Attityder till fult språk

Attityder till fult språk En kvantitativ studie bland gymnasieungdomar Carin Lindelöf 840316-5981 Sara Lindqvist 850618-4640

Innehållsförteckning 1. Inledning... 5 1.1 Syfte och frågeställning... 5 1.2 Avgränsning... 6 1.3 Disposition... 6 2. Metod... 7 2.1 Enkätundersökning... 7 2.2 Kritik mot enkätundersökningen... 8 2.3 Material... 10 3. Historisk bakgrund... 11 4. Teoretisk bakgrund... 16 4.1 Svordomar... 16 4.1.1 Svordomsfunktioner... 17 4.1.1.1 Irritationsutrop... 17 4.1.1.2 Eder... 17 4.1.1.3 Bejakanden och förnekanden... 17 4.1.1.4 Förbannelser... 18 4.1.1.5 Ovänliga uppmaningar... 18 4.1.1.6 Andra svordomstyper... 18 4.1.2 Svordomsmotiven... 18 4.1.2.1 Det religiösa motivet... 19 4.1.2.2 Det skatologiska motivet... 19 4.1.2.3 Samlagsmotivet... 19 4.1.2.4 Sodomimotivet... 19 4.1.2.5 Mammamotivet... 19 4.1.2.6 Könsorgansmotivet... 20 4.2 Skillnader mellan kvinnors och mäns fula språk... 20 4.3 Skällsord... 21 4.3.1 Vad är skällsord?... 21 2

4.3.2 Vad handlar skällsord om?... 23 4.3.3 Skällsord för män... 23 4.3.3.1 Homosexualitet... 23 4.3.3.2 Impotens... 24 4.3.3.3 Sexuellt avvikande... 24 4.3.3.4 Omogenhet och osjälvständighet... 24 4.3.3.5 Kvinnlighet... 24 4.3.3.6 Överdriven manlighet... 24 4.3.4 Skällsord för kvinnor... 25 4.3.4.1 Tillgänglighet och otillgänglighet då det gäller sex... 25 4.3.4.2 Pådrivenhet och aggression... 26 4.3.4.3 Skönhetsideal... 26 4.3.4.4 Övrigt... 26 4.3.5 Situationer då skällsord används... 27 4.3.5.1 Affektladdade situationer... 27 4.3.5.2 Maktutövning... 28 4.3.5.3 Gängjargong... 28 4.3.5.4 Intimitet... 29 4.3.5.5 Urladdning... 29 4.3.6 Könsord som skällsord... 29 5. Resultat... 32 5.1 Killars allmänna uppfattningar om fult språk... 32 5.2 Tjejers allmänna uppfattningar om fult språk... 32 5.3 Killars attityder till svordomar... 32 5.4 Tjejers attityder till svordomar... 34 5.5 Killars attityder till könsord... 36 5.6 Tjejers attityder till könsord... 37 5.7 Killars attityder till skällsord... 39 5.8 Tjejers attityder till skällsord... 40 6. Analys... 43 3

6.1 Killars och tjejers allmänna uppfattningar om fult språk... 43 6.2 Killars och tjejers attityder till svordomar... 43 6.3 Killars och tjejers attityder till könsord... 45 6.4 Killars och tjejers attityder till skällsord... 47 7. Avslutande sammanfattning... 50 Källförteckning... 52 Bilaga 4

1. Inledning Man kan fråga sig vad som är fult språk och vad det är som gör att ett visst språk eller ett visst ord uppfattas som fult. Andersson (1985:35) menar att det är ett ords betydelse och innehåll som gör det fult. Det ter sig föga sannolikt att människor blir upprörda över att andra människor känner till ord såsom piss, skit och röv. Det är snarare mer troligt att människor anser det vara konstigt om man inte känner till ord som dessa. Det fula uppstår dock när orden kommer till användning. Andersson (1985:35) konstaterar att många människor har orden i sitt register och att det i sig inte är något fult, men när de kommer till yttrande och användning betraktas de av många som fula. Lindström (2002:176) menar, liksom Andersson, att det inte är ord eller språk i sig som är fult utan dess faktiska betydelser. Ord som exempelvis balle eller knulla tycker nog många är opassande ord, medan knalle och bulla antagligen inte väcker lika mycket uppmärksamhet. Trots ordens lika ljud och utformning uppfattas de på skilda sätt. Fulheten handlar således inte om ordens form utan om deras innehåll. Fult och ovårdat språk är idag vanligt förekommande i vårt samhälle, både i formella och informella sammanhang. Det är idag dessutom en vanlig uppfattning att särskilt ungdomar talar illa och ovårdat. Klagomålen om ungdomars fula språk är dock inte unika för sin tid, de är inte ens unika för 1900-talet. Vuxna människor har i alla tider varit negativt inställda till ungdomar och deras språkbruk (Kotsinas, 2007:11). Att svära vid någon eller något var även vanligt för de gamla grekerna och romarna som gärna använde de gudomliga uttrycken för att förstärka sina yttranden (Ljung, 2007:16), se vidare avsnitt 3. Dessa uppgifter är för oss blivande lärare högintressanta då vi i vår yrkesroll kommer att arbeta tillsammans med ungdomar mellan 12-19 år. Det vore med denna uppsats intressant att se om ungdomar faktiskt talar så ovårdat och fult som många vuxna anser att de gör. Vi vill dock betona att det inte är ungdomars språkbruk i sig vi i huvudsak ämnar undersöka, utan de eventuella attityder till fult språk som ungdomar kan tänkas ha. 1.1 Syfte och frågeställning Vårt huvudsyfte med denna vetenskapliga uppsats är att beskriva de eventuella attityder som killar och tjejer kan tänkas ha gällande fult språk. Vi vill också undersöka om det finns skillnader i attityder mellan de båda könen. Då vi som blivande svensklärare kommer att möta ungdomar och deras språkbruk anser vi att det är viktigt att känna till språksociologins olika delar, där fult språk i allra högsta grad finns närvarande. 5

