Rapport 2015:1. Långsiktigt sparande. viktigt men svårt

Rapport 2015:1 Långsiktigt sparande viktigt men svårt

2015:1 Långsiktigt sparande Viktigt men svårt Konsumentverket 2015 Ansvarig handläggare: Vilhelm Nordenanckar och Agne Sandberg

Förord Vi ställs inför allt större och svårare finansiella beslut. Företag erbjuder flera avancerade sparprodukter till konsumenterna. En fråga man kan ställa sig är om konsumenten kan göra rationella val bland det stora utbudet av produkter? Föreliggande rapport är en sammanställning av vad som under ledning av professor Kent Eriksson framfördes under seminariet Långsiktigt sparande viktigt men svårt?. Under seminariet diskuterade forskare konsumenternas problem med långsiktigt sparande, förutsättningar och konsekvenser. Konsumentverkets ambition är att varje år arrangera ett forskarseminarium på ett specifikt tema i samarbete med vårt vetenskapliga råd. Syftet med seminarierna, där några av landets främsta konsumtionsforskare deltar, är att synliggöra intressant svensk konsumtionsforskning och bidra till en dialog och erfarenhetsutbyte mellan forskare och praktiker. Det är vår förhoppning att denna rapport ska bidra till ökade insikter och till en fortsatt debatt om problem och komplexiteten i långsiktigt sparande för konsumenter samt stimulera till fortsatt forskning om detta. Karlstad januari 2015 Gunnar Larsson Generaldirektör

Innehållsförteckning Förord... 3 1. Sparar vi för lite eller mycket?... 5 2. Måste man spara? Om sparandets privatekonomiska betydelse... 9 2.1 Behov av att spara... 9 2.1.1 Ökat sparbehov... 10 2.2 Svenska folkets sparvanor och sparvilja...16 2.2.1 Sparbehovet är stort...21 2.3 Personliga slutsatser... 23 3. Hur lönsam är du som bankkund om kostnadsstrukturer och prissättning på bankmarknaden... 24 3.1 Beräkning av lönsamhet i traditionell bankverksamhet... 24 3.2 En enkel lönsamhetsmodell på kundnivå... 25 3.3 Från räntenetto till nettointäkter på utlånings- och inlåningsprodukter.. 26 3.4 Andra icke-räntebärande intäkter och kostnader... 28 3.5 En utvecklad enkel kundlönsamhetsmodell i en traditionell bank... 31 4. Har konsumenten möjlighet att göra rationella långsiktiga val för sitt sparande... 32 4.1 Vad påverkar vårt sparande?... 33 4.1.1 Hur fattar vi finansiella beslut?... 33 4.1.2 Vad innebär ett bra val av finansiella produkter?... 34 4.1.3 Det är svårt att fatta rationella långsiktiga finansiella beslut... 34 4.2 Finansiell rådgivning idag och imorgon... 35 4.3 Att göra långsiktiga val i sparandet även enkla tumregler fungerar ganska bra... 36 4.4 Några slutsatser... 36 5. Räknefärdighet och finansiell förmåga... 38 5.1 Om undersökningen... 40 5.2 Låga nivåer av räknefärdighet och finansiell förmåga...41 5.3 Kunskap har betydelse för finansiellt besluts- fattande... 43 5.4 Val av bolån... 46 5.5 Slutsatser... 50 6. Panelsamtal om sparande... 54 6.1 Referat av debatten... 54

