ALLMÄNT. Utrikesdepartementet. Mänskliga rättigheter i Storbritannien 2006

Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Storbritannien 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget beträffande de mänskliga rättigheterna Storbritannien är en parlamentarisk demokrati med en lång tradition av respekt för de mänskliga rättigheterna. Läget för dessa rättigheter förblir gott i Storbritannien. Dock hävdar både inhemska och internationella MRorganisationer att det på vissa områden finns brister. Följande rapport koncentreras i huvudsak till dessa områden. Efter terroristattackerna i Londons tunnelbana den 7 juli 2005 har avvägningen mellan respekten för mänskliga rättigheter och regeringens skyldighet att skydda sina medborgare hamnat i fokus i Storbritannien. En ny terroristbekämpningslag (Terrorism Act 2006) trädde i kraft den 13 april 2006 och har mött kritik från MR-organisationer. Vid parlamentsbehandlingen av lagen vägrade parlamentet att godta regeringens förslag att ge polisen befogenhet att kvarhålla terroristmisstänkta i 90 dagar utan åtal. Gränsen sattes istället vid 28 dagar. I juni 2006 förklarade en domstol (första instans) att de så kallade kontrollbesluten (control orders), som innebär att terroristmisstänkta kan sättas i husarrest utan rättegång och på obestämd tid, var ogiltiga, eftersom de stod i strid med Europarådets MR-konvention. Den brittiska regeringens återsändande av terroristmisstänkta till deras ursprungsländer på basis av ett par bilaterala avtal, vari mänskliga rättigheter är en viktig del, har kritiserats för att strida mot förbudet att utvisa människor till länder där de kan komma att utsättas för tortyr. Invandring och asyl har debatterats intensivt i Storbritannien under 2006. Regeringen har under senare år genomfört en rad åtstramningar av asyl- och flyktingpolitiken. Under 2005 tog Storbritannien emot 25 700 asylansökningar,

2 vilket innebar en minskning med 24 procent jämfört med 2004. Samtidigt kan noteras att totalt cirka 600 000 personer kommit till Storbritannien från länderna i Centraleuropa, inte minst Polen, efter EU-anslutning 2004. En ny jämlikhetslag (Equality Act 2006) kommer att träda i kraft i oktober 2007. Den nya myndigheten (Commission for Equality and Human Rights) kommer att ta itu med diskriminering vad gäller kön, funktionshinder, sexuell läggning, religion, ålder och mänskliga rättigheter från oktober 2007. Från april 2009 kommer kommissionen även att hantera etnisk diskriminering. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Storbritannien ratificerade år 1951 den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR) och har därefter ratificerat alla de centrala MR-konventionerna: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), samt det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). - Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD). - Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. - Konventionen mot tortyr (CAT) samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr. - Konventionen om barns rättigheter (CRC) samt det tillhörande protokollet om barn i väpnade konflikter. - Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet från 1967. - Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Av de fakultativa protokollen till konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter har det första protokollet om enskild klagorätt inte ratificerats. 1 De två fakultativa protokollen till konventionen om barnets rättigheter 2 undertecknades i september 2000 men endast tilläggsprotokollet om barn i väpnade konflikter har ratificerats (den 24 juni 2003). Tilläggsprotokollet om handel med barn väntas ratificeras före årsskiftet 2006/2007. 1 CCPR/OP1, The First Optional Protocol to the International Covenant on Civil and Political Rights. 2 CRCOP/AC, The Optional Protocol to the Convention on the Rights of the Child on the involvement of children in armed conflict, CRCOP/SC, The Optional Protocol to the Convention on the Rights of the Child on the sale of children, child prostitution and child pornography.

3 Storbritannien har rapporterat till respektive konventionskommitté enligt följande: - ICCPR, december 2003 (nästa rapporttillfälle 2006). - CERD, november 2002 (nästa rapporttillfälle 2006). - CRC, september 1999 (nästa rapporttillfälle 2007). - ICESCR, januari 2001 (nästa rapporttillfälle 2007). - CEDAW, augusti 2003 (nästa rapporttillfälle 2007). - CAT, november 2003 (nästa rapporttillfälle 2008). MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har hittills i år fastslagit att Storbritannien har brutit mot Europarådskonventionen för mänskliga rättigheter i fyra av 16 prövade fall. I tre fall har käranden fått rätt med hänvisning till artikel åtta (rätten till respekt för privat- och familjeliv) och i ett fall med hänvisning till artikel sex (rätten till oberoende prövning). Terroristbekämpningslagstiftningen Efter terroristattackerna den 7 juli 2005 har avvägningen mellan respekten för mänskliga rättigheter och regeringens skyldighet att skydda sina medborgare hamnat i fokus i Storbritannien. Premiärminister Tony Blair har betonat att spelreglerna har förändrats och att den nationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter kan behöva ses över. Parlamentet inledde i oktober 2005 behandlingen av ett regeringsförslag till ny terrorbekämpningslag (Anti Terror Bill). Förslaget stötte på kraftigt motstånd från delar av regeringspartiet och från de två oppositionspartierna. En av de mest kontroversiella punkterna i regeringens ursprungliga lagförslag, var förslaget att ge polisen mandat att kvarhålla terroristmisstänkta i upp till 90 dagar utan åtal. Tidigare var 14 dagar den längsta möjliga tidsperiod en person kunde hållas arresterad utan åtal. Polisen hade ställt krav på en sådan lagändring, eftersom den hävdade att två veckor är för kort tid för att samla in bevis i terroristmål. 90-dagarsregeln uppfattades dock av många parlamentsledamöter som ett hot mot grundläggande fri- och rättigheter och regeringen vann inte gehör för sitt förslag. Vid första läsningen av lagförslaget antog parlamentet en kompromiss, som innebar möjligheten att hålla kvar terroristmisstänkta utan åtal i upp till 28 dagar, men med juridisk prövning av en domare var sjunde dag. Lagförslaget godkändes av överhuset i januari 2006 utan ändringar och antogs därefter slutligt i underhuset. Den nya terroristbekämpningslagen (Terrorism Act 2006) trädde i kraft den 13 april 2006.

