfarenhet inom ett visst område. Personen är allmänt erkänd som en tillförlitlig källa eller vars färdighet för bedömning eller beslut fattas med rätta och ges auktoritet och status av sina kollegor eller allmänheten. Shanteau (1995) definierar en expert som en person vilken har speciella färdigheter eller kunskaper från utbildning eller erfarenhet. Dock menar Andersson (2001) och Shanteau (1959) att expertis är ett oklart begrepp. Shanteau (1995) skriver att det finns nästan lika många definitioner av experter som det finns forskare inom området. Många tidigare studier använder antal år av arbetsrelevant erfarenhet som ett surrogat för sakkunskap (Pounds, Shanteau, Thomas & Weiss, 2002). Vidare skriver Pounds et al (2002) att personer med flera års erfarenhet klassificeras som "experter", medan andra med mindre erfarenhet klassificeras som "noviser". I stort sett tycks detta tillvägagångssätt rimligt. Förmodligen kan ingen arbeta som en professionell kreditbedömare under en längre tid om de är inkompetenta. Många yrkesmän med många års erfarenhet har aldrig blivit experter. Dessa personer kan arbeta tillsammans med experter, men de kommer aldrig uppfyllde kraven för sann expertis. De faktorer som orsakar stora individuella skillnader i yrkesmässiga prestationer är enligt Ericsson (2004) bara delvis förklarade. Vidare menar författaren att ingen blir en enastående professionell yrkesman utan erfarenhet men omfattande erfarenhet leder inte alltid människor till att bli professionella experter. När individer först introduceras till ett yrke efter att ha avslutat sin formella utbildning är de ofta överväldigade och beroende av hjälp från medarbetare för att uppfylla sina arbetsuppgifter och ansvar. Efter månader eller år av erfarenhet uppnår de en acceptabel nivå på teknisk kompetens och kan arbeta självständigt. Även om alla personer inom ett visst område initialt tenderar att utvecklas genom erfarenhet, utvecklas vissa personer snabbare än andra och fortsätter att förbättras påföljande år. Dessa individer är slutligen erkänt skickliga experter. Däremot når de flesta yrkesverksamma en stabil genomsnittlig nivå inom en relativt kort tid och upprätthåller denna nivå för resten av karriären. Ericsson (2004) skriver att arten av de individuella skillnaderna som orsakar de stora differenserna i uppnådd prestation fortfarande debatterats. Den vanligaste förklaringen är att prestationen inom ett visst område begränsas av medfödda faktorer vilka inte kan ändras genom erfarenhet och utbildning. Därmed avgörs ens prestationsnivå av ens grundläggande tilldelning av förmågor, exempelvis mental kapacitet enligt Ericsson (2004). Ericsson & Stasewski (1989) skriver att forskningen inom detta område försöker förstå relationen mellan expertkunskap och exceptionella resultat i form av kognitiva strukturer och 17

processer. Den grundläggande forskningens strävan är att beskriva hur det kommer sig att experterna vet och hur de använder sina kunskaper för att uppnå resultat som de flesta människor antar kräver extrema eller extraordinära förmågor. Studier har undersökt vilka faktorer som gör det möjligt för experter att vara snabba och korrekta i sin analys. Learning by doing är en pedagogisk term. Begreppet syftar till arbetstagarens förmåga att öka sin produktivitet genom att regelbundet upprepa en liknande typ av åtgärd. Den ökade produktiviteten uppnås genom träning och upplevelsebaserad inlärning. Begreppet kan översättas till att lära genom att göra på svenska. Det var John Dewey som myntade begreppet learning by doing i slutet av 1800-talet (Nationalencyklopedin, 2010-04-06) Enligt Berman, Macpherson och Schank (1999) är det bättre att lära eleverna hur man ska utföra nyttiga uppgifter. Vidare menar Berman et al (1999) att det finns bara ett effektivt sätt att lära någon hur man utför en uppgift och det är att låta dem göra det. Lektioner ges på ett sätt som användningen av kunskaper eller färdigheter är skild från hur de skulle användas i verkliga livet. De är i stället i läroböcker och den utövas på papper inför tentor. Problemet är att minnet fungerar på ett sätt som gör det svårt för studenter att hämta och använda denna kunskap. Vidare menar Berman et al (1999) att det enda sättet vi kommer komma ihåg vad vi lärt oss är genom att ha liknande erfarenheter som utlöser våra minnen. Därav vid kreditbedömning