JUBN07 Allmän avtalsrätt TYPSVAR ORDINARIE TENTAMEN HT 2016

Transkript

1 JUBN07 Allmän avtalsrätt TYPSVAR ORDINARIE TENTAMEN HT 2016 Tid: Torsdag 27 oktober 2016, kl Plats: Tetra Laval Examinator: Ola Svensson Tillåtna hjälpmedel: Se nästa sida Examination: Tentan består av fyra frågor. Varje korrekt besvarad fråga kan ge max 10 poäng. Därutöver tillkommer poäng för deltagande i projektet (max 5 poäng (om förutsättningarna för erhållande av projektpoäng, se utdelat material)). Tentan i förening med projekten kan alltså totalt ge 45 p. Anteckna ditt skrivningsnummer här och spara detta blad! Betygsgränser: B = poäng BA = poäng AB = poäng Resultat anslås med ditt skrivningsnummer på kurshemsidan 18 november Digital tentamenskod: Du ska alltid logga in med ditt STiL-id vid en digital tentamen. Ditt personliga STiL-id anger du där DigiExam efterfrågar ett Student code. Du ska alltid skriva ditt examinationsnummer samt de fyra sista siffrorna i ditt personnummer överst i svaret på varje ny fråga. Om legitimation ej uppvisas vid skrivningstillfället får studenten inte skriva tentamen. Ange tillämpliga lagrum och motivera dina svar väl! Tid och plats för skrivningsgenomgång kommer att anslås på kursens hemsida. Du har därefter möjlighet att till examinator inkomma med skriftliga synpunkter på rättningen. Skrivningsnumret och de fyra sista siffrorna i Ditt personnummer skall anges på alla blad i samtliga svarshäften. Omslagssidan kommer att skiljas från svarsformulären innan dessa överlämnas till rättande lärare för anonym rättning. Ditt namn förblir okänt för lärarna under rättning. Lycka till!

2 Tillåtna hjälpmedel: Lagtext, rättsfallsregister (se nedan). Som lagtext räknas även artikelsamlingarna Unidroit Principles of International Commercial Contracts 2004 utan kommentarer, Principles of European Contract Law utan kommentarer samt Draft Common Frame of Reference (se kursens hemsida). Vidare räknas som lagtext Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal utan kommentarer (se kursens hemsida). Bilaga 1 till rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder (den s.k. svarta listan) utgör lagtext. Även Christina Ramberg Avtalslagen 2010 får medtas utan kommentarer. Tillåtna anteckningar: Alla typer av anteckningar i medförd lagbok. Att anteckningar endast får göras i medförd lagbok innebär att anteckningar inte får ha gjorts i medtagna SFS-kopior och liknande. Anteckningar får enbart förekomma i en lagbok. Som anteckningar i lagbok räknas även egenhändigt utformade anteckningar för hand eller i maskinstil om minst 11 punkter som förts in på ett papper som i sin helhet klistrats in på ett tomt utrymme i lagboken. Sådana papper får däremot inte klistras in i lagboken på ett sådant sätt att de täcker någon form av tryckt text, dvs. rättigheten i fråga gäller endast tomma utrymmen i lagboken. Vidare gäller att ett inklistrat papper inte får vara större än den sida på vilket det klistrats in. Anteckningar får vidare inte göras i fristående komplement (tillägg) till lagbok. Artikelsamlingarna Unidroit Principles of International Commercial Contracts 2004 och Principles of European Contract Law får som ovan angivits endast medtas utan kommentarer och anteckningar (se Tillåtna hjälpmedel). Samma sak gäller det ovan nämnda rådsdirektivet. När det gäller DCFR får anteckningar som har anknytning till artiklarna på sidan ifråga göras i marginalen, dock ej på baksidan till någon av de utskrivna sidorna. Rättsfallsregister: Rättsfallsregister i lagbok får kopieras. En student som har tagit med sig Nordstedts blå lagbok får alltså kopiera upp rättsfallsregistret i den röda lagboken (Thomson Fakta). Vidare får utan kommentarer rättsfallsingresser kopieras från Zeteo och tas med, inklusive de hänvisningar till andra rättsfall som kan finnas inom parantes direkt under ingressen. Däremot får inte någon annan del av rättsfallstexten kopieras och tas med, dvs. rättigheten i fråga gäller alltså endast sådan text utan kommentarer som angivits i föregående mening. Som ovan påpekats får anteckningar endast göras i en lagbok.

