2-211 Befolkningsutvecklingen 21 - samt en jämförelse med storstadsområdena Fortsatt hög folkökning, 6 421 fler göteborgare Antalet födda ökade för elfte året i rad Lägre invandring gör att Stor-Göteborg har lägst befolknings av storstadsområdena 8 7 6 5 4 3 2 1 Födelsenetto Flyttnetto Folkökning 6 421 3 396 3 21 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Källa: SCB (i den totala folkökningen ingår även en registerjustering på +4 personer) Göteborgs stadskansli, Samhällsanalys & Statistik Köpmansgatan 2, 44 82 GÖTEBORG Ref. Fredrik Karlsson 31-36 8 584 fredrik.p.karlsson@stadshuset.goteborg.se Hemsida www.goteborg.se/statistik 1)
BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN I GÖTEBORG Inrikes Utrikes Totalt flyttnetto Göteborgs folkmängd uppgick vid årsskiftet till 513 751 personer. Detta innebär att befolkningen ökade med 6 421 personer under året. Det är historiskt sett en hög siffra men något lägre än de båda senaste åren. Befolkningsökningen består av den naturliga folkökningen, födelsenettot, och flyttningarna till och från staden, flyttnettot. 5 4 3 2 1 3 884 3 531 2 714 1 768 1 542 1 866 2 469 1 37 3 995 3 818 3 21 Födelsenettot är skillnaden mellan antalet födda och antalet avlidna under året. Variationerna i födelsenettot beror i Göteborg nästan helt på hur många som föds, antalet avlidna har under de senaste fyrtio åren varit mellan 4 3 och 5 3 varje år. Antalet födda ökade under 21 för elfte året i rad, till 7 857. Antalet avlidna ökade marginellt jämfört med 29, till 4 461. Sammantaget ger detta ett födelsenetto på +3 396, det högsta på över 4 år (dvs. så långt tillbaka som vår statistik sträcker sig). 9 8 7 7 857-1 -2 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Eftersom även nyfödda flyttar till och från Göteborg så är egentligen antalet nollåringar (antalet födda under 21 som bodde i staden vid årsskiftet) en mer användbar och intressant siffra ur planeringssynpunkt än antalet födda. De senaste åren har Göteborg vid årets slut haft runt 2 färre nollåringar än antalet födda under året (242 färre under 21), vilket således innebär en nettoutflyttning av nyfödda. 6 5 4 3 2 1 Födda Döda Födels enetto 3 396 4 461 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN I STADSDELARNA Samtliga stadsdelar ökade sin folkmängd under 21. Att stadsdelarnas befolkning växer har varit en regel med mycket få undantag under hela 2-talet. Det är bara i Västra Göteborg som folkmängden inte kontinuerligt ökat (minskning 24 och 27). Detta är en effekt av de sammanslagningar som gjordes vid övergången till tio stadsdelar, endast sex av de 21 tidigare stadsdelarna har haft en obruten folkmängdsökning under 2-talet. Flyttnettot är skillnaden mellan inflyttningen och utflyttningen och uppgick år 21 till +3 21 personer. Det är en minskning jämfört med 29 (+3 879). Norra Hisingen Angered Flyttmönstren till och från Göteborg har varit relativt stabila under hela 2-talet. Utflyttningen till övriga Göteborgsregionen har varit större än inflyttningen, medan utbytet med övriga Sverige och utlandet har varit positivt. Under 21 var det negativa nettot mot kranskommunerna större än det positiva nettot mot övriga riket, vilket innebär att det inrikes flyttnettot var svagt negativt. Under hela 2-talet har utbytet med utlandet stått för den största delen av flyttnettot, och det är inte ovanligt att det är tack vare just utbytet med utlandet som Göteborgs flyttnetto varit positivt. Under 21 minskade invandringen medan utvandringen var oförändrad. Det var främst invandringen från Irak, Kina och Somalia som minskade. Västra Hisingen Västra Göteborg Lundby Örgryte- Centrum Härlanda Majorna- Linné Askim- Frölunda- Högsbo Östra Göteborg Befolkningsförändring (%) 21-3,5 1, -,25-1, men ange alltid källa Perspektiv Göteborg, Göteborgs stadskansli. (2)
BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN I RIKET OCH STORSTADSOMRÅDENA Sveriges folkmängd ökade under 21 med 74 888 personer till totalt 9 415 57. Det var en stor ökning, om än mindre än rekordåret 29 (+84 335). Skillnaden beror på att invandringen minskade något (främst från Irak) och att utvandringen ökade (främst av svenskfödda, till Norge). Födelseöverskottet fortsätter att öka även nationellt. Folkmängden ökade i 149 av landets kommuner, men den stora en skedde i storstadsområdena. Stor-Stockholm, Stor- Göteborg och Stor-Malmö stod tillsammans för knappt tre fjärdedelar av rikets folkökning. För sjätte året i rad så var befolkningsen högre i Stockholm (+2,1 %) och Malmö (+1,7 %) än i Göteborg (+1,3 %). Även Stor-Stockholm och Stor-Malmö hade för sjätte året i rad en högre befolknings än Stor-Göteborg. Ett faktum som vi ska titta lite närmare på. STORSTADSOMRÅDENA De tre storstadsområdena är grupperingar av kommuner runt Stockholm, Göteborg och Malmö. Indelningen bygger såväl på existerande samarbete och planeringssamverkan som på statistik över pendling och flyttning i de tre regionerna. Stor-Stockholm består av 26 kommuner och överensstämmer med Stockholms län. Stor-Göteborg består av de tretton kommunerna i Göteborgsregionens kommunalförbund, GR. Stor-Malmö omfattar tolv kommuner. Vid senaste årsskiftet bodde det 3 64 personer i storstadsområdena, 39 procent av landets befolkning. 2 5 i Stor-Stockholm, 93 i Stor-Göteborg och 66 i Stor-Malmö. Befolkningsutvecklingen i storstadsområdena Befolkningsen i storstadsområdena har varit likartad under lång tid. Från början av femtiotalet till slutet av sextiotalet var den årliga en stor, mellan en och två procent. I samband med gröna vågen avtog hastigheten kraftigt, men det var bara under något enstaka år under 197- och 198-talet som någon av storstäderna hade en svagt negativ (dvs. befolkningsminskning). Sedan mitten på åttiotalet har en i storstadsområdena varje år varit högre än en halv procent. Under kortare perioder har något av områdena, oftast Stor-Stockholm, haft en högre än de båda andra. År 26 ökade både Stor-Stockholm och Stor- Malmö sin kraftigt och har sedan dess haft en betydligt högre befolknings än Stor-Göteborg. Tillväxt (%) 2,5 2 1,5 -,5 195 1955 196 1965 197 1975 198 1985 199 1995 2 25 21 År Årlig procentuell befolknings i storstadsområdena 195-21 2, 1,9 1,8 1,7 1,6 1,4 1,3 1,2 1,1 1,,9,8,7,6,5 25 26 27 28 29 21 En kontrafaktisk parentes 3 26 457 25 711 25 2 15 1 5 Stor-Stockholms Stor-Malmös För att konkretisera vad skillnaden i innebär kan den översättas i antal personer. Om Stor-Göteborg hade haft samma årliga procentuella som de båda andra storstadsområdena under de senaste fem åren så hade Göteborgsregionens folkmängd idag varit cirka 26 personer större. Storstadsområdena är starka regioner. Sedan 197 har den sammanlagda befolkningen i storstadsområdena vuxit med 36 procent, mot sju procent i övriga riket. Detta innebär att nästan tre fjärdedelar av rikets totala befolknings under de senaste fyrtio åren har skett i de tre storstadsområdena. Befolkningsen i storstadsområdena har följts åt relativt väl under lång tid. År 26 ökade dock en kraftigt i Stor-Stockholm och Stor-Malmö och de senaste fem åren har Stor-Göteborg inte riktigt kunnat matcha den höga en i de båda övriga områdena. Vi ska titta lite närmare på i vilken del, eller i vilka delar, av befolkningsen som Stor-Göteborg har tappat mot de båda övriga storstadsområdena, och vad det kan bero på. men ange alltid källa Perspektiv Göteborg, Göteborgs stadskansli. (3)
