Core Curriculum. Neurologi. Institutionen för Klinisk Neurovetenskap Umeå Universitet

Transkript

1 Core Curriculum Neurologi Institutionen för Klinisk Neurovetenskap Umeå Universitet 1

2 2 Institutionen för Klin Umeå Un

3 Omslaget. Patient med subaraknoidal blödning pga tre högersidiga aneurysm i carotissifonen vilka åtgärdats med coiling. Core Curriculum Neurologi 1998 Institutionen för Klinisk Neurovetenskap Umeå Universitet 3

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Övergripande målsättning 5 Preciserade delmål 7 Neurologisk symtomlära 8 Neurologisk undersökning 9 Cerebrovaskulära sjukdomar och TIA 10 Huvudvärk 11 Epilepsi 12 Skalltrauma 13 Coma, inklämning och total hjärninfarkt 14 Rörelsestörningar 15 Demyeliniserande sjukdomar 16 Hjärntumörer 17 Delirium och demens 18 Ryggmärgens sjukdomar 19 Neuromuskulära sjukdomar 20 Yrsel 21 Sömn och sömnrubbningar 22 Perifera nervskador 23 Likvorundersökningar 24 Neurofysiologi 25 Neuroradiologi 26 4

5 ÖVERGRIPANDE MÅLSÄTTNING Kursen i neurologi ska ge en god kännnedom om de vanligaste neurologiska och neurokirurgiska sjukdomarna. Efter genomförd kurs ska den studerande självständigt kunna handlägga dessa patientkategorier på en nivå motsvarande AT-läkarens. Målsättningen omfattar också kunskap om undersökningsmetoder inom neuroradiologi och neurofysiologi. Grundläggande neuroanatomiska kunskaper är en förutsättning för att topiskt diagnostisera en skada inom nervssystemet och för att förstå olika neurologiska symtom och sjukdomar. Därför är återkoppling av kunskap som inhämtats tidigare under grundutbildningen viktig. En utförlig anamnes är en hörnsten i neurologisk diagnostik och nödvändig för att kunna genomföra ett riktat neurologiskt status, från vilket hypoteser om skadenivå och möjliga diagnoser byggs, och beslut om fortsatta utredningens utformning och behandling fattas. Praktisk träning i detta neurologiska arbetssätt är en mycket väsentlig komponent i kursen i neurologi. Den kliniska undersökningen kompletteras av olika neuroradiologiska och neurofysiologiska undersökningsmetoder. Tvärtemot missuppfattningen att neurologiska sjukdomar är obotbara finns numera behandlingar vid många neurologiska och neurokirurgiska sjukdomar som t ex epilepsi, rörelsestörningar, migrän, MS, akut stroke och vissa neurodegenerativa sjukdomar. Kursen i neurologi får därför en ökad tonvikt riktad mot terapi. Kursen ska ge de studerande kännedom om det neurologiska och neurokirugiska sjukdomspanoramat på olika vårdsnivåer samt kunskaper om när remittering till specialist eller specialundersökningar är motiverade. För många neurologiskt sjuka svarar primärvården för den första sjukdomskontakten. Distriktsläkaren 5

6 6 handlägger självständigt många vanliga neurologiska symtom och sköter uppföljning av vissa patienter som bedömts eller vårdats av neurospecialist. Vid internmedicinska kliniker på sjukhus utan egen neurologklinik har en betydande del (20-25 %) av patienterna neurologiska sjukdomar. Neurologiska frågeställningar är också vanliga inom rehabiliteringsmedicin, geriatrik och psykiatri. På medicin- och kirurgkliniker handläggs många patienter med akuta neurologiska symtom. En viktig kunskap är därför att adekvat kunna handlägga akuta neurologiska och neurokirurgiska sjukdomstillstånd och avgöra vilka som ska remitteras till regionsjukhus.

7 PRECISERADE DELMÅL Syftet med att precisera delmål är att stimulera studenten till egenstudier och att fungera som riktmärke för eget kunskapsinhämtande och sortering av information utifrån betydelse. Nivåerna kunskap, känna till och ha hört talas om/läst ger grova riktlinjer om de viktigaste momenten inom respektive delområde för en läkare på AT-nivå. Följande huvudrubriker har använts för att tydliggöra respektive sjukdom/symtom: Patofysiologi. Att ha kännedom om sjukdomens orsaker och dess sjukdomsutveckling. Klinik. Att veta vilka symtom eller kliniska diagnoskriterier som kännetecknar en sjukdom. I förekommande fall, t ex epilepsi eller neurovaskulära sjukdomar, innefattas också indelning och klassificering av sjukdomen/symtomet. Handläggning. Rubriken innefattar allt från farmakologisk och kirurgisk terapi till omvårdnads- och rehabiliteringsmässig behandling. Även goda råd för beslut om inläggning, transporter osv innefattas. Utredning. Att veta hur ett symtom eller sjukdom utreds. Rubriken innefattar allt från anamnes och status till laboratorieprover, neurofysiologisk och neuroradiologisk diagnostik. Differentialdiagnoser. Att utifrån patientens symtom känna till vilka sjukdomar som ger liknande sjukdomsbild och veta hur man skiljer dem åt. Psykosocialt omhändertagande. Att kunna uppfatta, beskriva och värdera psykologiska fenomen kring olika sjukdomar och etisk problematik/ställningstagande kring dessa. 7