Vårt arbete grundar sig på huvudfrågan: Finns det skillnader mellan killars och tjejers attityder till fult språk? Om det finns skillnader, hur ser de ut? 1.2 Avgränsning Fult språk är något som kan yttra sig på många olika sätt. För att uppsatsen inte ska bli allt för omfattande har vi därför valt att fokusera på svordomar, skällsord och könsord. Anledningen till att vi har valt dessa tre avgränsningsområden är för att det finns mycket tidigare forskning kring dem och för att vi tror att det är områden som gymnasieungdomar kan ha åsikter och tankar kring. 1.3 Disposition Vår uppsats består av flera olika delar. Vi har dels valt att ta med en historisk bakgrund för att visa på att företeelsen fult språk inte är något nytt, utan att det har funnits hos människan i alla tider. Vi har också valt att ha med en teoretisk bakgrund där innebörden av fult språk presenteras. I den delen har vi valt att ha ett avsnitt som berör svordomar och ett avsnitt som handlar om skällsord. Anledningen till att vi inte har ett avsnitt om könsord är för att vi har valt att väva in det i avsnitten om svordomar och skällsord. Vi har gjort på detta sätt på grund av att könsord vanligtvis används antingen som svordomar eller i sammansättningar då det handlar om skällsord. Vidare har vi ett kapitel som berör resultatet av vår enkätundersökning och ett kapitel där vi analyserar vårt resultat. Slutligen har vi även en sammanfattning, där vi kortfattat beskriver vad vi med har kommit fram till med vår uppsats. 6

2. Metod I det här avsnittet kommer vi att redogöra för den metod som vi har använt oss av. Vi kommer också att beskriva vår enkätundersökning och rikta en viss kritik mot den. Vidare presenteras delar av vårt material. För att kunna uppnå vårt syfte med uppsatsen har vi valt att använda en så kallad deskriptiv metod. Eftersom vi vill beskriva tidigare forskning omkring fult språk och eventuella skillnader i attityder till fult språk hos gymnasieungdomar, anser vi att denna metod lämpar sig bäst. För att ge uppsatsen en ytterligare metodisk ansats har vi valt en blandning mellan den deduktiva och induktiva metodansatsen. I en deduktiv metodansats utgår man först från teori för att efteråt göra en undersökning medan man i de induktiva gör det motsatta (Halvorsen, 1992:15). Det finns flera anledningar till att vi har valt att undersöka gymnasieungdomars tankar, åsikter och attityder kring fult språk. En är att vi båda ämnar arbeta på gymnasiet efter avslutad utbildning och att vi då kan ha nytta av en utökad kunskap i språksociologi, dit fult språk hör. En annan är att vi tror att gymnasieelever är tillräckligt mogna för att vara delaktiga i en undersökning om fult språk och att de kan besvara frågor på ett vuxet sätt. 2.1 Enkätundersökning Vi har valt att komplettera vår uppsats med en kvantitativ enkätundersökning. Enkäten är utformad utifrån de tre huvudområden inom fult språk som vi har valt att fokusera på, det vill säga svordomar, könsord och skällsord. Anledningen till att vi valde att dela ut enkäter är för att vi betraktar den kvantitativa metoden som mer lämplig i vårt av val av ämne. Då vi behövde många respondenter anser vi att den kvalitativa metoden med djupingående intervjuer dels hade tagit för lång tid, dels att det hade kunnat förhindra respondenterna att vara genuint ärliga i sina svar. Eftersom ämnet fult språk kan te sig något känsligt och privat ansåg vi därför att en enkätundersökning lämpade sig bättre än intervjuer. I en enkätundersökning får man vara anonym och vi tror också att många kan tycka att det är lättare att uttrycka sig skriftligt då ämnet för många kan klassas som tabu. Enkäten innehåller 29 frågor och har i huvudsak frågor där det fria ordet förväntas komma till uttal. Vissa frågor innehåller också ja- respektive nej-alternativ. Vi valde att låta ungdomarna 7

skriva med egna ord istället för att ge plats åt ikryssningsalternativ, där det finns en risk att ungdomarna blir styrda i sina svar. Enkäten följer också ett relativt enhetligt mönster där frågorna är formulerade på samma sätt gällande svordomar, könsord och skällsord. Då man kan ha olika åsikter om svordomar, könsord och skällsord ansåg vi att en uppdelning mellan dessa var nödvändig. Enkätundersökningen har genomförts på da Vinci-gymnasiet i Halmstad och på Katrinelundsgymnasiet i Göteborgs innerstad. Enkäten lämnades ut till 63 gymnasieelever och den fördelades på ungefär hälften av vardera kön, det vill säga 29 killar och 34 tjejer. Samtliga elever var över 18 år och behövde således inte målsmans medgivande för att delta i enkätundersökningen. Da Vinci-gymnasiet är en självstyrande enhet, tillhörande det större Kattegattgymnasiet i Halmstad. Skolan är relativt nystartad och erbjuder det naturvetenskapliga programmet och det miljövetenskapliga programmet. Skolan har cirka 150 elever med tio tillhörande lärare, samt rektor. Då en av oss har genomfört fem veckors praktik på da Vinci-gymnasiet och således fått bra kontakt med lärarna, valde vi att kontakta skolan för att se om de var intresserade av just vår uppsats och vårt ämne. Henrik Böckin som också arbetar som Vfuhandledare hjälpte oss att hitta respondenter och gav information om skolan och dess elever. Katrinelundsgymnasiet i Göteborg är en stor skola med cirka 1300 elever med 70 arbetande lärare. Skolan erbjuder fyra program. Dessa är det naturvetenskapliga programmet, omvårdnadsprogrammet, samhällsvetenskapliga programmet samt idrottsprogrammet. Sara Knutsson, som arbetar som lärare på skolan, hjälpte till med nödvändig information om skolan och dess elever. 2.2 Kritik mot enkätundersökningen Vi valde att utforma en enkät som mestadels består av frågor där respondenterna får uttrycka sig fritt utan att vara styrda av förutbestämda svarsalternativ. Denna enkätform kan kritiseras då det kan te sig svårt för respondenterna att skriva fritt kring fult språk. Ett problem som kan uppstå på grund av enkätens utformning, är att respondenterna avskräcks från att skriva med egna ord om vad de tycker och tänker kring fult språk. I vår undersökning har vi sett att vissa respondenter har varit sparsamma med sina svar och inte utvecklat sina tankar nämnvärt. 8