4 Lagen är mer omfattande än tidigare lagstiftning och gör bland annat följande handlingar straffbara: - förberedelser till terroristverksamhet (maxstraff livstid), - uppmuntran till och förhärligande av terrorism (maxstraff sju år), - spridning av publikationer som uppmuntrar terrorism (maxstraff sju år), - medverkan i utbildning och träning av terrorister (maxstraff tio år), - tillverkning och innehav av anordning eller material som kan användas i terroristattack (maxstraff livstid), - intrång på alla kärnkraftsanläggningar. De fyra första brotten kan prövas i brittisk domstol även om de utförts utomlands. Lagen ger också polisen utökad rätt att söka igenom fastigheter, hamnar med mera. Föregångaren till ovannämnda terroristbekämpningslag, antiterrorism-, brottsoch säkerhetslagen 2001 (Anti-Terrorism, Crime and Security Act 2001 ATCSA), antogs efter terroristattacken i USA den 11 september 2001. Den innebar bland annat att Storbritannien gjorde avsteg från artikel fem i Europakonventionen och artikel nio i internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och hålla utländska medborgare misstänkta för terrorism häktade på obestämd tid. Häktade, som i sina hemländer riskerade att utsättas för förföljelse, kunde i enlighet med internationella överenskommelser inte utvisas. Med dessa regler kunde personer hållas fängslade under längre tid utan att ha rätt att söka asyl eller att få sina fall prövade i en rättegång. Totalt hölls sjutton utländska medborgare fängslade under antiterrorism-, brotts- och säkerhetslagen. I slutet av 2004 avgjorde den brittiska Högsta domstolen att lagstiftningen från 2001, som tillät kvarhållande av utländska terroristmisstänkta på obestämd tid utan rättegång, stred mot de mänskliga rättigheterna. Lagstiftningen ändrades så att inrikesministern från och med februari 2006 fick rätt att fatta särskilda kontrollbeslut (control orders) som innebär att de terroristmisstänkta i stället sätts i husarrest. I juni 2006 förklarade en domstol (första instans) att de kontrollbeslut som inrikesministern hade fattat mot sex misstänkta var ogiltiga, eftersom de stod i strid med Europakonventionen (artikel fem). Mot bakgrund av att två misstänkta som omfattas av kontrollbeslut rymde i oktober 2006 har debatten återigen tagit fart om huruvida kontrollbesluten fungerar. I september 2006 fanns sammanlagt 15 misstänkta personer (varav sex brittiska medborgare) som omfattas av kontrollbeslut. Parallellt med införandet av kontrollbesluten har ett system som möjliggör utvisning utvecklats. Om möjligt skall regeringen återsända terroristmisstänkta

till deras ursprungsländer. Utvisningen skall verkställas endast under förutsättning att en överenskommelse finns med berörd stat att de utvisades mänskliga rättigheter inte kränks. Storbritannien har ingått sådana avtal med Libyen och Jordanien, och förhandlingar pågår med Libanon och Algeriet. Amnesty International anser att detta strider mot förbudet att utvisa människor till länder där de kan komma att utsättas för tortyr och att Storbritannien härigenom bidrar till att öka risken för brott mot de mänskliga rättigheterna. Amnesty International har i en rapport i februari 2006 kritiserat den brittiska terroristbekämpningslagstiftningen som man menar innehåller bestämmelser som är oförenliga med de mänskliga rättigheterna. Lagen innehåller alltför svepande och vaga bestämmelser, inklusive själva definitionen av terrorism 3, som enligt Amnesty ger utrymme för subjektiva tolkningar och partiskhet i åtalsbeslut. Man kritiserar också att misstänkta terrorister har blivit fängslade och kvarhållna under flera år utan att få reda på varför och därmed inte givits en möjlighet att försvara sig. Många uppges också ha straffats trots att det inte funnits tillräckligt med bevis. Enligt Amnesty International har Storbritannien idag Europas strängaste terroristbekämpningslagstiftning. Amnesty International har kritiserat att fall där irakiska medborgare skjutits till döds av brittiska soldater i Irak, av brittisk domstol inte ansetts falla under Europarådskonventionen för mänskliga rättigheter eller den brittiska lagstiftningen om mänskliga rättigheter (Human Rights Act). Brittisk domstol har 2006 motiverat detta beslut med att händelsen skedde utanför Storbritanniens gränser. Förbudet mot tortyr Storbritannien behandlades för fjärde gången av FN:s tortyrkommitté (CAT) i november 2004. CAT riktade kritik mot att brittiska domstolar i terroristbrottmål kan använda sig av utländskt bevismaterial även om detta kan ha tagits fram med hjälp av tortyr, mot att Storbritannien inte tillämpar tortyrkonventionen i mål som avser brittisk trupp i Irak och Afghanistan, mot att Storbritannien använder icke tidsbestämda straff samt mot att Storbritannien förlitar sig på diplomatiska garantier från mottagarlandet att avvisade asylsökande inte skall torteras. På uppmaning av Amnesty International och tretton andra organisationer tog den brittiska högsta domstolen i oktober 2005 upp en principfråga på området mänskliga rättigheter. Frågan gällde en dom från 2004, som tillät brittiska domstolar att i terroristbrottmål använda sig av utländskt bevismaterial även om detta kan ha tagits fram med hjälp av tortyr. Enligt Amnesty International skulle denna dom, om den bekräftats, ha inneburit att Storbritannien legitimerade tortyr. Högsta domstolen beslutade dock i december 2005 att 5 3 samma definition som användes i 2000 års terroristlagstiftning (Terrorism Act 2000)

