Homan Gazetten medlemstidning för nr 3 2017 HomanSällskapet Ge bort Homan i julklapp! Vibyresan Sidan 3 Höstmöte på Etnografiska Museet Sidan 6 Årsmöte 2018 Reservera tisdagen den 22 maj 2018 för Årsmötet och nya boksläppet! Sätt in 150:- på PlusGirokonto 43 35 130-3 Glöm ej att anteckna avsändare! LÄ Medlemsavgift 2018! S O IT M ID DE NI T NG TA EN IN! N E Mer detaljerad information kommer i nästa nummer av Gazetten.
Redaktörens rader Nu närmar sig julen och vad kan väl passa bättre än att passa på att läsa, eller ge bort, en Homandeckare? Många finns nu att köpa i bokhandeln eller på nätet, inte bara årets Homandeckare, utan tidigare titlar. Ni hittar dem lätt genom att leta på nätet genom att gå in på Wahlström & Widstrands hemsidor,www.wwd.se besöka någon nätbutik, eller helt enkelt googla på Jan Mårtenson, eller Homandeckare. Vi har besökt Polismuseet i Stockholm och om det kan ni läsa liksom den utflykt klubben gjorde till Homans födelsetrakter i Viby. Båda mycket uppskattade arrangemang där Lill-Lill Lundgren och Leif Berg får ta åt sig äran. UPPMANING KONTAKT Kom gärna med förslag till styrelsen om något ni tycker att vi borde göra. Skriv gärna ett bidrag till HomanGazetten. Gå in på vår hemsida http:// www.homansallskapet.se/ som Christina Hallmert sköter med den äran. Dit kan ni också skicka bidrag. Nästa gång vi har en sammankomst blir årsmötet i maj 2018 när den nya boken kommer. Detaljer om detta möte kommer att finnas på hemsidan så fort dessa är färdiga. Tänk på att hemsidan alltid meddelar kommande arrangemang omgående så fort de är färdigplanerade. Vi i styrelsen önskar er alla En God Jul och Ett Gott Nytt År! Clas Göran Carlsson, ordförande Skicka in er mailadress till kassören Peter Fernegård peter.fernegard@bredband.net Webbredaktören Christina Hallmert når ni genom christina.hallmert@gmail.com Hemsidan finner ni på http://www.homansallskapet.se/ Övriga funktionärer ser ni i spalten till höger. Homan Gazetten Homansällskapets styrelse 2016-2017 Ordförande/ledamot Clas Göran Carlsson Tel/bost: 08-756 22 23 E-post: clasgoran.carlsson@telia.com Sekreterare/ledamot Monika Stenlund E-post: monika.stenlund@comhem.se Kassör/ledamot Peter Fernegård E-post: peter.fernegard@bredband.net Klubbmästare/ledamot Lill-Lill Lundgren E-post: rolf_lundgren@yahoo.com Ledamot Nils Magnus Lobenius E-post: nilsmagnus@lobenius.com Webmaster/adjungerad Christina Hallmert E-post: christina.hallmert@gmail.com HomanSällskapets plusgirokonto: 43 35 130-3 Årsavgift: 150 kr Redaktör för HomanGazetten Clas Göran Carlsson Hästängsvägen 14 183 77 Täby 08-756 22 23 clasgoran.carlsson@telia.com Tryck Exakta Print, Malmö Grafisk form Exakta Media, Malmö Omslaget Foto: Shutterstock 2
Vibyresan Jan Mårtenson är en av Sveriges mest produktiva författare. Han har gett ut 68 böcker, varav 45 kriminalromaner om antikhandlaren och antihjälten Johan Kristian Homan. Många av hans berättelser, och mord, kommer till vid Åmmebergs herrgård i Sydnärke där författaren är bosatt stora delar av året. HomanSällskapet vid Viby kyrka. Här i trädgården har jag tagit livet av några personer, säger Mårtenson med ett snett leende. Hans morfar var en av cheferna vid gruvföretaget Vieille Montagne. Kanske var det ett av skälen till att familjen Mårtenson hittade hit. Klart är i alla fall att författaren trivs på den stora vackra herrgården. Här får han inspiration och skaparkraft till nya intriger och mordgåtor. I omgivningarna finns de gamla gruvorna, en unik fransk-belgisk miljö, en katolsk kyrkogård, Tivedens mystik, Vättern och mycket annat att gå igång på. Kulturhistoria och mord Den som läser Homandeckare vet att böckerna innehåller ett stort mått av kulturhistoria. Och ibland står Sydnärke i centrum. Som i Den röda näckrosen (1987): Över Askersunds kullerstensgator, ner mot den glitterblå Vättern längs rader av Elsa Beskow-hus med pastellfärgade fasader trampar vi efter att ha släckt törsten vid pumpen på torget. Så hade vi fortsatt över den smala bron nedanför den magnifika landsförsamlingskyrkan, ritad av Riddarhusets arkitekt för mer än trehundra år sedan och byggd av greve Oxenstierna på slottet Stjernsund som höjde sin nyklassicistiska fasad över träden lite längre bort efter vägen. Där hade Prins Gustaf bott, Sångarprinsen. > 3
