Vinjett Lena: Hur göra annorlunda? Vad förmedlar A? Hur bättre kunnat hjälpa A/förälder? Terapeuten och barnet tycker om varandra=verklig relation Terapeuten förmedlar en tydlig önskan om kontakt, flickan har mött motsatsen Terapeuten är intonande och mjuk vilket passar flickan I målningen och breven blir det ett möte
Vinjett Lena: Ambivalens hos flickan som gör det svårt både att komma nära och att skiljas Terapeuten känner i sin motöverföring mammas förtvivlan Nivån där det går att mötas är en till en, flickan blir lugnare i det mötet Svårt att komma på alternativ till hur terapeuten gör På slutet möjligen tagit upp att det också gör ont när hjärtan brister
Vinjett Lena: Terapeuten håller kvar relationen Mammans separationsångest påverkar vinjetten Terapeuten intervenerar på triadisk nivå ändå är ni här (hos mig ) Vad händer med oss som terapeuter när vi blir upptagna av rätt/fel Fikat fyller en funktion Svårt att hitta annorlunda sätt, terapeuten gjorde det som var möjligt.
Vinjett Lena: Vid panik behöver vi ta hand om oss själva och intervenera utifrån det Sätt ord på det som står inom parantes (jag känner mig osäker svårt att tänka) Här kommer en ledsen mamma och en ledsen flicka som jag så gärna skulle vilja hjälpa men just nu vet jag inte hur jag ska göra, behöver tänka...vi tar lite fika så kanske vi (jag) kommer på något
Vinjett Lena: Finns en förtvivlad ton i vinjetten som matchar flickans och mammans läge, är så här det blir mellan dem Tre som inte vet vad de ska göra och som är ledsna (och kanske rädda) Att terapeuten är med och delar läget och inte heller vet hur man ska göra blir (troligen) läkande, mamma och flicka blir mindre ensamma
Vinjett Lena: Interventioner kring att inte veta och öppet uttryckta motöverföringsreaktioner jag är glad över att ni kommit fast det varit så svårt att ta sig hit och jag önskar så mycket att jag skulle komma på något sätt att vara till hjälp för er nu vi börjar med lite saft.
Teknik: (Förklarande nivå, erbjuda alternativa meningar, varför-därför nivå, vem-du nivå, barnet klarar att tänka i två steg, ge tillbaka den projektiva identifikationen) Beskrivande nivå, tillskriva det barnet gör mening, förstärka meningen, vad-det nivå, hålla den projektiva identifikationen Vitaliserande nivå, insistera på att det finns mening, interventioner på tidig anknytningsnivå (lära barnet leka)
Vinjett Lena: Mamma och flicka hamnar i psykisk ekvivalens, läget går inte att dela. Terapeuten håller kvar ton kring att vara ledsen trots att flickan agerar på ilske nivå= ger tillbaka den projektiva identifikationen (förtvivlan) Fint att ni kom=läget mellan mamma och flicka hamnar mer på depressiv nivå genom interventionen
Vinjett Lena: Terapeuten använder ord som jobbigt, svårt Blir lättare för flickan att ta emot än interventioner kring affekt Kanske bra att avslutet glöms bort, flicka och terapeut har precis återförenats, bättre att få vara i det, inte utrymme att arbeta med avsked under timmen.
Generellt: Den bakomliggande idén i barnterapi är att det är bättre att uppleva svåra känslor eller tankar i en relation än ensam Rummet, tiden, uppmärksamheten och beskyddet hörnstenar i alla terapier Att man inte kan veta vad någon annan tänker och känner är kärnan i psykodynamisk barnpsykoterapi
Utgångspunkter att alltid ha med sig: En öppen, frågande, intresserad hållning i förhållande till barnet skapar ett terapeutiskt läge En aktiv frågande inställning visar att man uppfattar barnet som en person i sin egen rätt och med egna avsikter Att inte förstå det barnet gör öppnar upp för utforskande Uppmärksamheten är en intervention
Utgångspunkter forts: Så länge vi aktivt undrar över det barnet gör bedriver vi psykoterapi Viktig signal när vi som terapeuter blir uttråkade/får panik/tappar förmågan att tänka om barnet och det vi gör Nivån där barnet går att möta skapar den terapeutiska kartan och utgör grund för våra interventioner (saft)
Vinjett Lilian: Hur väcka pojkens kapacitet att leka? Hur arbeta med att mamma inte ska vara i rummet? Svår timme, svårt läge Pojken inte på pratnivå, glapp mellan prat och där han vill vara Samtalet hamnar utanför rummet, behöver kanske vara fokus på inne i rummet Känslan att vara där i rummet, tänka kring den, inte fråga tänka högt
Vinjett Lilian: Tänka högt kring hans läge, lyfta det han gör Vem har vilket problem? Pojken har skäl att vara arg. Han har andra idéer än föräldrarna Ta med pappa i arbetet Prata om vad ni gör och varför Lidande på lägre nivå?
Vinjett Lilian: Benämna känslan=ångest Prata om ramarna för terapin Att kunna säga nej? Aspergerproblematik? Förtydliga vad som ska hända. Varför tror pojken att han är där? Oklart för honom?
Vinjett Lilian: Terapeuten intervenerar för att gå igång någon form av agens hos pojken Vitaliserande nivå, försöker via sitt eget intresse vitalisera pojken Inga uttryck för lekförmåga under timmen=svårt att hitta vad det är som ska vitaliseras (matchar frågeställningen)
Interventioner forts: Vitaliserande nivå, insistera på att det finns mening, interventioner på tidig anknytningsnivå
Vinjett Lilian: Pojke med låg vitalitet Behövs ett jobb med syfte och ramar innan pojken kan vara i fokus Efter det försöka hitta nivån där pojke och terapeut kan mötas i terapin (vad skulle kunna göra terapin intressant för honom?) Kräver att utbrotten lämnas utanför terapirummet ett tag
Vinjett Lilian: Pojken har inom sig inte gått med på att vara där i rummet Mammas närvaro blir en motverkande kraft för alliansen mellan pojke och terapeut Nivån mamma rör sig på är för hög Terapeuten behöver skydda det terapeutiska utrymmet
Vinjett Lilian: Om mamma ska vara med behöver hon ingå i att skapa lekfullhet inte att prata problem Interventioner på anknytningsnivå=arbeta med att hitta ett lustfyllt relaterande i rummet Enskilt samtal med föräldrarna där man pratar om syftet, föräldrarna får tydliga direktiv kring vad deras del ska innehålla
Vinjett Lilian: I interventionerna undvika affekt och relation.här i rummet finns lite olika saker som man kan använda.. När mamma ger negativt exempel vi vet ju att det kan bli så där, behöver vi inte prata så mycket om, mer om vad man skulle kunna göra som gör att det inte blir så tröttsamt att vara i rummet..
Winnicott:..Om patienten inte kan leka måste något göras för att hjälpa honom/henne bli i stånd att leka och sedan kan psykoterapin börja. Skälet till att lekandet är väsentligt är att det är i lekandet som patienten kan skapa något.