brittiska domstolar inte får använda bevismaterial som kan ha tagits fram med hjälp av tortyr. Guantanamo Bay I januari 2005 släpptes de sista fyra brittiska medborgare, som suttit fängslade på Guantanamobasen på Kuba. De brittiska fångarna släpptes efter upprepade protester från den brittiska regeringen och hade vid frisläppandet hållits på basen i tre år utan rättegång. Amnesty International har i oktober 2006 riktat kritik mot Storbritannien för att inte ta emot vissa personer som sitter fängslade på Guantanamobasen och som USA har erbjudit sig att släppa. Det gäller personer som inte är brittiska medborgare men som varit bosatta i Storbritannien och som Storbritannien därför, enligt Amnesty International, borde ta ansvar för. Förflyttning av terrormisstänkta Enligt Europarådets rapport i juni 2006 har flygplatsen Prestwick i norra Storbritannien använts för amerikanska CIA:s förflyttning av terrormisstänkta för förhör i andra stater ( extraordinary rendition ). Amnesty International och människorättsorganisationen Liberty International har kritiserat att Storbritannien tillåtit amerikanska CIA-plan att använda brittiska flygplatser och brittiskt luftrum för att flytta terrormisstänkta. Nordirland Den oberoende övervakningskommissionen för Nordirland 4 konstaterade i sin elfte rapport i september 2006 att framsteg gjorts mot en normalisering av säkerhetsläget. Kommissionen anser att IRA inte längre rekryterar eller tränar medlemmar och numera saknar militära strukturer. Brittiska fängelser Amnesty International kritiserade 2005 Storbritannien för överbeläggning i brittiska fängelser, dåliga förhållanden vid häktning och mycket få åtal mot polis och fängelsepersonal vid dödsfall i häkten. FN:s tortyrkommitté (CAT) har också uppmärksammat brister i det brittiska fängelsesystemet och uppmanat Storbritannien till åtgärder för att minska våldet, dödsfallen och överbeläggningen på landets fängelser. Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr (CPT) kritiserade i en rapport 2003 att Storbritannien godtar att två fångar spärras in i en cell på 6,5 kvadratmeter. Detta motsvarar inte CPT:s kriterier som innebär att celler som är mindre än 8,5 kvadratmeter inte bör användas för mer än en fånge. Antalet personer i fängelse i Storbritannien har nästan dubblerats sedan 1993. I början på oktober 2006 var den officiella maxgränsen på 80 000 personer i 6 4 Independent Monitoring Commission

fängsligt förvar nästan uppnådd, och inrikesminister John Reid tillkännagav att polisceller kommer att användas för förvaring av fångar, liksom att kvinnofängelser kommer att ta emot manliga fångar. 4. Dödsstraff Dödsstraffet för mord avskaffades i England, Wales och Skottland 1965 och i Nordirland 1973. Dödsstraffet för förräderi avskaffades i Storbritannien 1998. 1999 ratificerade Storbritannien tilläggsprotokoll sex till Europakonventionen om mänskliga rättigheter som innebär avskaffande av dödsstraffet i fredstid. Samma år tillträdde Storbritannien det fakultativa protokollet om avskaffande av dödsstraffet som är knutet till FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter 5. Tilläggsprotokoll nr 13 till Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som innebär totalförbud mot dödsstraff även i krigstid, tillträddes av Storbritannien i oktober 2003. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Den kontroversiella lagen om ett nationellt id-kort trädde i kraft den 30 mars 2006 och hade då föregåtts av en intensiv debatt där regeringens ursprungliga förslag genomgick flera större revideringar, innan en överenskommelse slutligen kunde nås i parlamentet. Det nya kortet skall bli obligatoriskt från 16 års ålder och kopplas till en nationell databas. I databasen lagras personlig information såsom namn, adress, kön, födelsedatum, migrationsstatus, fingeravtryck, irismönster och ansiktsfoto (men inte etnicitet, hälsotillstånd, skattebetalning eller religionstillhörighet). Tillgången till informationen i databasen är reglerad, men säkerhetstjänsten, polisen, tull- och skattemyndigheten samt vissa andra myndigheter är behöriga att ta del av materialet. Privatpersoner underrättas inte om vem som har hämtat ut information om dem eller varför detta har skett. De första id-korten väntas kunna utfärdas 2008/2009. Förespråkare av id-kortet hävdar att kortet förenklar jakten på terrorister, brottslingar och illegala invandrare. Kritiker anser att id-kortet medför kraftiga ingrepp i den personliga friheten. Frivilligorganisationen Privacy International har bland annat kritiserat regeringens koppling mellan id-korten och kampen mot terrorismen. Riskerna för missbruk av information i databasen har också tagits upp, liksom svårigheten att säkerställa att databaserna inte står till andra myndigheters förfogande i framtiden. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen 7 5 CCPR/OP2, The Second Optional Protocol to the International Covenant on Civil and Political Rights, on the abolition of the death penalty.

Amnesty International har i sin rapport för 2006 kritiserat Storbritanniens lagstiftning för terroristbekämpning ur rättsäkerhetssynpunkt. Amnesty anser att den brittiska regeringen försökt kringgå sin skyldighet att följa nationell och internationell lagstiftning, inklusive Europarådskonventionen om mänskliga rättigheter (ECHR) och Storbritanniens nationella lagstiftning om mänskliga rättigheter (Human Rights Act 1998), i fall som gällt påstådda övergrepp utförda utomlands av den brittiska krigsmakten. Amnesty anser vidare att regeringen har inskränkt den brittiska domarkårens befogenheter, bland annat genom terroristbekämpningslagstiftningen och vid beslut i asylärenden. Domarnas roll för värnet av rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna har enligt Amnesty äventyrats genom att balansen mellan den verkställande och dömande makten rubbats. Amnesty uttrycker också oro över att premiärminister Tony Blair sagt att om domstolarna inte tar hänsyn till regeringens politik, så kommer regeringen att ändra lagen om de mänskliga rättigheterna (Human Rights Act 1998). Polisens dödsskjutning i juli 2005 av Jean Charles de Menezes, som misstogs för en terrorist, uppmärksammades stort av media och MR-organisationer. Amnesty International har 2006 riktat hård kritik mot Storbritanniens hantering av fallet (förseningar i utredningen, uppskjutna förhör om dödsorsaken med mera). 7. Straffrihet Straffrihet uppges inte förekomma i Storbritannien. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. I Storbritannien råder full yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet. Dessa friheter regleras i lagen om mänskliga rättigheter (Human Rights Act 1998) där Storbritannien inkorporerar Europarådskonventionen om mänskliga rättigheter (ECHR) i sin nationella lagstiftning. En debatt pågår för närvarande i Storbritannien om huruvida religiösa symboler får bäras på arbetsplatser. Stor uppmärksamhet har givits åt två fall: ett där en kvinnlig lärare fått lämna sin tjänst för att hon vägrade att ta av en slöja som dolde ansiktet när hon undervisade, och ett där en kvinna fått lämna sin tjänst vid British Airways för att hon bar ett kristet kors synligt om halsen. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Storbritannien är en parlamentarisk demokrati. Drottning Elizabeth II är statschef. Politisk pluralism med flerpartisystem (i praktiken ett trepartisystem) råder. Det brittiska parlamentet har två kammare, överhuset (House of Lords) och underhuset (House of Commons). Överhuset har cirka 730 ledamöter som inte är folkvalda och utses på livstid 6, men har begränsade maktbefogenheter. 8 6 Regeringen utser dessa ledamöter på förslag av en särskild kommitté.

