Sammanfattning av kunskapsläget kring hälsorisker med slamspridning på åkermark

. Att: Katja Hagström Sammanfattning av kunskapsläget kring hälsorisker med slamspridning på åkermark Örebro läns landsting Trossa AB I www.trossa.se I info@trossa.se I 08-30 60 80

RAPPORT Sammanfattning av kunskapsläget kring hälsorisker med slamspridning på åkermark Uppdragets diarienummer 12OLL3754 Kund Arbets- och miljömedicin (AMM) Universitetssjukhuset Örebro 701 85 Örebro Konsult Trossa AB Drottninggatan 108 113 60 Stockholm Telefon: 08-30 60 80 Org. nr. 556817-1788 www.trossa.se Kontaktpersoner Hélène Hagerman, helene.hagerman@trossa.se Jennie Andersson, jennie.andersson@trossa.se Sida 2 av 21

Sammanfattning I ett långsiktigt hållbart samhälle behöver den växtnäring som finns i slam från avloppsreningsverk återanvändas. Frågan kring slamspridning är i allra högsta grad komplex när det gäller risker eftersom det också finns en tydlig nyttoaspekt (KSLA, 2012). Dagens avloppsreningsverk är ursprungligen inte konstruerade för att eliminera oönskade ämnen i slam och utgående avloppsvatten varför slamkvaliteten idag ifrågasätts. Vilka ämnen som används i samhället förändras över tid och det sker hela tiden en ökning av antalet kemiska ämnen i omlopp. Vissa fasas ut samtidigt som användningen av andra ökar parallellt med att nya ämnen utvecklas. Det gör det till en stor utmaning att idag besitta tillräcklig kunskap om och kontroll över hur situationen ser ut i framtiden. Örebro läns landsting har gett i uppdrag till enheten Arbets- och miljömedicin (AMM) vid Örebro Universitetssjukhus (USÖ) att genomföra en utredning av hälsorisker med slampridning på åkermark. Den här rapporten syftar till att belysa problematiken kring avloppsslams oönskade innehåll och dess eventuella påverkan på folkhälsan. Arbetet har avgränsats till följande ämnesgrupper som förekommer i slam; metaller, organiska ämnen, läkemedelssubstanser och smittförande organismer. Förekomsten av metaller i slam har under lång tid mätts i vissa avloppsreningsverk i Sverige och för flera är den långsiktiga trenden minskande halter. Särskilt kadmium pekas ut som ett ämne som kan orsaka långsiktiga hälsoeffekter och det anses därför föreligga ett behov att minimera tillförseln av kadmium till åkermark. Avseende organiska ämnen så tyder sammanfattningsvis såväl äldre som nyare riskbedömningar på att dessa utgör låga hälsorisker om slam används på åkermark, givet lämplig tillförsel och karenstider. Ett stort antal studier har även visat på förekomst av läkemedelsrester i slam men mer kunskap behövs för att bättre kunna hantera denna heterogena grupp av oönskade ämnen. Risken för att slam med dagens kvalitet innehåller patogener är så stor att det inte bör användas på åkermark utan föregående hygieniserande behandling. Det finns idag goda möjligheter att med befintliga metoder hantera spridning av smittförande organismer via slam. De nuvarande reglerna om spridning av slam på åkermark anger haltgränsvärden för vissa metaller i avloppsslam som används för jordbruksändamål. Däremot saknas regler kring smittskydd i form av hygienisering och haltgränsvärden för bl.a. organiska ämnen och läkemedel (SNV, 2013a). Naturvårdsverket föreslår i sitt regeringsuppdrag om hållbar återföring av fosfor nya gränsvärden för åtta metaller och fem organiska ämnen/ämnesgrupper (tabell 3). Dessa ämnen bedöms kunna utgöra en risk för miljön och människors hälsa vid tillförsel till åkermark samt innebära en risk för upplagring i marken. Det anges inte några förslag till gränsvärden för tillförsel av läkemedelsrester till åkermark. Flera befintliga sammanställningar belyser bristen på data för hälsorisker med flertalet av de oönskade ämnen som återfinns i slam. I framtiden kan ny kunskap om oönskade ämnens egenskaper och beteende i miljön bidra till säkrare hälsoriskbedömningar. Sida 3 av 21

Innehåll Bakgrund... 5 Syfte och mål med uppdraget... 5 Utgångspunkter och avgränsningar... 5 Metodbeskrivning... 5 Introduktion... 6 Oönskade ämnen i slam... 8 Metaller... 8 Förekomst av metaller i slam... 9 Anrikning av metaller i åkermark... 10 Sammanfattning av hälsoriskbedömningar... 11 Organiska ämnen... 12 Förekomst av organiska ämnen i slam... 12 Anrikning av organiska ämnen i jord... 13 Sammanställning av hälsoriskbedömningar... 13 Läkemedelsrester... 14 Förekomst av läkemedel i slam... 14 Sammanfattning av hälsoriskbedömningar... 15 Smittförande organismer... 15 Förekomst av smittförande organismer i slam... 15 Sammanfattning av hälsoriskbedömningar... 15 Diskussion... 17 Referenser... 20 Personliga kommentarer... 21 Sida 4 av 21

Bakgrund I ett långsiktigt hållbart samhälle behöver den växtnäring som finns i slam från avloppsreningsverk återanvändas. Dagens jordbruk är inte är självförsörjande på näringsämnen vilket leder till ett stort behov av bland annat handelsgödsel. Om den näring som finns i avloppsvattnet istället kan återföras till jordbruket, kan den ingå i ett kretslopp och både pengar och miljö kan sparas. Riksdagen har antagit ett mål om 60 % återföring av slam till produktiv mark senast år 2015 och åtgärder för återförande av slam till åkermark är kommunernas ansvar. Huruvida slam ska spridas på åkermark eller inte diskuteras idag väldigt mycket. Även om ohälsa inte med säkerhet kan relateras till slam, så behöver landstinget öka kunskapen om oönskade ämnen som finns i slam och som kan påverka hälsan negativt. Örebro läns landsting har med anledning av detta gett i uppdrag till enheten Arbets- och miljömedicin (AMM) vid Örebro Universitetssjukhus (USÖ) att genomföra en utredning av hälsorisker med slampridning på åkermark. Syfte och mål med uppdraget Syftet med uppdraget är att bistå enheten AMM med en samlad bild över kunskapsläget avseende vilka eventuella långsiktiga hälsorisker som är förenade med slamspridning på åkermark. Utredningen syftar till att belysa potentiella hälsorisker, samt visa på kopplingen till en hållbar utveckling av hälso- och sjukvård. Resultatet ska kunna användas av landstinget som ett beslutsunderlag. Utgångspunkter och avgränsningar Utredningen baseras på tidigare genomförda riskbedömningar som belyser potentiella hälsorisker av slamspridning på åkermark. Miljörisker inkluderas inte i utredningen. Arbetet avgränsas till följande ämnesgrupper som identifierats som oönskade i slam och för vilka information finns tillgänglig: Metaller Organiska ämnen Läkemedelsrester Smittförande organismer Metodbeskrivning Information har inhämtats från nordiska myndighetsrapporter och utredningar, befintliga kunskapssammanställningar, genom sökningar i öppna databaser (vetenskapliga artiklar) och genom kontakter med myndigheter, universitet och andra relevanta organisationer. Enskilda NGOs eventuella ståndpunkter har inte tagits i beaktande. Prioritet har givits åt studier som belyser långsiktiga hälsorisker med slamspridning på åkermark utifrån ovan angivna fokusområden. Intervjuer har genomförts med representanter från följande organisationer; Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Svenskt vatten och Umeå universitet. Beslut om intervjupersoner har tagits i samråd med uppdragsgivaren. Det insamlade materialet och underlaget från intervjuerna har analyserats och sammanställts i denna rapport. Sida 5 av 21

