SOCIAL GEMENSKAP SOM METOD FÖR ATT MOTVERKA PSYKISK OHÄLSA HOS UNGA

SCHYSSTA KOMPISAR SOCIAL GEMENSKAP SOM METOD FÖR ATT MOTVERKA PSYKISK OHÄLSA HOS UNGA

2

3 INNEHÅLL 4 5 6 7 8 DET ÄR VI SOM ÄR SÅ ARBETAR VI MAN KAN ALLTID VARA SIG SJÄLV 10 12 13 Berättelsen om hur allt började, och vilka vi är. Och så kan du göra om du vill starta en egen grupp. Sara, 15 år, om sin tid i vår verksamhet. VI VILLE GÖRA NÅGONTING JAG FÖRSÖKTE FÅ GEHÖR I FLERA ÅR Föräldern Pia om vår påverkan på hennes son. Vi tar ett samtal med Anton Skoglund, initiativtagare. 14 17 18 Vi tar ett samtal med ungdomsledaren Malin. TILLIT ÄR EN FÄRSKVARA Psykologen Zelma Fors har forskat om mobbning. FÖREBYGGANDE JOBB RÄCKER EJ Vi tar ett samtal med grundaren Kinna Skoglund. MY DREAMS CAME TRUE KONTAKTA OSS PÅ Vår mejladress, vårt telefonnummer och vår Facebook.

4 DET ÄR VI SOM ÄR En plats där alla får vara med, och där man kan träffa nya schyssta kompisar. Det var Anton Skoglunds svar på hans mammas fråga om vad han behövde för att må bättre. Anton var då 13 år, och några månader tidigare hade han försökt att ta sitt liv. Anton och hans mamma letade sedan efter en verksamhet som jobbade för att skapa gemenskap för unga som mår dåligt, men hittade ingen. Därför tog de saken i egna händer och startade Schyssta Kompisar. Utanförskapet i skolan och att inte ha någon att hänga med blev till slut för tungt för Anton att bära. Han bestämde sig för att han inte orkade längre, och försökte ta sitt liv. Men Anton överlevde. Månaderna efter självmordsförsöket kämpade hans familj tillsammans med honom för att komma upp ur de mörkaste känslorna. En dag när Anton och hans mamma Kinna Skoglund pratade om vad som skulle få honom att må bättre väcktes tankarna om en trygg plats för ungdomar som känner sig ensamma och utanför. En plats där alla får vara med, och där man kan träffa nya schyssta kompisar. En sådan plats måste ju finnas, så mycket som det pratas om mobbning och utanförskap, tänkte Kinna. Men när de började leta efter verksamheter som jobbade på det här sättet hittade de ingen. Därför bestämde de sig för att själva starta Schyssta Kompisar. De skrev en ansökan till Västra Götalandsregionens folkhälsokommitté där de förklarade varför det finns ett behov av en verksamhet som Schyssta Kompisar. Ett utdrag från ansökan: Det finns många aktörer som jobbar förebyggande mot mobbing men för ungdomar som befinner sig mitt i ett utanförskap/utsatthet på olika sätt saknas det initiativ. I Göteborg finns en stödförening för mobbade men de har inte någon verksamhet eller inriktning på barn och ungdomar, utan fokus ligger på aktiviteter för vuxna. Föreningen Friends arbetar långsiktigt genom utbildning, rådgivning och opinionsbildning för att öka kunskap och engagemang hos vuxna och barn. Rädda barnen jobbar mycket med utbildning för personal och vårdnadshavare för att skapa bra miljö för barnen. Det finns initiativ från kommunen och VG-regionen där man jobbar förebyggande eller utvärderande men inga initiativ som praktiskt erbjuder de utsatta barnen regelbundna och täta dagliga aktiviteter där de kan stötta varandra och bygga upp sitt sociala liv. Våga vara dig själv-stiftelsen anordnar inspirationsdagar och läger för utsatta ungdomar mellan 12-16 år varje sommar. Utbudet av utbildning, föreläsningar, pedagogiskt material, forskning och rapporter är stort inom området men utbudet av aktiviteter som riktar sig direkt till ungdomarna som befinner sig i utsatthet/utanförskap är nästan obefintligt. Om man jämför statistiken/behoven hos ungdomarna med vad som finns för riktade aktiviteter där ungdomarna kan skapa nya kompiskontakter och stärka varandra i en trygg miljö med trygga och kompetenta vuxna omkring sig, är det en stor lucka som behöver fyllas. De professionella kontakter som barnen har via till exempel skolan och BUP fyller inte denna luckan av vardaglig social kontakt med kompisar och vuxna som ser dem och kan stärka dem att återskapa självkänslan och självförtroendet. Det saknas helt enkelt miljöer för dessa utsatta ungdomar att återfå tron på att leva ett normalt liv med aktiviteter och kompisar som de ser att jämnåriga gör. Västra Götalandsregionens folkhälsokommitté ville stötta verksamheten, och Schyssta Kompisar fick utvecklingsmedel för metodutveckling. De senaste två åren har vi i Schyssta Kompisar jobbat hårt för att skapa den plats som Anton och Kinna såg ett behov av. En plats där ungdomar som mår dåligt kan känna att de är bra precis som de är och samtidigt får ingå i en social gemenskap som skapar ny livsglädje, nya anledningar till att gå upp på morgonen och en vilja att fortsätta leva. Under de här två åren har en modell växt fram, och vi är nu väldigt glada över att kunna dela med oss av den till er. Schyssta Kompisar i Göteborg kommer att fortsätta utvecklas även när projekttiden inom Västra Götalandsregionens finansiering är slut. Och vår förhoppning är att andra runt om i Västra Götaland och resten av vårt avlånga land ska bli inspirerade att samarbeta med oss, eller kanske starta upp egna Schyssta Kompisar-grupper. Varmt välkomna att läsa mer om Schyssta Kompisar i denna tidning, och tveka inte att höra av er till oss. n

