Fiskbestånd, fiskrekrytering och fiske i inre Bråviken.

1 2017-11-13 SKUTAB Fiskbestånd, fiskrekrytering och fiske i inre Bråviken. Bedömning av effekter av sprängning, muddring och dumpning av muddermassor vid utbyggnaden av Norrköpings hamn. Olof Sandström Skärgårdsutveckling SKUTAB AB

2 Innehåll 1. BAKGRUND... 3 2. TEKNISK BESKRIVNING... 4 3. FISKBESTÅND, FISKREKRYTERING OCH FISKE I INRE BRÅVIKEN... 4 3.1. LEKOMRÅDEN... 4 3.2. ÅRSYNGELTÄTHETER... 5 3.3. FISKREKRYTERING I TILLRINNANDE VATTENDRAG... 6 3.4. DE VUXNA FISKBESTÅNDEN... 6 3.5. FISKET... 8 4. KONSEKVENSER VID TILLBYGGNADEN AV NY HAMN VID PAMPUSKAJEN... 9 4.1. SPRÄNGNING OCH PÅLNING... 9 4.2. MUDDRING OCH DEPONERING... 10 4.3. KONSEKVENSER FÖR FISKE... 11 5. SKYDDSÅTGÄRDER... 12 6. KOMPENSATIONSÅTGÄRDER... 12 7. UNDERLAG FÖR BERÄKNING AV FISKEAVGIFT... 12 8. SAMMANFATTANDE BEDÖMNING AV KONSEKVENSER... 13 9. LITTERATUR... 13

3 Fiskbestånd, fiskrekrytering och fiske i inre Bråviken. Bedömning av effekter av sprängning, muddring och dumpning av muddermassor vid utbyggnaden av Norrköpings hamn. 1. Bakgrund Norrköpings kommun avser utveckla hamnverksamheten i Pampushamnen på Händelö. Kajen vid Pampusterminalen ska byggas ut och hamnbassängen utvidgas och muddras ned till erforderligt djup för de fartyg som kan komma att trafikera kajen. En närmare beskrivning av projektet ges i tillståndsansökan Bilaga A, Teknisk beskrivning. Åtgärderna kräver tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kapitlet miljöbalken från Mark och miljödomstolen. Den planerade verksamheten är av sådan omfattning, att den kan orsaka skador på den marina miljön och fisket. I denna rapport ges en bedömning av risken för effekter på fiskbestånd, fiskrekrytering och fiske i det område av inre Bråviken som berörs av arbetet (figur 1). dumpningsområde Hamnutbyggnad Figur. 1. Det nya hamnområdet (inringat) med muddringar och utfyllningar samt dumpningsområdet (grönstreckat).

4 2. Teknisk beskrivning Här ges endast en översiktlig beskrivning av den planerade verksamheten som bakgrund till bedömningen av konsekvenser. Den befintliga kajen ska förlängas ca 640 m och nya kajer ska byggas. Dykdalber ska anläggas. Den västra delen av hamnbassängen (ca 340 m) fördjupas till -10,4 m medan övriga delar fördjupas till samma djup som i den befintliga hamnbassängen, -14,2 m. Det innebär att cirka hälften av nya bassängen muddras ned till -14,2 m och resterande del får djupet -10,4 m. Hamnbassängen utanför befintliga kajer kommer att breddas med ca 30 m och få samma djup som befintlig bassäng, -14,2 m. Totalt beräknas volymen massor som behöver muddras till ca 2,5 Mm 3. Huvuddelen av massorna utgörs av lera, och en mindre del, ca 6 %, av morän och berg. Uppkomna muddermassor kommer att dumpas i havet upp till 14 m djup i ett tidigare använt dumpningsområde nordost om Esterön i Bråviken Förorenade muddermassor med föroreningsnivå motsvarande avvikelseklasserna 4 och 5 kommer att läggas på landdeponi. Muddring och schaktning beräknas pågå under ett till två år. En utfyllnad kommer att göras i det nya hamnområdet, vilken täcker över de befintliga bottnarna. 3. Fiskbestånd, fiskrekrytering och fiske i inre Bråviken 3.1. Lekområden Fiskeriverket har genomfört en heltäckande inventering av fisklekplatser längs ostkusten som underlag för bl a miljökonsekvensbedömningar (Gunnartz m fl. 2011). Inventeringen täcker strömming, sik, gös, piggvar och skrubbskädda. Enligt de uppgifter som inkommit fanns i inre Bråviken in till Motala ström lekplatser för vårlekande strömming i yttre Svensksundsviken och efter fastlandsstranden norr om Esterön. Siklek uppgavs förekomma efter stranden i nordöstra Pampusfjärden samt på utsidan Svindra i yttre Svensksundsviken. Sikleken sker under november månad. Endast en lekplats för gös finns registrerad i inventeringen vid stranden öster om Krokek. Inre Bråviken anses dock vara ett gott rekryteringsområde för denna art. Enligt länsfiskekonsulenten finns ett betydande lekområde i Svensksundsviken. Gösleken sker under perioden slutet av maj till början av juni. Lekplatser för abborre, mört, gädda och braxen, vilka inte täcks av inventeringen, torde vara vanligt förekommande i inre Bråviken, t ex i det grunda området vid Björnsnäs, i den lilla skärgård som finns i Pampusfjärden nära utsläppet från Bravikens pappersbruk, efter stränderna vid Djurön samt i Motala ströms norra gren. Enligt den inventering av vattenvegetation som gjordes 2007 (Qvarfordt & Borgiel 2008) kunde man dock karaktärisera området som tydligt till kraftigt påverkat. En viktig anledning till utfallet kan vara det ringa siktdjupet. Kvalitén på leksubstraten kan därför ha varit reducerad. Den naturvärdesinventering som utförts av Medins AB (tillståndsansökan Bilaga B 3) indikerade

