Utbildningsprogram för Sjuksköterskor, 180 Hp Kurs 2VÅ60E VT-17 Examensarbete 15hp Manliga allmänsjuksköterskors upplevelser av att arbeta inom den somatiska vården. En kvalitativ intervjustudie. Författare: Ellinor Israelsson Valentin Mendoza
Titel Författare Utbildningsprogram Handledare Examinator Adress Nyckelord Manliga allmänsjuksköterskors upplevelser av att arbeta inom vården. Ellinor Israelsson & Valentin Mendoza Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Martin Olsson Judy Chow Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap. 351 95 Växjö Könsstereotyper, manliga sjuksköterskor, upplevelser SAMMANFATTNING Bakgrund: Sjuksköterskeyrket har under en lång tid dominerats av det kvinnliga könet. År 1949 fick män tillgång till sjuksköterskeyrket, vilket ledde till att år 1953 examineras den första manliga sjuksköterska i Sverige. Än idag är det endast 10% av det manliga könet som arbetar som sjuksköterskor, vilket tyder på att yrket fortfarande domineras av det kvinnliga könet. Syfte: Syftet var att belysa manliga allmänsjuksköterskors upplevelse av att arbeta inom vården Metod: En kvalitativ intervjustudie baserad på fem intervjuer. Analysmetoden som ändvändes är innehållsanalys utifrån Lundman & Graneheim. Resultat: I resultatet framkom det att de manliga allmänsjuksköterskor upplevde att de ställs inför hinder, möjligheter och föreställningar som både kan försvåra och underlätta deras dagliga arbete. Att de manliga sjuksköterskorna blev stämplade med olika könsroller som grundar sig i de föreställningar som patienter och kollegor har var något som påverkade deras yrkesutövning. Det framkom även möjligheter som de kunde uppleva genom att ha en blandad arbetsgrupp med män och kvinnor och fördelar av att kunna vårda patienter av samma kön. Slutsats: Att vårda unga kvinnliga patienter, kollegor och patienters föreställningar samt att bli stämplade med roller som grundades i deras kön var något som de manliga allmänsjuksköterskorna upplevde som hinder i det dagliga arbetet. Möjligheter upplevde de manliga allmänsjuksköterskorna när de vårdade patienter av samma kön då det ibland framkom önskemål om samkönad vård. Att det fanns en blandning mellan män och kvinnor på arbetsplatsen var något som de manliga allmänsjuksköterskorna upplevde som viktigt för utveckling och stämningen i arbetsgruppen, vilket gynnade både personal och patienter.
INNEHÅLL INLEDNING...1 BAKGRUND..1 Historisk tillbakablick..1 Manligt eller kvinnligt?...1 Kvinnodominerat yrke.2 Patientperspektiv på allmänsjuksköterskans kön.2 Manliga sjuksköterskor...3 TEORETISK REFERENSRAM...3 Ömsesidighet och gemenskap..3 De vårdande..3 Öppenhet och följsamhet.4 PROBLEMFORMULERING 4 SYFTE...4 METOD.4 Datainsamling...5 Urval/urvalsförfarande 5 Intervjuer/Observationer.5 Analys 6 Forskningsetiska aspekter..7 RESULTAT...8 Könsstereotyper...8 Könsroller..8 Föreställningar om sjuksköterskeyrket 9 Hinder som manlig sjuksköterska.9 Könshinder 9 Utanförskap och utsatthet.10 Möjligheter som manlig sjuksköterska...11 Samarbete i arbetsgruppen...11 Samkönad vård 11 Bemötande 11 DISKUSSION..12 Huvudfynd...12 Metoddiskussion.13 Resultatdiskussion..15 Slutsats.18 REFERENSER 19 BILAGOR Bilaga 1: Informationsblad till avdelningschef. Bilaga 2: Information till deltagare i intervjustudien. Bilaga 3: Intervjuguide. Bilaga 4: Etisk egengranskning.
INLEDNING Under 2015 redovisade Socialstyrelsen att det fanns 191 671 legitimerade sjuksköterskor i Sverige varav 18 676 stycken är män och 172 995 är kvinnor. Detta visar att över 90% av sjuksköterskelegitimationerna utfärdades till kvinnor (Socialstyrelsen, 2016) och ger en indikation på att sjuksköterskeyrket idag, trots att utbildningen är öppen för alla, fortfarande är starkt kvinnodominerat. Ämnet väljs då båda författarna anser att det är ett aktuellt och viktigt ämne och intresset väcktes efter att ämnet kom upp för diskussion. En av författarna är man och har sedan tidigare själv erfarenhet av att vara man inom vården och den andra författaren som är kvinna har erfarenhet av hur män betraktas av kvinnor i vården. Författarna väljer därför att fördjupa sig i ämnet och försöka få förståelse för hur män upplever det att jobba inom den somatiska vården. BAKGRUND Historisk tillbakablick Ur ett historiskt perspektiv har sjuksköterskeyrket varit förknippat med de kvinnliga könsstereotypiska egenskaperna och detta har gjort att bilden av sjuksköterskor som kvinnor har kunnat upprätthållas (Dahlborg-Lyckhage och Pilhammar-Anderson, 2009). Till en början hade sjuksköterskeyrket en låg status och det var fattiga outbildade flickor som axlade rollen som vårdare av andra fattiga på lasarett och sjukhus. Detta arbete erbjöds de fattiga flickorna för att de skulle kunna försörja sig och få husrum (Chow, 2013). Men i takt med industrialismens frammarsch under 1800-talet ökade antalet ogifta kvinnor inom borgarklassen och dessa fick söka sig utanför hemmet för att arbeta. Yrket kunde ses som ett kall och ett sätt att erbjuda de borgerliga flickorna en meningsfull sysselsättning istället för det liv de levde som hemmadöttrar. Sjuksköterskeyrket ansågs som mycket lämpligt och anständigt och det är genom 1800-talets ideal om hur en kvinna skall vara, vårdande, hängiven, moderlig, uppoffrande och ge kärlek till människor som medför att sjuksköterskeyrket anses passande för kvinnor (Chow, 2013 ; Dufwa, 2004,). Enligt Dufwa (2004) var bristen på sjuksköterskor 1945 ett stort problem i efterkrigets Sverige och det bestäms att en reform skall genomföras för att locka fler att söka sig till sjuksköterskeyrket. Många förslag framkommer på hur detta ska ske och det mest radikala förslaget är att män nu skall få tillgång till utbildningen trots att kvinnor ansågs mer lämpade för jobbet. Detta är dock i mån av plats på utbildningen samt lämplighet för yrket och år 1949 fastslås det att män ska få börja på utbildningen och reformen träder i kraft från och med 1951. Resultatet av detta blev att år 1953 examineras den första manliga sjuksköterskan från St.Eriks sjuksköterskeskola i Stockholm (ibid). Manligt eller kvinnligt? Kön kan betraktas ur ett biologiskt perspektiv och skillnaderna mellan män och kvinnor kan göras tydligt genom våra könsorgan, fysiska drag och kromosomer. Genus är däremot tanken på att kön är ett socialt konstruerat fenomen där vi själva genom samhället skapar vad som anses vara maskulint och feminint betingat (Alvesson & Due Billing 2014). Fisher (2009) beskriver att när män vårdar andra män är de väldigt måna om att förmedla sin 1