Introduktion Fosfor är ett essentiellt grundämne för alla levande organismer men också en ändlig resurs. Avloppsslam har blivit en kontroversiell och flitigt omdiskuterad fråga på senare år. Detta beror på att slam innehåller väldigt mycket näringsrik fosfor, men också oönskade ämnen. De ämnen som identifierats i slam är i hög grad sådana ämnen som förekommer i olika varor och material som vi konsumerar och använder i samhället. Det råder delade meningar om avloppsslam ska användas som gödsel på våra jordar eller om det ska införas ett totalförbud för slamgödsel inom livsmedelsproduktionen. Oavsett så är de allra flesta överens om att kretsloppstänkande är en förutsättning för ett långsiktigt hållbart samhälle. Mot bakgrund av detta fick Naturvårdsverket 2012 i uppdrag av regeringen att utreda möjligheterna för ökad återföring av fosfor till det svenska lantbruket och ge förslag till författningskrav avseende etappmål för hållbar återföring av fosfor. Inom ramen för detta arbete gjordes bland annat en kartläggning av fosforresurser samt innehållet av oönskade ämnen i olika fosforkällor. Myndigheten rapporterade uppdraget till regeringen i september 2013. Merparten av den mineralgödsel som används i Sverige idag är producerad med fosfatmalmen apatit som råvara. Apatit innehåller en väldigt låg halt kadmium vilket är positivt då man redan idag veta att detta ämne orsakar hälsoeffekter. Den låga halten kadmium brukar användas som argument för att använda mineralgödsel istället för slamgödsel som vanligtvis innehåller mer kadmium. Apatit utgör dock endast en mindre del av världens fosforresurser och i takt med ökad efterfrågan på mineralgödsel bryts numera även fosfatmalm med högre kadmiumhalter än tidigare (SNV, 2013a). Genom att bryta ny fosfatmalm tillförs också ytterligare kadmium till kretsloppet jämfört med alternativet att använda slamgödsel. Regler för avloppsslam De nuvarande reglerna om avloppsslam bygger på EG-direktiv 86/278/EEG om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket. Direktivet anger gränsvärden för innehåll av metaller både i åkermarken och i avloppsslammet som avses spridas på åkermarken. Även gränsvärden för tillförsel av näringsämnen och metaller till åkermarken via slammet omfattas. Begränsningar, för innehåll och tillförsel enligt ovan, som följer av föreskrifterna (SNFS 1994:2) är strängare än de som följer av direktivet. I föreskrifterna ställs även krav på att avloppsslammet ska behandlas innan det används i jordbruket men behandlingen innebär ingen egentlig reduktion av patogener. (SNV, 2013a) Nedan följer de regelverk som på något sätt reglerar hantering av slamspridning på åkermark. Förordningar - Förordning 1998:899 om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd - Förordning 1998:944 om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter - Avfallsförordning 2011:927 - Förordning om deponering av avfall 2001:512 - Förordning om avfallsförbränning 2002:1063 Föreskrifter och allmänna råd - Kungörelse SNFS 1994:2 med föreskrifter om skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket - Föreskrifter om deponering av avfall NFS 2001:10 Sida 6 av 21

- Föreskrifter och allmänna råd om hantering av brännbart avfall och organiskt avfall NFS 2004:4 - Föreskrifter om avfallsförbränning, NFS 2002:28 - Allmänna råd till 2 kap. 3 miljöbalken 1998:808 om metoder för yrkesmässig lagring, rötning och kompostering av avfall, NFS 2003:15 Sedan år 2000 betalar avloppsreningsverken skatt för slam och annat avfall som uppkommer inom anläggningen och som deponeras eller förvaras i över tre år. Detta regleras i lag 1999:673 om skatt på avfall. (SNV, 2013b) För vidare detaljer om hur ovanstående regelverk samverkar, se skriften Regler för avloppsslam från Naturvårdsverket (SNV, 2013b). REVAQ REVAQ är ett initiativ från Svenskt Vatten som fokuserar på uppströmsarbete för att minska förekomsten av hälso- och miljöskadliga ämnen i avloppsrester. REVAQ fungerar som ett certifieringssystem för uppströmsarbetet och för den växtnäring som återförs med slam från reningsverk. Syftet med certifieringssystemet är att driva arbetet med att förbättra kvaliteten på det inkommande avloppsvattnet och därigenom på slammet, att hålla en öppen och transparent information om slammets sammansättning och hur det producerats samt att växtnäring från avloppsfraktioner produceras på ett ansvarsfullt sätt och kvaliteten uppfyller fastställda krav. Exempel på uppströmsarbete som reningsverken bedriver är att, vid anslutna industrier och andra verksamheter, kontrollera och minska innehållet av kadmium, prioriterade spårelement och oönskade organiska ämnen. Utöver ett aktivt uppströmsarbete finns det krav på certifierade reningsverk att tillhandahålla ett hygieniserat slam utan salmonella samt tydlig spårbarhet. (REVAQ, 2013). Det långsiktiga målet är att innehållet av oönskade ämnen i inkommande avloppsvatten inte ska överstiga det i klosettvatten. (REVAQ, 2012) Inom Örebro läns landsting är Skebäcks avloppsreningsverk certifierat enligt REVAQ. Inom landstinget finns ytterligare ett antal större avloppsreningsverk, såsom Lindesberg och Aggerudsverket i Karlskoga samt ett stort antal mindre avloppsreningsverk, exempelvis Nora, Odensbacken, Laxå och Fjugesta som idag inte är certifierade. Sida 7 av 21

