Parkförvaltning i Norden. - en enkätundersökning. GRÖNA FAKTA 2/2006 Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium

Foto: Alingsås kommun Parkförvaltning i Norden - en enkätundersökning Nordens parkförvaltningar har för första gången undersökts i en gemensam enkät. Initiativet har tagits av Lantbruksuniversiteten i Alnarp och i Köpenhamn som genomfört arbetet tillsammans med stadsträdgårdsmästarföreningarna i de nordiska länderna. I detta Gröna Fakta presenteras de viktigaste resultaten som framkommit i enkäten. Det finns stora likheter men också intressanta skillnader mellan länderna, vilka är nödvändiga att förstå för att kunna utbyta erfarenheter. Kommunsammanslagningar, förändringar av de kommunala organisationerna och entreprenadupphandling av parkskötseln upptar mycket av intresset hos parkförvaltningarna. av Bengt Persson och Thomas B. Randrup GRÖNA FAKTA 2/2006 Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium

Nordisk undersökning en svår utmaning Det var inte helt enkelt att utforma en enkät med syftet att få en bild av dagsläget för parkverksamheten i de olika nordiska länderna. Stadsträdgårdsmästarföreningarna hade en gemensam nordisk parkkongress i danska Odense i augusti 2005. En av arrangörerna var Thomas B. Randrup från Lantbruksuniversitetet i Köpenhamn (KVL) och två år innan kongressen tog han kontakt med kollegor i Alnarp och lanserade tanken på en gemensam undersökning av hur parkverksamheten bedrivs i de nordiska länderna. En sådan undersökning har aldrig tidigare genomförts och det kunde anas en del bekymmer med att utforma en enkät som var möjlig att besvara av alla och som skulle ge intressanta svar. Det är svårt nog att jämföra till exempel ytuppgifter och kostnader mellan kommuner i samma land eftersom man räknar och tänker på så olika sätt. Att kunna fråga och få svar på ett enhetligt sätt mellan fem olika länder var en delikat uppgift. Samtidigt var tillfället väl valt. Inför den nordiska kongressen kunde vi räkna med att få ett engagemang och intresse från de nordiska stadsträdgårdsmästarföreningarna för att ha ett intressant material att presentera. Målet var att kunna skapa och presentera en överblick och jämförelser över de nordiska parkförvaltningarnas mål, arbetsuppgifter, organisation och aktiviteter samt få veta en del om vad som varit de stora utmaningarna de senaste åren och vad som man ser framför sig de närmast kommande. Enkäten växer fram Arbetet med att utforma enkäten påbörjades sommaren 2003 och ledde till ett formulär med 15 frågor varav 12 var uppdelade i ett antal delfrågor. Enkäten utformades först i en pilotversion på svenska och danska och som översattes till engelska. Därefter skickades den ut till stadsträdgårdsmästarföreningarna i Finland, Norge och Island för översättning till respektive språk. Målet i första vändan var att testa enkäten hos 5-7 parkförvaltningar för att H.C.Andersens solansikte i färgat grus i Kongens Have, Odense. Foto: Thomas B. Randrup. Tabell 1. Svarsfrekvenser i den nordiska enkäten. få synpunkter på utformningen och innehållet. Många av testkommunerna representerades av styrelseledamöter i föreningarna. Från Finland kom synpunkten att de finska kommunerna hade svårt att känna igen sig i enkätens uppdelningar, begrepp och frågor men att man skulle göra så gott man kunde för att besvara den. Efter testomgången skapades en bearbetad och slutlig version under vintern 2005. Den översattes ånyo till engelska, översattes därifrån till de övriga nordiska språken och distribuerades slutligen med hjälp av stadsträdgårdsmästarföreningen i respektive land. Målet var att skicka ut enkäten till samtliga kommuner i Norden. I Finland och Island begränsades utskicket till de större, då det finns många mycket små kommuner i dessa länder. Av Finlands 431 kommuner har till exempel 222 färre än 5 000 invånare, i Sverige bor så få personer i 12 