Karlstads universitet 2015-09- 16 Martin Stolare Källor i historieundervisningen, en lathund 1. Källor i kursplanen i historia Utdrag ur kursplanen i historia: Syfte med historia [- - - ] Undervisningen ska stimulera elevernas nyfikenhet på historia och bidra till att de utvecklar kunskaper om hur vi kan veta något om det förflutna genom historiskt källmaterial och möten med platser och människors berättelser. Eleverna ska genom undervisningen även ges förutsättningar att utveckla förmågan att ställa frågor till och värdera källor som ligger till grund för historisk kunskap. Undervisningen ska vidare bidra till att eleverna utvecklar förståelse för att varje tids människor måste bedömas utifrån sin samtids villkor och värderingar. [- - - ] Med detta utdrag som stöd kan hävdas att källornas roll i historieundervisningen skall vara framträdande. Tolkningen av källor, elevernas förmåga att rekonstruera historia med hjälp av ett historiskt källmaterial, är viktig. Till det skall läggas det historiska källmaterialets betydelse för att lära sig förstå människor från en annan historisk tid än sin egen. Den källkritiska förmågan som varit så central för historieämnet har utvecklats till att handla om en bredare förmåga kring källanvändning. 1 I en av de fyra punkter som beskriver inriktningen på historieundervisningen sägs det att eleverna skall ges förutsättningarna att utveckla förmågan att: - kritiskt granska, tolka och värdera källor som grund för att skapa historisk kunskap Tolkning och kritisk granskning av källor skall inte ses som separata processer. Undervisningen bör istället skapa möjligheter för eleverna utveckla förmågan att göra detta simultant. 1 Se Kommentarsmaterial till kursplanen i historia. 1
2. Källanvändning och källkritik i undervisningen Arbete med att utveckla elevers kunskaper om historia och en historisk referensram är av tradition kärnan i skolämnet historia. Även arbete med källor och källkritik räknas hit men har i praktiken varit mindre omfattande. 2 Kursplanens betoning av arbete med historiska källor ligger som anförts ovan i att se tolkningsprocessen som en central del av källkritiken. Det innebär att arbetet med källor inte ses som en rent metodisk fråga utan som en integrerad del av det aktuella stoffområdet vilken måste behandlas kontextuellt. Därför betonas den empatiska delen mer konkret och med direkt anknytning till elevernas egna referenser i årskurserna 4-6 (Se t ex. [Vad historiska källor kan berätta om] levnadsvillkor för barn, kvinnor och män i jämfört med i dag ) medan den kontextuella betydelsen är större i årskurserna 7-9 ( se t ex. Hur historiska källor och berättelser om en familjs eller släkts historia speglar övergripande förändringar i människors levnadsvillkor ). Eleverna måste i hög grad, enligt den nya kursplanen, kunna rekonstruera det förflutna med hjälp av källor. På samma sätt framhålls i kunskapskraven vikten av kontextualisering av historiskt källmaterial för att kunna göra tolkningar. Arbete med källor är således i kursplanen ägnat både till att öka elevers förmåga till metodiska färdigheter i källkritik och till en ökad förmåga till tolkning genom kontextualisering och historisk empati. Därför bör inte undervisningen kring källor enbart handla om strikt tillämpad källkritik. Denna utveckling av historieundervisningen mot att på ett tydligare sätt föra in källanvändning och låta eleverna arbeta med egna rekonstruktioner av historien är återkommande inslag i olika länders kursplaner och riktlinjer för historieundervisningen. En viktig bakgrund finns i den engelska historiedidaktiken och den utveckling som skedde inom denna under 1970- talet. Genom att föra in källor i undervisningen ville de i England komma bort från ett traderande och memorerande historieämne. 3 Eleverna skulle få arbeta med historien och ämnet blev därmed mer av ett färdighetsämne. Sedan mitten av 1990- talet är källanvändning där en del av kursplanen i historia. Dessa tankar togs upp och utvecklades vidare i Nordamerika. Doing History kan beskrivas som ett viktigt ledord. 4 Grundidén för ledande nordamerikanska historiedidaktiker är att arbetet med källor i undervisningen skall medföra att den hamnar närmare eleverna och deras erfarenhetsvärldar samtidigt som eleverna genom detta arbete tränas i att tänka historiskt. 2 Den norske historiedidaktikern Erik Lund menar att detta varit fallet i Norge. Erik Lund, Historiedidaktikk: En Håndbok for studenter och Lærere (Oslo, [2003] 2006) s. 26. 3 Se Chris Husbands, Alison Kitson & Anna Pendry, Understanding History Teaching: Teaching and learning about the past in secondary schools (Maidenhead, 2003) s. 7 ff. 4 Se Linda S. Levstik, Keith C. Barton, Doing history: Investigating with children in elementary and middle schools (1997, Mahwah, N.J) Detta arbete kommer hela tiden i nya upplagor. 2