Oönskade ämnen i slam Enligt REACH-registreringen är ca 143 000 kemikalier i omlopp i vårt samhälle varav en del hamnar i slamfraktionen i våra avloppsreningsverk (KSLA, 2012). Beroende på halterna av dessa oönskade ämnen kan de orsaka problem för människors hälsa på såväl kort som lång sikt när de sprids och eventuellt ackumuleras i miljön. Följande ämnesgrupper har valts ut då det i flera rapporter har konstaterats att de förekommer i avloppsslam och kan vara förknippade med potentiella hälsorisker: - Metaller - Organiska ämnen - Läkemedelsrester - Smittförande organismer Respektive sammanställning för de utvalda ämnesgrupperna ska inte ses som heltäckande då det inom respektive område finns ett stort antal ämnen. Någon generell metod för riskbedömning av avloppsslam finns inte idag (KSLA, 2012). Metaller Alla människor exponeras för toxiska metaller genom föda, luft, vatten och hudkontakt. De mest omdiskuterade metallerna och som behandlas i detta avsnitt är; kadmium, koppar, kvicksilver, silver, bly, krom, nickel, zink och tenn. Det är välkänt att exponering för bly hos foster och barn leder till skador på centrala nervsystemet (Lunds universitet, 2013). EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet EFSA (European Food Safety Authority) publicerade 2010 en riskbedömning där den halt av bly i blodet som ger en sänkning av intelligensen idag uppnås hos ungefär hälften av barnen i Sverige. Eftersom det inte finns något nedre gränsvärde för hälsoeffekter av bly är det viktigt att tillförseln till åkermark reduceras. Koppar och zink är livsnödvändiga ämnen men kan vid höga halter vara mycket giftigt för vattenlevande organismer. Kvicksilver räknas som ett särskilt farligt ämne som redan vid låga halter kan orsaka inlärningssvårigheter och försämrad intellektuell kapacitet hos barn. Idag görs det redan en rad åtgärder för att minska användningen av kvicksilver och sedan 2009 gäller ett generellt förbud till exempel för ljuskällor. Silver har många användningsområden och på senare tid har flertalet konsumentprodukter utvecklats där silver används för sina antibakteriella och anti-odör egenskaper. De antibakteriella egenskaperna utnyttjas också inom sjukvården vid till exempel vård av brännsår. Silverresistenta bakterier har identifierats och en oro finns att även antibiotikaresistens skulle kunna utvecklas. (SNV, 2013a). Flera studier visar tecken på att en andel av den svenska befolkningen är överexponerad för kadmium varför det är en av de mest omdiskuterade föroreningarna i slam i Sverige. Delar av befolkningen har kadmiumhalter i urinen som ligger vid eller över de nivåer som associeras med påverkan på skelett och njurar. Data från den nationella miljöövervakningen visar att Sverige, Norge och Island idag har en hög frekvens av benskörhet och frakturer jämfört med andra länder i Europa. Individer med järnbrist samt gravida kvinnor, nyfödda och små barn är riskgrupper vid exponering för kadmium. Human exponering sker framförallt genom kost (rotfrukter och spannmål) och rökning. (Kemikalieinspektionen, 2011). I en rapport från Kemikalieinspektionen beräknas den samhällsekonomiska kostnaden för frakturer orsakade av höga kadmiumhalter i maten till ca 4,2 miljarder kronor per år. Denna siffra inkluderar uppskattade kostnader för vård, för lägre livskvalitet och förkortad livslängd för de människor som drabbas av frakturer. Genom att sänka kadmiumintaget i maten menar Kemikalieinspektionen att det Sida 8 av 21

finns stora samhällsvinster att hämta. (Kemikalieinspektionen, 2012). Man bör ha i åtanke att även importerad mat och atmosfärisk deposition bidrar till kadmiumexponeringen (SNV, 2013a) Förekomst av metaller i slam Många metaller som finns i samhället hamnar i avloppen och återfinns i slam och utgående avloppsvatten. Det finns flera utredningar som visar på att metaller förekommer i slam (SNV, 2011, Sternbeck, 2013b). I och med att metaller är partikelbundna hamnar huvuddelen av metallerna i slammet medan metallhalterna i det utgående vattnet är relativt låga (SNV, 2013a). I Naturvårdsverkets miljöövervakning av oönskade ämnen i slam från nio reningsverk i Sverige under perioden 2004-2010 hittades flertalet metaller, exempelvis kadmium, krom, koppar, kvicksilver, nickel, zink och bly (SNV, 2011). Halterna av metaller har minskat de senaste decennierna genom förebyggande åtgärder (uppströmsarbete) (SNV, 2013a). Utsläppen av tungmetaller övervakas regelbundet inom de obligatoriska kontrollprogrammen (bild 1), enligt kraven i Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS 1990:14 (SNV, 2010). I Naturvårdsverkets miljöövervakning av metaller i slam för 2010 påvisades högst halter av koppar och zink medan kadmium och kvicksilver förekom i lägsta halter i alla undersökta avloppsreningsverk, vilket även konstaterades tidigare år (SNV, 2011). Bild 1. Diagrammen visar tungmetaller från kommunala avloppsreningsverk 1987-2010. Medianvärden för reningsverk dimensionerade för 20 000-100 000 pe. (Zn zink, Cu koppar, Pb bly, Cr krom, Ni nickel, Hg kvicksilver, Cd kadmium) (Bild är hämtad i sin helhet från Naturvårdsverkets rapport, 2010). Vid spridning av avloppsslam på åkermark måste metallhalten i slammet vara lägre än de gällande gränsvärden som framgår av tabell 1. År 2010 visade Naturvårdsverkets miljöövervakning att metallhalterna i slammet låg under respektive gränsvärde (tabell 1) (SNV, 2011). I Naturvårdsverkets regeringsuppdrag om hållbar återföring av fosfor som rapporterades i september 2013 föreslås nya gränsvärden, i tre etapper, för bland annat åtta metaller (tabell 1). Dessa metaller bedöms kunna utgöra en risk för miljön och människors hälsa vid tillförsel till åkermark samt kan innebära en risk för upplagring i marken (SNV, 2013a). Sida 9 av 21

