EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 16.III.2005 C(2005)593 fin Ärende: Statligt stöd N 284/2004 - Finland Nationellt stöd till mindre gynnade områden Herr minister, Kommissionen önskar genom denna skrivelse informera Finland om att den, efter att ha granskat de upplysningar som tillhandahållits av Era myndigheter angående det aktuella stödet, har beslutat att inte göra några invändningar mot stödet i fråga eftersom det är förenligt med EG-fördraget. Kommissionen har fattat detta beslut med beaktande av följande: 1. FÖRFARANDE I enlighet med artikel 88.3 i fördraget har Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen anmält ovannämnda åtgärdsförslag till kommissionen. Detta skedde genom en skrivelse av den 28 juni 2004, som registrerades den 29 juni 2004. Ytterligare information lämnades genom skrivelser av den 20 september 2004, 18 oktober 2004, 8 november 2004, 10 januari 2005 och 1 mars 2005, som registrerades den 21 september 2004, 19 oktober 2004, 9 november 2004, 11 januari 2005, respektive den 4 mars 2005. Ett möte mellan kommissionsledamot Fischler och minister Korkeaoja ägde rum den 10 november 2004. 2. BESKRIVNING 2.1. Benämning Nationellt stöd till mindre gynnade områden 2.2. Rättslig grund Statsrådets förordning (ännu inte utfärdad). 2.3. Budget 120,4 miljoner euro per år (nationell finansiering). Utrikesminister Erkki TUOMIOJA Maringatan 22 FIN 00161 Helsingfors Commission européenne/europese Commissie, B-1049 Bryssel Belgien - Telefon: 00-32-(0)2-299.11.11.
2.4. Varaktighet Obegränsad. Stödordningen skall anmälas åter när det samfinansierade programmet för kompensationsbidrag ändras vid slutet av programperioden 2000-2006. 2.5. Stödmottagare Jordbruksföretag som är verksamma inom primärproduktionen och som får samfinansierade kompensationsbidrag enligt förordning (EG) nr 1257/99. 2.6. Stödåtgärd 2.6.1. Bakgrund Villkoren för beviljande av stöd till mindre gynnade områden fastställs i artiklarna 13 21 i kapitel V i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 1. Genom besluten C(2000) 1640 av den 27 juni 2000 (finska fastlandet) och C(2000) 2937 av den 5 oktober 2000 (Åland) antog kommissionen ett samfinansierat program enligt vilket följande bidrag beviljas mindre gynnade områden i Finland (nedan kallade MGObidrag ): Högsta Stödområde MGO-bidrag euro/ha A 150 B 200 C1 200 C2 210 C2P 210 C3 210 C4 210 På Åland är stödnivån 200 euro/ha. Genom en skrivelse av den 28 juni 2004, som registrerades den 29 juni 2004, anmälde de finska myndigheterna till kommissionen ett nationellt finansierat stödprogram enligt vilket det genomsnittliga MGO-bidraget, inklusive det samfinansierade MGO-stödet, skulle ökas till 250 euro/ha, dvs. till det belopp som det genomsnittliga MGO-bidraget högst får uppgå till enligt rådets förordning (EG) nr 1257/99, ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1783/2003. 1 Rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar, EGT L 160, 26.6.1999, s. 80. 2
Efter diskussioner med generaldirektoratet för jordbruk gjorde de finska myndigheterna omfattande ändringar i det anmälda programmet och meddelade dessa genom en skrivelse av den 10 januari 2005, som registrerades den 11 januari 2005. 