Späckad slutkonferens för Nord- Ostron Ett stort kliv har tagits på vägen till utveckling av ekonomiskt och miljömässigt hållbar ostronodling i Kattegatt-Skagerackregionen (KASK). Så kan de två dagarnas slutkonferens för projekt Nord-Ostron sammanfattas. Den 25 till 26 april samlades projektdeltagare, blivande ostronodlare och andra intressenter på Tjärnö för att ta del av projektets resultat, diskutera, nätverka och inspireras. Under de två dagarna avhandlades allt från skaldjursodling längs USAs västkust och fransk ostronindustri till parasitsjukdomar, klassificering av odlingsområden och skaldjur som turistmagnet. Välfylld föreläsningssal på Lovéncentret på Tjärnö. Kommunfullmäktige inledningstalade Konferensen inleddes av Sven Moosberg, Strömstad kommunfullmäktiges ordförande. Han lyfte fram det framgångsrika samarbetet med forskarna vid Sven Loven Center/Göteborgs universitet som en bidragande faktor till skapandet av Kosterhavets nationalpark och att arvet från det traditionella fisket kan förvaltas och utvecklas så väl. Ett bra exempel på det, är att det nu är möjligt att leverera levande kräftor till norra Italien. Nord-Ostron är ytterligare ett spännande projekt i denna riktning och han ser med spänning fram emot att odlingen av ostron ska komma igång på allvar.
Sven Moosberg inledningstalade Anders Carlberg, näringslivsenheten inom Västra Götalandsregionen (VGR) som delfinansierat Nord-Ostron, talade om deras strategi att satsa på utmaningsdriven innovation inom det maritima området. Detta räknas som ett styrkeområde och exempel är satsningar inom hotad havsmiljö, förnybar energi i havet och marina livsmedel. Nord-Ostron har fört ostronodling närmare sitt förverkligande Sedan presenterade Susanne Lindegarth, projektledare för Nord-Ostron, resultaten i projektets olika delar i korthet. Hon listade en rad framgångsfaktorer som bidragit till att projektet lyckats så väl i att föra ostronodlingen inom KASK-området närmare sitt genombrott. Projektet har skapat mötesplatser, har uppnått en kritisk massa, har producerat en handbok i ostronodling, har bidragit till kunskapsöverföring, teknikutveckling, behovsstyrd forskning och strategibygge, har stimulerat till samarbete mellan akademi och industri, har spridit information samt har etablerat kontakt med den internationella industrin. I delen Innovationssamverkan började projektet med att definiera vad som menas med det begreppet. Enligt Nord-Ostron är det Att tillhandahålla de byggstenar som behövs för att utveckla en ny näring. En modell för det gränsöverskridande samarbetet har utvecklats, en SWOT-analys för ostronodling i regionen har gjorts och man har studerat framgångsfaktorer för ostronodlare i Canada, USA, Norge och Nya Zeeland. Det projektet kommit fram till har dokumenterats i ett strategidokument som också sammanfattats på populärvetenskapligt sätt på de tre skandinaviska språken. Dessa delades ut under konferensen. Del två, som handlat om teknikutveckling, innefattade mikroalger, kläckeri och havsodling. Här har ostronvattenägare och odlingsföretag samarbetat för att prova ut odlingsutrustning, tio studenter har gjort examensarbeten, tematiska workshops har hållits och internationella industriexperter har delat med sig av sin expertkunskap. Sammantaget menar Susanne Lindegarth att detta har detta bidragit till att göra kläckeriverksamheten mer stabil. Som ett resultat av denna del har en handbok i ostronodling producerats som en hjälp för blivande