Så en bit in i boken hittas en man död i ett lusthus i en park. Mördad. I handen håller han en näckros. Ett uppdrag väntar antikhandlaren och privatdeckaren J K Homan. Mord, kulturhistoria och bildning i en fin mix. Jan Mårtenson har varit undergeneralsekreterare i FN, chef för FN:s Europahögkvarter i Genéve och ambassadör i Schweiz, bland annat. Hur blev han deckarförfattare? Det började ganska lustigt. En bekant kom till mig och sa; jag har ett förlag, men inga böcker. Skriv en deckare Jan. Homan-böckerna är min blogg Och så skrev Jan Mårtenson en deckare, och därefter många fler. En och ofta två böcker om året brukar det bli. Så vid fyllda 84 år har han åstadkommit nästan 70 böcker i olika genrer, var av flera kulturhistoriska böcker. Jag skriver om det jag är intresserad av, exempelvis antikviteter och kultur. I Homan-böckerna passar jag på att kommentera världshändelser, väva in lite samhällskritik med mera. Det är min blogg, där jag kan tycka till i olika frågor. Tiden då? Jag tar mig tid. När jag var yrkesverksam så skrev jag under alla resor och på alla hotellvistelser. Det fungerar när man har brist på lättja. Och så gillar jag att mörda. Min hustru blir fortfarande förskräckt när vi är ute tillsammans och jag pekar ut ett hus eller plats där jag tagit livet av någon. Blir det aldrig film eller tv-serie av Homan-böckerna? Det har diskuterats många gånger, kanske vid tjugo olika tillfällen. I Sverige och även USA. Jag har bjudits till Hollywood för manusdiskussioner. Flera av våra mest kända skådespelare har erbjudit sig att spela huvudrollen. Men det har alltid runnit ut i sanden, av finansiella eller andra skäl. Och kanske är J K Homan för intellektuell för att låta sig filmas. Det blir inte så mycket biljakter, explosioner och skottlossning. Han löser nog morden på ett alltför stillsamt sätt, säger Mårtenson. HomanSällskapet En vackert solig höstdag i september ordnade HomanSällskapet en rundresa i Johan Kristian Homans fotspår, en resa till Homans hemtrakter. Och hamnade då allra först i Viby i Sydnärke. Jo, det finns sedan många år ett Ho- Christer Olsson, medlem i HomanSällskapet, har fått boken Den röda näckrosen signerad av författaren. Jan Mårtensons signerar med hjälp av Kerstin Thoren i HomanSällskapet. Jan och Birgit Flodén njuter i solen vid Gippersta. Jan Mårtenson på trappan vid Gippersta Jan Mårtenson vid sin herrgård i Åmmeberg. 4
Samling vid Gippersta. Jan Mårtensson vid Viby prästgård. Pastor Benjamin Lundqvist berättar om Viby prästgård. mansällskap. Ett av två i hela världen som förärats en fiktiv person. Den andra är Sherlock Holmes. Övriga litterära sällskap är mera kopplade till författaren. Nåja, HomanSällskapet är även nära sammankopplade med Jan Mårtenson. För på många sätt är Mårtenson och Homan en och samma person. Och här i trakterna föddes både författaren och hans fiktiva följeslagare. Efter ett besök i Viby kyrka bär det av till Gippersta några kilometer bort, där Jan Mårtenson under många år hade sitt sommarboende och en skrivarlya, innan Åmmeberg. Nästa stopp är Viby prästgård. Johan Kristian Homan föddes i Viby prostgård i Närke. På en höjd vid Vibysjön ligger den gamla gården, omgiven av resterna av en på sin tid berömd trädgård, anlagd av den prosten Gustav Wilhelm Gumaelius. Samme Gumaelius som var Jan Mårtensons morfars morfar. Utsikt från min trappa i Närke I vilka böcker har då Jan Mårtenson inspirerats mest av Sydnärke? Den röda näckrosen och Tsarens guld, säger författaren själv efter lite fundering. Det finns ju några att välja bland. Så finns en till som inte tillhör Homan-serien. Det för oss tillbaka till Gippersta där Mårtenson samlade Homasällskapet framför bostadshuset, satte sig på stentrappan och läste några rader ur Utsikt från min trappa en bok om ett stycke Närke. Det var just där, sittande på stentrappan i början av 1980-talet, som inspirationen till den boken kom. Ljug så mycket du kan HomanSällskapets rundresa i Sydnärke avslutas vid Åmmebergs herrgård. En herrgård som uppfördes av gruvbolaget Vieille Montagne för exakt hundra år sedan och som sedan 1986 är i Jan Mårtensons och hustrun Ingrid Giertz- Mårtensons ägo. Jan Mårtenson tar farväl till sin fanclub och säger till undertecknad. Gör som jag. Ljug så mycket du kan. Hmmm Njaä, man är ju ändå journalist. Text och foto: Weine Ahlstrand 5