av ett nytt företag kan tidigare utförda kreditbedömningar utlösa vårt minne och hjälpa en inför kommande kreditbedömning. Dessutom är vi mer benägna att komma ihåg våra erfarenheter än isolerad information (Berman et al, 1999). Case-Based Reasoning (CBR) är Berman et al (1999):s teori om hur en person minns och hur personen använder sitt minne för att lösa nya problem. Vi använder CBR regelbundet i det dagliga livet; det är hur vi lär oss från det vi är spädbarn genom vår vuxna ålder. Berman et al (1999) definierar experter som de som har i deras sinnen ett rikt bibliotek av minnen som är relevanta för de områden inom vilka de arbetar. Med andra ord, experter har massor av erfarenhet inom sina kompetensområden. Berman et al (1999) menar att experten kan hämta precis rätt minne eller tidigare fall när det behövs bidra till att lösa ett nytt problem. Experterna måste kunna organisera sina erfarenheter så att de vet var de kan hitta relevant information när det behövs. Berman et al (1999) kallar detta för indexering. För att lagra och hämta minnen på ett meningsfullt sätt måste vi veta, men inte nödvändigtvis på en medveten nivå, vilka av våra erfarenheter som är relevanta att använda. Om vi använder metaforen biblioteket, består indexeringen av märkning av en erfarenhet med en relevant rubrik och sedan inlämning av den på rätt plats i minnet (Berman et al, 1999). Slutligen, för att minnet ska bli riktigt bra, måste erfarenheten hämtas vid rätt tidpunkt. Vidare enligt Berman et al (1999) finns det flera sätt vi indexerar våra erfarenheter på. Vi använder synintryck, ljud, dofter, händelser etcetera för att kategorisera det vi ser och gör. Vi väljer inte hur vi kommer att indexera minnet, det är en omedveten process. Ellström et al (2004) ser handling, inte teori, som utgångspunkt för lärande. En central utgångspunkt är att människor agerar - utför uppdrag, gör påståenden, löser problem och samarbetar med andra. Samverkan mellan en individ och miljö sker kontinuerligt och detta 18

utgör grunden för inlärningsprocessen. Således äger en handling rum i ett sammanhang vilket till stor del bestäms av andra i form av regler, värderingar, attityder, förväntningar etcetera. Denna praktiska och sociala grund för lärande är i direkt opposition till en traditionell syn på en separat och från ett praktiskt sammanhang isolerat inlärningssätt med individen som centrum. Insatserna i sig garanterar inte kunskap. Informellt lärande i samband med dagliga sysslor är viktigt men inte tillräckligt för förvärv av kunskap enligt Ellström et al (2004). Vidare menar Ellström et al (2004) att informell utbildning måste få stöd av formell utbildning. En orsak till detta är efterfrågan av teoretisk kunskap och intellektuella färdigheter såsom förmågan att upptäcka, identifiera och lösa problem. En individ måste kunna integrera olika kunskaper, upptäcka samband och förstå arbetsprocessen i ett övergripande perspektiv. Figur 3 syftar till att illustrera den dynamik som skapas i samspelet mellan formellt och informellt lärande - mellan det vardagliga och det organiserade, mellan det praktiska och det teoretiska. Formellt lärande kan tillhandahålla de verktyg och skapa arena för både privata och gemensamma diskussioner (Ellström et al, 2004). Figur 3 visar också hur kompetens är en individs förmåga att agera sakkunnigt, effektivt, medvetet, strategiskt och eftertänksamt i en situation vilket innebär en union av praktiska och teoretiska kunskaper. Enligt Ellström et al (2004) ger oftast en formell utbildning en förbättrad möjlighet att tillgodogöra sig informellt lärande på arbetsplatsen. Vidare menar Ellström et al (2004) att det främsta skälet till detta är att erfarenhetsbaserat lärande förutsätter konceptuella verktyg och explicit kunskap om uppgiften och arbetsprocessen som kan användas av inlärningsförmågan att identifiera och tolka erfarenheter. Samtidigt har det visat sig vara mycket svårt, även när du utför måttligt komplicerade uppgifter, att utveckla explicit kunskap genom erfarenhet (Brehmer, 1980). Snarare har de kunskaper som kan förvärvas genom erfarenhet en implicit karaktär (Ellström et al, 2004). Således verkar upplevelsebaserat lärande förutsätta explicit kunskap som inte kan förvärvas genom erfarenhet enligt Ellström et al (2004). Det finns också ett samband i den andra riktningen. Formell utbildning