Tabell 1. Halter av metaller i slam. Gränsvärden enligt SNFS 1990:14, medianvärden för uppmätta halter i slam inom ramen för Naturvårdsverkets miljöövervakning 2010 samt Naturvårdsverkets förslag till nya gränsvärden. (Källa: SNFS 1990:14, SNV, 2011 och SNV, 2013a.) Gränsvärden enligt Uppmätta Naturvårdsverkets förslag till nya gränsvärden Ämne SNFS 1990:14 halter i slam År 2015 År 2023 År 2030 (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) Bly 100 21 35 30 25 Kadmium 2 0,8 1 0,9 0,8 Koppar 600 280 600 550 475 Krom 100 21 60 45 35 Kvicksilver 2,5 0,6 1 0,8 0,6 Nickel 50 12 40 35 30 Zink 800 558 800 750 700 Silver - - 5 4 3 Anrikning av metaller i åkermark Metaller förekommer naturligt i jorden och har även påverkats av atmosfärsdeposition under en lång tid. Flera metaller tenderar att anrikas i åkermark över tid. Metaller som koppar, kvicksilver och silver har en hög långsiktig upplagring, efter 100 år finns ca 50 % av det som tillförts kvar i jorden. För kadmium däremot är den långsiktiga upplagringen relativt låg med en förväntad anrikning på knappt 3 % efter 100 år (Sternbeck 2013b). Kadmiumanrikningen är marginellt lägre än vad som skattades i Kemikalieinspektionens kadmiumutredning (Kemikalieinspektionen, 2011). Enligt en rapport från WSP (ett internationellt teknikkonsultföretag), som gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen, skulle samtliga studerade metaller (bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, tenn, silver och zink) förutom nickel anrikas vid en längre tids gödsling med slam innehållandes motsvarande dagens medelhalter av metaller (Sternbeck 2013b). I fältförsök med kommunalt avloppsslam från Malmö och Lund (Andersson, 2012) har effekten av regelbunden slamtillförsel under 30 år kopplats till växtproduktion, halter av metaller i jord och i gröda. Studierna utfördes vid två olika platser, omfattar flera olika fält och följer de svenska riktlinjerna för slamanvändning. Fältförsöken visar på en viss anrikning av koppar, kvicksilver och zink i jorden, men inte av kadmium. Avseende slammets effekt på metallhalter i de grödor som odlats på försöksplatserna samt i matjorden har bland annat följande slutsatser dragits: - Ingen ökning av kadmiumhalt (Sternbeck, 2013a) och ingen eller liten koncentrationsökning av andra metaller (Cu, Ni) i grödor vid slambehandling jämfört med slamfri gödsling (SNV, 2013a). Inte heller vid en tre gånger så hög tillförsel, eller i kombination med mineralgödsel, är det normalt någon skillnad (Sternbeck, 2013a). - Halterna av koppar i matjord ökar till följd av slamtillförsel vid båda försöksplatserna och en ökning av kvicksilver ses vid den ena platsen (Sternbeck, 2013a). Kemikalieinspektionen rapporterar att upptaget av kadmium i gröda är något högre i Sverige i jämförelse med många andra länder i Europa men att jorden har generellt lägre halt (Kemikalieinspektionen, 2011). Det högre upptaget tros ha ett samband med de något surare jordarna i Sverige (Kemikalieinspektionen, 2011, SNV, 2013a). En anledning till att man inte har sett ökade halter av kadmium i grödan i Skåne, där fältförsöken utförts, kan vara att jorden är mycket Sida 10 av 21

kalkrik vilket bidrar till ett högre ph (KSLA, 2012). Kadmiumhalten i olika grödor varierar beroende på växtslag, markförhållanden och nederbörd (SNV, 2013a). Enligt Kemikalieinspektionen är nedfallet från luft den största källan till kadmium i åkermarken och den näst största källan är gödselmedlen. Av de vanligaste gödselmedlen tillför mineralgödsel minst mängd kadmium per mängd fosfor medan stallgödsel, reningsverksslam och biogödsel tillför en större mängd. När man tar hänsyn till hur stora mängder som används av de olika gödselmedlen står stallgödsel idag för den största tillförseln av kadmium till åkermarkerna. (Kemikalieinspektionen, 2011). Kemikalieinspektionen har sammanställt prognoser för kadmiumhalter i mark och gröda vid olika kadmiumhalter i gödselmedel. Slutsatsen är att nuvarande användning av slam på lång sikt orsakar en viss upplagring av kadmium i jord på åkermark som endast gödslas med slam (Parkman, pers. kom. 2013). Gödsling med kadmiumrika fosforgödselmedel och nedfall från atmosfären har resulterat i att medelhalten av kadmium i matjord har ökat med drygt 30 % under 1900-talet. Däremot har internationella samarbeten tillsammans med att vi i Sverige använder fosforgödselmedel med relativt låg kadmiumhalt lett till att en balans mellan tillförsel och bortförsel av kadmium för matjorden nästan uppnåtts. Jan Eriksson från Sveriges Lantbruksuniversitet anser att en ökad användning av avloppsslam som fosforkälla istället för mineralfosfor skulle vara ett steg tillbaka. (Eriksson, 2009). Sammanfattning av hälsoriskbedömningar Naturvårdsverket har i sitt regeringsuppdrag som rapporterades i september 2013 bedömt hälsorisker vid tillförsel av organiska gödselmedel, bland annat slam, till åkermark för metaller. Riskbedömningen omfattar de metaller som påträffats i högst halter i slam såväl som de med mest kända toxiska egenskaper, till exempel kadmium, koppar och kvicksilver (SNV, 2013a). Den beräknade säkerhetsmarginalen 1 för hälsoeffekter av metaller är lägre än tre för både kadmium och zink medan marginalen för övriga studerade metaller är större än tio. En riskbedömning av silver har inte kunnat utföras. (SNV, 2013a). Bland metaller är det särskilt kadmium som kan utgöra ett långsiktigt problem då flera studier visar att en andel av den svenska befolkningen redan idag har kadmiumhalter i urinen som kan leda till benskörhet och negativa effekter på njurarna (Kemikalieinspektionen, 2011). Den låga eller obefintliga säkerhetsmarginalen för kadmium bedöms inte som hållbar och det anses därför föreligga ett behov att minimera tillförseln av kadmium till åkermark (SNV, 2013a). Naturvårdsverket föreslår nya gränsvärden för åtta metaller, se tabell 1, som bedöms kunna utgöra en risk för miljön och människors hälsa vid tillförsel till åkermark samt innebära en risk för upplagring i marken. Grundtanken med gränsvärdena är att icke-essentiella spårelement i åkermarken inte ska anrikas på lång sikt, utan att det ska råda en balans mellan till- och bortförsel. (SNV, 2013a). 1 Som toxikologiska referensvärden avses tolerabelt dagligt intag (TDI) för oavsiktliga ämnen och acceptabelt dagligt intag (ADI) för ämnen som avsiktligt används som tillsatser i livsmedel. Toxikologiska referensvärden har hämtats eller beräknats från i första hand riskbedömningar utförda på EU-nivå (EU RAR, EFSA, EMA) och miljömyndigheter och i andra hand vetenskaplig litteratur. När TDI ej finns fastslaget i riskbedömningarna föreslås vanligen en säkerhetsfaktor till de toxikologiska värdena (NOAEL, LOAEL etc) för bedömning av human toxicitet och i dessa fall har denna använts för beräkning av ett TDI. (Sternbeck, 2013b) Sida 11 av 21