Detta kan bero på enkätens utformning men också på en rad andra orsaker. En sådan skulle kunna vara engagemang. Om man inte känner engagemang för något, har man troligtvis också svårt för att uttrycka sig om det. Enkätens utformning har lett till att respondenternas svar i vissa fall har varit svårtolkade. Det är inte alla svarande som har förklarat exakt vad de menar med vissa svar. Vid en intervjubaserad undersökning har man som undersökare möjlighet att fråga vad respondenten menar och ställa följdfrågor. Det är också möjligt att det blir ett personligt möte mellan respondenten och undersökaren. Det är tänkbart att det personliga mötet leder till att respondenten svarar mer utförligt än vid en enkätundersökning. Vissa elever kan också ha ett mer verbalt uttryckssätt, vilket kan leda till mer utförliga svar. I det här fallet är det dock inte säkert att respondenterna hade känt sig bekväma med att sitta och prata om fult språk då, som vi redan nämnt ovan, ämnet kan te sig känsligt och personligt. Ett problem med vår enkät är att vissa frågor är så kallade dubbelfrågor, det vill säga att en fråga innehåller två frågor. Först kommer en fråga och sedan en följdfråga direkt efter. Ett exempel på en sådan fråga är fråga 6 som handlar om svordomar, se bilaga. Vi har upptäckt att många respondenter har svarat på första delen av frågan men inte på den andra. Detta kan bero på olika anledningar och en är naturligtvis att respondenterna antingen har glömt att svara på den eller att de har missat följdfrågan. Två skäl till att vi ändå valde att ställa vissa frågor på detta sätt var för att dels hålla antalet frågor nere, dels för att vi anser att frågorna hänger samman. Vår tanke och ambition var dock att respondenterna skulle kunna dra nytta av följdfrågan då de med den fick möjlighet att förklara sina svar. Ett annat problem som finns med vår enkät är att vissa frågor har givit relativt lika svar. Exempel på detta är fråga 6 och fråga 8 i enkäten, se bilaga. Vår tanke med att ställa frågan varför? var att vi ville att respondenterna skulle reflektera och fundera över anledningarna till varför de använder svordomar. Det visade sig dock att många av respondenterna gav liknande svar på fråga 8, som handlar om när man svär. När vi utformade enkäten hade vi ingen tanke på att dessa båda frågor skulle inbringa svar som påminde om varandra men resultatet visar att respondenterna har angivit liknande svar på de båda frågorna. I vår enkätundersökning har vi ett avsnitt med frågor som berör skällsord. Då vi ville att alla respondenter skulle veta vad skällsord är för något valde vi att skriva med ett kort inledande avsnitt där vi förklarar vad skällsord är och hur det används. Vi valde också att skriva med två exempel på skällsord eller skällsordsyttringar för att tydliggöra vad skällsord handlar om, se 9

bilaga. Då respondenterna fick redogöra för skällsord som de använder skrev relativt många ned åtminstone ett av våra exempel. Vår avsikt med det förklarande avsnittet var inte att påverka eller styra respondenterna i deras svar utan att tydliggöra för begreppet skällsord och således att hjälpa respondenterna att förstå vad de skulle uttrycka sig om. 2.3 Material Vår uppsats bygger på tidigare forskning och litteratur omkring fult språk samt på vår enkätundersökning som genomförts på två olika gymnasieskolor. Nedan presenteras den viktigaste litteratur som vi har använt oss av. Andersson, Lars-Gunnar (1985) Fult språk. Svordomar, dialekter och annat ont Ljung, Magnus (2007) Svordomsboken Svahn, Margareta (1999) Den liderliga kvinnan och den omanlige mannen 10

3. Historisk bakgrund I det här avsnittet kommer vi att presentera ämnet fult språk ur ett historiskt perspektiv. Vi har valt att ha med detta kapitel för att vi anser att en historisk bakgrund ger en bredare syn på ämnet och för att det visar på hur fult språk har förändrats med tiden. Fult språk är inte något nytt fenomen, än mindre tidsbestämt, utan har använts sedan urminnes tider. Redan de gamla egyptierna använde sig bland annat av kraftuttryck som skulle kunna falla inom ramen för fult språk, när de strejkade eller protesterade mot sina faraoner. Att använda kraftuttryck för att få utlopp för sin ilska var inte helt riskfritt för en vanlig arbetare i den tidens Egypten, inte heller att missbruka faraons namn eller Guds namn för den delen. Det första kända svordomsuttrycket som kunnat spåras härstammar från faraotiden i Egypten och är Vid den härskare vars makt är större än döden. Uttrycket var enbart förknippat med högtidliga tillfällen och fick aldrig någonsin missbrukas i folkmun. Om detta trotsades, gjorde man automatsikt om det till en svordom på samma sätt som när senare tiders kristna vanhelgade Gud genom att missbruka hans namn. Grekiska uttryck som Vid Zeus, Vid Herkules användes under Antiken, medan kulturer inom det kristna samfundet räknade uttryck som Vid Gud och Vid Guds blod som svordomar och tillika hädelser (Ljung, 2007:11f). De egyptiska texterna talar också om en annan slags svordom, nämligen förbannelsen. Förbannelsens funktion beskrivs som något ont och att nedkalla något ont över den man förbannar kan formuleras på ett flertal olika sätt. En konstruktion som stått sig genom tiderna är de med Må eller Måtte som exempelvis Må fan ta dig!, Må du brinna i helvetet!. I andra språk finns det också mindre konventionella förbannelser som ryskans Måtte en kuk växa ut i din panna! eller från romani Må hororna pissa i ditt porslin (Ljung, 2007:12f). Ljung (2007:14) menar att det inte bara var egyptierna som använde sig av ett fult språk vid ilska eller för att förbanna folk. I Bibeln finns det också bevis för att kraftuttryck användes. Själva attityden till fult språk varierar dock i Bibeln. Gamla testamentet har visserligen strikta regler för svordomar men är inte enbart negativt inställd. Framför allt görs en skarp skillnad mellan människors och Guds ordval. För Gud är det fritt fram att svära, om det sker vid sig själv. 11

I brevet till hebréerna (Heb 6:13) heter det: Då Gud gav Abraham löftet svor han vid sig själv- någon högre kunde han ju inte svära vid. Ljung (2007:14f) menar att gällande människornas värde gör Gamla testamentet en skillnad mellan tillåtet och otillåtet svärande. Sådant svärande som används i samband med Gud och som är allvarligt menat, är tillåtet för att förstärka det man säger. Vid en uppmaning av profeten Jesaja hörs: Den som svär en ed i landet skall svära vid Gud den trofaste (Jes, 65:16). Ljung (2007:15) menar däremot att det enligt Gamla testamentet är strikt förbjudet att svära falskt vid Gud, svära tanklöst och att missbruka eller vanhelga Guds namn. Den kända formuleringen i andra budordet som Gud gav till Mose på Sinaiberget vittnar om detta: Du skall icke missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hand namn (2 Mos, 20:7). Grekerna och romarna verkar ha varit något av pionjärer gällande svordomar och folket svor inte bara vid Gudar, utan också olika vid djur såsom Vid hunden, Vid gåsen, eller vid kryddor som Vid Vitlöken. I både Grekland och Rom fanns det en könsskillnad gällande språkbruket. Det var enbart män som svor vid Herkules, medan kvinnorna vid de tillfällena som svordomar tilläts svor vid Guden Pollux. Det finns i nuläget inget som tyder på att de klassiska språken använde fula ord i sina svordomar, som exempelvis ord kopplade till avföring, könsorgan eller samlag. Anledningen till att man inte funnit bevis för detta, innebär således inte att det inte existerade sådana ord i språket, utan det kan bero på bristfälliga källor. I det latinska språket har man däremot kunnat finna avtryck av fula ord genom klotter. Beviset för detta har kunnat hittas genom vulkanen Vesuvius år.79 efter Kristus, som begravde hela staden Pompeji i lava. Klottren på väggarna bevittnar att könsorden i latinet var minst lika talrika som liknande ord bland annat dagens språk (Ljung, 2007:18). Ljung (2007:18) nämner vidare att de medeltida svenska kraftuttrycken ofta stannade vid religiösa aspekter och uttryck som: Gudz hunglade, som är en sammandragning av Guds änglars död, Gudz blott digh, som översätts som Guds blod åt dig, eller uttrycket Herre Jesus eller Jesses. Ljung (2007:19ff) påpekar att det finns en viktig skillnad mellan det antika svärandet och de uttryck som utvecklades i de kristna samhällena. Det grekiska eller latinska fula språkbruket 12

