TENTAMEN JUBN07, Allmän Avtalsrätt Datum: Tid: 9:00-13:00 Plats: Seminarierummet

TENTAMEN JUBN07, Allmän Avtalsrätt Datum: 2013-11-01 Tid: 9:00-13:00 Plats: Seminarierummet Examinator: Ola Svensson Tillåtna hjälpmedel: Lagtext, rättsfallsregister (se nedan). Som lagtext räknas även artikelsamlingarna Unidroit Principles of International Commercial Contracts 2004 utan kommentarer, Principles of European Contract Law utan kommentarer samt Draft Common Frame of Reference (se kursens hemsida). Vidare räknas som lagtext Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal utan kommentarer (se kursens hemsida). Bilaga 1 till rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder (den s.k. svarta listan) utgör lagtext. Även Christina Ramberg Avtalslagen 2010 får medtas utan kommentarer. Tillåtna anteckningar: Alla typer av anteckningar i medförd lagbok. Att anteckningar endast får göras i medförd lagbok innebär att anteckningar inte får ha gjorts i medtagna SFS-kopior och liknande. Anteckningar får enbart förekomma i en lagbok. Som anteckningar i lagbok räknas även egenhändigt utformade anteckningar för hand eller i maskinstil om minst 11 punkter som förts in på ett papper som i sin helhet klistrats in på ett tomt utrymme i lagboken. Sådana papper får däremot inte klistrars in i lagboken på ett sådant sätt att de täcker någon form av tryckt text, dvs. rättigheten i fråga gäller endast tomma utrymmen i lagboken. Vidare gäller att ett inklistrat papper inte får vara större än den sida på vilket det klistrats in. Anteckningar får vidare inte göras i fristående komplement (tillägg) till lagbok. Artikelsamlingarna Unidroit Principles of International Commercial Contracts 2004 och Principles of European Contract Law får som ovan angivits endast medtas utan kommentarer och anteckningar (se Tillåtna hjälpmedel). Samma sak gäller det ovan nämnda rådsdirektivet. När det gäller DCFR får anteckningar som har anknytning till artiklarna på sidan ifråga göras i marginalen, dock ej på baksidan till någon av de utskrivna sidorna. Rättsfallsregister: Rättsfallsregister i lagbok får kopieras. En student som har tagit med sig Nordstedts blå lagbok får alltså kopiera upp rättsfallsregistret i den röda lagboken (Thomson Fakta). Vidare får utan kommentarer rättsfallsingresser kopieras från Zeteo och tas med, inklusive de hänvisningar till andra rättsfall som kan finnas inom parantes direkt under ingressen. Däremot får inte någon annan del av rättsfallstexten kopieras och tas med, dvs. rättigheten i fråga gäller alltså endast sådan text utan kommentarer som angivits i föregående mening. Som ovan påpekats får anteckningar endast göras i en lagbok. No name test. Rättningen sker anonymt. Ange tillämpliga lagrum och motivera dina svar väl! Skrivningsresultatet kommer att anslås med skrivningsnumret på kursens hemsida. Tid och plats för skrivningsgenomgång kommer att anslås på kursens hemsida. Efter skrivningsgenomgången har du möjlighet att till examinator inkomma med skriftliga synpunkter på rättningen. Rättningsprinciper: Skrivningen består av fyra frågor. Varje korrekt besvarad fråga kan ge maximalt 10 poäng. Därutöver tillkommer poäng för deltagande i projektet (maximalt 5 p (om förutsättningarna för erhållande av projektpoäng, se utdelat material)). Skrivningen i förening med projekten kan alltså maximalt ge 45 p. Betygsgränser: B=22-26 poäng Ba=27-32 poäng AB=minst 33 poäng

OBS! Om terminsräkning ej har uppvisats vid skrivningstillfället måste det göras snarast hos studieadministratören. Skrivningsresultatet meddelas inte förrän terminsräkning har visats upp. Skrivningsnummer Lycka till!