5 dock, att området väster om utbyggnadsområdet hade förhållanden som skulle kunna var lämpliga för lek av t ex abborre och mört. Lekplatser för piggvar och skrubbskädda saknades helt i inre delen av Bråviken enligt lekplatsinventeringen. 1 2 Figur 2. Lokaler för yngelinsamling och provfiske 2001 i inre Bråviken. Efter Sangfors & Sandström 2001. 3.2. Årsyngeltätheter Årsyngelinventeringar med sprängteknik har gjorts 2001 i området omedelbart norr om inseglingsrännan, i mynningen till Svensksundsviken samt i ett referensområde i Bråvikens yttre del (figur 2). Resultaten från denna undersökning kan användas för att bedöma rekryteringen (tabell 1). Tabell 1. Fångster av årsyngel i Bråviken Stn 1 (N inseglingsrännan) och 2 (Svensksundsviken) samt i referensområdet Björnö Stn 3 år 2001. Medelvärden för antal per skott. Efter Sangfors & Sandström (2001). Abborre Mört Björkna/braxen Gädda Gös Nors Strömming Stn 1 13 84 18 0,30 0 0 0 Stn 2 2,8 620 0,35 0,15 0,01 1,0 0 Stn 3 5,0 100 0 0,25 0,00 0,00 0,25 Mörten dominerade starkt på samtliga stationer med mycket höga tätheter. Längst in mot Norrköpings hamn förekom också höga tätheter av abborre och björkna eller braxen (arterna

6 är svåra att skilja åt på årsyngelstadiet). Det fanns alltså sannolikt en lokal rekrytering av dessa arter i inre delen av Bråviken. Däremot fångades inte ett enda yngel av gös eller strömming vid provtagningen på den innersta lokalen. Anledningen kan vara att metodiken inte är effektiv för dessa arter. Det kan dock inte uteslutas, att den lokala rekryteringen varit svag i inre Bråviken, då provfiskeresultat visade att 1+ och 2+ gösar var relativt sett fåtaliga i fångsterna. Längdfördelningarna i provfisket 2006 visade däremot, att fångsterna av fiskar mellan 12 och 15 cm dominerade, med en andra topp vid drygt 20 cm (figur 3). Sannolikt bestod denna del av fångsten av två årsklasser, ett- och tvååriga fiskar. Resultatet indikerar, att det varit en lokal rekrytering i Svensksundsviken och att resultatet 2001 kan ha varit en tillfällighet. Figur 3. Längdfördelning för gös i provfiskefångster 2006 i Svensksundsviken. 3.3. Fiskrekrytering i tillrinnande vattendrag Lekplatser för öring finns i flera tillrinnande vattendrag efter norra stranden av Bråviken. Pjältån anses vara det mest betydelsefulla rekryteringsområdet. Ett jämförelsevis omfattande åtgärdsprogram, där eliminering av vandringshinder och biotopvård ingår (Tibblin m fl 2012), har vidtagits i flera åar. Fiskvandringen i Motala ström är hindrad i Norrköping. Ett omlöp har byggts förbi den nedersta dammen. Utsättningar av öring har gjorts, och lek uppges ha skett i den nya strömsträckan. Öringutsättningar för att förstärka bestånden sker också årligen nedströms Norrköping. 3.4. De vuxna fiskbestånden Tre provfisken är gjorda under senare tid i inre Bråviken: 2001, 2006 och 2013. Vid samtliga tillfällen gjordes provfiskena under sensommaren. Resultaten representerar därför den stationära varmvattenfaunan, som domineras av arter som abborre, gös, mört och andra