5 (57) 1. Sparar vi för lite eller mycket? Kent Eriksson, professor och forskningsledare på Centrum för bank och finans, CEFIN, KTH. Sparar vi för lite eller för mycket? Det är en stor fråga och den blir allt viktigare, men den går tyvärr inte att besvara riktigt bra. Skälet till det är att finansiell ekonomi får en allt större betydelse för människors ekonomiska trygghet. Detta innebär också att finansiella beslut får en allt större del i människors vardag. Men eftersom finansiella marknader utvecklas i takt med att samhällsekonomin utvecklas, så måste människor hänga med i politisk och ekonomisk utveckling för att bevaka sina finansiella tillgångar. Det svåra är att lyckas tolka vad samhällsutvecklingen innebär för individens eget sparande. Det här är svårt eftersom det är svårt att förstå både samhällsutveckling och de finansiella tjänster som finns tillgängliga. Även de mest professionella investerare begår misstag. Det är därför inte så överraskande att vanliga konsumenter finner det svårt välja finansiella tjänster, samt att agera i rätt tid när de behöver ändra tjänsterna. Svaret på frågan om vi sparar för mycket eller för lite är alltså om vi lyckas hänga med i omvärldsutvecklingen och anpassa vårt sparande till vår egen situation i ljuset av omvärldens ekonomiska utveckling. Den mesta forskningen pekar på att det här är väldigt problematiskt för konsumenter. Ett viktigt skäl till att det är problematiskt är att de flesta inte är intresserade av finansekonomi. Det får man ha all förståelse för. Undersökningar visar också att konsumenter har begränsad finansekonomisk kunskap. Utvecklingen sedan finanskrisen 2008 pekar dock på att människor i allt högre grad måste ta ställning till sin finansiella ekonomi. Det innebär att de konsumenter som inte är intresserade, eller kunniga om finansiell ekonomi får stora problem. De svenska hushållens finansiella tillgångar har ökat väldigt kraftigt sedan åttiotalet. Hushållens skulder har också ökat väldigt kraftigt. Hushållen är alltså väldigt skuldsatta och har väldigt stora tillgångar. Många bedömare skulle gå så långt som att säga att hushållen är extremt skuldsatta och har extremt stora tillgångar. En viktig slutsats är att finansiella tillgångar och skulder spelar en allt större roll för hushållen. Det beslut som hushållen fattar om hur de sköter sin finansiella ekonomi får därför en väldigt stor betydelse för hushållen.

6 (57) Hushållens finansiella tillgångar Hushållens skulder Men det är inte bara så att det är de stora tillgångarna och skulderna som leder till det faktum att konsumenten tvingas fatta allt mer omfattande finansekonomiska beslut. Det är också så att finansiella regleringar lägger allt mer finansekonomiskt beslutsfattande hos hushållen och individerna. Tidigare skötte staten mycket av individernas finansiella ekonomi, men nu får konsumenterna själva i allt högre grad fatta finansekonomiska beslut. Exempelvis så skötte staten förr mer av individernas pensionssparande, medan det nu sker genom avtalspensioner och premiepension, som individen själv ska välja. Den här utvecklingen, att konsumenterna tvingas fatta omfattande finansiella beslut på grund av både regleringar och marknaders utveckling, har pågått sedan krisen 2008. För att förstå det här så behöver jag utveckla hur regleringarna har förändrats under den här tiden. För att förstå varför människor måste kunna mer om finansekonomi så behöver vi förstå grunden till varför regleringarna har förändrats. Jag kommer därför att utveckla bakgrunden till att regleringen har införts, samt beskriva regleringarna. Det finns ett tydligt mönster, där finansiella kriser följs av perioder då det införs nya finansiella regleringar. Det är inte så konstigt, för de gamla fungerade inte så bra, eftersom de inte kunde hindra att det blev en kris. När president Obama tillträdde som president 20 januari 2009 så höll han ett installationstal som till stor del handlade om den finansiella krisen. Han sa att bankirerna på Wall Street hade varit giriga och att vanliga människor hade varit vårdslösa med sin privatekonomi. Presidenten införde regleringar både när det gällde bankerna och när det gällde

