Oljesanering p sterlenkusten

Oljesanering p sterlenkusten efter Fu Shan Hai:s haveri 2003 Eva Ljungkvist Stf räddningschef Sydöstra Skånes Räddningstjänstförbund Ystad -1- Ljungkvist

Ljungkvist -2-

Sammanfattning Lördagen den 31: e maj 2003 rände Gdynia in i barbordssidan på Fu Shan Hai. Platsen var strax norr om Bornholm. Sent på kvällen sjönk haveristen Fu Shan Hai på ett djup av 65 meter. Hon var ett bulkfartyg med en last av pottaska. Till de egna motorerna hade Fu Shan Hai 1 680 ton tjockolja, 110 ton dieselolja och 35 ton smörjolja ombord. Måndagen den 2: e juni samlades räddningstjänstens ledningsgrupp. Olyckshändelsen bedömdes som räddningstjänst enligt 2 Räddningstjänstlagen då prognosen visade på att oljan skulle nå kusten inom det kommande dygnet. Stab och ledning upprättades på brandstationen i Ystad. Arbetet inriktades på tre delar: 1. Förebyggande åtgärder gällande olja 2. Skadeavhjälpande åtgärder gällande olja 3. Upprätthållande av ordinarie räddningstjänstverksamhet Fasen "räddningstjänst" pågick i sju dagar fram till 2003-06-08. Därefter vidtog fasen "grovsanering" fram till 2003-06-13 då kommunen delegerade uppgiften till Sydöstra Skånes Räddningstjänstförbund. Uppgiften under de bägge faserna var att begränsa skadeområdet och skadan och därefter att tillintetgöra skadan på land. Särskilda risker att beakta var arbetsmiljön och oljans påverkan på människor och natur/djur. Urvalskriterierna för var skyddsarbetet skulle ske var: Urvalskriterierna för var arbetet med grovsaneringen skulle ske var: Känslighet utifrån djurliv och natur Minimering av sekundär kontaminering (ex djurliv, längre upp i strandområdet) Svårtillgänglighet för saneringsstyrka Grovsanerat innan bl.a. fågelungar lämnat redet Skydda områden som bedömdes svårt att sanera Begränsa skadeområdet i ett så tidigt skede som möjligt Låg negativ miljökonsekvens av saneringsåtgärder Den tredje och sista fasen "finsanering" sköttes helt av kommunerna och deras interna organisation. Inriktning var att den skulle vara klar och stränderna badbara till 2003-06-20. Stränderna skulle vara återställda så långt det var möjligt till förhållandena innan olyckan. Den teknik som användes var strandskyddsduk, skyddsläns, absorberingsläns, barkning, pumpning/sugning, strandrensningsmaskiner, Putt-i-sjön, mekanisk sanering och naturlig nedbrytning. Transportvägar i känsliga områden skyddades med transportmattor och den sekundära kontamineringen från bl.a. saneringspersonal och fordon begränsades med i förväg utlagd skyddsduk. Efter avslutat arbete samlades verktyg och skyddskläder på skyddsdukarna och hämtades senare av depån för återställning. Oljeskadade fåglar rapporterades till och omhändertogs av Katastrofhjälpen för fågel och vilt. Material och fordon kom från bl.a. Statens räddningsverks oljesaneringsdepåer (Karlskrona, Vänersborg och Botkyrka), Vägverket Produktion AB och privata leverantörer på Österlen. -3- Ljungkvist

Oljesanerings- och miljöexperter knöts till insatsen. Påslag av oljan skedde i flera omgångar och på stora delar av kusten. Landkänning fanns från Mossbystrand, Ystad, Nybrostrand, Kåseberga över Sandhammaren till Brantevik. Mängden olja kunde vara allt från obetydlig mängd till mycket stor. Totalt har en sträcka av 36, 3 km sanerats. Under de 12 dagar som saneringen pågick togs 3 900 ton olja/sand och 375 m 3 olja/vatten upp. Organisationen under faserna "räddningstjänst" och "grovsanering" bestod av räddnings- /saneringsledare med tillhörande stab och de tre sektorerna "Sand", "Skydd", "Sten och grus". För att serva hela organisationen och hanteringen av avfall fanns enheterna: Logistik "avfall" och "materiel" Sjukvård Depå Förtäring/hygien Saneringspersonal Miljö Trafikdirigering Till staben knöts bland annat kontakter med Ystads och Simrishamns kommun, statens sanerings- och miljöexperter. Ledningsstrukturen bemannades av Räddningstjänsten och Försvarsmakten. Saneringspersonal bestod till största delen av Hemvärnet och frivilliga organisationerna. Frivilliga från allmänheten utbildades och deltog även de i saneringsarbetet. Polisen ansvarade för information och trafikdirigering. Inledningsvis arbetade 200 med saneringen och som mest var det 550 st. Detta är då exklusive de som arbetade med ex logistik, sjukvård, förtäring, hygien, experter, leverantörer, stab och ledning. Detta fungerade väl: tolkning av räddningstjänstlagen uppnådda saneringskriterier dimensionering av organisationen utnyttjandegraden av materiel och personal uppbyggnad av stab och ledning samarbetet med kustbevakningen tillgänglighet av resurser och sakkunniga saneringsdepåerna med tillhörande personal kommunrepresentanterna informationsbefälet från polisen försvarsmaktens uppbyggnad av saneringsarbetet Detta fungerade inte under insatsen och kan förbättras: de svenska väder- och oljeprognoserna en färdig kommunal oljesaneringsplan saknas radio- och mobiltäckning Räddningstjänstens information till kommunerna angående deras ansvar och roll. Källmaterial (för operativ användning) Ljungkvist -4-

1 INLEDNING 7 2 OLYCKAN MED FU SHAN HAI 9 3 OLJESANERING ÖVER TIDEN 11 3.1 RÄDDNINGSTJÄNST FAS 1...11 3.2 GROVSANERING FAS 2...14 3.3 FINSANERING FAS 3...15 4 OLJESANERING METODIK 17 4.1 TAKTIK...17 4.1.1 Samband och logg...18 4.1.2 Logistik och depå...18 4.1.3 Frivilliga...19 4.1.4 Information och massmedia...19 4.1.5 Väder- och oljeprognos...19 4.1.6 Miljö och avfallshantering...20 4.2 TEKNIK...20 4.2.1 Skydd...21 4.2.2 Sten och grus - underlag...22 4.2.3 Sand - underlag...22 4.2.4 Putt-i-sjön omflyttning av sediment...23 4.2.5 Bark...24 4.2.6 Saneringspersonal...24 4.2.7 Transportvägar...24 4.2.8 Strandrensning...25 4.2.9 Fåglar och vilt...25 5 RESULTAT 27 5.1 OLJA...27 5.2 VÄDER...28 5.3 MATERIAL OCH PERSONAL...29 5.4 SJUKVÅRD...31 5.5 FÅGLAR OCH VILT...32 5.6 MILJÖ...32 5.7 HAMNAR...32 6 DISKUSSION OCH SLUTSATS 33 6.1 HUR GICK DET?...33 6.2 BEGRÄNSNINGAR I DISKUSSIONEN...33 6.3 RÄDDNINGSTJÄNST ELLER INTE?...34 6.4 ATT DIMENSIONERA VETTIGT...34 6.5 STAB OCH LEDNING ENLIGT SKRIVNA RUTINER?...35 6.6 MÄNNISKAN I GRUPP...35 6.7 RYGGRADEN I INSATSEN...36 6.8 PENGAR, PRYLAR OCH EXPERTER...36-5- Ljungkvist

