Fissurförsegling på studentklinik Kartläggning av retention och kariesförekomst Elin Andersson Tina Blohmé Handledare: Karin Ridell Masteruppsats (30 hp) Tandläkarprogrammet Mars, 2012 Malmö högskola Odontologiska fakulteten 205 06 Malmö
Fissurförsegling på studentklinik kartläggning av retention och kariesförekomst E. Andersson 1*, T. Blohmé 1* 1 Odontologiska fakulteten, Malmö högskola * Dessa författare har bidragit i samma utsträckning till detta arbete. Emailadresser: EA: otl07045@stud.mah.se TB: otl07042@stud.mah.se 3
Abstract The aim of this study was to study the retention of resin-based fissure sealants on first permanents molars performed in a student clinic. In addition the presence of caries on the first permanent molars was registered. The sample consisted of 51 children born 1999 or 2000 with at least one fissure sealant on the first permanent molar made by a dental student. The material was Delton and the sealants had to be at least one year old from the first application. Data were registered from the dental patients records concerned general health, medications, caries data and risk assessment. Clinical evaluation of the condition of the first molars and the retention of the sealants (by Simonsen s index) was made. The clinical evaluation showed that 31.5 % of all sealants had complete retention, 50.0 % had partial retention, in 7.8 % the sealants were missing and 10.7 % of the previously sealed teeth had caries or a filling. 41 % of the sealants had been resealed at least once. The sealants on the upper first permanent molars showed a higher rate of complete retention compared to the sealants on the lower first permanent molars. This study shows that more than two thirds of the fissure sealants were not completely retained. According to other studies a fissure sealant has to be completely retained to give a good protection. Consequently, all defect fissure sealants, where this preventive treatment still is indicated, should be completed/modified until the sealants have complete retention. Key words: fissure sealant, children, permanent first molar, retention, prevention, resin 4
Sammanfattning Syftet med denna studie var att kartlägga retentionen av resinbaserade fissurförseglingar på sexårsmolarer utförda på studentklinik. Karies registrerades även på övriga sexårsmolarer. Materialet utgjordes av 51 barn födda år 1999 eller 2000 med minst en fissurförsegling på sexårsmolaren utförd av tandläkarstudent. Fissurförseglingen skulle vara utförd i Delton och ha en minsta uppföljningstid på ett år. Data registrerades från journaler avseende allmänhälsa, medicinering, kariesdata och riskgrupp. Vid den kliniska undersökningen registrerades sexårsmolarernas status avseende karies och retention av utförda fissurförseglingar (Simonsen s index). De kliniska bedömningarna visade att 31,5 % av fissurförseglingarna var fullt retinerade och 50,0 % var partiellt retinerade, i 7,8 % av fallen saknades fissurförseglingen och 10,7 % av de förseglade tänderna hade fått karies eller en fyllning. Reförsegling hade skett i 41 % av fallen. Fullständig retention sågs i högre grad på överkäksmolarernas fissurförseglingar jämfört med underkäksmolarernas. Studien visar alltså att mer än två tredjedelar av fissurförseglingarna inte var fullständigt retinerade. Enligt tidigare studier krävs en fissurförsegling med fullständig retention för att det kariesförebyggande skyddet ska vara optimalt. Därmed bör samtliga bristfälliga fissurförseglingar, där denna preventiva behandling fortfarande är indicerad, kompletteras/revideras så att full retention uppnås. 5