Naturlig folkökning födelsenetto Storstadsområdena har haft ett positivt födelsenetto under lång tid (det har fötts,8,7 fler än vad som har avlidit) och respektive områdes födelsenetto har också ökat nästan oavbrutet under hela 2-talet. De har också följts åt ganska väl, om än,6 på olika nivå. De senaste fem åren har Stor-Göteborg haft ett större födelseöverskott än Stor-Malmö (även om Stor-Malmö gradvis har kommit ifatt), och de,5,4 båda har närmat sig Stor-Stockholms nivå. Den skillnad vi ser i befolkningsen från 26 beror alltså inte på en förändring i den naturliga folkökningen.,3,2,1, 1996 1998 2 22 24 26 28 21 Födelsenetto som andel av befolkningen, 1996-21 Källa: SCB bearbetningar Stadskansliet Det kan ändå vara intressant att se vad det är som gör att Stor-Stockholm har en högre naturlig folkökning än Stor-Göteborg. Födelsenettot är alltså skillnaden mellan antalet födda och antalet avlidna under året. Båda dessa faktorer samverkar i Stor-Stockholms favör: det föds fler barn och avlider färre personer i förhållande till folkmängden än i Stor-Göteborg. En stor del av förklaringen till att det andelsmässigt föds fler barn i Stor-Stockholm är att det i Stor-Göteborg bor en större andel studenter och att studenter också utgör en större andel av inflyttarna. Detta innebär att fruktsamheten blir lägre (man väntar gärna med att bilda familj tills man är färdig med studierna och har fått ett fast jobb), och att andelen kvinnor i de mest barnafödande åldrarna (strax över trettio) blir lägre. Att andelsmässigt fler personer avlider i Stor-Göteborg beror helt krasst på att en större andel av befolkningen är sjuttio år och äldre. Befolkningens åldersstruktur och den naturliga folkökningen Hur befolkningen är fördelad åldersmässigt är av stor betydelse för hur många som föds och dör i ett område. Diagrammet nedan visar hur stor andel av befolkningen respektive av kvinnorna som varje åldersgrupp utgör. Befolkningens åldersstruktur och antalet födda Tre faktorer påverkar hur många barn som föds i förhållande till folkmängden; hur stor fruktsamheten är (hur många barn som föds per kvinna), hur stor andel av befolkningen som är kvinnor i fertil ålder samt hur åldersstrukturen ser ut inom gruppen fertila kvinnor (eftersom fruktsamheten varierar med åldern). Stor-Stockholm har en något högre fruktsamhet än Stor-Göteborg, för båda regionerna är dock fruktsamheten högst i åldern 29-36 år. Andel (%) 1,8 1,6 1,4 1,2 Cirkeln ringar in den fertila åldern (14 49 år) och här har den totala befolkningens åldersfördelning gråats eftersom det är kvinnorna som är mest intressanta. Stor-Stockholm har en något större andel kvinnor i fertil ålder (inom cirkeln); 25,1 procent av totalbefolkningen mot 24,3 procent i Stor-Göteborg. Stor-Göteborg (lila punkter) har en större andel kvinnor i åldern 16 27 år, medan Stor-Stockholm har en större andel från 29 år och uppåt där fruktsamheten är högst. Det är alltså en kombination av alla tre faktorerna som gör att det andelsmässigt föds fler barn i Stor-Stockholm; högre fruktsamhet, större andel kvinnor i fertil ålder och kvinnornas åldersfördelning inom den fertila åldern. 1,,8,6,4,2 Befolkningens åldersstruktur och antalet döda Antalet döda är beroende av dödligheten i olika åldrar och hur många personer det finns i respektive ålder. Under den senaste femårsperioden har dödligheten i Stor-Stockholm och Stor-Göteborg varit i princip identiska. I ellipsen har kvinnornas åldersfördelning gråats eftersom det är totalen som är mest intressant. I hela åldersspannet 7 9 år ligger Stor-Stockholm (blått) under Stor-Göte borgs andel. Totalt utgör 7+ år 1,8 procent av Stor-Göteborgs befolkning och 9,9 procent av Stor-Stockholms. Förklaringen till den något högre andelen avlidna i Stor-Göteborg ligger därmed i att en större andel av befolkningen är äldre (där dödligheten är högre). Stor-Stockholm Kvinnor Stor-Stockholm Totalt Stor-Göteborg Kvinnor Stor-Göteborg Totalt, 5 1 15 2 25 3 35 4 45 5 55 6 65 7 75 8 85 9 95 1 Varje åldersgrupps andel av befolkningen respektive av kvinnorna i Stor-Stockholm och Stor-Göteborg, genomsnitt 26-21 Ålder men ange alltid källa Perspektiv Göteborg, Göteborgs stadskansli. (4)