3 FRÅGA 1 Amanda Löwen äger ett företag som tillverkar knappnålar. I början av januari beger sig Amanda till Moderna Produkters affärslokaler i Malmö för att köpa en tillverkningsmaskin för sin näringsverksamhet. I receptionen får Amanda beskedet att hon kan kontakta Moderna Produkters verksamhetschef för Malmödivisionen Hjalmar Hillman. Efter att ha samtalat med Hjalmar några gånger och inspekterat de maskiner som Moderna Produkter har till salu bestämmer sig Amanda för att köpa en maskin som kallas Knappnålsgiganten och som kostar kronor. Ett köpeavtal om maskinen ingås därefter genom att Amanda och Hjalmar undertecknar ett skriftligt kontrakt. Under Hjalmars namnteckning står att han i egenskap av verksamhetschef för Malmödivisionen undertecknar kontraktet för Moderna Produkters räkning. Maskinen avlämnas emellertid inte på utsatt tid, vilket ger upphov till stora förluster för Amandas företag. Amanda kontaktar därför Hjalmar och kräver att Moderna Produkter ersätter hennes företag för de förluster som det lider på grund av dröjsmålet med maskinens avlämnande. Hon vill dock behålla maskinen eftersom hon tycker att den tillverkar bra knappnålar. Efter att ha förhandlat med Amanda en tid skriver Hjalmar på en handling, där det står att han för Moderna Produkter räkning förpliktar bolaget att betala 1,5 miljoner kronor i skadestånd till Amandas företag. När Moderna Produkters ägare, Angelika Friman, får reda på vad som hänt kontaktar hon Amanda och hävdar att köpet är ogiltigt med motiveringen att Hjalmar saknat behörighet att för Moderna Produkters räkning sälja en maskin av det aktuella slaget. Vidare gör hon gällande att Hjalmar saknat behörighet att förplikta bolaget att betala skadeståndet i fråga till Amanda. Amanda protesterar och hävdar att hon utgått från att Hjalmar var behörig att rättshandla för Moderna Produkters räkning i de nämnda avseendena och att Angelika måste ha insett att Hjalmar kunde uppfattas som behörig i dessa avseenden eller att Angelika åtminstone borde ha insett detta och därmed uppträtt oaktsamt. Amanda understryker att Moderna Produkter har ett ansvar för hur det organiserar sin verksamhet. Amanda anser att köpet är giltigt och att Moderna Produkter är skyldigt att betala skadeståndet om 1,5 miljoner. Hon tillägger dock att hon i vart fall anser att hon är berättigad till någon form av ersättning på grund av att hon förlitat sig på Hjalmars handlande. Påpekas kan att Moderna Produkter är ett landsomfattande företag med huvudkontor i Stockholm Gör en rättslig bedömning av tvisten mellan parterna! Kommentera parternas påståenden och begrunda olika möjligheter! Analysera olika tänkbara argument och vilken inverkan de kan ha på bedömningen!

4 TYPSVAR FRÅGA 1 I detta fall gäller tvisten om Hjalmar var behörig att för Moderna Produkters räkning dels sälja en maskin kallad Knappnålsgiganten till Amanda för , dels förplikta bolaget att betala 1,5 miljoner i skadestånd till Amanda som ersättning för de förluster som hon lidit på grund av dröjsmål med maskinens avlämnande. En första möjlighet är att Hjalmar har en allmän ställningsfullmakt enligt 10 andra stycket avtalslagen. Detta kräver dock att han i följd av anställningen intar en ställning som på grund av lag eller sedvänja ger upphov till en behörighet att rättshandla på de nämnda sätten (se lagtexten). Av frågan framgår inte om det finns en sådan sedvänja, vilket gör att det inte går att avgöra om det förelåg en allmän ställningsfullmakt för honom enligt 10 andra stycket för att rättshandla för Moderna Produkters räkning. 1 En ytterligare möjlighet är att det förelegat vad som Högsta domstolen numera kallar för en tillitsfullmakt. Den närmare innebörden av denna fullmakt har beskrivits i NJA 2014 s. 684 (som behandlats på ett seminarium). Kännetecknande för en tillitsfullmakt är att huvudmannen skapar en befogad tillit hos tredje man om att han företräds av en behörig företrädare. I det nämnda rättsfallet gjorde domstolen några uttalande om behörigheten hos en chefsperson. Det framhölls att om det rör sig om en väl avgränsad och självständig verksamhetsdel och chefspositionen tydliggjorts utåt, så har i regel tredje man anledning att utgå från att verksamhetschefen har behörighet att företa