heterosexualitet till den som vårdas. Detta gör de, enligt Fisher (2009), genom att förstärka den maskulina framtoningen genom valet av samtalsämne, som till exempel sport. McLauhglin, Mulddon och Moutray (2010) tar också upp fenomenet med fördelning av kön på arbetsplatser i sin studie där deltagarna i majoritet klassade yrken inom vården som mer lämpliga för kvinnor än för män (ibid). Enligt den maskulina normen skall män vara hårda, handlingskraftiga, rationella och opersonliga och kvinnor skall vara mjuka, omhändertagande, känsliga och visa empati. Dessa föreställningar och sociala könskonstruktioner sätter grunden för hur män och kvinnor fördelas på arbetsmarknaden och bestämmer därmed vilka yrken som är typiskt manligt och kvinnligt kodade (Alvesson & Due Billing, 2014). Stanley et. al. (2015) anser att män inte väljer vården som ett förstahandsval när de ska välja yrke utan börjar senare i livet eller efter att ha gjort karriär inom andra yrken. Detta menar Stanley et. al beror på att männen ser hur de negativa könsstereotypa rollerna påverkar dem personligen och det gör dem mer benägna att välja bort vården än deras kvinnliga kollegor (ibid). Kvinnodominerat yrke När kvinnodominerade yrken diskuteras syftar studien på yrken där kvinnor är dominerande till antalet. Enligt statistiska centralbyrån (SCB, 2016) definieras ett yrke som könsdominerat när 60 % eller mer av ett kön är överrepresenterade inom yrket. Rajacich, Kane, Willston och Cameron (2013) menar att män som hamnar inom kvinnodominerade yrken oftast har någon anknytning till yrket som till exempel nära släkt eller vänner som arbetar inom yrket. Det kan även vara tidigare positivt upplevda erfarenheter som rör det specifika yrket. En annan aspekt som Rajacich et al. tar upp är upplevelsen av att som man hamna i en minoritet inom arbetsgruppen och detta kan leda till fördomar och negativ särbehandling (ibid). Sayman (2015) tar upp problematiken angående hur kvinnliga rådande normer på arbetsplatsen påverkar männen som arbetar inom vården. Sayman beskriver att eftersom vården är ett kvinnodominerat yrke pågår det en ständig förhandling om vad de manliga sjuksköterskor anser vara okej när det kommer till hur de ska bete sig och arbeta för att bli accepterade av sina kvinnliga kollegor och patienter. Männen blir dessutom dagligen påminda om bilden av sjuksköterskan som tjänarinnan i vitt och den vårdande modersfiguren och flera av de manliga sjuksköterskorna säger att de blivit negativt bemötta med nedsättande, stereotypiska kommentarer från kollegor och patienter. Detta är en bidragande faktor till att det blir svårare för männen att bli en del av gruppen (ibid). Patientperspektiv på allmänsjuksköterskans kön O`Lynn och Krautscheid (2011) menar att majoriteten av patienterna inte bryr sig om vilket kön det är på sjuksköterskan utan att kompetens, professionalitet och viljan att hjälpa väger tyngre än om det är en man eller kvinna som utför vården. Men när det kommer till intimvård blir det mer problematiskt. Flera av de yngre kvinnliga patienterna som tidigare inte har någon erfarenhet av vård har önskemål om kvinnliga sjuksköterskor för att kunna känna sig bekväma i situationen. De yngre männen däremot kände sig mer kluvna i frågan om de föredrog manliga eller kvinnliga sjuksköterskor och då speciellt när det gällde intimvård (ibid). Fisher (2009) menar att de manliga allmäsjuksköterskorna är medvetna om vad intimvård kan ha för innebörd för patienten. De upplever det problematiskt att framförallt ta hand om just yngre 2
patienter och är här mer försiktiga i uppträdande och hur de framställer sig själva och tar inte i dessa patienter mer än nödvändigt (ibid). Manliga sjuksköterskor Män är fortfarande underrepresenterade inom sjuksköterskeyrket, vilket kan ha att göra med att yrket än idag i viss mån anses vara ett kvinnoyrke. Enligt Juliff, Russell och Bulsara (2017a) är det vanligt förekommande att manliga allmänsjuksköterskor får frågan om varför de valde just sjuksköterskeyrket av patienter. Vidare säger de att det även förekommer missuppfattningar kring vilken yrkesgrupp de tillhör när patienter tilltalar dem. I en annan artikel av Rowlinson (2013) framkommer liknande upplevelser där kopplingar mellan det manliga könet och en snabb karriärutveckling görs inom sjuksköterskeyrket. Rowlinson et al. påstår att dessa förutfattade meningar om manliga allmänsjuksköterskor inte enbart kommer från patienter utan även från kvinnliga kollegor (ibid). Strömberg & Eriksson (2010) tar upp att det finns en idealbild av män oberoende av yrke. När män samspelar med varandra inom ett yrke tenderar de att skapa olika normer för hur män bör uppträda. Idealbilden syftar till att männen inom vården bör vara vältränade med stora kroppar för att exempelvis hjälpa tunga patienter som behöver förflyttningshjälp, de bör även vara tekniskt och medicinskt kunniga. Dessa egenskaper framhävs även av kvinnliga kollegor vilket gör att männen inte behöver utföra andra arbetsuppgifter som ses som mer kvinnligt lämpade, som till exempel intimvård och omvårdnadsarbete. Det är av den anledning ingen slump att manliga allmänsjuksköterskor söker sig till områden inom hälso - och sjukvård med mer teknisk och medicinsk inriktning. Ambulans och akutmottagning är några inriktningar som väljs istället för områden där omvårdnadsarbetet är i fokus (ibid). TEORETISK REFERENSRAM Uppsatsen tar sin grund i ett vårdvetenskapligt perspektiv. Enligt Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud och Fagerberg (2003) ska människan ses som en enhet, där kropp, psyke, själ och ande ingår i en helhetssyn som inte går att särskilja. Ömsesidighet och gemenskap Rehnsfeldt (2012) menar att ömsesidighet och gemenskap är något som grundas i mötet mellan individer där en känsla av tillit till varandra uppstår som är grunden för en gemensam relation. Vidare menar Rehnsfeldt att vårdaren har det professionella ansvaret att se till att bjuda in patienten så att denne möts med ömsesidighet och gemenskap, och patienten bjuder i sin tur in genom att vara öppen med sitt lidande. Ett sätt att bekräfta ömsesidighet och gemenskap för patienten som vårdare, är att alltid finnas tillgänglig för patienten under tiden den vårdas. En sådan relation där patienten lämnar ifrån något av sig själv i syfte för vårdande är det viktigt att som vårdare vara medveten om att de och patienterna är i en ömsesidig men inte jämlik relation. (ibid). Med ömsesidighet och gemenskap som grunder kan de manliga allmänsjuksköterskorna skapa förutsättningar för ett gott mående tillsammans med patienter. De vårdande Enligt Dahlberg & Segesten (2010) är det av stor vikt för vårdarna att förstå hur patientens hälsa, lidande och välbefinnande erfaras. Sjuksköterskor ska stödja patientens hälsoprocesser vilket blir svårt om sjuksköterskorna inte upplever vårdandet och vårdmiljön som positivt. Vidare menar Dahlberg och Segesten att det är nödvändigt att fokusera på vårdarens utsatthet och ohälsa, om vårdarna inte kan uppleva hälsa och välbefinnande kan det ha konsekvenser för vårdandets kvalitet (ibid) Om de manliga allmänsjuksköterskor har upplevelsen av att bli 3
