Intressentdialog Decent work på Swedfund - Minnesanteckningar 2014-10-16 kl. 09.00 11.45 Deltagare Loa Brynjulfsdottir, Chef Internationella enheten, LO Susanne Lindberg-Elmgren, Utredare företag och mänskliga rättigheter, LO Oscar Ernerot, Ombudsman, LO Leif Isaksson, Ombudsman, LO Kristina Henschen, Kanslichef, LO TCO Biståndsnämnd Magnus Palmgren, Internationell sekreterare, IF Metall Aleksandar Sasja Zuza, Utredare, IF Metall Från Swedfund: Anna Ryott, VD Fredrik Wijkander, Senior Investment Manager Kristin Sjöblom, Senior Manager ESG Affairs Nina Mc Evenue, Presschef Lars-Olle Larsson, Senior Manager ESG Affairs Agenda 09.00 Anna Ryott hälsar välkomna och vi presenterar oss för varandra 09.15 Swedfunds uppdrag, fundament och strategi, Anna Ryott 09.30 Så här gör vi en investering, Fredrik Wijkander 09.45 Så här integreras ESG, Kristin Sjöblom 10.15 Förbundens representanter presenterar sina respektive modeller och verktyg för mänskliga rättigheter och decent work. 10.45 Dialog; Hur kan vi samverka för den gemensamma ambitionen Decent work? 11.45 Avslutning
Swedfunds uppdrag, fundament och strategi, Anna Ryott Vi vill höja ambitionsnivån och bygga partnerskap med de som är bäst på bl.a. arbetsvillkor och arbetsmiljö. Vi vill också öka transperensen och därför tar vi minnesanteckningar från detta möte som vi redovisar externt efter ert godkännande. Presentationsrunda med förväntningar Väsentlighetsanalys av våra investeringar tydlighet att det efterfrågas fördjupning. Swedfunds uppdrag Vårt viktigaste mål är att skapa arbetstillfällen, schyssta sådana. Goda arbetsvillkor och god arbetsmiljö. Våra bolag ska till exempel följa ILO Core Conventions inom tre år från tecknat avtal. Nu tar vi nästa steg för att arbeta mer på djupet med dessa frågor. Självklart är detta olika svårt på olika marknader. Det uppstår hela tiden svårigheter, därav behovet av att bolla med kunniga partners och behovet av goda råd. Swedfund har funnits sedan 1979. Vi har en ny styresle sedan 3 år. En översyn gjordes av både portföljen och strategin. Slutsatser var bland annat att vi är små och måste därför fokusera verksamheten i större utsträckning. Vi har idag därför tydligare fokus geografiskt, sektormässigt och i erbjudandet av lån och aktier. Vi är en aktiv ägare jämfört med andra. Vi är också mer långsiktiga. I snitt är vi med i en investering i åtta år. Alla nya investeringar ska gå igenom våra tre fundament. Samhällsutveckling jobb, skatt och kunskapsöverföring. Hållbarhet arbetsvillkor/arbetsmiljö, miljö och korruption. Bärkraftighet vinst och tillväxt. Det sista fundamentet är en förutsättning för resten. Både vid ingången, under förvaltning och vid exit.