Fråga 1 Journalisten Angelika Friman är medlem i klubben Akvariefiskarnas vänner. Hon har varit på några av klubbens möten och valdes vid årsmötet i våras till revisorssuppleant. Den 3 september får hon i uppdrag av klubbens ordförande Olga Bernhardsson att utforma en 25- sidig broschyr som beskriver klubbens verksamhet. Angelika utför uppdraget och broschyren delas därefter ut till ett stort antal hushåll i Lund under oktober månad. När Angelika kräver betalning för det utförda arbetet invänder Olga att det är praxis i klubben att medlemmarna inte tar betalt för det arbete som de utför för klubben. Angelika svarar att hon utgick från att hon skulle få skälig ersättning när hon åtog sig arbetet och framhåller att det vara fråga om ett journalistiskt arbete som utförts fackmässigt och som inte vilken medlem som helst av klubben hade kunnat utföra. A. Gör en rättslig bedömning av tvisten mellan parterna! Utgå från att Olga hade behörighet att ge uppdraget till Angelika! Beata Nordström, som nyligen startat en liten restaurang, har för sin näringsverksamhet köpt ett kylskåp av Sixten Larsson som äger ett företag som säljer sådana skåp. I det avtal som parterna undertecknat står att Sixtens allmänna leveransvillkor gäller mellan parterna. Efter det att kylskåpet avlämnats uppmärksammar emellertid Beata att det är behäftat med ett mycket allvarligt fel som inte går att avhjälpa. När Beata kontaktar Sixten och meddelar att hon häver köpet svarar Sixten att Beata saknar rätt att häva köpet och som stöd för detta påstående pekar han på punkt 20 i hans allmänna leveransvillkor, där det under rubriken Felpåföljder står Om den sålda varan är felaktig har köparen rätt att få felet kostnadsfritt avhjälpt av säljaren. Beata blir då arg och säger att hon har kvar sin rätt att häva enligt köplagen. Vidare säger hon att hon kommer att skicka en stämningsansökan till tingsrätten, varpå Sixten svarar att tvisten ska lösas av juristen Josefin Olsson. Som stöd för detta påstående pekar han på punkt 30 i hans allmänna leveransvillkor, där det under rubriken Övrigt står I händelse av tvist mellan parterna ska frågan om varan är felaktig och verkan därav bestämmas efter säljarens val av allmän domstol eller av juristen Josefin Olsson. B. Medför punkt 20 i Sixtens allmänna avtalsvillkor att Beata saknar rätt att häva köpet? Kan Sixten med framgång hävda att tvisten ska avgöras av juristen Josefin Olsson? Analysera olika tänkbara argument och aspekter som kan ha betydelse för besvarandet av frågorna!

Fråga 2 Den 1 september kommer Göte Hillertz och Amanda Hermansson muntligen överens om att Amanda ska få köpa fastigheten Svanen 4:5 i Eslövs kommun av Göte och att de ska träffas den 5 oktober hos Göte för att skriva på köpekontraktet. När Göte frågar Amanda om han kan lita på att hon fullföljer överenskommelsen svarar hon Visst Göte, jag tycker jättemycket om fastigheten och pengar det har jag så att det räcker. Tre dagar senare köper emellertid Amanda en fastighet i Svedala i stället, vilket gör att hon inte längre är intresserad av att köpa Götes fastighet. Hon bryr sig dock inte om att berätta detta för Göte. När Göte den 5 oktober ringer upp Amanda och undrar när hon kommer får han dock reda på att hon inte vill köpa hans fastighet. Han kräver då att Amanda ska ersätta den förlust han lider på grund av att han en vecka tidigare avstod från att sälja fastigheten till Lilian Persson för ett fördelaktigt pris. Amanda svarar att Göte tog en medveten risk när han litade på henne och att hon inte gärna kan hållas ansvarig för en överenskommelse som inte är juridiskt bindande. Det skulle ju innebära att formkravet i jordabalken urholkas, tillägger hon. A. Gör en rättslig bedömning av tvisten mellan parterna! Beatrice Andersson har som förmedlare medverkat till att ett avtal om hyra har slutits mellan fabrikör Viktoria Herbertsson och Uthyrarna AB. Avtalet innebär att Viktoria för att rationalisera sin näringsverksamhet hyr en dator av märket High Tech Datora av Uthyrarna från den 1 mars 2013 till den 1 mars 2016. Det var Uthyrarna som anlitade Beatrice. I det avtal som bolaget och Beatrice undertecknade anges följande Provision till Beatrice Andersson för förmedling av hyreskontrakt mellan Viktoria Herbertsson och Uthyrarna AB: Fyra procent av betald hyra. Den 1 november 2013 säljer Uthyrarna datorn i fråga till Viktoria. Samtidigt kommer parterna överens om att hyresavtalet omedelbart ska upphöra att gälla. Med hänsyn till det inträffade är Uthyrarna endast villigt att till Beatrice betala fyra procent av betald hyra fram till den 1 november 2013. Beatrice protesterar dock och kräver att hon därutöver ska få ersättning för utebliven provision på grund av att hyresavtalet upphört i förtid. B. Gör en rättslig bedömning av tvisten mellan parterna! Hur hade du bedömt rättsläget om hyresavtalet upphört i förtid på grund av att Uthyrarna hävt avtalet i följd av att Viktoria vanvårdat den uthyrda egendomen och inte betalat hyran i tid (i övrigt antas förhållandena vara oförändrade)?

