Jag ska berätta att drömmen är viktigare än verkligheten. 1

Jag ska berätta att drömmen är viktigare än verkligheten. 1

Om Muminmamman hade fått bestämma hade familjen stannat i Mumindalen, varför flytta från en plats där de har allt de behöver? De hade antagligen haft det för bra. Så underligt, tänkte mamman bekymrat. Så underligt att folk kan bli melankoliska och arga av att ha det bra. 2 Målet för deras resa är en ö, bortom finska viken och bortom alla öar. Muminpappan väljer att bryta upp familjens rötter för att tillfredsställa sin önskan att få ta hand om familjen. Han har blivit osynliggjord av sin familj och känner ett behov av att styrka sin manlighet och ta tillbaka rollen som far. 3 Han har ett mål: havet och han ska bli vänner. Konstnären Anselm Kiefer talar om människans önskan att bli ett med havet, att det är sprudlande havsvatten som flyter omkring i vår kropp istället för blod. I en scen i Pappan och havet står Muminpappan i stor sorg och svär över hur havet hånar honom genom att hela tiden slår vågor över muminfamiljens lilla ö, och på så sätt förstör allt som de byggt upp. Ljudet som dånar när vågor slår mot klipporna menar Kiefer är musik som får oss människor att minnas vårt ursprung. I dokumentären om Kiefer: Over Your Cities Grass Will Grow talar han om människans lyckliga omedvetenhet som är som en ensam cell i havet, att vi tidigare varit sjödjur och därför lockas av havets ljud att återgå dit. Vi alla har en längtan efter något, havet påminner oss om den längtan menar Kiefer. 4 Muminpappan har aldrig varit på ön innan. Men inom honom finns det en skräckblandad dragning till den vilda och storslagna naturen, han vet med säkerhet att allt kommer att bli så mycket bättre för familjen där. Han hoppas på en framtid. Lilla My på en fluglort. 5 Hans familj var lika liten och hjälplös som i glaskula och han förde den i trygghet över det väldiga havet, genom den blåa tysta natten. 6 Havet kan tolkas som en metafor för att det finns något annat därute. För mig är det en påminnelse om att det väntar någonting mer, något större, bara jag orkar söka tillräckligt. Vid mötet med det vilda havet finns det en chans för människan att förankra tankar kring sin storhet och litenhet. Lika snabbt som jag kan känna känslan av evighet, blir jag påmind om livets förgänglighet. 7 En föreställning som lika mycket kan lindra min smärta men också förstärka mitt begär. Tanken att det forsar havsvatten i våra ådror känns väldigt lockande, att havet finns inom oss för att få oss att aldrig ge upp och sluta söka. Ett botemedel mot den existentiella ångest som ofta lyckas sätta klorna i oss. Muminpappan väljer under större delen av berättelsen att inte lyssna på havet, utan slits hela tiden mellan att inte kunna göra sig förstådd och att inte förstå. I sin flykt från tristessen och i sökandet efter ett äventyr är självreflektionen långt borta. Konstnären Bas Jan Ader valde att slutföra sitt arbete kring In Search of the Miraculous genom att segla iväg över Atlanten 1975. Ett medvetet självmord som för många betraktare blir ett romantiskt konstverk. Konstkritikern Jan Verwoert diskuterar hur stor skillnaden skulle vara om hans seglats hade slutat annorlunda. Visst, Ader hade kommit tillbaka och fått en fin historia. Nu blev hans verk istället existentiellt. 8 Ader återgick till sitt ursprung och kände