sådana rättshandlingar som normalt vidtas för och i verksamhetsgrenens vardagliga fortgång även om denna behörighet inte följer av sedvänjan. Högsta domstolen uppställer emellertid utöver ett krav på befogad tillit ett härrörandekrav innebärande att de omständigheter som ligger till grund för tredje mans befogade tillit kan knytas till huvudmannen och att denne måste ha haft en erforderlig insikt om att omständigheterna skulle kunna föranleda en tredje man att hysa befogad tillit. Enligt Högsta domstolen är detta rekvisit också i regel uppfyllt när det gäller verksamhetsgrenens normala verksamhet. Detta innebär att det kan hävdas att Hjalmar (som var verksamhetschef) hade behörighet att sälja maskinen till Amanda eftersom det kan hävdas att sådana köp faller inom ramen för verksamhetsgrenens vardagliga fortgång. Eftersom det kan göras gällande att Angelika måste ha insett att en kund har fog att uppfatta vardagliga köp av det nämnda slaget som fallande inom verksamhetschefens behörighet är även härröranderekvisitet uppfyllt för Amandas köp av maskinen. Däremot går det knappast att hävdas att Amanda haft en befogad tillit till att Hjalmar skulle ha rätt att förplikta Moderna Produkter att betala skadeståndet. Åtagande av detta slag kräver typiskt sett för att anknyta till NJA 2014 s. 684 överväganden som inte är av vardaglig natur. Resultatet blir att Amanda inte haft någon befogad tillit. Visserligen ska vid fastställandet av den befogade tilliten hänsyn även tas till omständigheterna i övrigt (se uppräkningen av olika typer av aspekter i NJA 2014 s. 684 punkt 15 och 16, jfr NJA 2013 s. 659). Det finns dock inget som tyder på att Amanda med hänsyn till omständigheterna i övrigt skulle ha haft en befogad tillit. Om kravet på befogad tillit inte är uppfyllt föreligger ingen tillitsfullmakt. 1 Att det inte fanns någon behörighet grundat på lag kan vi dock utgå från.

5 Amanda tillägger att hon i vart fall anser att hon är berättigad till någon form av ersättning på grund av att hon förlitat sig på Hjalmars handlande. 2 Om Hjalmar haft en tillitsfullmakt att sälja maskinen och Amanda lidit en förlust på grund av dröjsmål med maskinens avlämnande har Amanda självfallet rätt till ersättning enligt köplagens regler om Hjalmar saknat behörighet att förplikta bolaget att betala skadestånd om 1,5 miljoner kronor. Hjalmar ansvarar vidare enligt 25 avtalslagen för att han har erforderlig fullmakt och kan - om vissa rekvisit är uppfyllda - bli skyldig att ersätta Amanda den skada som hon lider på grund av att Hjalmars utfästelse inte är gällande gentemot huvudmannen: om exempelvis det belopp som Amanda kan få ut med stöd av köplagen är lägre än det belopp som Hjalmar utfäst kan hon då kräva Hjalmar på mellanskillnaden. Enligt 25 är dock Hjalmar inte skadeståndsskyldig om Amanda insåg eller borde ha insett att fullmakt inte fanns. Om det är så att Amanda inte haft fog att uppfatta Hjalmar som fullmäktig (avsaknad av befogad tillit) framstår det vidare som rimligt att hävda att god-tros rekvisitet i 25 inte är uppfyllt och att någon ersättning inte kan utgå med stöd av detta lagrum. I NJA 2014 s. 614 uppmärksammade Högsta domstolen ytterligare en möjlighet. Som framgått krävs att härröranderekvisitet ska vara uppfyllt för att en tillitsfullmakt ska kunna binda huvudmannen, vilket innebär att denne måste ha haft en erforderlig insikt. Om insiktrekvisitet inte är uppfyllt och huvudmannen enbart på ett oaktsamt sätt framkallat en befogad tillit kan dock huvudmannen bli skadeståndsskyldig på grund av culpa in contrahendo. Visserligen gick domstolen inte närmare in på skadeståndets omfattning, men det kan hävdas att det mest närliggande är ett att huvudmannen ska ersätta det så kallade tillitsintresset eller negativa kontraktsintresset (se vad Stefan Lindskog tillade för egen del punkt 5 ff., jfr vad C. Stridsberg skriver i Tillitsfullmakter, JT s. 619 (på s. 623 f.). Ett ansvar för culpa in contrahendo för Moderna Produkter skulle alltså kunna uppkomma om Amanda haft en befogad tillit samtidigt som Moderna Produkter enbart av oaktsamhet orsakat denna tillit. (10 p.) 2 Vad som framhålls är självfallet även relevant om Hjalmar (mot förmodan) skulle sakna behörighet att sälja maskinen.