särbehandlade och motarbetade av kollegor på grund av att de är i minoritet i arbetsgruppen kan det leda till en utsatthet som kan påverka kvaliteten i deras arbete som i slutänden går ut över patienterna. Öppenhet och följsamhet Dahlberg och Segesten (2010) menar på för att kunna ge ett gott och bra vårdande kräver det att vårdarna har ett öppet och följsamt förhållningssätt så att varje del av patienternas livsvärld kan bejakas. Med detta synsätt går det att bjuda in patienterna till en delaktighet och bestämmande i sina hälso och - vårdprocesser vilket är viktigt för patienternas upplevelse av hälsa och välbefinnande (ibid). Genom att de manliga allmänsjuksköterskorna förhåller sig öppna och följsamma till patienter, både i positiva och negativa situationer, går det lättare att få en förståelse för patienternas önskemål och tankar, men det är också lättare att skapa förutsättningar för att vårdaren själv skall uppleva välmående och att ett bra arbete kan utföras. PROBLEMFORMULERING Att vara man och välja sjuksköterskeyrket är än idag ingen självklarhet trots vårdens försök att locka fler män in i vårdyrket. Det finns fortfarande fördomar och normer från samhället om vilket kön som ska vara sjuksköterska och vad dennes uppgift är, dels från sjukvården själva men också från patienterna vilket kan göra det problematiskt för de män som vill arbeta/arbetar som sjuksköterska. Att ha en arbetsplats som inte är dominerat av ett kön bidrar till ökad mångfald och utveckling och det bör därför ses som något positivt att både män och kvinnor samspelar på arbetsplatsen. Vården ska kunna erbjuda patienter en individanpassad sjukvård och med en blandning av kön på arbetsplatsen går det att i större utsträckning att erbjuda patienterna mer valmöjligheter. Forskning visar att en stor majoritet av patienterna inte bryr sig inte om vad det är för kön på sjuksköterskan som de blir behandlade av, men en del patienter upplever sig tryggare med en sjuksköterska av samma kön och tvärtom. Det går inte alltid att tillgodose patienternas önskemål men finns det fler män på arbetsplatsen finns det chans att vården kan tillmötesgå patienternas behov. För att få in fler män i vården och kunna få en större blandning av kön på vårdavdelningarna och kunna erbjuda sjuksköterskor av båda könen, är det viktigt att lyfta och försöka få förståelse för manliga sjuksköterskors upplevelser och tankar av att arbeta inom den somatiska vården. SYFTE Syftet var att belysa manliga allmänsjuksköterskors upplevelse av att arbeta inom den somatiska vården. METOD Den genomförda studien grundades på semistrukturerade intervjuer med manliga allmänsjuksköterskor och hade en kvalitativ, induktiv forskningsansats. Enligt Lundman & Hällgren Graneheim (2014) anses metoden vara lämplig då det är människors subjektiva upplevelser och erfarenheter som har studerats och analyserats ur det framkomna materialet. 4
Datainsamling Datainsamlingen i form av intervjuer genomfördes på somatiska vårdavdelningar på ett sjukhus i södra Sverige. Kontakt med avdelningschefer togs till en början via telefon för att undersöka utbudet av informanter. Därefter mejlades informationsbrev om studiens syfte och tillvägagångssätt ut till avdelningschefen som vidarebefordrade till de berörda deltagarna. Se bilaga 1 och 2. Tre av intervjuerna bokades in av avdelningscheferna som skötte kontakten med deltagarna och efter att ha fått mejladresser till övriga deltagare från resterande avdelningschefer bokades två av intervjuerna in efter mejlkontakt mellan författarna och informanterna. Det var fem informanter som deltog och var mellan 24-41 år. Samtliga var män och hade arbetat som allmänsjuksköterskor mellan 2 10 år. Deltagarna i intervjustudien arbetade på tre olika vårdavdelningar på ett sjukhus i södra Sverige. Urval/urvalsförfarande Strategiskt urval gjordes då syftet med studien var att belysa manliga allmänsjuksköterskors upplevelser och därför valdes deltagare ut efter inklusionskriterierna. Genom detta urval gick det att säkerställa att deltagarna var relevanta för studiens syfte (Bryman, 2011). Inklusionskriterierna var att sjuksköterskorna ska ha arbetat i vården i minst ett år, arbetar som allmänsjuksköterska, arbetar på en vårdavdelning och identifierar sig som man. Exklusionskriterier var sjuksköterskor som var specialistutbildade och sjuksköterskor inom psykiatrin. Intervju/Observation Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer. En semistrukturerad intervjuteknik bygger på en intervjuguide med öppna frågor där informanten har möjlighet att svara fritt såväl som personligt och intervjuaren har utrymme att ställa följdfrågor för att ytterligare nå djupare förståelse ur informanternas svar (Bryman, 2011). Se bilaga 3. En så kallad tratteknik användes vid uppbyggnaden av intervjuguiden med utgång att börja med öppna, breda frågor för att sedan gå in mer specifikt på informanternas upplevelser av att vara män inom vården och så på så sätt styra in samtalet mot studiens syfte (Kvale & Brinkmann, 2014). Intervjuerna genomfördes på informanternas arbetsplats i ett avskilt rum efter godkännande av avdelningschef. Båda författarna var med under intervjuerna och dessa spelades in på två olika telefoner efter informanternas godkännande. Båda telefonerna lades så informanterna själva kunde se när inspelningen sattes på och stängdes av. Intervjuerna tog cirka 25 30 minuter att genomföra. Det fanns inga störande moment som kunde påverka intervjun då samtalen skedde så pass avskilt från aktiviteterna på avdelningen. Intervjuerna kodades sedan med namn som kod 1 5 och fick efter transkriberingen nya kodnamn för att säkerhetsställa anonymiteten hos informanterna. En pilotstudie genomfördes med en manlig allmänsjuksköterska på en plats och tid som denne hade valt. Intervjun tog cirka 30 minuter och under intervjun framkom det att sista frågan i intervjuguiden var otydligt formulerad och författarna valde därför att formulera om frågan så den blev tydligare. Enligt Brymann (2011) är genomförandet av en pilotstudie något att föredra innan utförandet av de reella intervjuerna för att säkerställa frågornas kvalité och relevans för studiens syfte. Det är också positivt att författarna kan bekanta sig med hur de skall genomföra intervjun i helhet under pilotstudien (ibid). Författarna valde att exkludera pilotstudien för att avsikten med den var att författarna skulle bekanta sig med frågorna och träna på intervjuteknik samt utvärdera frågornas kvalité. Då resterande intervjuer gav liknande 5