tycks inte ha hämmats i någon vidare utsträckning från samhällets sida, medan det kristna svärandet eller det fula språket efter hand starkt ogillades av samhället i stort, men framför allt av kyrkan. Kristendomen erkände endast en Gud och det namnet fick inte under några omständigheter missbrukas i folkmun. Om man inte fullföljde detta påbud kunde straffet i vissa fall bli döden, då oftast genom stening. Även lagstiftningen anpassades så att Guds namn inte kunde vanhelgas eller missbrukas, då detta kallades för kätteri. Som kättare ville man införa en annan slags kristendom, missbruk av Guds namn eller bristande respekt för vilodagen. Senare utvecklades ett annat ord för att missbruka Guds namn i kraftuttryck, nämligen att häda som är ett gammalt ord för att håna eller smäda. I Sverige har attityderna gentemot fult språk svängt kraftigt under historiens lopp. I vissa fall straffades hädandet med dödsstraff, i andra fall genom böter eller tillsägelser. Bevisligen hårdnade attityderna under 1500-talet då Olaus Petri ansåg sig tvungen att uträtta en slags protest mot svärandet i skrift. Skriften kallades för Predican emoot the gruffuelige eeder, och uttryckte en klagan över alla som svor över Guds död och pina. Likaså uppmanade kungamakten svenskarna att sluta svära då man var trött på det fula språket som existerade ute i samhället (Ljung, 2007:23). Ljung (2007:26) menar att om svärandet tilltog i Sverige var det inte sämre ställt med övriga européer och deras språkbruk. I Frankrike menade man att män som kvinnor samt unga som gamla använde sig av det fula språket. Trots uppmaningar från överheten eller de hårda straff som svärandet och andra kraftuttrycken kunde ge, slutade folk inte att svära. Ljung menar att detta kan bero på att det fula språkbruket faktiskt var starkt knuten till en social ställning. Vissa kände sig så förtryckta av överheten att svärandet fungerade som en ventil. Trots att överheten uppmanade till ett stopp av det fula språket finns det källor som berättar att både Henrik den åttonde och hans dotter Elisabeth gärna tog till svordomar för att förstärka sina budskap. Det sägs att Elisabeths favoritsvordom skall ha varit God s wounds!, som betyder Guds sår. Sverige var inget undantag gällande överklassens friheter gällande svordomar. I en svensk krönika från medeltiden finns en beskrivning av en betydande präst, som över lag gärna ägnade sig åt kortspel och dryckenskap och som alltid svor vid Herrens död och blod. 13

I Sverige samt i övriga nordiska länder skedde en förändring gällande attityder till djävulen och helvetet. Under 1600-talet blev anknytningarna till dessa områden utvidgade och det blev i det närmaste de mest dominerande svordomsuttrycken. Som vi vet har de nordiska språken och även tyskan behållit sin anknytning till djävulen och sådana uttryck som kan sammanföras med honom. De utryck som ligger till grund för sådana kopplingar är djävul, fan, helvete, jävel och helvetes. Då djävulen enligt många var ett farligt ord att bruka, ersattes det ofta med synonymer som till exempel jäkel, jäsingen, tusan, sjutton, attan, bövelen, näcken och skam. En annan vanlig omskrivning som gjordes för djävulen är uttrycket hin håle som betyder den hårde (Ljung, 2007:30ff). Ljung (2007:32ff) skriver att man under tidigt 1700-tal började se en förändring i synen på vilka ord som kunde användas i svordomstermer. Religiösa ord var fortfarande användbara, men i många språk lade man nu till det som Ljung (2007:32) kallar för fula ord. Många språk började under den här tiden att använda ordet knulla medan svenskan undvek detta och istället använde ord för avföring, bakdel och i viss mån också könsorgansord, som exempelvis kraftuttryck som skit, piss, arsle/röv, fitta och kuk. De fula orden som Ljung uttrycker vet vi inte så mycket om då dessa mest användes i talspråkliga sammanhang. Däremot har man kunnat se skriftliga bevis för deras existens, bland annat genom den svenska skalden Georg Stiernhielm som både använde sig av könsuttryck som basse, räder, redskap, ballar och kuk. För den kvinnliga motsvarigheten nämner Stiernhielm också mus och fitta. Dessa ord ansågs säkerligen inte tillhöra det vårdade språket men orden var däremot inte omöjliga att använda i offentliga sammanhang. En tilltagande motvilja mot de folkliga fula orden och svordomarna växte sig starkare i och med den svenska borgerligheten under 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Borgerligheten kände ett starkt behov av att legitimera sig på olika plan. Detta gjordes enklast genom att insistera på kontroll, ordning, renlighet och dessutom ett förnekande av kroppen, dess delar och funktioner. Allt tal om könsorgan, avföring och vad de användes till var för många omöjligt att tala om, till och med i samtal mellan läkare och patient. Det räckte inte bara att ta avstånd från vissa ämnen, utan man hade ytterligare ett behov att tabubelägga de folkliga namnen för dessa ämnen. Det blev således en klar uppdelning av språket i högt och lågt, bildat och obildat. Det blev en tydlig skillnad mellan folkets eller arbetarnas språk och överhetens språk. Eftersom det var den senare gruppen som bestämde över språk, blev de fula orden också tabubelagda. Bland de bildade fick detta en enorm genomslagkraft då 14

de folkliga fula orden under minst 150 år kom att förknippas med allt som var någorlunda negativt. De var ord som ingen kunde ta i sin mun, inte under några omständigheter (Ljung, 2007:32ff). Uppfattningen om vad som är tabu, fult eller rent av ovårdat kan i olika språk variera från en talare till en annan. Det verkar ändå som att man i de flesta språk är tämligen överens om vad som är kärnan bland fula ord. Bland dessa intar de folkliga uttrycken för avföring, sex och könsorgan en central plats och dessa utgör själva grundstenarna i de flesta språkens kraftuttryck (Ljung, 2007:38). 15