Hur ser gränssnittet mot Sida ut? Anna Ryott: Vi har samma huvuduppdrag men olika verktygslådor. Vi ska göra direktinvesteringar. Vår syn är att privatsektorutveckling kräver starka institutioner. Här kommer t.ex. Sida in. Det behövs vidare etablering av infrastruktur. Här kommer t.ex. Världsbanken in. Direktinvesteringar (aktier och lån) ser vi som utvecklingsfinansiärernas uppgift, d.v.s. en uppgift för bl.a. Swedfund. Framförallt poängterar vi vikten av tydliga roller och att vi hittar väl fungerande gränssnitt baserade på Sidas respektive Swedfunds olika uppgifter. Inom EU talar man idag om s.k. Blending, d.v.s. hur man kan låta olika aktörer och deras instrument samverka för utveckling, t.ex. Swedfunds lån och aktier tillsammans med Sidas garantier. Det är viktigt att vara tydliga med våra olika roller och att låta respektive aktör göra det man har erfarenhet och kompetens för. Det är också tydligt att man har denna uppdelning/struktur i andra europeiska länder. Det finns också fördelar med att Swedfund är ett aktiebolag och inte en myndighet som gör dessa investeringar. Det finns idag 15 DFI:er (utvecklingsfinansiärer) i Europa och Swedfund är den minsta av dem. De europeiska DFI:erna i EDFI har tillsammans en portfölj på 28 miljarder EUR och ca 4000 projekt. I EDFI har dock alla en röst så där har vi oproportionerligt mycket makt och en stark röst för att driva olika frågor med de andra DFI:erna i Europa. Vår ambition är att det ska satsas mer på det här området och att vi ska vara en ännu större katalysator för att visa andra att det går att utveckla t.ex. en bra textilindustri i Afrika. Kristina Henschen: Det var många som höjde på ögonbrynen när Sida presenterade förslaget om ett nytt mandat för Sida för en tid sedan. Det krävs en specialkompetens för att göra dessa typer av investeringar.
Så här gör vi en investering, Fredrik Wijkander Vi är i våra investeringar mellan 5-10 år. För oss är det viktigt att vi kan lämna efter oss ett väl fungerande bolag vi stannar hellre kvar lite längre om det krävs. Våra tre fundament är med genom hela förloppet av en investering. Leif Isaksson: Jag tycker att det är bra att ni skiljer på miljö och arbetsmiljö. Men det är viktigt att ni inte bara tittar på arbetsvillkor, var kommer frågor såsom förhandlingsrätt och lönefrågor in? Lars-Olle Larsson: Under arbetsvillkor återfinns de frågorna. Investeringsprocessen Vi får in runt 500 förfrågningar och gör 10-12 investeringar om året. Våra leads får vi in spontant, via kontakter, via andra DFI:er osv. Vi gör alltid en första bedömning utifrån våra tre fundament. Ser det lovande ut tar vi investeringsuppslaget vidare i ett möte med vår investeringskommitté. Till det mötet skrivs en PM och investeringen presenteras utifrån de tre fundamenten. Investeringskommittén ger då antingen rött eller grönt ljus, ett så-kallat Concept Clearance beslut. I nästa steg gör vi en fördjupad analys. Detta är en förhållandevis lång och intensiv process som bland annat omfattar en integritetskoll med tredje part, en djupare genomlysning av bolaget, dess ägare, finansiell analys etcetera.
Investeringen tas sedan upp till Screening där beslut tas om huruvida investeringen ska presenteras för beslut i styrelsen eller för VD. Aleksandar Zuza: Det är ju jättesvårt att göra bra Due Dilligence i utvecklingsländer, hur hanterar ni det? Har ni avkastningskrav? Hur vet ni att analysen är korrekt, kan ni lita på det? Fredrik Wijkander: Vi tittar på både ägandet och bolaget i sig. Vi använder en tredje part som endast arbetar med detta och är specialister. Det finns tre stora internationella konsultföretag i världen som vi anlitar för detta. Vi tittar noga på både styrelsen och alla ägare. Ser vi några röda flaggor så faller investeringen bort direkt. Anna Ryott: Vi brottas med detta i vår ambition att vara transparenta. Vi kan få tillgång till mycket information om bolagen som vi annars inte skulle få tillgång till eftersom att vi skriver sekretessavtal med våra presumtiva partners. Dock kan detta vara en svårighet gentemot media då vår möjlighet till transparens därmed begränsas. Kristin Sjöblom: Bolagen vill ha vårt kapital vilket ger dem starka incitament att ge oss tillgång till den information vi behöver för att skapa ett bra beslutsunderlag. Leif Isaksson: Finns konventioner/riktlinjer