Introduktion Socialstyrelsen har sedan 1985 rapporterat data över tandhälsan hos barn och ungdomar i olika åldrar i Sverige. Dessa rapporter visar en klar förbättring av tandhälsan. Andelen kariesfria 3-åringar har ökat från 83 % år 1985 till 95 % 2005 och bland 6-åringar är motsvarande siffror 45 %, respektive 73 %. Bland 12-åringar var 22 % kariesfria 1985, medan siffran 2005 var 58 %. För 19-åringar har liknande förbättringar skett (1). Det finns dock grupper av barn med sämre tandhälsa, till exempel invandrarbarn och barn från socioekonomiskt sämre områden (2, 3) samt barn med kroniska sjukdomar (4). Sexårsmolaren är den permanenta tand som är mest kariesdisponerad. Detta gäller främst ocklusalytan. Undersökningar från 1980-talet visar att drygt hälften av första molarens ocklusalytor drabbades av karies inom en tvåårsperiod efter frambrottet (5-8). Motsvarande studier på barn födda under senare år har inte gjorts men sexårsmolaren anses fortfarande vara en kariesbenägen tand. Ocklusalytan på en erupterande tand löper ökad risk att få karies jämfört med en fullt erupterad tand (9-11). Detta beror främst på svårigheten att borsta rent fissuren, då gingivan täcker stora delar av ytan under en längre period. Fissurens utseende spelar också roll eftersom det i en djup och trång fissur är svårt att avlägsna plack. Bakterier som retineras i fissuren får verka ostört i den näringsrika miljön och karies kan bildas relativt snabbt. Genom att fissurförsegla en tand skapas en mekanisk barriär mot bakterier. Med hjälp av ett resin- eller glasjonomerbaserat material skapas en jämn yta på den ocklusala tandytan, så att plackansamling förhindras och rengöring underlättas. Fissurförsegling med resinbaserat material dominerar. Metoden är dock teknikkänslig då kontamination av saliv i samband med applicering försämrar retentionen (12-14). Förseglingen är också känslig för slitage och metoden kräver därför kontroll med reförsegling vid behov (15, 16). 6
I SBU s rapport Att förebygga karies år 2002 (8) granskades den kariesförebyggande effekten av fissurförseglingar. 12 studier bedömdes relevanta och följande slutsatser drogs: - Fissurförsegling med resin-baserade material har en kariesförebyggande effekt (evidensgrad 3). Effekten är större i populationer med hög kariesförekomst än i populationer med låg kariesförekomst. - Det vetenskapliga underlaget är inte tillräckligt för att bedöma om fissurförsegling med glasjonomercement har en kariesförebyggande effekt (evidensgrad 4). Senare studier har framför allt jämfört kariesreduktionen hos fissurförseglingar utförda i olika material; resinbaserat material kontra glasjonomermaterial. Ingen av dessa materialtyper är överlägsen den andra med avseende på den kariesreducerande effekten (17-19). Muller- Bolla et al. (20) redovisar i en systematisk översikt från 2006 att retentionen inte skiljer sig mellan autopolymeriserande och ljushärdande resinmaterial och att fluorinnehållande ljushärdande resinmaterial har en sämre retention än icke-fluorinnehållande. Fullständig retention av fissurförseglingen ger bättre kariesreduktion än om delar av eller hela fissurförseglingen saknas. Tianviwat (21) visade att risken för att utveckla karies under en sex-månadersperiod var tre gånger högre för tänder med partiell retention av fissurförseglingen jämfört med att den saknades och mer än elva gånger högre jämfört med full retention. En systematisk översikt från 2003 rapporterade att den relativa riskreduktionen avseende karies varierade mellan 4 54 % vid enstaka applicering av resinbaserat fissurförseglingsmaterial och med 69-93 % vid upprepad applicering (13). Indikationer för fissurförsegling skiljer sig mellan olika landsting i Sverige. Folktandvården Skåne rekommenderar i sina Riktlinjer för barn- och ungdomstandvård att fissurförsegling skall utföras på individuella indikationer såsom på molarer med djupa fissurer samt även grunda fissurer vid hög kariesrisk (22). Liknande riktlinjer har Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands och Kronobergs läns landsting (23, 24). I 7
