Våldsförebyggande arbete i Västra Götalands kommuner

Avdelning folkhälsa Västra Götalandsregionen 2018-01-23 Våldsförebyggande arbete i Västra Götalands kommuner Enkätundersökning 2017

2 Innehåll Sammanfattning... 3 1. Det våldsförebyggande arbetet ska prioriteras... 4 2. Bakgrund... 4 3. Våldsutveckling i samhället... 4 3.1 Våld i nära relationer... 5 3.2 Våld i skolan... 5 3.3 Hedersrelaterat våld... 6 4. Det är dags att ändra fokus... 7 5. Folkhälsokommittén och våldsförebyggande arbete... 7 6. Våldsförebyggande arbete i Västra Götalands kommuner och stadsdelar... 8 6.1 Enkäten... 8 6.2 Frågorna... 9 7. Diskussion... 11 7.1 Kommunernas svar... 11 7.2 Förklaringsmodeller... 11 7.3 #Metoo... 12 7.4 Hur går vi vidare?... 13

3 Sammanfattning Föreliggande rapport redovisar svaren på den enkät om kommunerna/stadsdelarnas våldsförebyggande arbete som Avdelning folkhälsa sänt ut till samtliga kommuner i Västra Götaland under sommaren 2017. Till detta har vi kopplat såväl nationella riktlinjer och ställningstaganden som forskning inom området. Sammanfattningsvis visar enkätsvaren att i stort sett alla kommuner har ett våldsförebyggande arbete, som vanligtvis är kopplat till folkhälsoarbetet. Den vanligaste insatsen är utbildning och de mest frekventa målgrupperna för arbetet är barn och unga samt personal, tjänstemän och beslutsfattare. Flera kommuner/stadsdelar har också arbete riktat till personer med funktionsnedsättning. I huvudsak sker det våldsförebyggande arbetet internt i kommunen/stadsdelen via samverkans grupper och den vanligaste finansieringen är kommunala medel. Nästan alla som svarat lyfter behovet av att utveckla det våldsförebyggande arbetet. De allra flesta kommuner/stadsdelar ser Västra Götalandsregionen som en samarbetspart i det arbetet. Vid genomgången av enkätsvaren blev det tydligt att det våldsförebyggande arbetet består av såväl förebyggande insatser och tidig upptäckt som stödinsatser för redan våldsutsatta och barn som bevittnat våld, där målsättningen är att förhindra fortsatt våld.

4 1. Det våldsförebyggande arbetet ska prioriteras Svensk lagstiftning tar tydligt ställning mot våld och övergrepp. FN:s konventioner; om de mänskliga rättigheterna, kvinnokonventionen och barnkonventionen samt FN:s Globala mål för hållbar utveckling ger också ett tydligt stöd i arbetet mot våld och förtryck. I Västra Götalandsregionens budget för 2017 och 2018 lyfts att det våldsförebyggande arbetet ska prioriteras. Som ett led i det arbetet skickade Avdelning folkhälsa ut en enkät till alla folkhälsostrateger/folkhälsoplanerare i Västra Götalands kommuner och stadsdelar. Syftet med enkäten är att göra en överskådlig kartläggning av det pågående våldsförebyggande arbetet och också att hitta utvecklingsområden där det finns behov av samverkan mellan kommuner/stadsdelar och Västra Götalandsregionen. 2. Bakgrund Våld mot närstående är ett allvarligt brott och våld i nära relation är i hög grad en folkhälsofråga. I rapporten har vi valt att utvidga begreppet våld i nära relationer till våld i nära relationer och nära situationer såsom exempelvis både i hemmet, i skolan/arbetsplatsen och i människors närområde. Fysisk och psykisk ohälsa är betydligt vanligare bland personer som har utsatts för allvarligt våld. Psykiska problem som sömnsvårigheter, ångest, depression och posttraumatiskt stressyndrom är mycket vanligare bland våldsutsatta kvinnor än bland andra. Att leva med våld äventyrar barnets psykologiska, fysiologiska och sociala utveckling. Barnet kan utveckla allvarlig och långvarig psykisk ohälsa, som depressivitet, ångest, självdestruktivitet, aggressivitet, svårigheter i umgänget med andra barn samt koncentrationssvårigheter och svårigheter att klara av skolan. Förebyggande insatser är nyckeln till en varaktig minskning av våldet. 