5

6 VÅR MÅLGRUPP 1Schyssta Kompisar verkar för att skapa trygga rum för ungdomar mellan 12 och 17 år som känner sig ensamma och mår dåligt på grund av det. Vi pratar om upplevd ensamhet. Det innebär alltså inte att man helt måste sakna vänner, bara att man känner sig ensam och mår dåligt på grund av det. Det kan bero på att man upplever mobbning, men det måste inte göra det. Vi pratar ibland om psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa behöver såklart inte betyda att man har en diagnos eller liknande, bara att man mår dåligt över sin situation. SOCIAL GEMENSKAP SOM METOD 2Schyssta Kompisar vilar på grundtanken att nästan alla människor vill ha och behöver ett socialt sammanhang. Vi erbjuder ett sådant sammanhang för unga som saknar det. Vår metod är social gemenskap. Vi visar att det finns andra som förstår hur det känns att vara ensam och må dåligt. Hos oss ska ungdomar med liknande erfarenheter kunna mötas och stötta varandra. Vi skapar en mötesplats dit du alltid är välkommen precis som du är, oavsett hur din dag har varit, oavsett om du är ledsen, arg, glad eller trött. Du deltar på dina villkor och så mycket du själv vill och orkar. AV OCH FÖR UNGDOMAR 3Schyssta Kompisars verksamhet ska alltid utgå från ungdomarnas perspektiv, önskemål och behov. Vi tycker att det är viktigt att insatser för ungdomar som mår dåligt grundar sig i ungdomarnas egna behov. Därför är ungdomarna i Schyssta Kompisar själva med och bestämmer vad vi ska göra på träffarna. ÖPPET EFTER SKOLAN FRAM TILL TIDIG KVÄLL 4Vi öppnar dörrarna till våra träffar på eftermiddagen när skolor brukar sluta för dagen. Sedan har vi öppet fram till tidig kväll. Vi vill att ungdomar ska ha en trygg plats att vara på under den tiden som de annars kanske måste vara själva hemma. Vi har under Schyssta Kompisars första två år haft öppet en dag i veckan, plus fler dagar under skollov. Vårt mål är att ha öppet varje dag efter skolan. DELTA PÅ EGNA VILLKOR 5 Ungdomarna bestämmer tillsammans med ungdomsledarna vad de ska göra på träffarna. Ibland ordnas gemensamma aktiviteter, som till exempel pyssel, bakning, lekar, spel, eller liknande. Det är alltid frivilligt att vara med på gemensamma aktiviteter. Det går alltid bra att sitta för sig själv också. Kanske göra sina läxor, pyssla på egen hand, greja med mobilen eller läsa en bok. Alla deltar på sina egna villkor. Ledarna försöker alltid säga Vill ni göra detta/vem vill göra detta? snarare än Nu ska vi göra detta. Även om det alltid är frivilligt att delta ser vi alltid till att alla har blivit tillfrågade.