8 NEUROLOGISK SYMTOMLÄRA 1.1 Störningar av motoriska system. Anatomi. Symtom och statusfynd i relation till lesionens anatomiska lokalisation. Orsaker. 1.2 Störningar av sensoriska system. Anatomi. Symtom och statusfynd i relation till lesionens anatomiska lokalisation. Orsaker. 1.3 Störningar av högre kortikala funktioner. Anatomi. Symtom och statusfynd i relation till lesionens anatomiska lokalisation. Orsaker. Minimental skala. Indikationer för neuropsykologisk undersökning. 1.4 Störningar av kranialnervsfunktioner. Anatomi. Symtom och statusfynd i relation till lesionens anatomiska lokalisation. Orsaker. 2.1 Störningar av autonoma system. Anatomi. Symtom och statusfynd. Orsaker. 8

9 NEUROLOGISK UNDERSÖKNING 1.1 Anamnes. Kunna etablera god patientkontakt och ge adekvat sjukdomsbeskrivning i journaltext. 1.2 Nervstatus. Att praktiskt utföra nervstatus och tolka olika statusfynd. 1.3 Topisk diagnostik. Att utifrån anamnes och status kunna föra ett resonemang kring olika skadenivåer och ange differentialdiagnostiska alternativ. 9

10 CEREBROVASKULÄRA SJUKDOMAR OCH TIA 1.1 Hjärninfarkt, TIA och intrakraniella hematom. Klinik och utredning. Handläggning i såväl akut- som rehabiliteringsfas. Insätta och styra antikoagulantiabehandling. 1.2 Subaraknoidalblödning. Klinik och utredning. Handläggning vid transport till neurointensivvårdsavdelning vid regionsjukhus. 2.1 Stroke och TIA*. Strokeenheter. Principer för omvårdnad och rehabilitering. Psykosocialt omhändertagande. Differentialdiagnoser. Prognos. Epidemiologi och riskfaktorer. 2.2 Sinustrombos. Klinik och utredning. 2.3 Transkraniell doppler. Indikationer 2.4 Ultraljud halskärl. Indikationer. Kunna skriva adekvat remiss. 3.1 Subaraknoidalblödning. Handläggning avseende neurokirurgi, interventionell radiologi och sekundära komplikationer. 3.2 Intracerebrala hematom. Kirurgisk handläggning. 3.3 Stroke och TIA. Patofysiologi. Aktuella utvecklingslinjer avseende akutbehandling. Ovanliga strokeorsaker (t ex kärlmissbildning, dissektion, migrän, hematologiska och kardiella). 3.4 Transkraniell doppler. Deltaga i patientundersökning. 3.5 Ultraljud halskärl. Deltaga i patientundersökning. 10

11 HUVUDVÄRK 1.1 Vanliga huvudvärksorsaker (t ex migrän, spänningshuvudvärk, postcommotionellt syndrom). Klinik, utredning, differentialdiagnoser och handläggning. 1.2 Åskknallshuvudvärk, symtomatisk huvudvärk, ansträngningsutlöst huvudvärk. Differentialdiagnoser och utredning. 1.3 Kronisk huvudvärk. Differentialdiagnoser och utredning. 2.1 Läkemedelsutlöst huvudvärk, postlumbal huvudvärk. Klinik, utredning och handläggning. 2.2 Hortons huvudvärk, trigeminusneuralgi, temporalisarterit. Klinik, utredning, differentialdiagnoser och handläggning. 2.3 Avgiftning. Klinik och handläggning. 3.1 Vanliga huvudvärksorsaker (se ovan). Epidemiologi och patofysiologi. 11

12 EPILEPSI 1.1 Epileptiska anfallsformer. Indelning och klassificering, klinik, differentialdiagnoser, utredning, handläggning. 1.2 Status epilepticus. Indelning, klinik, handläggning. 2.1 Epileptiska syndrom. Indelning och klassificering, klinik. 2.2 Epilepsikirurgi. Indikationer för utredning. 2.3 Epilepsi. Graviditet. Körkort. Etiologi. Psykosocialt omhändertagande. Lagar och förordningar. Epidemiologi, anfallsutlösande faktorer och prognos. 2.4 Transitorisk global amnesi. Klinik och utredning. 2.5 Antiepileptika. Monitorering. 3.1 Epilepsi. Patofysiologi, 3.2 Epilepsikirurgi. Neurokirurgiska behandlingsmöjligheter. 12