6 FRÅGA 2 Svea Götessons äger en liten godisfabrik i Skanör. Sixten Hillertz, som äger en renoveringsfirma, åtar sig i slutet av september att renovera Sveas fabrikslokaler. På förfrågan uppger Sixten att priset för renoveringsarbetena är 1 miljon kronor. Denna uppgift inflyter också i det skriftliga avtal som parterna undertecknar. I det skriftliga avtalet anges vidare att Sixten Hillertz allmänna leveransvillkor gäller mellan parterna. När renoveringsarbetena en tid därefter är utförda kräver Sixten att Svea ska betala 1,5 miljoner kronor för arbetena. När Svea protesterar och hävdar att det avtalade priset är 1 miljon kronor pekar Sixten på punkt 20 i sina leveransvillkor, där det under rubriken Force majeure står Om kostnaderna för renoveringsarbetena fördyras har Sixten Hillertz rätt att justera priset i motsvarande mån. Sixten påpekar att han kan styrka att kostnaderna för arbetena ökat med 0,5 miljoner kronor och att det är praxis inom renoveringsbranschen att renoveraren har rätt att debitera kostnadsökningar. Svea svarar att hon inte fått något exemplar av leveransvillkoren och att hon inte känner till vad som utgör praxis inom renoveringsbranschen. Vidare påstår Svea att renoveringsarbetena är behäftade med allvarliga fel och mycket klantigt utförda. Svea kräver därför att Sixten dels ska avhjälpa felen kostnadsfritt, dels ersätta henne för de förluster hon lider på grund av felen. Sixten medger att hon kan kräva detta med stöd av dispositiv rätt, men tillägger att hans ansvar är begränsat i hans leveransvillkor. Han hänvisar dels till punkt 23, där det under rubriken Påföljder vid fel står Om arbetena är felaktiga är Sixten Hillertz skyldig att snarast avhjälpa felen, dels till punkt 35, där det under rubriken Meddelanden och kostnad står Kunden ska reklamera inom skälig tid efter det att fel i de utförda arbetena upptäckts eller bort upptäckas, kostnad som ska betalas är 25 % efter anmälan, inspektion och avhjälpande. Enligt Sixten innebär detta att han visserligen åtagit sig att avhjälpa felen, men att Svea som motprestation är skyldig att betala 25 % av avhjälpningskostnaden. Beträffande skadeståndskravet påstår Sixten att han friskrivit sig från detta eftersom det i ingressen till leveransvillkoren står att villkoren reglerar parternas rättigheter och skyldigheter och det under punkt 50 (den sista punkten) står att kunden genom att ha läst igenom villkoren blivit informerad om alla sina rättigheter. Sixten hävdar att eftersom villkoren inte innehåller något om rätt till skadestånd blir följden att Svea inte kan kräva någon ersättning för sina förluster. Gör en rättslig bedömning av tvisten mellan parterna! Kommentera parternas påståenden och begrunda olika möjligheter! Analysera olika tänkbara argument och vilken inverkan de kan ha på bedömningen!

