Finns många saker man kan göra som är betydligt värre

Transkript

1 Estetisk-filosofiska fakultet Magdalena Kochanek Finns många saker man kan göra som är betydligt värre Attityder till svordomar bland ungdomar och personal på en svensk gymnasieskola There are so many worse things you could do A Swedish upper secondary school students and personnel s attitudes to profanities Examensarbete Datum: Handledare: Andreas Jacobsson Karlstads universitet Karlstad Tfn Fax information@kau.se

2 Sammandrag Syftet med denna uppsats är att undersöka och beskriva både gymnasieungdomars och skolpersonalens attityder till användningen av svärord i skolmiljön. För att besvara syfte och frågeställningar har jag valt utföra en enkätundersökning som skickats till elever och skolpersonal på en västsvensk gymnasieskola. Det är inte oproblematiskt att hitta en definition av begreppet svordom som skulle accepteras av alla. Svordomar kan beskrivas som tabubelagda kraftuttryck av religiöst ursprung, eller som uttryck som kan innehålla könsord och andra hädelser. Resultaten av enkätundersökningen visar att det finns skillnader i attityder till svordomar i respektive grupper. Majoriteten av personalen och majoriteten av manliga elever hyser inte positiva känslor till svordomar. Fler kvinnor än män upplever att det svärs för mycket i skolan. Majoriteten av kvinnorna och männen i båda grupper anser att personalen bör avstå från att svära i skolan och att det är värre att svära offentligt än privat. De flesta tillfrågade verkade acceptera svärandet i fysiskt smärtsamma situationer, följt av situationer som orsakades av en annan typ av smärta, såsom frustration eller ilska. Majoriteten av de tillfrågade, oavsett kön eller grupptillhörighet kan inte tänka sig att svära i närvaro av barn eller en äldre släkting. Nyckelord: svärord, attityder till svordomar, svordomsmotiv, svordomsfunktioner.

3 Abstract The purpose of this paper is to investigate and describe the attitudes to the use of profanities among upper secondary school students and personnel. A further focus is on the issue of differences in attitudes between the sexes. In order to explore these issues a survey was conducted among Swedish upper secondary school students and personnel. It is not unproblematic a task to provide a comprehensive and generally accepted definition of profanities. Profanities can be referred to as taboo words of religious origins, or as expressions containing the four-letter words and blasphemy. The results of the survey indicate that there are differences to be identified. Majority of the personnel and of the male students do not approve of profanities. More females than males believe that profanities are used excessively in school environment. Majority of the participants agree with the assertion that staff members ought to avoid using profanities at school, and that a public use of such words is more severe a fault than a private one. Furthermore, the use of profanities in physically and/or psychologically painful situations seems to be generally accepted. Majority of the participants declares unwillingness towards the use of profanities in the presence of a child or an elderly relative. Keywords: profanity, attitudes to profanities, profanities and motives, profanities and functions.

4 Innehåll 1 Inledning Bakgrund Syfte och frågeställning 2 2 Teoretisk bakgrund Varför upplevs vissa ord som fula? Svordomar definitioner och typer Vanliga svordomar och deras ursprung Varför svär man? Svärord och kvinnor och män Attityder till svordomar 10 3 Metod Urval och forskningsetiska överväganden Enkätundersökning Genomförande Metodkritik 14 4 Resultat och diskussion Antalet respondenter - generella resultat Resultat av enkätfrågor Tycker du illa om svordomar? Brukar du svära? Tycker du att det svärs för mycket i skolan? Tycker du att lärare och annan skolpersonal skall undvika att svära? Tycker du att det är värre om en lärare svär offentligt (t ex på jobbet) än om han/hon gör det privat (t ex bland sina vänner)? Tycker du att det är värre om en elev svär offentligt (t ex under en pågående lektion) än om han/hon gör det privat (t ex bland sina vänner)? I vilka av följande situationer kan du tänka dig att svära? Vilket påstående håller du med om? Vilka av följande uttryck betraktar du som svordomar? 26 5 Sammanfattning av resultatoch slutsatser Förslag till fortsatt forskning 29 Käll- och litteraturförteckning Bilaga 1

5 1 Inledning Kapitlet inleds med en presentation av bakgrunden till uppsatsämnets uppkomst följt av syfte och frågeställningar. 1.1 Bakgrund Att säga att svärord inte är vanligt förekommande i dagens samhälle vore befängt. Ofta hör man röster höjas om ungdomar och deras språkbruk. Markus Ljung påpekar att det finns en uppfattning hos allmänheten om att just ungdomar ofta använder sig av slang och svordomar (2006:92). De språkvetenskapliga studier som gjorts i ämnet talar också för detta antagande. Det verkar vara en allmän föreställning att dagens ungdomar inte kan hålla sig från att använda ett ovårdat språk. Faktum är dock att detta inte är något nytt, utan de vuxna generationernas negativa inställning till de ungas språkbruk har varit den samma genom alla tider (Kostinas 1994:14 & Kostinas 2007:11; Einarsson 2009:36). Med denna mening i åtanke kan vi även tillåta oss vrida och vända på situationen, för att se på saken utifrån ungdomarnas egen synvinkel. Det bör vara av intresse att undersöka vad ungdomarna själva har för attityder till svärord, med syfte att erbjuda en mer heltäckande bild av detta område, som är så fyllt av tyckanden och antaganden. Det som ofta betecknas som fult språk i skolmiljön har uppmärksammats i Skolverkets rapport Relationer i skolan - en utvecklande eller destruktiv kraft. I denna rapport påpekas att det är verbala kränkningar som är vanligast i svenska skolor (2002:16). Nu hör det till saken att svordomar inte nödvändigtvis är samma sak som kränkningar eller att kränkningar alltid innehåller svordomar. Det är i detta sammanhang viktigt att beakta den positiva roll som svordomar kan anses ha, nämligen att de ersätter violent actions as a means of expressing anger, speciellt när det gäller barn (Thelwall 2007:2). Vissa forskare, som Thelwall påpekar, uppmanar även till användning av svordomar i vissa kontexter just med tanken på den tänkta positiva effekten som beskrivs ovan. Svordomar verkar ha en given plats i språket. Uttrycket även de gamla grekerna är inte helt opassande i detta sammanhang, för även de var flitiga användare av svordomar (Ljung 2006:16). Lars Gunnar Andersson genomförde en undersökning på 80-talet som visade att i runda tal tre fjärdedelar av befolkningen använde svordomar, men också att det var lika många som ansåg att det inte var fint att göra det (1985:110). Det är därför lämpligt att fråga sig varför människor svär, samt vad svärord är för något och hur ord såsom skit, piss eller djävel kan uppfattas som fula. Beror det på dess form eller snarare på dess innehåll?