7 SÅ ARBETAR VI LEDARE MED ERFARENHET AV PSYKISK OHÄLSA 6Våra träffar arrangeras av ungdomsledare. Ungdomsledarna har ett eget nätverk, med regelbundna ledarträffar, där de planerar och utvecklar verksamheten. Det är önskvärt men inte nödvändigt att våra ledare har egna tidigare erfarenheter av psykisk ohälsa. Syftet med att ha ledare med egna erfarenheter av psykisk ohälsa är dels att ge ungdomarna positiva förebilder som visar att det går att leva med och ta sig ur psykisk ohälsa, men också att vi tror att det är lättare att relatera till och bemöta ungdomarna om man har egna liknande erfarenheter. När vi tar in ledare, med eller utan egna erfarenheter av psykisk ohälsa, är det viktigt för oss att prata med dem om deras roll för att säkerställa att de kan möta vår målgrupp på ett bra sätt. För att vara ledare i Schyssta Kompisar behöver man vara över 18 år. Det finns ingen övre åldersgräns men centralt i verksamheten är att den är av och för unga, och ledarna ska därför uppfattas som unga vuxna snarare än som föräldrar. Att vara ledare hos Schyssta Kompisar är ett ideellt uppdrag. EN HIERARKILÖS GEMENSKAP 7Vi strävar efter att alla som kommer till oss ska kunna umgås på jämlika villkor. Som ledare är man en schysst kompis med lite mer erfarenhet. Vi strävar efter att våra träffar ska präglas av en öppen miljö där vi alla umgås och stöttar varandra och där det inte är så tydligt vem som är ledare och vem som är deltagare. BEMÖTANDE 8Vi försöker att inte anta saker om ungdomarna, både rörande frågor som rör identitet, såsom sexualitet eller könsidentitet, men också om hur en ungdom mår. Alla ungdomar som kommer till Schyssta Kompisar har olika bakgrunder och erfarenheter. Sexism, rasism, funkofobi, homo- och transfobi eller att någon på annat sätt kränker någon annan är självklart inte okej på Schyssta Kompisars träffar. Om någon säger eller gör något som går över gränsen försöker vi alltid att fånga upp det och prata om det. INGEN TERAPI 9Schyssta Kompisars verksamhet är inte terapi. Alla ungdomar bestämmer själva om eller hur mycket de vill prata om sin situation och varför de kommer till våra träffar. Om en ungdom vill prata så lyssnar och hjälper vi så gott vi kan. Om ett samtal blir jobbigt är det okej för ledaren att säga det, eller säga att man inte vet vad man ska säga eller göra. Om en ungdom säger eller antyder något som vi tror att det vore bra att hens föräldrar får reda på (till exempel självskadebeteende, självmordstankar, allvarliga händelser) har vi som utgångspunkt att uppmuntra ungdomen att själv berätta om det. Om en ledare inte vet hur hen ska hantera situationen så rådgör hen med ledargruppen eller verksamhetsledaren.