3. Våldsutveckling i samhället Det är svårt att bedöma hur brottsligheten egentligen utvecklar sig eftersom vissa typer av brott inte polisanmäls och därför inte räknas med i statistiken. Viljan att anmäla (anmälningsbenägenheten) kan vara ganska hög, till exempel vid vissa egendomsbrott där försäkringsbolagen kräver att man gör en polisanmälan för att ersättning ska utbetalas. Bilstölder och inbrott är sådana exempel. Vid våld inom familjen, eller i andra situationer där offer och gärningsperson känner varandra, är viljan att anmäla brott lägre än vid brott mellan personer som inte känner varandra. Ändrade uppfattningar om vad som är rätt och fel kan också påverka hur många brott som anmäls till polisen. Rörelsen #metoo kan bidra till en attitydförändring som sprider sig i samhället. Det kan vara en del av ett socialt klimat i förändring. Man tror att anmälningsbenägenheten redan idag är högre i Sverige än i många andra länder där det finns en ännu starkare tystnadskultur. Men desto mer man pratar om det desto mer vågar tjejer anmäla vad som hänt (Stina Holmberg, BRÅ). Ett annat exempel är barnmisshandel där många vuxna för 30 år sedan ansåg att det var normalt att slå barn för att uppfostra dem. Numera är det helt förbjudet. Polisens och andra organisationers insatser för att stödja brottsoffer kan i vissa fall öka viljan att anmäla ett brott. Att brott ser ut att öka kan också bero på att man ändrat sina rutiner för att polisanmäla. Till exempel har många skolor numera regler som säger att man alltid ska polisanmäla om någon elev misshandlar en annan (BRÅ).

5 3.1 Våld i nära relationer Våld i nära relationer inkluderar alla typer av våld mellan närstående. Det gäller både i heterosexuella och samkönade relationer samt mellan syskon och inom andra familje- och släktrelationer (Nationellt Centrum för kvinnofrid). Riksorganisationen för kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige Roks skriver att i genomsnitt dödas 17 kvinnor om året av sin make, sambo, pojkvän eller före detta sådan. Detta är den mest allvarliga formen av brott i nära relationer. Unga tjejer är de som är mest utsatta för våld i nära relationer. Oftast är förövaren en jämnårig eller något äldre kille. Under 2015 misshandlades 29 000 kvinnor över 18 år, vilket är en ökning med två procent jämfört med 2014. 18 300 av dessa misshandelsbrott skedde inomhus av bekant till kvinnan, även det en ökning med två procent jämfört med 2014 1. Sedan 2008 har misshandelsbrott mot kvinnor ökat med 3 040 anmälda brott eller 12 procent. Barn och ungdomar riskerar att fara illa när de tvingas se eller uppleva våld i sin närhet, eller leva i en miljö där våld eller hot om våld ofta förekommer. Det finns inga exakta uppgifter om hur många barn i Sverige som är utsatta för att mamma blir slagen. Kommittén mot barnmisshandel uppskattar att det rör sig om mellan 100 000 och 200 000 barn. Rädda Barnen har i en undersökning uppskattat att vart tionde barn någon gång upplever våld i hemmet, hälften av dem ofta. Flera undersökningar om misshandlade kvinnor visar att barnen i merparten av fallen varit närvarande vid våldstillfället och att de ofta själva blivit slagna. Inom området Mäns våld mot kvinnor är det ungefär lika vanligt att