6 Personal som jobbar inom skolvärlden är medvetna om det faktum att skolan är en verksamhet som grundas på möten möten mellan lärare och elever, elever och elever, samt elever och annan skolpersonal. Det finns många orsaker till varför sådana möten kan gå fel och en av dessa kan vara att det finns olika attityder till svordomar. Om en elev väljer att använda ett svärord i syftet att förstärka sitt uttalande i närheten av en lärare som har nolltolerans för sådant språkbruk, kan mötet ta en vändning där fokus läggs på själva språkbruket istället för på det väsentliga och ursprungliga ämnet. Det är därför viktigt att diskutera och lära känna varandras attityder till svordomar för att undvika missförstånd i olika mötessituationer. Det finns ytterligare en anledning till varför jag har valt att utforska ämnet. På en av mina praktikplatser träffade jag en lärarkandidat vars språk var fyllt av otaliga svordomar. En situation under en av hennes lektioner fick en intressant utveckling, när flera av eleverna i klassrummet uttryckte följande åsikt: Fy fan, va du svär! Ska en lärare svära så?. Samtidigt som eleverna själva var oerhört generösa med frekvensen av svärord i sina egna uttalanden hade de betydligt mindre tolerans för att en lärare använde liknande ord. För mig fungerade elevernas påpekanden som en tankeställare. Det blev uppenbart att eleverna inte tyckte att det var lämpligt för en lärare/lärarkandidat att svära. Denna händelse fick mig att vilja utreda attityder till svordomar. 1.2 Syfte och frågeställning Syftet med denna uppsats är att undersöka och beskriva både gymnasieungdomars och skolpersonalens attityder till användningen av svärord i skolmiljön. I uppsatsen utgår jag från följande frågor: - Vilka skillnader finns det mellan elevernas och skolpersonalens attityder till svordomar? - Vilka skillnader finns det mellan mäns och kvinnors attityder till svordomar i de båda urvalsgrupperna? För att besvara syfte och frågeställningar har jag valt utföra en enkätundersökning som skickats till elever och skolpersonal på en västsvensk gymnasieskola.

7 2 Teoretisk bakgrund I följande kapitel presenteras teoretiska ramar för uppsatsens ämne, nämligen relevant forskning kring svordomar. 2.1 Varför upplevs vissa ord som fula? Markus Ljung menar att uttryck som fult språk och fula ord indikerar att det finns två sätt att uttrycka sig i ett språk - ett fint och ett fult sätt (2006:85f). Ord som kan upplevas som stötande och/ eller generande, bland annat svärord, tillhör kategorin som betecknas som fult språk. Det fina språket innehåller alla andra ord som kan användas utan förbehåll. Ett ord är ett språkligt tecken som har två sidor, en uttrycks- och en innehållsida, detta benämns också form och betydelse. Fulheten i ett ord kan beskrivas i termer av ett förhållande mellan ordets form och dess betydelse. Med andra ord kan fulheten ligga antingen i det ena eller i det andra, men också i bådadera. Andersson menar att det finns fyra typer av ord, nämligen A-, B-, C- och D-ord. A-ord är neutrala, eftersom både formen och betydelsen är neutrala; B-ord kan beskrivas som tillhörande kategorin slang, eftersom betydelsen är neutral men formen kan anses vara ful. C-ord kan behandla känsliga ämnen, såsom avföring eller våldtäkt, och därför är formen oftast neutral men innehållet känsligt eller fult. Slutligen finns det D-ord där både formen och betydelsen är stigmatiserade, förbjudna eller fula (exempelvis bög eller jävlar) (1985:47). Figur 1 nedan illustrerar förhållandet mellan form/uttryck och betydelse/innehåll i kategorin A-ord. Det fula skapas när ordet används, eftersom det är i ordets faktiska betydelse som fulheten ligger. Mercury påpekar att alla icke-tabuord kan ersättas av tabubelagda ord och exemplifierar med making love och fucking (1995:28ff). Ljung menar att fula ord som folkliga benämningar för avföring, sex och könsorgan, kan betecknas som tabubelagda uttryck som har en viktig funktion när det gäller kategorin svordomar (2006:38). Men inte alla fula ord är användbara som svordomar, påpekar han vidare. Till skillnad från engelskans Fuck! används Screw! sällan som svordom, men båda är lika användbara när en individ vill uttrycka sin ilska (Fuck you!/ Screw you!). Fula ord, förklarar författaren, förlorar den bokstavliga betydelsen som de hade från början när de används som svordomar - ( ) ett slags allmänt negativ laddning tar den ursprungliga betydelsens plats (Ljung 2006:36).

8 Figur 1 A-ord (neutrala ord) Betydelse/Innehåll /hus/ Form/Uttryck Svordomar definitioner och typer Hur ser då en svordom ut och vilka typer av svordomar dominerar inom det svenska språkområdet? Andersson klargör att det inte är oproblematiskt att hitta en definition av begreppet svordom som skulle accepteras av alla (1985:184). Svordomar kan beskrivas som tabubelagda kraftuttryck av religiöst ursprung (Andersson 1985:184). Till skillnad från förbannelser som uttalar sig om framtiden och som används i syftet att gorma mångfärgade straff över sina fiender, syftar svordomar på nuet. En bredare definition innefattar andra kraftuttryck, såsom könsord (Andersson 1985:93). Mercury definierar svordomar som bruk av religious terminology in a profane, secular or indifferent manner (1995:30). Kostinas skriver att svordomar är starkt expressiva ord som utgör 0,4 % av det totala antalet ord (1994:61). Ljung definierar svordomar som uttryck som kan innehålla könsord och andra hädelser, vilket bidrar till att de kan uppfattas som stötande eller motbjudande (2006:7). Ljung delar in svordomarna efter funktion och urskiljer två huvudtyper: utrop och andra svordomar (2006:42). Han menar att utrop kan fungera som självständiga yttranden (såsom Dra åt helvete!), medan andra svordomar behöver ingå i en större konstruktion (som en jävla bra match!). Vidare påpekar författaren att det finns sex olika områden att förhålla sig till när det gäller motiven för svordomar, nämligen det religiösa motivet, det skatologiska motivet, analmotivet eller sodomimotivet, könsorgansmotivet, samlagsmotivet och mammamotivet. Det existerar också ett antal mindre motiv (såsom döden eller onani) (2006:62 69). Det religiösa motivet är ett vanligt inslag i ett flertal språk. Faktum är att kraften av svordomar som är förknippade med exempelvis Gud, Jesus och hans sår eller kors har ebbat ut och ersatts med fraser som syftar på helvetet (Ljung 2006:64).