Ett större förändringsarbete av överhuset pågår och 1999 avskaffades flertalet av de platser som kunde ärvas. Underhuset har 646 ledamöter som är valda att representera var och en av landets 646 valkretsar. Det finns nationella parlament i Skottland, Wales och Nordirland. Premiärministern leder regeringen som består av 112 ministrar och kabinettet som består av 22 ministrar. Allmänna val måste hållas med högst fem års intervall, men premiärministern avgör tidpunkten. Valdeltagandet var 61,4 procent i valet 2005. Kvinnors valdeltagande har ökat sedan förra valet och var 2005 lika stort som männens. Kvinnor är underrepresenterade i överhuset (19 procent), i underhuset (20 procent), i regeringens inre kärna kabinettet (22 procent), i hela regeringen, det vill säga inklusive de så kallade juniorministrarna (29 procent) samt i de nationella parlamenten i Nordirland (17 procent) och Skottland (39 procent). Det nationella parlamentet i Wales består däremot till hälften av kvinnor. I den brittiska gruppen i Europaparlamentet är ungefär en fjärdedel kvinnor efter valet 2004. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Under hösten 2005 var 6,4 miljoner anställda fackligt anslutna, vilket motsvarar 26 procent av alla arbetstagare. 35 procent av alla förvärvsarbetande omfattades av fackliga kollektivavtal. De brittiska fackföreningarna, vars ställning försvagats det senaste kvartsseklet, är som starkast bland statligt anställda. Den offentliga sektorns fackförening, Unison, är Storbritanniens största med cirka 1,3 miljoner medlemmar. Arbetstagarnas gemensamma intressen företräds av paraplyorganisationen Fackförbundens kongress (Trade Union Congress, TUC). Fackförbundens medlemsantal minskar stadigt i Storbritannien och har nästan halverats på tjugo år. Parallellt har paraplyorganisationen TUC:s politiska inflytande minskat. Arbetslösheten uppgick 2005 till 4,6 procent. Storbritannien har ett individuellt undantag från EU:s arbetstidsdirektiv. Det innebär att brittiska arbetstagare har rätt att arbeta mer än de i direktivet angivna 48 timmarna per vecka. Förespråkare för undantaget menar att det ger flexibilitet på arbetsmarknaden och leder till ekonomisk tillväxt. Kritiker, som bland annat TUC, menar att arbetsgivarna utnyttjar undantaget och att graden av frivillighet är begränsad. 9

Storbritannien har ratificerat ILO:s (International Labour Organization) åtta centrala konventioner på området mänskliga rättigheter (om föreningsfrihet och förhandlingsrätt, icke-diskriminering i arbetslivet, förbud mot tvångsarbete och förbud mot barnarbete). 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Storbritannien har ett väl utbyggt hälsovårdssystem (the National Health Service, NHS) som är tillgängligt för alla och erbjuder fri sjukvård. Storbritanniens utgifter för hälsovård som andel av bruttonationalprodukten BNP (8,3 procent) placerar landet på 19:e plats bland 30 OECD-länder (Organisation for Economic Co-operation and Development) år 2004. Hälsosektorn utgör drygt 17 procent av statens totala budget 2006. Regeringen inledde en större reform av NHS år 2000 för att korta väntetiderna och höja kvaliteten i sjukvården. Enligt hälsoministeriet har budgeten för NHS fördubblats sedan 1997, och den beräknas komma att tredubblas fram till 2008. Medellivslängden i Storbritannien var 76,1 år för män och 81,1 år för kvinnor under 2005. 12. Rätten till utbildning Storbritanniens utgifter för utbildning som andel av BNP (6,1 procent) ligger på 17:e plats bland 30 OECD-länder (2003). Utbildningsbudgeten utgör drygt 13 procent av statens totala budget 2006. Den grundläggande utbildningen är obligatorisk (fem till 16 år). Statligt finansierade skolor är kostnadsfria, medan privatskolor tar ut avgifter. Avgifter för skoluniform förekommer. Den särskilda undervisningsavgiften för universitet och högskolor är från och med september 2006 max 3 000 pund per år och student. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Storbritanniens BNP 2005 var 30 300 USD/capita. Under 2005 var köpkraften i Storbritannien 15 procent högre än genomsnittet i EU:s 25 medlemsländer. Den ekonomiska tillväxten under 1990-talet har lett till en minskning av arbetslösheten, vilket haft positiva sociala effekter. Landets fördelningspolitik och sociala välfärdssystem är väl utvecklat, men välståndet är ojämnt fördelat och fattigdom finns fortfarande bland särskilt utsatta grupper. Enligt UNDP (United Nations Development Programme) lever 12,5 procent av brittiska hushåll under fattigdomsstrecket 7. För att motverka alltför stora inkomstskillnader finns en i lag stadgad minimilön 8. 10 7 50 procent av medianen för hushållsinkomster i 28 länder 1990-2000. 8 Från den 1 oktober 2006 är den nationella minimilönen 5.35 pund i timmen för vuxna, 4.45 pund för ungdomar (18-21 år) och 3.30 pund för ungdomar under 18 år.