Organiska ämnen Gruppen organiska ämnen omfattar ett stort antal ämnen med olika egenskaper. Nonylfenol, bromerade flamskyddsmedel och perfluorerade ämnen är exempel på sådana som används inom industrin och förekommer i konsumentprodukter. Även om avloppsreningsverk under de senaste årtioden har moderniserats så är de fortfarande inte anpassade för att ta hand det stora antalet olika föroreningar som används i dagens samhälle. Detta betyder att en stor andel organiska ämnen når miljön via slam från avloppsreningsverken. Förekomst av organiska ämnen i slam Sedan 2004 ansvarar Naturvårdsverket, inom ramen för den nationella miljöövervakningen, för att regelbundet mäta halter av bland annat organiska ämnen vid ett mindre antal avloppsreningsverk i Sverige. Då dessa mätningar har pågått under flera år kan vissa trender skönjas för ett antal organiska ämnen. I Naturvårdsverkets program påträffades under perioden 2004-2010 ett stort antal organiska ämnen i slam från avloppsreningsverk, exempelvis bromerade difenyletrar, klorparaffiner, fluorerade ämnen, fosfatestrar, ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler, triclosan, siloxaner, bisfenol A och nonyl- och oktylfenoler. Flertalet ämnen visade år 2010 de högsta halterna i slam (uttryckt som ng per gram torrsubstans, TS). Även i resultatet från Naturvårdsverkets screeningprogram åren 2006-2008 hittades ett stort antal organiska ämnen i slamfraktionen (SNV, 2009). (SNV, 2011). Tabell 2. Halter av organiska ämnen i slam. Vatten- och avloppsbranschens riktvärden, medianvärden för uppmätta halter i slam inom ramen för Naturvårdsverkets miljöövervakning 2010 samt Naturvårdsverkets förslag till nya gränsvärden. (Källa: SNV, 2011 och SNV, 2013A.) Ämne VA-branschens egna riktvärden Uppmätta halter i slam Naturvårdsverkets förslag till nya gränsvärden År 2015 År 2023 (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) BDE-209 1-0,5 0,7 0,5 0,5 Dioxin 2 - - 20 3 15 3 10 3 Klorparaffiner 4-1,1 4 3 2 PCB 5 0,4 0,004 6 0,06 0,05 0,04 PFOS 7-0,01 0,07 0,05 0,02 Nonylfenol 100 0,3 - - - PAH 8 3 - - - - År 2030 (mg/kg TS) 1 Bromerad difenyleter (BDE), ett flamskyddsmedel. Finns olika varianter (kongener) som bl a skiljer sig åt genom olika bromeringsgrad. Kongenerna är numrerade upp till 209 där ett lågt nummer betyder låg andel brom. 2 Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF). Beräknat som halt toxicitetsekvivalenter (TEQ) 3 ng TEQ/g ts 4 Kortkedjiga klorparaffiner, SCCP C10-C13 5 Polyklorerade bifenyler. Summa halt av kongenerna 28, 52, 101, 118, 138, 153, 180. 6 Då endast kongen 118 finns upptagen i Naturvårdsverkets miljöövervakning är beräkningen baserad på denna. 7 Perfluoroktansulfonat (PFOS) 8 Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) Sida 12 av 21

Trenden visar att halterna i slam ökar för ämnen där användningen i samhället ökar och minskar för ämnen som har prioriterats för utfasning. Även andra inventeringar som gjorts visar att förekomsten av organiska ämnen i slam från avloppsreningsverk är en spegelbild av de ämnen som används i samhället. Sammanlagt har fler än 250 organiska ämnen påträffats i slam från svenska avloppsreningsverk (SNV, 2013a). Anrikning av organiska ämnen i jord Lättnedbrytbara ämnen kommer snabbt att elimineras i jorden efter varje tillförsel av slam. För persistenta ämnen däremot sker en ackumulering i jorden över tid. Perfluorerade ämnen, dioxiner och eventuellt klorparaffiner är exempel på organiska ämnen som anrikas i jorden. PCB och BDE-209 uppvisar också denna tendens medan PAHer, ftalater och alkylfenoler bryts ned mellan givorna (tillförsel av slam). I fältstudier där slam spridits under en längre tid har man sett att PFOS upplagras starkt i åkerjord efter upprepade givor (Sternbeck, 2013b). Fortfarande råder stora kunskapsluckor om organiska ämnens beteende i markmiljön (KSLA, 2012). Sammanställning av hälsoriskbedömningar Vid bedömning av hälsorisker är utgångspunkten vanligen de livsmedel som produceras på åkermarken, dvs. potatis, spannmål och rotfrukter. Vissa organiska ämnen kan dock förekomma i exempelvis fisk (kvicksilver, PCB och PCDD/F) eller i inomhusmiljön (ftalater) (Sternbeck, 2013a). I EU kommissionens rapport från 2001 tyder utförda hälsoriskbedömningar av organiska ämnen i slam på att inga av de studerade föreningarna, exempelvis PCB, PAH och DEHP, utgör en signifikant risk vid spridning av slam på åkermarken. Sedan publiceringen av rapporten har kunskapen om organiska ämnens hälsoeffekter ökat och många nya ämnen har påträffats i slam. (Sternbeck, 2013a). I en rapport från WSP, som gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen, har en modell använts som beskriver risken för upplagring av organiska ämnen i matjord utifrån aktuella medelhalter i slam. Modellen baseras på en giva vart femte år under 100 år och tar hänsyn till ämnenas bortförsel via nedbrytning, utlakning, skörd av spannmål samt atmosfärsdeposition i förekommande fall. De i modellen beräknade säkerhetsmarginalerna till de toxikologiskt baserade gränsvärdena 2 är stora för samtliga organiska ämnen (20 - >1000). Många av ämnena uppvisar låg risk för upplagring i jord då de bryts ned inom en femårsperiod. Men, vissa organiska ämnen visar en tydlig tendens till att anrikas i matjord. Dessa är, i fallande ordning: PFOS > dioxiner > perfluordekansyra, perfluorundekansyra > PCB, kortkedjiga klorparaffiner och BDE209. (Sternbeck, 2013b). Baserat på de beräknade säkerhetsmarginalerna anses inget av de totalt ca 30 organiska ämnen som utvärderats utgöra en hälsorisk eller på ett avgörande sätt bidra till hälsorisker (Sternbeck, 2013b). Naturvårdsverket föreslår i sin rapport till regeringen gränsvärden för fem organiska ämnen/ ämnesgrupper, se tabell 2. Gränsvärdena omfattar långlivade ämnena ämnen som riskerar att anrikas i åkermark över tid vid regelbunden tillförsel. I dagsläget är kunskapsbristen stor vad gäller förekomst, ackumulering, spridning och effekter av den stora mängden oönskade organiska ämnen varför gränsvärden endast föreslås för ett fåtal ämnen. De riskbedömningar som gjorts tyder på 2 Som toxikologiska referensvärden avses tolerabelt dagligt intag (TDI) för oavsiktliga ämnen och acceptabelt dagligt intag (ADI) för ämnen som avsiktligt används som tillsatser i livsmedel. Toxikologiska referensvärden har hämtats eller beräknats från i första hand riskbedömningar utförda på EU-nivå (EU RAR, EFSA, EMA) och miljömyndigheter och i andra hand vetenskaplig litteratur. När TDI ej finns fastslaget i riskbedömningarna föreslås vanligen en säkerhetsfaktor till de toxikologiska värdena (NOAEL, LOAEL etc) för bedömning av human toxicitet och i dessa fall har denna använts för beräkning av ett TDI. (Sternbeck, 2013b) Sida 13 av 21