4. Teoretisk bakgrund I det här kapitlet presenterar vi teorier om svordomar, könsord och skällsord. Det är framförallt två författare som ligger till grund för denna teoretiska bakgrund. I avsnittet om svordomar refererar vi mestadels till Magnus Ljung och hans bok, Svordomsboken. I avsnittet om skällsord har vi använt oss mycket av Margareta Svahn och hennes bok, Den liderliga kvinnan och den omanlige mannen. Könsorden har vi, som vi redan nämnt i dispositionsavsnittet, valt att väva in i avsnitten om svordomar och skällsord. 4.1 Svordomar Enligt Andersson (1985:93) är det svårt att hitta någon klar definition av begreppet svordomar. Andersson (1985:84) menar att det först och främst är viktigt att hålla isär begreppen eder, förbannelser och svordomar. Det är relativt vanligt att dessa ords betydelser glider in i varandra och det påverkar förståelsen av dem. Att svordomar är en form av kraftuttryck skulle säkerligen många människor skriva under på och att dessa kraftuttryck används då det övriga språket inte räcker till. En äldre definition, som Andersson hänvisar till, menar att svordomar handlar om att man tar till högre makter, både goda och onda, för att bekräfta sitt tal. Den här definitionen fungerar delvis men inte helt och hållet eftersom vi inte enbart använder svordomar som handlar om Gud, Jesus, djävulen och helvetet. Andersson (1985:93) menar att begreppet svordomar i en vidare mening även kan innehålla andra former av kraftord. Ett exempel på detta är könsord. Ljung (2007:7) menar att svordomar är uttryck som kan innehålla könsord och andra hädelser som vanligtvis uppfattas som motbjudande eller stötande av människor. Denna definition är relativt vid och den innefattar väldigt mycket. Ljung (2007:60f) har valt att, i motsats till Andersson, inte hålla isär begreppen svordomar, eder och förbannelser. Han menar att de har olika funktion när det gäller svärandet men att de ändå hör ihop. Ljung (2007:42) menar att det finns två huvudtyper av svordomar, nämligen utrop och andra svordomar. Man känner igen utropen då de är självständiga yttranden som inte ingår i andra konstruktioner. Den som säger Fan!, Dra åt helvete!, använder alltså utropssvordomar. Svordomar som inte klassas som utrop är exempelvis det svenska ordet jävla, som inte kan stå ensamt utan som måste stå i konstruktion med till exempel en jävla dåre eller en jävla bra match. 16

4.1.1 Svordomsfunktioner Det finns numera en mängd olika svordomsfunktioner, till exempel utrop av irritation eller ovänliga uppmaningar. Det är oftast relativt uppenbart vilka funktioner svordomarna har, men i vissa enstaka fall kan samma slags uttryck faktiskt ha mer än en svordomsfunktion. Svenskans Jävla skit! och engelskans Son of a bitch används till exempel både som irritationsutrop och som förolämpningar (Ljung, 2007:40). Ordningen som svordomsfunktionerna presenteras i är tagen från Ljungs bok. 4.1.1.1 Irritationsutrop Irritationasutrop, vanligen benämnda i interjektioner, är ett av de vanligaste utropen vi människor gör och de hamnar oftast i topp gällande många språks typiska svordomar. Dessa utrop är oftast inte riktade mot en person utan fungerar istället som en kommentar till talarens egen situation. I det svenska språket återfinner vi irritationsutrop som, Fy!, Usch!, Aj!, Jävlar! Helvete!, Fan! (Ljung, 2007:43). 4.1.1.2 Eder Den egentliga funktionen hos ederna var att intyga att något var sant och då tog man ofta Gud som vittne för att förstärka sanningen. Dessa ord var mer vanliga i svensk historia under medeltiden och de flesta ederna hade en slags gudomlig karaktär, som exempelvis: Vid Guds blod, Vid Jesu kors eller Vid Guds ögon. En annan typ av ed är att man själv blir utsatt för något hemskt vid något tillfälle då man inte talar sanning, i svenskan ges detta i uttryck i form av: Ta mig fan eller fan ta mig eller förbanne mig (Ljung, 2007:46) 4.1.1.3 Bejakanden och förnekanden Bejakanden och förnekanden används om man är säker på att saker och ting ligger till på ett visst sätt. Då kan bejakande eller förstärkande svordomar användas för att förstärka meningen. Vanliga svenska uttryck som faller under denna kategori är: Det kan du ge dig fan på! som är bejakande eller förnekande uttryck som I helvete heller! Svenskar använder sig gärna av de religiösa begreppen medan man i andra länder hellre använder bakdelen och det som eventuellt kommer ut ur den. Vissa menar att det finns en antydan till förändring i det svenska språket då man ibland kan höra yttranden som: I mitt arsele att det är! (Ljung, 2007:47f). 17

4.1.1.4 Förbannelser Förbannelser används i de syften då man åkallar de högre makterna för att ingripa mot något ont eller mot någon som eventuellt är ond. Uttryck som är vanliga under den här kategorin är: Må fan ta dig!, Fan ta...!, Åt helvete med! Dessa förbannelser var förr förknippade med fara men har nu förlorat sin ursprungliga betydelse och används numera som aggressiva uttryck. De flesta tror knappast att Gud eller djävulen kommer ner/upp till jorden och tar tag i förbannelserna handgripligen (Ljung, 2007: 49f). 4.1.1.5 Ovänliga uppmaningar De flesta språk har ovänliga uppmaningar som en kategori svordomar. Dessa kommer i det svenska språket i uttryck genom att uppmana någon att göra något som exempelvis: Dra åt helvete!, Släng dig i väggen! eller Stick och brinn! (Ljung, 2007:51). 4.1.1.6 Andra svordomstyper De svordomar som inte fungerar som utrop kallar Ljung (2007:56) för andra slags svordomstyper. Dessa har följaktligen en rad olika undergrupper och används ofta för att betona något man säger. De andra svordomsfunktionerna uttrycker vanligen ogillande som exempelvis jävla, satans, förbannat och därmed också i uttryck som Den där jävla bilen! Andra gånger lägger man en extra emfas på ord som jävla och det kan då komma till uttryck i meningar som Du behöver inte tjata om det varenda jävla dag! Ibland fungerar benämningar som förbannat, jävligt, helvetes som förstärkningsord i yttranden som Det var förbannat kallt igår! En annan mycket vanlig form av svordom är de förstärkningsord som används vid frågeord som Var, Hur, När och Varför. Istället för att nöja sig med att säga Vem har sagt det?, väljer många att förstärka meningen med helvete eller fan (Ljung, 2007:56ff). 4.1.2 Svordomsmotiven När en svensk skriker Fan!, en engelskman Fuck! och en italienare Cazzo! har de alla gjort samma sak, nämligen använt en svordom. Trots att de alla är utrop till följd av irritation kan de däremot ha olika motiv. Med andra ord knyter de an till olika slags tabubelagda ämnen och i det svenska språket handlar det oftast om religion. Det finns sex stycken olika områden gällande motiven för svordomar (Ljung, 2007:62). 18