information som pilotintervjuen valde författarna att enbart gå på de fem planerade intervjuerna. Analys Analysmetoden som valdes för studien var en manifest analys. Den ansågs passande då den är framtagen för att analysera en stor mängd data där fokus ligger på att tolka berättande upplevelser i text (Lundman & Hällgren Graneheim, 2014). Intervjuerna delades jämnt ut mellan författarna och transkriberades ordagrant enskilt av varje författare. För att få en helhetskänsla läste författarna det transkriberade materialet först på varsitt håll ett flertal gånger. Därefter sammanställde författarna det som framkommit enskilt och satt tillsammans för att diskutera vilka meningsenheter de hade kommit fram till för att sedan gemensamt sammanställa materialet. Först identifierade författarna meningsenheter ur det transkriberade materialet som svarade mot syftet. Meningsenheter är meningsbärande delar av text som kan identifieras och vara ord, meningar eller stycken som liknar varandra till innehåll och innebörd. Därefter kondenserades materialet för att göra den framkomna datan mer lätthanterlig och kortare men ändå bevara dess meningsfulla innebörd. När kondenseringen var klar satte författarna passande koder på den framkomna datan. Koderna fungerar som etiketter på meningsenheterna och är till för att beskriva dess innehåll. När kodningen var klar skapade författarna underkategorier som sedan kunde placeras i olika framkomna huvudkategorier (Lundman & Hällgren Graneheim, 2014). Tabell 1. Exempel från den kvalitativa innehållsanalysen. Meningsbärande enhet Kondenserad meningsenhet Kod Underkategori Kategori Tex. Om en manlig patient har svårt att tömma blåsan så kan det vara svårt för en kvinnlig sjuksköterska att gå in och säga men du måste sitta på toaletten, du måste ta längre tid på dig Kan vara svårt för en kvinnlig sjuksköterska att hjälpa manliga patienter med blåsproblem. Enklare för män att vårda män. Samkönad vård. Möjligheter som manlig sjuksköterska. 6
Sen kan man ju eh..ibland känna att man har lite mer auktoritet mot en del patienter så, som liksom förknippar alltså män med läkare Kan känna att man har mer auktoritet mot patienter som förknippar män med läkare. Alla män är läkare. Könsroller Könsstereotyper Sen kan det ju va lite känsligt ibland om man är man kring omvårdnadsbiten för en del kvinnor Känsligt att vara man kring omvårdnadsbiten för en del kvinnor. Problem att ge intimvård som man. Könshinder Hinder som manlig sjuksköterska. Forskningsetiska aspekter I enlighet med Helsingforsdeklarationen (2013) informerades informanterna om studiens syfte genom ett skriftligt brev där de kunde välja att medverka eller inte. Informanterna fick skriva på ett informerat samtycke där de godkände sin medverkan i studien och att de hade läst igenom det informationsblad som hade skickats ut. I informationsbladet framgick studiens syfte och vilka rättigheter informanten hade rörande sitt deltagande, att denne hade rätt att när som helst dra sig ur studien utan vidare konsekvenser och att denne kom att vara anonym i studien. Informanterna meddelades också om deras rättigheter innan intervjun påbörjades och muntligt godkännande gavs utöver det skriftliga. Hänsyn till konfidentialitets och nyttjandekravet togs genom att författarna valde att inte samla in information som kunde röja informanternas identitet såsom namn, arbetsplats och vilket sjukhus de arbetar på. Även information att materialet som framkommit vid intervjuerna endast hade för avsikt att användas till denna studie och att det enbart är författarna och deras handledare som hade tillgång till det transkriberade materialet. Efter intervjuerna fördes det inspelade materialet över från båda telefonerna till ett lösenordskyddat USB-minne (ibid). Författarna till studien har genomfört en etisk egengranskning från Etikkommittén sydost innan studien påbörjades. Eftersom de sex första frågorna besvarades med ett nej krävdes det ingen ansökan om etikprövning. Se bilaga 4. Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2014) är det viktigt för en forskare att vara medveten om sin egna förförståelse och hur detta kan påverka studien. Författarna diskuterade innan genomförandet av studien vilka upplevelser de själva hade av att arbeta inom vården som man respektive kvinna. Författarna kom fram till att deras förförståelse var att män och kvinnor behandlades olika på arbetsplatsen på grund av deras kön. Kvinnliga sjuksköterskor förväntas kunna vårda och ge omvårdnad naturligt, dock förväntas inte män vara naturligt omhändertagande. 7
RESULTAT Analysprocessen resulterade i tre huvudkategorier; Könsstereotyper med underkategorierna könsroller samt Föreställningar om sjuksköterskeyrket. Hinder som manlig sjuksköterska med underkategorierna könshinder samt utanförskap och utsatthet. Möjligheter som manlig sjuksköterska med underkategorierna samarbete i arbetsgruppen, samkönad vård samt bemötande. För att stärka och förtydliga resultatet kommer citat att användas där informanterna benämns med koderna I1-I5 där I1 står för informant 1 och så vidare. kategorierna och underkategorierna presenteras i tabell nr 2. Tabell 2. Översikt av underkategorier och huvudkategorier UNDERKATEGORI KATEGORI Könsroller Föreställningar om sjuksköterskeyrket Könsstereotyper Könshinder Utanförskap och utsatthet Hinder som manlig sjuksköterska Samarbete i arbetsgruppen Samkönad vård Bemötande Möjligheter som manlig sjuksköterska Könsstereotyper De manliga allmänsjuksköterskorna kunde uppleva att de blev stämplade med en könsroll som de inte alltid kände sig bekväma i. Männen upplevde också i stor utsträckning, både positivt och negativt, att de mötte olika former av förväntningar och fördomar av både kollegor och patienter. Könsroller Det framkom att flertalet av de manliga allmän sjuksköterskorna upplevde sig utvalda i vissa arbetsuppgifter på grund av sitt kön både av patienter och kollegor samt att deras kön gav dem en högre status än sina kvinnliga kollegor. En övervägande majoritet kände sig utvalda vid just fysiskt krävande moment såsom förflyttningar av patienter där fokuset låg på att de som män skulle vara starkare än deras kvinnliga kollegor. I en av intervjuerna framkom det att informanten upplevde att hans kvinnliga kollegor bad honom om hjälp vid mer tekniska frågor om tillexempel datorer. 8