Fråga 3 Företaget Sporting Events är ett företag som bland annat ordnar biljardkvällar tre kvällar i veckan i Malmö. För att få delta under en spelkväll krävs det att man antingen betalar en viss avgift eller kan uppvisa en årskort. Vid ett besök på klubben den 7 augusti 2012 blir gymnasieadjunkten Kristina Lovars så hänförd att hon köper ett årskort. Kristinas intresse för spelet svalnar emellertid redan efter någon månad och hon tycker dessutom att resorna blir för långa (hon bor i Simrishamn). Hon slutar därför att delta i spelet och bestämmer sig för att aldrig mer köpa något årskort, något som hon också muntligen berättar för Sporting Events ägare och VD Henrietta Filipsson när hon stöter på henne någon gång under juni 2013. Den 7 juli 2013 får Kristina emellertid en räkning av Sporting Events, där det står att hennes årskort förnyats och att det nu gäller till den 7 augusti 2014 samt att hon är skyldig att snarast betala för det förnyade årskortet. Kristina kontaktar omgående Henrietta och meddelar att hon redan i juni sagt ifrån att hon inte ville förnya kortet. Henrietta tar då fram en handling benämnd Årskortsbestämmelser och pekar på punkt 29, där det under rubriken Bra att veta står Årskortet förlängs ytterligare ett år om inte innehavaren senast två månader före årskortets utgång skriftligen meddelar att han eller hon inte vill få det förnyat. Om uppsägningen inkommer för sent har innehavaren dock möjlighet att mot en särskild avbeställningsavgift om 50 % av priset säga upp avtalet med omedelbar verkan. Henrietta påpekar vidare att det finns en hänvisning till årskortsbestämmelserna på det årskort som Kristina köpte 2012 och att Kristina fått ett exemplar av bestämmelserna i samband med avtalets ingående. Du kan ju också utnyttja din avbeställningsrätt enligt punkt 28, tillägger hon. Kristina svarar dock att hon varken anser sig vara skyldig att betala för ett nytt årskort eller att betala någon avbeställningsavgift för att komma ifrån avtalet. Efter samtalet med Henrietta söker Kristina tröst hos sin livskamrat, den pensionerade infanterimajoren Herman Götze. Herman tycker att Kristina ska uppsöka en advokat, något som hans lilla katt Cessan nickar instämmande till. Gör en rättslig bedömning av tvisten mellan parterna! Redogör för olika tänkbara argument och aspekter som är av betydelse för den rättsliga bedömningen av avtalsvillkor av det aktuella slaget!

Fråga 4 Mikael Ruotsi har i artikeln Kan skiljeklausuler i kommersiella förhållanden vara oskäliga? analyserat frågan i vad mån skiljeklausuler kan vara oskäliga mellan näringsidkare. Artikeln är införd i Juridisk Tidskrift 2007/08 och ingår i Studiematerialet. I sin analys utgår Ruotsi från ett hovrättsfall (Ö 7083-05) och gör jämförelser med annan rättspraxis på området. A. Vilket mönster går det enligt Ruotsi att utläsa ur HD:s rättspraxis när det gäller frågan om en skiljeklausul är att betrakta som oskälig mellan näringsidkare? Hur anser han att det ovan nämnda hovrättsfallet förhåller sig till rättspraxis på området? Johnny Herre har i artikeln Rättsverkan av passivitet vid mottagande av avtalsbekräftelse analyserat rättsfallet NJA 2006 s. 638. Artikeln är införd i Juridisk Tidskrift 2008/09 och ingår i Studiematerialet. I det nämnda rättsfallet etablerar HD en regel för verkan av passivitet vid mottagande av en avtalsbekräftelse. I sin artikel beskriver Herre rekvisiten i denna regel. I slutet av artikeln riktar dock Herre kritik mot HD:s bedömning i ett visst avseende B. Redogör för innehållet i den regel om verkan av passivitet vid mottagande av en avtalsbekräftelse som HD etablerar i det nämnda rättsfallet! C. Redogör för Herres kritik mot HD:s bedömning! I artikeln Ekvivalensprincipen och jämkning av långvariga avtal skiljer Rolf Dotevall mellan det han kallar för objektiv och subjektiv obalans mellan parternas prestationer. Artikeln är införd i Svensk Juristtidning 2002 och ingår i Studiematerialet. D. Vad avser Dotevall med subjektiv och objektiv obalans i den nämnda artikeln och vilken av dessa obalanser anser han ska ligga till grund för bedömningen av om avtalsbalansen rubbats på grund av ändrade förhållanden?