2.6.2. Stödtyp och stödbelopp Det anmälda stödet utgörs av ett nationellt finansierat kompensationsbidrag (nedan kallat nationellt MGO-bidrag ), som på finska fastlandet och på Åland kan betalas till jordbrukare som har gjort ett fortlöpande, femårigt åtagande inom ramen för det samfinansierade kompensationsbidraget (nedan kallat samfinansierat MGO-bidrag ) och som gör ett särskilt åtagande i fråga om det samfinansierade MGO-bidraget. Det nationella MGO-bidraget kompletterar det samfinansierade MGO-bidraget. Det kompletterande nationella kompensationsbidraget betalas ut som hektarbaserat stöd. Den areal som berättigar till kompletterande nationella MGO-bidrag är samma areal som berättigar till samfinansierat MGO-bidrag. Arealen fastställs i samband med ansökan om nationella MGO-bidrag och kontrolleras varje år. Enligt det anmälda stödprogrammet skall det nationella MGO-bidraget bestå av följande basbelopp och tilläggsbelopp: Basbeloppet är tänkt att uppgå till 20 euro/ha i stödområdena A, B och C1, och till 25 euro/ha i stödområdena C2 C4. Det kan utbetalas för all mark som berättigar till samfinansierat kompensationsbidrag enligt kommissionens beslut C(2000) 1640 (finska fastlandet) och C(2000) 2937 (Åland). För mark som berättigar till samfinansierat kompensationsbidrag kan jordbruk med djuruppfödning utöver basbeloppet få ett tilläggsbelopp på 80 euro/ha. Enligt de finska myndigheterna medför djuruppfödning en mycket större arbetsbörda än växtodling. Tilläggsbeloppet är därför viktigt om man vill bevara sysselsättningen i landsbygdsområden och se till att befolkningen bor kvar. Det genomsnittliga, kombinerade MGO-bidraget, bestående av det samfinansierade MGO-bidraget och det anmälda nationella MGO-bidraget, får enligt de finska myndigheterna aldrig överstiga 250 euro/ha på nationell nivå. De nationellt finansierade bas- och tilläggsbeloppen kommer att kontrolleras årligen och, om det är nödvändigt, minskas i proportion till detta i hela landet så att det högsta genomsnittliga bidraget på 250 euro/ha inte överskrids. Enligt det integrerade administrations- och kontrollsystemets (IACS) jordbruksuppgifter för 2003 en tillämpning av basbeloppet på 20 respektive 25 euro/ha och av tilläggsbeloppet på 80 euro/ha skulle bli mer än 250 euro/ha. Därför avser de finska myndigheterna att till en början betala ut stödbelopp som motsvarar 92 % av den högsta stödnivån (dvs. 18,4 respektive 23 euro och 73,6 euro). Minskningen av stödnivån revideras årligen för att säkerställa att stödet inte överskrider det högsta genomsnittliga bidraget på 250 euro/ha. Enligt de finska myndigheterna skulle en tillämpning av dessa stödnivåer ge de resultat som visas i följande tabeller, när stödet lämnas på den nuvarande stödnivån, d.v.s. 92 % av den högsta stödnivån. De angivna summorna är viktade genomsnitt. Siffrorna är uppskattningar som bygger på det integrerade administrations- och kontrollsystemets (IACS) jordbruksuppgifter för 2003. Uppdelningen i driftsinriktningar bygger på 3
jordbruksklassificeringen enligt informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter (FADN). Nationella MGO-bidrag uppdelade på driftsinriktningar och stödområden (euro/ha) Driftsinriktning A B C1 C2 C2P C3 C4 AB C Summ a Mjölk 89 90 91 96 96 96 96 90 94 93 Nötkött 85 84 85 92 91 91 96 84 90 88 Får och getter 77 79 72 82 57 86 79 78 79 79 Svin och fjäderfä Annan djuruppfödnin g 91 91 91 96 95 97 91 93 92 58 68 58 56 66 51 44 65 57 60 Spannmål 22 21 22 25 27 26 21 23 22 Andra växter 26 27 24 26 25 24 25 27 25 26 38 38 48 49 50 61 42 38 50 45 Summa 38 45 56 73 79 81 72 43 67 55 Summa MGO-bidrag inklusive samfinansierade och nationella MGO-bidrag Övriga driftsinriktningar Driftsinriktning A B C1 C2 C2P C3 C4 AB C Summ a Mjölk 239 290 291 306 306 306 306 278 302 296 Nötkött 235 284 285 302 301 301 306 273 297 290 Får och getter 227 279 272 292 267 296 289 263 287 279 Svin och fjäderfä Annan djuruppfödnin g 241 291 291 306 305 307 273 296 283 208 268 258 266 276 261 254 250 263 258 Spannmål 172 221 222 235 237 236 201 228 210 Andra växter 176 227 224 236 235 234 235 211 231 220 Övriga driftsinriktningar 188 238 248 259 260 271 252 223 256 241 4