11 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Även om löneklyftan mellan heltidsarbetande kvinnor och män under senare år har minskat tjänar kvinnor i Storbritannien idag i genomsnitt endast 83 procent av vad män tjänar 9. Flera åtgärder har vidtagits för att förbättra kvinnors situation på arbetsmarknaden. Bland annat höjdes den nationella minimilönen i oktober 2006. Denna höjning kommer framför allt den kvinnliga delen av arbetskraften tillgodo, eftersom kvinnor utgör huvuddelen av de lägst betalda. Barnomsorgen påverkar kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta. Idag går det fyra och ett halvt barn under åtta års ålder på varje registrerad plats inom allmän och privat barnomsorg. Bland kvinnor med barn under fem år arbetar endast 55 procent, medan 76 procent av alla kvinnor utan barn arbetar. Motsatsen gäller för män. Män med barn förvärvsarbetar alltså i högre utsträckning än män utan barn. Föräldraledigheten kommer att förlängas när en ny lag (Work and Families Act) träder i kraft i april 2007. Alla kvinnor ges rätt att ta ut totalt ett års mammaledighet. Den betalda mammaledigheten förlängs från sex till nio månader. Precis som tidigare utgår 90 procent av lönen för de första sex veckorna. Därefter är ersättningen markant lägre 10. Den betalda pappaledigheten blir fortfarande endast två veckor, men pappor ges rätt till sex månaders obetald ledighet. Regeringen föreslog ursprungligen en förlängning av föräldraledigheten med tre månader, som pappan skulle ges rätt att ta ut istället för mamman, men planerna ledde till starka protester från näringslivet. Det omfattande våldet mot kvinnor uppmärksammas allt mer i Storbritannien. En statlig utredning, som lades fram i mars 2005, visar att våld i hemmet är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor mellan 19 och 44 år. Våldet beräknas kosta det brittiska samhället cirka 23 miljarder pund årligen. För att skydda offren instiftades i november 2004 en ny lag om våld i hemmet (Domestic Violence, Crime & Victims Act). Den nya lagen ger framför allt polisen och domstolarna större befogenheter när det gäller att skydda offren samt att gripa och döma gärningsmän. Lagen innehåller också direktiv till en ny brottsofferfond. 9 Den största löneskillnaden finns i London där kvinnor tjänar 75 procent av vad männen tjänar. Minst löneskillnad har Nordirland där kvinnor tjänar 85 procent av vad männen tjänar. 10 Från den 1 april 2007 uppgår ersättningen de första sex veckorna till 90 procent av den genomsnittliga veckolönen utan någon övre gräns och för de återstående 33 veckorna till antingen ett standardbelopp på 108,85 pund per vecka eller 90 procent av den genomsnittliga veckolönen (det lägsta beloppet utbetalas).

Kvinnlig könsstympning förbjöds 1985 i Storbritannien. I mars 2004 trädde en lag om kvinnlig könsstympning i kraft, vilken förlängde fängelsestraffet från fem till 14 år och innebar att straff kan utdömas även om brottet utförts utomlands. Föräldrar som sänder sina döttrar utomlands för att omskäras, kan alltså ges 14 års fängelse. I Storbritannien uppskattas det finnas cirka 75 000 kvinnor som har genomgått kvinnlig könsstympning. Kvinnorättsgruppen Forward 11 uppskattar 2006 att cirka 25 000 flickor boende i Storbritannien riskerar att drabbas. Storbritannien är ett betydande destinationsland för offer för människohandel, främst kvinnor från Östeuropa, Balkanländerna och Asien, särskilt Kina och Thailand. Det brittiska inrikesministeriet konstaterar i en rapport 12 2006 att man dock inte vet mycket om omfattningen av människohandel i Storbritannien. En grupp ministrar tillsattes 2006 med uppdrag att ta fram en åtgärdsplan för bekämpning av människohandel. Sedan lagen om sexbrott (Sexual Offences Act) trädde i kraft 2004 har ett fåtal personer dömts för människohandel (14 år maxstraff). Utskottet för mänskliga rättigheter i det brittiska parlamentet 13 har i oktober 2006 uppmanat regeringen att vidta omedelbara åtgärder vad gäller handel med kvinnor och barn. Amnesty International har kritiserat att Storbritannien inte har skrivit under Europarådskonventionen om människohandel. 15. Barnets rättigheter I den senaste rapporten från FN-kommittén för barnets rättigheter, vilken publicerades i oktober 2002, fastslogs att Storbritannien i många avseenden inte har uppfyllt de skyldigheter som landet ålades när det ratificerade barnkonventionen 1991. Regeringen har, sedan rapporten presenterades, vidtagit åtgärder för att förbättra situationen för barn i Storbritannien. I november 2004 kom bland annat en ny barnlagstiftning (Children Act). I juli 2006 antogs en barnomsorgslag (Childcare Act) som skall ge ett större utbud av barnomsorg. I enlighet med den nya lagen utsågs en barnkommissionär i England. Kritik har dock riktats mot att barnkommissionärens befogenheter är begränsade i jämförelse med övriga Europa. Regeringens uppföljning av rapporten från FN-kommittén för barnets rättigheter granskas varje år av Alliansen för barns rättigheter (Children's Rights Alliance). Alliansen är en koalition av ett stort antal MR- och välgörenhetsorganisationer. I en rapport från november 2005 konstaterar Alliansen, att regeringen hittills bara vidtagit framgångsrika åtgärder på 33 (17 under 2004, 16 under 2005) av de 78 rekommenderade områdena. 12 11 The Foundation for Women's Health Research and Development 12 Tackling Human Trafficking Consultation on Proposals for a UK Action Plan 13 The Joint Committee on Human Rights