Den kontrafaktiska parentesen - födelsenettots andel Födelsenettot är alltså 3 25 inte en förklaring till att Stor-Göteborg har halkat efter de senaste 2 15 fem åren, men det utgör ändå en del av 1 6 5 befolkningsen och därmed det kontrafaktiska 5 exemplet. Med Stor-Stockholms årliga i form -1 255 av födelseöverskott Stor-Stockholms Stor-Malmös de senaste fem åren hade Stor-Göteborg idag haft 6 5 fler invånare. Med Stor-Malmös hade regionens folkmängd å andra sidan varit 1 25 personer lägre. Inrikes flyttnetto Storstädernas inrikes flyttnetto (flyttutbytet med övriga riket) har fluktuerat en del de senaste femton åren. Speciellt i Stor-Stockholm men även i Stor- Malmö och i något lägre grad i Stor-Göteborg. Stor-Göteborg hade ett något högre flyttnetto i förhållande till folkmängden under första halvan av 2-talet än de båda andra regionerna. 26 gick de båda övriga om och har sedan dess haft en något högre i form av inrikes flyttnetto. Skillnaderna regionerna emellan har varit små men flyttutbytet med övriga riket är en liten del av förklaringen till att Stor-Göteborg har halkat efter sedan 26. Konjunkturen är en faktor med relativt stor påverkan på de inrikes flyttströmmarna till och från storstadsområdena. Vid högkonjunktur ökar flyttnettot och vid lågkonjunktur minskar det. De här svängningarna är speciellt tydliga i Stor-Stockholm, de båda övriga regionerna har betydligt svagare konjunkturvariationer. När ekonomin tog fart igen efter den ekonomiska krisen i början på nittiotalet hade Stor-Stockholm ett bättre läge på arbetsmarknaden, mycket tack vare en expansiv IT-industri. Det medförde en stor inflyttning i slutet på nittiotalet. Några år senare drabbades samma IT-sektor av kris och Stor-Stockholms flyttnetto var under några år i början på 2-talet negativt mot övriga landet. När konjunkturen åter vände i mitten på -talet ökade åter flyttnettona i storstadsområdena. Återhämtningen kom delvis av sig i och med finans- och fordonsindustrikrisen, en kris som drabbade Västsverige hårdare och därmed kan vara en förklaring till Stor-Göteborgs något lägre flyttnetto under andra halvan av -talet. En annan faktor som kan ha påverkat är att det har byggts något fler bostäder i Stor-Stockholm och Stor-Malmö under det senaste decenniet (i förhållande till folkmängden). Det finns naturligtvis en mängd faktorer som påverkar människors flyttbeteenden och när det som i det här fallet handlar om små skillnader storstadsområdena emellan, så kan det även handla om till synes slumpmässiga samvariationer av dessa faktorer.,8,7,6,5,4,3,2,1, -,1 -,2 -,3 -,4 1996 1998 2 22 24 26 28 21 Inrikes flyttnetto som andel av befolkningen, 1996-21 Källa: SCB bearbetningar Stadskansliet Den kontrafaktiska parentesen - det inrikes flyttnettots andel 3 25 2 15 1 5 4 797 Stor-Stockholms 5 381 Stor-Malmös Det inrikes flyttnettot är således en (liten) del av förklaringen till att Stor- Göteborg har haft en lägre befolknings än de båda övriga områdena de senaste åren. Med Stor- Stockholms årliga i form av inrikes flyttnetto under de fem senaste åren hade Stor-Göteborg idag haft 4 8 fler invånare, och med Stor-Malmös 5 4 fler. UTRikes flyttnetto 1,1 1,,9,8,7 Storstadsområdena står tillsammans för drygt hälften av rikets flyttutbyte med övriga världen, och områdenas flyttnetto mot utlandet varierar i takt med rikets. Stor-Göteborg har under lång tid haft en något lägre invandring i förhållande till