4.1.2.1 Det religiösa motivet Svordomar med religionsbetingade motiv är vanliga i många språk. Vanligtvis handlar svordomarna om Jesus, hans kors eller sår samt Gud. Med tiden tappade dessa uttryck sin kraft och ersattes istället med uttryck hämtade från nedre jorden, nämligen helvetet, dess djävul och andra helvetesattribut. Dessa svordomar är fortfarande mycket gångbara och då framför allt i de nordiska språken (Ljung, 2007:64). 4.1.2.2 Det skatologiska motivet Det skatologiska motivet är förknippat med avföring och det är mycket framträdande i svenskan såväl som i många andra språk. Dessa svordomar finns representerade i det svenska språket av ord som exempelvis: Skit!, piss!, röv!, arsle! (Ljung, 2007:65). 4.1.2.3 Samlagsmotivet Ljung (2007:66) menar att många språk bygger sina svordomar på just samlagsmotivet, det vill säga svenskans ord: knulla. I många språk översätts detta egentligen med uttrycket jävla och går då alltså ifrån själva betydelsen av ordet knulla. Lindström (2002:168) nämner det engelska ordet fuck som en central svordom i engelskan och han menar att ordet används mer frekvent i jämförelse med det svenska ordet knulla. Lindström (2002:168) menar också att vi i Sverige inte använder samlagsmotivet i någon större utsträckning. 4.1.2.4 Sodomimotivet Sodomi betyder analsex och dessa svordomar har således med föreliggande uttryck att göra. Motivet är mycket vanligt i många språk och då framför allt i engelskan där ett vanligt utryck är: Up yours!, men det är också vanligt i Italien, ett exempel därifrån är uttrycket: Vaffanculo! I det svenska språket är det inte lika vanligt med sodomitiska motiv utan vi nöjer oss i så fall med uttrycket: Ta dig i arslet!, eller Ta dig i röven! (Ljung, 2007:68). 4.1.2.5 Mammamotivet Motivet återspeglar i detta fall på en sexuell tillgänglighet hos någons mamma eller eventuell syster. I vissa fall kan det också syfta på kvinnliga släktingar. Motivet används vid skällsord och då också vid förolämpningar som: Din mamma/syster är en hora!, eller Knulla din syster! (Ljung, 2007:68). Lindström (2002:169ff) menar att mammamotivet är vanligt förekommande 19

i de södra delarna av Europa men också ibland annat Ryssland och Kina. I Kina kan man gradera svordomarna genom att uttrycka sig om mamma, mormor eller mormors mor. Ju längre bak i släkten man går, desto grövre svordom uttrycker man. I Sverige är mammamotivet mycket ovanligt och detta kan eventuellt bero på att Sverige har en öppnare och mer jämställd syn på sexualitet. Kvinnors sexualitet i Sverige är således inte lika tabubelagd och därmed fyller det ingen funktion vid svärande. En förolämpning som Jag har knullat din morsa förekommer i många språk. Yttrandet faller sig inte lika naturligt inom det svenska språket och kan ibland även verka som ett komiskt uttryck. För många kan yttrandet verka obegripligt och till och med tolkas bokstavligt. Om någon väljer att använda sig av uttrycket: Jag har knullat din morsa, kan vederbörande få som svar Jaså, jaha? Har du det? Varför det? Jag trodde att du hade en flickvän, jag visste faktiskt inte att du umgicks med min mamma. Effekten av svordomen riktas således tillbaka på den som yttrade svordomen (Lindström, 2002:170ff). 4.1.2.6 Könsorgansmotivet Könsorgansmotivet är vanligt att använda vid skällsord men det förekommer också i vissa svordomsfunktioner som vid exempelvis irritation. Könsorgansmotivet speglas i uttryck som: fitta!, eller kuk! Man hör ofta dessa som irritationsutrop men också i meningar i kränkande syfte som: Hon är en jävla fitta!, eller han är en jävla kuk! (Ljung, 2007:65f). Lindström (2002:166f) menar att könsorgansmotivet används i något större utsträckning i andra europeiska språk och det är alltså inte lika accepterat i det svenska språket. Då könsord dock används som svordomar är det framför allt unga människor som yttrar dem. 4.2 Skillnader mellan kvinnors och mäns fula språk Andersson (1985:74) menar att det ofta sägs att kvinnor talar mer vårdat än män. Han menar också att det enligt många sociolingvistiska undersökningar har visat sig att män också använder fler uttryck som inte hör hemma i ett välvårdat standardspråk. Könsskillnaderna kan däremot se olika ut beroende på formella och informella situationer. Det bör också se olika ut beroende på ålder och vilket samhällsskikt man tillhör. Andersson (1985:74) menar vidare att det är där man borde söka förklaringar till varför könsskillnaderna ser ut som de gör. 20