6.9 KOMMUNERNAS ROLL...37 6.10 INTRESSE, OINTRESSE OCH SÄRINTRESSE TRE TUNGA SIDOEFFEKTER...38 6.11 INFORMATION, KOMMUNIKATION OCH PROGNOSER SVAGA NYCKELFAKTORER...38 6.12 VAR DET EN LYCKAD INSATS?...39 Bilaga 1 Karta över området 41 Bilaga 2 Medverkande 42 Bilaga 3 SMHI oljeprognos 43 Bilaga 4 DMI oljeprognos 44 Bilaga 5 Förkortningar 45 Bilaga 6 Tidsförlopp 46 Bilaga 7 Analys av markprov 51 Bilaga 8 Oljepåslag och sanering över tiden 53 Bilaga 9 Utvärderingar från nyckelpersoner 62 Räddningstjänsten 62 Försvarsmakten 64 Information 66 Loggbok 67 Statens räddningsverk 68 Kommun 68 Frivilliga 71 Sjukvård 72 Avfallshantering 73 Logistik material 74 Katastrofhjälp för fåglar och vilt 74 Miljö 75 Taktik 75 Teknik 76 Polis 76 Depå 77 Samband 77 Ljungkvist -6-

1 Inledning Vid en olyckshändelse av den här storleken, är det av största vikt att göra en utvärdering. Under de första dagarna av olyckan gjorde vi därför en förfrågan till SRV (Statens Räddningsverk), om de var intresserade av att göra en objektiv utvärdering och i så fall följa förloppet från början. Efterhand kom svaret från både länsstyrelsen och räddningsverket var att då insatsen varit lyckad fanns det ingen anledning att lägga ner tid och kraft på en utvärdering från deras sida. Däremot var de intresserade av att föra ut information och kunskap om insatsen. Syftet med rapporten är att sakligt och objektivt belysa och analysera saneringsinsatsen på land trots den egna delaktigheten i händelsen. Utgångspunkten är räddningstjänsten, skadeplatsorganisationen och insatsens grundinriktning. Det är även vår förhoppning att rapporten är informativ både vad gäller de taktiska och de tekniska aspekterna. Begränsningarna för rapporten är följande: Övriga organisationer Ingen utvärdering görs av deltagande organisationers/myndigheters interna arbete Sakkunskap Bedömning av konsekvenser gällande miljö, djurliv eller turism görs inte Tiden Endast tiden 2003-06-01 till 2003-06-13, vilket innebär faserna räddningstjänst och grovsanering. Den tredje och sista fasen "finsanering" analyseras inte. Fördjupning Ekonomi, försäkringsfrågor eller skuldfördelning berörs inte rapporten redovisar endast en sammanfattning av källmateriel Lagtolkning Ingen tolkning görs av någon annan lag än räddningstjänstlagen Alla fotografier i rapporten har tagits av Lars Johansson, Ystad. Sammanställning av använda förkortningar finns i bilaga 5. -7- Ljungkvist

2 Olyckan med Fu Shan Hai Lördagen den 31: e maj 2003 klockan 12.30 rände Cypernflaggade 7 000 tonnaren Gdynia in i barbordssidan på det 200 meter långa kinesiska fartyget Fu Shan Hai på 70 000 ton. Platsen var strax norr om Bornholm. Se figur 1. Nödsignal gick ut direkt och en kvart senare var även den svenska kustbevakningen larmad. Sent på kvällen, kl. 20.49, sjönk haveristen Fu Shan Hai på ett djup av 65 meter. Hon var ett bulkfartyg med 65 000 ton pottaska som hämtats i Ventspils i Lettland. Till de egna motorerna hade Fu Shan Hai 1 680 ton tjockolja, 110 ton dieselolja och 35 ton smörjolja ombord. Österlen, Sverige Fu Shan Hai Bornholm, Danmark Figur 1 Fu Shan Hai s haveriplats norr om Bornholm. På förmiddagen den 1: e juni uppskattade kustbevakningen att det hade läckt ut 40 ton blandning av olja och vatten. Upptagning påbörjades men oljeprognosen för de två närmsta dygnen visade att oljan skulle driva västvart ut i Bornholmsgattet och mot svensk kust. Lasten med pottaska spreds i havet och oljeläckaget fortsatte kontinuerligt. Gdynia fortsatte sin resa för egen maskin. -9- Ljungkvist

3 Oljesanering över tiden Ett dygn efter förlisningen kom samtal till räddningstjänsten från SOS alarm angående oljeutsläppet. Insatschefen (IC) för Sydöstra Skånes Räddningstjänstförbund (SÖRF) tog emot samtalet den 1 juni ca 19.00. Efter kontakt med kustbevakningen (KBV) och delgiven oljeprognosen tog IC beslut om att Statens Räddningsverks (SRV) oljesaneringsdepå med personal i Karlskrona skulle till Ystad. Vidare tog insatschefen kontakt med och informerade vakthavande brandingenjör (VBI) område Sydkusten Skåne, jourhavande på länsstyrelsen och räddningstjänsten i Kristianstad. Tekniska kontoren i respektive Ystads och Simrishamns kommun informerades om oljeprognosen. Utdrag från loggboken finns under bilaga 6. 3.1 Räddningstjänst fas 1 Måndagen den 2:e juni (dag 1) samlades räddningstjänstens ledningsgrupp. Efter genomgång av den senaste rapporten från KBV bestämdes att olyckshändelsen bedömdes som räddningstjänst enligt 2 Räddningstjänstlagen. Utifrån framtagen rutin vid oljesanering beslutades även att räddningsledarrollen skulle vara kvar på IC (nivå 2) och att en stab skulle upprättas på brandstationen i Ystad. Arbetet inriktades på tre delar: 1. Förebyggande åtgärder gällande olja 2. Skadeavhjälpande åtgärder gällande olja 3. Upprätthållande av ordinarie räddningstjänstverksamhet Definitionen på fas 1 blev: Akut omedelbar åtgärd för att förhindra skador på liv, egendom och miljö. Åtgärd kan utgöras av inlänsning, dukning, upptagning mm. Beslutas och följs upp av räddningsledaren. Inledningsvis, före landkänning av olja, fanns följande befattningar/ansvarsområden i staben: Räddningsledare Resursbefäl (intern) Stabschef Förtäring Sanering kust/hamn Loggboksförare Information (myndighet/kommun/berörda org.) Information (allmänhet/massmedia) Resursbefäl (extern) Saneringspersonal och materiel Ordinarie sammanträdesrum på brandstationen i Ystad gjordes om till stabsrum (fig. 2). Telefoner installerades, dator kopplades till nätet. Loggbok över aktiviteterna upprättades. SRV:s material Oljan är lös och Oljesanering plockades fram. Miljöatlas och geologiska kartor kompletterade beslutsunderlaget. -11- Ljungkvist