Det ligger något visst i att Jan Mårtenson är Karlaplans Agatha Christie! Så uttryckte vår käre ordförande sin beundran för VSF Jan Mårtenson vid vårt höstmöte på Etnografiska Museet den kulna novemberkväll. Men vi startade på Polismuseet, där Roland Frenzel var vår guide och vägledare. Detta museum är relativt ungt och invigdes 2007. Tidigare hade man bara samlat saker från brottsplatser i en visningslokal på Kungsholmen inom polishusets område. Det var inte tillgängligt för allmänheten. Nu finns allt samlade i detta museum och alla är välkomna. Vår guide har varit polis själv så han visste vad han talade om. Vi fick se uniformer från 1800-talet fram till nu. Vi såg polisbilar från början av 1900-talet och han, berättade att på 60-talet fanns både Porsche och Volkswagen- bubblan som polisbil. Lite mer fakta: 1972 byttes rödljus mot blåljus. Där har jag en liten historia om Totte, en australisk terrier som är i min vård. När vi är ute i mörkret har han en blinkande blå lampa för att synas av cyklisterna. När vi gick förbi dagiset ropade barnen glatt Hitta nu kommer polishunden Vi fick även se en brottsplats. Vad gör en polis som är först på en brottsplats. Han stoppar händerna i byxfickorna. Orsaken är att inte förstöra bevismaterial VSF fängslar sina åhörare efter den välsmakande buffén Förlagets Marie Jungsand klappar om VSF på platsen. Jag rekommenderar er att ta med barn och barnbarn och gå och titta på detta museum. Efter ca en timma gick vi över gården till Etnologiska Museet för att äta en asiatisk buffé. Förlaget var på plats och hade den senaste boken Elakt förtal till försäljning. Boken finns även som ljudbok inläst av skådespelaren Thomas Bolme. Jan Mårtenson i samspråk med Roland Frenzel, vår guide Lagom till kaffe och efter att ha signerat sin bok var det VSF:s tur att tala. Han kände sig som biskopen Hans Brask vid Stockholms Blodbad Härmed är jag nödd och tvungen. Den nya boken är inte påbörjad ännu men kommer att heta Den engelska kusinen. En käck dam från förlaget frågade Vad ska boken heta? Jag har inte börjat ännu, 6
svarade VSF. Någon vecka kom damen tillbaka med frågan Vad ska den handla om? Fortfarande hade VSF inte börjat. Någon vecka senare Vi kan väl få en bokbaksida? Nu har VSF skrivit en sådan. Nästa uppgift är att skriva hela boken så att bokbaksidan stämmer med handlingen. Lycka till! Boken utspelar sig i Sydafrika närmare bestämt i Kapstaden och kommer att handla om både vin och guld. Johan Kristian Homan är medbjuden av sin särbo Francine, eftersom hon skall tala på en kongress. Mera kommer jag inte att avslöja. Ni kan inhandla boken på vårt Årsmöte, tisdagen den 22 maj 2018 på Stora Skuggan. Kanske kommer ni att få avnjuta sydafrikanskt vin under måltiden? Lill Lill Lundgren håller i alla trådarna så det kommer att bli bra, mycket bra. Medlemmarna fick sedan ställa frågor om alla VSF:s 68 böcker. Så många har de blivit och mer kommer det att bli. En återskapad mordplats Text: Monika Stenlund Foto: Clas Göran Carlsson Roland Frenzel förklarar hur polisen har arbetat förr och hur den arbetar nu En klassisk kask dock inte drickbar Skötte man sig inte kunde man få smaka på batongen Bevismaterial i fallet Peter Mangs Radioutrustning av äldre modell Så chevaleresk kunde polisen kosta på sig att vara mot fotgängare förr i tiden Bevismaterial från mordet på utrikesminister Anna Lindh Konung Gustav III:s dödsmask efter mordet på Operan 16 mars 1772 7