Flertalet av informanterna beskrev upplevelser av att som man och sjuksköterska få en högre status av patienter än sina kvinnliga kollegor. Detta kunde komma till uttryck genom förväxlingar med läkare och därmed uppstod ett annorlunda bemötande från patienterna. De manliga allmänsjuksköterskorna upplevde att patienterna kände större tillit till deras ord än deras kvinnliga kollegor. ibland känna att man har lite mer auktoritet mot en del patienter så, som liksom förknippar män med läkare.. (I4). Föreställningar om sjuksköterskeyrket Manliga allmänsjuksköterskorna i studien upplevde att det fanns föreställningar om vilket kön sjuksköterskan ska ha och vem som ska utföra omvårdnaden. En av informanterna förklarar att han har stött på manliga patienter som hellre ville att en kvinnlig sjuksköterska utförde vissa omvårdnadsuppgifter och att vissa patienter har svårt att acceptera en manlig sjuksköterska. Detta menar informanten grundar sig i att patienterna har föreställningar om vem som ska vara sjuksköterska. Informanten syftar på att patienterna har föreställningar om att kvinnor har ett arv som vårdande och att detta skulle vara en typiskt kvinnlig egenskap som inte män har. Det upplevdes dock av majoriteten att det inte enbart förekom negativa föreställningar utan att det också framkom positiva kommentarer från patienter och kollegor att de var män, sjuksköterskor och arbetade i vården. en vanlig strof som brukar komma ibland, det är ju oh va roligt att det är lite män! det säger patienterna många gånger... specifikt då kvinnliga patienter (I5). Några av de vanligt förekommande kommentarerna som männen berättade om som kommit från patienter och kollegor var att det var trevligt med fler män i vården, att det var roligt och bra med omväxling i personalen och att blandningen av könen var väldigt uppskattad. Hinder som manlig sjuksköterska I studien framkom det tydligt att det finns olika hinder som de manliga allmänsjuksköterskorna kunde ställas inför när de utövade sin yrkesroll. Detta medförde att de kunde ställas inför ett utanförskap eller en utsatthet som grundades på att de var män. Könshinder Med könshinder menar författarna att de manliga allmänsjuksköterskorna någon gång har hindrats utföra vissa uppgifter i sin yrkesutövning på grund av deras kön. Ett gemensamt ämne som flera manliga allmänsjuksköterskor upplevde problematisk var intimvården hos patienter, specifikt hos kvinnliga patienterna. Det kunde vara allt ifrån situationer där männen inte fick hjälpa patienterna till och från toaletten, byta inkontinensskydd till att de inte fick utföra intimvård och tvätt då de blev bortvalda på grund av att de var män. En av informanterna lyfte också religion som en orsak till att han kunde uppleva att han blev bortvald vid intimvård och liknande arbetsuppgifter. Flertalet av informanterna upplevde det inte som personligt riktat när intimvården inte fick utföras utan hade en förståelse för varför de valdes bort så länge fokus låg på att tillgodose patientens behov och önskemål. Två av informanterna lyfte dock problematiken som upplevdes när det var nattarbete och därmed inte kunde bli avbytta av sina kvinnliga kollegor om en patient önskade en kvinnlig sjuksköterska. Detta gav dem upplevelsen av att de belastade sina kvinnliga kollegor. Men trots att flertalet av de manliga sjuksköterskorna hade en förståelse varför de uteslöts från intimvården så upplevde de detta ändå som ett hinder i 9
deras dagliga arbete. En av informant gav exempel på hur han hade reflekterat över problematiken med intimvården; i den intima zonen så att eh det kanske är svårt att koppla bort könet vid sånna situationer, utan man ser som att, det är en man och inte en vårdpersonal (I4). En annan informant ger exempel på när könet blir ett hinder och kan påverka kommunikationen mellan patienten och sjuksköterskan. Han berättade att han upplevde att patienterna inte alltid berättade allt för honom gällande eliminationsfrågor men om en kvinnlig kollega gick in och ställde samma frågor fick hon mer utförliga svar. vissa patienter inte eeeh.. dom vill ha en kvinnlig sjuksköterska dom berättar inte allt riktigt för en om det är några andra besvär (I2). Utanförskap och utsatthet I denna underkategori framkom det att majoriteten av de manliga allmänsjuksköterskorna någon gång under sin yrkesutövning upplevt känslor av utanförskap och utsatthet i sitt arbete. Det framkom att flertalet av informanterna upplevde en känsla av utanförskap när de inte fick utföra specifika arbetsuppgifter och blev tvungna att bli avlösta av sina kvinnliga kollegor och därmed bortvalda. En av informanterna berättar om sin upplevelse av att inte få utnyttja hela sitt kunnande och hur kvinnliga kollegor kunde utföra en arbetsuppgift som han likväl kunde ha utfört själv men inte fick. jag kan ju känna mig lite utanför liksom eeh, att jag inte får utöva den roll jag faktiskt har. Jag sitter på mer kunskap än vad de vill att jag ska kunna ge (I3). Något som också kunde upplevas problematisk var att vara man och komma in i en kvinnligt dominerad arbetsgrupp och hur detta påverkade upplevelsen av utanförskap. Två av informanterna beskrev hur gruppdynamiken på arbetsplatsen kunde spela en avgörande roll för hur de samspelade tillsammans med sina kvinnliga kollegor. De menade på att skillnader i intressen, samtalsämnen och tankesätt mellan dem och kvinnorna på avdelningen kunde försvåra deras möjlighet att bli en del av arbetsgruppen. En informant beskriver sin känsla av utanförskap som ensam manlig sjuksköterska på en avdelning; ja men det kändes som att man blev väldigt utvald just för att man var man och den enda där man tillhörde inte på nått sätt (I3). Utsatthet var också en känsla som kunde uppstå vid upplevelser av utpekande från patienter om dessa inte var nöjda med utförandet av arbetet eller liknande då de manliga allmänsjuksköterskorna oftast var själva eller i minoritet på arbetsplatsen. Detta medförde att även om det inte var de själva som genomfört arbetet kunde patienter och kollegor komma till dem först och fråga om något var konstigt eller fel utfört då det inte fanns så många manliga sjuksköterskor att välja mellan på avdelningarna. man blir väldigt som sagt, man blir väldigt utvald och gör man något konstigt då blir man väldigt påhoppad direkt för då tänker dom direkt på mig (I2). 10