Summa 188 245 256 283 289 291 282 225 273 250 2.6.3. Definition av huvudsaklig driftsinriktning I det anmäla stödprogrammet definieras ett jordbruk med djuruppfödning som antingen ett jordbruk med en djurtäthet på minst 0,4 djurenheter (DE) per hektar mark som berättigar till kompensationsbidrag eller ett jordbruk med minst 10 DE under hela åtagandeperioden och med en lägsta djurtäthet på 0,2 DE/ha. Den åkermark som används för beräkningen av djurtätheten skall vara den areal som under åtagandeåret berättigar till samfinansierat kompensationsbidrag. En omräkningstabell för beräkning av antalet djurenheter återfinns i bilagan till detta beslut. Enligt de finska myndigheterna är syftet med den nedre gränsen (minst 10 djurenheter och minst 0,2 DE/ha) att tilläggsbeloppet skall kunna beviljas även för extensiv djuruppfödning, exempelvis am- och dikor och ekologisk djuruppfödning. Om man bara hade tillämpat en nedre gräns på 0,4 boskapsdjur/ha, skulle många jordbruk med djuruppfödning som huvudsaklig driftsinriktning inte ha varit berättigade till tilläggsbeloppet. Om den åkermark som tillhör en djuruppfödare och som berättigar till kompensationsbidrag ökar under åtagandeperioden, ger den nya arealen rätt till samma stöd som jordbrukets tidigare areal. 2.6.4. Ändringar av stödprogrammet Om det samfinansierade kompensationsbidragets villkor för perioden efter 2007, på grund av det nya landsbygdsprogrammet, ändras jämfört med stödordningen för programperioden 2000 2006, åtar sig Finland att till kommissionen anmäla motsvarande ändringar i fråga om det kompletterande, nationella kompensationsbidraget. Sådana eventuella ändringar skulle bara gälla nya åtaganden för den nya programperioden. De skulle inte påverka gällande åtaganden för programperioden 2000 2006. 2.7. Stödnivå Varierande. 3. BEDÖMNING 3.1. Förekomst av stöd För att artikel 87.1 i fördraget skall vara tillämplig måste åtgärderna innebära ekonomiska fördelar för ett företag som det annars inte skulle ha fått i sin vanliga verksamhet. Stödet måste gynna vissa företag, ges av en medlemsstat eller med statliga medel, och på ett kännbart sätt kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna. Dessa villkor verkar vara uppfyllda. Åtgärden finansieras med statliga medel. Det innebär fördelar för vissa företag (jordbruksföretag som producerar bilaga I-produkter i Finland). Dessa företag är 5
verksamma på en högst konkurrensutsatt internationell marknad, vilket innebär att åtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida 2 konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Åtgärden utgör därför stöd, och artikel 87.1 i fördraget är tillämplig. Det måste därför undersökas om ett undantag kan beviljas från den allmänna principen om att statligt stöd är oförenligt med den inre marknaden enligt artikel 87.1 i fördraget. 3.2. Stöd för att kompensera för svårigheter i mindre gynnade områden 3.2.1. Tillämpliga EU-bestämmelser När det gäller stöd som skall kompensera för svårigheter i mindre gynnade områden bygger kommissionens bedömning på bestämmelserna i avsnitt 6 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn. Avsnitt 6 lyder som följer: 6.1. Enligt artikel 51.3 i förordningen om landsbygdens utveckling är utbetalning av statligt stöd till jordbrukare förbjudet för att kompensera för naturbetingade svårigheter i mindre gynnade områden, om inte stödet uppfyller de villkor som anges i artiklarna 14 och 15 i förordningen. 