gärningspersonen är okänd (40 %) som att det är en närstående (37 %) och något mindre vanligt att det rör sig om en bekant (23 %). Bland män är det vanligast är att gärningspersonen är helt okänd (70 %) 2. I 45 procent av fallen där en kvinna blivit misshandlad har gärningspersonen varit påverkad av alkohol eller droger. För män är motsvarande siffra 70 procent. Denna skillnad hänger delvis samman med att misshandel mot män oftare sker i samband med nöjeslivet, medan misshandel mot kvinnor oftare sker i hemmet eller på arbetsplatsen. Under 2015 anmäldes 1 830 fall av grov kvinnofridskränkning till polisen. Denna brottsrubricering inkluderar misshandel, ofredande och hemfridsbrott (Roks). 3.2 Våld i skolan Våldet fortsätter att öka i skolan. Antalet anmälningar som rör fysiskt våld i skolan har, enligt siffror från Arbetsmiljöverket, under de senaste åren ökat kraftigt. Mellan 2012 och 2016 anmäldes nästan dubbelt så många händelser som involverar fysiskt våld till Arbetsmiljöverket. En sammanställning av anmälningar som rör hot och våld i skolmiljö (grund- och gymnasieskola) visar att antalet anmälningar sedan 2012 har nästan fördubblats. 1 www.roks.se/fakta och statistik/valdsbrott 2 www.roks.se/fakta och statistik/valdsbrott

6 Antalet anmälningar som rör fysiskt våld i skolmiljö har stadigt ökat de senaste åren. FOTO: SVT GRAFIK Anmälningarna kommer från skolor i 260 kommuner och 30 friskoleorganisationer och avser händelser där både elever och lärare är inblandade. Det kan enligt Arbetsmiljöverket handla om fysiskt våld mellan elever men även händelser där både elever och lärare är inblandade. Hat och hot på nätet ökar och drabbar många unga (BRÅ). Men det kan vara svårt att veta vad som bara är taskigt och vad som faktiskt är olagligt. Ofta säger man att samma regler gäller både på nätet och utanför nätet. På samma sätt som in real life får man alltså inte heller hota, säga alltför elaka saker, begå övergrepp och förfölja någon på internet. 3.3 Hedersrelaterat våld Svensk lagstiftning tar tydligt ställning mot våld och övergrepp. FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna, samt kvinnokonventionen och barnkonventionen ger också ett tydligt stöd i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Hedersrelaterad brottslighet är ett problem som uppmärksammades på allvar i Sverige först på 00-talet. Det finns därför mindre erfarenhet av att arbeta med dessa frågor än med våldsutsatta personer generellt. De statistik som finns framtagen inom området är gammal och därför har Socialstyrelsen fått i uppdrag genomföra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck, barnäktenskap och tvångsäktenskap. Den första delrapporten ska presenteras den 30 mars 2018 och slutredovisas den 29 mars 2019. Ingen vet hur många i Sverige som lever under hedersförtryck. 2009 kom statliga Ungdomsstyrelsens rapport om att 70 000 unga inte fick välja vem de gifter sig med. Den senaste översiktliga bedömningen gjordes i Carin Götblads statliga utredning från 2014: 100 000 killar och tjejer under 25 år lever under hedersförtryck. Docent Astrid Schlytter vid Stockholms universitet, en av Sveriges främsta experter på hedersproblematik säger att Baserat på enkäter genomförda i Sverige kan man se att var tredje flicka med två utlandsfödda föräldrar har begränsningar i skolan, är förbjuden att ha pojkvän, måste vara oskuld när de gifter sig och får inte välja vem de