av våra 290 kommuner. Den minsta finska kommunen vid årsskiftet 2004/05 hade 131 invånare! Svarsfrekvensen god Vi har inte någon uppgift om hur många enkäter som totalt skickades ut, men vi vet hur många som kom in. Svarsfrekvensen har vi räknat i antal inkomna svar i förhållande till totala antalet kommuner, men också i förhållande till hur stor del av folkmängden i respektive land som täcks in av de svarande kommunerna, se tabell 1. Det kom in sammanlagt 198 svar vilket motsvarar 14 % av alla Nordens kommuner. Många av kommunerna är dock små och de kommuner som besvarat enkäten representerar 38 % av Nordens invånare. Vi har gjort ett särskilt urval av de större kommunerna, med mer än 50 000 invånare. I denna grupp finns högsta svarsfrekvensen och räknat på alla nordiska länderna har vi svar från 55 % och svaren motsvarar 62 % av alla invånare i dessa kommuner. En hel del av sammanställningarna av svaren är baserade på detta urval. Utifrån de svar vi har kommer vi att göra jämförelser och försiktiga påståenden om dagsläget och den förmodade framtiden för parkförvaltningarna i Norden, med ett särskilt fokus på de svenska kommunerna. II

Enkäten visar på både likheter och skillnader Det finns stora likheter men också tydliga skillnader mellan parkförvaltningarnas verksamhetsområden och arbetssätt i de nordiska länderna. På nordisk nivå arbetar en majoritet av parkförvaltningarna med stadsparker, gatuträd, lekplatser, stadsnära skogar, gröna områden i villakvarter samt torg och platser (figur 1). Dessa svar är de förväntade. I varierande grad förvaltas därutöver stränder, gröna ytor i industriområden, cykelvägar, idrottsplatser och skolgårdar. Förvaltning av kyrkogårdar är enligt våra svar inte en särskilt vanligt förekommande kommunal angelägenhet. De svenska parkförvaltningarna har ansvar för förhållandevis få skolgårdar, medan det är en vanlig förvaltningsuppgift på Island. Danmark har en relativt stor andel kommuner som arbetar med förvaltning av utemiljöer i bostadsområden medan detta är en i det närmaste okänd uppgift för övriga nordiska kommuner. I Norge arbetar parkförvaltningarna inte med gröna ytor i industriområden, medan det är mera regel i övriga länder. De svenska idrottsplatserna förvaltas i mycket liten utsträckning av parkförvaltningarna medan det är det omvända förhållandet för de danska och norska. inte några mellanliggande organisatoriska steg till politikerna utan man har till exempel en egen park- och naturnämnd eller är organiserad direkt under kommunstyrelsen. Den normala inplaceringen är på nivå 2, att parkenheten är en avdelning inom en teknisk förvaltning, fritidsförvaltning eller motsvarande. Så är tre av fem av de svarande nordiska kommunerna organiserade. En dryg fjärdedel av parkenheterna finns på nivå 3. De kan till exempel vara ett arbetslag inom en gatuavdelning på en teknisk förvaltning och parkchefen har två chefer ovanför sig. Svaren från Finland och Island avviker en del från övriga genom att fler av de finska parkenheterna är på nivå 1 och färre på nivå 2 än det nordiska genomsnittet. De isländska parkenheterna är helt dominerade på nivå 2. Sverige, Norge och Danmark har snarlika förhållanden. Ett undantag för de svenska svarande kommunerna är att nästan dubbelt så många (37 %) har parkenheten inplacerad på nivå 3 än vad som är fallet i till exempel Danmark (21 %). En förklaring kan ligga i den högre svenska svarsprocenten, att en större relativ andel av de mindre kommunerna är representerade i svaren. Svaren ger en indikation på hur långt det är från politikerna till förvaltningsorganisationen för parkerna och de gröna områdena. Utan att ha några dokumenterade siffror att stödja oss på har vi bilden av att det Parkförvaltningens plats i den kommunala organisationen Vår allmänna uppfattning är att parkförvaltningarnas roll i de kommunala organisationerna har förändrats under de