behöver backas upp av informellt lärande för att vara effektiva (Barnett, 1999; Ellström, 2001). En studie som Zimmer (1980) utförde visade att nyckeltal baseras på konventionell redovisnings information vilket är användbart för kreditbedömarna i syfte att förutse företagens finansiella risk för obestånd. Denna förutsägbarhet med hjälp av finansiella nyckeltal har bekräftats även i andra studier (t.ex. Altman, 1968). Vidare menar Zimmer (1980) att trots de finansiella nyckeltalen leder till bättre precision krävs en utbildning på högre nivå för att kunna utföra beräkningarna men framförallt för att kunna analysera och förstå vad nyckeltalen/informationen innebär för företagets finansiella risk. Vilket stödjer Ellström et al (2004) teorier om formell utbildning. 19

Formell Utbildning Observations Inlärning Informell Utbildning Teoretisk Kunskap Kompetens Praktisk Kunskap Figur 3. Observationsinlärning leder till kompetens. Källa: Ellström et al (2004) Jo och Lee (1996) skriver om branscherfarenhet vilket innebär erfarenhet från tidigare arbeten eller företag direkt kan översättas och användas i det nya arbetet/företaget. Vidare menar författarna att en entreprenör som har denna typ av erfarenhet oundvikligen kommer att ha en fördel i det nya företaget/arbetet. I en artikel av Jo och Lee (1996) undersöks hur tidigare erfarenhet av att starta eller att driva ett företag påverkar hur bra det nya förtaget kommer att gå. Reslutat visar att entreprenörer som har tidigare erfarenhet av att driva företag har en större chans att lyckats med det nya. Ardichvili, Cardozo och Ray (2003) skriver att människor tendera att upptäcka information som är relaterat till informationen som de redan känner till. Av denna anledning förespråkas att entreprenörer kommer att upptäcka möjligheter på grund av att tidigare kunskap utlöser en igenkänning av värdet på den nya informationen. Vidare skriver författarna att entreprenören enbart kommer att upptäcka möjligheter som kan relateras till tidigare kunskap. Detta är något som kan styrkas genom en artikel av Baron (1998) vilken menar att missade möjligheter leder till ånger och förlorad framtida vinst. Av denna anledning kommer en entreprenör, det vill säga en person med tidigare erfarenhet av företagande, utveckla en förmåga att identifiera nya möjligheter och agera snabbt på dem. I en kvalitativ studie om entreprenörers möjlighetsidentifiering av Sigrist (1999) fastställs det att det finns två typer av tidigare 20

kunskap. Den första typen av tidigare kunskap är den kunskap som entreprenören skaffar sig genom ett speciellt intresse. Driven av det speciella intresset lägger entreprenören mycket tid och kraft på att lära sig och blir på detta sätt självlärd, vilket leder till att entreprenören får en djup kunskap i ämnet. Författaren skriver att den andra typen av tidigare kunskap är den kunskap som är branschspecifik. Denna kunskap ackumuleras över tid, det vill säga hur många år som en person jobbar inom en specifik bransch. Sigrist (1999) menar att efter ett antal år kommer entreprenören att kombinera de två typerna av tidigare kunskap vilket leder till att entreprenören kan upptäcka nya möjligheter, exempelvis nya marknader eller kundlösningar som tidigare inte var möjligt. I en artikel av Cooper, Folta och Woo (1995) genomfördes en undersökning för att undersöka hur informationshanteringen skiljer sig åt mellan oerfarna och erfarna entreprenörer, det vill säga om tidigare erfarenhet av företagande påverkar vilken information som används. Författarna förespråkar att när ett nytt företag bildas är tillgången till information en av de centrala resurserna. Cooper et al (1995) utgick från förväntningarna att de med tidigare erfarenhet av företagande och de som gav sig in på områden som de redan kände till skulle söka mer intensivt efter information på grund av att de redan kände till vad som krävdes för att lyckats inom området. Genom undersökningen kommer författarna fram till att de som inte hade någon tidigare erfarenhet av företagande sökte mer och inte mindre information som tidigare trott. Skillnader i informationsökningen uppkom först när erfarna och oerfarna entreprenörer sökte information inom områden de redan kände till. Under dessa förhållanden genomförde oerfarna entreprenörer en mer intensiv sökning och de som inte hade någon tidigare erfarenhet av företagande sökte mindre information och låg på samma nivå som de erfarna entreprenörerna. Slutligen konstarar Cooper et al (1995) att de med tidigare erfarenhet av företagande tycktes söka information med samma intensitet oberoende om de kände till området eller inte. Dock konstaterar författarna att det skiljer sig vilka källor till information som användes, de med tidigare erfarenhet av företagande tycktes använda sig mer av personliga källor i större utsträckning än professionella källor. 21