Jönköpings läns landsting utförs fissurförseglingar på samtliga kariesfria permanenta molarer oavsett individens bedömda risk för att utveckla karies (25). Syftet med denna studie är att undersöka fissurförseglingar utförda av studenter på avdelningen för Allmän barn- och ungdomstandvård på Tandvårdshögskolan i Malmö med avseende på retention, omgörningar och eventuellt senare förekomst av karies eller fyllningar. I de fall patienterna hade sexårsmolarer som inte var fissurförseglade registrerades status på dessa ocklusalytor. Vår hypotes är att fissurförseglingarna uppnådde full retention i 50 % av fallen och att karies inte har utvecklats på dessa tandytor. Vidare att fissurförseglingar på molarer i överkäken uppvisar oftare fullständig retention än fissurförseglade molarer i underkäken. Material och metod Samtliga patienter födda år 1999-2000 och inskrivna på Avdelningen för barn och ungdomstandvård på Tandvårdshögskolan i Malmö ingick i studien. Patientunderlaget är framtaget ur de patientadministrativa systemen Effica s och T4 s kallelselistor och tidböcker. Totalt identifierades 185 patienter. Från varje patients journal hämtades uppgifter om utförda fissurförseglingar från statusruta och daganteckningar. De individer som inkluderades skulle ha minst en fissurförsegling utförd av tandläkarstudent på Tandvårdshögskolan, fissurförseglingarna skulle vara utförda i det resinbaserade materialet Delton och applicerade ocklusalt på första permanenta molaren samt ha en minsta uppföljningstid på ett år. Av de 185 individerna uppfyllde 61 dessa inklusionskriterier. Patienter och föräldrar informerades skriftligt om syftet med studien och att det var frivilligt att deltaga. Undersökningen utfördes i samband med ordinarie revisionsundersökning. I de fall detta inte var möjligt kallades patienten till ett separat besök, där författarna även erbjöd munhygienkontroll. 8
Bakgrundsdata avseende kön, sjukdomar, allergier, mediciner, manifest och initial karies och riskgrupp (enligt Folktandvården Skånes tidigare riskgruppering: 1=obetydlig risk, 2=viss risk, 3=hög risk, 4 = mycket hög risk) hämtades från journalerna i samband med beslut om fissurförsegling. Vidare noterades patientens ålder då första fissurförseglingen applicerades. De fissurförseglade tänderna undersöktes sedan kliniskt med hjälp av sond och spegel. För att underlätta torrläggning användes även bläster, salivsug och bomullsrullar. Förseglingarna bedömdes i enlighet med Simonsen s kriterier (26): 1. Fullständig retention: hela fissuren är täckt av fissurförseglingsmaterial. Det föreligger en jämn övergång mellan material och tand. 2. Partiell retention: förseglingen finns fortfarande kvar, men som ett resultat av antingen slitage eller materialförlust är delar av en tidigare förseglad fissur exponerad. Kanter indikerar förlust av förseglingsmaterial och fissurförseglingen ska då bedömas som partiellt retinerad. 3. Saknad: inga spår av försegling kan identifieras. 4. Karies/fyllning på tidigare fissurförseglad tand. Då studien även innefattar en statusregistrering av samtliga första molarer hos de inkluderade patienterna lades två kriterier till av författarna: 5. Karies/fyllning på ej tidigare fissurförseglad tand 6. Ej behandlad tand: tanden skall vara kariesfri Vid index 4 eller 5 noterades även på vilken yta kariesangreppet uppstått. Innan huvudstudien genomfördes testades undersökningsprotokollet på 5 slumpvis utvalda patienter med tidigare utförda fissurförseglingar för att utvärdera flödet och kontrollera kriteriernas tillämpning. De två operatörerna (författarna) kalibrerades genom att 3 patienter undersöktes tillsammans med handledare. Operatörerna kalibrerades ytterligare med varandra 9