7 (57) privatpersoner. Han tillsatte också nya myndigheter för att se över de finansiella marknaderna och en speciell myndighet för finansiellt konsumentskydd. I stort sätt så har Europa infört samma typ av regleringar som USA gjorde. För konsumenternas del handlar det om reglering av den information de får och reglering av vilka val de ska göra. Konsumenten tvingas genom regleringar att göra fler finansiella val, samtidigt som de kommer att få mer information från de som säljer finansiella tjänster. Konsumenterna ska också godkänna att de har förstått informationen och de konsekvenser det innebär för deras privatekonomi. För svenska konsumenter har konsumentskyddet stärks på de finansiella marknaderna. Det görs genom ökad information, ökad valfrihet för konsumenten, samt att det finns förslag om licensierade mäklare. Den grundläggande tanken i regleringen är väldigt god. Konsumenten ska få ökad information och därmed få större möjlighet att agera för att få så bra finansiella tjänster som möjligt. Tyvärr visar forskningen att människor har begränsat intresse för finansiella tjänster och också begränsad förmåga att bedöma finansiella tjänster. Främst beroende på bristande intresse, men till viss del beroende på bristande räkneförmåga. Det kan hända att konsumenterna med tiden kommer att bli väldigt avancerade köpare av finansiella tjänster, men fram till dess så kommer vi sannolikt att se att människor gör misstag i sitt sparande. Misstagen kommer att stå konsumenten dyrt. Det är två faktorer till som är väldigt viktiga. Genom EU möter svenska konsumenter nya internationella finansföretag. Och med nya aktörer kommer nya försäljnings- och rådgivningssätt. Det kan vara svårt för kunden välja rätt när det inte är vana vid finansföretagens tjänster och arbetssätt. Det kan också vara oklara juridiska situationer när finansiella aktörer från andra länder agerar i Sverige. Eftersom den svenska konsumenten har stora tillgångar och skulder, och dessutom beslutar över dem själv, så ökar det kommersiella intresset för utländska aktörer att ge sig in på den svenska marknaden. Den andra viktiga förändringen är rådgivning och försäljning online. Än så länge möter kunden finansföretag främst via Internetbanken online. Det sker dock en stark utveckling internationellt för att utveckla mobil bankverksamhet, speciellt inom betalningar. En trend är också att rådgivning ges online. Miljön online är ny för konsumenten, åtminstone när det gäller finansiell rådgivning. Konsumenten får alltså finansiella råd på ett sätt de inte är vana vid. Sannolikt är också rådgivarna online inte svenska företag, utan internationella. Detta ställer svenska konsumenter inför en ny situation, som de kan ha svårt att bemästra. Flera av de internationella aktörer som satsar hårt på mobila betalningar är duktiga på att sköta dialogen med de som använder deras tjänster. Det är inte svårt att föreställa sig att företag som Apple, Paypal och Facebook snart utvecklar verktyg online där konsumenter får finansiella råd på något sätt. Den som sköter konsumentens betalningar kan lätt också bli den som ger råd till kunden i andra finansekonomiska frågor.

8 (57) Sammanfattningsvis så kan jag konstatera att regleringar, internationalisering och teknikutveckling skapar en osedvanligt riskfylld situation för konsumenten när det gäller finansiella tjänster. Konsumenten behöver vara väl rustad med intresse för sin privatekonomi och finansekonomisk kunskap för att klara av det de kommer att tvingas göra framöver.

9 (57) 2. Måste man spara? Om sparandets privatekonomiska betydelse Ylva Yngveson, privatekonomisk analytiker, Pro Norna AB Sparande som fenomen har en relevans inte bara för samhällsekonomin utan också för enskilda individers och hushålls ekonomi och välmåga. Jag utgår här från individens horisont, både på detaljnivå och i ett större perspektiv. För att reda ut sparandets privatekonomiska betydelse i dagsläget finns några grundläggande frågor att besvara. För det första: Har behovet av eget sparande verkligen ökat? För det andra: Inser hushållen och individerna behovet av sparande? Dessutom skulle en fråga också kunna ställas: Behöver det finnas ett privat sparande över huvud taget? På den sista frågan kanske de flesta svarar ett spontant ja. Men självfallet finns det individer i varje samhälle som anser att man inte ska spara pengar överhuvudtaget. Att det är bäst att leva direkt ur hand i mun. Sparande kan också ges en politisk vinkel, ett mindre önskvärt beteende. Säkert menar en del att i ett välfärdssamhälle som vårt ska man inte behöva bygga upp eget sparkapital. Samhället ska fånga upp oss när något oförhappandes inträffar. Ibland uppmärksammas det till och med att en stor andel företrädare för regering och riksdag är ickesparare och verkar därmed inte vilja vara föredömen för privata sparandet. Men viss omfördelning av inkomster över livet, det vill säga sparande, ger ökad trygghet för individerna. Något som är till gagn för hela samhället. Som långsiktigt sparande vill jag definiera det sparande som ett hushåll behöver för att åstadkomma en långsiktigt hållbar ekonomi. Därför menar jag att både det kortsiktiga sparandet och det långsiktiga sparandet behöver belysas här. Om man inte har täckning för den kortsiktiga inkomstfördelningen över tiden blir det långsiktiga sparandet svårt att upprätthålla. 2.1 Behov av att spara Vad det innebär att spara i ett mer övergripande resonemang är det förmodligen få personer som funderar över. Det finns sparteorier som utgår från individens rationella beteenden och rationella beslut. Att man långsiktigt fördelar pengar över livet för att utjämna konsumtionsmöjligheterna och även för att få större trygghet. Men det är inte självklart att en vuxen människa i olika lägen i livet fattar de bästa, långsiktigt rationella besluten om att konsumera, spara eller låna. Många andra faktorer påverkar vårt beslutsfattande. Min vilja är att fler individer får en insikt om vad de egentligen gör när de sparar och när de lånar. Att spara innebär att avstå konsumtion idag för att möjliggöra konsumtion i morgon. Att låna innebär tvärtom att tidigarelägga konsumtion, men som då också innebär att konsumtionsmöjligheten i morgon begränsas. Besluten handlar i grunden om när i livet inkomster ska användas. Det finns ingen moral eller etik i olika sätt att agera utan borde vara