9 Det skatologiska motivet är en vanlig komponent i det svenska språket; motivet associeras med avföring, och innefattar därför ord såsom arsle, skit eller piss (Ljung 2006:65). Sodomimotivet är inte ett ovanligt element i världens språk [exempelvis Up yours! i engelskan (Ibid., 117), eller Vaffanculo! i italienskan (Ibid., 157)], svenskan (till exempel Ta dig i arslet/röven!) är dock inte lika rikt på det svordomsmotivet (Ibid., 68). Könsorgansmotivet representeras av uttryck såsom fitta och kuk och används mest vid skällsord, men kan påträffas också i svordomsfunktioner (bland annat vid irritation) (Ibid., 65f). Samlagsmotivet (svenskans: knulla) förekommer i många språk, men det översätts ofta med ordet jävla vilket resulterar i att det avviker från den ursprungliga betydelsen (Ibid., 66f.). Slutligen har vi mammamotivet som kan syfta på en viss sexuell tillgänglighet hos en individs mor/syster eller annan kvinnlig släkting (exempelvis Din mamma/syster är en hora!) (Ibid., 68). Mercury hänvisar till Jay (1992) och väljer att dela upp kränkande språk (offensive language) i följande kategorier: förbannelser (cursing) som är en verbal attack riktad mot en specifik individ eller grupp använd i syftet att nedkalla plågsamma straff (1995: 28ff). Svordomar (profanities) definieras som bruk av religious terminology in a profane, secular or indifferent manner i syftet att ge uttryck för en känslomässig reaktion på någon typ av stimulans. Hädelse (blasphemy) betecknas som ett avsiktligt bruk av religiös terminologi i syfte att uttala nedsättande ord om Gud, religiösa ikoner och institutioner. Oanständighet (obscenity/taboo), är ord som skall undvikas alltid och överallt, vulgarismer (vulgarisms) är grova uttryck som härleder från slang och som används för att förnedra den individ eller den sak som yttrycket riktas mot. Slutligen har vi interjektioner (expletives) som har en tydlig emotionell laddning och som ofta används för att ge utlopp för emotioner i oväntade situationer (som när man klämmer fingrarna i dörren, se 2.2) Vanliga svordomar och deras ursprung Kostinas påpekar att det historiskt sett varit religionens starka ställning som bidragit till att ord som Gud, Jesus, fan, helvete, satan och djävulen har ansetts vara en stor synd att missbruka (2003:148). Hon nämner fem svordomar som hon beskriver som traditionella, nämligen jävel, satan, förbannat, helvete och fan (Ibid., 169). Einarsson menar att i svenskan finns det fem underjordiska grundsvordomar: helvete, fan, satan, djävulen/djävlarna (den hemska underjordiska platsen med sina invånare) och verbet förbanna med vilket man skickas till helvetet (2009:133f). Einarsson menar vidare att ju mer förmildrade omskrivningarna av dessa grundsvordomar är, desto mindre maskulint blir det att svära.

10 Ordet helvete förekommer i äldre översättningar av Bibeln, men har nu bytts ut med ordet dödsriket (Einarsson 2009:133). I svenskan har ordet används sedan 1200-talet. Svordomen härstämmar från häl och vite, där hel förkroppsligar det urnordiska dödsriket och vite står för straff (SAOB K 1174). Dagrin preciserar att hel är identiskt med Hel, ett namn på en dödsgudinna (2004:155). Vidare påpekar han att ordet helvete med största sannonlikhet kommer från fornengelskans hellewite eller från fornlångtyskans Helliwite. Einarsson skriver att ordet fan kan tänkas ha nordiskt ursprung med innebörden fiende (2009: 134). Denna svordom användes redan på 1400-talet och återfinns ibland annat Arboga stads tänkebok från 1459 (SAOB K 719). Dagrin menar att svordomen förmodligen kommer från en av följande tre källor: från gotiska fan (herre en hednisk gud), från nordiska fianoli, det vill säga fiende eller djävul, eller från frisiskans fannjen/fannen/fännen, dvs. frestaren. Merparten av expertisen anser den sistnämnda källan är den mest troliga (2004:99; se även SAOB K 719). Ordet djävul härstämmar från diabolos, grekiska för förtalare, anklagare och det användes i svenskan redan på 1300-talet (SAOB K 557). Satan har hebreiska rötter med betydelsen fienden och återfinns i svenska källor från 1526 (SAOB K 2658). Vidare är det intressant att påpeka att dessa svärord kom med kristendomen (Einarsson 2009:134). Gunnarsdotter Grönberg uttrycker datt de traditionella svenska svärorden delvis mister sin kraft på grund av influenser från andra språk som engelska, men också därför att Sverige idag är ett mera sekulariserat land än tidigare (2007:246). Dagrin påpekar att det inte var populärt att åkalla de onda makterna i det religiösa Sverige genom att bruka ordet djävlar. Man använde sig av olika förmildande knep i syftet att undvika det specifika ordet, exempelvis genom att utesluta ett ord och säga tusan istället för tusan djävlar (2004:82). Satan kan man härleda från hebreiskan schatan, dvs. motståndare, fiende, och används även utan betydelseförändringar inom islam (Dagrin 2004:325). Förbannad härstämmar från lågtyska vorbannen (dvs. bannlysa, förbanna) och ger upphov till otaliga eufemismer och synonymer, exempelvis från förbaska mig till välsignande (Ibid., 131). Ordet återfinns i svenskan sedan senare hälften av 1300-talet (SAOB K 897). 2.2 Varför svär man? Markus Ljung (2006:84f) påpekar att det inte är möjligt att hitta en förklaring som skulle redovisa för samtliga motiv till varför människor svär.