8 MAN KAN ALLTID VARA SIG SJÄLV Saga är 15 år. Hon har varit med i Schyssta Kompisar i ungefär ett år. När började du gå på träffarna? Hur länge har du varit med? Jag började gå på träffarna runt sommaren 2016. Då var jag också med på sommarlägret. Hur har det varit att vara med på Schyssta Kompisar-träffar? Det har varit kul och mysigt. Man kan alltid vara sig själv och man blir accepterad så som man är. Vad har Schyssta Kompisar betytt för dig? Förut när jag mådde dåligt och gick dit, så betydde det mycket. Att få träffa andra ungdomar som varit med om samma sak som mig. Men nu mår jag bättre så jag går inte på träffarna så ofta.

9

10 VI VILLE GÖRA NÅGONTING Malin Lindgren, 24 år, har varit ungdomsledare i Schyssta Kompisar ända sedan starten. Det är livsviktigt med schyssta kompisar, det måste ju alla människor kunna skriva under på, säger hon. I nnan Malin hörde talas om Schyssta Kompisar hade hon ansökt om att få bli volontär i föreningen Mentor, som jobbar med att matcha ungdomar med mentorer som kan hjälpa och stötta dem på olika sätt i livet. Malin var dock för ung för att få bli mentor. Så när hon hörde talas om Schyssta Kompisar kände hon direkt att det kunde vara någonting istället. Jag har gått igenom mycket jobbigt när jag växte upp, och jag ville göra något för andra som känner som jag gjorde, berättar Malin. Malin kontaktade Kinna, och de träffades redan innan verksamheten satt igång på riktigt. Vi satt och pratade första gången vi träffades. Kinna berättade om Antons historia, och hon grät. Jag berättade att jag också hade försökt ta mitt liv, och jag grät jag också. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Liv och död. Och om ungdomarna som behöver hjälp, innan de dör. Vi kände båda två att vi ville göra någonting, NU. Så vi startade Schyssta Kompisars veckoträffar. I början av Schyssta Kompisars historia hade verksamheten ingen lokal att vara i. Men det hindrade inte Malin och Kinna att börja agera. De spred ordet om deras veckoträffar, och bestämde sig för att börja med att göra aktiviteter utomhus. Den allra första träffen var ett besök på Liseberg. De hade bestämt en tid och en plats där alla skulle träffas. Jag har gått igenom mycket jobbigt när jag växte upp, och jag ville göra något för andra som känner som jag gjorde. Jag hade på mig en röd regnjacka, så att ungdomarna skulle hitta mig lätt. Och så kom de, tre ungdomar i 14-årsåldern. Jag var lite nervös, men det var en avslappnad stämning. Det var skönt. Malin kommer ihåg att en av ungdomarna var lite rädd och ängslig. Hon berättar att de andra ungdomarna såg det, och tog hand om honom. De tröstade och frågade vad han behövde för att bli på bättre humör. Mitt starkaste minne är när vi skulle åka upp i pariserhjulet, och han som var rädd hade precis suttit och gråtit en stund. Men då gick de helt plötsligt där, allihopa, och skrattade ihop, drog i varandra och ville inte gå hem. Jag gick bakom dem och kände Åh vad jag tycker om dem. Vad fina de är mot varandra!. Sekunden efter tänkte jag Vad gör jag egentligen. Jag är ensam på Liseberg med ett gäng 14-åringar. Tänk om de springer iväg!. Men det gjorde de inte, säger Malin och skrattar. Efter träffen på Liseberg var Schyssta Kompisars verksamhet igång. Och Malin har varit med, mer eller mindre, från då fram till nu. Hon berättar att det har känts viktigt för henne att vara ett stöd för yngre som mår dåligt. Jag själv har känt att det inte känns trovärdigt när någon välutbildad läkare eller psykolog säger att det bara är substanser i hjärnan och att det kommer att gå över. När de sa så till mig kände jag bara fuck you, du vet ingenting. Det finns många sådana personer som är fina och som har rätt, men det är så svårt att ta till sig. Det är mycket lättare att lita på någon som har egna erfarenheter. Malin beskriver att det i perioder har varit kämpigt att jobba med Schyssta Kompisar. När man gör någonting för första gången får man prova sig fram, och lära sig på vägen vad som fungerar och inte. Men hon är stolt över att de har vågat fortsätta utvecklas, och hon önskar att fler också skulle våga. Vi är en grupp här i Göteborg, men Schyssta Kompisar behöver finnas på fler ställen. Det behöver finnas i hela världen! Det gör ingenting om inte allting blir bra på en gång. Man lär sig på vägen, och man får göra fel och sen göra rätt igen. Våga testa! Det är ju bättre att det finns flera grupper som inte funkar helt perfekt, än att det inte finns några alls. Vi måste våga, för de här ungdomarnas skull. n