6.2. Om åtgärder för statligt stöd kombineras med stöd enligt förordningen om landsbygdens utveckling bör det totala stödet till jordbrukaren inte överstiga de belopp som fastställs i artikel 15 i förordningen. I artiklarna 14 och 15 i förordningen om landsbygdens utveckling 3 fastställs följande: Artikel 14 1. Jordbrukare i mindre gynnade områden kan beviljas kompensationsbidrag. 2. Kompensationsbidraget skall utgå per hektar för areal som utnyttjas för jordbruksändamål och beviljas jordbrukare - som brukar en minsta fastställd areal, - som åtar sig att fortsätta med jordbruksverksamhet i ett mindre gynnat område i minst fem år efter den första utbetalningen av kompensationsbidraget, och - som följer en normal god jordbrukarsed som är förenlig med kraven på att slå vakt om miljön och bevara landskapet, särskilt genom ett hållbart jordbruk. --- Artikel 15 1. Kompensationsbidrag skall fastställas till ett belopp 2 3 En förbättrad konkurrenssituation för ett företag tack vare statligt stöd medför enligt EG-domstolens rättspraxis generellt sett en snedvridning av konkurrensen i förhållande till andra företag som inte får sådant stöd, mål C-730/79, Rec. 1980, s. 2671, punkterna 11 och 12. Ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1783/2003 av den 29 september 2003 om ändring av förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden, EUT L 270, 21.10.2003. 6
- som är tillräckligt stort för att effektivt bidra till att kompensera befintliga svårigheter och - på ett sådant sätt att överkompensation undviks. 2. Kompensationsbidragen skall vara vederbörligen differentierade och hänsyn skall tas till - en regions särskilda situation och utvecklingsmål, - hur allvarliga de varaktiga naturgivna svårigheterna är som påverkar jordbrukets verksamheter, - där så är lämpligt, de särskilda miljöproblem som måste lösas, - jordbruksföretagens produktionsinriktning och eventuellt deras ekonomiska struktur. 3. Kompensationsbidraget skall fastställas till ett belopp mellan det lägsta och det högsta belopp som anges i bilagan. Kompensationsbidrag som är högre än detta högsta belopp får beviljas under förutsättning att genomsnittet av samtliga kompensationsbidrag som beviljas på den berörda planeringsnivån inte överskrider det högsta beloppet. Medlemsstaterna får dock när de beräknar genomsnittsbeloppet presentera en kombination av flera regionala program. I fall som är vederbörligen motiverade av objektiva omständigheter får dock genomsnittsbeloppet ökas till det högsta genomsnittsbelopp som fastställs i bilagan. Genom förordning (EG) nr 1783/2003 har det högsta genomsnittsbeloppet i bilagan ökats från 200 till 250 euro/ha. 3.2.2. Överensstämmelse med förordningen om landsbygdens utveckling 3.2.2.1. Artikel 14 Det nationella MGO-bidraget är ett komplement som bara kan beviljas jordbrukare som har gjort ett fortlöpande åtagande för att få samfinansierade MGO-bidrag i enlighet med landsbygdsprogrammet. Därav följer att varje jordbrukare som får det nationella MGObidraget måste uppfylla villkoren för det samfinansierade MGO-bidraget. Eftersom de nationella MGO-bidragen kompletterar de samfinansierade, kan jordbrukarna bara få nationella MGO-bidrag så länge det åtagande som ger dem rätt till samfinansierade MGO-bidrag är i kraft. Slutsatsen är därför att det anmälda stödet uppfyller villkoren i artikel 14 i förordningen om landsbygdens utveckling. 