11 Andersson beskriver olika skäl till att man svär och kategoriserar dem i tre olika motiv; psykologiska, sociala och språkliga motiv (1985: ). Han tillägger dock att samtliga motiv bör behandlas som varandras komplement och inte som motsatser. När det gäller det psykologiska motivet skriver Andersson att det är individrelaterat och att man svär i syfte att ge utlopp för starka känslor, såsom smärta, frustration, besvikelse och ilska, t ex när man klämmer fingrarna i dörren. Thelwall skriver att an instinctive source of emotional release in response of sudden pain or bad news kan vara det mest vanliga syftet i vilket man svär (2007:4). Andersson hävdar att människor tenderar att ha överseende med svordomar i denna typ av situation, eftersom en svordom här används i ett viktigt syfte, nämligen för att lätta på trycket. En del menar att svordomar är nödvändiga i just den typen av situationer (1985:111). Även Ljung beskriver en sådan funktion där svärord används i syftet att ge uttryck för känslor av irritation, exempelvis Fan! Helvete! Fuck! (2006:84). Det sociala motivet är grupprelaterat och används inte alltid i syfte att ge utlopp för starka känslor, påpekar Andersson (1985:113f). Han delar upp de sociala motiven i sex olika grupper: man svär för att visa sig tuff (en situation typisk för ett barn), för att chockera (exempelvis när en elev kallar läraren för Jävla hora! inför hela klassen), för att smäda eller skälla på en annan (när man överöser en person med svordomar och andra invektiv), för att visa vänskap (exempelvis när en arbetskamrat kallar sin vän och medarbetare från Sydeuropa för Jävla svartskalle! vilket tyder på att tonen mellan de två ät rå men hjärtligt), och slutligen i syftet att lägga bort titlarna (genom att svära för att sänka språkets och situationens formalitetsgrad). Även Ljung beskriver en situation där svordomar kan användas för att förolämpa (Ditt jävla ollon! eller engelskans Son of a bitch!) (2006: 122). Thelwall i likhet med Andersson (se ovan) menar att svärord kan användas i syftet att uttrycka identitet (till exempel som tuff och cool), grupptillhörighet eller nära vänskap. Svärord förekommer också i skämt i syfte att skapa humor eller för att chockera (2007:4). Det språkliga motivet är en självklar faktor menar Andersson (1985:121ff). Svordomar kan betraktas som vanliga ord som hör till det vanliga språket, och de kan då användas som sådana. Uttrycket ett jävligt trevligt kalas och ett väldigt trevligt kalas kan då användas i samma utsträckning, påpekar författaren. Ett sådant sätt att resonera får sina konsekvenser, eftersom det tar bort kravet på den speciella effekt som svordomar tycks ha i många sammanhang. Vissa menar att det kraftfulla svärandet som används i syfte att uttrycka starka känslor hotas, eftersom vanesvärandet jämställer svärord med andra vanliga ord (Andersson 1985:122). Andersson själv håller dock inte med detta och fastslår att de båda svärstilarna hör till två olika talstilar som i princip inte går att blanda ihop. Han förklarar att till skillnad från de tryckstarka svordomarna, behöver inte

12 vanesvärandet i ett yttrande tolkas. Markus Ljung nämner också en funktion där svordomar inte används som känslouttryck, utan som en sorts citat-markering, exempelvis i uttryck som Jag sitter bara å sjunger med å så plötsligt jävlar kanske ska ta och plugga (2006:84). En annan förklaring till varför vi svär är ett förhållningssätt hos individen som får denne att betrakta svärord som speciella och nödvändiga ord. Svärord anses då vara effektfulla medel som används i syfte att uppnå ett specifikt mål med kommunikationen. Om man antar att de kraftfulla orden inte är ett välkommet inslag i formella situationer väcks uppmärksamheten om de används, exempelvis kommer en politiker som svär förväntas väcka större uppståndelse än en svärande supporter under en pågående fotbollsmatch (Andersson 1985:124). Ljung beskriver följande svordomsfunktioner: utrop av irritation, eder, bejakanden och förnekanden, förbannelser, ovänliga uppmaningar, stående förolämpningar, skällsord och slutligen andra svordomstyper (2006:40-61). Irritationsutrop (såsom Jävlar!, Fy! eller Fan!) används av talaren i syfte att ge synpunkter på sin egen situation (Ibid., 43). Eder (Ta mig fan!, Vid Jesu kors!) uttrycks i situationer när talaren får ta otrevliga konsekvenser som en följd av att denne valt att ljuga (Ibid., 46). Bejakanden och förnekanden (till exempel I helvete heller! eller Det kan du ge dig fan på att ) förstärker meningen och kan komma till användning när talaren är övertygad om att saker och ting är på ett sätt och inte ett annat (Ibid., 47f). Förbannelser (Må fan ta dig! eller Åt helvete med!) är aggressiva uttryck som tillämpas i situationer där man åkallar de högre makterna i syfte att de ska intervenera (Ibid., 49f). Ovänliga uppmaningar (Dra åt helvete! eller Gå och bada!) används i syfte att råda någon att göra något (Ibid., 51). Stående förolämpningar innefattar ofta uttryck inom spektrumet av mammamotivet (exempelvis Alla knullar din mamma/syster) (Ibid., 52). Skällsord definieras som ord som används i syfte att uttrycka något aggressivt till en person (Din dumme fan!), eller om någon/något (såsom Släng skiten!) (Ibid., 54). Slutligen, andra svordomstyper betecknas som ord som inte används som utrop, utan som bestämning till andra ord. Sådana svordomar kan då ge yttryck för ogillande (Den där jävla bilen!), extra betoning (Plötsligt dyker det upp en stor jävla orangutang!) eller som förstärkningsord (Det var förbannat kallt igår! eller Vem fan har sagt det?) (Ibid., 56ff). Thelwall menar att i majoriteten av icke-instinktiva kontexter (andra än när man klämmer fingrarna i dörren) kan talaren ha andra specifika medvetna eller omedvetna anledningar till svärande (2007:4). En individ kan vara mer benägen till att svära på grund av ett medicinskt tillstånd (såsom Tourette s eller hjärnskador). Inom pornografi används svärord i syfte att förhöja den erotiska effekten, och vissa fall är svärandet en del av en ritual, exempelvis playing the dozens bland den