med i processen, ex OECDs riktlinjer? Lars-Olle Larsson: Tittar du i vår integrerade redovisning för 2013 hittar du det vi kallar Swedfundhuset som beskriver de policyer och riktlinjer som vi följer. Redovisningen med djupinformation om de konventioner och internationella riktlinjer vi följer ligger på vår hemsida. Vi är inte perfekta i allt och det finns självfallet fortfarande hål i Swedfundhuset men vi jobbar för att ständigt bli bättre. Kristina Henschen: Affärssekretess är en svår fråga utifrån transparensgarantin. Även Sida som myndighet har dessa frågor. Hur omfattas ni? Anna Ryott: Vi rapporterar till OpenAid och också till UN PRI (Principles for Responsible Investment) där vi har AAA rating. Vi är ett aktiebolag och går under bolagsregler men vi vill vara så transparenta det bara går. Vi kan dock inte presentera allt. Då hade vi inte kunnat göra investeringar. Fredrik Wijkander: Det är omöjligt att göra 100 procent säkra analyser. Men vi är erfarna och förhållendevis bra på det vi gör, samtidigt som vi arbetar för att ständigt bli bättre i vår analys av risker och möjligheter. Om vi går tillbaka till processen, så är näste steg att investeringen presenteras för styrelse/vd för beslut. Där får vi ibland medskick av krav som förutsättningar för att teckna avtal. Vi har ofta också andra villkor som ska uppfyllas innan vi tecknar avtalet och betalar ut pengarna. När alla dessa förutsättningar är uppfyllda kan vi gå vidare och göra vår utbetalning. Då börjar förvaltningen. Som aktieägare har vi i de flesta fall en representant i styrelsen i det portföljbolag vi investerar, antingen en SIO (Senior Investment Manager) anställd i Swedfund eller så medverkar vi i styrelsen genom en extern representant som vi utser. Rapportering och uppföljning görs årligen. I varje investering uppstår det utmaningar och problem och dessa arbetar vi aktivt med under hela förvaltningsfasen. Vi gör en intern Portfolio Review två gånger per år där vi gör en
genomlysning av portföljen för att i ett större internt forum gå igenom om vi följer våra åtaganden och krav i våra investeringar. Vid exit tas beslut av VD/styrelse och då görs en uppföljning av investeringen. Uppnåddes de mål som initialt sattes upp för investeringen? Lars-Olle Larsson: Vi var näst bäst på förvaltningsfasen i PRIs benchmark. Vi släpper inte våra företag vind för våg. Aleksandar Zuza: Vad har ni gjort då? Fredrik Wijkander: Att få bolagen att förstå att ett hållbart bolag säljer mer är en viktig uppgift för oss och det har vi lyckats med i många fall. Anna Ryott: Vi bidrar också med affärskunskap, hjälper entreprenörer att bygga professionella företag och har handpåläggning för att föra bolagen framåt. Fredrik Wijkander: Det är också viktigt att vi har den sektorkunskap som krävs. Har vi inte rätt kompetens väljer vi en extern representant med denna kompetens för styrelseuppdraget. Oscar Ernerot: Tittar ni på den övriga marknaden/företagen för att undvika t.ex. prisdumpning? Fredrik Wijkander: Vi tittar på marknaden, t.ex. om det finns plats för ytterligare en aktör. Ska vi investera i t.ex. cementindustrin i Södra Afrika måste vi förstå marknaden och veta hur restriktioner och övriga förutsättningar ser ut. Vi måste förstå marknaden på djupet. Anna Ryott: Vi konkurrerar alltid med kvalitet. Det kan man sätta i kontrast till exempelvis en del investeringar gjorda av Kinesiska bolag, som främst konkurrar om pris i sina investeringar. Magnus Palmgren: Hur får ni koll på de sociala villkoren? Kristin Sjöblom: Det ska jag berätta om nu. Så här integreras ESG, Kristin Sjöblom Vi separerar arbetsmiljö, arbetsvillkor, miljö osv. I begreppet governance menar vi inte bolagsstyrning, utan hur man hanterar miljö och sociala frågor, finns det ledningssystem, osv. Vi är med under investeringsfasen och gör en utvärdering av företagen. Vad gäller ESG-frågor är investeringsprocessen oerhört viktig. Den lägger grunden till våra krav och vad som finns med i avtalen med bolagen. När vi (ESG specialister)rekryterades för tre år sedan fanns det ett 90-tal företag med gamla avtal i vilka viktiga ESG-frågor inte var med. Vi är naturligtvis också med i förvaltningsfasen som löper under längre tid. Fredrik Wijkander: Det är dock mycket svårare att driva de frågorna under förvaltningsfasen om de inte finns med i avtalet.