Möjligheter som manlig sjuksköterska Det framkom i studien att de manliga allmänsjuksköterskorna också kunde uppleva möjligheter och fördelar av att vara man och arbeta som sjuksköterska. Samarbete i arbetsgruppen Samarbete i arbetsgruppen och en blandning mellan män och kvinnor var ett ämne som samtliga sjuksköterskorna tog upp och pratade om som något positivt. Det framkom tydligt att upplevelsen av en god arbetsrelation till samtliga kollegor var av stor vikt för att ha ett bra arbetsklimat som gynnar både sjuksköterskorna och patienterna. Något som flertalet av informanter berörde var just händelser där de på grund av sitt kön blivit uteslutna och blivit tvungna att ta hjälp eller bli avbytta av sina kvinnliga kollegor. De menar på att de inte har upplevt något problem med att få stöd från övriga kollegor, så länge fokus låg på patienterna och arbetsuppgifterna kunde genomföras. jag är beredd att göra samma sak när mina kollegor kommer och frågar mig, kan du gå och ta det? för han tycker inte om när det är en kvinna som gör det (I4). Något som alla informanterna upplevde var att om det finns fler män på arbetsplatsen så kunde det bidra till mångfald och fler perspektiv vilket var positivt för arbetsplatsen. Samtliga upplevde att ett blandat perspektiv gav fler vinklar och större möjligheter till utveckling både individuellt och tillsammans med sina kollegor, vilket i sin tur genererar mer kunskap och trygghet. när man har så många olika synsätt och tankar och idéer kan man ju utvecklas... och det är ju också bra för patienten som sagt (I3) Samkönad vård De manliga allmänsjuksköterskorna beskriver deras upplevelser av att vara män och vårda manliga patienter. Med samkönad vård menar författarna att män vårdar män och kvinnor vårdar kvinnor. Det framkom att flera informanter någon gång har upplevt att de som män har haft fördel av sitt kön i mötet med manliga patienter. De menade på att precis som att det finns kvinnor som hellre vill bli vårdade av kvinnor, finns de män som känner sig tryggare med att bli vårdade av män. Tre av männen beskrev fördelarna med den samkönade vården som: lättare att komma överens, trygghet med samma kön vid intimvården, att det är lättare för män att lyssna på varandra och att de manliga patienterna kände att de kunde öppna sig för de manliga allmänsjuksköterskorna. Genom att kunna dra grövre skämt med de manliga allmänsjuksköterskorna kunde de få utlopp för sin situation och hantera det de tycker var jobbigt. En av informanterna förklarade att han upplevde att det var lättare för honom med samma anatomi som de manliga patienterna att instruera dessa vid exempelvis blåsproblem. Till exempel om en manlig patient har svårt att tömma blåsan så kan det vara svårt för en kvinnlig sjuksköterska att gå in och säga men du måste sitta på toaletten, du måste ta längre tid på dig (I1) Bemötande I denna subkategori beskrev de manliga allmänsjuksköterskorna sina upplevelser av att vara man, sjuksköterska och vad de fick för bemötande från patienter och kollegor. Det framkom av informanterna att de upplevde ett gott bemötande av sina kollegor och patienter. Två av 11
informanterna upplevde att det goda bemötande de fick från patienterna grundades mer på personlighet och hur de gick in i mötet med patienten än vilket kön sjuksköterskan hade. Det framkom från två andra informanter upplevelsen av att de blev bättre bemötta av sina kvinnliga kollegor då dessa välkomnar en blandad arbetsgrupp och därför ansträngde sig mer för att få de att känna sig välkomna.... Det känns som att man är lite utblandad, man är ute efter en delad könsfördelning så då kanske man blir mer välkomnande när det kommer in nya män (I4). Generellt upplevde samtliga manliga allmänsjuksköterskor att de inte blev annorlunda bemötta jämfört med sina kvinnliga kollegor, av vare sig patienter eller andra professioner. De beskrev sina upplevelser med ord som; bra, inte ifrågasatta, lyssnad på samt ej särbehandlade. En informant beskrev att han inte upplevde sig annorlunda bemött av läkare då han menar på att har läkaren en hierarkisk syn på kvinnliga sjuksköterskor har han det även på de manliga sjuksköterskorna och att kön inte spelade någon roll. Två av informanterna berättade om sina upplevelser av att vara man och få fördelar av detta. Båda två menar att på grund utav att de är män och i minoritet gör att de har lättare för att konkurrera om tjänster och att cheferna är mer öppnare och benägna att få till en jämn könsfördelning i arbetsgruppen.... står ett jobb mellan mig och en annan person och vi är precis lika kompetenta bägge två så tror jag nog att dom väljer mannen på grund utav man vill ha så blandat man bara kan (I5). DISKUSSION Huvudfynd Studiens syfte är att belysa manliga allmänsjuksköterskors upplevelser av att arbeta inom vården. Tre huvudkategorier framkommer ur resultatet där möjligheter, hinder och könsroller var framträdande faktorer i deras upplevelser. Resultatet visar att de manliga allmänsjuksköterskornas minoritet i sitt yrke och möte med patienter och kollegor både kan vara positivt och negativt. Föreställningar om att kvinnor skall vara sjuksköterskor och besitter vårdande egenskaper har en betydande roll för vad männen får för tillgång till vissa arbetsuppgifter. Att bli bortvald vid intimvård av patienter är något som männen anser vara ett hinder i deras yrkesutövning, även att vissa patienter väljer att inte dela med sig av intim information, som exempelvis eliminationsfrågor, till de manliga sjuksköterskorna. Männen upplever sig mer utvalda vid fysiskt krävande arbetsuppgifter som patientförflyttningar. Respekt och status är kopplat till kön och genom att bli förknippade med läkare upplever männen ibland det lättare att hantera och bemöta patienter. Upplevelser av utanförskap i arbetsgruppen lyfts som ett problem och även svårigheter att bli en del av en kvinnligt dominerad arbetsgrupp som manlig sjuksköterska. Upplevelser av att en blandad arbetsgrupp med både män och kvinnor gynnar inte enbart dem själva utan gynnar också patienterna då arbetsklimatet upplevs bättre. Att kunna få och ge uppbackning vid jobbiga eller problematiska arbetsuppgifter var en viktig faktor som gjorde att de manliga allmänsjuksköterskorna kunde känna en delaktighet och uppskattning tillsammans med sina kollegor. Att vara man och sjuksköterska har också fördelar i vården då vården kan erbjuda patienter en valmöjlighet vid specifika önskemål om kön på sjuksköterskor. 12