7 karpfiskar. Slutsatser om förekomsten av kallvattenfiskar är svåra att dra. I denna grupp ingår bl a strömming, sik och öring. Metodiken har varierat något mellan undersökningarna. Vid det första provfisket användes s k kustöversiktsnät med fem maskstorlekar från 17 till 50 mm. Fisket gjordes endast i ett djupstratum, 3-5 m. Åren 2006 och 2013 användes s k Nordicnät. Skillnaden är främst, att det finns en panel med mindre maska i Nordicnäten. Detta fiske täcker också fler djupstrata, < 3 m, 3-6 m och 6-10 m. Provfisket 2001 gjordes för att undersöka fiskfaunan utanför Bravikens pappersbruk, i Svensksundsviken samt i ett referensområde i Marviken i yttre delen av Bråviken (Sangfors & Sandström 2001). Resultaten visade, att gösen var den viktmässigt dominerande arten i det inre området (43 %). Björkna, mört och abborre var också viktiga arter. Fisksamhället i inre Bråviken dominerades alltså av gös och karpfiskar. I den yttre delen saknades gös. Här liknar artsammansättningen den bild man ofta får vid provfiske i måttligt övergödda östersjöskärgårdar, dvs en dominans för karpfiskar med abborren på andra plats. Provfisket 2006 gjordes i Svensksundsviken och i ett område vid Missjö i den södra delen av S:t Anna skärgård (Andersson 2006). Resultaten från fisket i Svensksundsviken överensstämde tämligen väl med det tidigare gjorda. Gösen tillhörde de dominerande arterna tillsammans med björkna, mört och abborre. Provfisket 2013, som gjordes inom Waters-projektet, gav resultat som liknande de tidigare (SLU Aquas databas KUL). Provfisket gjordes på 10 stationer i inre Bråviken. Karpfiskarna dominerade, särskilt på grunt vatten (figur 4). Björknan var den vanligaste arten. Gösfångsten låg på ungefär samma nivå jämfört med övriga arter som vid de tidigare provfiskena. Figur 4. Fångt per ansträngning av de vanligaste arterna vid nätprovfiske 2013. Data från SLU Aquas databas KUL.