13 svarta amerikanska befolkningen (se även Ljung 2006:118). Det är en sorts ordduell där rimmade förolämpningar ska bemötas med rimmade svar. 2.3 Svärord och kvinnor och män Enligt en undersökning som beskrivs av Kostinas verkar det inte finnas några större skillnader i hur pojkar och tjejer använder sig av orden jävlar, helvete och fan (2003: ). Svärordet jävel tycks dock användas mer av pojkar än tjejer. Orden förbannad och satan används inte ofta av ungdomarna. Ett ord som har blivit vanligt bland framför allt unga tjejer är skit. Generellt kan man dock inte säga med all säkerhet att flickor använder sig av de traditionella svordomarna i mindre utsträckning än pojkar. Mercury beskriver skillnader i bruk av oanständigt språk i engelsktalande länder. Hon påpekar att det finns en klar skillnad mellan hur kvinnor och män använder fult språk (1995:34). Hon åberopar en undersökning av Risch (1987) och skriver att kvinnor tycktes föredra att inte använda svärord på offentliga platser eller i blandat sällskap, medan svärord i den privata sfären används fritt. Ett sådant beteende kan vara tecken på det faktum att kvinnor anser svärord vara olämpliga att använda i formella situationer. Män tycks vara mera troliga att använda svärord både i den offentliga och privata sfären i syfte att signalera grupptillhörighet. Vidare svär män för att hävda och markera sin sociala dominans över kvinnor (Ibid., 35). Markus Ljung menar att det finns ett tydligt samband mellan svordomar och gemenskap när det gäller kvinnor och män (2006:96). En undersökning som gjordes i Texas, USA (1978) visade att män var benägna att svära mer i sällskap av andra män, medan de svor mindre i närvaro av en kvinna. Kvinnor intressant nog uppvisade samma typ av beteende, de svor mer i sällskap av andra kvinnor och mindre i mäns närvaro. Jennifer Coates skriver att det finns få starka bevis som skulle tala för förekomsten av skillnader i svordomsbruket mellan kvinnor och män (1993, se Svahn 1999:29). Även Ljung understryker avsaknaden av empiriska undersökningar av skillnader i män och kvinnors bruk av svordomar i svenskan (2006:92f). Han pekar på det faktum att det finns förutfattade meningar om svordomsbruket som är kopplade till mäns och kvinnors språkbruk. En vanlig uppfattning är att kvinnor svär mindre än män. Ljung uttrycker också att acceptansen för svordomar som uttalas av män kan vara något större än för kvinnor. Ett sådant förhållningssätt är dock inte oproblematiskt eftersom det grundas på stereotypisering. Vidare hänvisar Ljung till ett antal nyare undersökningar som påvisar att pojkar kan tyckas variera sig mer än flickor när det gäller svordomar, men att det

14 inte tycks finnas några större skillnader mellan könen i bruket av de mer traditionella svordomarna. Generellt sett är det kvinnor som håller sig närmare den språkliga normen än män: Grovheter betraktas som okvinnliga, menar hon (Svahn 1999:28f; se även Andersson 1985:74f). Vidare påpekar hon att ett språkbruk som följer normen är ett tecken på prestige i formella situationer, men ett normbrott kan också i vissa sammanhang bidra till att ens status höjs. Thelwall hänvisar till forskning som gjordes i USA och i England som antyder att faktorer som genus, ålder och social klass påverkar i vilken utsträckning individen svär och vilka svordomar man använder (2007:2; se även Ljung 2006:91). Generellt sett tycks män svära mer än kvinnor, inte minst i grupper som består av enbart män. Thelwall påpekar även att det finns tecken på att män använder starkare svärord i större utsträckning än kvinnor, medan mildare svärord brukas mer av kvinnor än män. Det är vanligt att man anser att barn inte bör svära, och många gör ett antagande att barn faktiskt inte svär (Ljung 2006:91). I själva verket finns det inga studier som visar att det är på detta sätt. 2.4 Attityder till svordomar Andersson beskriver resultaten av en enkätundersökning om människors attityder till svordomar som gjordes 1977 i Göteborg (1985:184ff). Majoriteten av enkätens respondenter menade att de tyckte illa om svordomar. I urvalsgruppen fanns det dock färre unga människor än äldre individer. Vidare visade enkäten att majoriteten av de tillfrågade använde svordomar trots att de inte tyckte om den typen av ord. Svärandet i media uppskattades inte heller av majoritenen av respondenter. Återigen var det den äldre gruppen som var överrepresenterad och som ansåg att det förekom alltför många svärord i media. Att svära offentligt ansågs vara värre än att svära privat. Det visade sig att svärandet i fysiskt smärtsamma situationer (t ex när man klämde fingrar i en dörr) var accepterad av de flesta tillfrågade, tätt följt av svärandet i situationer som bidrog med en annan typ av smärta (t ex ilska, frustration). Undersökningen visade att närvaron av barn eller äldre personer bidrog till en minskning i bruket av svordomar. Slutligen visade det sig att färre kvinnor än män ansåg att det var värre när barn svär än vuxna. Ljung påpekar att det finns en social och språklig norm som förespråkar ett avståndstagande till fula ord, eftersom svordomar anses tillhöra den gruppen av ord så bör de inte användas (2006:85f). Ett totalt förbud av användningen av svärord förespråkas av grupper som Ljung väljer att kalla för de totala svordomsmotståndarna. Sådana grupperingar, menar författaren, kan ha religiösa motiv ( Du

15 skall inte svära ). Vidare beskriver han ett annat vanligt motiv till varför människor inte omfamnar svordomar, nämligen att de ser bruket av svordomar som tecken på brister i ordförråd eller/och utbildning, och språklig lättja. Ljung nyanserar bilden av attityder till svordomar genom att beskriva uppfattningen om svärord hos dem som bara svär ibland (2006, s. 87). Han skriver att den gruppen uppmärksammar svordomarnas negativa och positiva egenskaper. Å ena sidan kan svordomarna bidra till att man uppfattas som en folklig och kraftfull individ, men å andra sidan att man betraktas som obildad och dum. Einarsson redovisar följande fyra argument som svenskar erbjuder mot bruket av svordomar: - religiösa argument, såsom går emot kristen värdering och skall ej åkalla djävulen ; - estetiska argument, till exempel låter fult, det låter grovt, hårt otrevligt ; - sociala argument, exempelvis obildat, bristande respekt, brist på stil, ohyfsat ; - språkliga argument, som dåligt ordförråd och behövs ej i språket. Vidare skriver han att det är det språkliga argumentet som dominerar kraftigt, men det religiösa argumentets inverkan får inte underskattas. Det religiösa argumentet, påpekar han, kan ha en viktig roll i tabubeläggningen av svordomar. Om det argumentet förlorar sin kraft så förflyttas svordomarna till kategorin dåligt språk (såsom va, grej) (2009:135; se även Andersson 1985:187ff). Kapitlet ovan har behandlat olika definitioner av svordomar, varierande motiv för till varför människor svär och attityder till svordomsord. Avsnittet som följer fokuserar sig på själva undersökningen och dess metodiska aspekt.