7 TYPSVAR FRÅGA 2 I frågan har parterna olika uppfattningar om det avtalade priset. Medan Svea anser att det avtalade priset är 1 miljon kronor anser Sixten att det avtalade priset på grund av fördyrade kostnader stigit till 1, 5 miljoner kronor. En möjlighet är att tillämpa partsinriktad tolkning. Sixten har på förfrågan uppgett att priset var 1 miljon kronor. Denna uppgift inflöt också i avtalet mellan parterna utan reservationer och hänvisningen till Sixtens leveransvillkor för inte tankarna till någon form av prisuppräkningsklausul. Svea kan därför hävda dels att Sixten insett eller bort inse att hon utgick ifrån att det angivna priset var ett fast pris, dels att hon inte insett eller bort inse att Sixten var av en annan uppfattning. Resultatet blir att 1 miljon kronor anses som avtalat pris (tillämpning av dolus- eller culpamodellen). Visserligen gör Sixten gällande att det är vanligt inom branschen att renoveraren har rätt att debitera kostnadsökningar, men Amanda invänder att hon inte kände till vad som utgör praxis inom renoveringsbranschen och att Sixten borde ha förstått detta. En partsinriktad tolkning går före en branschinriktad tolkning. Vidare kan det ifrågasättas om de allmänna villkoren har inkorporerats. Avtalet innehåller visserligen en hänvisning till Sixtens allmänna leveransvillkor, men det krävs dessutom att de är lättillgängliga. Huruvida så är fallet framgår inte av frågan. Vidare gäller det att överraskande och betungande klausuler ska klargöras på ett tydligt sätt för motparten för att bli gällande. Svea kan hävda att punkt 20 i leveransvillkoren både är överraskande och betungande, med tanke på att avtalet innehåller ett bestämt pris utan reservationer och att villkoret medför en höjning av priset med 50 %. Jämför också skrivet går före tryckt (se t.ex. Bernitz s. 92). Fördyrningsklausulen har vidare förts in under rubriken Force majeure, vilket gör att det i vart fall kan hävdas att endast kostnadsökningar som beror på force-majeure händelser får påverka priset (systeminriktad tolkning) och det framgår inte av frågan om kostnadsökningarna beror på sådana händelser. Renoveringsarbetena fördyras i punkt 20 är vidare ett vagt rekvisit som kan ge utrymme för betydande osäkerhet om hur kostnadsökningarna närmare ska fastslås. När det gäller frågan om Sixten ska avhjälpa felen kostnadsfritt kan det hävdas att det inte finns något underlag för någon partsinriktad tolkning eftersom Svea inte tagit del av villkoren och de inte blivit föremål för någon diskussion mellan parterna i samband med avtalets ingående. Det går dock att tolka Sixtens leveransvillkor utifrån en objektiverad tolkning. Beträffande punkt 23 ger en språkinriktad tolkning inte något besked om vem som ska som stå för avhjälpningskostnaderna. Detta medför att dispositiv blir gällande, alltså att avhjälpandet ska ske kostnadsfritt. Sixten hänvisar emellertid också till punkt 35, där det under rubriken Meddelanden och kostnad står att kunden ska reklamera inom skälig tid efter det att fel i de utförda arbetena upptäckts eller bort upptäckas och att kostnad som ska betalas är 25 % efter anmälan, inspektion och avhjälpande. Enligt Sixten innebär detta att Svea är skyldig att betala 25 % av avhjälpningskostnaden. Visserligen talar en systeminriktad tolkning för att hänsyn ska tas till båda punkterna. En norminriktad tolkning, alltså en tolkning mot bakgrund av dispositiv rätt, föreskriver dock att vid oklarhet den dispositiva rätten ska gälla, vilket innebär att Sixten har en klargörandeplikt om han vill göra gällande att avhjälpandet inte ska ske kostnadsfritt. Det kan ifrågasättas om denna plikt är uppfyllt. I punkt 23 hänvisas inte till någon senare punkt. Detta innebär att det kan framstå som överraskande för Svea att det senare i villkoren (punkt 35) finns en reglering innebärande att hon skulle stå för en del av avhjälpningskostnaderna. Vidare är rubriken till punkt 35 allmänt hållen och leder inte tankarna till avhjälpningskostnader och det framstår som något otydligt vad det är för kostnad om 25 % som ska betalas. Vid en samlad bedömning skulle det därför kunna hävdas att Sixten inte på ett tillräckligt tydligt sätt friskrivit sig från dispositiv rätt avseende avhjälpandekostnaderna. Det finns inte heller något som tyder på att en ändamålsinriktad eller