senaste decennierna. Inga dokumentationer har gjorts av detta tidigare men vi ville skapa en bild av hur parkenheterna är inplacerade i kommunerna idag. Vi frågade hur många organisatoriska steg parkenheterna har till de politiska nämnderna. Frågan baserades på en enkel hierarkisk modell som illustrerades enligt figur 2. Den visar tre alternativa nivåer i förhållande till nämnderna. Av de samlade svaren från de nordiska länderna framgår att var tionde kommun har parkenheten på nivå 1, det vill säga i en egen förvaltning (figur 3). Där finns Figur 1. Andel i procent av de svarande parkförvaltningarna i de olika länderna som har ansvar för olika typer av ytor. Figur 2. De tre principiellt olika organisationsnivåer som vi bad parkförvaltningarna placera in sin organisation i. III

för ett par decennier sedan var vanligare i hela Norden att det fanns en fristående parkförvaltning (det vi kallar nivå 1), med direktkontakt med politikerna. Sedan dess har parkenheterna glidit ner i organisationen, ner mot nivå 2 eller 3, och politikerna fått fler steg mellan sig och de som har ansvar för parkverksamheten. Detta är en följd av de stora strukturförändringar och omorganisationer som skett i kommunerna och kan kanske också ses som ett tecken på minskat politiskt intresse för park- och utemiljöfrågorna. Det finns skillnader mellan de nordiska länderna när det gäller vem som ansvarar för skötseln av parker och andra gröna ytor. Foto: Alingsås kommun. Figur 3. Parkförvaltningarnas organisatoriska inplacering i de kommunala organisationerna. Figur 4. Andel av de svarande kommunerna som anger att de arbetar med arbetsuppgifterna planering, skötsel och kontroll. Arbetsuppgifterna planering, skötsel och kontroll Arbetet med skötseln av parker och andra gröna ytor är föga förvånande en central uppgift för alla nordiska parkförvaltningar. Förutom det direkta arbetet ute i parkerna har vi i enkäten räknat en rad olika arbetsmoment till skötseln: upprätta förfrågningsunderlag, skapa instruktioner och olika kvalitetsdokument, kontroll, städning och renhållning samt snöröjning. Av samtliga svar säger 90 % att de är ansvariga för detta (figur 4). Sverige ligger högre än flertalet andra länder med 93 %. Även Norge har hög andel av parkförvaltningarna som arbetar med skötseluppgifterna medan däremot Danmark är lägst med 79 %. Det som möjligen kan förvåna är att siffran inte är 100 %. En förklaring är att det inte alltid är parkförvaltningen som är utförare av skötselarbetet utan det kan ligga inom någon annan förvaltning. Även om vi räknat in upprättande av upphandlingsdokument och andra specifikationer i skötseln, vilket rimligen görs av parkförvaltningen även om sedan inte själva arbetet utförs där, har förmodligen många svarande valt att inte kryssa för detta alternativ. Vi ställde även frågan om hur stor del av skötselkostnaderna som fördelar sig på olika typer av utförare, enligt figur 5 (detta diagram redovisar svaren från de större kommunerna medan figur 4 visar alla svar). Där kan man se att det är i Danmark som störst andel av skötselarbetet utförs av annan kommunal utförare än parkförvaltningen medan vi i Sverige kommit i särklass längst med att lägga ut skötselarbete på entreprenad. I Sveriges större kommuner går 26 % av skötselkostnaderna till entreprenader medan det i Danmark, som har näst högst andel i Norden, bara är 8 %. När det sedan gäller parkförvaltningarnas inblandning i det kommunala arbetet med IV

