med tillgång till värden på f: vi anser att vi kan evaluera f för alla x i (a,b) och använder kvadraturformler av typen n

Relevanta dokument
Beräkning av integraler

Kurs DN1215, Laboration 3 (Del 1): Randvärdesproblem för ordinära differentialekvationer

Interpolation. 8 december 2014 Sida 1 / 20

KTH 2D1240 OPEN vt 06 p. 1 (5) J.Oppelstrup

F 4 Ch Numerisk integration, forts.; Ch.4 Numerisk derivering.

Sammanfattning (Nummedelen)

Kapitel 7. Numerisk derivering och integration

f(x + h) f(x) h f(x) f(x h) h

Kapitel 1. Numeriska metoder

Tentamen del 1 SF1546, , , Numeriska metoder, grundkurs

Fallstudie: numerisk integration Baserad på läroboken, Case Study 19.9

1.6 Lösningar till kapitel 8

f (a) sin

LÖSNINGSFÖRSLAG TILL TENTAMEN 2 SF1664

Euler-Mac Laurins summationsformel och Bernoulliska polynom

Prov 1 2. Ellips 12 Numeriska och algebraiska metoder lösningar till övningsproven uppdaterad a) i) Nollställen för polynomet 2x 2 3x 1:

LÖSNINGSFÖRSLAG TILL TENTAMEN 2 SF1664

Laboration 4. Numerisk behandling av integraler och begynnelsevärdesproblem

Tentamen i Beräkningsvetenskap I och KF, 5.0 hp,

Lösning till tentamen i 5B1126 Matematik förberedande kurs för TIMEH1, , kl

TAYLORS FORMEL VECKA 4

Interpolation Modellfunktioner som satisfierar givna punkter

LABORATION 2. Trapetsregeln, MATLAB-funktioner, ekvationer, numerisk derivering

Lösningsförslag till TATA42-tentan

Kap Generaliserade multipelintegraler.

R AKNE OVNING VECKA 1 David Heintz, 31 oktober 2002

Icke-linjära ekvationer

Numeriska metoder för ODE: Teori

Del I: Lösningsförslag till Numerisk analys,

Laboration 4. Numerisk behandling av integraler och begynnelsevärdesproblem

Akademin för utbildning, kultur och kommunikation MMA132 Numeriska Metoder Avdelningen för tillämpad matematik Datum: 2 juni 2014

Numeriska metoder för ODE: Teori

Institutionen för Matematik. SF1625 Envariabelanalys. Modul 5 Integraler

Numeriska metoder, grundkurs II. Dagens program. Gyllenesnittminimering, exempel Gyllenesnittetminimering. Övningsgrupp 1

SF1669 Matematisk och numerisk analys II Lösningsförslag till tentamen DEL A

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

Facit Tentamen i Beräkningsvetenskap I (1TD393) STS ES W K1

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

SAMMANFATTNING TATA41 ENVARIABELANALYS 1

Föreläsning 5. Approximationsteori

Sekantmetoden Beräkningsmatematik TANA21 Linköpings universitet Caroline Cornelius, Anja Hellander Ht 2018

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

Numerisk Analys, MMG410. Lecture 13. 1/58

Lösningsförslag obs. preliminärt, reservation för fel

Instuderingsfrågor i Funktionsteori

SF1669 Matematisk och numerisk analys II Lösningsförslag till modelltentamen DEL A

Frågorna 1 till 6 ska svaras med sant eller falskt och ger vardera 1

Lösningsanvisningar till de icke obligatoriska workoutuppgifterna

LAB 3. INTERPOLATION. 1 Inledning. 2 Interpolation med polynom. 3 Splineinterpolation. 1.1 Innehåll. 3.1 Problembeskrivning

Integration: Kvadratur

Tentamen, del 2 DN1240 Numeriska metoder gk II för F

7x 2 5x + 6 c.) lim x 15 8x + 3x Bestäm eventuella extrempunkter, inflexionspunkter samt horizontella och vertikala asymptoter

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

Konvergens för iterativa metoder

Lösningsförslag till Tentamen i SF1602 för CFATE 1 den 20 december 2008 kl 8-13

Numerisk Analys, MMG410. Lecture 12. 1/24

Teorifrågor. 6. Beräkna konditionstalet för en diagonalmatris med diagonalelementen 2/k, k = 1,2,...,20.

DATORLABORATION FÖR KURSEN ENVARIABELANALYS 2

LABORATION cos (3x 2 ) dx I =

Modul 5: Integraler. Det är viktigt att du blir bra på att integrera, så träna mycket.