7 gifter sig med. I Sverige skulle det innebära att nära 240 000 unga lever under hedersförtryck. Då räknas inte de fall in där den unga har en utlandsfödd förälder eller där båda föräldrarna är födda i Sverige. Hedersförtryckta i kristna svenska församlingar eller vuxna ingår inte heller. 4. Det är dags att ändra fokus Hittills har samhällets arbete tenderat att hantera våldets konsekvenser snarare än dess orsaker. Det är självklar ett viktigt och nödvändigt arbete men behöver kompletteras med att betydligt mer omfattande förebyggandearbete. Trenden i samhället visar också att det förebyggande arbetet vinner mark. Bland annat har Sverige har fått en ny nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Strategin betonar särskilt behovet av ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete samt mäns delaktighet i arbetet. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) betonar att tidigt våldsförebyggande arbetet behöver utvecklas och ges ett ökat fokus. Det kan handla om att arbeta med att förändra normer kring maskulinitet, makt och våld och insatser som riktar sig till den breda allmänheten, till avgränsade geografiska områden, till en viss åldersgrupp eller till ett visst kön. Skolverket skriver, om det förebyggande arbetet, att Våld i skolan kan förebyggas på många olika sätt. Viktigast är att skapa en trygg miljö utan kränkningar, trakasserier och diskriminering det minskar riskerna för grövre våld. När skolpersonal och elever själva får ange vad som är viktigast för att förebygga grövre våld i skolan framhåller de personliga och positiva relationer mellan elever och skolpersonal. Ju bättre relationer en lärare har med eleverna, desto bättre förmåga anser sig hon eller han ha för att kunna lösa konflikter. Vuxennärvaro i skolan är viktig, även utanför lektionstid. 5. Folkhälsokommittén och våldsförebyggande arbete Folkhälsokommittén bidrar till det våldsförebyggande arbetet genom att bevilja projektstöd och verksamhetsbidrag till verksamheter som bidrar till att omsatta Västra Götalandsregionens budgetmål om att det våldsförebyggande arbetet ska prioriteras. Fyrbodals kommunalförbund driver, med stöd av folkhälsokommittén, ett våldsförebyggande arbete med genusperspektiv. Syftet med arbete är att främja barn och ungas psykiska hälsa genom att förebygga våld och utsatthet för våld. Målgruppen är viktiga vuxna och med det menas människor som i sitt arbete möter barn och unga. Projektet bygger på utbildningsinsatser så som: Genuskunskap i förskolan Trygghetsskapande verksamheter under raster och icke schemalagd tid i skolan Utbilda specialpedagoger om våldets orsaker och konsekvenser Utbilda fritidsledare i maskulinitet och könsnormer Utbilda personal på boenden för ensamkommande flyktingungdomar i relationer, sex och samlevnad Folkhälsokommittén har beviljat Tjejjouren Väst ett treårigt verksamhetsbidrag där fokus är att främja psykisk hälsa bland unga som definierar sig som flickor/kvinnor. Arbetet innehåller flera syften och ett är att arbeta våldsförebyggande då målgruppen unga flickor är den mest utsatta gruppen för våld i nära relationer. Tjejjouren möter idag många flickor