Lars-Olle Larsson: Det som ligger oss i fatet, pedagogiskt och kommunikationsmässigt är att det alltid kommer att finnas en svans med äldre investeringar som inte nödvändigtvis når upp till det vi kräver i våra nya investeringar idag. Avtalen utvecklas och kraven skärps hela tiden. Kristin Sjöblom: Vi på ESG föredrar större investeringar med aktiekapital då det är enklare att driva påverkansarbetet i sådana portföljbolag. Under investeringsfasen skickar vi ut en frågelista till bolagen. Vi tittar på myndighetskrav, ledningssystem m.m. Vi tittar även på hur verksamheten påverkar det omgivande samhället, den biologiska mångfalden etcetera. Vi begär in kompletterande information och beställer översättningar vid behov. I ett tidigt skede förser vi bolagen med våra styrande dokument så att de är tydligt informerade om vilka krav vi ställer. Vi gör ofta platsbesök och om vi bedömer att det finns några större risker har vi också med oss en extern konsult. För bolag med lägre risk kan en av våra SIM (Senior Investment Managers) själva göra platsbesök. Vi försöker göra så många platsbesök som möjligt, gärna tillsammans med externa konsulter. Då kan det handla om att addera specialistkompetens i vad avser t.ex. mark eller vattenfrågor. Vi beställer även externa studier. I Etiopien finns t.ex. ingen av regeringen eller myndigheter fastställd minimilön, vilket innebär att vi får göra studier om löner inom textilindustrin i landet. Magnus Palmgren: Där finns det väldigt stora skillnader i lönenivåer mellan bolagen och vilka som äger dem. Fredrik Wijkander: Precis, och det kan vara vägledande då vi ska ställa krav på lönenivåer. Magnus Palmgren: De lönenivåer som finns för t.ex. statstjänstman ligger idag långt under det man kan leva på. Susanne Lindberg Elmgren: OECDs riktlinjer kräver egentligen levnadslöner. Anna Ryott: Första steget är göra en kartläggning för att sedan inleda fortsätta i dialog med er bland andra. Leif Isaksson: Det här är skattebetalarnas pengar, det finns därför ett ansvar att torgföra det som har varit viktigt för Sveriges utveckling. Kristina Henschen: Andra frågor är också lika viktiga, t.ex. trygg och säker arbetsmiljö, pensioner, arbetstider m.m. Loa Brynjulfsdottir: Vilka krav ställer ni på löner? Kristin Sjöblom: Baskravet är minimilön i landet och vi ställer krav på att man på lokala och regionala nivåer, inom tre år ska följa ILOs Core Conventions. Loa Brynjulfsdottir: Problemet är inte bara att det inte finns minimilöner. När sådana finns är de alltför låga.