10 (57) enbart en genomtänkt handling. Olika sätt att agera får nämligen olika stora konsekvenser för den privata ekonomin. Att låna innebär att man intecknar framtida inkomster, vilka inte är fullt ut kända. Resultatet blir en ökad sårbarhet. Det finns alltså goda orsaker till att ha sparande som en del av den privata ekonomin. Det minskar sårbarheten och ökar handlingsfriheten. Men har då detta behov ökat? 2.1.1 Ökat sparbehov Jag börjar med att göra en tillbakablick. Varför inte till det lugna, goda och optimistiska 60-talet? Denna tillbakablick utgår, om inte annat sägs, från egen livserfarenhet. Vår levnadsstandard. Runt år 1960, hur tedde sig våra vardagsliv? En del hushåll hade tillgång till en bil. Per bil gick det 6,3 personer. Till jobbet cyklade man. Hade man inte unikaboxen med sig till jobbet eller tillgång till lunchmatsal åt man lunchen hemma. En del hade tillgång till egen tvättmaskin. 54 procent hade tillgång till eget bad eller dusch. Endast Televerkets telefon fick man använda. Den tronade ofta i hallen och hade sin omständliga sifferskiva. En teve kunde finnas i vardagsrummet. Då var det ofta som samlingspunkt för grannar och släkt, de som inte hade någon egen teve-mottagare. Men radion fanns förstås och ibland en grammofon. I köket fanns kylskåp, brödrost, eventuellt en elvisp, en köksassistent och som lyx en frysbox. Diagram 1. Årlig försäljning av hushållsprodukter, i 1000-tal, 1961-2009 Källa: Branschkansliet. Not. Statistiken över försålda spisar finns först från 1968.

11 (57) I år, 2014, ser det väldigt annorlunda ut. Många fler äger en bil. Barnfamiljer har ofta två bilar. 2013 fanns det 4,5 miljoner personbilar i landet. Per bil går det numera enbart 2,1 personer. Fler har egen tvättmaskin (drygt 70 procent), diskmaskin (55 procent), torktumlare, mangel. Idag har 99-100 procent tillgång till eget bad eller dusch. Telefonen har blivit telefoner, en mobil per person i hushållet samt ofta en fast telefon. Mobilen är uppkopplad och har blivit ett i det närmaste nödvändigt redskap för kontakter med myndigheter och banker, men också med vänner och sociala nätverk. Den enda teven i hobbyrummet har fått sällskap av 2-3 stycken i kök och sovrum. Nya produkter som tillkommit i våra hem är datorerna (94 procent av 16-74-åringar har tillgång till dator hemma), bredband (94 procent av samma grupp), printern, videon (85 procent), surfplattorna, cd-spelaren (85 procent), snowboarden/slalomskidan, mountainbiken, systemkameran, surroundljudet, utegrillen och så vidare. I köket surrar det av en eller flera kaffebryggare, tebryggare, juicepress, stavmixer, sodastreamer, matberedare, mikrovågsugn (83 procent) och frysskåp (98 procent). Det här är tecken på en fantastisk standardökning för svenska hushåll. Ökade reala inkomster och teknisk utveckling har möjliggjort en resa mot ett bekvämt liv med många prylar. Den andra sidan av detta är att behovet av pengar för att ersätta prylarna när de tar slut eller går sönder i förtid har ökat starkt. Ju mer vi skaffar oss av materiell standard, desto mer behöver vi ha i marginaler. Det gäller i alla fall, om vi inte kan tänka oss att avstå delar av den om förutsättningarna ändras. Men det finns fler förutsättningar för sparande som har förändrats. Våra trygghetssystem De trygghetssystem som vi har byggt upp under många år här i landet har förändrats. Uppbyggnaden skedde främst under 60-och 70-talen. Det var då som kommunalskatterna höjdes i stor skala. 1959 var genomsnittlig kommunalskatt 14,20 kr. 1979 hade den stigit till 29,02 kr. Skyddsnätet är i många fall glesare idag. Det är svårt att via skattehöjningar klara de kostnadskrav som uppstått på grund av exempelvis förändrat (rationaliserande) arbetsliv och medicinska framsteg. Självrisker har ökat och ersättningsnivåer har sänkts. Vid sjukdom fick man för 4-5 decennier sedan ersättning för hela inkomstbortfallet. Idag ger sjukpenningen högst 77,6 procent av lönen och kompletterande försäkringar kan inte ge mer utfyllnad än till 90 procent. Ersättningar vid sjukdom och VAB har under senare år även haft viss fördröjning vid utbetalning.