antagligen ett starkare förtroende för havet än vad Muminpappan någonsin gjorde. Men frågan är om Ader överhuvudtaget reflekterade över vad som skulle kunna ske när han planerade sin ensamsegling. Kanske var det så att Ader precis som Muminpappan gav vika för en längtan och flydde från tristessen. Kiefer menar att självreflektion kan ses som grunden i existentialismen. Han tar Martin Heideggers filosofi som exempel. I dokumentären berättar Kiefer att han lyssnat på en föreläsning med Heidegger där denne pratat om konsten att vara uttråkad. Eller vikten av att vara uttråkad. Heidegger ska ha befunnit sig på en fest när han kom på sig själv att ha tråkigt. Han har tråkigt, känner sig uttråkad och i samma sekund begrundar han sin egen existens. Självreflektion. 9 En annan teori, som inte tillskrivs Heidegger, förklarar hur ordet självreflektion kommer från begreppet melankoli som under renässansen kunde tolkas som en patologisk störning. 10 I förordet till Jean- Paul Sartres bok Being and Nothingness beskriver Hazel E. Barnes hur Sartre menar att vårt begär kommer från det omedvetna och inte kan tillägnas vårt psyke. Människans omedvetna som leder oss till specifika önskemål som bestäms och utvärderas i termer av Jaget. 11 Är det begäret efter objektet som får oss att fortsätta längta? Ett latent begär vars gnista tänds i vårt psyke och kan få oss att följa dess ingivelse. Hos både Ader och Muminpappan kan begäret symboliseras av fusionen med det oändliga och storslagna i naturen. Hela historien om Muminpappan formas av en stark känsla av eskapism. Den tomhet som pappan känner skulle kunna tolkas genom Sigmund Freud. Den tomhet som upplevs vid sorg skiljer Freud från tomheten i melankoli. Vid melankoli är det Jaget själv som känner tomhet. 12 En tomhet som öppnar upp för verklighetsflykt och att ordna sig ett självupptaget tidsfördriv. Begreppet acedia beskriver känslan av att vara fylld av tomhet, hos pappan visas den genom rastlös verksamhet. Omedvetet blir han en arbetsnarkoman för att undertrycka sin oro. 13 Havsvattnet i hans ådror får honom att drömma om en annan plats, men kartans fluglort gör honom inte gott. Pappan försöker boken igenom att tända den fyr som finns på ön, en fyr som kan stå för gränsen mellan hav och land, som kan visa vägen hem och även symbolisera avsked. Han lyckas inte tända fyren, hans begär efter manlighet tillintetgörs gång på gång. Begär är tillskrivet det omedvetna medan Ego är tillskrivet det medvetna, det som skulle kunna tolkas som en medveten självisk handling får på så sätt en annan blick på sig genom Sartres ögon. 14 En resa över ett hav, en flykt, ett omedvetet tillstånd som får dig att längta och drömma. Jag funderar på de uppoffringar som Muminmamman gör för sin kärlek till familjen. Jag funderar på orden: Om vi verkligen förstod att vi skulle försvinna, skulle vi göra andra val då? 15 Det är Sara Stridsbergs ord som etsat sig fast i mig sedan jag hörde dem sommaren 2011. Hon pratar om kärlek, om kvinnan som en främling, om uppoffringar. Hon berättar om Medea från Kolchis som menar att kärlek är som kolsyra i blodet. Muminmamman litar inte riktigt på pappan men låter honom ändå föra familjen över havet för att hjälpa till att bygga upp hans självkänsla. Hon förstår att det är

vad som krävs. Precis som Medea följer mamman sin kärlek över ett stort och böljande hav och väljer på så sätt att offra sin egen trygghet. Familjens roller förändras drastiskt på ön, mamman misströstar och känner sig otillräcklig. En känsla som till slut får henne att drömmandes gå in i Mumindalens trädgård som hon målat på köksväggen i fyren. Hennes trygghet som hon avbildat efter en lång kamp mot havets ovilja att låta henne skapa ett eget trädgårdsland på ön. Precis som myten kring konstnären Wu Tao- tzu 16 försvinner hon in i sitt eget konstverk. Bas Jan Aders försvinnande kan visa på ett missnöje och ett behov att skapa en större verklighet än den han befinner sig i. I och med en ensam seglats över öppet vatten försjunker han in i ett Jag. Idéhistorikern Karin Johannisson förklarar det som ett sorts självreflexivt rum där hans kropp, tanke och stämning fångas i ett kontemplativt tillstånd. 17 Muminmamman måste känt likadant. Men melankolin är historiskt sett befäst vid mannen. En manlig rättighet som tillskriven kvinnan mer rör sig om en depression. 18 Jag tycker inte det är konstigt att mamman håller tyst om sina känslor inför familjen, hon anser väl att det finns nog av nervositet i familjen. Hon väljer att undertrycka sitt eget begär för att inte vara i vägen. Den där kolsyran som Medea pratar om gör sig påmind, det medan Ader bejakar det sprudlande havsvattnet i hans ådror. Jag blir uppriktigt ledsen för Muminmammas skull. Hon gör en yttre resa från omhändertagande kvinna till förbisedd mamma. I berättelsen kan man tolka det som att hon hamnat i ett transcendent medvetande, en sorts sinnesro efter att äntligen få återvända till sin Mumindal. 19 Om så bara för en kort stund. Mamman stod bakom äppelträdet och såg dem laga te. De var lite dimmiga, som om hon hade sett dem röra sig under en vattenyta. Mamman var inte förvånad över vad som hade hänt, hon var äntligen i sin egen trädgård där allting fanns på sin plats och allting växte som det skulle. Ett och annat var lite feltecknad men det gjorde ingenting. Hon satte sig i det höga gräset och lyssnade till göken som gol nånstans bakom floden. 20 Det sägs att inför den kraftfulla naturen vidgas människan som subjekt, hennes fantasi utvecklas och hon blir mer kreativ. 21 Påståenden som skulle kunna tillämpas på Ader, men när det kommer till Muminfamiljen blir det svårare. Det finns en förhoppning hos pappan att allt detta ska ske, men hans begär blir inte tillfredsställt. Till sist infinner det sig en sorts självreflektion hos honom, han och havet kan inte bli vänner så länge han väljer att negligera sin familjs röster. En väsentlig problematik om viljan att följa sin egen längtan och samtidigt reflektera över konsekvenser. Familjen sjunker nästan ner i det stora böljande blå. Räddningen blir upptäckten av en ensam liten fiskare, vars begär underkastat sig den karga naturen. Han berättar historien om fyrvaktaren som längtade bort och tillintetgjordes i det självreflexiva rummet, havet. Lotta Törnroth 2012