Leif Isaksson: Och även i de länder som har minimilöner kan man bryta mot dem. Och i de länder det inte finns minimilöner bryter man inte mot några regler. Anna Ryott: Det är en komplex fråga. Vissa bolag ger lägre lön de första två månaderna t.ex. under utbildning. Ibland finns en logik i det och samtidigt vill man inte att människor blir utnyttjade. Det här är därför en typisk fråga som man måste ha en fortsatt dialog kring. Kristina Henschen: Har ni särskilda rutiner för repressiva miljöer? Kristin Sjöblom: Vi hoppas få igång ett närmare samarabete med de fackliga organisationerna för att förbättra just detta. Vi har bara ett bolag i Vitryssland t.ex. där vi är en mindre långivare. Där kändes det rätt tungt med möjligheten att påverka kring rätten att organisera sig. Vi kan föra dialog med kunder istället som en väg. Anna Ryott: Det är också tuffare med gamla investeringar. Har partnern inte samsyn kring de här frågorna är det inte en lämplig investering. Vi går inte in i perfekta företag för då skulle vi inte vara additionella. Men det är väldigt viktigt då att relationen är bra från början, annars får man gå vidare. Då har vi möjlighet att tacka nej. Magnus Palmgren: Innebär det att ni inte kommer att kunna göra investeringar i Vitryssland? Kristin Sjöblom: Det här måste behandlas från fall till fall, det finns ett visst utrymme, t.ex. med multinationella företag. Aleksandar Zuza: Vissa av frågorna ni ställer till bolagen är väldigt konkreta. Frågan om möjligheten att organisera sig är ganska vag och lätt för bolagen att påstå. Hur hanterar ni detta? Kristin Sjöblom: Den frågan får man ta på plats, ofta får vi prata enskilt med arbetsgivarrepresentanter. Vi frågar hur ofta de möts, vi ber om att få se agendor och protokoll. Vi försöker se om det är fungerande organisationer o.s.v. Aleksandar Zuza: Har ni träffat lokala fackorganisationer? Kristin Sjöblom: Nej inte än så länge. Vi har framförallt haft kontakt med civila samhällets organisationer och med representanter för närliggande samhällen vid landinvesteringar. Lars-Olle Larsson: Vi jobbar med att få hjälp av civilsamhället lokalt på plats men har inte lyckats riktigt med att få det att fungera. Men vi är öppna för lösningar och vi tar gärna er hjälp i detta. Magnus Palmgren: Vi finns i varje land i princip. Aleksandar Zuza: Hur många är organiserade? Kristin Sjöblom: De flesta är organiserade men det är få som är fackligt anslutna. Vi tittar på det. Leif Isaksson: Jag ser att ni har med hotellet Radission Blu i Nairobi i er redovisning. Det hade varit roligt att nämna om deras fackliga organisation i artikeln. Anna Ryott: Nu höjer vi ambitionsnivån på alla områden och målet är att våra nya investeringar ska ha större fokus på dessa frågor.
Magnus Palmgren: Räcker det att personalen är organiserad inom bolaget, ni har inga krav på facklig anslutning? Kristin Sjöblom: Hitintills har vi inte krav på facklig anslutning. Lars-Olle Larsson: Vi är i en ständig lärprocess och är angelägna om att lära oss mer. Anna Ryott: Vi har på senare tid lyft dessa frågor och vill lägga mer tid och resurser på att jobba med detta. Magnus Palmgren: Personalkommittéer blir ofta kidnappande av bolagen och ingår inte i ett större fackligt sammanhang. Kristin Sjöblom: Vi identifierar brister och områden för att förbättra. Vi investerar inte i perfekta företag men att bolagen har viljan att förbättra och att det finns en samsyn är ett krav. Vi listar våra krav i avtalen. Både högt och lågt, t.ex. krav på miljöansvarig, styrsystem, mäta utsläpp, krav på anställningskontrakt, lönenivåer o.s.v. Anna Ryott: Vi har varit rätt dåliga historiskt på att berätta om när våra investeringar går bra. Det blir lätt fokus på det vi inte gjort rätt. Aleksandar Zuza: Vi vill vara med och hjälpa till när problem uppstår. Blir det inte fel ibland så gör ni ju inga investeringar. Kvalitet, inte kostnad låter fint men vi måste vara ärliga med hur det ser ut med marknaden, t.ex.jämfört med investeringar från Kina. Anna Ryott: Det kan vara en nivåskillnad mellan minimilön i utvecklingsländer och det vi i Sverige ser som en acceptabel levnadslön. Vad är ok och inte? Var kan man lägga sig? Det behöver vi kunna resonera om när vi kommer ner i djupet. Monitorering Kristin Sjöblom: Vi har kontinuerlig kontakt för att fånga upp relevanta frågor under åren. Vi begär in en enkät en gång om året med en mängd olika frågor. Vi har också en Action plan för varje bolag och vi arbetar för att jobba aktivt med den för att utveckla ett bättre bolag. Våra Senior Investment Managers har mycket nära och regelbunden kontakt med bolagen. De blir vår förlängda arm och driver ESG-frågorna i styrelserna. Lars-Olle Larsson: vi arbetar med vår investeringsorganisation för att utbilda dem för att de ska ha rätt kunskaper att driva dessa frågor. Här tar vi gärna emot era synpunkter på vad vi behöver addera. Förbundens representanter presenterar sina respektive modeller och verktyg för mänskliga rättigheter och decent work. Loa Brynjulfsdottir: Vårt mål är att förbättra arbetsvillkor och rättigheter i världen. Samarbete är vår utgångspunkt för detta. Vi vill bland annat hjälpa till att täcka de hål som ni pratade om.