folkmängden än de båda övriga storstadsområdena, och en lägre andel av befolkningen är också utrikes född.,6 I början av 2-talet ökade invandringen i och med Sveriges deltagande i,5 Schengensamarbetet och Öresundsbrons öppnande.,4 År 26 ökade invandringen återigen, denna gång kraftigt (med 47 %). Detta,3 berodde på den tillfälliga asyllagstiftningen som gav många asylsökande, som,2 tidigare fått avslag, möjlighet till ny prövning. Invandringen har sedan legat kvar på den nya högre nivån bland annat eftersom anhöriginvandringen ökade,1 som följd av 26 års ökning och även på grund av ökad invandring från EUländerna, speciellt från dem som tillkom i utvidgningarna 24 och 27., 1996 1998 2 22 24 26 28 21 Utrikes flyttnetto som andel av befolkningen, 1996-21 Källa: SCB bearbetningar Stadskansliet men ange alltid källa Perspektiv Göteborg, Göteborgs stadskansli. (5)
Under 21 minskade det utrikes flyttnettot något, men de dramatiska minskningar som Stor-Stockholm och Stor-Malmö uppvisar i diagrammet har till stor del en annan förklaring. Under året följde Skatteverket särskilt upp personer vars bosättning varit okänd under längre tid och om de inte ansågs bosatta i riket avregistrerades de genom att klassas som utvandrade under året. Bortser man från denna uppdatering av registren hamnar Stor-Stockholms och Stor-Malmös minskning på samma nivå som Stor-Göteborgs. Mellan 25 och 26 ökade invandringen till Stor-Stockholm och Stor-Malmö med 5 respektive 48 procent och utvandringen med 23 respektive 19 procent. Invandringen till Stor-Göteborg ökade med jämförelsevis låga 34 procent och utvandringen med 29 procent. Det är alltså det utrikes flyttnettot som är i princip hela förklaringen till att Stor-Stockholm och Stor-Malmö har haft en högre befolknings än Stor-Göteborg de senaste fem åren. Det är givetvis flera olika faktorer som tillsammans förklarar varför Stor-Göteborg inte har haft samma stora ökning av invandringen som de båda övriga storstadsområdena. Den sannolikt starkaste förklaringen är att de redan befintliga invandringsmönstren förstärktes vid den stora ökningen mellan 25 och 26. Man flyttar gärna dit där det finns landsmän (allra tydligast och mest självklart när det gäller anhöriginvandring). De länder (t.ex. Iran och Bosnien-Hercegovina) som är överrepresenterade i Stor-Göteborgs befolkning och i invandringsströmmarna jämfört med de båda övriga storstadsområdena och riket i helhet var helt enkelt underrepresenterade i den stora ökningen. Irakiska medborgare stod för den allra största invandringsökningen och Stor-Stockholm och Stor-Malmö har tidigare tagit emot en större andel irakier, och det bor även en större andel Irakfödda i de båda områdena än i Stor-Göteborg. Ett annat exempel är Polen, ett av de nya EU-länderna 24, som har starkare band med både Stor-Stockholm och Stor-Malmö. När invandringen därifrån nästan fördubblades 26 flyttade också en större andel till Stor- Stockholm och Stor-Malmö. Den stora inflyttningen från Danmark till Stor-Malmö (en tredjedel av Stor-Malmös flyttnetto både 26 och 27 utgjordes av utbytet med Danmark) är väl närmast ett specialfall. Där handlar det om att den starkare valutan gör det förmånligt att bo i Sverige och jobba kvar i Danmark. Den kontrafaktiska parentesen - det utrikes flyttnettots andel Det är alltså det utrikes flyttnettot som är den stora skillnaden 3 mellan Stor-Göteborg 15 16 2 331 och de båda andra 25 2 storstadsområdena de senaste fem åren. Med Stor-Stockholms årliga 15 i form av utrikes flyttnetto under de fem 1 5 senaste åren hade Stor- Göteborg idag haft 15 2 fler invånare, och med Stor-Malmös Stor-Stockholms Stor-Malmös 2 3 fler. Kärnor och ytterområden Stockholm 2,5 Göteborg Malmö 2,5 2, 2, Stockholmskransen Göteborgskransen Malmökransen Om man jämför storstadsområdenas kärnor, städerna, för sig och ytterområdena, kransarna, för sig framgår det att såväl Göteborg Stad som övriga Göteborgsregionen har haft en lägre befolknings än de båda övriga städerna respektive kransarna. 