13 Storbritannien är ett av de demokratiska länder, som ger flest barn fängelsestraff. 2004 hölls 6 000 barn fängslade. Under perioden 1990-2004 avled 27 barn under sin tid i förvar. FN-kommittén för barnets rättigheter tog i sin rapport från 2002 upp att barn vid låg ålder förutsätts kunna ta ansvar för sina handlingar. I Skottland går denna gräns vid åtta års ålder, medan den i resten av Storbritannien är satt vid tio år. Vidare uttrycker kommittén oro över att minderåriga inte avtjänar sina straff i särskilda ungdomsinstitutioner, och över att möjligheterna till rehabilitering är dåliga. Självmordsfrekvensen bland dessa ungdomar är högre än bland övriga ungdomar, och mobbning förekommer oftare på dessa institutioner än i samhället i övrigt. Alliansen för barns rättigheter har också framfört kritik mot att många barn stämplas som problembarn enbart på grund av skolkning och asocialt beteende, utan att försök görs att lösa de problem som ligger till grund för deras beteende. I Storbritannien kan personer som uppvisar ett asocialt beteende bli föremål för domstolsbeslut (antisocial behaviour order, ASBO). Ett sådant beslut kan exempelvis innebära förbud mot att röra sig i ett visst område eller att delta i vissa aktiviteter. Av dem som ålagts ett sådant beslut sedan införandet 1999 var 43 procent barn mellan tio och sjutton år. Motsvarande siffra för år 2005 var 39 procent. Under 2004 sattes 81 barn i förvar på grund av asocialt beteende. Alliansen för barns rättigheter konstaterar att 3,5 miljoner barn fortfarande lever i fattigdom i Storbritannien 2005. FN-kommittén för barnets rättigheter uttryckte redan 2002 djup oro över detta, då fattigdomen kan hindra barnen från att åtnjuta de rättigheter som barnkonventionen föreskriver. Regeringen beslutade 1999 att minska barnfattigdomen med en fjärdedel till 2004, halvera den till 2010 och utrota den till 2020. Åtgärderna fokuserar på en skatte- och bidragsreform, höjd minimilön, ökad sysselsättning för ensamstående föräldrar och utbyggd barnomsorg. Enligt en rapport i mars 2006 hade dock delmålet att minska barnfattigdomen från 4,1 till 3,1 miljoner barn inte uppnåtts 2004. Antalet barn som lever i fattigdom har minskats med 700 000 under perioden 1999-2005. Rädda Barnen uppmärksammade under 2005 framför allt flyktingbarnens situation i Storbritannien. I rapporten Ingen plats för barn (No Place for a Child) riktas kritik mot att omkring 2 000 barn blir inlåsta på flyktingförläggningar varje år i väntan på beslut i sina asylärenden. I hälften av de 32 fall som Rädda Barnen granskat hölls barnet kvar i över en månad, medan några fick stanna så länge som 268 dagar. Rädda Barnen varnar för att frihetsberövandet leder till fysisk och psykisk ohälsa, såsom depressioner, sömnlöshet och i värsta

fall självmordstendenser. Myndigheterna gör enligt organisationen inte nog för att i varje enskilt fall undersöka om det finns alternativ till förvar. I rapporten från FN-kommittén, liksom i den uppföljande rapporten från Alliansen för barns rättigheter, kritiseras Storbritanniens regler vad gäller aga. Alliansen anser att Storbritannien bryter mot FN:s barnkonvention. Att använda aga i skolan är sedan 2003 förbjudet i hela Storbritannien. Nordirland var sist med att låta förbudet omfatta även privata och religiösa skolor. Fysisk bestraffning förkommer däremot fortfarande i hemmen. Frågan om våld mot barn har aktualiserats, då lagändringar genomfördes både under våren 2003 och sommaren 2004. De röster som höjdes för ett totalförbud fick dock inget gehör och i stället antogs ett kompromissförslag. I praktiken innebär det att föräldrar fortfarande har rätten att aga sina barn, förutsatt att agan inte leder till blåmärken, rodnader eller mental skada. Skälet till att regeringen inte helt vill förbjuda aga uppges vara att den inte önskar kriminalisera föräldrarna. Enligt den nya lagstiftningen kan föräldrarna i begränsad utsträckning åberopa att det rör sig om en mild tillrättavisning (reasonable chastisement) i syfte att undvika misshandelsåtal. 2002 gjordes ett försök i Skottland att lägga fram ett förslag om förbud mot alla former av våld och aga av barn, men förslaget röstades ner. I oktober 2003 kom istället en modifiering av lagen. Det är nu förbjudet att använda redskap vid våld mot barn. Slag mot huvudet är likaledes förbjudet. Lagen betonar också att slag/dask (smacking) inte bör förekomma. Barnrättsorganisationer 14 har beklagat Skottlands beslut att inte förbjuda allt våld mot barn. Alliansen för barns rättigheter kritiserar Storbritanniens regler vad gäller aga i en rapport i juli 2006 och uppmanar landet att snabbt införa lagar som ger barn samma skydd mot misshandel som vuxna. I det brittiska parlamentet har 170 ledamöter hösten 2006 skrivit under en motion med samma innehåll. I Storbritannien är nedre gränsen för värvning till krigsmakten 16 år. Ungefär tretton procent av dem som rekryterades till armén 2001/02 var minderåriga, det vill säga barn under 18 år. I en krigsmakt på över 200 000 man var år 2002 ungefär 3,4 procent minderåriga. Detta är något som inte bara kritiseras av FNkommittén för barns rättigheter utan regelbundet påpekas av Amnesty International och organisationer som verkar för barns rättigheter. Dessa instanser kritiserade också kraftigt den brittiska regeringen för de undantag den gjorde i samband med ratificeringen i juni 2003 av det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter. Enligt dessa berörda organisationer är de 14 14 1989 skapades Children Are Unbeatable! Alliance med stöd av cirka 350 organisationer i syftet att arbeta för ett förbud mot allt våld mot barn i Storbritannien.

brittiska reservationerna oförenliga med konventionens ändamål och syfte (att förhindra barns deltagande i krig). Enligt en barnrättsorganisation är Storbritannien det enda europeiska land som tillåter minderåriga i armén. 15 UNICEF (The United Nations Children s Fund) har i en rapport 2006 15 kritiserat regeringen för att inte göra tillräckligt för att hindra människohandel med barn i Storbritannien. Under perioden 1999-2003 har 250 barn räddats från människohandel i Storbritannien, men UNICEF menar att detta bara är toppen av isberget (se även avsnitt 14). 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Inte minst på grund av sin historia och relationen till de gamla kolonierna samt till följd av sin språkliga och ekonomiska attraktionskraft på andra länder och kulturer, har Storbritannien en lång erfarenhet av invandring och integrationsfrågor. I vissa avseenden kan Storbritannien sägas ha kommit längre med att integrera dessa grupper än flertalet europeiska länder. Minoriteterna finns representerade på alla olika nivåer i samhället och är synliga i såväl media som det politiska livet. Senare tiders stora invandring från länder utanför samväldet har dock ställt Storbritannien inför nya utmaningar. Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (European Commission against Racism and Intolerance) uttrycker i sin senaste rapport från december 2004 oro över inslagen av rasism och främlingsfientlighet i den brittiska politiska debatten. Asylsökande och flyktingar är särskilt drabbade av de främlingsfientliga tendenserna. Kommissionen påpekar att den hårda tonen i debatten om asylpolitiken motverkar regeringens ansträngningar att förbättra relationerna mellan olika befolkningsgrupper och förebygga diskriminering. Lagen mot etnisk diskriminering (The Race Relations Act) antogs 1976 och förbjuder etnisk diskriminering på arbetsmarknaden, inom utbildningsväsendet, bostadssektorn och tjänstesektorn. Genom ändringar av denna lag (The Race Relations (Amendment) Act 2000) förbjöds etnisk diskriminering vid utövandet av många offentliga uppdrag, inklusive polisarbete. Lagen förstärktes ytterligare 2003 (The Race Relations Act (Amendments) Regulations). Detta var bland annat ett led i genomförandet av EU-direktivet om likabehandling av personer oavsett ras eller etniskt ursprung. Regeringen har även satt upp mål för att öka antalet företrädare för minoritetsgrupper inom bland annat inrikesministeriet (som även handhar migrationsärenden), polisen och fängelseväsendet. Inom en tioårsperiod är avsikten att dessa yrkeskårer skall ha ett lika stort inslag av minoritetsgrupperna som samhället i övrigt. Målet är vidare att personer tillhörande minoriteterna 15 en gemensam rapport av UNICEF och Terre des Hommes