1 Westin, Boel, Tove Jansson Ord, bild, liv. (Albert Bonnier förlag, Stockholm, 2007), s. 424. 2 Jansson, Tove, Pappan och Havet (Holger Schildts förlag, Helsingfors, 1965), s. 23. 3 Westin, Tove Jansson Ord, bild, liv, s. 386. 4 Fiennes, Sophie, Over Your Cities Grass Will Grow A film of the work with Anselm Kiefer (Artificial Eye, 2010). 5 I Janssons Pappan och havet talar Muminmamman med Lilla My om den ö som pappan vill att de ska resa till: Där ska vi bo, upprepade mamman. Det är pappas ö. Pappa ska ta hand om oss. Vi ska flytta dit och bo där hela vårt liv och göra allting från början. Jag har alltid trott detdär (SIC!) var en fluglort, sa Lilla My. s. 18. 6 Jansson, Pappan och Havet, s. 25. 7 Johannisson, Karin Det sköna i det vilda En aspekt på naturen som mänsklig resurs ur Paradiset och vildmarken, red. Tore Frängsmyr (Liber förlag, Stockholm, 1984), s. 23. 8 Verwoert, Jan, Bas Jan Ader: In Search for the Miraculous (Afterall Books, London, 2006), s. 49. 9 Fiennes, Over Our Cities Grass Will Grow A film of the work with Anselm Kiefer. 10 Verwoert, Bas Jan Ader: In Search for the Miraculous, s. 17. 11 Sartre Jean- Paul, Being and nothingness: an essay on phenomenological ontology (Routledge, London, 1969), s. xxivvv. 12 Karin Johannisson diskuterar Sigmund Freuds filosofi i boken: Johannisson, Karin, Melankoliska rum Om ångest, leda och sårbarhet. I förfluten tid och nutid. (Albert Bonnier förlag, Stockholm, 2009), s. 61. 13 Ibid, s. 91. 14 Sartre, Jean- Paul, Egots transcendens Skiss till en fenomenologisk läsning (Daidalos, Göteborg, 1991), s. 41. 15 Stridsberg, Sara, ur radioprogrammet Sommar i P1, 2011-07- 21. 16 http://en.wikipedia.org/wiki/wu_daozi, 2012-03- 05. 17 Johannisson, Melankoliska rum Om ångest, leda och sårbarhet. I förfluten tid och nutid, s. 64. 18 Ibid,s. 68. 19 David Lynch talar om Trancendental Meditation vilket sätter en person i ett transcendalt medvetande, http://tm- meditation.se/videor, 2012-03- 21. 20 Jansson, Pappan och Havet, s. 129. 21 Johannisson, Det sköna i det vilda En aspekt på naturen som mänsklig resurs, s. 29.