Typsvar till skrivningen i Allmän Avtalsrätt, JUB07, den 1 november 2013 Fråga 1 1a. Frågan är om Angelika har rätt till ersättning för sitt arbete. Visserligen avtalade parterna inte uttryckligen om att Angelika skulle få betalt. Av detta följer emellertid inte att avtalet är benefikt, alltså att det ska utföras utan vederlag. Angelika hävdar också att hon utgick från att hon skulle få betalt och att hon sålunda inte hade någon benefik avsikt. Olga å andra sidan gör gällande att det är praxis i klubben att medlemmarna inte tar betalt för det arbete som de utför för klubben. Eftersom det inte tycks föreligga någon gemensam partsvilja uppstår frågan om någon av parterna insett eller borde ha insett att motparten hade en avvikande mening om avtalets innebörd (tillämpning av dolus alternativ culpamodellen). Vad som kan tala för att Olga insett eller bort inse Angelikas uppfattning är att Angelika utfört arbetet fackmässigt och att klubben utnyttjat Angelikas yrkesmässiga kompetens (broschyren är 25 sidor och Agelika hävdar att den inte kunnat utföras av vem som helst). Det är vidare inte säkert att praxisen att utföra arbetet gratis omfattar uppgifter av det aktuella slaget och i vilket fall som helst går det att diskutera i vilken mån som Angelika bort känna till praxisen i fråga, vilket också påverkar bedömningen av vad Olga bort inse. Den typ av fakta som talar för att Olga insett eller bort inse Angelikas uppfattning talar vidare för att Angelika varit i god tro, alltså att hon inte insett eller bort inse Olgas uppfattning. Resultatet blir då att avtalet tolkas i enlighet med Angelikas uppfattning. Tilläggas kan att medan dolusmodellen ostridigt gäller i svensk rätt är det något osäkrare vilket utrymme som culpamodellen ska ges. Om tvisten inte kan slitas med hjälp av partinriktad tolkning går det att använda objektiverad tolkning och utfyllning. Den typ av fakta som nämnts ovan (fackmässigt utfört och utnyttjande av yrkeskompetens) talar för att avtalet ska tolkas som oneröst och i så fall är det rimligt att Angelika ska få skälig ersättning för utfört arbete (jfr t.ex. 45 köplagen, 36 konsumenttjänstlagen och ekvivalensprincipen). Att hon ska få skälig ersättning, exempelvis ersättning enligt gängse marknadspris, följer alltså av en utfyllning av avtalet med hjälp av allmänna rättsgrundsatser om skälig ersättning för utfört arbete. (4 p.) 1b. Den första frågan gäller här om punkt 20 i Sixtens allmänna leveransvillkor medför att Beata saknar rätt att häva köpet. Det finns en hänvisning i avtalet till Sixtens allmänna leveransvillkor och förutsatt att villkoren är lättillgängliga så är det inkorporerade. När det gäller betungande eller oväntade villkor krävs dock att dessa särskilt klargjorts för motparten för att får verkan. Huruvida punkt 20 är ett betungande villkor är beroende av hur det tolkas. Om man som Sixten tolkar villkoret så att det på ett uttömmande sätt anger vilka påföljder som kan göras gällande är så fallet. Att Beata inte skulle kunna häva när ett mycket allvarligt fel inte går att avhjälpa måste uppfattas som betungande, hon skulle ju då betala fullt ut för något som kanske inte är mycket värt. Att inte kunna häva i ett sådant läge utgör också en betydande avvikelse från dispositiv rätt (jfr 37 och 39 köplagen). Det kan också hävdas att villkoret framstår som oväntat (det tillhör inte vanligheterna att ha med ett sådant villkor). Det finns vidare inget som tyder på att Sixten blivit upplyst om punkt 20 innan avtalets ingående eller att han kompenserats i något annat avseende. Resultatet blir att punkt 20 inte är införlivat i avtalet. Även om punkt 20 är införlivat i avtalet kan det vidare hävdas att det i vart fall ska lämnas utan avseende eftersom det är oskäligt enligt 36 avtalslagen med stöd av de ovan anförda argumenten för att det är betungande. Möjligen kan det faktum att Beata nyligen startat en liten restaurant tyda på att hon intar en underlägsen ställning, vilket ytterligare talar för att punkt 20 inte ska vara inkorporerat eller lämnas utan avseende som oskäligt enligt 36 avtalslagen (skyddsprincipen). Det kan dock hävdas att punkt 20 inte ska tolkas som Sixten gör gällande. Det kan nämligen göras gällande att villkoret inte ska uppfattas så att det ger en uttömmande beskrivning av vilka felpåföljder som kan göras gällande, vilket skapar