8 skälighetsinriktad tolkning (se nedan) skulle leda till något annat resultat. Oklarhetsregeln kan vidare åberopas som ett förstärkande skäl med tanke på att Sixten är den part som utformat texten och ligger närmare att bära ansvaret för oklarhet i villkoren. Det torde inte heller när det gäller frågan om Svea ska få ersättning för sina förluster finnas något underlag för en partsinriktad tolkning (jfr föregående stycke). Däremot går det att tillämpa norminriktad tolkning, vilket innebär att Sixten på ett tydligt sätt måste ha klargjort för Svea att han friskrivit sig från skadeståndsskyldighet. Sixten hänvisar till ingressen, där det står att villkoren reglerar parternas rättigheter och skyldigheter, och punkt 50, där det står att kunden genom att ha läst igenom villkoren blivit informerad om alla sina rättigheter. Han anser att eftersom villkoren inte innehåller någon rätt till skadestånd så kan Svea inte kräva någon ersättning för sina förluster. Visserligen kan Sixten utifrån en rent språkinriktad tolkning hävda att ordet alla anger att villkoren innehåller en uttömmande beskrivning av kundens rättigheter. Det kan dock hävdas att detta inte är en tillräckligt tydlig markering för att så är fallet. Det kan nämligen göras gällande att den som läser texten lätt kan bibringas uppfattningen att ordet alla enbart gäller rättigheter enligt leveransvillkoren, vilket är förenligt med att kunden därutöver kan ha rättigheter enligt dispositiv rätt. Det finns inte något som tyder på att en systeminriktad, ändamålsinriktad eller skälighetsinriktad tolkning skulle leda till något annat resultat. Även i detta fall kan oklarhetsregeln anföras som ett förstärkande skäl. Av frågan framgår vidare att arbetena är mycket klantigt utförda. Detta för tankarna till att felen orsakats av grov vårdslöshet från Sixtens sida. Eftersom en part inte kan friskriva sig från uppsåtligt eller grovt vårdslöst handlande innebär detta att en friskrivning från skadestånd kan åsidosättas med hjälp av 36 avtalslagen. Samma sak torde gälla en friskrivning från att avhjälpa felen kostnadsfritt. Det står vidare i frågan att felen är mycket allvarliga. Detta kan anföras som ett förstärkande skäl för att åsidosätta friskrivningarna i fråga med stöd av generalklausulen, något som särskilt gäller om det är fråga om tjänstens kärnområde. Sixten gör vidare gällande att det inte endast är fråga om en beloppsbegränsning av skadeståndsansvaret utan om en totalfriskrivning, något som också påverkar bedömningen av om det är fråga om en oskälig friskrivning (jfr t.ex. MD 1995:3 (som behandlats på ett seminarium) om friskrivning från rimlig ersättning för direkt skada). De nämnda aspekterna kan dock beaktas redan inom ramen för en skälighetsinriktad tolkning. Som ovan framhållits kan det vidare ifrågasättas om Sixtens allmänna leveransvillkor har inkorporerats i avtalet mellan parterna. Om villkoren mot förmodan skulle tolkas på det sätt som Sixten hävdar kan alltså resultatet ändå bli att de inte är en del av avtalet eftersom de är oväntade och betungande och Sixten inte på ett tillräckligt tydligt sätt uppfyllt sin klargörandeplikt. (10 p.)

9 FRÅGA 3 Olga Josefsson har arrenderat jordbruksmark av Simrishamns kommun. För en tid sedan avstod Olga rätten till förlängning av arrendet i ett förlikningsavtal med kommunen. Bakgrunden var att kommunens företrädare med bestämdhet uppgivit att marken i fråga inom en snar framtid skulle användas för bebyggelse och alltså inte längre för jordbruk. På grund av planändring tog dock kommunen inte området i anspråk för bebyggelse. Detta inträffade en kort tid efter avtalsslutet. I stället kom kommunen att erbjuda en annan jordbrukare att arrendera marken. När Olga fick reda på det inträffade kontaktade hon omgående kommunens företrädare och gjorde gällande att förlikningsavtalet är ogiltigt. A. Vilka tänkbara grunder kan Olga åberopa till stöd för sin uppfattning att förlikningsavtalet är ogiltigt? Utgå i ditt svar från den allmänna avtalsrätten och bortse från rent arrenderättsliga bestämmelser och liknande! Arnold Lavesson har under hela sitt liv samlat på gamla mynt. Han har dock blivit alltmer förvirrad och särskilt under de senaste veckorna har hans psykiska tillstånd försämrats. När en av Arnolds bekanta, universitetsadjunkten Beata Hallman, är på besök tar Arnold fram en låda med mynt och säger Den här ska du ha, det är du minsann värd. Beata blir förvånad men accepterar erbjudandet och tar myntlådan med sig. När Arnolds dotter Klara får reda på det inträffade kontaktar hon Beata och hävdar att gåvan är ogiltig. Hon berättar också hur olycklig Arnold har blivit. Beata svarar att gåvan är bindande enligt gåvolagens regler eftersom den överlämnats till henne. Hon påstår också att hon mottagit gåvan i god tro, vilket Klara dock bestrider. B. Vilka tänkbara grunder kan Arnold åberopa till grund för uppfattningen att gåvan ska ogiltigförklaras? Tilläggas kan att lådan med mynt är värd cirka kronor.