Avsändare: HomanSällskapet c/o Monika Stenlund Strindbergsgatan 32 115 31 Stockholm Jultider för Johan Kristian Homan Det snöade lappvantar över Gamla Stan. Ett uttryck från Närke när Johan Kristian var barn. Snön bäddade in staden med sitt vita täcke. Det började lacka mot jul även om det bara var november månad. Johan Kristian och Francine hans sambo, delsbo eller vad det kallas hade tagit en helg hos hennes föräldrar på Björkesta, slottet vid Båvens strand i Sörmland. De hade haft en lugn och skön helg men de hade också varit till skogen och hämtat lingonris. Francine och hennes mor Claudette hade sedan suttit en hel eftermiddag och bundit dörrkransar med röda sidenband. När det gällde dessa kransar var det massproduktion för Slottets alla dörrar skulle ha en och Francine vill ha till Lützengatan och Johan Kristian till Köpmantorget. Vidare hade Johan Kristian huggit granris till sina skyltfönster och han tog även så att det skulle räcka till altanen hemma. Granklädd altan med antigen en ljusslinga eller en utegran som han huggit. Stod granen ute behövde han inte möblera om hemma. Men skulle det bli en innegran fick han göra lite omändringar för att ha plats för granen. Uppe på Stortorget hade årets Julmarknad precis startat och skulle hålla på till Julafton. Här kan man handla rökta korvar och en favorit Forbondekorv från Färila i Hälsingland. Glögg serveras och sockervadd tillverkas på plats. Det finns marknadskarameller och polkagrisar för att inte tala om marsipan. Härliga grisar doppade i choklad. Handstöpta ljus inte att förglömma. Det är en tradition i Stockholm att hela skolklasser kommer hit strax före det begynnande jullovet och går runt bland stånden och handlar godis, för det blir mest sådant. Fortsätter man ned för Kåkbrinken kommer man till Christoffers Blommor. Här handlar Johan Kristian hyacinter i vitt, rosa och blått, mest för doftens skull. Han brukar få med sig tulpaner både vita och röda. Han sätter dem i de fina tennstopen. Ett stop brukar stå i skyltfönstret på en mörkblå sammetsduk. Det gör sig mycket bra. Har Cléo tid och lust så ligger hon också på duken mycket dekorativt vill jag påstå. Den andra buketten följer med upp i bostaden. I farfars gamla tennstop placerat på matbordet är det jul även här. Julmaten behövde Johan Kristian inte bry sig om längre. Man firade jul på Björkesta, en gammaldags jul med både tomte och släde till julottan. Så länge man kan minnas har man ätit julmiddagen i det gamla slottsköket. Här glänser de nyputsade kopparkärlen vackert i de levande ljusens sken. På den gamla vedspisen stod det varma. Små vältrillade köttbullar, hemlagad julkorv, Janssons frestelse riklig med ansjovis, revbenspjäll och både rödkål och brunkål för dem som föredrog detta. På långa bänken fanns Glasmästarsill, senapssill, vitlökssill och strömming i alla de former både inlagda och som lådor. Lax både gravad, rökt och inkokt inte att förglömma. Mitt på matbordet tronade ett stort grishuvud och med ett stort rött äpple i munnen. En härlig griljerad julskinka trängdes med rökta korvar, pressylta och hemlagad dansk leverpastej. Rödbetor från egen odling och hemlagad senap som greven själv hade malt fröna med en kanonkula. Detta var hans bidrag till julbordet. Bäska droppar hade Johan Kristian tillverkat. Ja, inte hembränt, men han kryddade köpt brännvin med malört som stod till sig i hans köksfönster. Alltid mycket uppskattat och framför allt gott! Sedan alla julkakor och andra gotter som Francine och Claudette hjälpes åt med. På stora gårdar och slott fanns förr i tiden massor av tjänstefolk. Nu var enda hjälpen diskmaskin och dammsugare. Man kan säga att tiderna förändras. Nej, det här går inte tänkte Johan Kristian. Jag har ju massor av arbete att göra. Smycka skyltfönstren och klä in altanräcket med granris. Allt måste hinnas innan det blir för kallt och för mycket snö. Med detta tackar Johan Kristian Homan och jag för ännu ett år. God jul och Gott nytt år till er alla Monika Stenlund