8 som är utsatta för våld och kränkningar och det har bidragit till målsättningen att öka det våldförebyggande arbetet bland annat genom att sänka den nedre åldersgränsen till 10 år. Studieförbundet Vuxenskolan har nyligen påbörjat projektet Ung och självklar vars syfte är att stärka unga människors självkänsla. Projektet kommer att arbeta utifrån de sju härskarteknikerna som Berit Ås identifierat: Osynliggörande Förlöjligande Undanhållande av information Dubbelbestraffning Påförande av skuld och skam Våld eller hot om våld Objektifiering Målet med projektet är att de unga ska få verktyg att identifiera och hantera härskartekniker och bekräfta varandra positivt och få en förståelse och respekt för olikheter. 6. Våldsförebyggande arbete i Västra Götalands kommuner och stadsdelar För att få en överskådlig bild av det pågående våldsförebyggande arbetet i Västra Götaland skickade strax innan sommaren en enkät ut till kommuner och stadsdelar i Västra Götaland. Syftet med enkäten var att göra en överskådlig kartläggning av pågående våldsförebyggande arbetet och hitta utvecklingsområden där det fanns behov av samverkan mellan kommuner/stadsdelar och Västra Götalandsregionen. 6.1 Enkäten 66 enkäter skickades ut till kommuner i Västra Götaland samt stadsdelar i Göteborg och Borås. 43 svar kom in. Enkäten var anonym så vilka kommuner/stadsdelar som svarat går inte att se men antal svar per delregion går att redovisa. Svarsfrekvensen uppdelad på delområde: Delområde Antal utsända enkäter Antal svar Göteborg 11 (10 stadsdelar + staden) 8 Norra 14 14 Södra 14 (3 stadsdelar + 4 till Borås stad) 7 Västra 11 6 Östra 16 (2 till Skövde stad) 8

9 6.2 Frågorna Majoriteten av frågorna var öppna och det gavs möjlighet att beskriva arbete, målgrupp m.m. Men även några frågor med fasta svarsalternativ ingick. Nedan följer redovisning av svaren på enkäten. Redovisningen utgår ifrån totalsammanställningen av enkäten men där något delområde särskiljer sig kommer även det att redovisas. Fråga 1) Driver kommunen/stadsdelen något våldsförebyggande arbete? Av de 43 svar som inkom har 42 svarat att de driver våldsförebyggande arbete. Fråga 2) Vilken inriktning har arbetet? (utbildningsverksamhet, hedersvåld, genus-arbete, kvinnojoursverksamhet etc) Det vanligaste svaret på denna fråga är utbildningsverksamhet. Men det är svårt att utläsa vilken typ av utbildningsverksamhet som menas. Det kan vara med inriktning på våldsförebyggande men det kan även vara utbildning i hur man agerar när man upptäckt att våld har förekommit. Andra exempel på inriktning av arbete som lyfts fram är utifrån värdegrund och genus. Här anges flera olika typer av arbete; värdegrundsarbete, normkritik, genusarbete, arbetet utifrån diskrimineringsgrund samt likabehandlingsarbete. Flera svar redovisar även att de arbetar mot hedersvåld. Här nämner även några enkätsvar att de har planer och arbete mot våldsbejakande extremism. Arbete utifrån handlingsplaner och policys mot våld eller för jämställdhet är också något som lyfts fram i några enkätsvar. I denna fråga särskiljer sig två delområden, HSN Norra och Västra där nästan alla enkätsvaren anger att de arbetar med utbildningsinsatser. Svaren på denna fråga beskriver till största delen inte arbete med inriktning på våldsförebyggande arbete utan lyfter istället fram kvinnojoursverksamhet, tidig upptäckt av våld, insatser till våldsutsatta samt insatser till barn som bevittnat våld. Fråga 3) Vilken målgrupp riktar sig arbetet till? Vid svaren på denna fråga om målgrupp för arbete har flera svar lyft fram att arbetet riktar sig till våldsutsatta kvinnor och ungdomar/barn samt till barn som bevittnat våld. Ett enkätsvar skriver att det våldsförebyggande arbetet riktats till barn och unga i skolan, fritid/föreningsliv. Den absolut vanligaste målgruppen för arbetet är målgruppen barn och unga. Därefter är det stort fokus på personal, tjänstemän och i vissa fall beslutsfattare. En specifik målgrupp som flera kommuner riktar arbete till är personer med funktionsnedsättning.