planering så skiljer sig länderna åt, mest Danmark. Det vi i enkäten räknat in i planering är översiktsplanering, detaljplaner, bygglovgranskning, marknadsföring, grönplaner, trädplaner, parkpolicy med mera samt miljöpedagogiskt arbete, till exempel inom ramen för Agenda 21. Två av tre av de svenska svarskommunerna arbetar med planeringsuppgifter medan det i Danmark är knappt en av tre kommuner. I Finland är planering en än vanligare arbetsuppgift än i Sverige medan det i Norge är något färre som säger sig arbeta med detta. Den tredje arbetsuppgiften vi frågade Figur 5. Kostnaderna för skötseln fördelad mellan olika typer av utförare (andel i procent) för kommuner med mer än 50 000 invånare. Figur 6. Parkkostnaden omräknad till EUR per invånare och relaterad till folkmängden i respektive svarskommun. efter var kontroll av skötselutförandet. Här framkommer ett intressant mönster: detta är en uppgift som så gott som alla danska kommuner arbetar med (91 %) medan det är betydligt färre av de svenska (60 %) och de norska (43 %) kommunerna. Skillnaderna är intressanta men lite svåra att direkt och enkelt förklara. Sannolikt är detta ytterligare en aspekt på de skillnader vi kan se i figur 5. I Danmark är det ovanligt att skötseln ligger inom parkförvaltningen utan den utförs oftast inom någon annan förvaltning. I Norge är det vanligast att skötseln ligger inom den egna förvaltningen och där är också kontroll minst vanligt förekommande som arbetsuppgift. Antalet anställda i parkens tjänst Verksamhetens organisation och innehåll varierar mellan kommunerna och mellan länderna. Vi har ställt frågan om hur stor den administrativa personalstyrkan är i parkförvaltningen. Svaren visar på skillnader mellan länderna även i det avseendet. Flest anställda finns i Finland där 7 000 invånare får dela på en tjänsteman. Vi svenskar är 12 000 om varje parktjänsteman. Motsvarande siffror i Danmark och Norge är 10 000 respektive 15 000. Mest glest med tjänstemän är det på Island med en per 40 000 invånare. En enkel och avrundad tumregel är att det går en parktjänsteman på 10 000-15 000 kommuninvånare. Parkförvaltningarnas budget Budgeten för parkverksamheten är en av de aspekter som är svårast att skapa jämförbara uppgifter om. Det finns i stort sett lika många sätt att redovisa kostnader som det finns kommuner. Vad som ingår i parkverksamheten varierar ju också stort mellan kommunerna, vilket belystes i figur 1. Trots svårigheterna ville vi inte avstå från att ställa frågan om hur stor ekonomisk omslutning parkverksamheten har. Ett mått som vi räknat fram är hur stor budgeten är per invånare relaterat till kommunens storlek (figur 6). Där kunde vi inte hitta något tydligt samband, ej heller något mönster som skiljer de olika länderna åt. Räknat i genomsnitt per invånare i de kommuner som besvarat enkäten framstår en del skillnader mellan länderna (figur 7). Genomsnittet för de svenska svarskommunerna, 29 EUR/invånare, visar sig vid en jämförelse vara samma som genomsnittet av alla kommuner enligt Statistiska centralbyråns statistik över de svenska kommunala utgifterna 2003. Det antyder att svaren är representativa för riket som helhet. Det danska genomsnittet är 41 EUR/invånare, vilket är 41 % högre än i Sverige och högst i Norden. Islands svarskommuner verkar leva på en mager parkbudget. De har bara 7 EUR/invånare i genomsnitt. Respektive svarskommun, utom en, säger sig ha 6-13 EUR/invånare för parkutgifterna, vilket är väldigt lågt jämfört med svenska förhållanden. Skillnaderna i genomsnittsbudget mellan länderna följer i stora drag samma mönster som de skillnader som tidigare redovisades i antalet parktjänstemän per invånare. V

Figur 7. Parkkostnaden omräknad till EUR per invånare i svaren från de nordiska länderna. Figur 8. Andel av de svarande kommunerna som angett att budgeten ökat, varit oförändrad respektive minskat de senaste fem åren (övre diagrammet) samt en redovisning av hur kommunerna förväntar sig att utvecklingen ska bli de kommande fem åren (nedre diagrammet). Spådomar kring budgetutveckling Dagsläget för budgeten är intressant, men vi undrade också över hur budgeten dels har förändrats de senaste fem åren och dels hur man tror att den kommer att utvecklas de kommande fem. Det var ingen överraskning att många av de nordiska svarskommunerna fått sina