11

12 JAG FÖRSÖKTE FÅ GEHÖR I FLERA ÅR Gemenskapen i Schyssta Kompisar gjorde att min son förstod att han inte var ensam. Han behövde det för att få näsan över vattenytan igen. Som förälder var det helt ovärderligt, berättar Pia vars son har varit deltagare i Schyssta Kompisar. Pias son* var en av de första deltagarna i Schyssta Kompisar. Han var 13 år när han började gå på Schyssta Kompisars träffar, och hade då flera år av mobbning och utanförskap bakom sig. Pia hade kämpat länge för att han skulle få det bättre i skolan, men ingenting fungerade. Jag försökte i flera år att få gehör från hans rektor, antimobbningsteamet på skolan och kurator. Men vi fick ingen ordentlig hjälp. Ingenting fungerade. Jag kände mig så maktlös, berättar Pia. Han mådde så dåligt, och det gick så långt att han sa till mig att han inte ville leva längre. Pia tror att det var Schyssta Kompisars träffar som fick hennes son att hålla livsgnistan vid liv under den svåraste tiden. Det var det som gjorde att han orkade hålla ut fram tills vi flyttade och han fick byta skola. Schyssta Kompisar gjorde att han förstod att han inte var ensam om sin situation. Han fick se att det fanns andra helt vanliga ungdomar, precis som han, som också blivit utsatta. Det var nog det han behövde se. Att det inte var något fel på honom. Schyssta Kompisar visade att det finns andra som har det jobbigt också. Att vi kan hjälpas åt i det svåra. Pia berättar att det var en lättnad att hitta Schyssta Kompisar. Det är lätt att känna sig ensam som förälder till ett barn som mår dåligt, och känslan av maktlöshet är ständigt närvarande. Schyssta Kompisar visade att det finns andra som också har det jobbigt. Att vi kan hjälpas åt i det svåra, säger hon. Gemenskapen han fick på träffarna är ingenting som jag som förälder kunde ge honom. Därför är platser och grupper som Schyssta Kompisar så viktiga. Visst, det finns antimobbningsplaner på skolorna och det är fint, men det fungerar ju inte för att hjälpa någon som mår dåligt just nu. Det behövs någon som är där fysiskt och säger vi ser dig, vi hör dig. Pias son mår bättre idag. Flytten har gett honom en nystart, och han har valt att inte berätta för sina nya skolkamrater om hur han hade det i den tidigare skolan. Jag är glad att vi flyttade, för hans skull. Men det ska inte behöva gå så långt, säger Pia. n *Vi har inte skrivit ut sonens namn, eftersom att han har valt att inte berätta om mobbningen för klasskamraterna i hans nya skola.

13 MY DREAMS CAME TRUE Tre år efter starten av Schyssta Kompisar, är initiativtagaren Anton Skoglund, nu 16 år, fortfarande engagerad i verksamheten. Hur känns det nu när Schyssta Kompisar har varit igång ett tag? Det känns roligt för att man får kompisar där. Hur är det att se att din vision har blivit verklighet? Det känns toppen, för då har my dreams come true. Vad tänker du om Schyssta Kompisars framtid? Jag tror det kommer bli en förening. Att det blir en plats där alla känner sig trygga och välkomna. Jag hoppas att Schyssta Kompisar kommer kunna ha öppet varje dag snart. Vad betyder Schyssta Kompisar för dig idag? Det betyder det som det heter; att de jag träffar där är just Schyssta Kompisar. Hur tror du att det varit om Schyssta Kompisar inte fanns? Då hade jag inte haft någon plats att känna mig säker på, där ingen var elak eller mobbar någon annan.