Värdering Bedömning 3.5 Sammanfattning Erfarenhet Antal år som kreditbedömare Tidigare erfarenhet av företagande Formell utbildning Informationshantering Person Betalnings -förmåga Kapital Säkerhet Marknaden Egenskaper Motiv till företagande Kompetens Affärsidé Nyckeltal Företagsledningen Personligt investerat Generera kassaflöde Säkerheter Konkurrans - kraft Omvärldsuppfattning Figur 4. Egenskapad figur av den teoretiska referensramen. referensramen Vid lämnande av kredit till företag menar Stenberg och Sigbladh (2003) att det alltid finns en risk och banken får räkna med kreditförluster. Det gäller för banken att kontrollera risktagande och undvika onödiga kreditförluster, för att optimera affärsvolymen. Alla kunder såväl nya som gamla måste genomgå en kreditbedömning av något slag. När en kreditbedömning ska genomföras påbörjas processen med att kreditbedömaren samlar information om det aktuella företaget. I vår uppsats har vi valt att fokusera på de 5 C: na som informationsunderlag för kreditbedömningen. De 5 C: na är: Person Beskriver den mänskiga sidans betydelse vid kreditbedömning, någonting som enligt Kling et al (2003) vunnit mark de senaste åren. Nutek (1992) skriver att för 22

många kreditbedömare är det initiala intrycket av personen bakom företaget helt avgörande för kreditbedömningen. Betalningsförmåga Svedin (1992) anser att varje företag är unikt vilket medför att kunskap om värderingsmodeller och redovisningsprinciper är nödvändiga redskap vid företagsvärderingar. Vidare skriver Svedin (1992) att företagsanalysen utförs för att få ett företags siffror att framträda i substans och ord för att kunna bedöma återbetalningsförmågan. Företagsanalysen kan delas upp i affärsidé, resursanalys och ekonomisk analys. Kapital Beaulieu (1994) och Beaulieu (1996) skriver att kapital är de tillgångar som krävs för att driva ett företag. Säkerheter Enligt Sveriges Riksbank (2001) anser de fyra svenska storbankerna att en bedömning av återbetalningsförmågan är den viktigaste aspekten vid en kreditbedömning. Säkerheten har dock ett annat värde, nämligen att den kan minska förlusten vid en eventuell betalningsinställning. Marknaden Enligt Broomé et al (1998) är ett viktigt argument för kredittagaren företagets marknadssituation och marknadsutveckling. Rätt kombination av konkurrensmedel är viktigt och att arbeta med dessa vid rätt tidpunkt i syfte att utnyttja omvärldens förändringar för att göra företaget lönsamt. I modellen har vi delat upp de 5 C: na i separata boxar där vi förklara de olika dimensionerna av det specifika C:et. Anledningen till detta är att möjliggöra en kvantitativ undersökning. Exakt hur vi kommer att gå tillväga för att mäta varje dimensionen kommer att behandlas i operationaliseringen. Eftersom vi vill undersöka hur erfarenheten hos kreditbedömaren påverkar värderingen/bedömningen av informationen som finns tillgänglig kommer vi att använda oss av en kvantitativ undersökning där vi kan undersöka sambandet mellan erfarenhet och vilken information som används. Genom tidigare forskning har vi uppmärksammats på att det finns flera dimensioner av erfarenhet. Vi har valt att inrikta oss på tre dimensioner av erfarenhet. Den första dimensionen är Learning by doing som är erfarenhet som ackumuleras över tid genom att kreditbedömaren skapar sig kunskap om kreditbedömning under sin tid på arbetsplatsen, det är alltså antal år som kreditbedömare. Den andra dimensionen av erfarenhet är Entreprenörserfarenhet som kan översättas till tidigare erfarenhet från företagande. Sigrist (1999) skriver att en typ av tidigare kunskap är den kunskap som är branschspecifik. Denna kunskap ackumuleras över tid dvs. hur många år som en person jobbar inom en specifik bransch. Den tredje och sista dimensionen av erfarenhet som vi har valt att mäta är utbildning. Den formella utbildningen är delvis den utbildning vilken kreditbedömaren är tvungen att besitta för att utöva sitt arbete. 23