10 Fråga 4) Vilka samverkansparter ingår i arbetet? I huvudsak sker det våldsförebyggande arbetet internt i kommunen/stadsdelen via samverkans grupper. Den mest förekommande samarbetsparten som kommunen/stadsdelen har med i arbetet är polisen. Därefter kommer kvinnojourer samt vårdcentraler som samarbetspart. Länsstyrelsen är också en part som ingår på flera platser. Andra regionala samarbetsparter som nämns i några enstaka enkätsvar är folktandvården och kollektivtrafiken. Förutom ideellt drivna kvinnojourer, finns också brottsofferjourer, tjejjourer samt kyrkan med som samarbetspart i vissa kommuner/stadsdelar. Det finns också i några fall privata samarbetsparter med såsom bostadsbolag och köpmannaföreningar. Fråga 5) Är det våldsförebyggande arbetet i kommunen/stadsdelen kopplat till det kommunala folkhälsoarbetet? Av de 42 svar som inkom på denna fråga har 33 svarat att arbetet är kopplat till folkhälsoarbetet. I alla delområden finns det någon eller några (1-3) kommuner/stadsdelar som svarat att de inte har den kopplingen. Fråga 6) Hur finansieras arbetet? (kommunala medel alt. extern finansiering) Den vanligaste finansieringen av arbetet är via kommunala medel och ofta i samverkan mellan olika förvaltningar. Det är dock svårt att avgöra av svaren angående finansieringen gäller just våldsförebyggande arbete men troligtvis inbegriper svaren alla typer av arbete som riktas mot våld. Många kommuner/stadsdelar har också svarat att arbetet finansierats både av kommunala medel men med hjälp av externa medel som stadsbidrag via Länsstyrelsen eller Socialdepartementet. Några kommuner/stadsdelar har också angett att de avsätter folkhälsomedel till det våldsförebyggande arbetet. I ett delområde är det mer vanligt att man arbetar med våldsförebyggande insatser finansierad via folkhälsomedel men i det området finns det också tydligt uttalat att det är ett prioriterat område för folkhälsa. Det är några få kommuner/stadsdelar som angett att de driver insatser som enbart är finansierade via externa medel. Fråga 7) Ser ni behov av att utveckla det våldsförebyggande arbetet i kommunen/stadsdelen? Nästan alla svarat lyfter behovet av att utveckla det våldsförebyggande arbetet. Några kommuner/stadsdelar har svarat att de vet för lite om hur arbetet ser ut lokalt för att kunna avgöra om det finns behov av att utöka arbetet. Flera kommuner/stadsdelar efterfrågar större fokus på våldsförebyggande arbete, i dagsläget är ofta arbetets fokus på när våld redan inträffat. Kommunerna/stadsdelarna ser behov av strukturerat arbete riktat till personal inom förskola och skola för att arbeta med maskulinitetsnormer och makt. Det efterfrågas metoder för våldsförebyggande arbete. Det lyfts fram behov av breda insatser som initieras och drivs gemensam i kommun och stadsdelar. Några kommun/stadsdel lyfter fram värdet av att koppla samman det våldsförebyggande arbetet med folkhälsoarbetet.

11 Fråga 8) Ser ni att Västra Götalandsregionen kan vara en samarbetspart i det arbetet? De allra flesta kommuner/stadsdelar ser Västra Götalandsregionen som en samarbetspart i fortsatt arbete för att utveckla det våldsförebyggande arbetet. Det sätt som kommunerna/stadsdelarna ser Västra Götalandsregionen som part i arbetet är att ta fram rutiner för samverkan med vårdaktörer t.ex. BVC och hembesök men även tydliggöra koppling mellan våldsförebyggande arbete och psykisk hälsa. Kommunerna/stadsdelarna önskar även tydligare incitament till vårdaktörer för att medverka i kommunens/stadsdelens våldsförebyggande arbete. Kommunerna/stadsdelarna ser även regionen som en aktör för utbildnings och kompetensinsatser inom det våldsförebyggande området för att öka förutsättningarna till samverkan mellan regionala och kommunala aktörer. Några kommuner/stadsdelar önskar även specifika folkhälsosatsningar på våldsförebyggande arbete, dock inte som projektsatsningar. Övriga kommentarer Någon enkät skriver att de ser positivt på att frågan har lyfts ifrån regionen, eftersom det behövs stöd i att utveckla arbetet. Någon annan skriver att de gärna ser samverkan över kommun/stadsdelsgränser samt att sprida goda exempel är viktigt att för utveckling. Kommentarerna lyfter också att regionen har en viktig uppgift i att arrangera utbildningsinsatser och konferenser inom området våldsförebyggande arbete. Ett annat område där regionen ses som en resurs är att ta fram mål och indikatorer för arbetet. 