generellt låga risker för hälsoeffekter från många organiska ämnen men osäkerheterna är stora. (SNV, 2013a). Läkemedelsrester Idag använder vi stora mängder läkemedel med en ökad användning inom både sjukvård och veterinärmedicin. I Sverige används över tusen olika aktiva substanser i cirka 7 600 olika läkemedel (SNV, 2008). Läkemedel är en mycket speciell produkttyp med helt unika egenskaper. Läkemedel är utvalda och designade för att påverka olika funktioner i kroppen och ska redan i låga koncentrationer påverka biologiska processer med syftet att bota sjukdomar eller lindra symptom. Många av substanserna är även svårnedbrytbara då det ofta är önskvärt att de ska stå emot nedbrytning i den sura miljön i magsäcken och ibland även kunna klara de nedbrytande mikroorganismerna i tarmfloran. När läkemedlen och dess eventuella nedbrytningsprodukter kommer ut i avloppssystemet följer de med avloppsvattnet och hamnar slutligen i ett avloppsreningsverk. Dagens avloppsreningsverk är dock inte byggda för att avlägsna läkemedel varför många läkemedel passerar rakt igenom reningsverket och återfinns i det utgående avloppsvattnet. Läkemedel återfinns även i slammet (Fick m fl, 2011) Det pågår många studier av olika avloppsreningsverks möjligheter att avlägsna läkemedelsrester och tillgängliga resultat visar på nedbrytningsgrader från 0 % till 100 %. Optimalt ska substanserna brytas ner i de olika reningsstegen, men en del läkemedel har visat sig vara helt opåverkade av dessa. Hastigheten och graden av biologisk nedbrytning av läkemedesrester vid avloppsrening beror bland annat på vilka typer av mikroorganismer som står för nedbrytningen samt fysikaliska, kemiska och biologiska egenskaper för den aktuella substansen. Det är i nuläget inte möjligt att relatera läkemedlens kemiska egenskaper till hur de kommer att bete sig i avloppsreningsverket och läkemedel inom samma klasser uppvisar stora skillnader (Formas, 2006). Vad vi idag vet med säkerhet är att det finns läkemedelsrester i miljön och förekomsten av dessa är ett växande problem. Det finns ett stort antal studier där läkemedelssubstanser återfunnits i inkommande och utgående avloppsvatten, avloppsslam och rå- och dricksvatten samt ytvatten i Sverige och övriga världen (Fouad och Hagström, 2011). Förekomst av läkemedel i slam Förekomsten av aktiva läkemedelssubstanser i slam mäts bland annat inom ramen för den nationella miljöövervakningen som Naturvårdsverket ansvarar för. I en studie från 2011 uppmättes i slam 73 av 100 studerade läkemedelssubstanser i halter som varierade från låga nanogram per kilogram upp till milligram per kilogram (Fick m fl, 2011). I en rapport från Arbets- och miljömedicin i Örebro (Fouad och Hagström, 2011) görs en sammanställning av resultat från flera studier för slamprover som togs från flera avloppsreningsverk i Sverige mellan 2005 och 2010. Olika antibiotika, antiinflammatoriska ämnen, betablockerare, psykoanaleptika, neuroleptiskt läkemedel och hormoner påträffades i både orötat och avvattnat slam. Flera ämnen återfanns i höga halter i orötat slam men efter rötning och avvattning via separeringsprocesserna var mängden lägre i avvattnat slam. I ett projekt som Stockholm Vatten genomförde under fyra år återfanns 48 av 87 analyserade läkemedel i rötat och avvattnat slam (Wahlberg m fl, 2010). I en studie från region Skåne återfanns låga halter läkemedel i slam. Slutsatsen var att det sker en omfattande nedbrytning under reningen och att det därför kan finnas stora mängder av olika nedbrytningsprodukter i det vatten som lämnar avloppsreningsverket. (SNV, 2013a). Sida 14 av 21

Sammanfattning av hälsoriskbedömningar I flera studier påvisas förekomst av läkemedelsrester i slam. Beroende på vilka substanser som studeras blir resultatet olika, en del bryts ned, andra inte, och en del substanser följer med vattenfasen. I ett avloppssystem kan läkemedelsrester förorsaka flera typer av problem. Bakterier som arbetar i reningsprocessen och organismer som används i en aktiv slambehandling för reduktion av kväve kan påverkas negativt. Slutsatsen är att mer kunskap behövs för att bättre kunna hantera denna heterogena grupp av oönskade ämnen. (SNV, 2013a). I de nuvarande reglerna om spridning av slam på åkermark saknas haltgränsvärden för bl.a. läkemedel. Nedbrytning av läkemedelsrester i åkermark efter spridning av slam har inte undersökts i Sverige (Wahlberg m fl, 2010). I Naturvårdsverkets regeringsuppdrag finns inga förslag till gränsvärden för tillförsel av läkemedelsrester till åkermark. Av de studerade organiska föroreningarna har Naturvårdsverket dock identifierat läkemedel som ett område som är av intresse att följa upp. (SNV, 2013a). Norska vetenskapskommittén för mat (VKM) har genomfört en riskbedömning av ett antal läkemedelssubstanser i avloppsslam. De uppmätta halterna i jorden var generellt låga och VKM bedömde att de studerade läkemedlen i slam utgör en låg risk med undantag för bredspektrumantibiotikan ciprofloxacin. Ciprofloxacin bryts ner mycket långsamt i jorden och en liten risk föreligger att mikroorganismerna i jorden kan ta upp antibiotikan som finns i gödsel och eventuellt utveckla antibiotikaresistens. (Fouad och Hagström, 2011). Smittförande organismer Sjukdomsframkallande (patogena) mikroorganismer i biologiskt material härrör antingen från infekterade men friska bärare eller från sjuka människor och djur. Utsöndring av patogener via fekalier, som når våra avloppsreningsverk, har störst betydelse för smittspridning via miljön. Varierande koncentrationer av ett hundratal olika patogener kan förekomma i slam vid ett större avloppsreningsverk (SNV, 2013a). Avloppsfraktioner som innehåller fekalier ska alltid bedömas som ett smittbärande material då det inte är möjligt att veta säkert hur smittläget ser ut i en population över tid och då anpassa avloppshanteringen utifrån detta (SNV, 2013a). Förekomst av smittförande organismer i slam Salmonella finns i relativt höga halter både i råslam och i vissa typer av behandlat slam. Campylobakter, Listeria, EHEC och virus är andra typer av smittämnen som kan förekomma (KSLA, 2012). Dagens avloppsreningsverk är inte anpassade för att hantera patogener (SNV, 2013a). Josefine Elving på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) menar att vi i mycket liten utsträckning har möjlighet att påverka förekomsten av smittämnena i slam utan att den stora utmaningen är vilka krav som ska ställas avseende kvaliteten på slammet innan man eventuellt sprider det på åkermarken (Elving, pers. kom., 2013). För att hindra spridning av smittämnen kan slammet behandlas med olika metoder, s.k. hygienisering. Exempel på sådana metoder är rötning, lagring, kompostering, avvattning, förbränning och pastörisering (KSLA, 2012). Sammanfattning av hälsoriskbedömningar Sverige är ett av få länder i Europa där obehandlat avloppsslam, dvs ej hygieniserat, får spridas på åkermark (SNV, 2013a). Naturvårdsverket bedömer att kravet på behandling av avloppsslam i gällande föreskrifter (SNFS 1994:2) inte garanterar ett tillräckligt högt skydd mot smittspridning. Sida 15 av 21