1,,5, 25 26 27 28 29 21 1,,5 Årlig procentuell befolknings, 25-21, 25 26 27 28 29 21 I likhet med Stor-Göteborg i sin helhet så har Göteborg haft en något lägre än Stockholm i de tre ingående delarna (födelsenetto, inrikes- och utrikes flyttnetto). I förhållande till Malmö Stad är det dock bara i det utrikes flyttnettot som en har varit lägre. Göteborg Stad har haft ett något högre födelsenetto och ett inrikes flyttnetto i samma nivå som Malmö. Förklaringen till skillnaderna är desamma som för Stor-Göteborg; en större andel studenter än Stockholm ger lägre fruktsamhet och yngre åldersstruktur hos kvinnor i fertil ålder, och de utrikes flyttströmmarna har i högre grad gått till de båda övriga städerna. men ange alltid källa Perspektiv Göteborg, Göteborgs stadskansli. (6)
Befolkningsen i Sveriges kommuner I diagrammet är befolkningsen de senaste fem åren uppdelad i födelsenetto och flyttnetto som andel av folkmängden. Varje punkt är en kommun; Stor-Stockholms kommuner i blått, Stor-Göteborgs i lila och Stor-Malmös i orange, rikets övriga kommuner i grått. Respektive storstad har fått en större punkt. Kommunerna under diagonalen har minskat sin folkmängd under de senaste fem åren, och de som ligger i den nedre vänstra kvadranten har minskat både genom naturlig folkminskning (antalet avlidna är högre än antalet födda) och genom flyttning (utflyttarna har varit fler än inflyttarna). Denna kvadrant är typisk för avfolkningsbygder stor utflyttning och en skev åldersstruktur med stor andel äldre. Kommunerna i den övre högra kvadranten har ökat sin folkmängd både genom naturlig folkökning och genom inflyttning. Om ökade folkmängd är ett mål så är det i denna kvadrant man vill befinna sig, man kan här prata om hållbarhet på både kort sikt (nettoinflyttning) och lång sikt (jämförelsevis ung åldersstruktur med god reproduktionspotential). 2,5 2, Negativt födelsenetto Positivt flyttnetto Positivt födelsenetto Positivt flyttnetto Det är här, i den övre högra kvadranten, som de flesta av storstadsområdenas kommuner återfinns. Flyttnetto som andel av befolkningen 1,,5, -,5-1, Av de kommuner som haft allra högst befolknings de senaste fem åren (ju längre upp till höger i diagrammet desto högre ) är det väldigt få som ligger utanför storstadsområdena. Skillnaden mellan storstadsområdena illustreras även väl; det är Malmö Stad och Stockholms Stad med några av sina respektive kranskommuner som ligger allra högst, medan Göteborg Stad och de flesta GR-kommunerna visserligen ligger i samma kvadrant men med mer blygsam. - -2, Negativt födelsenetto Positivt födelsenetto -2,5 Negativt flyttnetto Negativt flyttnetto -2,5-2, - -1, -,5,,5 1, 2, 2,5 Befolkningsen i Sveriges kommuner 26-21 Födelsenetto som andel av befolkningen Endast tre av storstadsområdenas kommuner hamnar utanför den övre högra kvadranten. Norrtälje i Stor-Stockholm som tack vare inflyttning har ökat sin folkmängd trots ett negativt födelsenetto samt Tjörn och Lilla Edet i Stor-Göteborg som på grund av utflyttning har minskat sin folkmängd under perioden trots ett positivt födelsenetto. Färre unga - färre barn Det föds färre barn i Göteborgs kranskommuner än i de båda övriga kransarna, trots att fruktsamheten är högre. Detta beror på åldersstrukturen, där unga mellan 2 och 35 år är underrepresenterade jämfört med Stockholms och Malmös kranskommuner. Andel (%) 2, 1,,5 Stockholmskransen Göteborgskransen Malmökransen, 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 Ålder Varje åldersgrupps