ett utrymme för att avtalet fylls ut med hjälp av köplagens regler om hävning. Till stöd för en sådan tolkning av villkoret talar särskild en norminriktad tolkning (alltså att man ska tolka friskrivningsklausuler restriktivt) och en skälighetsinriktad tolkning (se de argument för att villkoret är betungande som angetts ovan). Det kan vidare hävdas att det förnuftiga syftet med villkoret inte är att Beata ska stå helt utan påföljder för det fall det inte går att avhjälpa ett allvarligt fel i kylskåpet (ändamålsinriktad tolkning). Om punkt 20 tolkas så att det inte innebär en friskrivning från köplagens regler om hävning blir resultatet att det inte längre är betungande och oväntat, vilket gör att

det kan införlivas i avtalet utan några särskilda krav på klargörande. Vidare kan det inte heller betraktas som oskäligt enligt 36 avtalslagen. Eftersom inget tyder på att punkt 20 diskuterats mellan parterna eller att Beata ens känt till villkoret innan avtalets ingående är det svårt att tillämpa en partsinriktad tolkning. Den andra frågan gäller om Sixten med framgång kan hävda att tvisten ska avgöras av juristen Josefin Olsson. Även här kan frågan ställas om punkt 30 (tvisteklausulen) är inkorporerad i avtalet. Visserligen har HD som huvudregel mellan näringsidkare framhållit att en skiljeklausul varken är betungande eller överraskande (NJA 1980 s. 46). Detta hindrar dock inte att en annan lösning med hänsyn till omständigheterna kan vara befogad i det särskilda fallet. Även om ett tvistevillkor inkorporeras kvarstår också möjligheten att lämna villkoret utan avseende med stöd av 36 avtalslagen. I vårt fall är det främst två aspekter som gör att tvistevillkoret kan framstå som betungande och oskäligt. För det första är det utformat som en ensam bestämmanderättsklausul. Sixten ges ju möjlighet att välja mellan att få tvisten avgjord av allmän domstol eller av juristen Josefin Olsson (jfr HD:s kritiska anmärkningar om valrättigheter av detta slag i NJA 1979 s. 666). För det andra utgör alternativet till allmän domstol inte ett sedvanligt skiljeförfarande utan att tvisten ska avgöras av en person (Josefin Olsson) som redan på förhand är utsedd av den ena parten (Sixten). En sådan bestämmelse är betänklig i ett rättssäkerhetsperspektiv eftersom det finns en risk för ett Josefin Olsson inte handlägger tvisten på ett tillräckligt opartiskt sätt. När det gäller skiljeklausuler kan dessa ibland vara kostsamma för den ena parten. Huruvida så är fallet här framgår inte. Det är fullt möjligt att tvisten till en begränsad kostnad kan slitas av Josefin. Problemet med att anlita Josefin är alltså inte att det behöver vara dyrt utan att det finns en risk för partiskhet. Av betydelse för bedömningen är vidare att det inte finns något som tyder på att Sixten särskilt upplyst om punkt 30 före avtalets ingående och att Beata möjligen kan inta en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Resultatet blir att det finns skäl som talar för att punkt 30 antingen inte anses som inkorporerad eller att den lämnas utan avseende på grund av att den är oskälig enligt 36 avtalslagen. (6 p.) Fråga 2 2a. Frågan är om Amanda ska ersätta den förlust som Göte lider på grund av att han sålt fastigheten till Lilian Persson. Parterna har visserligen muntligen kommit överens om att Amanda ska köpa fastigheten den 5 oktober. Denna överenskommelse är emellertid inte juridiskt bindande eftersom den inte uppfyller formkraven i Jordabalken 4 kap 1, vilket innebär att Göte inte kan får ersättning på grund av att Amanda gjort ett avtalsbrott. Däremot kan det hävdas att Amanda ska bli skyldig att betala ersättning på grund av reglerna om culpa in contrahendo. I NJA 2012 s. 1095 framhåller HD att det inte finns något absolut hinder mot att lägga allmänna lojalitetshänsyn till grund för en rätt till ersättning enligt principerna om culpa in contrahendo också när det gäller fastighetsköp. Om en köpare av oaktsamhet skapat en befogad tillit hos säljaren om att ett bindande avtal om fastighetsköp har ingåtts eller kommer att ingås och har säljaren drabbats av kostnader eller annan skada därför att han handlat på grundval av denna tillit, så bör det beroende på de närmare omständigheterna kunna medföra skyldighet att utge skadestånd enligt tillitsintresset (motsvarande ansvar har en säljare). I vårt fall kan det