Myndigheten anser därför att för att reducera smittämnen behövs det en förbättrad hygienisering. Exempel på tekniker som idag finns att tillgå är pastörisering, termofil rötning och värmebehandling. (SNV, 2013a). SVA instämmer i att de kvalitetskrav som idag ställs inte ger en fullgod hygienisering för att eliminera smittämnen och anser också att det måste ställas högre krav på slammet innan det sprids på åkermark. Josefine Elving på SVA bedömer att det idag finns fungerande verktyg för att hantera problemet med smittämnen i slam, exempelvis genom behandling i höga temperaturer. (Elving, pers. kom., 2013). Naturvårdsverket gör bedömning att risken för att dagens avloppsfraktioner, såsom slam, innehåller patogener är så stor att de inte ska användas på åkermark utan föregående hygieniserande behandling. Den totala investeringskostnaden för att införa en ökad hygienisering av allt slam i Sverige beräknas till totalt cirka 1,2 miljarder kronor. (SNV, 2013a). Sida 16 av 21

Diskussion Frågan kring slamspridning är i allra högsta grad komplex när det gäller risker eftersom det också finns en tydlig nyttoaspekt (KSLA, 2012). Slamspridning på åkermark är en möjlighet till återföring av fosfor och att därmed bidra till ett hållbart kretslopp av näringsämnen. Dagens avloppsreningsverk är dock ursprungligen inte konstruerade för att eliminera oönskade ämnen i slam och utgående avloppsvatten varför slamkvaliteten idag ifrågasätts. I Naturvårdsverkets sammanställning över föroch nackdelar med slamspridning på åkermark, se bild 2, anges just denna problematik som en negativ konsekvens tillsammans med risken för smittspridning och ökade kostnader för reningsverk. Möjligheten att återföra kväve och andra mullbildande ämnen och en nytta utifrån lantbrukarnas perspektiv anges som positiva värden. Bild 2. Sammanfattande tabell över positiva och negativa konsekvenser från återföring av slam direkt på åkermark. Plustecken innebär en nytta och ett minustecken en kostnad. (Bilden är hämtad i sin helhet från SNV, 2013a) Idag arbetar många avloppsreningsverk aktivt för att minska tillflödet av oönskade ämnen till reningsverken, inte minst inom ramen för certifieringssystem REVAQ. Endast en del av Sveriges avloppsreningsverk är certifierade enligt REVAQ men de hanterar cirka hälften av landets avloppsvatten (Finnson, pers. kom., 2013). Skulle ett aktivt uppströmsarbete bedrivas vid samtliga avloppsreningsverk i Sverige så skulle den årliga kostnaden uppgå till cirka 180 miljoner kronor per år (SNV, 2013a). Metaller Förekomsten av metaller i slam har under lång tid mätts i vissa avloppsreningsverk i Sverige och för flera är den långsiktiga trenden minskande halter. Reduceringen av många metaller i inkommande avloppsvatten har dock under de senaste åren planat ut (SNV, 2013a). De mest omdiskuterade metallerna avseende förekomst i slam är; kadmium, koppar, kvicksilver, silver, bly, krom, nickel, zink och tenn. Sida 17 av 21

Bland metaller är det särskilt kadmium som kan utgöra ett långsiktigt problem och det anses därför föreligga ett behov att minimera tillförseln av kadmium till åkermark (SNV, 2013a). Som nämnts tidigare visar flera studier på att en andel av den svenska befolkningen redan idag har kadmiumhalter i urinen som kan leda till benskörhet och negativa effekter på njurarna (Kemikalieinspektionen, 2011). Frågan om hur man minimerar tillförseln av kadmium till åkermark har inget enkelt svar. Exempelvis så innehåller mineralgödsel mindre kadmium än slam men genom att bryta ny mineralgödsel tillförs nytt kadmium till kretsloppet. Även import av mat ökar kadmiumtillförseln. Organiska ämnen Avseende organiska ämnen så tyder sammanfattningsvis såväl äldre som nyare riskbedömningar på att dessa utgör låga hälsorisker om slam används på åkermark, givet lämpliga givor och karenstider. Av totalt 30 studerade organiska ämnen som utvärderats i Naturvårdsverkets regeringsuppdrag anses inget av dem utgöra en hälsorisk eller på ett avgörande sätt bidra till hälsorisker. Fortfarande råder det många osäkerheter i och med att det kontinuerligt upptäcks nya organiska ämnen, och att kunskapen om upptag i växter ökar. (SNV, 2013a). Läkemedelsrester Ett stort antal studier har även visat på förekomst av läkemedelsrester i slam. Nedbrytning av läkemedelsrester i åkermark efter spridning av slam har inte undersökts i Sverige (Wahlberg m fl, 2010). Mer kunskap behövs för att bättre kunna hantera denna heterogena grupp av oönskade ämnen. (SNV, 2013a). Smittförande organismer Risken för att slam med dagens kvalitet innehåller patogener är så stor att det inte bör användas på åkermark utan föregående hygieniserande behandling. Det finns idag goda möjligheter att med befintliga metoder hantera spridning av smittförande organismer via slam. Den totala investeringskostnaden för att införa en ökad hygienisering av allt slam i Sverige beräknas till totalt cirka 1,2 miljarder kronor. (SNV, 2013a). Naturvårdsverkets förslag till nya gränsvärden De nuvarande reglerna om spridning av slam på åkermark anger haltgränsvärden för vissa metaller i avloppsslam som används för jordbruksändamål. Däremot saknas regler kring smittskydd i form av hygienisering och haltgränsvärden för bl.a. organiska ämnen och läkemedel (SNV, 2013a). Naturvårdsverket föreslår i sitt regeringsuppdrag om hållbar återföring av fosfor nya gränsvärden för åtta metaller och fem organiska ämnen/ämnesgrupper (tabell 3). Dessa ämnen bedöms kunna utgöra en risk för miljön och människors hälsa vid tillförsel till åkermark samt innebära en risk för upplagring i marken. I dagsläget är kunskapsbristen stor vad gäller förekomst, ackumulering, spridning och effekter av den stora mängden oönskade organiska ämnen varför gränsvärden endast föreslås för ett fåtal ämnen. Det anges inte några förslag till gränsvärden för tillförsel av läkemedelsrester till åkermark. Naturvårdsverket har dock identifierat läkemedel som ett område som är av intresse att följa upp. (SNV, 2013a). Sida 18 av 21