14 TILLIT ÄR EN FÄRSKVARA Zelma Fors är psykolog och psykoterapeut. Hon har under många år forskat om mobbning, och jobbat med barn och ungdomar i svåra livssituationer. Zelma kom i kontakt med Schyssta Kompisar redan innan verksamheten satte igång. Hon läste en tidningsartikel om Anton där han beskrev sin vision om Schyssta Kompisar, och hörde av sig till Kinna och Anton för att stödja deras initiativ. Vad tänkte du när du läste om initiativet? När jag läste tidningsartikeln om pojken som mobbats och försökt ta sitt liv hörde jag en viktig röst som letade efter någon att lita på. Det vill säga en kompis. Han hade hittat sin egen inre hjälte som förvandlade de destruerande känslorna till livgivande känslor. Nu var han beredd i den yttre verkligheten att möta en jämnårig som han kunde lita på och få en vän utan maktspel, säger Zelma Fors. Min idé var med en gång: detta kan starta upp en folkrörelse; att fostra barn och ungdomar till att medvetet jobba med relationer där alla kan passa in. När Kinna och Anton startade SK var det ju för att Anton sa att han ville ha en plats där han fick chans att träffa nya schyssta kompisar. Då letade de efter verksamheter som jobbar praktiskt för att skapa bra platser för ungdomar som mår dåligt, men de hittade ingen som jobbade så. Varför tror du att det är så, att det inte satsas på sådana verksamheter? Detta borde finnas inom varje skola. Inom skolvärlden har det givetvis funnits dokument som beskriver att alla ska kunna ha kompisar och bra relationer. Verkligheten ser dock annorlunda ut. Under lång tid har mobbningsoffren problematiserats utan att man har hanterat de maktspel som finns i varje mobbningsfall. Utförarna har inte varit i fokus på samma sätt. Just kunskapen om gruppprocesser och normer samt maktspelen måste vara i fokus för att man ska kunna arbeta förebyggande. Man måste arbeta med normer hur det är att vara en schysst kompis. Sannolikt har arbetet med mobbning och kränkande behandling mest fokuserats kring det man gjort i enskilda fall. Men här krävs ett långsiktigt perspektiv. Under lång tid har mobbningsoffren problematiserats utan att man har hanterat de maktspel som finns i varje mobbningsfall. Vad tycker och tänker du om det Schyssta Kompisar gör/vill göra? De bör finnas inom för-, grund- och gymnasieskola samt på fritidsgårdar. De bör också arbeta med elevråden. Det krävs ett långsiktigt arbete med fokus på elevgrupper. Vuxennätverken bör aktiveras, säger Zelma Fors. Svårigheterna har givetvis varit att traumatiserade elever kan ytterligare traumatiseras om man möts i grupper. Det behöver man jobba mer med. Vad tror du att ungdomar som känner utanförskap och mår dåligt på grund av det, behöver? Barn och ungdomar behöver möta tillitsfulla medmänniskor, både vuxna och andra ungdomar. Tillit är färskvara och måste ständigt byggas på. Varje barn och ungdom behöver åtminstone en person, helst flera, som de kan lita på i alla väder. Hur har det varit att följa Schyssta Kompisar genom de här åren? Det har varit oerhört spännande att följa. Projektet ligger väl i tiden. Vi behöver åter börja bygga och skapa tillitsfulla relationer öga mot öga, avslutar Zelma Fors. n

