Adoptioner Bistånd Fadderskap. Nr

Transkript

1 Adoptioner Bistånd Fadderskap Nr

2 Kontakter Eva har ordet Innehåll Kontoret Vårt kontor finns på Energigatan 11, Kungsbacka. Tel: Fax: Telefontid: mån, ons, fre: kl Tis, tor: kl Har du frågor om adoption? Ring, faxa eller skicka e-post till kontoret där Maria Berg, Helle Holst-Nielsen, Anna-Lena Rolof Rundberg, Berit Sandegren, Anna-Karin Stahre, Lena Sundvall, Ann-Charlotte Särnbratt, Christina Thierry- Carstensen, Lia Vinitskaia, Lina Vikterlöf och Katarina Nilsson arbetar. Har du frågor om uppföljningsrapportering? Ring, faxa eller skicka e-post till kontoret där Ulla Karnbrant Reis och Helena Lagerberg arbetar. E-post: Hemsida: Medlem i föreningen blir du genom att sätta in 425 kronor på pg: Styrelsen Eva Jonasson-Melin, ordförande, tel: Stefan Landelius, viceordförande, tel: Johan Persson kassör, tel: Erna Lagerfors sekreterare, tel: Margareta Wilholm, ledamot, tel: Nataliya Hulusjö, ledamot, tel: Francisca Herodes ledamot, tel: Anna Söderström ledamot, tel: Christina Norman suppleant, tel: Om du har frågor eller funderingar som du vill att styrelsen ska ta upp, kontakta någon av ledamöterna/suppleanterna eller skicka e-post till info@bfa.se Fadderbarnsverksamheten Föreningen har en omfattande fadderbarnsverksamhet i Bolivia, Burundi, Kongo Kinshasa, Kenya, Indien, Nepal, Polen, Sri Lanka, och Vietnam. Fadderbarnsverksamheten samordnas av Erna Lagerfors, tel: Bidrag till fadderarbetet kan sättas in på bg: Biståndsverksamheten Föreningen har biståndsprojekt i Bolivia, Indien, Kongo, Namibia och Sri Lanka. Biståndsverksamheten samordnas av Margareta Wilholm, tel: Bidrag till biståndsarbetet kan sättas in på pg: Redaktionen Ansvarig utgivare: Eva Jonasson-Melin Redaktör: Nataliya Hulusjö Redaktion: Ulla Karnbrant Reis och Anna-Karin Stahre. Grafisk formgivning: Nataliya Hulusjö Tryckeri: Tabergs tryckeri AB Tidningen Barnen Framför Allt utkommer med fyra nummer per år. Vill du skriva en artikel i tidningen? Skicka e-post till redaktion@bfa.se Vill du/ni annonsera i tidningen? Skicka e-post till redaktion@bfa.se Omslagsfotot Theodore på sommarträffens scoutläger. Fotograf: Nataliya Hulusjö. Antalet adoptioner minskar Det har under 2000-talet skett en minskning av antalet internationella adoptioner i hela Europa. Orsakerna är flera, men en bidragande orsak är förändringar i ursprungsländerna. Den ekonomiska utvecklingen har minskat behovet av att placera barn internationellt och antalet nationella adoptioner har ökat. En annan orsak är att intresset för internationella adoptioner har ökat i västvärlden. Vad gäller Sverige har antalet anlända barn under de senaste tio åren stadigt minskat: från 920 år 2003 till 460 för år Den sämre siffran har flera orsaker men en faktor är att antalet barn från Kina har minskat. År 2004 kom 484 barn från Kina, men år 2012 kom endast 89 barn. FFIA avvecklar sin förmedlingsverksamhet FFIA:s styrelse har föreslagit att förmedlingsverksamheten ska avvecklas. Beslut har fattats på en extra föreningsstämma den 12 oktober. Styrelsen motiverade sitt beslut med nedgången i antalet adoptioner och att det inte var möjligt att bedriva verksamheten längre. FFIA har på tio år gått från 191 till 37 genomförda adoptioner. Prognosen för 2013 visade på 20 genomförda adoptioner och det från i stort sett samma antal länder som för tio år sedan. BFA:s utveckling är fortsatt positiv i en osäker adoptionsvärld BFA har aldrig varit verksamma i Kina. Istället har BFA alltid arbetat i många länder, med få barn från varje land. Det kan också vara en förklaring till att vi de senaste åren har gått emot den allmänna trenden. BFA har de senaste tio åren stadigt ökat antalet förmedlade barn från 41 år 2003 till 107 för år Sedan år 2009 har BFA förmedelat över 100 barn varje år och prognosen för 2013 visar på drygt 100 barn. Men trots den positiva utvecklingen för BFA kan vi inte bortse från den allmänna trenden. Internationella adoptioner blir också alltmer komplicerade och många länder ställer högre krav på reglering av adoptionsprocessen till exempel genom avtal utöver 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Alla är dock ense om att behovet av internationella adoptioner fortfarande är stort. Många barn runt om i världen behöver en familj. Internationella adoptioner kommer att bestå men adoptionsprocessen kommer kanske att se lite annorlunda ut i framtiden med nya länder. Behovet av föräldrar till barn med i förväg kända särskilda behov har ökat under de senaste åren och den kategorin barn står i dag för en allt större andel av antalet förmedlade barn. För BFA är barnens rätt till familj central och en adoption är ett bättre alternativ än att växa upp på barnhem. Eva Jonasson-Melin, ordförande AdoptionsNytt 4 Barn söker föräldrar 5 Med pirr i magen skrev vi ut biljetterna 6 för vårt barn Trevligt besök från Thailand 9 Funderar ni på att besöka ert barns 10 barnhem? Åk och hälsa på! Att dina biologiska föräldrar är en 13 pussel bit i ditt liv betyder inte att du också är en pusselbit i deras Varför skulle jag stanna vid G när det 14 inte var mitt mål utan skolans? Hej, Valentine, vår kära läsare! 16 Brev från en nybakad student 18 Toaletter till FEPAM:s skola i Uvira, 20 Kongo Kinshasa Fadderprojekt i Burma 20 Även Annai Home i angelägen behov av 21 toaletter och matsal BFA-faddrar på besök i Polen 22 Torkan i Namibia försvårar för Tukwathela soppkök 24 Nytt från Vietnam ochthoung 26 Barnen Framför Allt, BFA, är en ideell organisation för adoption, fadderskap och bistånd. Adoptionsdelen (BFA-A) är auktoriserad att arbeta med adoptioner från Bolivia, Bulgarien, Kenya, Indien, Litauen, Polen, Ryssland, Slovakien, Sri Lanka, Thailand, Tjeckien, Taiwan och Ungern. Biståndsdelen arbetar för att hjälpa barn i de länder föreningen har kontakt med. Medel för biståndet kommer bland annat från medlemsavgifterna som oavkortat går till bistånd, men även donationer och hjälpinsamlingar ger intäkter till biståndsverksamheten. Adoptioner Bistånd Fadderskap 2 Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