Oscar Ernerot: Fundamentet är att ni arbetar med ILO för mänskliga rättigheter i arbetslivet. ILOarbetet är politiskt laddat. Vi ser nu t.ex. att systemet är ifrågasatt för första gången på allvar på internationell nivå. Ett av de kraven handlar om social dialog. Jag skulle önska, och ett krav skulle kunna vara, att uppnå en social dialog i en sådan här process med jämbördiga parter. Arbetstagare, arbetsgivare, regeringar. Ert frågeformulär kan man möjligtvis koppla till att landet följer dessa konventioner. Hur kan man bistå de lokala kontoren för facket? Vårt arbeta blir inte lika konkret på företagsnivå. Vi agerar i vår globala federation på ett långsiktigt sätt för rättigheter. De kraven måste finnas i botten hela tiden. Det som nu sker i Genève handlar om att arbetsgivaren vill erkänna och godkänna strejkrätt i arbetet med rättigheter. Man vill kunna gå till Haag för att frågorna ska avgöras i internationell domstol. Anna Ryott: Vilka är spelarna? Oscar Ernerot: Arbetsgivare, arbetstagare och regeringar på global nivå. Allt ska tas med konsensus, 2/3 av rösterna. Vi ser nu att arbetsgivare plötsligt inte godtar och accepterar strejkrätten. Ratificerar man ILO Conventionen så följer man den som land och tillåter att ILO går in och driver frågorna i landet. Vi bevakar domstolssituationen med global strejkrätt. Det är omöjligt nå framgång med arbetsrättsfrågor om man inte har rätten att strejka för dem. Är det olagligt enligt ILOstandarden? Detta avgörs om några veckor. Arbetstagarrepresentanter måste rösta för. Svenskt Näringsliv på global nivå står på arbetsgivarnas sida. De vill att strejkrätt ej längre ska vara en del av konventionen. Därför kommer vi att ta detta vidare till Haag. Aleksandar Zuza: Diskussionen handlar också om rätten till sympatistrejker o.s.v. Loa Brynjulfsdottir: Denna osäkerhet leder till att man just nu hänvisar till detta för att försvaga strejkrätten, t.ex. som man gjort i Swaziland. Oscar Ernerot: ILO är ett kraftigt redskap så detta är viktigt. Loa Brynjulfsdottir: Det handlar om stater. Investerar man i ett land som inte har dessa rättigheter, hur kan man då använda dessa på företagsnivå? Susanne Lindberg Elmgren: ILO har med staters rättigheter och skyldigheter att göra. OECD handlar mer om riktlinjer direkt till företag och de nya som kom 2011 är mycket mer långtgående. Där finns mycket bra och också en hel del om hur man följer upp dem. Vi har en också en facklig guide för att sprida information om riktlinjerna och hur man tolkar dem. Vi arbetar med att göra den mer känd och tillgänglig. Vi jobbar också med kända fall för att utbyta information om vad som har hänt. Lars-Olle Larsson: Ni har inte något avsnitt som ger riktlinjer för företag? Susanne Lindberg Elmgren: OECD jobbar också mot investerare. Det hart t.ex. varit strid mellan Norska oljefonder och nationella kontaktpunkter som fött mycket diskussion i Norge. Om fonden äger 0,9 procent i ett företag så ska konventionen gälla. Detta gäller även in i investeringskedjan. De har skyldighet att ha kontroll och system för att hantera negativ påverkan. Vi jobbar också med Fairtrade och hur man implementerar föreningsfrihet där det saknas fackliga organisationer. 2016