Metoddiskussion Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. En kvalitativ design som denna intervjustudie har, är enligt Trost (2010) ett mycket lämplig val om det är människors subjektiva upplevelser och deras verklighet som ska tolkas och förstås. Genom att använda denna sortens design kunde författarna få djupare och rikare information ur informanternas svar och därmed också en möjlighet att kunna få mer kunskap och insikt i hur de manliga allmänsjuksköterskornas upplever att arbeta inom vården. Trost (2010) menar att när metod och design ska väljas så ska den alltid utgå ifrån det valda teoretiska perspektivet och om det eventuellt finns frågeställningar. Syftet med studien var att belysa manliga allmänsjuksköterskors upplevelser, genom intervjuer och därmed tolka deras subjektiva och personliga upplevelser. Författarna ansåg att de inte skulle kunna uppnå samma djup och förståelse för informanternas berättelser om en kvantitativ design hade använts. Lundman och Hällgren Graneheim (2014) anser att all forskning som görs har som syfte att upptäcka ny kunskap men att det inte finns en absolut sanning utan flera tolkningsmöjligheter. Att genomföra en litteraturstudie istället för intervjustudie om det valda ämnet, är något som författarna ställer sig tveksamma till (ibid). Författarna anser att det hade varit svårt att genomföra en litteraturstudie med det krav som idag finns om att minst 10 artiklar skall användas, då området fortfarande verkar relativt outforskat vilket gjorde det problematiskt att hitta ett större antal relevanta artiklar som motsvarade studiens syfte. Urval och urvalsförfarandet skedde genom strategiskt urval för att lättare kunna hitta passande informanter (Bryman, 2011). Författarna riktade in sig på olika avdelningar på ett större sjukhus i södra Sverige och på grund av den begränsade studietiden valde författarna att enbart kontakta ett sjukhus för att kunna hålla sig inom den uppsatta tidsplanen. Det var fem stycken som anmälde sitt intresse att delta i studien efter att förfrågningarna hade skickats ut till sju olika avdelningarna. Då författarna inte visste på just vilka specifika avdelningar det jobbade manliga allmänsjuksköterskor på togs första kontakten med avdelningscheferna och därefter skickades mejl till respektive med information. Ungefär hälften av avdelningscheferna ville själva sköta kontakten mellan författarna och deltagarna vilket gjorde att det tog längre tid att få svar i frågan om deltagare. Från resterande deltagare skickade avdelningscheferna de intresserades mejl direkt till författarna och tid och plats kunde bokas direkt med dessa. Att avdelningscheferna själva ville vara mellanhänder i vissa av fallen upplevde författarna problematiskt i jämförelse med när direkt kontakt togs med deltagarna. Det gjorde att svar drog ut på tiden och hade studien gjorts om hade författarna efterfrågat att direkt kunna boka in tid och plats med samtliga intresserade. Hade det funnits mer tid att genomföra intervjun hade möjligtvis snöbollsmetoden, som Trost (2010) beskriver i kvalitativa studier, valts som urvalsmetod istället för strategiskt urval. Detta för att fortfarande ha möjligheten att välja ut lämpliga deltagare till studien men också för att undervika mellanhänder som sköter kontakt och bokning med intresserade deltagare. Men som Trost (2010) också påpekar är strategiskt urval en bra och beprövad urvalsmetod som används runt om i världen och bör ge en tillräckligt bred variation i urvalet och är därmed ett bra hjälpmedel för att få tag i relevanta deltagare som svarar mot studiens syfte (ibid). Då syftet med studien var manliga allmänsjuksköterskors upplevelser av att arbeta inom vården och samtliga var män med mer än ett års erfarenhet av arbetet ansågs dessa fylla inklusionskriterierna och är därmed passande för syftet och stärker studiens giltighet (Lundman & Hällgren Graneheim 2014). Det var sex deltagare som intervjuades, varav en pilotintervju för studien. När samtliga intervjuer genomförts upplevde författarna att en viss datamättnad hade uppnåtts. Enligt 13
Lundman och Hällgren Graneheim (2014) bör överförbarheten i en studie handla om i vilken omfattning det framkomna resultatet kan överföras till liknande situationer eller delar av populationen. Dock kan resultatet ses som representativt för det sjukhus i södra Sverige som studien genomfördes då det var fem deltagare från olika avdelningar som deltog vilket ger en viss överförbarhet för just detta sjukhus. Att enbart fem personer intervjuades på ett sjukhus gör att överförbarheten blir låg då det framkomna resultatet inte är representativt för andra avdelningar och sjukhus i Sverige. Med mer tid och större resurser för att utföra fler intervjuer på fler sjukhus runt om i landet hade överförbarheten kanske kunnat stärkas. Trost (2010) menar att när en intervju skall genomföras så är val av plats viktigt för att deltagaren skall känna sig trygg och lugn. Samtliga intervjuerna genomfördes på deltagarnas arbetsplats och avdelningscheferna hjälpte till att boka lokalerna. Alla intervjuerna genomfördes på arbetstid. Att befinna sig på deltagarnas arbetsplats skulle kunna ses som något negativt och möjligt en källa till distraktion då det alltid är mycket rörelse på en vårdavdelning men detta upplevde dock inte författarna. Rummen som användes låg i anslutning till avdelningarna eller så pass avskilt att ljud och andra störande moment inte verkade påverka informanterna. Att deltagarna fick ett avbrott i sin arbetsdag var något som uttrycktes som positivt. Deltagarna upplevdes som avslappnade och de oreflekterade svaren som gavs påverkades troligtvis därmed inte av den konstlade miljön eller att intervjuerna spelades in. Författarna var noga med att berätta och visa för deltagarna när inspelningarna var igång och inte för, att deltagarna skulle kunna känna en viss kontroll. Vid samtliga intervjuer var båda författarna med, det