Dubbelintegraler. 1 Inledning. 2 Rektangelregeln. CTH/GU LABORATION 5 MVE /2018 Matematiska vetenskaper

Lösningar tentamen i kurs 2D1210,

en primitiv funktion till 3x + 1. Vi får Integralen blir

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

RIEMANNSUMMOR. Den bestämda integralen definieras med hjälp av Riemannsummor. Låt vara en begränsad funktion,, reella tal och. lim.

a) Bestäm samtliga asymptoter (lodräta/vågräta/sneda). b) Bestäm samtliga stationära punkter och deras karaktär (min/max/terrass). c) Rita grafen.

1. (a) Beräkna gränsvärdet (2p) e x + ln(1 x) 1 lim. (b) Beräkna integralen. 4 4 x 2 dx. x 3 (x 1) 2. f(x) = 3. Lös begynnelsevärdesproblemet (5p)

MMA132: Laboration 2 Matriser i MATLAB

G VG MVG Programspecifika mål och kriterier

Block 5: Ickelineära. ekvationer? Läroboken. Löpsedel: Icke-lineära. ekvationer. Vad visade laborationen? Vad visade laborationen?

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

Kort sammanfattning av Beräkningsvetenskap I. Varning!!! Varning!!!

Kurvanpassning. Kurvanpassning jfr lab. Kurvanpassning jfr lab

DIFFERENTIALEKVATIONER. INLEDNING OCH GRUNDBEGREPP

Sekant och tangent Om man drar en rät linje genom två punkter på en kurva får man en sekant. (Den gröna linjen i figuren).

9 Skissa grafer. 9.1 Dagens Teori

Tentamen, del 2 Lösningar DN1240 Numeriska metoder gk II F och CL

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Fixpunktsiteration. Kapitel Fixpunktsekvation. 1. f(x) = x = g(x).

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Lösningsförslag envariabelanalys

TMA226 datorlaboration

MA2001 Envariabelanalys 6 hp Mikael Hindgren Tisdagen den 12 januari 2016 Skrivtid:

Tentamen i Beräkningsvetenskap I/KF, 5.0 hp,

SF1669 Matematisk och numerisk analys II Bedömningskriterier till tentamen Torsdagen den 4 juni 2015

Andra lagen. 2. Sedan man sålunda funnit, att ' a. = 1 1 h (a st.) = a : n, n n n n där a och n beteckna hela tal, definierar

DUBBELINTEGRALER. Rektangulära (xy) koordinater

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Omtentamen i DV & TDV

Approximation av funktioner

Omtentamen i DV & TDV

ÖVN 6 - DIFFERENTIALEKVATIONER OCH TRANSFORMMETODER - SF Nyckelord och innehåll. a n (x x 0 ) n.

Något om Taylors formel och Mathematica

SF1669 Matematisk och numerisk analys II Lösningsförslag till tentamen DEL A. r cos t + (r cos t) 2 + (r sin t) 2) rdrdt.

4. Bestäm eventuella extrempunkter, inflexionspunkter samt horisontella och vertikala asymptoter till y = 1 x 1 + x, och rita funktionens graf.

Sammanfattninga av kursens block inför tentan

ENDIMENSIONELL ANALYS DELKURS A3/B kl HJÄLPMEDEL. Lösningarna skall vara försedda med ordentliga motiveringar.

Transkript:

F HT BE & Page of 6 PP C 5 pp 7 ff Integraler Uppgiften är att beräkna b I f ( ) d a med tillgång till värden på f: vi anser att vi kan evaluera f för alla i (a,b) o använder kvadraturformler av typen n I w j f ( j ) j w j är vikter o j kallas abskissor. Man beöver formler okså för generaliserade integraler där t e b eller där f ar integrabla singuariteter, t e f ( ) d För ändliga intervall kan vi konstruera sådana formler genom att. Välja j. Interpolera ( j,f( j )) med ett polynom av gradtal <= n (det finns bara n+ abskissor) Man gör det genom att bestämma w j så att formeln blir eakt för alla polynom av gradtal < n+. Man kan beöva formler okså för generaliserade integraler där t e b eller där f ar integrabla singulariteter, t e f ( ) d men det får anstå till senare kurs. Eempel Newton-Cotes formler b a utgår från ekvidistanta abskissor, j a j, j,,..., N n Trapetsregeln n = ger w = w = (b-a)/. Linjär interpolation ger f ( ) f ( ) ( a) ( a)( b) o felet kan överskattas I ( f ( a) f ( b)) b ma f ( a, b) a ( a)( b) d ma ( a, b) f ( b a) Eempel: Gregorys formel Som eempel på koeffiientbestämning visar vi en formel med fyra vikter, eakt för polynom P av gradtal < 4. Vi kan ta intervallet [,] utan inskränkning o får sedan formler för [a,b] genom translation o skalning. Symmetrin minskar antalet obekanta vikter till två: P( ) d w ( P() P( )) w ( P( / ) P( / )) P = : w + w = P = : w + w / + w / + w = /: w + w = / inget nytt så P = : w + w /9 + w 4 /9 + w = /: w + w 5/9 = / w = /8, w = /8