8 Enligt VISS bedöms ekologisk status vara otillfredsställande i inre Bråviken främst beroende på höga närsaltshalter, höga klorofyllvärden och lågt siktdjup. Syrgasförhållandena är däremot goda. Denna typ av eutrofierad miljö gynnar flertalet karpfiskar och även gös, vilket också visats vid provfiskena. Gösen har tydligen goda förhållanden både på rekryteringsstadiet och senare i livet. Jämfört med andra arter är gösen mycket väl anpassad för att leva i grumligt vatten. Längdfördelningarna i provfisket visar tydligt att området har en god lokal gösrekrytering. Svensksundsviken anses vara skyddsvärd då den bl a är ett mycket gott rekryteringsområde för gös. Kallvattenarternas förekomst i inre Bråviken har inte studerats med provfiskemetodik. Generella bedömningar kan dock göras. Då vattentemperaturen sjunker under hösten, kan kallvattenarterna vandra in till inre delarna av Bråviken. Till dessa arter hör strömming, sik och öring. Siken uppsöker grundområdena för lek under november i Bråviken och kan stanna kvar fram till våren. Några betydande mängder sik förekommer dock inte i inre Bråviken. Strömmingen vandrar in främst i samband med leken på våren, och vandrar ut igen när vattentemperaturen börjar stiga. Öring är en viktig art i Bråviken, då den reproducerar sig i flera av de tillrinnande vattendragen. Efter utvandringen till havet kan öringsmolten stanna kvar en tid i de grunda strandområdena. När vattentemperaturen stiger sprider de sig längre ut i skärgården. Könsmogen fisk återvandrar till födelseplatsen under sensommaren-hösten. Vintertid kan uppväxande öring också uppträda efter stränderna och i bäckmynningarna. I de vattendrag som mynnar i Bråviken finns också bestånd av flodnejonöga. Bestånden är generellt sett svaga och arten är rödlistad. I Bottniska viken vandrar flodnejonögat upp för lek under hösten. Studier i Stockholms skärgård har visat, att uppvandringen för dessa bestånd sker under våren (Östlund 2008). När vandringen sker i Bråvikens vattendrag är inte känt, men man kan anta att även dessa bestånd stiger upp i bäckarna under våren. Efter metamorfosen vandrar de unga nejonögonen ut till havet, där deras uppträdande till stora delar är okänt. Nejonögat lever parasitiskt på andra fiskar, och det förekommer att enstaka individ fångas vid strömmingsfiske med trål. 3.5. Fisket Inre Bråviken har tidigare varit ett viktigt område för yrkesmässigt gösfiske. Ålen har också varit en viktigt art för fisket. I de yttre delarna av Bråviken har tidvis bedrivits omfattande strömmingsfiske. Dumpningsområdet ligger delvis inom område av riksintresse för yrkesfisket (fångstområde för ål och sötvattensarter). Enligt Länsstyrelsen har dock det yrkesmässiga fisket i inre Bråviken upphört, beroende på allvarliga störningar av säl. Ålfisket har också begränsats kraftigt beroende på beståndssituationen. Inre Bråviken och nedre delen av Motala ström utgörs av enskilt vatten, där ett visst fiske sker av vattenägarna. Fritidsfiske får bedrivas, men endast med handredskap. Trollingfiske är förbjudet. Fritidsfisket är tämligen omfattande, både efter norra stranden och i Motala ström nedströms Norrköping. Arter som fiskas är gös, abborre, gädda och öring. Minimått är fastställda för gädda, gös och öring.

9 Ett antal fredningsområden för allt fiske finns utanför de öringförande vattendragen. Fiske med nät och skötar med en mindre maskstorlek än 70 mm också förbjudet under tiden 1 maj till 15 juni till skydd för smågös. 4. Konsekvenser vid tillbyggnaden av ny hamn vid Pampuskajen 4.1. Sprängning och pålning Påverkan orsakad av sprängning samt effekterna på akvatiska organismer har beskrivits ingående av Karlsson m fl (2004). Den påverkan som har störst betydelse är den tryckvåg som bildas vid detonationen. Fiskar är jämförelsevis känsliga för tryckvågor från undervattenssprängningar. Fisk med simblåsa har betydligt högre känslighet än de som saknar simblåsa. Större delen av den fisk som förekommer i Bråviken tillhör gruppen med simblåsa. Känsligheten varierar med utvecklingsstadier. Ägg är relativt känsliga jämfört med nykläckta larver. Känsligheten ökar när larverna omvandlas till yngel med mer utvecklad simblåsa, för att därefter minska i takt med att fisken tillväxer. Dödlighetszonen vid sprängning brukar definieras som det område inom vilket dödligheten är över 10 %, även om många fiskar i praktiken överlever närmare detonationsplatsen (Keevin & Hempen 1997). Fiskens storlek påverkar också risken för dödlighet. För årsyngel och småfisk nås effekt på dödlighet inom ett större område än för vuxen fisk. Risken för skador minskas kraftigt om sprängningen sker i borrade hål. Hur stor minskningen blir i det aktuella fallet är svårt att uppskatta, men i praktiken kommer fisken sannolikt att överleva på avstånd längre än 100-150 m från sprängplatserna. För bottenlevande fisk utan simblåsa minskar det effektiva avståndet ännu mer. Samma förhållande bör råda för nykläckta fisklarver, medan förluster av ägg kommer att ske om lek har förekommit nära sprängplatsen. Äggen skyddas dock till viss del av dämpande strukturer vid botten. Vegetation skyddar också mot stötvågseffekter. Under vintern kommer effekterna på fisk sannolikt att bli små, dels beroende på att få arter uppträder i höga tätheter i närheten av arbetsområdet, dels på att fisken då har låg rörelseaktivitet varför invandringen av fisk till sprängområdena sker långsamt. En viss risk för skador kan finnas på öring, då den är aktiv vintertid och gärna söker sig mot grunt vatten. Förekomsten av fisk ökar under våren, beroende på att fisken söker sig mot lekområdena. I sprängområdet är dock sannolikheten för massuppträdanden av fisk, t ex strömmingsstim, mycket liten. Sommartid förekommer många arter i området. Fisken är då också rörligare, vilket ökar risken för effekter. En undflyendereaktion kan dock förväntas om man använder t ex akustiska skyddsåtgärder som små detonationer. Sprängning nära lekplatser kan orsaka allvarliga effekter. I den inre delen av Bråviken, inom det verksamma avståndet från sprängplatserna, finns inga uppgifter om lekplatser, varför denna risk torde vara försumbar. Varmvattenarter som abborre, gädda och flertalet mörtfiskar leker inte på sådana bottnar som kan komma att beröras av sprängningarna. Trots detta finns en viss risk för skador under våren, då de gör vandringar från vinterståndplatserna till lekområden i nedre delen av Motala ström.