12 (57) Diagram 2. Sjukförsäkringen 1955-2014. Ersättningsgrad. Källa: Swedbank. Historisk tidskrift, Edebalk. Egna beräkningar Vid arbetslöshet var ersättningen från staten högre än den är idag, i förhållande till inkomsten, och numera är självrisken betydande. Täta förändringar i ersättningsnivåerna åt olika håll ger en osäkerhet om skyddets omfattning. Dessutom var arbetslösheten på en lägre nivå före 90- talskrisen. Risken att hamna i arbetslöshet har ökat väsentligt. Diagram 3. Arbetslöshet, i procent av arbetskraften 16-64 år. 1970-2013. Källa: Ekonomifakta

13 (57) Bidragen var ofta mer följsamma med löne- och kostnadsutvecklingen när de infördes än de blev efter krisen i början av 90-talet. Ett exempel utgör underhållsstödet till ensamstående förälder. Det infördes 1937. 1964 knöts det till basbeloppet. För ett barn utgjorde beloppet 40 procent av prisbasbeloppet i många år fram till år 1994 då följsamheten slopades och frystes till 1 173 kr. 2006 höjdes det med 100 kronor. Enligt förslag från nya regeringen kan det höjas med 300 kronor till 2015. Politikernas mån om att inte bygga in automatiska kostnadshöjningar för statsbudgeten ger ändå ovisshet för individen om vad skyddet är värt i längden. Diagram 4. Underhållsstödets urholkning 1994-2014 Källa: Försäkringskassan, Swedbank, egna beräkningar Pensionerna har genomgått stora förändringar, inte minst för att skapa långsiktig hållbarhet för samhällets finanser. ATP-systemet gav förutsägbarhet för individen, vilket även gällde tjänstepensionernas utformning. Tumregeln med förmånsbestämda systemen var att ATP och folkpension skulle ge 65 procent av slutlönen och tjänstepensionen 10 procentenheter utöver det, för de flesta arbetstagare. Det räckte med 15 goda inkomstår av totalt 30 yrkesår. Idag räknar Pensionsmyndigheten med en pensionsgrad om 75 procent av sista lönen om man jobbar heltid från 23 års ålder, går i pension utifrån nya årskullsberäknade pensionsåldern och dessutom har rätt till tjänstepension, se tabell 1.

14 (57) Tabell 1. Vilken andel av slutlön kan vi förvänta oss i pension? Källa: Pensionsmyndigheten Det krävs således att individen idag samlar på sig mer tid i avlönat arbete för att få en rimlig pension. Deltid, studieår, utlandsvistelser, litet löneuttag som egenföretagare och många andra orsaker till lägre inkomster under livets gång påverkar direkt pensionen. Det finns de som också hävdar att vi går mot ett F-skattsedelsamhälle. Det innebär att vi mer och mer kommer att jobba som enskilda företagare och sälja våra tjänster, i stället för att vara anställda. Det kommer att kräva ett medvetande om att man själv behöver sätta av pengar till sin pension. Alla dessa faktorer betyder tillsammans att man som löntagare behöver ha ett större sparkapital för att klara av att behålla en önskvärd och uppnådd konsumtionsstandard, att klara svängningar i inkomst och familjesituation och att klara den framtida försörjningen efter yrkeslivet. Ett alternativ är att ha mer av försäkringslösningar, men allt klaras inte den vägen. Våra bostäder Bostadssektorn var i många år en subventionerad sektor, men utvecklingen har gått mot att räntesubventioner, investeringsstöd och annat har slopats eller minskats. Nyproduktion har i många år inneburit stigande kostnader för de boende. När nyproduktionen ger högre priser och