ekonomiska resurser nedskurna under de gångna fem åren. Däremot är det glädjande att bara hälften så många förväntar sig nedskurna resurser de kommande fem åren. En klar majoritet räknar med att medlen kommer att vara oförändrade och i vissa fall öka (figur 8). Kontakten med medborgarna Kontakten med kunderna är allt viktigare. Från att ha varit passiva mottagare av den parkservice kommunen behagade erbjuda har utvecklingen gått allt mer emot att medborgarna är en aktiv part i relation till de kommunala förvaltningarna. Utvecklingen går vidare i riktning mot att medborgarna blir kunder i ordets egentliga bemärkelse där det är de som ställer kraven och som leverantören (parkförvaltningen) har att anpassa sina produkter (parkerna) till. Vi frågade efter vilka metoder som parkförvaltningarna använder för att samverka med medborgarna. Generellt visade det sig att information i olika former är det vanligaste medlet för kontakt (figur 9). Det innebär en-vägs-kommunikation från parkförvaltningen till brukarna, man berättar till exempel om nya satsningar, projekt etcetera. Den näst vanligaste formen är att hålla kontakt med organiserade grupper av brukare, som till exempel föräldraföreningar, byalag, skolor, daghem med flera. Däremot är det sällan förekommande att parkförvaltningarna har kontakt med de enskilda medborgarna, det vill säga de som är de egentliga parkbrukarna. Den form av kontakt som oftast används är enkäter och kundundersökningar, men det är inte en form för kommunikation eller interaktion i egentlig mening. Genom enkäter samlas kundernas uppfattningar in och förvaltningen kan sedan hantera informationen på det sätt man finner gott. Figur 9. Metoder för brukarmedverkan och hur ofta svarskommunerna anger sig använda dessa. Flaggorna markerar den metod som är vanligast i respektive land. VI

Parkförvaltandet i utveckling Framöver är det viktigt att parkförvaltningar allt mer agerar i ett kundperspektiv och aktivt marknadsför alla parkens viktiga resurser. Arbetet med förvaltning av parker och andra offentliga gröna områden kan förenklat beskrivas med den lilla modellen i figur 10. Det centrala är själva parkerna och hur de ser ut och fungerar. Men parkerna är inte ett självändamål utan de finns för att brukarna ska få nytta och glädje av dem vi kallar det utbytet. Det som varit i fokus i vår enkätundersökning är förhållandena hos parkförvaltningarna, som är den tredje huvuddelen i modellen. Parkförvaltningarna har resurser av olika slag till hands. De har en relation till sina uppdragsgivare politikerna och är organisatoriskt inplacerade på olika sätt i den kommunala organisationen. Resurserna används för att sköta och ta hand om parkerna vi sammanfattar det med förvaltandet. Parkförvaltningarna har samtidigt en relation till sina kunder medborgarna som man kan hantera och utveckla på olika sätt. Den tydligaste och mest givna relationen är att det är medborgarna som bekostar parkförvaltningens verksamhet. Men relationen kan anta många former som både påverkar förvaltningarna, förvaltandet, parkerna och brukarnas utbyte. Det kan handla om allt från information till utvecklade former för dialog och inflytande till att brukarna själva tar över förvaltningen av parkerna. Hur ser den framtida organisationen och arbetsformerna ut? Vi är ganska säkra på att parkförvaltningarna under de senaste decennierna glidit allt längre ner i den kommunala organisationen. De fristående parkförvaltningarna är numera ovanliga och det är istället regel att verksamheten ingår som en del i en teknisk förvaltning, fritidsförvaltning eller motsvarande. Men den hierarkiska inplaceringen är inte den enda eller kanske inte ens den intressantaste frågan om organisationen. Nya arbetssätt och andra typer av organisationsförändringar spelar väl så stor roll. Projektorganisation, processorganisation, decentraliserade förvaltningsmodeller och andra