10 En del av den öring som finns i skärgården härrör från de omfattande utsättningar av ungfisk som årligen görs i Motala ström, men det finns också en betydande naturlig rekrytering. Öring, som återvandrar till Motala ström, riskerar att dö om de passerar nära sprängplatserna. Effekterna bedöms dock bli små. Lekvandringen upp i de strömmar som mynnar vid Bråvikens norra strand kommer inte att störas av sprängarbetena. Sammanfattningsvis är risken för fiskförluster störst för gös, abborre och karpfiskar, beroende på att dessa arter är vanliga och att de uppträder på vattendjup där tryckvågseffekterna är stora. För övriga arter är förluster sannolika, dock inte av betydande omfattning. Risken för skador på rekrytering bedöms vara mycket liten. Skadornas omfattning påverkas i hög grad av den totala arbetstidens längd och om uppehåll görs under vår och sommar. Pålning och spontning ger lågfrekvent ljud som sprids i vattnet. Detta har framförts som en risk för att fisk skräms bort, t ex från lekplatserna. Effekten bedöms dock som liten, och kan vara positiv om arbetet sker i samband med sprängning. 4.2. Muddring och deponering Grumlande arbeten medför risker, som motiverar att de avbryts under känslig årstid, vanligen perioden maj juli i kustvatten. Anledningen är, att vattengrumling kan skada fiskens rom och yngel. Flertalet arter som leker i Östersjöns skärgårdar är vår- och försommarlekande. För projektet föreslår man ett striktare grumlingsvärde under känslig tid. De arter som i första hand kan påverkas av grumling i inre Bråviken är abborre, gädda och vissa karpfiskar. Leken och den första yngeluppväxten sker företrädesvis på grunt vatten för dessa arter. Förekomsten av vattenväxter som tång, nate och vass är avgörande för lekplatsens värde och de nykläckta ynglen gynnas också av skyddande vegetation. Risken för att grumling skall tränga in i de riktigt grunda områdena minskas av tät vegetation. Muddringen och dumpning kommer att orsaka vattengrumling och måste avbrytas om man överskrider fastställda riktvärden. Under inseglingsprojektet definierades riktvärden som varierade med kalenderperiod och angränsande naturvärden, även inbegripande fisk. Överskrids riktvärdet skall grumlighetsbegränsande åtgärd vidtas. Sannolikt kommer samma modell att tillämpas även i det aktuella projektet. Effekterna av minskat siktdjup på vuxen fisk består i huvudsak av försämrad tillväxt och undflyende. Många arter är beroende av ljus för att söka föda. Långvarig grumling kan leda till sämre tillväxt för dessa arter. I Bråviken är det främst abborre, sik och öring som kan påverkas av sämre sikt i vattnet med risk för negativa effekter på tillväxten. Abborren, som lever stationärt, löper störst risk av dessa arter att få försämrade födosöksförhållanden. Gösen är den dominerande arten i inre Bråviken. Effekterna på gösens födosök av den måttliga vattengrumling som orsakas av muddring och deponering torde dock bli små, och eventuellt positiva, då gösen gynnas av lågt siktdjup. I motsats till t ex abborre har gösen en tapetum lucidum, en reflekterande hinna i cornea som förstärker synen i mörker eller vid grumling (Sandström 1999). Den samlade grumlingseffekten på fiskens födosök förväntas bli liten.