Figur 2 Staben i arbete på brandstationen i Ystad. Prognoser kom under Dag 1 från kustbevakningen. Bedömning av möjlig landkänning varierade mellan 60 km av kusten mellan Kabusa Skjutfält och Ravlunda inklusive delar av Skurups kommun till att påslaget skulle ske mellan Skillinge och Brantevik. Prognosen för trolig tidpunkt av landkänning varierade under Dag 1. Se bilaga 1. Utifrån underlaget organiserades personal från räddningstjänsten, begäran om stöd ifrån försvarsmakten skedde via MDS-Göteborg, samt behov av frivilliga försvarsorganisationer via Beredskapscenter Fredriksberg och resurser från SRV:s saneringsdepåer för att sättas in tidigt dagen därpå. Troligt kustområde delades upp i sektioner. Längden på en sektor utgick från svårighetsgraden att sanera och dessa kunde variera mellan 0,4 km och 2,1 km. Efter kontakt med miljörepresentanter och Länsstyrelsen identifierades de sektorer som var skyddsvärda utifrån deras perspektiv. Vidare gjordes en bedömning av vilka sektorer som skulle ta mycket tid i anspråk för sanering. Första landkänningen kom vid Sandhammaren (fig. 3) och där upprättades en depå. Under de följande dagarna kom olja iland vid Nybrostrand, Kabusaåns mynning, Kåseberga Löderups Strandbad Sandhammaren Skillinge, Gislövshammar och Brantevik. Figur 3 Första oljepåslaget vid Sandhammaren. Ljungkvist -12-

Fasen "räddningstjänst" pågick i sju dagar, fram till 2003-06-08. Staben hade under den tiden kompletterats med bland annat polis, representanter från drabbade kommuner, från berörda myndigheter och områden (SRV, IVL). Samarbete etablerades i ett tidigt skede med bland annat KFV (Katastrofhjälp Fåglar och Vilt) och KBM (Krisberedskapsmyndighet). Arbetsinstruktion/information med rekommenderad metodik togs fram och delades ut till personal. De juridiska formerna för frivilliga fastställdes. Personal utbildades och utrustade (fig. 4). Leverantörer av materiel och logistik för leverans upprättades. Samband och kommunikation etablerades. Stabsgenomgångar genomfördes inledningsvis varannan timme för att senare ske var fjärde timme. Depåplats etablerades först vid Borrby strandbad för att några timmar sedan flyttas då oljepåslaget kom längre västerut än vad prognoserna gett. Viktiga faktorer för valet av depåplats var: Tillgänglighet Fri yta Kommunikationsmöjligheter Figur 4 Morgonsamling för saneringspersonal. Närhet till oljeskadat område Depåplats Sandhammaren kompletterades med ledningsbuss 316 från Lund. Informationsbefäl kom inledningsvis från räddningstjänsten, försvarsmakten och kommunen och därefter från polisen. Organisationen under faserna "räddningstjänst" och "grovsanering" bestod av räddnings- /saneringsledare med tillhörande stab och de tre sektorerna "Sand", "Skydd", "Sten och grus". 8 st enheter servade hela organisationen. Se figur 6. Till staben knöts bland annat kontakter med Ystads och Simrishamns kommun, statens sanerings- och miljöexperter. Ledningsstrukturen bemannades av Räddningstjänsten och Försvarsmakten. Saneringspersonal bestod till största delen av Hemvärnet och frivilliga organisationerna. Frivilliga från allmänheten utbildades och deltog även de i saneringsarbetet. Polisen ansvarade för information och trafikdirigering (fig. 5). Inledningsvis arbetade 200 med saneringen och som mest var det 550 st. Detta är då exklusive de som arbetade med ex logistik, sjukvård, förtäring, hygien, experter, leverantörer, stab och ledning. Se bilaga 2. Figur 5 Polisavspärrning vid Sandhammaren. -13- Ljungkvist

Räddningsledare Stab Kommun/LSTY Exp./resuser Logistik "Avfall" Logistik "Materiel" Depå Saneringspersonal "Org./frivillig" Förtäring/hygien Miljö Sjukvård Trafikdirigering Avspärrn./bevakn. Sektor "Sand" Sektor "Skydd" Sektor "Sten o grus" Figur 6 Upprättad och fullt utvecklad skadeplatsorganisation under fas 1 och 2. Under Dag 4 påbörjades diskussion om ansvar och ekonomi efter att räddningstjänstinsatsen avslutades och arbetet gick över till grovsanering. Dagen därpå var både Simrishamns och Ystads Kommun överens om att när så skedde ge uppdraget till SÖRF. 3.2 Grovsanering fas 2 Grovsaneringen pågick från Dag 7 till 12 och ansvaret blev kommunalt. Uppdrag gick från de bägge berörda kommunerna till SÖRF. Upprättad skadeplatsorganisation bibehölls med etablerad stab och depå. Definitionen på fas 2 blev: Sanering i sådan grad att risken för skador på fåglar och andra djur starkt begränsas. Olja får enbart finnas i begränsad omfattning på land och vatten (enstaka klumpar). De uppkomna skadorna på egendom och miljö ska inte kunna förvärras på kort sikt när grovsanering avslutats. Kommunal miljörepresentant avgör om när grovsanering kan anses vara avslutad. Skadeområdet minskades och förebyggande åtgärder underhölls och förbättrades. Statsministern, Göran Persson, besökte skadeplatsen 2003-06-10 och orienterade sig om läget (fig. 7). Materiel och personal började avvecklas från dag 8. Inriktning för arbetet var att grovsaneringen skulle vara klar till 2003-06-12. Ljungkvist -14-

Figur 7 Major Holmqvist informerar Statsminister Persson. Största arbetet sker i sektor sten och grus. Försök gjordes både med strandrensningsmaskiner och med metoden Putt-i-sjön, vilken användes slutligen på sandstränderna i full skala i bägge kommunerna. Utbildning och användande av frivilliga upphör. Mindre oljepåslag sker men förändrar inte läget. Kraftiga västliga vindar mojnar och saneringsarbetet underlättar. Utbildning sker av kommunernas arbetsledare och materiel lånas ut inför kommande helg. En första sammanfattning och utvärdering skedde dag 12. 3.3 Finsanering fas 3 Vid lunchtid dag 12 övergick insatsen från grov- till finsanering och respektive kommun tog över utförardelen med egen intern organisation. Definitionen på fas 3 blev: Sanering där skadat område återställs så långt det är realistiskt möjligt till de förhållande som fanns före olyckan. Mycket ringa påverkan på miljö, liv eller egendom efter slutförd finsanering. Bedöms av kommunal miljörepresentant i samråd med expertis på området. Inriktning för arbetet var att saneringen skulle vara klar 2003-06-20. -15- Ljungkvist