13 SKALLTRAUMA 1.1 Commotio. Klinik, utredning och handläggning. 1.2 Cerebral kontusion/hjärnödem. Klinik, utredning och handläggning. 1.3 Traumatiska blödningar. Klinik, indelning och klassificering, utredning. Handläggning vid transport till neurointensivvårdsavdelning vid regionsjukhus. 2.1 Trauma. Rehabilitering och psykosocialt omhändertagande. 3.1 Traumatiska blödningar. Handläggning vid neurokirurgisk klinik. 3.2 Ökat intrakraniellt tryck. Handläggning vid neurointensivvårdsavdelning. 13

14 COMA, INKLÄMNING OCH TOTAL HJÄRN INFARKT 1.1 Nervstatus på medvetandesänkt patient. RLS-85. Att praktiskt utföra nervstatus och tolka olika statusfynd. 1.2 Strukturellt coma. differentialdiagnoser, utredning och handläggning. 1.3 Inklämning. Indelning och klassificering. Klinik. Handläggning vid transport till neurointensivvårdsavdelning vid regionsjukhus. 1.4 Total hjärninfarkt (hjärndöd). Differentialdiagnoser, definition, utredning, lagar och förordningar. 2.1 Total hjärninfarkt (hjärndöd). Etik. 3.1 Coma. Patofysiologi och prognos. Glasgow coma scale. 3.2 Inklämning. Behandlingsmöjligheter på neurointensivvårdsavdelning och neurokirurgisk klinik. 14

15 RÖRELSESTÖRNINGAR 1.1 Idiopatisk Parkinsons sjukdom. Klinik, differentialdiagnoser, utredning och handläggning i tidig fas. 1.2 Tremor. Differentialdiagnoser, utredning och initial medicinsk handläggning. 2.1 Idiopatisk Parkinsons sjukdom. Handläggning i senfas/ komplikationsfas. Psykosocialt omhändertagande och parkinsonteam. 2.2 Huntingtons sjukdom. Klinik, utredning och handläggning. Genetik. 2.3 Dystoni. Differentialdiagnoser, klinik, utredning, handläggning. 3.1 Idiopatisk Parkinsons sjukdom. Neurokirurgisk handläggning. 3.2 Tremor. Medicinsk och neurokirurgisk handläggning. 3.3 Rörelsestörningar. Patofysiologi 3.4 Ovanliga former av rörelsestörning (t ex multisystematrofi, Wilsons sjukdom, progressiv supranukleär paralys, spinocerebellära ataxier. Klinik, utredning och handläggning. 15

16 DEMYELINISERANDE SJUKDOMAR 1.1 Multipel skleros. Klinik, differentialdiagnoser och utredning. 2.1 Multipel skleros. Handläggning av grundsjukdom och komplikationer. Psykosocialt omhändertagande. 2.2 Spasticitet. Medicinsk och kirurgisk handläggning. 3.1 Multipel skleros. Epidemiologi och patofysiologi. 3.2 Akut disseminerad encefalomyelit. Klinik och utredning. 16

17 HJÄRNTUMÖRER 1.1 Hjärntumörer. Klinik, differentialdiagnoser och utredning hos vuxna 1.2 Hjärntumörer. Handläggning av nyupptäckt tumör och indikationer för remiss. 1.3 Ökat intrakraniellt tryck. Klinik och differentialdiagnoser. 2.1 Hjärntumörer. Indelning och klassificering. Psykosocialt omhändertagande. 3.1 Hjärntumörer. Epidemiologi och handläggning. 17

18 DELIRIUM OCH DEMENS 1.1 Alzheimers sjukdom*. Klinik, differentialdiagnoser, utredning och handläggning. 1.2 Vaskulära demenser*. Klinik, differentialdiagnoser, utredning och handläggning. 1.3 Delirium. Klinik, differentialdiagnoser, handläggning. 2.1 Adult hydrocephalussyndrom. Klinik, utredning, handläggning. 2.2 Wernicke-Korsakoff syndrom. Klinik, utredning, handläggning. 2.3 Demens. Psykosocialt omhjändertagande. 3.1 Ovanliga demenser (t ex Creutzfeldt-Jacob, Picks sjukdom). Klinik och utredning. * Föreläses på andra kurser under grundutbildningen, repeteras på egen hand. 18

19 RYGGMÄRGENS SJUKDOMAR 1.1 Myelopati. Klinik, indelning och klassificering och utredning. Orsaker till akut myelopati och handläggning före transport till specialistklinik. 2.1 Myelopati. Orsaker till kronisk myelopati. 3.1 Myelopati. Handläggning vid specialistklinik. 3.2 Friedreichs ataxi. Klinik. 19