genom att 10 patienter undersöktes tillsammans. Olikheter diskuterades. I samband med dessa övningar registrerades intra- och interindividuella skillnader. Statistiska metoder Överrensstämmelsen i bedömning av fissurförseglingar (inter- och intraindividuella skillnader) beräknades med viktad kappa-statistik (27, 28). Skillnader i medelvärden beräknades med t-test och skillnader mellan grupper med chi-två-test. Signifikansnivån sattes till p=0.05. SPSS (IBM SPSS Statistics 18.0) användes som statistikprogram. Resultat Den interindividuella överensstämmelsen i bedömning av fissurförseglingarna hade ett kappavärde på 0,68 (god överrensstämmelse) och den intraindividuella överensstämmelsen hade ett kappavärde på 1,00 för båda operatörerna (fullständig överrensstämmelse) (27, 28). Sextioen barn inkluderades i studien från början. Tio av dessa barn föll bort från studien; tre bytte klinik under studiens gång, två avböjde att deltaga och fem barn kunde inte komma på avtalade tider. Detta resulterade i 51 patienter (25 flickor och 26 pojkar). Bakgrundsdata före fissurförsegling De deltagande barnen var överlag friska och endast ett fåtal använde dagligen medicin. Fem pojkar och fyra flickor hade någon form av allergi. Medelåldern vid beslut om fissurförsegling var 7,6 år (SD 1,2). En signifikant säkerställd skillnad i ålder sågs mellan könen (pojkar 8,0 år (SD 1,2), flickor 7,3 år (SD 1,0)). Fyrtiotre procent av individerna var placerade i riskgrupp 1 (låg), 20 % i riskgrupp 2 (medel) och 14 % riskgrupp 3 (hög-mycket hög). I 24 % av fallen saknades uppgift om riskgrupp (tabell 1). 10
Kariesdata vid undersökningstillfället där beslut om fissurförsegling togs presenteras i tabell 2. Det förelåg inga statistiskt säkerställda skillnader mellan pojkar och flickor avseende manifest och initial karies i det permanenta eller primära bettet. Uppföljning av fissurförseglingar Hos de 51 individerna hade 178 (87,3 %) av de totalt 204 ocklusalytorna på de första permanenta molarerna fått en fissurförsegling utförd av tandläkarstudent på Tandvårdshögskolan. Sju ocklusalytor (3,4 %) var fissurförseglade på annan klinik. Nitton ocklusalytor (9,3 %) hade aldrig fått någon fissurförseglingsterapi. Av dessa 19 ocklusalytor var 12 ytor kariesfria och 7 ytor hade karies eller en fyllning. Uppföljningstiden för de fissurförseglingar som ingick i studien (n=178) var minimum 1 år (medelvärde 3,7 år, maximum 5,9 år, SD = 1,2). Resultatet av bedömningen (enligt Simonsen s kriterier) av de 178 ocklusalytorna med fissurförseglingar ses i figur 1. Femtiosex ocklusalytor (31,4 %) hade fissurförseglingar som bedömdes som fullständigt retinerade. Åttionio ocklusalytor (50,0 %) hade fissurförseglingar som bedömdes som partiellt retinerade och i 14 fall (7,9 %) saknades fissurförseglingen helt. Samtliga dessa 159 ocklusalytor var kariesfria. Nitton av de tidigare fissurförseglade ocklusalytorna (10,7 %) var karierade eller hade en fyllning. På 18 av dessa tänder var kariesangreppet ocklusalt beläget och i ett fall distalt. Inga data föreligger om de tidigare fissurförseglingarnas retention på dessa 19 ocklusalytor. Överkäkssexornas fissurförseglingar visade en högre grad av fullständig retention än underkäkssexornas. Skillnaden var signifikant (p<0,05). Av de 178 undersökta tänderna som hade fissurförseglats var 105 ej reförseglade. Övriga tänder hade reförseglats 1-2 gånger förutom en tand som hade reförseglats 3 gånger. Det var ingen skillnad i antal omgörningar mellan de olika sexårsmolarerna. Sex av de 18 tänder som 11