2009 skall utgöra sju procent av personalen inom polisen och fängelseväsendet. Under 2006 var det 3,7 procent av poliserna i England och Wales som kom från minoritetsgrupper. Även om etnisk diskriminering enligt lag är förbjuden, har det uppmärksammats från flera håll att den sociala och ekonomiska standarden för personer tillhörande minoritetsgrupper är sämre än för den övriga befolkningen. Enligt FN-kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter lever personer tillhörande dessa grupper oftare i fattigdom. Arbetslösheten är också högre bland personer tillhörande minoriteter. Barn tillhörande dessa grupper har överlag sämre skolresultat och avbryter oftare sin skolgång i förtid än deras brittiska jämnåriga. Chefen för Kommissionen för etnisk jämlikhet, Trevor Phillips, varnade hösten 2005 för att Storbritannien håller på att utvecklas till ett segregerat samhälle 16. Undersökningar utförda av Kommissionen för etnisk jämlikhet visar att olika befolkningsgrupper i allt högre grad bor åtskilda, går i skilda skolor och umgås främst med individer ur den egna gruppen. Trevor Phillips visade också att de här tendenserna är tydligast bland ungdomar, vilket tyder på att segregationen tilltar snarare än avtar. Kritik har dock riktats mot Trevor Phillips uttalanden av dem som anser att klyftorna i det brittiska samhället hänger ihop med klass snarare än etniskt ursprung. Spänningarna mellan olika etniska grupper har de senaste åren lett till flera konflikter. I oktober 2005 utbröt rasoroligheter i Birmingham, när afrokaribiska och asiatiska grupper drabbade samman. Bombdåden i Londons tunnelbana sommaren 2005 liksom de av allt att döma planerade attackerna mot flygtrafiken över Atlanten sommaren 2006 har skapat farhågor för nya terrorattentat. I debatten har Storbritanniens muslimska befolkning, som uppgår till mellan 1,5 och två miljoner, hamnat i blickfånget. Övergrepp har i undantagsfall förekommit. Samtidigt måste konstateras att tolerans kännetecknar den brittiska reaktionen på händelserna 2005 och 2006. Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans hävdar dock att den muslimska befolkningen drabbas oproportionerligt hårt av de befogenheter, som de nya terroristbekämpningslagarna ger brittiska myndigheter. En grupp som är särskilt utsatt för diskriminering är den romska befolkningen. Det bor uppskattningsvis 300 000 romer i Storbritannien, varav ungefär 200 000 är bofasta. Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans är bekymrad över romernas situation, bland annat vad gäller tillgång till offentliga platser, utbildning, arbete och sjukvård. 16 16 Trevor Phillips tal vid Manchester Council for Community Relations den 22 september 2005.

17 Sedan EU-utvidgningen 2004 har cirka 600 000 personer kommit till Storbritannien från Öst- och Centraleuropa. Under 2005 hade Storbritannien den största årliga befolkningsökningen sedan 1962. Befolkningen ökade med 375 000 under perioden juni 2004 - juni 2005, och en stor andel invandrare kommer från de tio länder som blev medlemsländer i EU 2004. Krav har rests på en reglerad invandring. Regeringen beslutade i september 2006 att införa övergångsregler för arbetskraftsinvandring från Bulgarien och Rumänien vid dessa länders EU-inträde den 1 januari 2007. För att främja den kulturella mångfalden och öka medvetenheten om olika folkgrupper i landet, men även för att bidra till kunskaperna om det brittiska kulturella, sociala och politiska arvet, har det nya ämnet medborgarskap (citizenship) gjorts obligatoriskt för alla skolelever i åldrarna 11 till 16 år. Religionskunskap existerar redan som undervisningsämne, men föräldrarna har fortfarande rätt att välja att låta sina barn stå utanför denna undervisning. En ny jämlikhetslag (Equality Act 2006) antogs 2006 och kommer att träda i kraft i oktober 2007. Lagen innebär att Kommissionen för etnisk jämlikhet (Commission for Racial Equality), Kommissionen för lika möjligheter (Equal Opporunities Commission) och Kommissionen för funktionshindrades rättigheter (Disability Rights Commission) kommer att slås ihop till en enda myndighet (Commission for Equality and Human Rights). Kommissionen för jämlikhet och mänskliga rättigheter skall främja jämlikhet och ta itu med diskriminering vad gäller kön, funktionshinder, sexuell läggning, religion, ålder och mänskliga rättigheter. Från april 2009 kommer kommissionen även att hantera etnisk diskriminering. Myndigheten skall säkerställa att individer stöttas genom att lagar om jämlikhet efterlevs, och den skall även utfärda råd till regeringen inför antagande av ny lagstiftning. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Den 5 december 2005 trädde den omdebatterade partnerskapslagen (Civil Partnership Act) i kraft. Partnerskapslagen ger homosexuella par möjlighet att få sina relationer officiellt erkända och ger homosexuella flera rättigheter och skyldigheter, bland annat vad gäller arv och pensioner. Ny adoptionslagstiftning (Adoption and Children Act 2002), har också gjort det möjligt för homosexuella par att adoptera barn tillsammans. Från april 2003 är det möjligt för en homosexuell partner till biologisk förälder att få betald mamma- eller pappaledighet under två veckor och att begära flexibla arbetstider, förutsatt att den biologiska föräldern är ansvarig för barnets uppfostran.