3. Grunder i källkritiskt tänkande och hantering av historiska källor Här kan det vara viktigt att diskutera den grundläggande frågan: vad är en (historisk) källa? 5 Det vill säga källor är lämningar, rester från den tid som varit peka på mångfalden. Det kan handla om texter av olika slag som t ex. dagböcker, brev, bilder, filmer, tidningar, protokoll eller material från Internet. Källor kan också vara fysiska lämningar som verktyg, maskiner, byggnader och kläder. Därtill kan man tala om muntliga källor. Källor kan egentligen vara allt som finns omkring oss. Finns det sådana saker i klassrummet? Vilka då i så fall? Vilken historisk kunskap kan vi få från dessa saker? Innebörden av det funktionella källbegreppet kan tas upp i detta sammanhang. Det vill säga att det är den fråga som man vill undersöka som avgör vad som är en källa. En central aspekt i det källkritiska tänkandet är skillnaden mellan kvarleva och berättande källa. Här handlar det om hur källan används. När man använder något som en kvarleva ställer man en fråga till materialet som inte utpekas direkt i källan, utan där man måste tolka fram en slutsats som kanske bara syns mellan raderna. Det är alltså en fråga som inte adresseras direkt i källan. Detta ska skiljas från när man använder något som en berättande källa. Då utgår rekonstruktionen från den berättelse som uttryckligen uttrycks i källan. Man använder den berättelse som uttrycks i källan. 6 Ett ytterligare steg i genomgången av det källkritiska tänkandet och metoden kan vara att peka på hur källkritiska hänsynstaganden får styra praktiska källkritiska arbetet. En grundläggande fråga eleverna bör ställa sig när de arbetar med historiskt källmaterial är i vilket sammanhang som materialet tillkommit. Vem står bakom det? Vilka syften kan ha funnits med källans tillkomst? Är den representativ eller är den uttryck för en mycket speciell situation? När eleverna arbetar med källor som kvarleva bör de beakta frågan om källans äkthet. Det vill säga: är den vad den utger sig för att vara? Och när rekonstruktioner och tolkningar görs med utgångspunkt i berättande källor bör fler frågor ställas för att på det sättet bestämma källans bärkraft. Närhet, i valet mellan olika källor brukar de källor föredras som skapades i så nära anslutning som möjligt till den händelse den vill beskriva. Grundantagandet är att man tenderar att glömma. Tendens, tar källan ställning för någon part eller är den objektiv. Hur ser i så fall denna tendens ut? Här kan man leta efter värdeladdade uttryck som signalerar tendens. Det kan också handla om urvalet av information som resulterar i att en mycket speciell bild ges av det som beskrivs. 5 Exempel på grundlitteratur kring historisk källkritisk metod är Anders Florén & Henrik Ågren, Historiska undersökningar: Grunder i historisk teori, metod och framställningssätt (Lund, [1998] 2006). Se också Torsten Thurén, Källkritik (Stockholm, [1997] 2005). 6 För en problematisering av relationen mellan att använda ett källmaterial som kvarleva respektive som berättande källa se not ovan men också Arne Jarrick, Källkritiken måste uppdateras för att inte reduceras till en kvarleva, Historisk Tidskrift 2005(125):2, s. 228. 3
Beroende, är denna källa beroende av någon annan källa och hur ser i så fall detta ut? Detta kan gälla en gammal text som har en annan text som grund. Den källkritiska metoden syftar således till att avgöra en källas bärkraft och användbarhet i relation till det fråga som undersöks. Utgångspunkten är att en källa kan användas trots att den t ex innehåller en tydlig tendens. Den behöver inte läggas åt sidan. Det gäller att ta hänsyn till denna tendens i samband med rekonstruktionen och tolkningen. Det kan vara viktigt att påpeka för eleverna att det tvärt om kan vara så att en källa som är tendensiös kan skapa möjligheter för nya intressanta frågeställningar. 4. Sammanfattning Några sammanfattande punkter: Funktionellt källbegrepp, det är frågan som bestämmer vad som kan vara källa. Perspektiven på källa har vidgats, nu kan man tala om källanvändning. Detta sker i två led. 1. Källkritik, en värdering av källans användbarhet med utgångspunkt i den historiska frågan. Dekonstruktion. 2. Användandet av historiska källor för att försöka besvara frågor som vad, hur och varför något hände eller hur något var. Rekonstruktion. En källa kan användas som kvarleva eller berättande källa. Använder man en källa som berättande källa så använder man den berättelse som källan själv ger. 4
5. Källor vad kan det vara? Källträd Språkliga Historia Icke-språkliga Arkeologi Skriftliga Muntliga Tryckta Otryckta Minnen Tradition Ikonografiskt material Föremål Officiellt tryck, tidningar, broschyrer m.m. Egna hågkomster Dagböcker, Brev, Föreningsprot. m.m. Tradering från tidigare generationer Detta källträd kan idag upplevas något föråldrat. Det breda textbegreppet, där text även kan vara bilder, målningar och filmer ger ett lite annat förhållande. Men trädet kan vara ett sätt att i alla fall få eleverna att tänka kring vad som kan vara källa. Genom olika metoder får man sedan dessa källor att tala. Genom olika former av textanalys kan det skriftliga materialet analyseras. Kvantitativa metoder kan vara ett annat sätt att se mönster i det skriftliga materialet. De muntliga källorna finns egentligen inte förrän de skapats genom olika former av intervjuer, det kan handla om enkäter, gruppintervjuer eller kanske om livsberättelse orienterade angrepp. På detta sätt förvandlas de muntliga källorna till skriftliga! 5