11 Undflyende kan ske, om fisken känner smak eller lukt som utlöser beteendet eller om den uppfattar ljusförhållandena som mindre goda. Risken för att lekvandrande fisk skall hindras av grumligt vatten framförs ofta, men några vetenskapliga stöd finns sällan. Under tidigare produktionsperioder vid skogsindustrin och annan industri med utsläpp till vatten gjordes bedömningar av skada på lekvandrande fisk, utan att man kunde visa några tydliga effekter trots att utsläppen då var jämförelsevis mycket stora och med en kemisk sammansättning som borde ha upplevts negativ för fisk. Som exempel kan nämnas Mörrumsån och Göta älv. Laxoch öringvandringen stördes inte av de tidigare stora utsläppen från Mörrums Bruk, och man kunde inte se effekter av den komplicerade förorening som förekom under 1970-talet i Göta älvs mynning. Att lekvandrande öring eller flodnejonöga i Bråviken skulle hindras på sin väg in till vattendragen beroende på den vattengrumling som sker vid muddring och deponering förefaller därför osannolikt. En exponering för sedimentspill kan orsaka ökad påslamning på bottnarna vilket, om den överskrider 1-5 mm, riskerar minska äggöverlevnaden och försämra uppväxtmiljön. Modellberäkningar som gjorts i samband med utbyggnaden av Luleå Hamn har visat, att de högsta koncentrationerna inte uppnås i ytan utan på större djup. Detta innebär, att rom som avsätts på grunt vatten löper mindre risk för påverkan. Majoriteten av fiskarna i inre Bråviken är grundvattenlekande. I anslutning till dumpningsområdet torde fisklek vara mindre vanligt. Lekplatser för abborre och karpfiskar finns dock sannolikt i områden som kommer att påverkas av sedimenterat material. Vissa förluster av rom kan därför inte uteslutas om grumlande arbete utförs under fiskens lektid. Gösens huvudsakliga lekområden tycks enligt den information som finns vara belägna dels i Svensksundsviken, dels i nedre delen av Motala ström. Grumling som når Svensksundsviken kommer att begränsas genom åtgärder. Grumligt vatten kommer inte att kunna tränga in till områden i Motala ström som kan vara lekplatser för gös. I gösens lekområden kommer därför effekterna av vattengrumling att bli mycket små eller obefintliga. Påslamning på bottnarna och deponering av muddermassor kan temporärt minska förekomsten av födoorganismer för fisk. Effekten bedöms avklinga efter några år. På grunt vatten i strandzonen bedöms effekterna bli av mycket kort varaktighet, då vågverkan snabbt sköljer bort sedimenterat material. Begränsande åtgärder kommer dessutom att vidtas om riktvärdet överskrids efter t ex den norra stranden av Bråviken. 4.3. Konsekvenser för fiske Fiske i och i närheten av spräng- och muddringsområdena eller deponiområdena kommer inte att kunna bedrivas under den tid arbetena pågår. Det kan dessutom inte uteslutas, att sprängningarna skapar skrämseleffekter på fisk på längre avstånd. I områden som påverkas av ökad grumling kan påslamning på utsatta redskap försvåra fisket. Detta gäller särskilt redskap som sätts för längre tid, t ex ryssjor. Sådant fiske bedrivs endast med stöd av enskild rätt. Fisket med stöd av allmän rätt, dvs i huvudsak sportfisket, kommer också att påverkas negativt, men detta fiske kan i så fall flytta till områden där grumlingen inte har någon betydande effekt.