Tabell 3. Naturvårdsverkets förslag till nya gränsvärden för metaller och organiska ämnen. (Källa: SNV, 2013a.) Ämne Naturvårdsverkets förslag till nya gränsvärden År 2015 (mg/kg TS) År 2023 (mg/kg TS) År 2030 (mg/kg TS) BDE-209 0,7 0,5 0,5 Dioxin 1 20 2 15 2 10 2 Klorparaffiner 3 4 3 2 PCB 4 0,06 0,05 0,04 PFOS 0,07 0,05 0,02 Bly 35 30 25 Kadmium 1 0,9 0,8 Koppar 600 550 475 Krom 60 45 35 Kvicksilver 1 0,8 0,6 Nickel 40 35 30 Zink 800 750 700 Silver 5 4 3 1 Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF). Beräknat som halt toxicitetsekvivalenter (TEQ) 2 ng TEQ/g ts 3 Kortkedjiga klorparaffiner SCCP C10-C13 4 Polyklorerade bifenyler. Summa halt av kongenerna 28, 52, 101, 118, 138, 153, 180. I enlighet med det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Genom att stegvis införa gränsvärden (tabell 3) ser Naturvårdsveket möjligheter till tid för kvalitetsarbete och teknikutveckling som leder till renare slamfraktioner lämpade för återföring av näringsämnen i enlighet med miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. (SNV, 2013a) Framtida utmaningar En viktig faktor för att möjliggöra en bättre kvalitet på dagens slam är att minska tillförseln av oönskade ämnen till reningsverken. Kunskap om det egna landstingets användning och utsläpp av dessa ämnen är av stor vikt för att kunna utarbeta strategier som bidrar till en bättre kvalitet på slammet hos reningsverk inom Örebro läns landsting. Strategiarbetet kan med fördel göras i samverkan med de större reningsverken som finns inom landstinget. Vilka ämnen som används i samhället förändras dock över tid och det sker hela tiden en ökning av antalet kemiska ämnen i omlopp. Vissa fasas ut samtidigt som användningen av andra ökar parallellt med att nya ämnen utvecklas. Det gör det till en stor utmaning att idag besitta tillräcklig kunskap om och kontroll över hur situationen ser ut i framtiden, både gällande enskilda oönskade ämnens påverkan och potentiella kombinationseffekter. Flera befintliga sammanställningar belyser bristen på data för hälsorisker med flertalet av de oönskade ämnen som återfinns i slam. I framtiden kan ny kunskap om oönskade ämnens egenskaper och beteende i miljön bidra till säkrare riskbedömningar. Sida 19 av 21

Referenser Andersson P-G. 2012. Slamspridning på åkermark. Fältförsök med kommunalt avloppsslam från Malmö och Lund från åren 1981-2011. Hushållningssällskapet. Eriksson, J. 2009. Strategi för att minska kadmiumbelastningen i kedjan mark-livsmedelmänniska. Rapport MAT21 nr 1, 2009. Statens Lantbruksuniversitet. Fick, J, Lindberg, R H, Kaj, L, Brorström-Lundén, E. 2011. Results from the Swedish National Screening Programme 2010 Subreport 3.Pharmaceuticals. IVL rapport B2014. Formas. 2006. Läkemedel problem för reningsverk. Miljöforskning 5-6/2006 Fouad, G F and Hagström, K. 2011. Förekomst av läkemedelsrester i vattenmiljö och slam. Universitetssjukhuset i Örebro. Arbets- och miljömedicin. Kemikalieinspektionen. 2011. Kadmiumhalten måste minska - för folkhälsans skull- En riskbedömning av kadmium med mineralgödsel i fokus. Rapport Nr 1/11. Kemikalieinspektionen. 2012. Samhällsekonomisk kostnad för frakturer orsakade av kadmiumintag via maten. PM 12/12. KSLA. 2012. Rapport från workshop om oönskade ämnen i slam. Kung. Skogs- och Lantbruksakademien. Lunds universitet. 2013. Arbets- och miljömedicin, medicinska falkulteten, Lunds universitet. Besökt den 30 oktober 2013. http://www.med.lu.se/labmedlund/amm/forskning/haelsorisker_av_metaller REVAQ. 2012. Regler för certifieringssystemet. Utgåva 2.2.1, 2013-01-01. REVAQ. 2013. Årsrapport 2012. www.svensktvatten.se/pagefiles/146/revaq_a%cc%8 Arsrapport_2012_final.pdf. Besökt den 25 november, 2013. SNFS 1990:14. Kungörelse med föreskrifter om kontroll av utsläpp till vatten- och markrecipient från anläggningar för behandling av avloppsvatten från tätbebyggelse. MS:32. Statens naturvårdsverks författningssamling. SNV. 2008. Avloppsreningsverkens förmåga att ta hand om läkemedelsrester och andra farliga ämnen. Rapport 5794. Naturvårdsverket, Stockholm. SNV. 2009. Vilka halter av miljöfarliga ämnen hittar vi i miljön? Resultat från miljöövervakningens screeningprogram 2006-2008. Rapport 6301, september 2009. Naturvårdsverket. SNV. 2010. Rening av avloppsvatten i Sverige 2010. Naturvårdsveket. SNV. 2011. Miljöövervakning av utgående vatten & slam från svenska avloppsreningsverk. Resultat från år 2010 och en sammanfattning av slamresultaten för åren 2004-2010. Naturvårdsverket. SNV. 2013a. Hållbar återföring av fosfor. Naturvårdsverkets redovisning av ett uppdrag från regeringen. Rapport 6580. SNV. 2013b. Regler för avloppsslam. Naturvårdsverket Sternbeck, J, Österås, A H. 2013a. Upptag i växter och effekter på markorganismer vid återföring av fosfor. WSP. Sternbeck, J, Österås, A H, Allmyr, M. 2013b. Riskbedömning av fosforrika fraktioner vid återförsel till åker- och skogsmark samt anläggande av etableringsskikt. WSP. Svenskt vatten. 2013. www.svensktvatten.se. Besökt den 30 oktober 2013. Wahlberg, C, Björlenius, B, Paxéus, N. 2010. Läkemedelsrester i Stockholms vattenmiljö. Förekomst, förebyggande åtgärder och renings av avloppsvatten. Stockholm, Stockholm vatten. Sida 20 av 21