16 3 Metod Nedan följer en beskrivning av den kvantitativa metoden som använts i undersökningen. En kortfattad beskrivning av urvalet samt genomförandet presenteras. 3.1 Urval och forskningsetiska överväganden För att uppnå syftet med uppsatsen valde jag att genomföra en enkätundersökning i en västsvensk gymnasieskola. Gymnasiet är en stor skola med ca 1700 elever och 300 anställda. Skolan erbjuder flera program bland annat omvårdnadsprogram, samhällsprogram och naturvetenskapligt program. Enkäten delades ut av mig till 150 elever och 84 personalmedlemmar. Enkäten omfattade samtliga skolanställda eftersom skolan som verksamhet är en anställningsplats för flera yrkesgrupper än bara lärare. Även matsalspersonal, rektorer, kuratorer, städpersonal och vaktmästare är dagligen i kontakt med elever, vilket gör att deras erfarenheter och åsikter är viktiga att ta vara på. Elevrespondenterna som deltog i enkätundersökningen kände mig sen tidigare (praktikperioder, vikariat). Jag ansåg det vara viktigt för mig att ha en mera personlig relation till de elever som deltog i undersökningen eftersom ämnet svordomar kan upplevas som känsligt av vissa människor. En mera personlig relation kan då bidra till att elev känner sig tryggare och genom detta mer villig att besvara mina frågor. Samtidigt är det viktigt att påpeka att en personlig relation också kan utgöra ett hinder, då en elevs anonymitet genom detta kan hotas. Jag var dock noga med att klargöra att enkäten var anonym och att resultaten sammanställdes efter att samtliga deltagande respondenter besvarat den. Det blev i princip omöjligt för mig att identifiera den enskilda respondenten. Samtliga elever var myndiga och behövde således inte vårdnadshavarens medgivande för att kunna delta i undersökningen. Vidare informerade jag mina respondenter om det faktum att allt insamlat material kommer att förvaras hemligt och att ingen annan kommer att kunna ta del av det. Vid uppsatsens eventuella publikation kommer inga namn på personer eller på skolan att skrivas. För att kunna genomföra enkätundersökningen kontaktade jag gymnasierektorn i syfte att få tillåtelse att dela ut enkäten till elever och skolanställda. Enkätutdelningen kunde påbörjas efter rektorns samtycke.

17 3.2 Enkätundersökning Å ena sidan kan en kvantitativ metod tänkas ge en mer heltäckande bild av en situation. Å andra sidan, blir respondenternas svarsmöjligheter styrda av enkätens utformning genom detta kraftigt begränsade. Enkäten består av nio frågor som utformats utifrån de teorier som presenteras i uppsatsens teoretiska bakgrundskapitel. Enkätmetoden valdes på grund av att jag ansåg den lämplig för att besvara mina frågeställningar. Genom att undersöka attityder hos ett stort antal respondenter kunde jag erbjuda en bättre bild av situationen. Eftersom svärord av vissa kan upplevas som ett besvärligt och känsligt ämne, valdes intervjuformen bort. Av samma anledning är deltagandet i enkäten anonymt. Patel & Davidson menar att det finns två viktiga aspekter att ta hänsyn till när man jobbar med frågor i informationsinsamlingssyfte (1991:60ff). Först bör man beakta graden av standardisering, det vill säga hur mycket ansvar som lämnas till respondenten när det gäller frågornas utformning och ordning. Sedan bör man fundera på graden av strukturering, det vill säga vilket svarsutrymme som ges till respondenten. En enkät har en hög grad av standardisering när samtliga deltagare ska svara på samma frågor i samma ordning. Frågor med fasta svarsalternativ är helt strukturerade, påpekar författarna, eftersom de lämnar ytterst litet utrymme för respondentens svar. Enkäter med hög grad av standardisering och strukturering är användbara i syfte att genomföra en kvantitativ analys. Patel & Davidson påpekar vikten av att erbjuda ett svarskort vid frågor med fasta svarsalternativ, eftersom situationen där respondenten är tvungen att minnas de tänkbara alternativen inte är optimal (1991:66). Vid formuleringen av enkätsfrågor bör man beakta vilket språk som används: språket bör vara vanligt, det vill säga utan svåra och ovanliga ord. Fackuttryck, värdeladdade ord, tvetydiga uttryck och klara frekvensord, såsom ofta, regelbundet eller brukar bör undvikas. Trots det valde jag att använda frekvensorden sällan och mycket i enkätfråga nr 2 av praktiska skäl. Jag fann det svårt att bestämma frekvensintervaller (t ex 0-15, 16-30) som skulle motsvara orden sällan/mycket. Med andra ord, hur bestämmer jag hur ofta mycket är? Vidare ansåg jag att det skulle vara svårt för en individ att hålla reda på exakta tal när det gäller sitt egna svärande.

18 3.3 Genomförande Enkätundersökningen genomfördes under vårterminen 2012 på en västsvensk gymnasieskola. En utdelningsmetod som användes av praktiska skäl i syfte att nå eleverna och skolpersonalen. Enkäter till eleverna delades ut personligen av mig under ett lektionspass som beskrivs som mentorstid. 1 På så sätt kunde jag förklara undersökningens syfte, försäkra eleverna om deras anonymitet samt besvara eventuella frågor. Personalen fick ta del av enkäten under en personalkonferens när samtliga skolanställda samlades i skolaulan. Det var ett passande tillfälla att nå ut till mina tänkta respondenter. Jag fick lov att vända mig direkt till samtliga närvarande och berätta om min undersökning. Enkäten hade då redan delats ut i förväg och placerats på varje stol i aulan. Skolpersonalen ombads att besvara enkäten och lämna den i en korg som placerades vid aulans utgång. I Vetenskapsrådets publikation Forskningsetiska principer inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning läser vi att det finns fyra grundkrav att ta hänsyn till, nämligen informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (u.å.: 6-11). Dessa krav innebär att det är forskarens plikt att informera sina informanter om undersökningens syfte, samt att deltagandet är frivilligt och att deltagarna har rätt till att avbryta sin medverkan utan följder. Dessutom är det viktigt att upplysa informanter om att det material som samlas in enbart kommer att användas för den gällande undersökningens syfte Metodkritik Jag upplever att enkätsvaren bidrog med bra material till min uppsats, inte minst på grund av att svarsfrekvensen bland personalen och elevgruppen var hög. Vidare vill jag påpeka att respondenterna fick tydlig information och att enkätens utformning krävde lite tid från deras sida. Det faktum att enkäten riktades till skolanställda och inte enbart till lärarna, bidrog till den höga svarsfrekvensen. Ett flertal skolanställda uttryckte positiva kommentarer om det faktum att deras roll och existens i skolmiljön uppmärksammades. Enkätens utformning skapade starka begränsningar när det gäller respondenternas svar, vilket beskriv ovan (se Enkätundersökning). Vidare anser jag att det finns utrymme för förbättring när det gäller frågornas utformning. Ett bra exempel är andra delen i enkätens fråga nr 1: Kan du med egna ord motivera din ståndpunkt? Det faktum att det är en öppen fråga orsakade stora svårigheter i hur 1 Mentorstid är ett lektionspass som står till mentors förfogande. En mentor är då en lärare som ansvarar för all föräldrakontakt, utvecklingssamtal etc. som har med en särskild elevs skoltillvaro att göra.