F HT BE & Page of 6 P = : /8( + ) + /8( /7 + 8 /7) = 4 (/8 + /7 + /9) = 4 /4, eakt men för fjärdegradspolynom blir det ett fel, P = 4 : /8( + 4 ) + /8( 4 /8 + 6 4 /8) = 5 (/8 + /(8. 7) + /7) = 47 5 /78 medan integralen blir 5 /5. Upprepad Trapetsregel Om vi ar en tabell ( i,f i ),i =,,.,N, = a, N = b, kan trapetsregeln användas för varje delintervall ( i, i+ ): N f ( ) d N ( j j ) ( f j f j ) j Denna formel implementeras av MATLABs trapz funktion. trapz =.5*sum(diff().*(f(:end-)+f(:end))); När punkterna är ekvidistanta, = i+ i, blir formeln N N f ( ) d T( ) f j / ( f fn ) j MATLAB: T = *(sum(f)-(f()+f(end))/); med fel begränsat av N ma f b a ma f I själva verket gäller att felet i trapetsregeln med ekvidistanta punkter är en potensserie med jämna potenser av, 4 6 I T( ) 4 6... o det kan man utnyttja till upprepad feltermskorrektion. Räkna med steglängd o Q (Q = vanligt) som ger I T() = I T(Q) = (Q) ˆ T( ) T( Q) 4 I T( ) T ( ) k4 k6 6... Q så man kan upprepa proessen utgående från T ˆ( ), Tˆ( Q). För upprepad stegfördubbling blir nämnarna i korrektionstermerna alltså, 5, 6, 55, Vi ar okså Euler-MLaurins summationsformel, b 4 T( ) f ( ) d ( f ( b) f ( a)) ( f ( b) f ( a) 7 a r (r ) (r ) r r ( f ( b) f ( a)) O( ) då 6 ( 4 ( v) f ( b) ( v) f ( a))...

F HT BE & Page of 6 som t e visar, att trapetsregeln är utomordentligt noggrann för integration av en periodisk funktion över ela perioden en generaliserad integral f ( ) d där f avtar myket snabbt då Vi provar det senare på e d. För räkningarna byter vi ut oändligeterna mot : N T() Fel ============================ 4.997 -.77e+ 8.744496 -.e+ 6.7586959 -.76e-.774585 -.785e- 64.774585.e-5 8.774585 -.55e-5 Eempel: Uppskatta A på tavlan. Den snabba konvergensen syns tydligt i ett loglogdiagram (nu medfaktorn e d mellan suessiva steglängder) F: Hur antera svårigeter som singulariteter i (eller nära) intervallet? Oändligt intervall? Singulariteter Man kan ibland substituera o få en integral utan singularitet. Som eempel tar vi Först konstaterar vi att singulariteterna i intervallets ändpunkter är integrabla: sin sin d / / sin sin(sin t) vi = sin t: d ostdt sin(sin t) dt ost / / o lim lim ( ) eisterar sin. Då provar d. Ett annat trik kan vara partiell integration. Vi provar på f ( ) d f ( ) f ( ) d Denna manöver ar förbättrat läget något, men som Euler-MLaurins formel visar, alla derivator blir oändliga i = om inte f () råkar vara noll, så kan vi inte förvänta oss fel av ordning med trapetsregeln. Vad det blir för fel kan vi undersöka med f() = där vi särbeandlar första intervallet: d d d / d, o trapet s - regeln ger /