4 Oljesanering metodik 4.1 Taktik Kustbevakningen (dansk, svensk och tysk) stod för att fördröja skadan och tillintetgöra skadan till havs. RCB:s (Räddningschef i beredskap) roll blev rådgivande och bollplank i det strategiska arbetet. Uppgiften under faserna räddningstjänst och grovsanering var att begränsa skadeområdet och skadan. Därefter var uppgiften att tillintetgöra skadan på land. Särskilda risker att beakta var arbetsmiljön och oljans påverkan på människor och natur/djur. Erfarenheter hämtades från Kristianstads räddningstjänst och deras oljesanering för några år sedan. Detta kombinerades med den information och prognos som kustbevakningen kunde ge. Väder- och oljeprognos togs även från de svenska och danska väderinstitutionerna. Inledningsvis planerades och skapades en skadeplatsorganisation med ca 50 människor utifrån den olycksbild som fanns. När oljepåslaget var som störst var dimensioneringen 10 gånger större. Stab och ledning byggdes upp utifrån en lokal geografisk förankring med stort lateralt tänkande. Rättesnöret rätt man på rätt plats användes vid optimering och anpassning av organisationen allt eftersom olyckan utvecklades. Detta innebar att räddningstjänstens ordinarie stabsrutiner och ledarstruktur till viss del frångicks. Etablerad stab och ledning i Ystad skulle användas om oljepåslag skedde även i Trelleborgs eller i Kristianstads kommun. Urvalskriterierna för var skyddsarbetet skulle ske var: Känslighet utifrån djurliv och natur Svårtillgänglighet för saneringsstyrka Skydda områden som bedömdes svårt att sanera Urvalskriterierna för var arbetet med grovsaneringen skulle ske var: Minimering av sekundär kontaminering (ex djurliv, längre upp i strandområdet) Grovsanerat innan bl.a. fågelungar lämnat redet Begränsa skadeområdet i ett så tidigt skede som möjligt Låg negativ miljökonsekvens av saneringsåtgärder Ordinarie räddningstjänst skulle hanteras parallellt med oljesaneringen. Beslut togs att fasen "räddningstjänst" kunde avslutas när det har gått 24 timmar utan uppflyt av olja sedan senaste landkänningen. Underlaget till beslutet var oljans flytförmåga som förändrades i samband med temperaturfluktuationerna under dygnets timmar, vädrets och strömmarnas påverkan. Det bedömdes vara räddningstjänst så länge olja gjorde påslag i land och / eller olja siktats ute tills havs med troligt påslag i vårt område. Med andra ord så länge oljan inte är säkrad. Därefter är oljesaneringen kommunalt ansvar. -17- Ljungkvist

4.1.1 Samband och logg Respektive organisation hade sitt eget interna system som inte var gemensamt med någon av de andra aktörernas. Ledningsbussen 316 (fig. 8) var räddningstjänstens nav ute på skadeplats och kunde där bistå med fax, räddningstjänstens radiosystem och mobiltelefoni. Figur 8 Ledningsbussen 316 vid depåplats Sandhammaren. Inledningsvis fördes stabens loggbok av räddningstjänsten. Allt eftersom insatsen växte blev personal från Ystads kommun inkallad (dag 2). Därefter var loggen bemannad fram till dag 12. Under dag 4 till dag 7 fanns det även personal som loggade aktiviteterna ute vid depåplats Sandhammaren. 4.1.2 Logistik och depå Redan i ett tidigt skede var syftet att etablera en god logistik och en depå för både materiel och personal innan landkänning skett. Logistiken delades upp i Avfall och i Materiel där den förstnämnde skulle utföras enligt miljöbalkens regler för avfallshantering. Alla resurser som beställdes dirigerades till Ystad brandstation för vidare transport till lämpligaste tillfart och placering utmed skadeområdet. Detta medförde en viss kontroll och möjlighet till styrning över levererat materiel. Depåchef utsågs (fig. 9). Figur 9 Depåchef Anders Svensson från Karlskrona i arbete. Ljungkvist -18-

4.1.3 Frivilliga Till en början var det tveksamt om frivilliga från allmänheten skulle användas i saneringsarbetet. Erfarenheter från tidigare insatser, både i Sverige och i Spanien, visade att den sekundära kontamineringen ökade och att ansvarsfrågan var otydlig. Beslut blev att använda frivilliga under förutsättning att: 1. De fick utbildning. 2. De var organiserade och fullt integrerade med den övriga skadeplatsorganisationen. 3. De var korrekt utrustade. 4. De skrivit på ett intyg där ansvar och förutsättningar var klargjorda. Första åtgärden för att organisera de som ville arbeta frivilligt var att via massmedia förmedla två st. telefonnummer för anmälan. Den andra åtgärden blev att försöka styra de som på eget bevåg gett sig ner på stränderna bort därifrån och få dem samlade till Borrby brandstation för information. Förhoppningen var att detta även skulle underlätta på tillgängligheten för räddningstjänstens fordon ner till skadeplatsområdet. Kvällen innan varje dags insats ringdes frivilliga in och gavs besked om samlingsplats och tid för kommande dags arbete. Vid samlingen utbildades de, fick utrustning och arbetsorder med tillhörande säkerhetsregler. 4.1.4 Information och massmedia Informationsarbete utgick ifrån tre faser fakta, känslor och granskning. Under dag 1 och början av dag 2 tog stab och ledning själv hand om informationsansvaret. Försvarsmakten tillställde från dag 2 till dag 3 med ett infobefäl och två praktikanter. Från dag 3 och fram till dag 12 tillställde polisen ett infobefäl. Parallellt fanns det från räddningstjänsten Kävlinge ett infobefäl under dag 3 till dag 4. I pressmeddelande informerades vilka fasta telefonnummer vilka massmedia kunde använda. Dessa vidarekopplades till aktuellt infobefäl i staben. Riktlinjen för informationsarbete formulerades av informationsbefälet från polisen och var: Varje fråga från en journalist är en bra möjlighet för oss att nå allmänheten med en riktig bild av vårt arbete 4.1.5 Väder- och oljeprognos Prognoser från kustbevakningen, det svenska (SMHI) och danska (DMI) väderinstitutet användes. Det visades sig vara stor detaljvariation i de olika prognoserna. I figur 10 och 11 ges ett exempel på sjöväderinformationen från DMI och SMHI från en och samma dag. Figur 10. Exempel på strömmar/sjöväder under 24 h. (Klockan 8, 14, 20 och 02) Källa DMI -19- Ljungkvist

Södra Östersjön Sydost, ökande till 7-12. Från i kväll omslag till väst, under natten ökande till 10-kuling 15. Efterhand regn, möjligen med åska och måttlig sikt. Figur 11. Exempel på strömmar/sjöväder under 24 h. (samma dygn som i figur 10) Källa SMHI När det gäller oljeprognoserna visade det sig vara desto större skillnad i materialet. Se bilaga 3 och 4. Prognoserna låg till grund för de taktiska och tekniska beslut som togs av ledningen. 4.1.6 Miljö och avfallshantering Miljöatlas från 1985 och geologiska kartor togs fram. De naturvårdsområden som markerades på insatskartorna var: Ystad Sandskog Nybrostrand Hammars backar - Kåsebergaåsen Hagestads naturreservat Sandhammaren Naturreservatet mellan Brantevik och Simrishamn Kontakt togs redan dag 1 med Katastrofhjälpen för fåglar och vilt (KFV) och rutiner etablerades för rapportering av oljeskadade fåglar. I ett senare skede fick KFV även ta del av frivilliga-listan. Till grund för avfallshanteringen låg bland annat miljöbalken och en promemoria/pm från Länsstyrelsen i Skåne (dat 2003-04-04) rörande Omhändertagande av oljehaltigt avfall. 4.2 Teknik Av de möjliga åtgärderna för att skydda och sanera kusten var kemiska och ång- /högtryckstvätt inte aktuella respektive givits en låg prioritet. Allt i syfte att inte skada biotopen mer än nödvändigt. Ljungkvist -20-