ska man ha på plats en process för hur man ska nå levnadslöner. IF Metall arbetar med att ta tillvara erfarenhet för att enas om en svensk modell för krav riktade mot svenska multinationella företag. Det finns texter kring detta, t.ex. löner och villkor som man skulle kunna jobba vidare med. Magnus Palmgren: De flesta bolag har en Code of Conduct men det är ofta ensidigt och man gör det utifrån om man har lust och/eller pengar. Exempelvis har Sandvik en bra Code of Conduct men som utvärderas av egna avlönade revisorer. Man har ingen extern oberoende revision. Vi gör istället gärna avtal med företagen. En typ av Code of Conduct med namnunderskifter där vi följer arbetet och där det finns ett rapporteringssystem och kontrollmekanismer. Idag har vi avtal med Electrolux, Saab och SKF. Vi träffas en gång om året Magnus Palmgren: Våra medarbetare gör kontrollerna. Dialog; Hur kan vi samverka för den gemensamma ambitionen Decent work? Anna Ryott: Vi skulle identifiera länder, sektorer att börja samarbeta i. Magnus Palmgren: Vi vill gärna hitta den typen av samarbeten. Lars-Olle Larsson: Vi gör audits i portföljbolagen där vi bottnar i egen kompetens. I de fackliga frågorna gör vi inte det. Här kan ni med fördel komma in. Aleksandar Zuza: Vi har en unik insikt i bolag. Vi har också en unik lagstiftning i Sverige med rättigheter som inte finns på andra håll. Vi pratar t.ex. här med en Thailändsk fabrik med bolagets goda minne. Vi har verkligen insyn. De på golvet har ingen aning om vilka som sitter i företagsledningen. Vi reser och driver projekt och kan resa på egna pengar. Vi arbetar även med de globala ramavtalen. Magnus Palmgren: Många bolag vill inte teckna avtal, de är oroliga för en oklar juridisk problematik. Susanne Lindberg Elmgren: Vi har tagit fasta på att vi har en trestegsraket med problemlösning och konfliktlösning, både lokalt, regionalt och på huvudkontoret. Det är en metod som vi enades om inom LO. Vi har ca 100 avtal över hela världen, 8 i Sverige. Kristina Henschen: Vi har också ett starkt närverk som är sektorbaserat. Världsfacket. Anna Ryott: Finns det andra områden där vi kan samarabeta? Leif Isaksson: En möjlighet skulle kunna vara ett utbildningsprojekt inom ramen för vårt panafrikanska utbildningsprogram PANAF. Idag finns detta i 14 länder t.ex. i Benin, Kenya, Tanzania, Sierra Leone o.s.v. I så fall måste vi matcha länder och sektorer och sedan företag. Projektet har funnits i över 20 år och innebär en instegsfas i ca 1 år. Utbildningsprojekten är på ca 7 år. Vi har problem i Västafrika just nu förstås. Kristin Sjöblom: Måste det finnas en lokal central organisation?