andel av befolkningen i kranskommunerna, genomsnitt 26-21 Göteborgs kranskommuner (som grupp) skiljer sig på några punkter från de övriga ytterområdena. Trots att Göteborgskransen har haft en ganska mycket högre fruktsamhet än de båda övriga så var födelsenettot lägre än i Stockholmskransen och i nivå med Malmökransens. Detta beror på att åldersstrukturen är annorlunda, unga vuxna i åldern 2 35 år utgör en betydligt lägre andel i Göteborgskransen än i de båda övriga. När det gäller flyttnettot mot övriga riket utanför det egna storstadsområdet så är det negativt för Göteborgskransen, det är alltså fler som flyttar ut än som flyttar in. Stockholmskransen har ungefär balans i sitt utbyte med övriga riket medan Malmökransen har ett positivt utbyte. Att en stor del av inflyttningen kommer från kärnan har de tre kransarna gemensamt, men Göteborgsregionens kommuner är alltså beroende av inflyttningen från Göteborg för att få ett positivt flyttnetto. Under de senaste fem åren har i genomsnitt 45 procent av Göteborgskransens inflyttning kommit från kärnkommunen, mot 32 procent i Stockholmskransen och 25 procent i Malmökransen. men ange alltid källa Perspektiv Göteborg, Göteborgs stadskansli. ()
Den stora skillnaden de fem senaste åren har ju dock varit det utrikes flyttnettot, och här intar Göteborgs kranskommuner en särställning. Invandringen är helt enkelt betydligt lägre än i Stockholms och Malmös kranskommuner. Vid den stora ökningen av invandringen 26 ökade invandringen i Stockholm och Stockholmskransen, Malmö och Malmökransen ungefär lika mycket, med runt 5 procent. I Göteborg var ökningen 37 procent och i Göteborgskransen 26 procent, från en redan låg nivå. Både skillnaderna i de inrikes flyttningarna och befolkningsstrukturen beror mycket på att de tre områdena har olika struktur. I Stockholm är till exempel flera rena innerstadsdelar (t ex Solna) och höghusförorter (t ex Botkyrka) egna kommuner. De förstnämnda utövar en lockelse för inflyttare från övriga riket i nivå med de centrala stadsdelarna i Göteborg medan de sistnämnda är inkörsporter till Stockholms bostadsmarknad på samma sätt som Bergsjön och Angered är det i Göteborg. Låg invandring i Göteborgsregionens kommuner I diagrammet har samtliga kommuner i storstadsområdena sorterats efter hur stor invandringen var i förhållande till folkmängden under varje år 26 till 21. Varje ruta är en kommun, Stor-Stockholms kommuner blå, Stor-Göteborgs lila och Stor-Malmös orange. 26 27 28 29 21 Malmö hade högst invandring samtliga fem år och representeras alltså av de orange rutorna längst upp. Stockholm ligger mellan plats fem och nio under de fem åren och Göteborg är de lila rutorna som ligger runt plats elva-tolv varje år. Övriga GR-kommuner hamnar som synes en bit ner i listan och längst ner, med lägst invandring i förhållande till folkmängden, är det nästan uteslutande lila GR-kommuner. Att Malmökransen har ett positivt inrikes flyttnetto och relativt många i åldern 2 3 år beror i mycket stor utsträckning på att det stora universitetet i området ligger i en av kranskommunerna, Lund. Utan Lund får de övriga av Malmös kranskommuner en åldersstruktur som starkt påminner om Göteborgs kranskommuner och ett negativt flyttnetto mot riket utanför Malmöregionen. Om man vill få mer rättvisande jämförelser borde man nog egentligen jämföra Göteborg med Malmö-Lund och Göteborgsregionens övriga kommuner med Malmöregionens kommuner utöver Malmö och Lund. Även den lägre invandringen till Göteborgs kranskommuner (som grupp) kan till viss del förklaras av de olikartade strukturerna, men förklaringen till att den är lägre i så många av de enskilda kommunerna får nog sökas på annat håll. men ange alltid källa Perspektiv Göteborg, Göteborgs stadskansli. (8)