Sydöstra Skånes Räddningstjänstförbund 4.2.1 Skydd Till största delen användes styr-/skärmläns typ 700 och en mindre del av typ 500. Dessa användes bland annat för att skydda småbåtshamnar och styra oljan vid svårtillgänglig/svårsanerad kustlinje. Se figur 12 och 13. Figur 12 Hamn stängs med hjälp av läns. Figur 13 Läns i förebyggande syfte vid Skillinge. Strandskyddsduk användes vid känsliga/svårsanerade kustlinjer. Duken fästes en bit ut i vattnet med drag och kedjor. Duken veks ut och med dragkedja fästes styckena ihop. Duken förankrades även uppe på stranden. Se figur 14 Figur 14 Dukning sker mellan Kåseberga och Löderups strandbad. -21- Ljungkvist

4.2.2 Sten och grus - underlag Materiel och fordon som användes för den mekaniska saneringen var: Hjullastare Bark (flisad furubark) Skyffel, skrapor, krattor mm Läns (både absorberande och skyddande) Borstar (både manuella och maskinella) Nät (ex hönsnät) Lyftbara säckar på 1 m 3 Övervägande gjordes om det var obetydliga mängder på stranden och om naturen kunde bryta ner oljan på egen hand. Annars var det manuella mekaniska saneringsmetoder som användes. Stenar gnuggades alternativt borstades. Vikar skyddades med länsar och nät drogs i områden med tång. Figur 15. Figur 15 Oljan bland sten och grus. Instruktioner gick ut med information att följande skulle undvikas: Mekanisk åverkan eller vattenspolning i djupare lager då rötter kan skadas. Att överarbeta rengöringen särskilt i vattenbrynet där naturlig vågenergi gör ren stranden. Att gräva upp olja som trängt ned i stranden och begränsa borttagandet av sten. 4.2.3 Sand - underlag Materiel och fordon som användes för den mekaniska saneringen var: Hjullastare och grävmaskiner Läcksäkra containers och lastväxlarflak Liftdumpers, lastväxlarbilar med släp, 6-hjulsdrivna lastväxlarbilar samt slamsugare Slamsugare Bark (flisad furubark) Skyffel, skrapor, krattor mm Läns (både absorberande och skyddande) Strandrensningsmaskiner Skyddsduk Skimmer 2 grävmaskiner Barkmaskin Lyftbara säckar på 1 m 3 Figur 16 Sanerare vid Sandhammaren. Ljungkvist -22-

Instruktioner gick ut med information att följande skulle undvikas: att avlägsna mer sand än nödvändigt att låta människor och fordon passera över förorenade partier att gräva ned förorenat material i sanden att skada växtlighet och bevara hellre ett förorenat växttäcke än att schakta bort det med maskinell utrustning att skada sandbindande växtlighet eftersom risken för erosionsskador då ökar Skyltar sattes upp vid tillfartsvägarna som informerade om oljan och saneringsarbetet. Depåplatserna spärrades av och sattes under bevakning nattetid. Figur 16. 4.2.4 Putt-i-sjön omflyttning av sediment Efter att grovsanering av ytan var gjord på sandstränderna användes Putt-i-sjön metoden (eng. fackterm sediment relocation). Oljan var fortfarande grynig och välblandad med sanden i skikt. Olja/sand låg varvat med sand ner till ett djup av 40 cm. Vattentemperaturen låg runt 15 C. Kontaminerat område var upp till 10 meter in på stranden. Kontaminerad sand fördes ut i havet med hjullastare och separerades från olja med hjälp av havets rörelser. Länsar i havet ringade in aktuellt område och samlade upp oljan. Se figur 17. Figur 17 ÖV Oljeskadad sand körs ut i havet. NV Absorberande läns inhägnar arbetsområdet och samlar upp den borttvättade oljan. ÖH Thomas Hermansson undersöker oljeskiktningen i sanden. -23- Ljungkvist

4.2.5 Bark Olja på land fixeras med hjälp av bark. Barkning användes vid: 1. Stenstränder till fåglars skydd mot oljekontaminering. 2. Sandstränder vid risk att sol och värme riskerar att förvärra/utöka kontamineringsområdet. Figur 18 4.2.6 Saneringspersonal Personal från statens oljesaneringsdepåer fick i uppdrag att utbilda och informera räddningstjänstens arbetsledare, försvarsmaktens och hemvärnens personal. De instruktörer som hade hand om de frivilliga fick samma utbildning. Efter registrering och genomgång av avtal fick personalen information om läget. Personalen fick information om utrustningen och vilka metoder som skulle användas. Informationen inkluderade lämpligt uppträdande i kontaminerat område. Figur 19. Figur 18 Barkning sker. Figur 19 Saneringspersonal klär om för dagens arbete. 4.2.7 Transportvägar Fordonsmattor på 450 meter har använts. Ing 2 placerade trämattor på de ställen som var hårt belastade av trafik och med känslig markvegetation. Figur 20 Figur 20 Trämattor vid Sandhammaren. Ljungkvist -24-

4.2.8 Strandrensning Strandrensningsmaskiner prövades, dels från Ystads Kommun och dels från ett privat företag. Syftet var att komma åt oljan som inte låg direkt på ytan och vid de sektorer som innehöll fasta mindre klumpar i större delen sand på ett djup av 10-40 cm. Figur 21 Figur 21 Ystads kommuns strandrensningsmaskin 4.2.9 Fåglar och vilt prövas. Populära områden längs kusten för rastande sjöfåglar under höst och vår anses vara: Mellan Örnahusen och Skillinge Mellan Skillinge och Gislövshammar Utanför Gislövshammar Mellan Simrishamn och Brantevik Den förstnämnda är även populär för översomrande knölsvanar. KFV, Simrishamn är en ideell förening där många av medlemmarna har ordinarie jobb och bara på fritiden kan ägna sig åt föreningsarbete. Vid större hjälpinsatser måste man ta semester eller tjänstledigt. -25- Ljungkvist