19 svaren skulle räknas, valideras och presenteras. Det är oerhört tidskrävande att gå igenom över 200 enkäter och presentera ett tillförlitligt resultat i form av en siffra. I efterhand anser jag att frågan bättre lämpar sig för en mer kvalitativ typ av forskning, och att ett flertal alternativ bör ges även här. Alternativen skulle då kunna återspegla forskningen som beskrivs i tidigare avsnitt. För övrigt anser jag att alternativet ofta borde funnits i enkäten. Enbart två respondenter påpekade att de saknade det alternativet, men det är möjligt att fler respondenter hade svarat ofta om alternativet funnits med. Några respondenter valde att inte ge några exempel på vilka svordomar de använde, medan andra skrev ett flertal av ord.

20 4 Resultat och diskussion I detta kapitel beskriver jag enkätundersökningens resultat som analyseras och kopplas till tidigare forskning (se Teoretisk Bakgrund). Varje enkätfrågeställning beskrivs och analyseras för sig. Samtliga resultat är inte allmängiltiga. Resultaten delas upp i följande kategorier, nämligen generella resultat i personalgruppen följd av generella resultat i elevgruppen, och sedan resultat i de två föregående grupperna med uppdelning i kvinnor och män. Resultaten presenteras i form av tabeller. 4.1 Antalet respondenter - generella resultat Enkäten besvarades av totalt 234 respondenter, varav 84 tillhörde personalgruppen och 150 elevgruppen. Ett bortfall av 18 elevenkäter bör också nämnas - det fanns två huvudorsaker, antingen valde respondenten att inte fullfölja enkäten (15 av 18), eller så var svaren icke-fullständiga (3 av 18), exempelvis saknades uppgifter om respondentens kön och/eller grupptillhörighet. Därför återger nedanstående tabeller resultat som grundas på totalt 216 enkäter, varav 132 elevenkäter (96 kvinnor och 36 män) och 84 personalenkäter (55 kvinnor och 29 män). 4.2 Resultat av enkätfrågor I avsnittet nedan presenteras generella resultat följt av enkätresultat i personalgruppen och enkätresultat i elevgruppen i form av tabeller. Kategorierna beskrivs, jämförs och diskuteras Tycker du illa om svordomar? 61 % (51 stycken) av den tillfrågade personalen och 33 % (44 st.) av eleverna svarade att de tyckte illa om svordomar. Hälften av kvinnliga elevrespondenter menade att de inte hade någon åsikt i frågan, medan 67 % av den kvinnliga personalen menade att de tyckte illa om svordomar. Bland manliga elever svarade 56 % att de tyckte illa om svordomar, medan 48 % av männen i personalgruppen gav samma svar. För samtliga resultat se Tabell 1:1 och Tabell 1:2 nedan. Personalsvar Ja Nej Ingen åsikt Kvinnor % % 8 15 % Män % 5 17 % % Tabell 1:1 Tycker du illa om svordomar? Personalsvar i antal och procent. Elevsvar Ja Nej Ingen åsikt Kvinnor % % % Män % 4 11 % % 2:2 Brukar du svära? Elevsvar i antal och procent.

21 Resultaten ovan visar att det finns skillnader i attityder till svordomar i respektive grupper. Anderssons något ålderdomliga undersökning från 1977 visade att majoriteten av de tillfrågade svarade att de tyckte illa om svordomar (se 2.4). Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att majoriteten av respondenterna var äldre människor. Min undersökning bekräftar Anderssons resultat till en viss utsträckning, dvs. att majoriteten av den äldre gruppen (här: personalen) inte hyser positiva känslor till svordomar. Procentmässigt ser vi att en stor andel av den kvinnliga personalen och närmare hälften av den manliga personalen tycker illa om svordomar. Situationen ser något annorlunda ut i elevgruppen där en fjärdedel av kvinnliga elever och närmare 60 % av manliga elever menar att de inte tycker om svärord. Vad kan dessa skillnader bero på? Det kan finnas några möjliga förklaringar. Det viktigt att komma ihåg att faktorer såsom ålder, kön, socialgrupp och utbildning har en inverkan på människors attityder till svordomar (se 2.4). I detta fall kan resultatet ha påverkats av samtliga komponenter. Personalgruppen utgörs av människor i olika åldrar från varierande kompetensområden (från rektorer, via studievägsledare, lärare, vaktmästare till städpersonal) och därför med olika utbildning och från olika sociala sammanhang. Ålders- och utbildningsmässigt är elevgruppen relativt homogen. Samtidigt får vi inte glömma att även här kan den sociala faktorn ha en stor påverkan - attityder till svordomar kan se olika ut exempelvis beroende på vilket program eleven läser. Nedan följer ett urval av olika motiveringar bland kvinnliga personalrespondenter som tycker illa om svordomar. (1) Jag tycker det är brist i ordförrådet att uttrycka sig med svordomar. (2) tycker det låter illa och är ord som vi inte behöver använda bland folk, vill inte att mina barn ska svära eftersom det anses som ouppfostrat och otrevligt av de flesta (3) Jag tycker att det låter så illa när någon svär speciellt när man svär i olika medier (radio/tv). Trovärdheten för det den säger krymper i mina ögon när personen använder svordomar. (4) Vad vi säger bär på en betydelse och förändrar det sociala klimatet i positiv eller negativ riktning. Det vi säger ger uttryck för något: känslor, tankar, åsikter... Att vräka ur sig starka känslouttryck med ord utan att tänka sig för, tror jag skapar ett ganska "explosivt" klimat: det blir som en växthuseffekt där könsord och svordomar haglar över oss och gör att vi blir okänsliga. Motiveringarna ovan exemplifierar det estetiska (2), sociala (3, 4) och språkliga (1) argumentet, vilket bekräftar den bilden som Ljung presenterar i sin bok. Jag har inte kunnat hitta ett enda motiv som skulle syfta på religion, eller som Einarsson beskriver det, på det religiösa argumentet (se 2.4). Vidare, en av respondenterna uttrycker att hon inte uppskattar svärandet i media- en sådan inställning nämns också i Anderssons forskningsresultat.