hävdas att Amanda genom den muntliga överenskommelsen och genom svaret Visst Göte, jag tycket jättemycket om fastigheten och pengar det har jag så det räcker till Götes skapat en befogat tillit hos Göte. Huruvida Amanda vid tiden för överenskommelsen ingick denna i god tro och då hade för avsikt att hålla den framgår inte. Däremot köper hon enbart tre dagar senare en annan fastighet i Svedala. Det kan hävdas att Amanda i detta läge utan oskäligt uppehåll borde ha kontaktat Göte och meddelat att hon inte längre hade för avsikt att köpa Götes fastighet. Även om Götes och Amandas tidigare förbindelse inte var juridiskt bindande innebar den muntliga överenskommelsen att de markerade att de var inställda på att Amanda skulle köpa Götes fastighet och att en lojalitetsplikt uppstått för Amanda att meddela Göte om det inträffade något som gjorde att hon inte längre var intresserad av köpet (jfr NJA 1990 s. 745, NJA 1978 s. 147 och NJA 1963 s. 105). Att då inte upplysa Göte om köpet av fastigheten i Svedala måste uppfattas som oaktsamt. Om en avtalspart gjort sig skyldig till culpa in contrahendo i samband med ett planerat fastighetsköp är han enligt HD skyldig att betala ersättning till motparten enligt tillitsintresset (negativa kontraktsintresset). Detta skadestånd ska försätta den skadelidande i samma ekonomiska situation som

om något vilseledande inte hade ägt rum. Enligt HD ingår i detta skadestånd ersättning för så kallade dispositionsförluster, alltså sådana förluster som säljaren har gjort genom att ha vidtagit eller låtit bli att vidta rättsliga dispositioner i tillit till det förutsatta avtalet. En sådan förlust kan uppkomma för säljaren om han har avböjt att träffa ett fördelaktigt avtal med någon annan i förlitan på att avtalet med den första köparen skulle komma till stånd. I vårt fall blir resultatet att Amanda på grund av culpa in contrahendo kan bli skyldig att ersätta den förlust som Göte lider på grund av att han sålt fastigheten till Lilian Persson. Denna hade kunnat undvikas om Amanda i tid upplyst Göte om köpet av fastigheten i Svedala. (5 p.) 2b. I detta fall uppkommer frågan om Beatrice ska få ersättning för utebliven provision på grund av att hyresavtalet upphört i förtid. Om vi enbart utgår från en språkinriktad tolkning och anser att avtalet ska tolkas motsatsvis är så fallet. Uthyrarna har ju enligt en rent språklig tolkning enbart åtagit sig att betala provision på betald hyra. En möjlighet är att tillämpa dolus- eller culpamodellen. Det är emellertid inte säkert att Beatrice uppmärksammat frågan vid avtalets ingående och att det finns underlag för en partsinriktad tolkning. Om det inte finns underlag för partsinriktad tolkning kan hänsyn tas till ändamålet med avtalet och skälighetsöverväganden. En jämförelse kan göras med NJA 1975 s. 463. I detta fall ansåg HD att pappersbrukets skyldighet att betala hyra till banken även omfattade köpeskillingen i den mån denna hade karaktären av ersättning för den överenskomna hyran. I det aktuella fallet kan Beatrice göra gällande att hennes rätt till provision även ska omfatta provision för den del av köpeskillingen som utgör ersättning för hyra. Som grund för en sådan utfyllning (eller omtolkning) av avtalet kan just ligga ändamåls- och skälighetsöverväganden. Det kan hävdas att det förnuftiga syftet med avtalet inte gärna kan vara att Beatrice ska gå miste om provision genom att Uthyrarna säljer datorn till Viktoria. Detta skulle ju innebära att Uthyrarna ges en möjlighet att kringgå avtalet och göra en obehörig vinst på Beatrice bekostnad. Om uthyrarna hävt avtalet i följd av att Viktoria vanvårdat den uthyrda egendomen och inte betalat hyran i tid är situationen en annan. Avtalet kan visserligen sägas bygga på förutsättningen att avtalet skulle bestå hyrestiden ut. Eftersom ersättningen till Beatrice inte ska utgå med ett fast belopp utan bestämts till 4 % av betald hyra talar detta dock för att hon ska bära risken för att avtalet upphör i förtid. Detta innebär inte att hon alltid bär risken för att så blir fallet. Som ovan framgått är det mindre närliggande att hon ska bära risken om betalningarna av hyran upphör i förtid på grund av att Sixten försöker kringgå provisionsbestämmelsen genom att sälja datorn till Viktoria. Det kan däremot hävdas att det förnuftiga syftet med provisionsbestämmelsen är att