5 Resultat 5.1 Olja Påslag av oljan inträffade i flera omgångar och på stora delar av kusten. Landkänning fanns på/vid Mossbystrand, Ystad, Nybrostrand, Kåseberga - Sandhammaren - Brantevik. Mängden olja kunde vara allt från obetydlig mängd (få och små klumpar - ingen åtgärd) till mycket stora mängder (4 dm djupt - räddningstjänst). Totalt har en kuststräcka av 36, 3 km sanerats. För en mer detaljerad redovisning av oljepåslag, sanering, strandtyp över tiden se bilaga 8. Strandrensningsmetoden fungerade inte. Orsak kan vara dels att oljan var färsk och dels att oljan låg i lager djupare ner i sanden. Under de 12 dagar som saneringen pågick togs 3 900 ton olja/sand och 375 m 3 olja/vatten upp. Den sträcka som sanerades, skyddades, bevakades med andra ord bearbetades varierade från dag till dag. Se diagram 1. Strandskyddsduk lades ut mellan Kåseberga och Löderups Strandbad. Totalt användes 7 000 m 2 duk. Största delen användes till att begränsa sekundär kontaminering (ex av- och påklädningsstationer för saneringspersonal). 300 m användes till skydd av stränderna. Figur 22 och 23. Figur 22 Duk utlagd för att minska sekundär kontaminering Figur 23 Väl fungerande strandskyddsduk vid Kåseberga. Bedömning gjordes att det vid Örnahusen inte gick att lägga ut strandskyddsduk. Sjögången och den alltför långgrunda kustremsan bedömdes vara olämpliga för duk. Samma bedömning gjordes av kusten vid Gislövshammar (Morfars hamn Nabben). Några containers var ej läcksäckra trots specificerad beställning av just sådana. Detta hade inneburit en sekundär kontaminering om det inte upptäcktes i tid. För att förhindra läckage och nya utsläpp så genomfördes en extra koll av containrarna innan de kördes ut på stranden. De flesta containrarna tätades med en skyddsduk bl.a. för att hindra spill vid transport till Ystad. En saneringsyta upprättades för tvätt av maskinellutrustning och materiel där en tvättanläggning användes. Det förorenade vattnet ledes till ett läcksäkert flak som tömdes vid behov av slamsugarna. Figur 24 Manuell borstning av sten. Stenarna även handgnuggades med bark och vatten. -27- Ljungkvist

40 35 30 25 20 15 10 5 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Diagram 1 Bearbetad sträcka (km) per dag Vissa sträckor bedömdes ha en sådan låg kontaminering att naturen själv klarade av att hantera skadan (naturlig nedbrytning). Ingen väghyvel användes och det gjordes ingen harvning. Ingen borttagning av sten eller grus skedde. Det användes inte några kemiska saneringsåtgärder och inte heller någon högtrycks- eller ångtvättning. Figur 24. Utöver oljesaneringen, som pågick i 12 dagar, skedde även 47 st. olyckor/tillbud som krävde en räddningstjänstinsats. Figur 25 Överpumpning från inlänsat område. Lyckade metoder för sanering var överpumpning, manuell lämpning och borstning, barkning, Putt-i-sjön och länsning. Figur 25. Målsättning är att sanden skall bli så ren att den går att återföras till sin ursprungsplats någon gång under våren 2004. 5.2 Väder Vädret var under hela insatsen mycket varierande. Se diagram 2. Strömmarna förändrades ca 5-12 timmar efter att vinden hade ändrats. Saneringsarbetet utfördes både i strålande/stekande solsken och i kyla med kraftiga vindar. Ljungkvist -28-

16 14 12 Vindhastighet (m/s) 10 8 6 4 2 0 m f j f j j h j g g g g g g f j k g g h k g Diagram 2 Vindhastighet och riktning från 31:e maj till den 11:e juni 2003. Källa DMI 5.3 Material och personal Av statens 5 oljesaneringsdepåer användes 3 stycken. Både Karlskrona och Vänersborg användes till 100 % medan Botkyrkas materiel endast togs i anspråk till 30 %. Umeå och Visby användes inte. Sammanlagt 2100 meter absorberande läns och 1600 meter skyddsläns användes. 42 m 3 bark spreds ut. Försvaret använde: Vägverket produktion använde: Förbrukn.mtrl (tallrikar/sopsäckar) Hjullastare 35 st. Skyddskläder Grävmaskiner 3 st. Fordonsmattor 450 m Slamsugare 3 st. (1 st. traktordriven) Saneringsutrustning (P7) Containrar 180 st. Personbil 6 st Lastväxlarflak 22 st. Terränglastbil m kran 1 st Liftdumpers 15 st. Terränglastbilar, lastväxlare 2 st Kranbilar 2 st. Hjullastare 2 st Maskintrailers 4 st. Terrängbil 12 st Buss 3 st -29- Ljungkvist

Enheten logistik materiel har kört ca 15-20 mil per dag under hela perioden. Övrig materiel och fordon som användes var bland annat: Skyfflar, skrapor, krattor Motorcyklar m släp (4 alt 6 hjuliga) Vacuumsug Presenningar Bensin, diesel, avfettningsmedel Skyddskläder, stövlar, vadarstövlar, arbetshandskar Solskydd, medicin, kepsar Toaletter Hinkar, skurborstar Munskydd, skyddsglasögon, raggsockar, t-shirts Vattendunkar Länsor Slidknivar, byggtejp, hörselproppar Rep, trasor, torkduk Fredriksberg FBU center lämnade ut: Vattendunkar 25 L Sjukvårdstält Elverk Plutonsjukvårdsutr. Bord Bänkar Hetvattenaggregat Korvvagn Extra kläder, Trasor, papper Förrådstält Fältsängar Hinkar Belysningsslingor Motorolja Blyersättningsmedel Figur 26 Markan vid Sandhammaren. Antalet frivilliga per dag grundade sig på det behov som räddningsledare och sektorchef Sand hade anmält dagen innan. Dag 3 och 5 var behovet 50 st. Dag 4, 6-8 var behovet 30 st. Totalt hade 750 st anmält sig. Nedanstående diagram 3 beskriver antalet människor som sanerade. Utöver dessa finns all personal som arbetade med ex. logistik, sjukvård, förtäring, hygien, miljö, experter, leverantörer, stab och ledning. Figur 26. Ljungkvist -30-

600 500 400 300 200 100 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Diagram 3 Saneringspersonal i arbete under fas 1 och 2. (antal/dag). 5.4 Sjukvård Falck Ambulans Simrishamn fanns på depåplats Sandhammaren under dag 3 till dag 10. Tillbuden var endast av lindrigare karaktär (se nedan). Ambulansen samplacerades med ledningsbussen. Nödvändig utrustning kunde hämtas på ett närbeläget apotek eller tas från ambulansstationen i Simrishamn. Till sjukvårdens förfogande fanns efter några dagar även ett sjukvårdstält. Olyckstillbuden innefattade bl.a.: Materiel som användes: Stänk i ögonen (olja, saneringsvätskor) Ögontvätt Solsveda (sveda till vätskande sår) Hudkräm Huvudvärk T. Panodil Skoskav och såromläggningar Såromläggningsset Brännskador (varma maskindelar, ångtvätt) Materiel för blodsockerkontroll Blodsockerkontroll Det fanns 2-3 sjukvårdare från Hässleholms beredskapsplutons sjukvårdsgrupp under dag 9 till dag 11. Uppgiften var att hålla i sjukvårdsberedskapen i Sandhammaren, att ta emot skadade eller att åka ut på skadeplats. 2 st. plutonsjukväskor användes. Behovet var endast lättare skador som kom in skoskav, lätt stukning och allergi. Figur 27. Figur 27 Sjukvårdsenheten är redo. -31- Ljungkvist