10 TYPSVAR FRÅGA 3 A. En möjlighet är att Olga åberopar att avtalet är ogiltigt på grund av svek enligt 30 avtalslagen. Detta förutsätter dock att kommunens företrädare haft uppsåt att vilseleda Olga. Huruvida så är fallet framgår inte av fråga. Om företrädarna inte kände till planändringen vid avtalets ingående kan Olga inte heller åberopa att avtalet är ogiltigt på grund av att företrädarna handlat i strid mot tro och heder enligt 33 avtalslagen. Däremot kan Olga åberopa förutsättningsläran. Hon kan hävda att hon utgick från att marken skulle användas för bebyggelse i enlighet med markplaneringen, att denna förutsättning var väsentlig (hon skulle inte ha ingått avtalet om hon känt till det rätta förhållandet), att kommunen insett eller i vart fal bort inse detta samt att kommunen efter en särskild riskprövning är närmast att bära ansvaret för att förutsättningen brustit. Beträffande riskprövningen kan Olga göra gällande att även om kommunens företrädare inte gjort sig skyldiga till svek så har de ändå ett rättsligt ansvar för de lämnade uppgifterna om att marken skulle användas för bebyggelse (enuntiation). Vidare kan hon anföra att kommunen haft större möjligheter att överblicka markplaneringen än Olga. Se bedömningen i NJA 1981 s. 269, där Högsta domstolen fastslog att kommunen varit närmare att bära risken för förutsättningens felslående även om den inte varit oaktsam. Det kan inte heller med hänsyn till omständigheterna anses som betungande att arrendet består. Planändringen inträffade en kort tid efter avtalsslutet och kommunen hade inte tagit marken i anspråk för något särskilt ändamål (jfr NJA 1981 s. 269). (5 p.) B. En möjlighet är att Arnold åberopar att gåvan är ogiltig med stöd av 1924 års lag om ogiltighet av avtal ingångna under påverkan av en psykisk störning. Detta är vidare en stark ogiltighetsgrund, vilket innebär att Arnold kan frigöra sig även om Beata var i god tro. Lagen är emellertid endast tillämplig i allvarligare typer av fall. Om Arnolds psykiska tillstånd var av ett lindrigare slag uppkommer frågan om han kan åberopa att gåvan är ogiltig enligt 33 avtalslagen, alltså att det skulle strida mot tro och heder att åberopa gåvan med hänsyn till att han saknade möjlighet att klart bedöma gåvans innebörd och konsekvenser vid dess tillkomst. Detta förutsätter dock att Beata måste antas ha haft vetskap om Arnolds tillstånd. Huruvida så var fallet framgår inte med säkerhet av frågan. Medan Beata hävdar att hon var i god tro bestrider Arnolds dotter att så var fallet. Hänsyn får tas till hur synbart det var för Beata att Arnold var förvirrad, hur pass insatt hon var i myntsamlingens värde och så vidare. Om rekvisiten i 33 inte är uppfyllda fullt ut kan möjligen 36 avtalslagen tillämpas för att lämna avtalet utan avseende. Bestämmelsen i 31 avtalslagen om ocker kan dock inte tillämpas eftersom Beata inte på ett aktivt sätt framkallat gåvan (jfr NJA 1981 s. 718 (som vi behandlat på ett seminarium)). (5 p.)

11 FRÅGA 4 I ett uppmärksammat rättsfall, NJA 2009 s. 672 (som vi gått igenom på ett seminarium), tog Högsta domstolen ställning till frågan om uppsägningstiden i återförsäljaravtal. Christina Ramberg har behandlat fallet i artikeln Uppsägningstid vid långvariga samarbetsavtal, SvJT 2010 s. 94 (som omfattas av läshänvisningarna i kursen Allmän avtalsrätt). A. Beskriv - utifrån Christina Rambergs artikel - vilka argument och rättskällor som låg till grund för Högsta domstolens ställningstagande! Axel Adlercreutz har i en artikel behandlat frågan om rättsverkan av brutna avtalsförhandlingar. I artikeln presenterar Adlercreutz ett eget lösningsförslag om när skadestånd ska kunna utgå vid brutna avtalsförhandlingar. Ett utdrag av artikeln omfattas av läshänvisningarna för kursen Allmän avtalsrätt, se A. Adlercreutz Rättsverkan av brutna avtalsförhandlingar och andra fall av ofullständiga avtal (om letters of intent, principöverenskommelser m.m.), SvJT s. 493 (s ). Av detta utdrag framgår det lösningsförslag som Adlercreutz presenterat. B. Redogör för det förslag som Axel Adlercreutz har lagt fram i artikeln! Mikael Ruotsi har i artikeln Kan skiljeklausuler i kommersiella förhållanden vara oskäliga?, Juridisk Tidskrift s. 167, refererat ett fall från Svea Hovrätt (Ö ). Artikeln omfattas av läshänvisningarna för kursen Allmän avtalsrätt. Ruotsi är kritisk inställd till hovrättens dom. Han anser bland annat att domstolen avgjorde fallet på tveksamma grunder och att det är beklagligt att Högsta domstolen inte meddelade prövningstillstånd. C. Redogör för Ruotsis kritik av domen från Svea hovrätt! Näringsidkaren Elenor Birgersson äger ett företag och har låtit organisera sin verksamhet på ett sådant sätt att hon låter sina försäljare ta emot anbud från kunderna för hennes räkning. Anbuden ska därefter vidarebefordras till Elenor för godkännande. D. Vilken betydelse har försäljarnas insikt vid tolkningen av de avtal som ingås genom att Elenor accepterar de anbud som försäljarna vidarebefordrat till henne från kunderna?