20 NEUROMUSKULÄRA SJUKDOMAR 1.1 ALS. Klinik. differentialdiagnoser och utredning. 1.2 Guillain-Barré sjukdom. Klinik, differentialdiagnoser och utredning. Handläggning vid transport till neurointensivvårdsavdelning vid regionsjukhus. 1.3 Myasthenia Gravis. Klinik, differentialdiagnoser och utredning. Initial handläggning vid kris och transport till neurointensivvårdsavdelning vid regionsjukhus. 2.1 ALS. ALS-team och psykosocialt omhändertagande. 2.2 Guillain-Barré sjukdom. Handläggning. 2.3 Myasthenia Gravis. Patofysiologi och differentialdiagnoser. 2.4 Polymyosit. Klinik, utredning och handläggning. 2.5 Hereditära myopatier (Duchennes sjukdom, dystrophia myotonica). Klinik. 3.1 ALS. Handläggning och patofysiologi. 3.2 Guillain-Barré sjukdom. Patofysiologi. 3.3 Kronisk Guillain-Barré syndrom. Handläggning. 3.4 Myasthenia Gravis. Handläggning vid specialistklinik. 3.5 Hereditära myopatier. Orsaker, klinik, utredning, handläggning. 20

21 YRSEL 1.1 Yrsel. Differentialdiagnostik mellan central och perifer yrsel 1.2 Central yrsel. Orsaker. 2.1 Yrsel. Handläggning. 2.2 Perifer yrsel*. Orsaker. * Föreläses på andra kurser under grundutbildningen, repeteras på egen hand. 21

22 SÖMN OCH SÖMNRUBBNINGAR 1.1 Narkolepsi. Klinik. 1.2 Sömnapnésyndrom*. Klinik och utredning. 2.1 Narkolepsi. Utredning. 2.2 Sömnapnésyndrom*. Handläggning. 3.1 Narkolepsi. Handläggning. * Föreläses på andra kurser under grundutbildningen, repeteras på egen hand. 22

23 PERIFERA NERVSKADOR 1.1 Rotkompression*. Klinik, orsak, utredning och handläggning. 1.2 Polyneuropati. Klinik och utredning. 1.3 Entrapment och tryckneuropati. Klinik, orsak, utredning och handläggning. 2.1 Plexusneurit. Klinik och utredning. 2.2 Polyneuropati. Orsaker. 3.1 Charcot-Marie-Tooths syndrom. Klinik och utredning. * Föreläses på andra kurser under grundutbildningen, repeteras på egen hand. 23

24 LIKVORUNDERSÖKNINGAR 1.1 Lumbalpunktion. Indikationer och kontraindikationer. Självständigt kunna utföra. 1.2 Spektrofotometri*. Självständigt kunna tolka. 2.1 Likvorundersökning. Kännedom om indikationer för biokemiska, cytologiska, bakteriologiska och virologiska analyser. 3.1 Likvorundersökning. Indikationer och principer för tapptest och infusionstester. 3.2 Likvorshuntar. Funktion, indikation, komplikationer. * Föreläses på andra kurser under grundutbildningen, repeteras på egen hand. 24

25 NEUROFYSIOLOGI 1.1 EEG. Indikationer. Kunna skriva adekvat remiss. 1.2 EMG och neurografi. Indikationer. Kunna skriva adekvat remiss. 2.1 EEG. Deltaga i patientundersökning. Polygrafisk sömnregistrering. 2.2 EMG och neurografi. Deltaga i patientundersökning. 2.3 Hjärnreaktionspotentialer. Indikationer. Kunna skriva adekvat remiss. Deltaga i patientundersökning. 3.1 EEG. Fysiologi. Tolkning vid epilepsi och olika typer av encefalopati. Epilepsikirurgisk utredning. 3.2 EMG och neurografi. Klassificering vid polyneuropati. Nivådiagnostik på rot- plexus- eller nervnivå. 25

26 NEURORADIOLOGI 1.1 Datortomografi. Indikationer. Kunna skriva adekvat remiss. 1.2 MRT. Indikationer och kontraindikationer. Kunna skriva adekvat remiss. 1.3 Angiografi. Indikationer och kontraindikationer. Kunna skriva adekvat remiss. 1.4 SPECT. Indikationer. Kunna skriva adekvat remiss. 2.1 Datortomografi. Utseende vid hjärninfarkt, abscess, hjärnblödning, subaraknoidalblödning, neurotrauma och hjärntumör. Deltaga i patientundersökning. 2.2 Angiografi. Deltaga i patientundersökning. Komplikationer vid angiografi. 3.1 MRT. Diffusion, perfusion, angiografi, spektroskopi. 3.2 PET. Indikationer. 26

27 27

28 28