Leif Isaksson: Finns det utbildningsledare, så kan det gå. Kostnaderna för utbildningarna är låga. Steg ett är väl att vi identifierar företag och så sätter vi oss ner tillsammans. Aleksandar Zuza: Våra skyddsombud kan åka ner och göra pilotprojekt. Exempelvis i H&Msamarbetet. Magnus Palmgren: I Etiopien behöver man till exempel bygga upp mekanismer för löner, inte tala om för dem vad de ska ha för löner. H&M kan bli ett gott exempel. Anna Ryott: Jag hör många bra idéer. Vi kan strukturera samarbetet här med ILOs Core Conventions och hitta företag för PANAF-projekt, t.ex. i Kenya där vi har lokalkontor och flera investeringar. Vad gäller H&M-samarbetet är det viktigt att tydliggöra att vi inte ger pengar till H&M. Vi tittar på lokala och internationella leverantörer som lever upp till våra riktlinjer och krav och kan visa på Best practice, att det går att göra en hållbar textilindustri. Arbetsvillkoren måste vi hantera. Vi går in och investerar med en partner som vi tror på och som delar vår intention och våra krav. H&M garanterar vissa volymer till bolagen. De ska också kunna använda dessa bolag som Best practice. Vi har ett antal indikatorer som vi på trycker på från var sitt håll. Kan vi involvera andra aktörer som är experter på dessa frågor så är det bra. Fredrik Wijkander: Det här är ett långsiktigt jobb. Vi ska hitta en partner som är intresserad av att utveckla detta. Att hjälpa till att åstadkomma någonting de facto. Det är spännande att vara med just nu i att skapa något bra i Etiopien. Vi måste jobba kontinuerligt med detta. Fredrik Wijkander: H&M har också krav som liknar våra. De som kund kan ställa krav och vi kan säkerställa som ägare. Leif Isaksson: Man måste också titta på dialogsituationen lokalt i landet. Vi ska träffa NIR där vi ska titta på eventuella samarbeten i olika länder med förutsättningar för dialog. Aleksandar Zuza: Vi skulle kunna ha ett Metall projekt. Det vore bra om man kunde samarbeta. Arbetsmiljön i fabriken i utvecklingsländer är ofta inte kul. Anna Ryott: Frågan är var gör vi mest skillnad? Vad är det som kommer att göra störst skillnad av alla dessa delar? För såväl bolagen som för medarbetarna? Loa Brynjulfsdottir: För att sammanfatta och konkludera: det finns en tydlig vilja att ha ett mer formaliserat samarabete om mänskliga rättigheter i arbetslivet: 1. Täppa till hålen i Swedfundhuset. I detta kan vi hjälpa till också on the ground i olika länder. 2. Projektverksamheten; skyddsombud som kan åka ner och titta på era investeringar. Pilotprojekt. 3. Vi måste sätta ihop olika grupper för att fortsätta arbetet. Magnus Palmgren: Styret i Etiopien är av demokratiskt tveksam natur men man kan påverka till förändring. Det tar 25 år. Under tiden hinner vi tillverka mycket kläder med dåliga villkor. Därför måste man jobba med de här frågorna under tiden. Lars-Olle Larsson: Vi jobbar med det lilla i det stora direkt och konkret i bolagen.
Anna Ryott: Samrådsgruppen kan lyfta nya frågor som ska drivas i våra bolag, arbeta med learning by doing och visa med exempel. Loa Brynjulfsdottir: Vad vi kan göra beror en del på branscher. Kristin Sjöblom: Vi har ju också hotell. Kristina Henschen: Jag tror att det är viktigt att ta med TCO också, de har en ny medarbetare, Anna Gustavsson, som borde vara med i detta arbete. Avslutning Anna Ryott summerar dialogen: 1. Vi etablerar en samverkansgrupp med fokus på konventioner och riktlinjer för Decent work. 2. Samverkansgruppen fördjupar sig i Decent work-agendan i Etiopiens textilindustri. 3. Samverkansgruppen undersöker också möjligheterna till samverkan inom ramen för PANAF i förslagsvis Kenya. Aleksandar Zuza: Har ni problem och frågor så hör av er. Vi är öppna. Anna Ryott: Finns det länder och industrier där ni har svårt att komma in, kom då till oss. Magnus Palmgren: Vi har som praxis att aldrig hänga ut bolag som vi samarbetar med. Loa Brynjulfsdottir: Det finns ett värde i att gå ut offentligt med vårt samarbete så småningom. Det ställer krav på båda parter att leverera. Lars-Olle Larsson: Swedfund återkommer med förslag om etablering av Samverkansgruppen.