7. Diskussion 7.1 Kommunernas svar Sammanfattningsvis i enkätsvaren är det tydligt att i stort sett alla kommuner/stadsdelar har ett våldsförebyggande arbete, som vanligtvis är kopplat till folkhälsoarbetet, där fokus läggs på utbildningsinsatser. De vanligaste målgrupperna för arbetet är barn och unga samt personal, tjänstemän och beslutsfattare. Flera kommuner har också arbete riktat till personer med funktionsnedsättning. I huvudsak sker det våldsförebyggande arbetet internt i kommunen/stadsdelen via samverkansgrupper och den vanligaste finansieringen är kommunala medel. Nästan alla som svarat lyfter behovet av att utveckla det våldsförebyggande arbetet. De allra flesta kommuner/stadsdelar ser Västra Götalandsregionen som en samarbetspart i det arbetet. Vid genomgången av enkätsvaren blev det tydligt att det våldsförebyggande arbetet består av såväl förebyggande insatser och tidig upptäckt som stödinsatser för redan våldsutsatta och barn som bevittnat våld, där målsättningen är att förhindra fortsatt våld. 7.2 Förklaringsmodeller Förebyggande insatser och tidig upptäckt såväl som stödinsatser för redan våldsutsatta och barn som bevittnat våld är i högsta grad relevanta områden men kan vinna på att hållas isär då de kräver olika insatser och målgrupperna för arbetet, i mångt, skiljer sig åt. Detta kan

12 kopplas till nedanstående text där samspelet mellan olika faktorer såsom samhället, närmiljön, relationen och individen innebär olika förutsättningar och därmed olika insatser. Idag är det få som hävdar att våldet har en enda orsak och mer komplexa förståelseramar har utvecklats. En sådan är den socio-ekologiska modellen som är baserad på den brittiska epidemiologen Lori Heises (1998) arbete och har förts fram av Världshälsoorganisationen. Där beskrivs våld i nära relation som något som uppstår i samspel mellan olika faktorer i samhället, närmiljön, relationen och individen (Dahlberg & Krug 2002). På samhällsnivån återfinns sådant som normer som anger ideal för hur en man och en kvinna bör vara och graden av jämställdhet mellan könen. Med närmiljö avses det närmaste grannskapet och det sociala nätverket. På relationsnivå återfinns konfliktlösningsmönster och maktordningar inom familjen. På individnivå återfinns sådant som stabil eller instabil personlighet, alkohol och drogbruk. Det finns ytterligare forskning som påvisar att samhällets normer och attityder har betydelse för hur våld kan fortgå eller kan reduceras. Här synliggörs också vikten av omgivningens attityder och normer för att tillåta/motverka hedersvåld. De amerikanska psykologerna Bell och Naugle (2008) har argumenterat för att orsaker till våld i nära relation måste förstås i sitt psykosociala sammanhang. De har fört fram en modell som integrerar en rad olika faktorer. Att tillgripa våld kan ses som en individuell lösning på en individuellt definierad situation, men kvinnans och omgivningens respons har betydelse för om våldet kommer att upprepas. Om mannen genom att bruka våld reducerar sin egen stress, får kvinnan att foga sig i hans vilja och får omgivningens godkännande, är det sannolikt att han återupprepar sitt handlande. Om omgivningen däremot fördömer hans handlande, polisen ingriper och kvinnan inte fogar sig, är det inte lika sannolikt att våldet upprepas. Hedersrelaterat våld utgör ett exempel på en process där det omgivande sociala nätverket går samman och bidrar till våldet (Mojab och Abdo 2004). Av detta kan vi sluta oss till att det behövs tvärvetenskapliga och tvärsektoriella förhållningssätt i arbetet mot våld i nära relationer. Våld kan inte reduceras till en enstaka faktor utan bör studeras och förebyggas på flera nivåer samtidigt. 