15 (57) avgiftsnivåer samtidigt som vi har en bostadsbrist på många orter, leder det till högre priser på det befintliga beståndet. För att mer realistiskt kalkylera ett bostadsköp kan det vara lämpligt att betrakta boendet som konsumtion snarare än att se det som en investering. Då betyder stigande priser högre boendekostnad och att man betalar mer för sitt boende utan att få mer boende för pengarna. På andra varor och tjänster vill vi inte se att priserna stiger på samma sätt. För 50 år sedan kunde ett villaköp betyda motsvarande runt 3 årslöner i pris. Ett hus kunde kosta 60 000 kronor och årslönen för en manlig tjänsteman i privat sektor låg på ungefär 20 000 kronor. Idag handlar det snarare om 6 årslöner. Det är räknat på genomsnittslön i förhållande till genomsnittspriset för småhus år 2013. En förändring som man kan ta med i beräkningen för den faktiska situationen är att det mer ofta är två i en familj som har avlönat arbete idag än på den tiden. Det krävs helt enkelt två heltidslöner idag. Men förhållandet har förändrats tydligt och då framförallt på senare tid, se diagram 5. Utrustningen i ett hem har knappast ändrats så radikalt att det motsvarar prisförändringen. Diagram 5. Antal årslöner för köp av småhus. 1992-2013 Källa: SCB och egna beräkningar Att ha en kontantinsats förr var en självklarhet. Lån var inte alltid lätta att få och attityden var ändå att lånet snabbt skulle betas av. Idag krävs en kontantinsats på 15 procent av köpeskillingen. Även om det redan tidigare var en normal nivå så betyder det mer i kronor som ska sparas ihop idag och mer i förhållande till en inkomst. Vid fastighetsköp tillkommer stämpelskatter som tas ut i procent på köpeskilling och pantbrev. Ju mer bostadspriserna stiger desto mer krävs av sparkapital för att även klara den posten. Att spara ihop till kontantinsats och stämpelskatter för

16 (57) genomsnittshuset handlar om närmare 11 000 kronor per månad om man sparar i tre år eller 6 500 kronor om man har fem år på sig. Dessutom kräver stora lån och låg inflationstakt att mer av lånen behöver betalas av genom amorteringar. Amorteringar, som är ett sparande i efterhand. Jag kan konstatera att det finns ett starkt ökat behov av sparande, inte minst av ett långsiktigt sparande. 2.2 Svenska folkets sparvanor och sparvilja Hur sparar svenskarna? I undersökning efter undersökning framkommer det att stora grupper inte har något sparat alls eller enbart har ett väldigt litet kapital. En femtedel av vuxna svenskar saknar helt eget sparande. Var femte vuxen har heller inget regelbundet sparande. Vanligaste beloppet för månadssparande till bufferten är 500 kronor. Det genomsnittliga månadssparandet totalt sett ligger dock högre, bland dem som sparar. Enligt Länsförsäkringars sparundersökning från våren 2014 sparar männen 2 000 kronor och kvinnor 1 500 kronor i genomsnitt. Men, som framgår av diagram 6 sparar hela 25 procent upp till högst 1 000 kronor i månaden. Diagram 6. Individuellt sparande, kronor per månad. 16-69 år Källa: Länsförsäkringar. Spara-rapport 2014

17 (57) Den senaste officiella förmögenhetsstatistiken från 2007 visar att svenskarnas tillgångar är begränsade. Av dem som hade finansiella tillgångar låg genomsnittlig nettoförmögenhet då på 236 000 kronor. Men eftersom förmögenheterna i Sverige är mycket ojämnt fördelade säger medianförmögenheten mer om tillståndet. Det beloppet är 71 000 kronor. Enligt Statistiska Centralbyrån saknade dock 2 088 400 personer helt finansiella tillgångar och 4 086 400 personer har ett sparande på mellan 1 krona och 99 999 kronor. En faktor som man här behöver ta hänsyn till är den latenta skatten på sparkapital. Många med finansiellt sparkapital är äldre personer som har sparat länge och därmed har en stor del obeskattade medel. Nettot är något mindre än vad statistiken säger. Diagram 7. Nettoförmögenheten i 1000-tal kr (x-axeln) fördelat på antal individer, 2007 Källa: SCB. Ur Swedbank och sparbankernas 40 -årsrapport 2011 Sparandets ginikoefficient Sverige har en förhållandevis liten lönespridning, men när det gäller tillgångar är det ett motsatt förhållande. Det är få som äger de stora förmögenheterna. Ginikoefficienten beskriver detta. En låg siffra visar på stor spridning medan en hög siffra visar på stor koncentration.