ostronodlare. Handboken, som i första hand ligger som en PDF på internet med klickbara länkar för fördjupning, presenterades och delades ut i tryckt form under konferensen. Alf Brattin och Bernt Pettersson från Ostron Nordic Crafts AB bläddrar i ostronodlarhandboken Projektets tredje del, om projektgemensamma aktiviteter, har innehållit öppna seminarier och föreläsningar. Del fyra har handlat om projektadministration och genom del fem har projektet bidragit till att öka kunskapen om ostron i KASK-regionen genom informationsspridning vilket var målet för denna del. Som sammanfattning reflekterar Susanne Lindegarth över projektarbetet och kan se att kunskapsutbytet mellan kläckerierna varit viktigt, liksom kunskapsöverföringen till industrin genom samarbete med odlarna. Hon ser också att man genom nätverkande och en stor samlad kunskap har lyckts uppnå en kritisk massa. En annan erfarenhet hon som projektledare fått är att det är en tung byråkrati förenad med att driva ett Interreg-projekt. Susanne Lindegarth tackade också alla i projektet som bidragit till arbetet. Carsten Formsgaard, Dansk Skaldyrcenter, utvecklade sedan resultat och erfarenheter från teknikutvecklingsdelen ytterligare. Ostron skördas med traktor Första dagens andra föreläsningsblock handlade om ostronodling i USA och Frankrike samt statusen för yngelproduktion och odling i de tre skandinaviska länderna. Chris Langdon, ostronodlare från USAs västkust jämförde förhållandena där med dem i Skandinavien och menade att det finns stora likheter. Vattentemperatur och näringsinnehåll till exempel, är rätt lika. Vi har golfströmmen som värmer och de har vattenströmmar som för upp kallt vatten med högt näringsinnehåll till ytan. René Robert, ostronodlare från Frankrike, visade hur ostron odlas i tidvattenzonen. Vid lågvatten hamnar ostronen på land och kan skördas med traktor! I områden utan tidvatten odlas ostronen i stället i hängande odlingar fästa i något som liknar bord eller bryggor. Trots
gigantiska anläggningar har man inte problem med ortsbefolkningen. Där gillar de sådant, enligt René Robert. Han berättar också om problem med hög dödlighet i franska ostronodlingar. En av orsakerna är ostronherpes som spridits genom förflyttning av yngel. Ostronbristen har nästan fördubblat ostronpriset och de franska odlarna har därför inte lidit någon ekonomisk förlust ännu. Problemen kommer att komma när ostronen tar slut helt, menar René Robert. Jens Kjerulf Petersen, Dansk Skaldyrcenter, Tholof Magnesen Scalpro AS, och Kent Berntsson, Ostrea AB, talade sedan om ostronodling i Danmark, Norge respektive Sverige. Investeringar och kunskap behövs Dagen avslutades med en paneldiskussion om förutsättningarna för ostronodling i Skandinavien. Adriaan van de Plasse, Orust Shellfish, tog upp problemet med byråkratin kring alla tillstånd som krävs av en odlare vad som än ska göras. Detta är ett område som borde göras enklare, tycker han. Jens Kjerulf Petersen från Dansk Skaldyrcenter, anser att det behövs större investeringar och mer kunskap för att starta odling här. Han jämför med Frankrike som han menar har en stor fördel i att så mycket fler människor är involverade. Bristen på yngel togs också upp som ett problem. René Robert tipsade om att när man har mer än ett sätt att få tag i yngel, som till exempel med hjälp av både yngelsamlare och kläckerier, ska man satsa på båda för att säkerställa tillgången. Stein Mortensen, Havforskningsinstituttet i Bergen, sade att en förutsättning för hållbar ostronodling är att vi inte stör den genetiska variabiliteten och inte permanent för in sjukdomar. Han menar att vi måste gå längre än EUlagstiftningen för att skydda våra ostron. Susanne Lindegarth tillade att de ekonomiska förutsättningarna också måste räknas in när man talar om hållbar odling. Paneldiskussion med ostronexperter. Chris Langdon från Oregon State University, René Robert från IFREMER Frankrike, Kent Berntsson från Ostrea Sverige AB, Thorolf Magnesen från Scalpro A/S och Jens Kjerulf Petertsen, Dansk Skaldycenter.