Beatrice ska bära risken för att avtalet upphör om anledningen till detta är att Uthyrarna häver på grund av att Viktoria gjort sig skyldig till ett avtalsbrott eller i vart fall på grund av ett förhållande som Uthyrarna inte kan råda över och Uthyrarna inte erhåller något substitut för hyran. (5 p.) Fråga 3 En första fråga som uppkommer är om punkt 29 är inkorporerat i avtalet. Av berättelsen framgår visserligen att det fanns en hänvisning till årskortsbestämmelserna på det årskort som Kristina köpte och att hon fått ett exemplar i samband med avtalets ingående. För betungande och oväntade villkor krävs dock att dessa klargörs på ett tydligt sätt för motparten och det kan ifrågasättas om detta klargörandekrav är uppfyllt. Förutom att punkt 29 kan uppfattas som betungande (se nedan) så har den en undanskymd placering och är intagen under den något missvisande rubriken Bra att veta. Om klargörandekravet inte är uppfyllt blir resultatet att Kristina inte är bunden av någon förlängning eftersom punkt 20 inte ens utgör en del av avtalet mellan parterna. Vidare kan det hävdas att punkt 29 är oskälig enligt 36 avtalslagen. Eftersom Kristina är en konsument kan hon sägas inta en underlägsen ställning enligt andra stycket, vilket också ökar möjligheterna att uppfatta villkoret som oskäligt. Även enligt 36 avtalslagen är det av betydelse för bedömningen att punkt 29 inte diskuterats mellan parterna och att Kristina inte blivit upplyst om dess innebörd,

I punkt 29 första meningen anges att årskortet förlängs ytterligare ett år om inte innehavaren senast två månader före årskortets utgång skriftligen meddelar att han eller hon inte vill förnya kortet. Vid en bedömning av denna bestämmelse kan olika aspekter beaktas. I artikel 3.3. i rådets direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal anges att ett avtalsvillkor som inte varit föremål för individuell förhandling ska anses vara oskäligt om det i strid mot kravet på god sed medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten (jfr 11 Avtalsvillkorslagen för konsumenter) och att bilagan innehåller en vägledande, inte uttömmande lista på oskäliga avtalsvillkor. I bilagan 1h nämns villkoret att automatiskt förlänga ett avtal med bestämd varaktighet om konsumenten inte uttalar sig häremot, när sista dagen för konsumenten att framföra att han inte önskar förlänga avtalet ligger oskäligt tidigt. I vårt fall ska uppsägningen ske senast två månader före årskortets utgång. Det kan göras gällande att detta är omotiverat tidigt i ett avtal av det föreliggande slaget (jfr RH 2011:20). Vidare har marknadsdomstolen framhållit att ett krav på att en uppsägning ska vara skriftlig är oskäligt enligt avtalsvillkorslagen för konsumenter (se t.ex. MD 2002:23), vilket gör att kravet på skriftlig uppsägning strider mot Marknadsdomstolens bedömning. Att så är fallet är även av intresse för den civilrättsliga bedömningen enligt 36 avtalslagen (jfr RH 2011:20). I NJA 2012 s. 776 framhöll HD vidare att hänsyn måste tas till konsumentens intresse av att avtalet förlängs, med vilken tid förlängningen sker och betydelsen av att näringsidkaren i rimlig tid och i lämplig form påminner konsumenten om att uppsägning ska ske och konsekvenserna av en utebliven betalning. Domstolen framhöll också att en löptid om ett år gör att det kan vara svårt för konsumenten att komma ihåg att säga upp avtalet i tid, vilket kan leda till en oönskad avtalsförlängning utan möjlighet att under den tiden frånträda avtalet. I vårt fall kan det ifrågasättas om Kristina har något större behov av att årskortet förlängs. Vidare är förlängningstiden ett år och Sporting Events har trots detta inte påmint Kristina i rimlig tid och i lämplig form om att uppsägning ska ske. Vidare framgår det av frågan att Kristina under juni månad berättat för Henrietta att hon aldrig mer tänkte köpa något årskort. Trots detta avstod Henrietta från att upplysa henne om punkt 29 i årskortsbestämmelserna, vilket kan uppfattas som ett illojalt handlande. Med tanke på att Marknadsdomstolen uppfattar ett krav på skriftlig uppsägning som oskäligt, att Kristina berättade för Henrietta att hon inte tänkte köpa något nytt årskort lång tid före det att årskortet löpte ut och att Henriette förhöll sig passiv kan det hävdas att Kristina muntligen sagt upp förlängningen redan i juni månad. Bestämmelsen