18 (57) Diagram 8. Olika tillgångar, ginikoefficient. Tillgångsslag Gini-koefficient Hyresfastigheter 0,999 Jordbruksfastigheter 0,986 Börsnoterade aktier 0,980 Obligationer samt övriga värdepapper 0,966 Räntefonder 0,955 Bostadsrätter 0,937 Övriga fonder 0,893 Småhus 0,830 Nettoförmögenhet 0,896 Källa: SCB, ur Swedbank och Sparbankernas 40-årsrapport, 2011 Vill man spara mer? Ja, 60 procent säger sig vilja spara mer. Har man då råd att spara mera? 38 procent säger sig ha råd, oavsett om man vill spara mer eller inte. Fem av tio menar att de inte har råd (Swedbank 2009). Av vuxna personer som sparar är 31 procent inte nöjda med hur mycket de sparar (Länsförsäkringar 2014). Det är mer vanligt bland kvinnor och yngre att tycka så. Samtidigt som det är större andel män än kvinnor som inte sparar. Frågan är om man sparar när man kan spara. Det är inte som frånskild tvåbarnsförälder som den möjligheten är som störst. Det är snarare två lägen i livet som man kan ta vara på. Det är när man är ung och äntligen fått ett jobb, men inte har så uppbunden ekonomi, och när man kommit upp i medelålder och har utflugna barn, mindre lån och förmodligen högre lön. Hur mycket anser man är tillräckligt sparkapital? När vuxna individer får svara på frågan om hur mycket de anser vara tillräckligt att ha i sparande visar det sig att det är ett större belopp än man faktiskt har i sparande, sett på totalnivå. I Institutet för Privatekonomis (Swedbank och Sparbankerna) undersökning 2009 framkommer att 51 procent av individer 16 till 79 år har sparat ihop till 50 000 kronor, men enbart en av fyra anser att det räcker. Hälften anser i stället att 250 000 kronor är ett tillräckligt sparkapital, pensionssparande inräknat. Det är 21 procent som inte har sparande men bara var tredje av dem anser att de inte behöver något sparkapital.

19 (57) Diagram 9. Sparbelopp i praktiken och hur mycket man tycker är ett tillräckligt sparkapital. Befolkningen 16-79 år, exklusive ej svar. Källa: Swedbank. Så sparar svenskarna IV 2009 Under årens lopp har viss förskjutning skett till tro om att större sparkapital behövs. I diagram 10 visas utvecklingen under 10-årsperioden 1999-2008, men då ingår inte pensionssparbehov. Den heldragna linjen avser hur stor andel som anser att man måste ha mer än 50 000 kronor sparat. 2008 var det sex av tio som ansåg det behövdes mer än så. Diagram 10. Hur mycket svenskarna anser vara ett tillräckligt sparkapital förutom privat pensionssparande. Befolkningen 16-79 år, exklusive ej svar. Källa: Swedbank. Så sparar svenskarna IV 2009