Reglerna finns för att skydda våra ostron Andra dagen bestod av föreläsningsblock om ostronsjukdomar och tillstånd respektive marknadsstrategi och handlingsplan för utveckling av ostronindustrin. Stein Mortensen inledde med ett föredrag om ostronsjukdomar och smittspridning. Han förklarade att orsaken till att skaldjur är så känsliga för sjukdomar är att de saknar immunologiskt minne. Dessutom sker en sam-evolution av parasiter och värddjur när de lever tillsammans och de kan därför samexistera. Därför har våra nordiska skaldjur mycket dåligt försvar mot exotiska parasiter. Har man fått in någon ny art så blir man helt enkelt inte av med den. Stein Mortensen visade två exempel på hur hela ostronbestånd i Europa slagits ut av sjukdomar som importerats via smittade yngel. Dels hur det portugisiska ostronet, Crassostrea angulata slogs ut av gälsjuka, och hur Ostrea edulis slogs ut av bonamios. Slutsatsen man måste dra är att man aldrig ska flytta yngel över stora avstånd. Men risken stannar inte vid flytt av ostronyngel. Även andra arter kan ha fripassagerare. En fråga man kan fundera över, är om en blåmussla är en blåmussla eller en zoologisk trädgård. Anders Alfjorden, Statens Veterinärmedicinska anstalt, och Veronica Collmander, Jordbruksverket, tog vid och talade om det svenska regelverk som finns just för att förhindra att nordiska ostron utsätts för smitta. Vi måste naturligtvis följa EU-reglerna men utöver det behövs ytterligare gemensamma regler för Norden, menar de. Regelverket som finns nu är rätt krångligt med flera hälsoföreskrifter och flera handelsföreskrifter till exempel. Jordbruksverket arbetar för att minska ner det till en av varje. När det gäller smittspridning gäller att tänka efter före och att vara uppmärksam på dödlighet och utseende hos skaldjuren. Att skaldjur som säljs till konsument är säkra som livsmedel är det Livsmedelsverkets sak att se till. Malin Person berättade om den nya områdesklassificering som just nu genomförs för att så långt möjligt se till att ostron inte utsätts för bakterier och virus som kan orsaka utbrott av matförgiftning. Tillsynsprocess ska bli billigare och bättre Konferensens sista föreläsningsblock inleddes av Erik Olofsson från Jordbruksverket. Det är den myndighet som sedan den 1 juli 2011 har det övergripande ansvaret för vattenbruk. Tidigare var det Fiskeriverket som hade detta ansvar. Jordbruksverket har nu ett regeringsuppdrag att se över reglerna för vattenbruk för att göra dem enklare. En arbetsgrupp har tillsatts och arbetet ska vara klart i november. En av uppgifterna är att se över tillsynsprocessen. I dagsläget är den inte särskilt effektiv och dessutom för dyr. Erik Olofsson talade också om arbetet med en strategi för svenskt vattenbruk och efterlyste synpunkter från intresserade på www.svensktvattenbruk.se Trond Sveen berättade om hur de odlar ostron på norska Vestlandet och hur de handskas med reglerna som ska följas. Hans filosofi är att istället för att irritera sig på reglerna, organisera sitt arbete för att på smidigaste sätt kunna följa dem, eftersom de finns till av en anledning. Lena Mossberg, professor, vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet, berättade om sitt uppdrag att marknadsföra VGR som matregion. Att fokusera på skaldjur kändes självklart, och i år genomförs Skaldjursresan i regi av Västsvenska turistrådet för fjärde året i rad med ett ständigt ökande intresse. Under hösten erbjuds besökare att resa i Bohuslän med fokus på skaldjur. Hotell, restauranger och aktivitetsföretag deltar. Hon visade också sin nya bok Måltidsturism i Västra Götaland.
Bonamia-friheten vår viktigaste tillgång Susanne Lindegarth höll det avslutande föredraget och presenterade skälen till att skandinavisk ostronodling ska lyckas. Den absolut största styrkan är att våra odlingsområden är Bonamiafria och att det finns en stor efterfrågan på våra platta ostron, nationellt och internationellt. Skandinavien har stora möjligheter att etablera nya marknader för denna resurs. Susanne Lindegarth vill gärna se att nätverket som utvecklats under Nord-Ostrons projkekttid fortsätter vara aktivt. Ett sätt är att fortsätta bjuda till seminarier och workshops vilket Susanne kommer att ta initiativ till. Konferensen avslutades med en paneldebatt kring vilka frågor som är de viktigaste att satsa på för ostronindustrin i framtiden. Karl-Johan Smedman, Ostrea AB, efterlyste mer tydlighet i vilka offentliga medel som finns att söka och Adriaan van de Plasse ville ha projekt där företagare kan vara med på samma villkor som forskare. Susanne Lindegarth uppmanande ostronföretagarna att slå sig samman och söka pengar ihop eftersom det är lättare att få om man är flera. Stein Mortensen uppmanade den svenska näringen att lära av Norge som gått igenom en musselkollaps. Under 1980-talet fördelades forskningspengar enligt demokratiska principer till alla som sade sig vara experter på marina arter, vilket helt plötsligt var otroligt många. Man måste istället prioritera. Och det lovar Erik Olofsson att Jordbruksverket ska göra i sitt kommande strategidokument om vattenbruk. Ostronakademien var på plats och öppnade ostron.