3.2.2.2. Artikel 15.1: Tillräcklig kompensation För att bedöma om det anmälda stödet är tillräckligt för att effektivt bidra till att kompensera befintliga svårigheter, samtidigt som överkompensation undviks, måste man analysera de MGO-bidragens totala nivå med hänsyn till både nationellt och samfinansierat MGO-stöd. Av de uppgifter som de finska myndigheterna har lämnat framgår att den totala stödnivån kommer att öka i samtliga stödområden. De finska myndigheternas beräkningar visar att stödets proportionella fördelning mellan stödområdena ändras för att öka de nordliga stödregionernas (C2 C4) andel. För de samfinansierade MGO-bidragen är förhållandet mellan det sydligaste (A) och det nordligaste stödområdet (C4) är 150 till 210, dvs. i C4-7
regionen är stödnivån 40 % högre. Det anmälda stödet medräknat skulle de totala MGObidragen uppgå till 188 för A-regionen och 282 för C-regionen, dvs. skillnaden mellan stödnivåerna skulle vara 50 %. Enligt artikel 17 i förordningen om landsbygdens utveckling skall områden norr om 62:a breddgraden och vissa närliggande områden likställas med bergsområden. I Finland motsvaras dessa områden av stödregion C. Eftersom de särskilda svårigheterna i C- regionen erkänns i förordningen, kan en ändring av MGO-bidragens fördelning till förmån för den regionen anses bidra till en kompensation av befintliga svårigheter. 3.2.2.3. Artikel 15.1: Uteslutande av överkompensation För att utesluta överkompensation måste man jämföra mindre gynnade områden med normala områden i Finland. Det är inte möjligt, eftersom hela Finland betraktas som ett mindre gynnat område. Man måste därför använda ett jämförbart område utanför Finland. Ett sådant område får inte vara ett mindre gynnat område, och dess produktionsförhållanden måste på ett meningsfullt sätt kunna jämföras med dem som råder i Finland, särskilt vad gäller klimat och befolkningstäthet. Jämförelsen bör bygga på uppgifter om jordbruksföretagens inkomst utan hänsyn till stöd eller nationella skatter, eftersom dessa skiljer sig avsevärt mellan medlemsstaterna och inte nödvändigtvis återspeglar naturbetingade svårigheter. På grundval av FADN:s uppgifter om gemenskapsjordbrukens ekonomiska situation är det möjligt att ta fram en indikator för jordbruksproduktionen uttryckt i euro med avdrag för jordbrukets insatsförbrukning (nedan kallad indikatorn ). Indikatorn återspeglar produktionens lönsamhet utan ingrepp från den offentliga sektorn och utan värdeminskningar eller ersättningsbara externa faktorer. Indikatorn kan därför anses återge de grundläggande produktionsförhållandena och därmed hela omfattningen av naturbetingade eller strukturella svårigheter. Eftersom MGO-bidragen är hektarbaserade, är det lämpligt att beräkna indikatorn per hektar. I vissa fall kan det vara meningsfullt att jämföra denna siffra med den indikator som har beräknats per årsarbetsenhet (ÅAE) för att man skall få en helhetsbild av strukturförhållandena för en viss driftsinriktning. Eftersom beloppet inom ramen för det anmälda stödet beror på typen av stödberättigande produktion, är det dessutom nödvändigt att beräkna indikatorn för FADN-databasens driftsinriktningar. Om man till ovannämnda indikator för Finland lägger det totala genomsnittliga MGObidraget (estimation baserad på IACS uppgifter för 2003 med hänsyn till den nuvarande minskningen av stödnivån till 92 % av den hösta stödnivån) och jämför detta med motsvarande indikator för områden i Slättbygdslän (Sverige) och Skottland (Förenade kungariket) utan MGO-stöd, får man följande resultat 4 : 4 Källa: FADN-databas 1999 2001. 8