hade karies/fyllning på ocklusalytan och tidigare varit fissurförseglade (index 4) hade reförseglats en gång. Bortfall Bortfallet skiljde sig inte från individerna ingående i studien avseende hälsotillstånd, kariesdata på permanenta tänder, riskgrupp samt ålder vid första fissurförsegling. Dock hade dessa individer mer karies i primära tänder. Diskussion Resultaten från denna studie visar att 31,5 % av de undersökta fissurförseglingarna var fullt retinerade, 50,0 % var partiellt retinerade, 7,8 % av fissurförseglingarna saknades och 10,7 % av tänderna som hade varit fissurförseglade var karierade eller hade en fyllning. Tidigare studier har visat varierande grad av retention (15-98 % fullständig retention) (9, 20). Graden av resinbaserade fissurförseglingars retention har betydelse för kariesreduktionen (21, 26). Anledningarna till att resultaten avseende retention skiljer sig kan vara många och svåra att uttala sig om. Skillnader i kriterier, operatörsskicklighet, studiedesign med mera kan spela roll. En annan bidragande orsak kan vara hur och var fissurförseglingarna utförts. I den studie där man sett lägst grad av full retention (29), har fissurförseglingarna utförts under normala arbetsförhållanden. Troligen hade resultaten blivit bättre under mer kontrollerade former. Andra faktorer som spelar roll är att ett resinbaserat material är teknikkänsligt och appliceringen påverkas bland annat av patientkooperation och operatörsskicklighet (9). På Tandvårdshögskolan i Malmö är barnen ofta väl förberedda och tränade inför fissurförseglingstillfället. Rutinerna på skolan är tydliga och studenterna bör ha samma kunskaper. Operatörsskillnader föreligger troligtvis ändå på grund av olika erfarenheter och förmåga till patientsamarbete. 12
En signifikant skillnad avseende retentionsgrad sågs mellan överkäkssexornas och underkäkssexornas fissurförseglingar. Överkäkens fissurförseglingar visade i högre grad fullständig retention, vilket bekräftar vår hypotes. Skillnaderna kan bero på bättre torrläggningsmöjligheter. I vår studie hade 41 % av fissurförseglingarna reförseglats minst en gång. En meta-analys från 1993 (30) visade att ingen reförsegling sänkte fissurförseglingens effekt och att det fanns en hög korrelation mellan regelbunden uppföljning och fullständig retention. På Tandvårdshögskolan i Malmö reförseglas fissurförseglingar vid behov; trots detta visar våra resultat att hälften av fissurförseglingarna var partiellt retinerade. Anledningen till detta kan vara att man bedömer att den partiellt retinerade fissurförseglingen ändå utgör ett gott skydd ur kariessynpunkt eller att skyddet ej längre är indicerat. En annan orsak kan vara okunskap; att man ej vet att en bristfällig fissurförsegling kan utgöra en kariesrisk. Hos 24 % av patienterna saknades riskgrupp vid beslut om fissurförsegling. Detta kan bero på att vid tidpunkten för riskbedömning på dessa patienter användes pappersjournal för registrering av riskgrupp och att dessa data ej överförts till de digitala journalerna. I 43 % bedömdes riskgruppen som låg och troligen har indikationen för fissurförsegling på dessa patienter varit att de haft molarer med djupa fissurer. Under studiens gång skedde ett bortfall på 10 patienter. Bortfallet skiljer sig från studiegruppen enbart gällande förekomst av primärtandskaries. För övrigt förelåg inga skillnader i analyserade data. Om bortfallet har påverkat resultaten är svårt att uttala sig om. Patienternas bakgrundsdata hämtades från två olika journalsystem. Studenter har journalfört data och utförande av fissurförseglingar på olika sätt vilket i en del fall ledde till att det blev en tolkningsfråga för operatörerna. I denna studie användes Simonsen s kriterier eftersom dessa kriterier är lätta att följa och har nyttjats i många andra studier. Simonsen s kriterier kompletterades med ytterligare 13