var en av dessa som ledde intervjun och den andre kom med eventuella följdfrågor. Detta val gjordes för att få en tydlig struktur och enkelhet på frågorna och för att inte skapa förvirring. Lundman och Hällgren Graneheim (2014) anser att om det är olika intervjuare eller flera intervjuare kan följdfrågor bli olika beroende på vem som ställer dessa och vad dennes tolkning av informationen har varit. Dock menar Trost (2010) att om man är två intervjuare går det att ge stöd och hjälp till varandra och om dessa två är samspelta och överens om vem som frågar vad. Men två eller fler intervjuare kan också ge känslor av underläge uppstå och det är därför viktigt att läsa av situationen (ibid). Innan intervjuerna startade var författarna noga med att förklara varför de var två, hur intervjun var tänkt att genomföras och om de hade några frågor om detta. Samtliga godkände upplägget. Till hjälp för att genomföra intervjuerna använde sig författarna av en intervjuguide som är utformad efter en så kallad tratteknik (Kvale & Brinkmann, 2014). Syftet med denna teknik var att författarna försökte börja med breda och öppna frågor för att sedan rikta in frågorna mer mot syftet. När resultatet redovisades valde författarna att inte ta med de första fyra frågorna då dessa inte ansågs svara an på syftet till studien, utan avsågs enbart användas som ett sätt att starta en dialog mellan författarna och informanterna innan frågor med inriktning på syftet ställdes. En pilotstudie genomfördes med en manlig allmänsjuksköterska som arbetar på en av mottagningarna på det valda sjukhuset men som tidigare hade arbetat på en vårdavdelning. Att genomföra en pilotstudie var något som båda författarna var överens om att genomföra så tidigt som möjligt för att kunna göra en utvärdering av intervjuguiden relevans för det valda syftet. Svaren som framkom ur pilotintervjuen upplevdes som väsentliga och det gjordes därför inga större ändringar i intervjuguiden inför resterande intervjuer. Pilotintervjuen valdes bort då datamättnad uppnåddes efter att samtliga intervjuer genomförts. Enligt Polit och Beck (2017) uppnås datamättnad när det inte längre går att samla in ny information och inte genererar ny kunskap. Att författarna var oerfarna och inte hade större kunskaper i intervjuteknik kan ha inneburit att djupare information inte framkom och att intervjuerna inte 14
nådde sina fulla potentialer. Hade författarna genomfört fler pilotintervjuer för att öva intervjuteknik hade kanske chansen till bredare och djupare svar ökat. Analysen av studien genomfördes med en kvalitativ manifest analysmetod. Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2014) anses denna metod lämplig när stora mängder information skall hanteras och för att kunna tolka texter och metoden används nästan uteslutande vid vårdvetenskaplig forskning, och då bland annat vid transkriberade intervjuer. Giltigheten stärks då relevanta huvud och - underkategorier kan tas ur som svarar mot syftet. För att stärka giltigheten ytterligare i studien användes lämpliga och relevanta citat ut för att stärka och ge djup till det presenterade resultatet (ibid). Samtliga intervjuer lästes enskilt och därefter valde författarna att tillsammans analysera och gå igenom det befintliga materialet för att tillsammans kunna komma fram till de slutgiltiga huvud- och underkategorierna. Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2014) är gemensamt analysarbete ett bra sätt att kunna jämföra tolkningar och reflektioner vilket ökar tillförlitligheten i arbetet. Författarna har tagit hänsyn till Helsingforsdeklarationen (2013) i studien och varit noga med att deltagarna i studien skulle vara medvetna om sina rättigheter. Information både skriftligt och muntligt har getts rörande rättigheter och anonymitet samt att det inspelade materialet efter sammanställandet av studien makuleras. Det inspelade materialet förvarades på ett lösenordskyddat USB-minne som förvarades hemma hos en av författarna på en plats där obehöriga ej skulle kunna komma åt detta. Vid användandet av citat har författarna flyttat om ordning på deltagarna och gett dem nya siffror och namn så att det inte ska kunna gå att härleda dessa till en specifik ordning och därmed riskera att deltagarna kan identifieras. Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2014) är det viktigt för att kunna styrka trovärdighet i forskningen och en forskare måste kunna visa upp ett trovärdigt resultat. Det är viktigt för forskaren att förstå hur den egna förförståelsen kan forma resultatet och påverka trovärdigheten i en studie. Förförståelse behöver dock inte vara negativt, utan kan också ses som en tillgång vid forskning. Genom att vi aldrig kan bortse från vår förförståelse kan dessa istället användas för att öppna upp för att finna ny, oupptäckt kunskap som blir en påbyggnad till det vi redan tror oss veta (ibid). Genom att författarna innan studiens genomförande diskuterade vad deras syn på ämnet var kunde en medvetenhet om vilka förförståelse som fanns lyftas. Av den medvetenheten kunde författarna sen använda sig för att inte försöka påverka studien eller vinkla resultatet. Resultatdiskussion Studiens manliga allmänsjuksköterskor upplever sig utvalda i vissa arbetsuppgifter på grund av sitt kön av patienter och kollegor. Ett exempel som flertalet manliga allmänsjuksköterskor lyfte var det faktum att de blev utvalda vid fysisk tunga uppgifter i större utsträckning än deras kvinnliga kollegor. Strömberg och Eriksson (2010) beskriver hur män inom vården mer frekvent tillfrågas att hjälpa till vid tunga lyft av patienter och hur patienter har en större tillit i deras förmåga att hjälpa vid förflyttningen. Cheng, Tseng, Hodges och Chao (2016) menar att manliga sjuksköterskor tycks ha bättre förutsättningar för att kunna genomföra tunga lyft då männen är fysiskt starka enligt deras kollegor. Dock menar männen i detta fall att de ser det som en tillgång och något positivt i sitt arbete snarare än något negativt (ibid). När de manliga allmänsjuksköterskorna får ett ökat förtroende av patienterna är det upp till dessa att förvalta den genom att svara an till patientens förväntningar. Enligt Rehnsfeldt (2012) är det viktigt att vårdgivare och vårdtagaren känner ett ömsesidigt förtroende för varandra vilket är utgångspunkten för att skapa en god relation. Vid sådana situationer där patienter vill ha manliga sjuksköterskor håller författarna med om att det är viktigt att så långt som möjligt 15