I december 2003 trädde en ny antidiskrimineringslag i kraft, som för första gången skyddar personer mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller religiös tillhörighet vid anställning i Storbritannien. Transpersoners rättigheter skyddas också genom könstillhörighetslagen (Gender Recognition Act 2004). I januari 2001 satte Storbritannien minimiåldern för en tillåten sexuell relation mellan homosexuella till 16 år, det vill säga samma ålder som för heterosexuella. Förbudet mot homosexuella i den brittiska armén hävdes år 2000. Den 17 november 2003 hävdes den omstridda artikel 28 i lagen om lokalt styre (Local Government Act) från 1988, vilken gjorde det olagligt för lokala myndigheter att aktivt stödja homosexualitet. 18. Flyktingars rättigheter Invandring och asyl var ett av de viktigaste ämnena inför valet 2005. Både Labour och de konservativa gav löften om skärpt lagstiftning. De konservativa företrädde den mest restriktiva linjen och föreslog bland annat att Storbritannien skulle säga upp FN:s flyktingkonvention och sätta asylsökande i läger utanför landets gränser. Det konservativa partiet har dock det senaste året under sin nye ledare David Cameron i praktiken frångått detta synsätt. Labour drev i förra årets valrörelse en linje, som framför allt tog sikte på att anpassa invandringsströmmarna till Storbritanniens behov på arbetsmarknaden. Regeringen har sedermera presenterat en ny femårsstrategi för hur migrationspolitiken skall utformas framöver. I den ingår ett nytt poängsystem, som skall maximera de ekonomiska fördelarna för Storbritannien av arbetskraftsinvandringen. Huvudsyftet är att prioritera invandrare, som kan fylla luckor på den brittiska arbetsmarknaden. Det handlar framför allt om kvalificerad arbetskraft såsom läkare, ingenjörer och sjuksköterskor. Efter en toppnotering på cirka 85 000 asylansökningar 2002 utfäste sig premiärminister Tony Blair att halvera antalet asylsökande. Löftet infriades redan i november 2003. Under 2005 tog Storbritannien emot 25 700 asylansökningar vilket innebar en minskning med 24 procent jämfört med föregående år 17. Bakgrunden till den dramatiska minskningen av antalet asylansökningar är regeringens åtstramningar av asyl- och flyktingpolitiken. Åtstramningarna har inneburit sanktioner mot asylsökande som förstört sina resedokument, snabb direkt avvisning av dem som anses komma från säkert tredje land, slopat stöd till familjer som vägrar återvända, begränsning av möjligheterna att överklaga 18 17 2004 kom 34 000 ansökningar, vilket innebar en minskning på 33 procent jämfört med 2003.

19 avslagna ansökningar samt åtgärder mot bedrägliga eller okvalificerade immigrationsrådgivare och jurister. Listan över länder från vilka asylansökningar förutsätts vara uppenbart ogrundade utökades också 2003 från att omfatta de tio EUanslutningsländerna till att omfatta även Albanien, Bulgarien, Jamaica, Makedonien, Moldavien, Rumänien, Serbien och Montenegro, Brasilien, Equador, Bolivia, Sydafrika, Ukraina, Sri Lanka och Bangladesh. 2005 hamnade även Indien på listan över så kallade "säkra länder". Amnesty International har uttalat sig kritiskt mot de nya reglerna och menar att de gör det nästan omöjligt för asylsökande att lagligt komma in i Storbritannien. Regeringen lägger nu än större vikt vid återvändande eller återförande av asylsökande vars ansökningar har avslagits. Då antalet avvisningar under många år understigit antalet nya asylansökningar, ökar hela tiden antalet så kallade olagliga invandrare. I syfte att komma till rätta med detta har regeringen uttalat som målsättning att antalet avvisningar skall överstiga antalet nya, avslagna asylansökningar. Från brittisk sida poängterar man också att asylansökningsprocessen nu går snabbare och att beslut om asyl fattas inom två månader mot tidigare tjugotvå månader. Totalt resulterade åtta procent av asylansökningarna 2005 i beviljad asyl och tolv procent i fortsatt vistelse i Storbritannien av humanitära eller andra skäl 18. Tolv procent av alla som fått sina ansökningar avslagna beviljades rätt att överklaga. 19. Funktionshindrades rättigheter Lagen mot diskriminering av funktionshindrade (Disability Discrimination Act 1995) ger funktionshindrade personer nya rättigheter vid anställning, vid utnyttjande av varor och tjänster samt vid köp eller hyra av mark eller bostad. Lagen har kritiserats för att vara otillräcklig och betydligt svagare än lagar som förbjuder diskriminering på grund av kön eller etniskt ursprung. Kritik har också framförts mot lagens definition av funktionshinder. Under 2003 genomfördes ändringar i lagen. Ett tidigare undantag för företag med tjugo anställda eller färre upphävdes. Numera gäller för alla arbetsgivare att det är olagligt att diskriminera mot funktionshindrade genom att behandla den anställde, eller jobbsökande, mindre välvilligt än andra, eller genom att inte genomföra rimliga anpassningar av exempelvis framkomlighet. Från 2005 täcker lagen sådana områden som handikappanpassningar av hyreshus samt av större privata klubbar och lokala myndigheter. Begreppet 18 "Exceptional leave to remain"," humanitarian protection" eller "discretionary leave".

funktionshindrad utvidgas vidare till att även omfatta personer med exempelvis MS (Multipel skleros) och cancer. Den nationella kommissionen för funktionshindrades rättigheter 19 konstaterar dock i sin rapport för 2005, att funktionshindrade fortfarande diskrimineras i samhället. Arbetslösheten är exempelvis dubbelt så hög bland funktionshindrade som bland den övriga befolkningen. Funktionshindrade har dessutom lägre inkomster och saknar i många fall tillgång till eget boende. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationer arbete för mänskliga rättigheter Oberoende MR-organisationer, exempelvis Amnesty International och Liberty International, utsätts inte för några som helst restriktioner och uttrycker sig öppet och kritiskt mot regeringen när de finner att det finns ett behov. 20 19 ersätts av en ny myndighet från och med oktober 2007, se avsnitt 16