punkter för att kunna bedöma varje individs samtliga förstamolarer. Andra kriteriesystem förekommer där man till exempel delat in graden av partiell retention (31). En svårighet i att jämföra olika studier är bland annat att man använt sig av olika kriteriesystem, vilket resulterar i att det blir en tolkningsfråga för observatören. Retrospektiva studier har en lägre vetenskaplig evidensgrad än prospektiva studier. Detta beror till exempel på att ingen randomisering kan ske och att viktiga data kan saknas i journaler och vara omöjliga att få fram i efterhand. Om vi hade valt att genomföra en prospektiv studie kan man fundera på hur resultaten kunnat skilja sig från de vi fått nu. Vid en prospektiv studie sker genomförandet av studien enligt standardiserade och kalibrerade metoder med tydliga kriterier. Detta bidrar troligen till mindre felkällor och därmed får studien en bättre kvalitet. Det hade varit intressant att veta hur kvaliteten på fissurförseglingen var i de tänder som senare fick karies/lagning, då partiell retention kan utgöra en kariesrisk. Denna uppgift är dock omöjlig att få fram med denna studiedesign. Konklusion Resultaten från denna studie ger en beskrivning av sexårsmolarernas status och fissurförseglingarnas retention på barn födda 1999 och 2000 och inskrivna på Avdelningen för barn och ungdomstandvård Tandvårdshögskolan Malmö. Hälften av de undersökta tänderna hade en fissurförsegling med partiell retention. Med tanke på att retentionen har stor betydelse på kariesreduktionen bör samtliga fissurförseglingar kompletteras tills full retention uppnås. 14
Referenser 1. Socialstyrelsen. Tandhälsan hos barn och ungdomar 1985 2005. 2006; 2006-107-21. 2. Wendt LK. Oral health in pre-school children living in Sweden. Part III--A longitudinal study. Risk analyses based on caries prevalence at 3 years of age and immigrant status. Swed Dent J. 1999; 23: 17-25 3. Wennhall I. Caries prevalence in 3-year-old children living in a low socio-economic multicultural urban area in southern Sweden. Swed Dent J. 2002; 26: 167-172 4. Stecksén-Blicks et al. Dental caries experience in children with congenital heart disease: a case-control study. Int J Paediatr Dent. 2004; 14: 94-100 5. Abernathy JR. Application of life table methodology in determining dental caries rates. Community Dent Oral Epidemiol. 1986; 14: 261-264 6. Dummer PM. Changes in the distribution of decayed and filled tooth surfaces and the progression of approximal caries in children between the ages of 11-12 years and 15-16 years. Br Dent J. 1988; 164: 277-282 7. Holm GB. The caries-preventive effect of a fluoride varnish in the fissures of the first permanent molar. Acta Odontol Scand. 1984; 42: 193-197 8. Holm A, Statens beredning för medicinsk utvärdering. Att förebygga karies :en systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Sbu; 2002. 9. Subramaniam P. Retention of a resin-based sealant and a glass ionomer used as a fissure sealant: a comparative clinical study. J Indian Soc Pedod Prev Dent. 2008; 26: 114-120 15