övergripande managementströmningar skapar nya arbetssätt och nya möjligheter. Här är det inte hänsyn till den bästa modellen för parkförvaltningen som styr utvecklingen utan det sker på andra grunder och på mer övergripande plan. Det som krävs av parkförvaltarna är att kunna anpassa sig och hitta bra arbetssätt inom ramen för olika modeller. Ska tiden och pengarna satsas på skötsel av parkerna eller på planering och policy? Vi frågade parkförvaltningarna hur de ekonomiska resurserna och arbetstiden för tjänstemännen fördelar sig mellan strategiskt arbete och planering respektive själva skötselarbetet. Det visade sig att Sverige skiljer sig från övriga länder genom att tjänstemännen ägnar en tredjedel av sin tid till strategiskt arbete. Bara islänningarna ägnar större del av sin arbetstid åt det. Genomsnittet för Norden är en fjärdedel av arbetstiden. Av de ekonomiska resurserna så används ungefär 85 % till skötsel och 15 % till strategiarbete och planering. Vi är inte klara över om det är en stor eller liten andel, men vi är övertygade om att andelen strategiskt arbete kommer att behöva växa i framtiden för att garantera att parkfrågorna får en rimligt starkt ställning i kommunerna. Ägnas uppmärksamheten och resurserna alltför mycket åt skötselarbetet är risken att verksamheten tynar bort och lågprioriteras i förhållande till andra verksamheter som är mer välformulerade och pockande. Kommer den stora utmaningen att vara frågan om vem som utför parkskötseln och hur upphandling och kontroll ska hanteras? Sverige ligger klart i täten i Norden vad gäller att arbeta med entreprenader för parkskötseln. Det hörs ibland signaler om att beställar/utförar-modellen inte längre är lika enhälligt heligförklarad utan att det börjas talas om nackdelar och ibland återgång till andra förvaltningsmodeller. I våra nordiska grannländer har inte entreprenadupphandlingen drivits särskilt långt och där är man på väg in i den Många utmaningar för framtiden Vår enkät visar på många likheter mellan de nordiska parkförvaltningarna. Men det finns också skillnader. I en del avseenden verkar våra svenska förvaltningar ha hunnit igenom en rad förändringsprocesser som kollegorna i övriga nordiska länder är på väg in i. Ett av de tydligaste tecknen är att parkverksamheten i Sverige redan till mer än en fjärdedel utförs av entreprenörer medan övriga länder har betydligt mindre andel. Vi ska sammanfatta resultaten och de funderingar de gett upphov till hos oss under några frågor. Figur 10. Parkförvaltningsspelet. Enkel modell över hur parkerna, brukarna och parkförvaltningen relaterar till varandra. Efter Persson, 2005. VII

utveckling vi sett i Sverige de senaste 10-15 åren. I Danmark är till exempel detta en mycket het fråga. För Sveriges del kommer sannolikt den närmaste framtiden inte att handla så mycket om att öka entreprenadandelen utan mera om att hitta stabila och bra former för att optimera förvaltningen inom ramen för en mångfald av utförandeformer. Hur ser framtidens samverkan med medborgarna/kunderna ut? Enkäten visar på klena resultat vad gäller samverkan med medborgarna. Det kommer sannolikt inte att duga framöver att informera om verksamheten och om nya projekt. Parkförvaltningarna släpar efter andra kommunala verksamheter vad gäller att finna former för kundkontakter och inflytande. Inom skola, barnomsorg, äldreomsorg, kultur, fritid och andra kommunala verksamheter har man en mycket tätare relation till kunderna. Det sker antingen genom formaliserade samverkansorgan, genom täta personliga kontakter mellan En stämningsfull bild från ett vintrigt Alingsås. Foto: Alingsås kommun. personalen och kunderna eller genom mer affärsmässiga relationer med entrékostnader, publiksiffror etcetera. Parkverksamheten måste hitta sina egna former för samverkan och interaktion så att inte kundperspektivet på verksamheten kommer bort. Inom ramen för