Ljung (2007:92) menar däremot att meningarna går isär gällande kvinnors och mäns fula språkanvändning, både bland vanligt folk och forskare. Det finns också många förutfattade meningar gällande mäns och kvinnors språkbruk. En vanlig förekommande åsikt är att män svär mer än kvinnor. Ljung (2007:92f) säger dock att det saknas empiriska och tillförlitliga undersökningar av hur bruket av fult språk är fördelat mellan kvinnor och män och om det faktiskt finns skillnader. Man kan få en slags föraning om hur det ser ut genom att ta del av de undersökningar som gjorts gällande ungdomars språk. Det visar sig i en del av dessa nyligen gjorda undersökningar att skillnaden mellan användandet av ord som fitta, kuk och bög var negligerbar men att skillnaden var större i användningen av ordet hora. Det visar sig också att användningen av ordet jävel i efterställda former, det vill säga: biljävel eller bokjävel används i större utsträckning av pojkar. Bruket av mer tradionella svordomar var desto mer lika bland könen. Pojkar sägs däremot variera sig bland svordomarna mer än flickor. Viktigt att nämna är också att det inte enbart behöver vara så att män svär mer än kvinnor, utan att det också faller sig mer naturligt för en man att svära, eller att det finns en mer acceptans gällande mäns svordomar. Denna uppfattning har kritiserats för att bland annat innehålla en stereotypisering, med andra ord att den utgår ifrån förutfattade meningar snarare än vetenskapliga undersökningar (Ljung, 2007:93f). I en undersökning gjord av Kotsinas (1994:61) visade det sig att de vanligaste svordomarna hos respondenterna som bestod av både flickor och pojkar var jävel, jävlar, jävlig och jäklaorden. Därefter kom fan, följt av varianterna fanken, fasen, fasiken och fasingen. Uttryck som helvete, förbannad, tusan och attan visade sig inte vara lika frekventa. Fan och fanken visade sig användas av fler pojkar än flickor och även jävel. Flickorna tycktes mer föredra uttryck som jäklar och tog betydligt oftare till uttryck som gud. Ett ord som jävla användes framför allt som ett förstärkningsord i meningar som jävla trött, jävla gott, jävla nollåtta. 4.3 Skällsord 4.3.1 Vad är skällsord? Ett skällsord är ett kraftuttryck som riktas till en eller flera personer. Det är dock inte nödvändigt att man visar sitt ogillande till en person, utan det kan också handla om att man använder ett ord om en annan person (Svahn, 1999:15). Även Ljung (2007:56ff) menar att skällsord är yttringar som används till eller om en annan person. Två svenska ordböcker, 21

Bonniers svenska ordbok, BSO, och Svenska Akademins ordbok, SAOB, definierar begreppet som nedsättande ord. Det handlar således om ord som man använder för att säga något förolämpande till eller om någon annan. Svahn (1999:16) anser att man kan använda skällsord som en synonym till verbal kränkning. Med verbal kränkning avser hon uttalanden som har som syfte att såra och kränka någon närvarande eller icke närvarande. Lindström (2002:203) menar att det i Sverige finns gott om skällsord. Vissa är väl inarbetade så som viktigpetter medan andra är relativt nyskapade och inte lika vanligt förekommande, till exempel börshaj. Han menar att vi använder skällsorden på två olika sätt. Vi kan dels tilltal andra människor med dem, Sluta med det där, din larvpotta och vi kan dels göra en karaktärsbestämning med hjälp av dem, Han är en riktig gnällspik. Det finns en mängd egenskaper man kan peka ut med hjälp av sådana här ord, till exempel dumhet, snålhet och trötthet. En vanlig uppfattning är att vi människor är mycket kreativa eftersom vi kommer på nya ord att använda som skällsord. Sanningen är att det är vi inte alls. Vi tar vanligen gamla eller halvt okända ord och låter dem få en nedsättande betydelse. Vi återanvänder alltså ord som redan förekommer i vårt språk. Ett exempel på detta är ordet linssoppa. Ordet började användas på 1970-talet då kontaktlinser började användas istället för glasögon. Då man inte längre kunde använda ordet glasögonorm tog man till ett ord som man tidigare hade hört och som gick att knyta an till substitutet för glasögon (Lindström, 2002:204f). Utöver återanvändningen kan man dela in de övriga sammansatta skällsorden i tre kategorier: Den rena liknelsen, beskrivande epitet och namnord. Den rena liknelsen handlar om, precis som det låter, att vi liknar människor vid saker och ting. Skällsord i den här kategorin är till exempel ordet asgam som syftar på människor som lever på andra och ordet rivjärn som karaktäriserar någon som är hård och vass till sättet. Då det inte finns möjlighet att göra en liknelse får man försöka hitta ett ord som på något sätt ändå beskriver något. Exempel på det är fartdåre och blindstyre. Den tredje kategorin är relativt vanlig. Man tar egenskapen man vill uttrycka och sätter samman den med ett personnamn. Grinolle, slarvmaja och piplisa är exempel på detta (Lindström, 2002: 205ff). 22

4.3.2 Vad handlar skällsord om? Många av de nedsättande ord som vi använder i dag har funnits i vårt språk under en lång tid. Orden, samt de föreställningar som de ger uttryck för, har förts vidare från generation till generation. Manligt respektive kvinnligt har genom tiderna varit ett ämne som man gärna använt sig av då man vill uttrycka sig nedsättande om eller till någon annan. Än i dag är manligt och kvinnligt det ämne som genererar flest förolämpande ord. Det är framförallt värderingar och tankar om hur män och kvinnor ska bete sig som ligger till grund för våra vanligaste skällsord. Traditionella värderingar om hur en riktig karl ska vara och hur en kvinna får bete sig ligger djupt rotade i vårt medvetande och påverkar våra skällsord mer än vad vi kanske kan tro. Omanlighet hos män och lösaktighet hos kvinnor har varit och är än i dag något som nedsättande ord ofta handlar om. I fall någon eller några avviker från normen resulterar det i att man visar sitt ogillande genom att uttrycka sig nedsättande om den eller dem. Trots att samhället har förändrats mycket med tiden är det fortfarande gamla kulturella förväntningar som styr idealen för män och kvinnor. Även i nybildningar då det gäller skällsord återkommer uppfattningar om manligt respektive kvinnligt som fanns redan under medeltiden (Svahn, 1999:109). 4.3.3 Skällsord för män De allra vanligaste skällsorden för män handlar om, som nämns ovan, egenskaper som kopplas samman med omanlighet. Omanligheten kan då det gäller skällsord delas upp i olika delar då uttrycken tar skilda riktningar (Svahn,1999:132). Ordningen på kategorierna nedan är tagen från Svahns bok. 4.3.3.1 Homosexualitet Ord för homosexualitet kopplas ofta samman med omanlighet eftersom normen för män fortfarande är heterosexualitet. Det är framförallt den avvikande sexualiteten hos homosexuella som används då man vill uttrycka sig negativt och nedsättande om eller till en annan människa. Några exempel på skällsord kopplade till homosexualitet är bög, bögjävel, bajspackare, fikus, gay, homo, kuksugare och stjärtgosse. Av dessa ord är gay och homo egentligen inte nedsättande ord utan mer ord som används för just homosexuella män. Till dessa två mer neutrala ord hör även numera ordet bög. Ordet bög har kommit att användas av homosexuella män och på så sätt har dess negativa värde laddats ur (Svahn, 1999:132ff). 23