12 TYPSVAR FRÅGA 4 A. Ramberg framhåller att domen i NJA 2009 s. 672 är av stor betydelse för all civilrätt eftersom Högsta domstolen ger en bild av vilka argument och rättskällor som ligger till grund för ett avgörande där innehållet i allmänna principer ska bedömas. Hon anger att om det saknas lagstöd kan man framföra följande: (1) Analogier till närliggande lagar som inspirationskälla; Högsta domstolen hänvisade till kommissionslagen, handelsagentlagen och lagen om handelsbolag och enkla bolag, (2) ändamålsöverväganden; Högsta domstolen tog hänsyn till affärsmässiga realiteter av olika slag, (3) Standardavtalspraxis; Högsta domstolen hänvisade till EÅ 84 och EÅ 04, (4) Rättspraxis, Högsta domstolen hänvisade till ett notisfall (NJA 1989 A7) och visade att praxis kan förändras, (5) Lagar och rättspraxis i andra länder: Högsta domstolen hänvisade till vad som gäller i Belgien och USA, (6) Soft Law: Högsta domstolen ägnade ett längre avsnitt åt DCFR och dess reglering av återförsäljaravtal och man får intrycket att domstolen tagit intryck av vad som står där (se domstolens framställning om vilka aspekter som ska beaktas (t.ex. tid, gjorda investeringar, rimliga alternativ och handelsbruk). Ramberg framhåller vidare att lojalitetsargumentation inte tycks ha fått någon självständig funktion utan bakats in i vad som utgör en skälig uppsägningstid (jfr. dock Munukkas artikel). (3 p.) B. Adlercreutz är skeptisk mot att en culpabedömning är utslagsgivande. Han ifrågasätter om ett handlande måste vara klandervärt för att skadestånd ska utgå och anser att i stället för eller snarare som en komplettering till en culpabedömning i en snäv mening så bör utgångspunkten för bedömningen vara vad som utgör en rimlig riskfördelning mellan parterna. Han skriver att ibland bör en rimlig riskfördelning kunna framtolkas ur parternas beteende och han anser också att ett delat ansvar ibland kan vara en lämplig lösning. (2 p.) C. När det gäller hovrättsfallet i fråga (Ö ) framhåller Ruotsi att det med hänsyn till att musikerna saknade ekonomiska resurser kunde antas att de inte kunde få sin sak prövad genom ett skiljeförfarande. Visserligen fastslog hovrätten att skiljeklausulen inte var oskälig då den förhandlats fram av branschorganisationer. Ruotsi anser dock att domstolens hänvisning till NJA 1983 s. 510 är missvisande med hänsyn till beloppsbegränsningen i detta fall. Han anser vidare att hovrättens beslut inte var övertygande och ligga i linje med tidigare praxis (han tycker exempelvis att mycket talade för att musikerna var i behov av samma skydd som en konsument). Han framhåller att det är anmärkningsvärt att HD inte beviljade prövningstillstånd i målet för att få till stånd ett klargörande. Han framhåller att HD hade haft en utmärkt möjlighet att klargöra betydelsen av tidigare praxis. (3 p.) D. I NJA 1986 s. 596 (som vi behandlat på ett seminarium) framhöll HD att om en näringsidkare organiserar sin verksamhet så att försäljare tar upp anbud från konsumenter för näringsidkarens räkning med uppgift att vidarebefordra anbuden till näringsidkaren, bör vid tolkningen av träffat avtal utgångspunkten vara, att vad försäljaren insett eller bort inse om konsumentens uppfattning rörande avtalets innehåll tillräknas näringsidkaren. I rättsfallet talas enbart om försäljning till konsumenter, men det kan antas att uttalandet kan ha en mer generell giltighet. Alltså vad försäljarna insett eller bort inse om konsumenternas uppfattning tillräknas Hilda. (2 p.)