5.5 Fåglar och vilt Katastrofhjälp för fåglar och vilt (KFV) har uppgett att ett par hundra fåglar har fått olja i fjäderdräkten. Sextiosju av dessa har tvättats. Tio stycken har avlivats. Bedömningen är att det har blivit en liten skada på fågellivet. Figur 28. Efter avslutad oljesanering fanns det svanar med mindre oljefläckar. Svanarna blir troligen av med dessa fläckar genom ruggning. Frivilliga försökte på eget bevåg samla in oljeskadade fåglar. 5.6 Miljö Förutom provtagning som tillhandahållits av kustbevakningen har Simrishamns kommun tagit ett markprov (2003-06-12) vid Borrby strand. Den första analysen ger oljan följande profil: Figur 28 Oljeskadade fåglar. Emulsionen innehåller 38% vatten (efter 1 dag) till 65% vatten (efter 3 dagar). Detta innebär att ämnet kan innehålla upptill 2 delar vatten och 1 del olja. Emulsionen har en densitet från 0,992 till 0,995. Det gör den lättare än sjövatten (1,005). Den lilla skillnaden gör dock att ämnet kan vid viss ytaktivitet (ex vågor) dyka under vattenytan. De lättflyktiga kolvätena slår ut växt- och djurplankton helt. Markprovet visade att de lätta kolvätena hade avdunstat. Analysen av provet finns i bilaga 7. Tack vare värmen skedde nedbrytningen snabbare men enligt analysen fanns det PAH (polyaromatiska kolväten) kvar i oljan. Representant från länsstyrelsen konstaterade att floran i de områden som är avsatta som naturvårdsområden inte hade blivit skadade. Oljan nådde inte sanddynerna och ovanför liggande vegetation. Vidare har saneringen skett så att ingen olja har förts upp av människor bland sanddyner och övrig vegetation. Omhändertagandet av upptagen olja ger en sekundär miljöbelastning men det ska då sättas i relation till att förbränningen på fartyget hade gjort detsamma. Markprovet visade på 0,13 mg total mängd olja/liter vatten i Mälarhusen och 2,2 mg/l i Borrbystrand den 18 juni 2003. Den 25 juni var halten <0,1 mg/l i Mälarhusen (inget prov på Borrbystrand) och den 2 juli var halten <0,1 mg/l i både Mälarhusen och Borrbystrand. <0,1 mg/l visar att olja inte är detekterbart i vattnet. 5.7 Hamnar Dukning skedde vid Kustbevakningens plats i Simrishamns hamn med hjälp av geoduk och presenning. Runt fartygen fanns läns i begränsande syfte. Kåseberga, Skillinges, Branteviks och Simrishamns småbåtshamnar stängdes under större delen av dessa 12 dagar. Ystads småbåtshamn var stängd endast under en kortare del av dag 4. Ljungkvist -32-

6 Diskussion och slutsats 6.1 Hur gick det? Vid analys av en saneringsinsats i denna storleksordning är det alltid intressant att få veta hur många kilometer kust som sanerats och hur stor mängd bark som använts. Men dessa siffror och denna kvantifiering säger inte mycket om insatsen var lyckad eller inte. För att kunna göra en sådan utvärdering behövs ex underlag som visar hur området såg ut före och efter olyckan. En färdigställd plan för oljesanering kan också ligga till grund för en utvärdering då den skulle kunna jämföras med faktisk insats. En liknande olycka under svenska förhållanden skulle även kunna vara till hjälp vid en jämförelse. Det finns tyvärr inte några mätvärden före olyckan att referera till. Det saknas en liknande svensk erfarenhet av en saneringsinsats i den här storleken. Det fanns inte heller någon färdig plan för hur en oljesanering av den här storleken skulle hanteras. Att beakta kvaliteten på insatsen och organisationens förmåga att optimalt använda sig av tillgängliga resurser hamnar diskussionen lätt i allmänt tyckande och generella uppfattningar. Trots denna risk måste det finnas ett resonemang runt insatsens kvalitativa resultat. Vilka kriterier är då relevanta? Var det en lyckad insats? I bilaga 9 finns utdrag av utvärderingar gjorda av nyckelpersoner i insatsen. 6.2 Begränsningar i diskussionen Räddningstjänsten saknar kompetens att bedöma olyckans konsekvenser för miljön. De kommunala miljöenheterna har inkommit med en skrivelse till länsstyrelsen med förfrågan om medel för att göra undersökningar i havet avseende miljöeffekterna av olyckan. En tanke kunde vara att samtidigt fastställa ett referensmaterial. Detta material kan ligga till grund vid en framtida insats och efterföljande utvärdering av miljön. Det är också bättre om någon annan än räddningstjänsten bedömer effekten på turism och de samhällsekonomiska konsekvenserna. Det som återstår att bedöma är om vi på kortast möjliga tid och med optimalt användande av tillgängliga resurser lyckades begränsa skadeområdet samt tillintetgöra skadan på land. Relevanta kriterier är då: Följdes räddningstjänstlagen? Blev insatsen rätt dimensionerad? Byggdes stab och ledning upp på rätt sätt? Var det en optimal organisationsstruktur? Fanns tillräckliga resurser i form av kompetens, fordon och materiel? Var utnyttjandegraden tillfredställande på resurserna? Fann kommunerna sina roller och sitt ansvar? Hade insatsen rätt fokus? Hur minutoperativ behöver en saneringsorganisation vara? -33- Ljungkvist

6.3 Räddningstjänst eller inte? Prognosen 2003-06-02 från Kustbevakningen var tydlig. Oljan skulle nå svensk kust - vår kust. Tveksamhet fanns dock om exakt var, när och hur mycket. Tolkningen av räddningstjänstlagen var en väsentlig del av insatsen redan från början. Det var dock ingen tvekan om när begreppet räddningstjänst enligt 2 räddningstjänstlagen skulle träda in. Svårt var det däremot att definiera begreppet räddningstjänst avslutad. Med oljans egenskaper som grund beslöts att avsluta räddningstjänsten när 24 timmar passerat utan nytt uppflyt eller ny landkänning. Vi försökte få hjälp med en juridisk tolkning innan situationen uppstod. Det visade sig inte vara lätt. Lika lätt som det är att få en åsikt med facit i hand lika svårt visade det sig vara att få en expert att sätta ner foten när utgången var okänd. Inför kommande insatser av denna storlek bör en dialog finnas etablerad mellan räddningstjänsterna och olika sakkunniga vid exempelvis lagtolkning. 6.4 Att dimensionera vettigt Räddningstjänstens ordinarie verksamhet är oftast insatser som sker på ett mindre, klart definierat område, med ett kort tidsförlopp och med ett marginellt massmedialt intresse. Denna insats skedde över ett stort område med olika förutsättningar för en effektiv sanering: väder och vind förändrades hela tiden stort skadeområde som inte var statiskt olika typer av saneringsunderlag mycket stort intresse från massmedia och allmänhet lång insatstid bristande erfarenhet av stor oljesaneringsinsats Det var därför svårt att planera kommande dags inriktning och omfattning. Med facit i hand kan det konstateras att den första dimensioneringen av organisationen blev en tiondel av när den var som störst. Under insatsens uppbyggnadsfas fanns två incitament som hämmade en korrekt dimensionering. Det första var att enligt nationella erfarenheter av oljeolyckor skulle insatsen byggas upp med lite personal under lång tid. Det andra var rädslan för att inte ha ekonomisk täckning för beställda resurser och att dra på i onödan. Att dimensioneringen hamnade på rätt nivå till slut beror till stor del på ledningen och på organisationens förmåga till omfall. Staben och ledningen arbetade från dag 1 mycket minutoperativt. Det var en kort gång från problemidentifiering till val av lösning och beslut. Det var ett effektivt och resultatgivande arbetssätt. Men var det för kort gång? Gick det för fort? Det höga minutoperativa tempot var motiverat de två första dagarna men det hade troligen varit bättre med ett lugnare och långsiktigare arbete därefter. Detta hade kanske kunnat uppnås med en bättre miljö i stabsrummet. Åtgärderna skulle kunna vara en: bättre styrning av försäljare via telefon Ljungkvist -34-