3.6 Hypoteser Vid skapandet av våra hypoteser har vi utgått från figur 4 som är en egenskapad modell av den teoretiska referensramen samt Anderssons (2001) studie av erfarna kontra icke erfarna kreditbedömare. Vi vill bygga vidare på Anderssons (2001) studie angående kreditbedömarens erfarenhet men vill belysa erfarenhet utifrån andra parametrar, således har vår sammanfattning utmynnat i följande hypoteser: Hypotes 1: Antal år som kreditbedömare ger skillnader vid viktningen av bedömningskriterierna. Eftersom vi vill bygga vidare på Anderssons (2001) studie samt att många tidigare studier har använt antal år av arbetsrelevant erfarenhet som ett surrogat för sakkunskap (Pounds et al, 2002). Har vi valt att använda denna dimension i vår första hypotes som en variabel på erfarenhet. Pounds et al (2002) skriver att personer med flera års erfarenhet klassificeras som "experter", medan andra med mindre erfarenhet klassificeras som "noviser", vilket även kan kopplas till Shanteau (1995). Hypotes 2: Tidigare erfarenhet av företagande ger skillnader vid viktningen av bedömningskriterierna. Som tidigare nämnt i problemdiskussionen förespråkar forskare som Ardichvili et al (2003) att människor tenderar att upptäcka information som är relaterade till deras tidigare erfarenhet. Således förespråkar författarna att en entreprenör kommer att upptäcka nya möjligheter och se nya tillfällen på grund av att deras tidigare erfarenhet utlöser en igenkänning vilket hjälper dem att identifiera värdet på ny information. Vi kan dra slutsatsen från Ardichvili et al (2003) forskning att entreprenörer ser på informationen på ett annat sätt och deras förmåga att upptäcka ny information skiljer sig från dem som inte har någon tidigare erfarenhet av företagande. Således kommer entreprenörerna, det vill säga de med tidigare erfarenhet av företagande få en bättre informationsidentifiering. (Ardichvili et al, 2003). Vi anser utifrån ovanstående forskning att denna informationsidentifiering kommer att leda till skillnader hur de olika bedömningskriterierna viktas och det är utifrån dessa resonemang vi formulerar vår andra hypotes. Hypotes 3: Kreditbedömarens formella utbildning ger skillnader vid viktningen av bedömningskriterierna. Formell utbildning är något som är nödvändigt och ofta ett krav för att få en anställning vilket leder till att det är intressant att undersöka om längden på den formella utbildningen kan orsaka skillnader i hur de olika bedömningskriterierna viktas. För att kunna nyttja det informella lärandet, det vill säga erfarenhet mätt i antal år på arbetsplatsen, krävs en formell utbildning (Ellström et al, 2004). Vidare menar författarna att det främsta skälet till detta är att erfarenhetsbaserat lärande förutsätter konceptuella verktyg och explicit kunskap om uppgiften och arbetsprocessen som kan användas av inlärningsförmågan att identifiera och tolka erfarenheter. Således anser vi 24

att erfarenhet mätt i formell utbildning kan ge upphov till skillnader i informationshanteringen och kreditbedömningen. För att motivera våra val av hypoteser återblickar vi på vår frågeställning som lyder: Hur påverkas informationsbedömningen av kreditbedömarens erfarenhet vid kreditgivning till svenska företag? Eftersom vi syftar till att undersöka hur informationsbedömningen skiljer sig väljer vi att ställa våra tre mått på erfarenhet i relation till de olika bedömningskriterierna (de 5: Cna). Det vill säga att varje mått på erfarenhet kommer att testas mot varje bedömningskriterium. Hypoteserna vilka är formulerade ovan anser vi är relevanta för att få svar på vår frågeställning i den aspekten att vi får svar på hur informationsbedömningen skiljer sig beroende på kreditbedömarens erfarenhet. 25