4.3.3.2 Impotens Potens och manlighet är något som ofta kopplas samman. Om man som man inte kan leva upp till denna norm ses man som omanlig och det ger upphov till nedsättande ord. Skällsord som förknippas med impotens är till exempel hängkuk, slakstake, slapptask och mikropenis (Svahn, 1999:134f). 4.3.3.3 Sexuellt avvikande Sexuell aktivitet som avviker från normen kommer ofta till uttryck i skällsord. Det kan handla om tabuerad manlig sexualitet eller om en avvikande sexuell böjelse. Några exempel på skällsord i den här kategorin är transvestit, torsk och pedofil (Svahn, 1999:135). 4.3.3.4 Omogenhet och osjälvständighet För många män är det viktigt att man uppfattas som mogen och självständig. Om man inte gör det kan man vara föremål för skällsord som pojkspoling, grabbhalva, snorvalp, morsgris, mammas pojke och toffel (Svahn, 1999:136f). 4.3.3.5 Kvinnlighet Då kvinnan är underordnad mannen i samhället fungerar ord för kvinnor som nedsättande då de används till och om män. Skällsord som rör detta är till exempel kvinna, kärring, fruntimmer och fjolla. Några av dessa ord är även nedsättande då de används till eller om kvinnor (Svahn, 1999:137). 4.3.3.6 Överdriven manlighet Omanlighet är, som tidigare nämnts, det vanligaste ämnet då det handlar om skällsord för män. Det finns dock andra nedsättande ord för män som handlar om motsatsen till omanlighet. Svahn (1999:139ff) menar att det finns många egenskaper som vanligtvis kopplas samman med manlighet så som till exempel styrka. Egenskaper som överdrivs kan uppfattas som något negativt och det kan ge upphov till nedsättande ord. Att vara stark är positivt men om det går till överdrift i form av till exempel kroppsbyggande kan det uppfattas som negativt. Kylskåpsbärare och broiler är två skällsord som kopplas samman med kroppsbyggande. Förutom kroppsbyggare har machomannen blivit föremål för skällsord då det handlar om överdriven manlighet. Machomannen kopplas ofta samman med en föråldrad kvinnosyn vilket inte är positivt i dagens samhälle. Skällsord som machoman, mansgris och kvinnoförtryckare hör hit. 24

Att ha framgång då det handlar om kvinnor är något som ofta kopplas samman med manlighet. Det har dock visat sig att man som man måste vara lite återhållsam, då det handlar om kvinnor, annars kan man bli föremål för skällsord som bock, casanova, hingst, horkarl och kåtbock (Svahn, 1999: 142). 4.3.4 Skällsord för kvinnor Det vanligaste och mest framgångsrika sättet att kränka en kvinna är att ge sig på hennes sexualmoral. Precis som skällsorden för män tar skällsorden för kvinnor olika riktningar och därför kan de också delas in i olika underrubriker. Intressant är att många av de kvinnliga egenskaper som ger upphov till skällsord motsäger varandra (Svahn, 1999:113). Ordningen på kategorierna som presenteras nedan är tagen från Svahns bok. 4.3.4.1 Tillgänglighet och otillgänglighet då det gäller sex Svahn (1999:114ff) menar att då det handlar om sexuell tillgänglighet finns det många skällsord som används till och om kvinnor. Det är inte ovanligt att kvinnan kopplas samman med prostitution och ord som hör till det. Exempel på skällsord som hör ihop med prostitution är hora, luder och fnask. Om man är kvinna har det dessutom kommit att bli fult och negativt att ha eller att ha haft många sexpartners. Några exempel på nedsättande ord som handlar om det är madrass, vandringspokal, hockeyhora, knull-trasa och lösnummer. Förutom att man använder ord som handlar om antalet sexpartners finns det ord som handlar om att kvinnan ses som ett slags objekt då det kommer till sex. Hon blir då endast klassad som en potentiell samlagspartner. Exempel på skällsord som rör kvinnan som ett sexobjekt är knull, knullobjekt, ligg, pök, lammkött, skjut och sängvärmare (Svahn, 1999:114ff). Lättillgänglighet och lösaktighet hos kvinnor ger upphov till många olika skällsord. Billig, hynda, kåtbrud, manslukerska, slampa och puma är alla exempel som visar att kvinnan är lätt att få dit man vill. Här är det den traditionella uppfattningen om att mannen är den som ska vara aktiv och kvinnan passiv då det handlar om sex. Idealet är att mannen ska vara initiativtagare till sexuellt umgänge medan kvinnan bör säga nej. Om man som kvinna går emot normen och istället anammar det som tillskrivs mannen kan man bli föremål för nedsättande ord som berättar att man är lättillgänglig och lösaktig (Svahn, 1999:117ff). 25

Kvinnor som är otillgängliga då det handlar om sexuell aktivitet blir också föremål för skällsord. Det är relativt vanligt att man använder ord för homosexualitet hos kvinnor då man vill visa på en kvinnas sexuella otillgänglighet. För en man blir självklart den lesbiska kvinnan otillgänglig. Skällsord som handlar om detta är till exempel flata, lebb och lesba. Som kvinna kan man också bli föremål för nedsättande ord då man inte uppfattas som attraktiv. Två relativt vanligt förekommande nedsättande ord som beskriver det är nucka och stolpskott ( Svahn, 1999:120f). 4.3.4.2 Pådrivenhet och aggression Enligt normen ska kvinnan inte ta stor plats utan hon ska underordna sig mannen och låta honom styra och ställa. Om hon istället visar sig stark och pådrivande kan det leda till att mannen känner sig hotad och kvinnan i fråga kan uppfattas som manlig. Förutom detta ska kvinnor vara rara och söta. Om man som kvinna istället har lite pondus och kan säga ifrån, kan det leda till att man blir utsatt för skällsord som berör ämnet. Några exempel på nedsättande ord som rör pådrivenhet och aggression hos kvinnor är argbigga, bitch, häxa, klimakteriekärring, markatta, ragata, satmara och skräcködla (Svahn, 1999:122ff). 4.3.4.3 Skönhetsideal Om man som kvinna inte lever upp till samhällets skönhetsideal kan man bli föremål för en rad nedsättande ord. Det handlar vanligtvis om utseende och kroppsstorlek. En kvinna som inte uppfattas som attraktiv kan bli kallad för ord som hösäck, rugguggla, skata och tjyvkärring. Som kvinna får man inte vara tjock men heller inte alltför mager och smal. Exempel på skällsord som har med kroppens utseende är fetjävel, lagårdsvägg, päronrumpa, skogshuggare, skåp, bräda och planka (Svahn, 1999:125ff). 4.3.4.4 Övrigt Utöver det som nämns ovan finns det några andra kategorier som används då man vill uttrycka sig nedsättande till eller om en kvinna. Dumhet är en sådan kategori. Det är inte helt ovanligt att dumheten kopplas samman med någon som ser bra ut och som är ljushårig. Exempel på sådana ord är bimbo, blondin och våp. Förutom dumhet är skvaller något som ofta kopplas samman med kvinnor. Ett skällsord som rör det är sladdertacka (Svahn, 1999:128f). 26