Indikator för Finland Indikator jämförbara områden MGO-stöd för utan Indikator + totalt genomsnittligt MGO-stöd i Finland ÅAEindikator för Finland ÅAE-indikator för jämförbara områden Boskap - kombination av mejeriproduktion, uppfödning och gödning -104 (Slättbygdslän) 28,7-104 + 274 = 170-3 065 (Slättbygdslän) 1 223,24 Spannmålsuppfödning 360 (Slättbygdslän) 1 934 360 + 283 = 643 8606 (Slättbygdslän) 42 414 Åkergrödor 62 (Slättbygdslän) 173 62 +220 = 282 3402 (Slättbygdslän) 16 867 Varav: Spannmål -33 (Skottland) 256-33 + 210 = 177-2073 (Skottland) 17 624 Av analysen framgår att jordbruksföretagens inkomst från spannmålsuppfödning och spannmål uttryckt med indikatorn är avsevärt lägre i Finland än i jämförbara områden. När det gäller driftsinriktningen åkergrödor respektive boskap kombination av mejeriproduktion, uppfödning och gödning (nedan kallad mjölkkor och nötkött ) är jordbruksföretagens inkomster däremot högre i Finland. I de båda sistnämnda sektorerna kan därför överkompensation inte uteslutas på grundval av denna jämförelse. Av en analys av jordbruksföretagens inkomst beräknad med hjälp av indikatorn per årsarbetsenhet framgår dock att inkomsten per årsarbetsenhet inom sektorn för mjölkkor och nötkött är 3 065 euro i Finland, medan den i slättbygdslänen uppgår till 1 223,24 euro. Inom sektorn åkergrödor är motsvarande siffror 3 402 euro för Finland och 16 867 euro för slättbygdslänen. Den avsevärt mycket lägre inkomsten per årsarbetsenhet tyder på att de jordbruksföretag som främst sysslar med mjölkkor och nötkött respektive åkergrödor måste övervinna strukturella svårigheter som liknande företag i jämförbara områden utan MGO-stöd inte är utsatta för. Det verkar därför som om de föreslagna nivåerna på de totala MGO-bidragen är motiverade på grund av de finska jordbruksföretagens ogynnsamma ekonomiska struktur. Inom sektorn för mjölkkor och nötkött uppgår dessutom jordbruksföretagens genomsnittliga inkomst uttryckt med indikatorn bara till 170 euro/ha inklusive allt MGOstöd, medan genomsnittsinkomsten (beräknad på samma sätt men utan stöd) för jordbruk i MGO-områden inom samma sektor i EU är lika med 211 euro/ha. Kommissionens analys på grundval av FADN:s uppgifter visar vidare att man för att undvika överkompensation bör begränsa det totala MGO-stödet i stödregion A till 250 euro per hektar stödberättigande lantbruksareal för var och en av driftsinriktningarna och att det nationella MGO-bidraget i det området aldrig får överstiga 100 euro/ha. Enligt de finska myndigheternas uppgifter kommer det totala MGO-stödet inte att överskrida 247 euro/ha, och det nationella MGO-bidraget kommer att begränsas till 97 9
euro/ha (239 respektive 92 euro per hektar med hänsyn till minskningen till 92 % av den högsta stödnivån). Mot bakgrund av ovanstående analys verkar det därför som om de föreslagna stödnivåerna inte ger upphov till någon överkompensation. 3.2.2.4. Artikel 15.2: Differentiering av kompensationen Enligt det anmälda stödet får MGO-bidragen en annan geografisk fördelning än vad som har fastställts för det samfinansierade MGO-bidraget. Dessutom införs olika stödnivåer för djur- respektive växtsektorn. Det måste därför undersökas om kompensationens differentiering uppfyller kriterierna i artikel 15.2 i förordningen om landsbygdens utveckling. De totala MGO-bidragens geografiska fördelning ändras så att stödregion C, dvs. landets norra del, får en större andel av stödet. Såsom redan har påpekats ovan är denna ändring godtagbar på grund de specifika svårigheter till följd av områdets naturförhållanden som