4. Empirisk metod Detta kapital syftar inte till att redovisa någon empiri, i detta kapitel redogörs och motiveras alla val vi gör vid insamlandet av empirisk data. Vi beskriver metodvalen bakom insamling av empirisk data, urval, operationalisering och analysmetod. 4.1 Insamling av empirisk data Jacobsen (2002) skriver att när vi bestämt oss för undersökningens grundutformning ska vi välja en metod för datainsamling som är mest lämplig för vår undersökning. Vid en kvantitativ metod finns det enligt Jacobsen (2002) tre olika alternativ för insamling av data. Postenkäter Betraktas som den egentliga kvantitativa metoden. Detta sätt att samla in information skiljer sig stort mot dem kvalitativa metoderna i avseende att vi maximerar avståndet mellan undersökaren och dem som blir undersökta. Intervjuformulär via telefon En standardiserad intervju via telefon som bygger på ett färdigt frågeformulär. Standardiserad besöksintervju Här besöks uppgiftslämnaren och intervjuas enligt en färdig formulerad enkät som intervjuaren fyller i. I vissa fall lämnas även över ett svarskort där intervjupersonen kan se vilka olika svarsalternativ som är tillgängliga. Utifrån Jacobsen (2002) har vi valt att använda oss av intervjuformulär via telefon eftersom vi tillämpar en kvantitativ ansats och vi tror att intervjuformulär via telefon ger högst tillförlitlighet. Motiveringen att använda intervjuformulär via telefon återfinns i de fyra punkterna under nedanstående rubrik. 4.1.1 Intervjuformulär via telefon Jacobsen (2002) skriver att det finns olika kriterier vid en kvantitativ undersökning som vi måste ta hänsyn till när vi väljer vilken metod som ska användas vid insamling av data. Enligt Jacobsen (2002) finns det sju olika kriterier som bör beaktas vid val av insamlingsmetod. Vi har valt att utgå från fyra av dessa för att stödja valet av telefonintervjuer: 1. Kostnader Alla metoder har en kostnad i form av tryckning av frågeformulär, dock är besöksintervjun den klart dyraste på grund av höga resekostnader. Den billigaste är postenkäter och i mitten ligger telefonintervjuer. 2. Snabbhet Här hamnar besöksintervjun i botten då det tar tid att boka in och genomföra intervjuerna. Postenkäter är enligt Jacobsen (2002) medelbra eftersom det tar tid för uppgiftslämnaren att fylla i enkäten och returnera den. Telefonintervjun är klart bäst då vi kan undersöka ett stort urval under loppet av några dagar eller extremfall under några timmar. 3. Svarsprocent Enligt Jacobsen (2002) kan vi räkna med en svarsprocent på 60-70% när vi använder oss av besöksintervjuer eller postenkäter. Vid 26

telefonintervjuer är i vissa fall svarsprocenten 90-100 %, vilket kan bero på att få vägrar genomföra telefonintervjuer och att det inte tar lång tid. 4. Intervjuareffekt Intervjuareffekten innebär att personen som intervjuas påverkas av den fysiska närvaron av den som intervjuar. Risken för intervjuareffekt är som störst vid den personliga intervjun. Den stora fördelen med telefonintervjuer är att vi minskar intervjuareffekten. Vid en postenkät finns ingen intervjuareffekt eftersom vi aldrig har personlig kontakt med de vi önskar intervjua. Nästa steg som vi måste ta ställning till enligt Jacobsen (2002) är om vi ska ha en öppen eller strukturerad intervju. Vanligtvis är den öppna intervjun delvis strukturerad, vilket betyder att vi i förväg utarbeta en lista över vilka ämnen eller delar av ett ämne som ska belysas. För att föra anteckningar under en intervju måste vi i förväg bestämt hur starkt förstrukturerad intervjun ska vara. Förstrukturerad innebär att vi i förväg bestämt vilka delar av ämnet vi ska lägga fokus på. En del forskare pekar på att en stark förstrukturering leder till slutning av datainsamlingen. Jacobsen (2002) skriver att val av strukturering bör ses som en glidande skala där den ena punkten representerar en intervju utan någon speciell plan eller ordningsföljd. Den andra punkten beskriver en intervju som består av givna frågor i en bestämd följd. Val av struktur kan sammanfattas enligt figuren nedan. Figur 5. Grader av strukturering av en intervju. Källa: Jacobsen (2002) Vi har valt att använda oss av frågor i en fast ordningsföljd med inslag av öppna svar, eftersom vi inte vill låsa intervjun utan vi vill ge intervjupersonerna möjlighet att motivera sina val. Detta leder till en djupare analys av hur kreditbedömarens erfarenhet påverkar informationsbedömningen. Valet att använda en fast ordningsföljd med inslag av öppna svar, förespråkar vårt metodval att använda en kvantitativ ansats. Jacobsen (2002) skriver att vi kan välja att vara öppna eller dolda med avsikten med intervjun, dock blir detta först aktuellt om vår fråga kan uppfattas som känslig att svara på. Eftersom vi inte avser att sätta dit någon utan vill förklara hur informationsbedömningen skiljer sig mellan oerfarna och erfarna kreditbedömare kommer vi att vara öppna med vår avsikt. 27