15

16

17 FÖREBYGGANDE JOBB RÄCKER EJ Förutom att ordna veckoträffar och lägerverksamhet har Schyssta Kompisar också jobbat med att uppmärksamma behovet av aktiviteter som är riktade direkt mot ungdomar som mår dåligt. De måste också få en normal tonårstid med möjlighet att umgås med andra, och det är vårt ansvar att se till att de möjligheterna finns, säger Kinna Skoglund, som startade Schyssta Kompisar tillsammans med sin son Anton. I nnan Kinna och Anton bestämde sig för att starta Schyssta Kompisar letade Kinna efter verksamheter där Anton skulle kunna bli sedd och förstådd i det jobbiga. Men det var inte så lätt som hon trodde att hitta dem. Jag frågade massa föreningar som jag trodde var självklara. Föreningar som inriktar sig på stödverksamhet åt personer som mår dåligt. Suicidpreventiva projekt. Alla hade bara rådgivning och information, men ingen riktad verksamhet mot ungdomar som befinner sig i det hemska precis just nu. Någon verksamhet hade helgläger lite då och då, men inget regelbundet. Jag såg ju att Anton behövde något regelbundet. Och fanns det inget för honom så fanns det ju inget för någon annan heller. Det saknas helt enkelt miljöer för utsatta ungdomar att återfå tron på att leva ett normalt liv med aktiviteter och kompisar som de ser att jämnåriga gör. Kinna Skoglund tycker att det är viktigt att både jobba praktiskt med att driva Schyssta Kompisar, och samtidigt jobba för att uppmärksamma bristen på liknande verksamheter. Vi ska jobba stenhårt för att ge ungdomarna hälsan och livs- glädjen tillbaka, och vi hoppas att fler vill vara med. Det sägs att det satsas på den här gruppen, ungdomar med psykisk ohälsa. Men om man nu satsar så mycket, hur kommer det då sig att det inte finns fler faktiska platser, aktiviteter och verksamheter för dem? Vad är det man satsar på egentligen? Det räcker ju inte att bara jobba förebyggande. I researcharbetet inför startandet av Schyssta Kompisar insåg Kinna att det gång på gång bekräftats i forskning att människor mår bra av social gemenskap. Att trygga sammanhang har en betydande roll för vår psykiska hälsa. Vi kan inte bara ta för givet att alla har tillgång till social gemenskap med andra. För så är det inte, säger Kinna och fortsätter: De här ungdomarna kan inte vara på fritidsgårdar som alla andra. Inte vara med på läger. Men de måste också få en normal tonårstid med möjlighet att umgås med andra, och det är vårt ansvar att se till att det finns möjligheter för dem också! Det långsiktiga målet med Schyssta Kompisar är att ha öppet varje vardag efter skolan. Kinna och Anton kämpar tillsammans med ungdomsledarna och deltagarna för att fortsätta utveckla verksamheten i den riktningen. Men det är ingen enkel väg. Vi har hankat oss fram. Vi behöver inte mycket resurser, men ändå verkar eventuella samarbetspartners tveka på att jobba med oss. När vi säger att social gemenskap är vår metod är det som att folk inte tar oss på allvar. Men Schyssta Kompisar är säkra på att de kommer att hitta sätt att få verksamheten att leva vidare. Vi ska jobba stenhårt för att ge ungdomarna hälsan och livsglädjen tillbaka, och vi hoppas att fler vill vara med, säger Kinna bestämt. n

18 KONTAKTA OSS PÅ Mejl: kinna.skoglund@gmail.com Telefon: 070-849 47 32 Facebook: facebook.com/schysstakompisar

19 VILL TACKA n Västra Götalandsregionens folkhälsokommitté n Göteborgs stads sociala resursförvaltning n Västra Göteborgs stadsdelsförvaltning n Lundby stadsdelsförvaltning n Gothenburg Filmstudios Studiocafé n Stiftelsen Odd Fellow Barnkoloni Buagården Speciellt tack till Lars Paulsson och Rutger Grahm på Västra Götalandsregionen. TEXTER: REBECCA SUTTON n ILLUSTRATIONER: MOA LARSSON n LAYOUT: MATHIAS STEEN