erkänns i artikel 143 i förordningen om landsbygdens utveckling och i artikel 143 i Finlands anslutningsakt. När det gäller MGO-bidragens fördelning mellan produktionssektorer, visar de FADNbaserade uppgifterna om jordbruksföretagens inkomst att jordbruk med mjölkkor och nötkött som huvudsaklig driftsinriktning har lägst inkomst per hektar mätt med ovannämnda indikator (produktion minus insatsförbrukning). Det verkar därför vara motiverat med stöd till denna sektor på de föreslagna stödnivåerna. Enligt uppgifterna kommer jordbruk med spannmålsuppfödning som huvudsaklig driftsinriktning att beviljas en hög stödnivå trots en relativt god inkomstsituation. Stödnivåerna är dock motiverade med tanke på djurhållningssektorns bidrag till sysselsättningen i landsbygdsområden. Finland är en av de mest glesbefolkade medlemsstaterna. Landsbygden kännetecknas av hög arbetslöshet och av bristen på alternativa inkomstkällor på grund av de stora avstånden till tätorter. Stödnivån i sektorn kan därför godtas, eftersom den tar hänsyn till de finska landsbygdsområdenas särskilda situation och utvecklingsmål. 3.2.2.5. Artikel 15.3: Högsta kompensationsnivå Det lägsta MGO-bidraget, med hänsyn tagen till både samfinansierade och nationellt finansierade MGO-bidrag, är 168,4 euro/ha. Det totala genomsnittliga MGO-bidraget, beräknat som genomsnitt av de totala MGO-bidragen till olika driftsinriktningar och stödområden, är 250 euro/ha. Den föreslagna stödordningen uppfyller således villkoren i artikel 15.3 i förordningen om landsbygdens utveckling. 10
4. SLUTSATS Eftersom åtgärden med ändringar stämmer överens med avsnitt 6 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn, kan stödet anses vara förenligt med artikel 87.3 c i EG-fördraget. Om denna skrivelse innehåller konfidentiella uppgifter som inte bör spridas till tredje part, informera vänligen kommissionen om detta inom femton arbetsdagar från dagen för mottagandet av denna skrivelse. Om ingen motiverad begäran har inkommit inom utsatt tid, kommer kommissionen att anse att Ni har lämnat Ert samtycke till att denna skrivelse kommuniceras i sin helhet till tredje part och offentliggörs på det giltiga språket på följande webbplats: http://europa.eu.int/comm/secretriat_general/sgb/state_aids/. Er begäran skall sändas med rekommenderat brev eller fax till: Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling Direktorat H Kontor: Loi 130 5/128 BE-1049 Bryssel Högaktningsfullt Fax (32-2) 296 76 72 På kommissionens vägnar Mariann Fischer Boel Ledamot av kommissionen 11
BILAGA 1. Följande koefficienter för omräkning till djurenhet (DE) skall användas för fastställande av djurtätheten (DE/ha): Handjur av nötkreatur och kvigor (6-24 månader) 0,6 Handjur av nötkreatur och kvigor (äldre än 24 månader), am- och dikor, mjölkkor 1,0 Tackor 0,15 Hongetter 0,48 Suggor och galtar 0,7 Värphöns, även moderdjur 0,013 Moderdjur av slaktkyckling 0,025 Moderdjur av anka, gås och kalkon 0,026 Moderdjur av fasan och gräsand 0,013 Slaktkycklingar 0,0053 Hästar äldre än sex månader: - Avelsston (även ponnyston) 1,0 - Finsk häst 0,85-1 3-åriga andra hästar och ponnyer 0,6 2. Följande tabell skall användas för att fastställa djurenheter (DE) för svin och fjäderfä som är avsedda för köttproduktion och smågrisar om säljs för avel (minst det angivna antalet djur för en djurenhet): 13 slaktade slaktsvin 1 DE 13 unga suggor eller galtar som sålts som avelsdjur 1 DE 585 slaktade ankor 1 DE 325 slaktade gäss 1 DE 223 slaktade kalkoner 1 DE 1 375 slaktade fasaner 1 DE 1 375 slaktade gräsänder 1 DE DE