20 (57) Sparar man till pensionen? Pensionssparande det verkligt långsiktiga sparandet och säkerligen det mest svåra. Pensionen ligger väldigt långt bort i tidshorisonten för den som är ung, just den tid då man har bäst möjlighet att dra nytta av ränta-på-ränta-effekten på sitt sparande. Hur vi prioriterar mellan långsiktig trygghet och kortsiktiga nöjen blir tydligt i Folksams jämförelse 2012 av hur mycket svenskarna lägger på spel och på pensionssparande. 450 kronor i månaden lägger svenskar över 18 år på spel, i genomsnitt. Totalt omsatte spelmarknaden 42 miljarder kronor år 2011, medan privat pensionssparande uppgick till cirka 11 miljarder kronor, enligt Folksam. Även om många sparar till sin pension på fler sätt är jämförelsen talande. Enligt SCB s statistik över avdragsgilla pensionssparandet gör 40,2 procent av kvinnorna 20-64 år avdrag och 33,3 procent av männen. Beloppen är låga. Kvinnor drar av 5 700 kronor i genomsnitt per år och männen 6 000 kronor. Det är främst i åldern 35-54 år som man har pensionssparavdrag. Men cirka 500 kronor per månad i genomsnitt är ett ganska litet belopp för att få en kännbar förstärkning. Många yrkesarbetande tror eller är säkra på att dagens avsättningar och sparande till pensionen kommer att räcka till den livsstil man tänker sig som pensionär. Men 38 procent av 18-64-åringarna är osäkra på om deras nuvarande pensionssparande är tillräckligt och 21 procent är säkra på att deras totala pension inte kommer att räcka, enligt en undersökning från Nordea 2012. Tre personer av tio säger att de inte sparar själva till pensionen, oavsett sparform. De flesta sparar mellan 1 krona och 500 kronor i månaden och vanligast att spara är det i 35-44-årsåldern, enligt Swedbanks undersökning 2012 om amorteringar och sparande. Där framkommer också att vart femte hushåll med lån över 1,5 miljoner kronor varken amorterar på bolån eller sparar till pensionen. Diagram 11. Andel av hushållen med bolån som varken amorterar eller pensionssparar utifrån storlek på bolånen. Källa: Swedbank. Rapport Så amorterar och sparar svenskarna. 2012

21 (57) 2.2.1 Sparbehovet är stort Om nu sparbehovet har ökat, sparandet är i underkant och vi ser att många skulle vilja spara mer, hur mycket borde man då spara? Det är inte lätt att ta fram rekommendationer som kan passa alla. Var och en har sin hushållsstorlek, sina vanor, önskemål och utrustning. Men det går att ta fram exempel på vad som kan vara rimliga belopp. Oförutsett och förutsägbart Alla hushåll har glädje av en sparad slant för det som är oförväntat, men också för utgifter som går att förutsäga. Vitvaror och kapitalvaror har en begränsad livslängd. För buffert och kapitalvaruutbyte kan det behövas en påfyllnad med cirka 1000 kronor i månaden för ett hushåll, i princip oberoende av storlek. Målsättningen är att ha minst två bruttolöner sparade per hushåll (ej per individ) för det oförutsedda och förutsägbara i hemmet. Bil För att underhålla och sköta om en bil behöver också pengar reserveras. Allt kanske inte kan tas från den löpande inkomsten. För en liten, nyare, bil handlar det om 700 kronor i månaden för att klara nya däck, service, reparationer m.m. Många hushåll har dessutom två bilar. Själva bilköpet kan finansieras med lån, men när det är slutbetalt är det bra att sätta av motsvarande belopp för kommande kontantinsats vid nästa bilköp. Utrymmet behöver finnas och i storleksordning att det motsvarar värdeminskningen. Det handlar inte sällan om 2-3 000 kronor i månaden. Bostad Äger man sin bostad tillkommer utgifter för underhåll. För en bostadsrätt är kravet på sparande inte så stort, kanske 500 kronor i månaden. Äger man ett småhus är det lämpligt att snarare sätta av ett par tusen kronor. Vill man dessutom förnya och bygga ut krävs mer. Ett bostadsägande är ofta långsiktigt och när bostadspriserna stiger kan det vara lockande att låna mer för underhåll och förnyelse. Det är viktigt att ha i åtanke att andra bostäder också blir dyrare. För att kunna dra nytta av sitt bostadsägande för framtiden, framförallt för att ha låg boendekostnad som pensionär då inkomsterna blir lägre, är det klokt att inte hela tiden öka på sin belåning eller att undvika amortering. Amortering på bostadslån är en het fråga. Hur mycket ska man amortera? Det här rör sig om mycket långsiktiga lån. Även en låg inflation gynnar låntagaren över tid, men hur situationen kan, eller är önskvärd, att se ut som pensionär borde vara vägledande. Det är trots allt så att med dagens låga inflation kommer skulderna att behålla sitt värde i förhållande till löner och priser på ett helt annat sätt jämfört med den tid då vi hade hög inflation här i landet. Amortering på bolån är därför i högsta grad en del av ett långsiktigt sparande. I Riksbankens PM4 från januari 2014 om hushållens amorteringsbeslut framkommer samtidigt att det finns rimlighet i beslutet att långsiktigt spara på annat sätt än enbart genom amorteringar. Avkastning på värdepappersmarknader kan ge bättre tillbaka än en amortering. Det resultatet