22 Bland de kvinnliga personalrespondenterna som inte tyckte illa om svordomar hittar vi följande utsagor: (5) Bara ett kraft uttryck för mig som jag inte lägger så mycket vikt vid om det inte är mycket mycket svordomar som kommer i följd. (6) Allt behöver inte vara så dramatiskt. Mycket hänger på tonansen av ett ord, på meningsbyggnaden och på kroppsspråket. Allt förändras och det gör lingvistiken också. (7) De flesta svärord har med kyrkans åsikt att göra (8) hellre en svordom än ett könsord (9) Har inte jätteproblem med svordomar, men däremot tycker jag väldigt illa om nedsättande kommentarer och könsord. (10) Milda svärord (fan, skit mfl) anser jag inte vara så illa, däremot tycker jag MYCKET illa om könsord i svordomssammanhang. Det som kommer fram från exemplen ovan är det faktum att svordomarna verkar ha förlorat sin ställning i förmån av könsord. Många av personalrespondenternas motiveringar behandlar just könsord, vilket kan tyda på en viss känslighet mot den typen av ord i den gruppen kvinnor. Vidare, en av respondenterna använder det religiösa argumentet (7) som stöd för sin uppfattning, det vill säga att hon inte tycker illa om svordomar, vilket kan ses som ett tecken på en sekularisering av det svenska samhället. Det första exemplet (5) kan betraktas som talande i fördel av det psykologiska motivet - man svär i syftet att ge utlopp för starka känslor. Den andra utsagan (6) exemplifierar det språkliga motivet för svärandet, dvs. att svordomar är vanliga ord som är en del av språket, och därför kan de användas som sådana. Kvinnorna i personalgruppen skrev relativt korta motiveringar, medan männen i samma grupp presenterade utförliga och nyanserade svar. En av de manliga personalrespondenterna som svarade Ja på frågan om han tyckte illa om svordomar skrev följande motivering som faller under kategorin av det språkliga, sociala och estetiskaargumentet: (11) Att i tid och otid använda sig av svordomar eller könsord som utfyllnadsord när man pratar om något alldagligt tycker jag är meningslöst och tyder på nonchalans eller okunnighet. Det amerikanska ordet för "knulla" är ju just ett sådant ord. Det svenska ordet "djävligt" ett annat sådant ord. När något är "djävligt litet" eller "djävligt stort" så blir det ju lika meningslöst som att säga att någon är "jättestor" och "jätteliten". Jätteliten är ju också en negation och mer eller mindre meningslöst, som t.ex. att någon är "djävligt god". För min del ingår alltså svordomar i vårt språk i speciella situationer. De hör alltså hemma i vårt språk. Vi skall reagera på dem och tycka att de är obehagliga, annars är de inga svordomar. Att däremot använda svordomar som utfyllnadsord är dåligt eftersom det försvagar språkets nyanser, och kanske även försvagar svordomarna. Nedan följer en annan utförlig motivering av en manlig personalrespondent som svarade att han inte tyckte illa om svordomar. Hans svar kan ses som talade i fördel av det sociala och psykologiska motivet.

23 (12) De har ingen religiös betydelse för mig och jag kan ibland tycka att kraftord är befogade. Däremot gör jag skillnad på hur de används. Att svära åt (eller på annat sätt förolämpa) människor är något helt annat än att svära över dåligt väder eller om man slår sig på tummen. Tillfället, sammanhanget och sällskapet styr nog en del över om jag tycker det är ok att svära eller inte, men det är ofta man svär först och tänker sen... Jag jobbade på industri och i hamnen innan jag blev lärare, så gamla vanor sitter i. Det är intressant att respondenten avfärdar det religiösa argumentet genom att han uttryckligen skriver att de inte har någon religiös betydelse för honom. Vidare uttrycker han att hans svärande är situationsbetingad och att miljön spelar roll. Det är rimligt att anta att i hans förra jobb befann han sig i en mansdominerad miljö där svärandet inte var något ovanligt. Det kan ha påverkat hans nuvarande attityd till svordomar, det vill säga att han inte tycker illa om dem. Bland kvinnliga elever som svarade att de tyckte illa om svordomar dominerade följande motiveringar: (13)Det är inte fint att svära, och om man gör det så är det att man inte kan uttrycka känslor på rätt sätt. Det låter så fruktansvärt illa, ingen vill att man få hör det. (14) Det är fullt att svära (15) Tyder på dåligt ordförråd (16) Om man svär tyder det på att man har ett ovårdat/otillräckligt språk. Det låter väldigt barskt att svära Återigen är det språkliga, estetiska och sociala argumentet som dominerar. Det religiösa argumentet har inte nämnts en enda gång. Bland manliga elevgruppen som svarade att det tyckte illa om svordomar gavs det följande förklaringar: Det är onödigt / Det är fullt / Dåligt ordförråd. Förutom de språkliga och estetiska argumenten gavs det inga andra förklaringar. Vid granskningen av elevsvaren behöver man fråga sig om anledningen till varför dessa blev oerhört koncisa och relativt onyanserade, medan en del av personalens svar var mycket utförliga. Naturligtvis kan det bero på hur mycket tid och energi respondenten ville ägna åt en enkät, eller möjligtvis på att läraren hade reflekterat över frågan, vilket till stor del har med yrkesrollen att göra. Det är dock också nödvändigt att begrunda det faktum att elevernas motiveringar kan uppfattas som nästintill inövade, vilket kan bero på hur vi vuxna bemöter svärandet i skolan och i hemmet. När det gäller elevgruppens motiveringar för svaret Nej på enkätens första fråga, skrevs det följande argument: (17) Jag tycker inte att det är fel att svära för det har alltid funnits och uttryckts i min vardag, i min familj, bland vänner etc. (Kvinna) (18) Det är bra att använda svordomar för att de är ett ofarligt sätt att uttrycka känslor (Man) (19) de är bara ord (Man) Den inställning som kan utläsas av argumenten ovan belyser det faktum att svordomsanvändningen kan vara miljöbetingad ( har alltid funnits i min vardag), den kan fungerar som ett slags