12 Förluster av fisk samt negativa effekter på fiskrekryteringen orsakade av sprängning, muddring och dumpning bedöms inte bli av sådan omfattning, att de märkbart minskar underlaget för fiske. Sammantaget bedöms effekterna på fisket bli kortvariga. 5. Skyddsåtgärder Miljöskopa skall användas vid muddring av massor i klasserna 4 och 5. Vid muddring och dumpning under perioden 15 april 14 augusti skall grumlingsvärdena understiga 25 mg/l. Ett kontrollprogram för grumling skall upprättas. I de fall som grumlingen på någon kontrollpunkt överskrider det fastställda riktvärdet ska arbetet upphöra eller anpassas så att fortsatt grumling sänks under riktvärdet. Vid sprängning skall repellerande ljud användas innan salvan skjuts. 6. Kompensationsåtgärder I de fall det bedöms rimligt med kompensationsåtgärder för skada på fisket, bör insatserna riktas mot biotopvård i öringförande vattendrag i inre Bråviken. Åtgärdsplaner finns redan där viktiga objekt identifierats. 7. Underlag för beräkning av fiskeavgift Beräkningar av skada på allmänt och enskilt fiske är ofta svåra att göra, varför avgiften fastställts schablonmässigt. Undantag finns dock, t ex för projektet Malmporten i Luleå. Länsstyrelsens fiskegrupp bedömde skadan på den årliga avkastningen per hektar till 5 % och den förutsattes vara varaktig. Resultaten av en tidigare enkätundersökning gav data över avkastningen i fritids- och yrkesfiske, vilket tillsammans med skadeområdets areal och priset på fisk gav ett värde för kapitaliserad minskad avkastning under 25 år som var något mindre än 600 000,-. Sjöfartsverket accepterade avgiften, och Mark- och miljödomstolen fastställde den till 600 000,-. Fiskeavgiften i samband med inseglingsprojektet i Norrköping fastställdes utan någon mer omfattande analys till 200 000,-. Även andra liknande projekt hamnar i samma storleksområde. Om man jämför utbyggnaden av Pampushamnen med exemplen ovan bör avgiften sättas lägre i detta fall. Dels är omfattningen av både muddringsområde och dumpning mindre, dels saknas i dagsläget yrkesfiske. Skadan torde också vara av mindre varaktighet. Om yrkesfiske skulle kunna återupptas, torde skadeeffekterna till stor del ha avklingat. En rimlig avgift torde vara 150 000,-. Avgiften bör öronmärkas för biotopåtgärder i tillrinnande vattendrag.

13 8. Sammanfattande bedömning av konsekvenser förluster av fisk kommer att uppstå vid sprängning risken för omfattande förluster är dock mycket liten, och skadorna av sprängning på fiskrekryteringen bedöms bli små grumlingen vid muddring och dumpning bedöms inte störa lekvandringen hos fisk grumlingseffekterna på fiskrekrytering bedöms bli små och kortvariga inga lekplatser för gös bedöms beröras av grumling gösen är väl anpassad till den vattengrumling som kan uppkomma effekterna av påslamning på fiskens födosöksbottnar bedöms avklinga efter några år fiske kan inte bedrivas i och i närheten av sprängområdena eller dumpningsområdena under den tid arbetena pågår konsekvenserna av sprängning, muddring och dumpning kan minskas genom anpassning av arbetet och begränsande åtgärder 9. Litteratur Andersson, J. 2006. Inventering av fisksamhällen i Östergötlands kustvatten sommaren 2006. Fiskeriverkets kustlaboratorium, opubl. rapport. Gunnartz, U., Lif, M., Lindberg, P., Ljunggren, L., Sandström, A. & G. Sundblad. 2011. Kartläggning av lekområden för kommersiella fiskarter längs den svenska ostkusten en intervjustudie. Finfo 2011:3. Karlsson, R.-M., Almström, H. & R. Berglind. 2004. Miljöeffekter av undervattenssprängningar. En litteraturstudie. FOI-R-1193-SE. Keevin, T. M. & G. L. Hempen, 1997. The environmental effects of underwater explosions with methods to mitigate impacts. U.S. Army Corps of Engineers St. Louis District, St. Louice Missouri, Aug. 1997. Qvarfordt, S. & M. Borgiel. 2008. Inventering av vegetation på grunda bottnar i inre Bråviken. ELK AB. Rapport 2008-01-31. Sandström, A. 1999. Visual ecology of fish a review with special reference to percids. Fiskeriverket Rapport (1999) 2:45-80. Sangfors, O. & O. Sandström. 2001. Provfiske och yngelinventering i Bråviken augustiseptember 2001. ÅF/IPK Rapport F01/025. Tibblin, P., Larson, P-E., Gezelius, L., Hjälte, U., Holmstrand, L. & M. Ibbe. 2012. Plan för restaurering av värdefulla sötvattenmiljöer i Östergötland. Länsstyrelsen Östergötland, rapport 2012:14. Östlund, L. 2008. Flodnejonöga. Utbredning och framtid i Stockholms län. Länsstyrelsen i Stockholms län. Rapport 2008:02

14