7.3 #Metoo I dag upplever vi att #Metoo påverkar både samhällsdebatten och attityder. Det finns anledning att följa detta och se i vilken mån det kan förändra spelreglerna mellan kvinnor och män men också påverka hur maktstrukturer i samhället och i relationer blir synliga och tydliga. En undersökning som SVT och Novus gjort tillsammans visar att sju av tio personer i Sverige tror att #metoo-kampanjen kommer att leda till förändring. Forskaren Marie Eriksson, historiker och lektor i socialt arbete, på Linnéuniversitetet delar den uppfattningen. Hennes forskning kretsar kring våld mot kvinnor i nära relationer och hon ser att #metoo-uppropen redan skapat förändring i samhället. Frågan är hur varaktig och djupgående den här förändringen kommer att bli. Normer, attityder och liknande vet vi historiker kan ta lång tid att förändra när det gäller kön, sexualitet, våld och liknande. Samtidigt har den här kampanjen redan bidragit till att förändring har skett. Enligt Marie Eriksson är #metoo-uppropen unika då de spritts via sociala medier och nått många människor på väldigt kort tid. Men historiskt ser hon ändå likheter mellan #metoorörelsen och tidigare upprop från kvinnor. Man kan bland annat se under 60- och 70-talen då grupper av kvinnor arbetade för att synliggöra frågor som rör makt, kropp och sexualitet. De försökte omvandla det mest privata och personliga till något politiskt.

13 7.4 Hur går vi vidare? I svaren på enkäterna lyfter några kommuner fram värdet av ett långsiktigt arbete där enstaka och tidsbegränsade projekt inte bidrar med den stabilitet som området kräver. Några få kommuner har angett att de arbetar utifrån handlingsplaner mot våld. Då vi inte frågat specifikt om det i enkäten kan det vara väsentligt flera. Det ett sätt att driva ett strukturerat arbete på och strukturer för arbetet är något som efterfrågas av många av de svarande. De utbildningsinsatser som är en viktig del av kommunernas arbete mot våld kan, för att säkra långsiktigheten, kopplas till styrdokument som exempelvis Västra Götalands jämställdhetsstrategi, och bidra till processer att ta fram kommunala handlingsplaner. Idag har 38 kommuner tecknat en avsiktsförklaring med Länsstyrelsen i Västra Götaland som bland annat innebär att kommunerna ska ta fram lokala handlingsplaner och att ledningen ställer sig bakom arbetet och ansvarar för förankring i den egna organisationen. I många enkätsvar lyfts behovet av att utveckla det våldsförebyggande arbetet. De allra flesta kommuner/stadsdelar ser Västra Götalandsregionen som en samarbetspart i det arbetet. Några skriver att de gärna ser samverkan över kommun/stadsdelsgränser och vill se samverkan för att sprida goda exempel är bidrar till utvecklingen av området utveckling. I kommentarerna lyfts också att Västra Götalandsregionen har en viktig uppgift i att arrangera utbildningsinsatser och konferenser inom området och också bidra med att ta fram mål och indikatorer för arbetet. För att fortsätta arbetet och hitta samarbetsformer kommer Avdelning folkhälsa att träffa representanter för kommunerna i Västra Götaland under tidig vår 2018. Dessa träffar kommer att ske i samverkan med Länsstyrelsen i Västra Götaland. Länsstyrelsen har ett regeringsuppdrag att arbeta för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och är tillsammans med kommuner/stadsdelar viktiga aktörer i arbetet. Västra Götalandsregionen är, genom skrivningen i Västra Götalandsregionens budget för 2017 och 2018 där det lyfts att det våldsförebyggande arbetet ska prioriteras, en samverkanspart. De planerade delregionala seminarierna som ska genomföras under vinter/vår 2018 kan bidra till ytterligare underlag förfortsatt samverkan.

14 2018-01-23 Dokumentnamn: Våldsförebyggande arbete i Västra Götalands kommuner Enkätundersökning 2017 Diarienummer: FHK 2018-00006 Kontaktperson: Åse Enkvist och Anne Svensson, koncernkontoret, avdelning folkhälsa