till exempel processorientering av organisationen blir kundfokus centralt. Även för balanserade styrkort är kundnöjdheten en av de centrala aspekterna som mäts. En mer aktiv brukarmedverkan i själva parkskötseln är också en utveckling som pågått i de svenska kommunerna. En vanlig form är att småhusägare tar över marken närmast den egna villa- eller radhustomten för att hålla uppe skötselnivån. Vanligt är också att lokala föräldragrupper engagerar sig för att rädda kvar lekplatser och idrottsplatser som är nedläggningshotade. En nyligen publicerad avhandling av Tim Delshammar i Alnarp visar att brukarmedverkan i skötsel av riktiga parker än så länge är sällsynt i Sverige. Stockholm hör till de undantag som mer systematiskt arbetar med brukarkontrakt för parkskötseln, men även där är den samlade omfattningen liten (läs mer om Tim Delshammars arbete i Gröna Fakta nr 1/2006!) Kommer resurserna att krympa och krymper det verksamheten? Många parkförvaltare är mycket upptagna av att de ekonomiska resurserna krympt ihop. När vi frågar om förmodan för den närmaste framtiden kan vi skönja en viss optimism man räknar med att resurserna åtminstone ska bli oförändrade. Nedskurna resurser leder lätt till förlamning av verksamheten och brist på offensiv för att utveckla och visa vikten av det parkförvaltningarna ansvarar för och arbetar med. Resurserna till parkverksamheten kommer inte att öka, i varje fall inte av sig självt. De kommuner som lyckats expandera sin verksamhet de senaste åren har arbetat offensivt och publikfriande. De har visat att det inte är omöjligt att öka resurserna i en krympande ekonomi. Kommer den stora utmaningen att vara utvecklingen av själva parkerna? Hur blir det då med själva utvecklingen av parkerna, det som borde vara parkförvaltningens huvuduppgift? Har de glömts bort bland budgetsiffror, organisationsförändringar och kundenkäter? När vi frågade de nordiska parkförvaltningarna om vilka de viktigaste utmaningarna för framtiden är så var glädjande nog det vanligaste svenska svaret utveckling av de gröna områdena! I de övriga länderna kom organisations- och budgetfrågor på första plats, även om utvecklingen också kom med på listan. Vi tolkar det som att parkförvaltningarna i Sverige har kommit så långt i organisationsförändringar och driftseffektivisering att vi åter börjar få utrymme för att arbeta med det som egentligen är huvudfrågan. Utvecklingen av parkerna kan dock inte göras enbart av parkförvaltarna själva utan det kräver en intensivare samverkan med kunderna och det kräver bra marknadsföring av de insatser som görs så att politiker, allmänhet och kollegor inom andra förvaltningar blir klara över vilken viktig och uppskattad resurs parkerna är. Detta Gröna Fakta...... har skrivits av adjungerad professor Bengt Persson, Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik, SLU Alnarp och professor Thomas B. Randrup, Skov & Landskab, KVL Köpenhamn. Författarna arbetar med utveckling av forskning och undervisning inom urban landskapsförvaltning och är aktiva i nordiskt samarbete inom området. Innehållet bygger på en enkät som genomförts i samarbete med de nordiska stadsträdgårdsmästarföreningarna. Författarna vill rikta ett särskilt tack till þórólfur Jónsson, Island, Helene Bugge, Norge, Peter Bjørno Jensen, Danmark, Åke Johansson, Sverige och Viljo Muuronen, Finland, för allt arbete med översättning, utskick och mottagande av enkäterna. Vidare vill vi tacka kollegorna Sten Göransson, Malmö stad, Tim Delshammar, SLU och Christian Lindholst, KVL, som medverkade vid utformningen av enkäten och bearbetningen och analysen av resultaten. Förebilden till figur 10 har hämtats från en artikel publicerad av Bengt Persson i Proceedings of Cabernet 2005. Gröna Fakta sammanställs av Movium, SLU, Box 54, 230 53 Alnarp. Telefon 040-41 50 00. Redaktör: Göran Nilsson. ISSN 0284-9798. Publicerat i Utemiljö 2/2006.