10. Carvalho JC. Results after 1 year of non-operative occlusal caries treatment of erupting permanent first molars. Community Dent Oral Epidemiol. 1991; 19: 23-28 11. Carvalho JC. Dental plaque and caries on occlusal surfaces of first permanent molars in relation to stage of eruption. J Dent Res. 1989; 68: 773-779 12. Mejare I. Glass ionomer and resin-based fissure sealants: a clinical study. Scand J Dent Res. 1990; 98: 345-350 13. Mejare I. Caries-preventive effect of fissure sealants: a systematic review. Acta Odontol Scand. 2003; 61: 321-330 14. Azarpazhooh A. Pit and fissure sealants in the prevention of dental caries in children and adolescents: a systematic review. J Can Dent Assoc. 2008; 74: 171-177 15. Beauchamp J. Evidence-based clinical recommendations for the use of pit-and-fissure sealants: a report of the American Dental Association Council on Scientific Affairs. J Am Dent Assoc. 2008; 139: 257-268 16. Wendt LK. On the retention and effectiveness of fissure sealant in permanent molars after 15-20 years: a cohort study. Community Dent Oral Epidemiol. 2001; 29: 302-307 17. Beiruti N. Caries-preventive effect of resin-based and glass ionomer sealants over time: a systematic review. Community Dent Oral Epidemiol. 2006; 34: 403-409 18. Yengopal V. Resin-modified glass-ionomer cements versus resin-based materials as fissure sealants: a meta-analysis of clinical trials. Eur Arch Paediatr Dent. 2010; 11: 18-25 16
19. Yengopal V. Caries-preventive effect of glass ionomer and resin-based fissure sealants on permanent teeth: a meta analysis. J Oral Sci. 2009; 51: 373-382 20. Muller-Bolla M et al. Retention of resin-based pit and fissure sealants: A systematic review. Community Dent Oral Epidemiol. 2006; 34: 321-336 21. Tianviwat S. Loss of sealant retention and subsequent caries development. Community Dent Health. 2008; 25: 216-220 22. Region Skåne. Riktlinjer för barn- och ungdomstandvård. Lund: Folktandvården; 2001. 23. Folktandvården Kronoborg. Riktlinjer för barn- och ungdomstandvård. 24. Styrgruppen. Barn och ungdomstandvården 2011 Gemensamma riktlinjer för Norrbottens läns landsting Västerbottens läns landsting Västernorrlands läns landsting Jämtlands läns landsting. 25. Utvecklingssektionen Monica Nordling Folktandvården Landstinget i Jönköpings län. Tandhälsoprogram 3 5 år / 6 19 år. ; 2006. 26. Simonsen RJ. Retention and effectiveness of dental sealant after 15 years. J Am Dent Assoc. 1991; 122: 34-42 27. Altman DG. Practical statistics for medical research. London: Chapman and Hall; 1991. 28. Landis JR, Koch GG. The measurement of observer agreement for categorical data. Biometrics. 1977; 33: 159-174 29. Barrie AM. Fissure sealant retention: a comparison of three sealant types under field conditions. Community Dent Health. 1990; 7: 273-277 17
30. Llodra JC. Factors influencing the effectiveness of sealants--a meta-analysis. Community Dent Oral Epidemiol. 1993; 21: 261-268 31. Dukic W. Clinical evaluation of three fissure sealants: 24 month follow-up. Eur Arch Paediatr Dent. 2007; 8: 163-166 18
Tabeller Tabell 1. Bakgrundsdata registrerat i samband med beslut om fissurförsegling av sexårsmolar. Flickor (n=25) Pojkar (n=26) Total (n=51) Sjukdom 1 0 1 Allergi 5 4 9 Daglig medicinering 1 1 2 Riskgrupp obetydlig risk 9 13 22 viss risk 6 10 10 hög-mycket hög risk 3 4 7 uppgift saknas 7 5 12 Tabell 2. Kariesdata registrerat i samband med beslut om fissurförsegling av sexårsmolar. (D = decayed, M=missed, F=filled, T=teeth, versaler = permanenta tänder, gemener= primära tänder). Flickor (n=25) medelvärde, (SD) Pojkar (n=26) medelvärde, (SD) Totalt (n=51) medelvärde, (SD) DMFT manifest 0,4 (0,8) 0,7 (1,3) 0,5 (1,1) DT initial 0,0 (0) 0,3 (0,27) 0,1 (0,5) dmft manifest 1,8 (2,4) 2,0 (2,4) 1,9 (2,3) dt initial 0,1 (0,3) 0,2 (0,6) 0,2 (0,5) 19
Figurer Fig. 1. Fördelningen av index (Simonsen s kriterier) på samtliga sexårsmolarer (16,26,36,46) med fissurförsegling utförd av tandläkarstudent på Tandvårdshögskolan i Malmö. 20