organiserad telefonväxel i direkt anslutning till staben, allt för att avlasta stabspersonalen avdelad linje in till staben som enbart var avsedd för enheterna ute på skadeplatsen tidigare styrning av allmänhetens rapporteringar (oljeskadade fåglar och frivilliganmälningar) 6.5 Stab och ledning enligt skrivna rutiner? Under uppbyggnad av stab och ledning gjordes en del avvikelser från de regler som Räddningscheferna i Skåne gemensamt beslutat om. Räddningsledarskapet behölls på nivå 2 under hela insatsen istället för att föras upp till nivå 3 eftersom staben hade en sådan sammansättning att det inte bedömdes som nödvändigt. Under hela insatsen var dock RCB hela tiden informerad och väl orienterad. Istället för att använda den operativa staben så beställdes enbart ledningsbuss med chaufför/driftpersonal till depåplats. Befattningen informationsbefäl besattes endast under en kortare tid av räddningstjänsten. I övrigt belastades inte de andra räddningstjänsterna i samarbetet Skåne Syd. Redan under dag 1 av insatsen präglades arbetet av ett stort lateralt och prestigelöst tänkande. Det innebar bland annat att det under diskussionerna kom fram flera lösningar på ett problem. Lösningarna hade samtliga både för- och nackdelar och togs i beaktande i olika grad de fakta och prognoser som fanns att tillgå. Diskussionerna stannade alltså inte vid första möjliga lösning som mer hör till en minutoperativ insats. Det var en av fördelarna med den stabs- och ledningsuppbyggnad som valdes. Andra fördelar var den korta och snabba beslutsgången och den goda lokal- och personkännedomen. I och med externa avlösare krävdes så småningom en striktare rollfördelning, bättre skrivna underlag och tydligare ansvarsfördelning som inte fanns initialt. En tydlig nackdel var en sämre uthållighet. Avlösning skedde endast vid ett fåtal befattningar i stab och ledning. Detta borde ha startat tidigare och på fler befattningar. Avlöst personal stannade på plats efter avlösning vilket medförde osäkerhet om vem som var ansvarig. Frågor som bör diskuteras av Räddningscheferna i Skåne redan nu är: Ska policydokumentet för stab och ledning följas till punkt och pricka oavsett insatsens karaktär och omfattning? Kommer tillfällen då behov finns av en annan organisationsuppbyggnad och ledning? Stabens etablering på brandstationen i Ystad föll väl ut även om lokalen saknade viss utrustning. Den behöver förbättras för att passa denna typ av insatser och vid ex. Extraordinära händelser, regeringens proposition 2001/02:184. 6.6 Människan i grupp Insatsen var mycket intensiv de första fem dagarna. Det var under denna tid som olyckan växte och skadeområdet och organisationen blev större. All tillgänglig personal inom -35- Ljungkvist

räddningstjänsten engagerades. En situation som krävde handlingskraft och mod att fatta snabba beslut. Det passade ett brandkårshjärta. När väl rutiner fastställts och skadeområdet stabiliserats gick organisationen från att ha varit understark till att vara optimalt dimensionerad. När den akuta fasen var över behövdes människor som passade för förvaltande arbetsuppgifter, ett mindre behov av adrenalinkickar och en större förmåga att lyfta blicken mot horisonten. När sedan avvecklingsfasen inföll var det nedmontering som gällde. Att bygga upp en organisation av denna storlek tar tid och kraft men avvecklingen är sannolikt desto mer krävande. Behovet under uppbyggnadsfasen skiljer sig från förvaltningsoch avvecklingsfasen. Det märks exempelvis i typen av ledning och antal befattningar/personer i staben. Under alla faserna av insatsen bestod stab och ledning av samma individer. Detta oavsett vilket behov som fanns för respektive fas. Gruppdynamiken med tillhörande rollsökning under de två veckor som insatsen pågick var mycket intressant. Under uppbyggnadsfasen var alla behövda och mer därtill. Stab och ledning svetsades samman och målet var klart för alla. Det var under de sista dagarna som missförstånd och onödiga konflikter uppstod. Från att en individ har varit behövd överallt samtidigt, ska denne acceptera att vara umbärlig i ett senare skede. Det stora individuella engagemanget, som var en av uppbyggnadsfasens stora styrkor, ställde stora krav på ett mycket bra och strukturerat avslut. Räddningstjänsten har avancerat inom ledarskaps- och grupputveckling men vi kan mer. Genom att ta till oss erfarenhet av denna storlek och typ av insatser och analysera gruppdynamikens olika faser kan vi hitta ett ännu bättre samspel. 6.7 Ryggraden i insatsen Ryggraden i insatsen var försvarsmakten. Utan militären, hemvärnet och de frivilliga organisationerna som ex Lottakåren hade insatsen misslyckats. Att leda en stor organisation med lyckad logistik, förtäring, ordning och uthållighet är en förmåga som försvarsmakten besitter. Det är djupt imponerande att se alla dessa människor som lägger ner både själ och hjärta i arbetet. Den kompetens som finns inom hemvärnet och de frivilliga organisationerna är beundransvärd. Major Magnus Holmqvist, MIC Södra Skånska Gruppen, visade tillsammans med sina kollegor en stor förmåga att bygga upp enheterna utifrån rätt man på rätt plats. Faktorer som informell kompetens, yrkesskicklighet och praktiskt handlag var några av kriterierna som prioriterades över titel och formell kompetens. Det är tack vare detta som organisationen blev effektiv och slagkraftig. 6.8 Pengar, prylar och experter Starkt kopplat till ansvarsfrågan var ekonomin. Vem betalar vad och hur ska bokföring och fakturering se ut? Tack vare god hjälp från SRV, saneringspersonal från depåerna och erfarenhet från Kristianstad skapades en god struktur från början. En stor tillgång var även personal från Ystads kommun vilken dokumenterade alla aktiviteter och beslut. Från första dagen fanns både fotograf och filmare som på uppdrag av räddningstjänsten dokumenterade all teknik, olika saneringssituationer, tillfartsvägar, stab och ledning. Dokumentationen har visat sig vara ett nödvändigt underlag när krav på ersättning kommer från fastighetsägare, leverantörer och privatpersoner. Ljungkvist -36-