om avbeställning i punkt 29 andra meningen leder visserligen till att Kristina ges en möjlighet att frånträda avtalet om hon försummar att iaktta uppsägningsvillkoren i första meningen. Det kan dock hävdas att denna möjlighet inte är tillräcklig för att göra uppsägningsvillkoren i första meningen skäliga. Avbeställningsbestämmelsen innebär ju att Kristina skulle få betala 50 % av priset för att komma från avtalet trots att hon muntligen i juni berättat för Henrietta att hon inte ville förnya årskortet och trots att hon omgående efter det att hon fått räkningen den 7 juli kontaktat Henrietta och meddelat att hon inte vill ha någon förlängning. Vidare har punkt 29 (inklusive andra meningen) inte klargjort på ett tydligt sätt i samband med avtalets ingående (se ovan) och som ovan framgått har Kristina inte påmints om uppsägningstiden och så vidare. Av betydelse för bedömningen är också om Sporting Events kan visa att ett frånträdande ger upphov till kostnader för företaget som står i rimlig proportion till avgiftens storlek (jfr 42 konsumenttjänstlagen som HD hänvisar till i NJA 2012 s. 776). Om man kommer fram till att uppsägningsvillkoren i punkt 29 första meningen inte är inkorporerade i avtalet eller ska lämnas utan avseende därför att de är oskäliga enligt 36 avtalslagen blir följden att det inte sker någon automatisk förlängning av avtalstiden och i så fall ska självfallet Kristina inte behöver betala någon avbeställningsavgift enligt andra meningen. (10 p.) Fråga 4 4a. Enligt Ruotsi kan ett förenklat mönster utläsas ur HD:s rättspraxis innebärande att en skiljeklausul är betungande om den, vid en jämförelse med en rättegång, ger upphov till väsentligt högre nettoprocesskostnad. Det krävs dock tillkommande omständigheter, huvudsakligen genom att en parts bristande ekonomiska resurser tvingar denne att avstå från att få sin sak prövad samt att parten då bedöms ha samma skyddsbehov som en konsument. Beträffande det refererade hovrättsfallet anser Routsi att det med hänsyn till att musikerna saknade ekonomiska resurser kunde antas att de inte kunde få sin sak prövad genom skiljeförfarande. Förvisso framhöll hovrätten att skiljeklausulen inte

var oskälig då den framförhandlats av branschorganisationer. Ruotsi anser dock inte att hovrättens beslut var övertygande och i överensstämmelse med tidigare praxis. (3 p.) 4b. Den regel som HD tillämpade i NJA 2006 s. 638 innebär att 21 lagen om handelsagentur genom en analogi upphöjts till en allmän rättsgrundsats i kommersiella avtal. Regeln innebär att om det förts förhandlingar mellan näringsidkare, den ena skickat en bekräftelse på att ett avtal ingåtts till den andra och mottagaren av bekräftelsen inte reklamerar utan oskäligt uppehåll så anses avtal ha kommit till stånd enligt bekräftelsens innehåll om inte mottagaren av bekräftelsen lyckas bevisa att något avtal inte har ingåtts (presumtionsverkan). (3 p.) 4c. Herre anser att Landstinget när det erhöll dokument som benämndes Slutlig överenskommelse för underskrift inte av detta borde förstå att fråga var om en bekräftelse av ett ingånget avtal. Anledningen till detta var att Landstinget innan sänt ett e-brev till läkarens ombud, där landstingets ombud bland annat framhöll att hon var tacksam om läkarens ombud upprättade ett avtalsförslag. Herre är alltså kritisk mot HD beträffande tolkningen av det dokument som översändes till Landstinget i januari. Han framhåller att en sådan rättstillämpning riskerar att skapa en viss osäkerhet för alla de som efterfrågar förslag till avtal och som i retur erhåller ett dokument för underskrift. (Herre går dock inte in på frågan om Landstingen ändå skulle ha varit bunden enligt kombinationsmodellen (6 2 st. och 9 avtalslagen i förening, se vad Håstad tillade för egen del). (2 p.)) 4d. Med subjektiv obalans avser Dotevall att det har skett en avvikelse från den avtalsbalans som parterna har kommit överens om vid avtalsslutet. Med objektiv obalans avser han däremot att det skett en avvikelse från en objektiv måttstock, exempelvis det gängse priset för en vara eller en tjänst eller - om detta inte är möjligt förhållanden som produktionskostnader och den aktuella vinstmarginalen. Enligt Dotevall är det den subjektiva obalansen som ska ligga till grund för bedömningen av om avtalsbalansen har rubbats på grund av ändrade förhållanden. (2 p.)