F HT BE & Page 4 of 6 Första intervallet ger alltså fel O( / ). Hur blir det med övriga termer i felutveklingen? p ( k) Vi ar f ( ) med p / o f p )...( p k ) o för integralen från till kan vi tillämpa EM formel: T ( ) r r r r p r r d r r r p )...( p r )( p )...( p r ) p )...( p r ) pr p r r så felutveklingen inneåller alltså potenserna /,, 4, ) pk pr p )...( p r ) Räkningarna på eemplen följer alla samma mönster: man provar trapetsregeln med suessivt alverade steglängder, provar att göra feltermskorrektion (= Riardson-etrapolation), tittar på ur kvoten mellan suessiva skillnader (för säg, /, /4, ) beter sig o försöker bedöma om de ligger tillräkligt nära det teoretiska värdet (4 för fel, 6 för fel 4, et.) för att man ska kunna uppskatta felet med senaste korrektion, eller nästa. Dessutom görs jämförelse med MATLABs quadl, som enligt dokumentationen använder adaptiv Gauss-Lobatto-kvadratur. quadl använder för intervallet (-,) en fyra punkts Lobatto regel med (, / 5, / 5,), w (,5,5,)/6 som är eakt för femte-gradspolynom, dels dess sjupunkts Kronrod-formel med (, /, / 5,, / 5, /,), w (77,4,65,67,65,4,77)/47 som är eakt för niondegradspolynom. Poängen är att Kronrod-formeln bara kräver tre nya evalueringar av f. Skillnaden tas som uppskattning på felet. Adaptiv betyder att intervallet delas upp i suessivt mindre bitar tills feluppskattningen satisfieras; när ett intervall alveras alveras okså dess tillåtna fel så att summan av uppskattningarna för alla delintervall blir mindre än önskat fel. Programmet visas är: % E 6. lear all lf l figure() lf %format sort e = 'O56a'; e = '6b'; swit e ase '6a' a = ; b = ; fun = inline('e)./(+*.^)') ase '6b' a=+eps; b = pi; fun = inline('sin()./') ase '6b' a = ; b = pi/; fun = inline('log(+os(6*))') ase '64a' a = ; b = ; fun = inline('./(+.^4+sqrt(+.^))') ase '64b' a = ; b = ; fun = inline('./(+.^4+sqrt(+.^))') ase '69a' a = -.5; b = ; fun = inline('sqrt((- ).*(+*)).*(.^+.*+.)') ase '69knep'

integrand f F HT BE & Page 5 of 6 a = -pi/; b = pi/; fun = inline('sqrt()*(.75)^*os().^.*((.5+.75*sin()).^+.*(.5+.75*s in())+.)') ase 'O56a' a = ; b = -eps; fun = inline('os()./sqrt(-.^)') ase 'O56a' a = ; b = pi/; fun = inline('os(sin())') end nalv = 7; n = ; % number of subintervals ttab = []; tab = []; for alv = :nalv = linspae(a,b,n+); = ()-(); f = fun(); plot(,f,'.') label('') ylabel('integrand f'); old on T = *(sum(f)-.5*(f()+f(end))); ttab = [ttab,t]; tab = [tab,]; n = n*; end %===== etrapolate: ttabat = ttab(:end)+diff(ttab)/; ttabatat = ttabat(:end) + diff(ttabat)/5; dis' T T^ T^^') dis'---------------------------------------------') dis[tab' ttab' [ ttabat]' [ ttabatat]']) [q,fnt] = quadl(fun,a,b,e-5); dis['%==== quadl: nfun ',numstr(fnt),' Integral: ']) disq) figure() lf plot(tab,ttab,'o') old on plot(tab(:end),ttabat,'.') label('') ylabel('integral'); legend('t','tat') Resultatet av körning : d 4 T T^ T^^ ---------------------------------------------..894.5.6.844.5.5.94.88.5.748.9.98.65.876.98.98..98.98.98 5 4 9 8....4.5.6.7.8.9

integrand f F HT BE & Page 6 of 6.56.96.98.98.78.98.98.98 %==== quadl: nfun 8 Integral:.98 Här fungerar allt som tänkt, det räker med nio f-värden o två feltermskorrektioner för att få fyra deimaler korrekta. (men proessen fortsatte till 9 punkter) Sedan: d 4 9 T T^ T^^ ------------------------------------------ 8 9. 8.476 7 9.5 4.766 7.8566 6 4.75. 4.955.78.75.456 7.74 7.986 5.875 6.9 5.56 5.47 4.598 5.69 5.84 5.67.969 5.94 5.946 5.955.484 5.7 5.976 5.978 %==== quadl: nfun 8 Integral: 5.978 Även nu fungerar det som väntat, men det beövs 4 6 8 4 6 8 myket fler punkter eftersom integranden väer så fort vid =. Fyra deimaler först efter 9 punkter o två korrektioner