3 AdoptionsNytt Barn söker föräldrar Här kan du läsa om våra adoptionsländer. För senaste nytt kontakta BFA:s kontor eller besök Bolivia Vi väntar på förnyat avtal i Bolivia, tills dess kan vi inte skicka nya handlingar till landet. För nya familjer avvaktar vi avtalet. Sex barn anlände Två barn anlände Två barn anlände Medgivandekrav: 0-3 år. Bulgarien Väntetid i landet: cirka månader. Kan bli kortare vid högre medgivande och om man är öppen för barn med särskilda behov. Väntetid i Sverige: ingen. Sex barn anlände under Fyra barn har anlänt under Tre familjer har barnbesked. Medgivandekrav: 0-36 månader (högre är önskvärt och möjlighet att ta emot barn med särskilda behov). Indien Den indiska centralmyndigheten CARA lanserade sommaren 2011 nya riktlinjer för nationell och internationell adoption. Sedan februari 2012 ska familjens ansökan registreras i CARA:s databas. Databasen har öppnat igen för registrering av ansökningar från familjer som är öppna för barn med särskilda behov. Intresserade familjer kan kontakta Katarina Nilsson via katarina.nilsson@bfa.se. Processen, där CARA bestämmer till vilket barnhem (var som helst i Indien) familjens ansökan ska skickas, är relativt ny. Därför kan vi i dagsläget inte säga hur lång väntetiden blir. Generellt kan sägas att väntetiden kommer att bli kortare för de familjer som är öppna för äldre barn (fem år och uppåt), syskon och barn med särskilda behov; detta i jämförelse med de familjer som inte är öppna för särskilda behov, syskon och äldre. Enligt de nya riktlinjerna ska 80 % av barnen, som är legalt fria för adoption, adopteras till inhemska familjer. Barn med särskilda behov, äldre och syskon är inte inkluderade i denna kvot. NRI (Non Resident Indian), OCI (Overseas Citizen of India) och PIO (Person of Indian Origin) prioriteras före de så kallade helt utländska familjerna. Dock räknas de fortfarande som internationella adoptioner. Kravet på äktenskapets längd är två år. En familj som registrerats enligt de nya riktlinjerna har hittills fått barnbesked. Kenya Väntetid i landet på barnbesked: cirka 5-6 månader. Väntetid i Sverige: ingen. Vistelse tid i Kenya: cirka nio månader. Tio barn anlände Tretton barn har anlänt hittills i år. Sju familjer befinner sig i landet. Medgivandekrav: månader. Litauen Väntetiden i landet: cirka 12 månader. Väntetid i Sverige: cirka sex månader. Tolv barn anlände under Tio barn har hittills anlänt under Två familjer har fått officiellt barnbesked. Medgivandekrav: lägst 0-36 månader. Polen Väntetiden i landet: 1-2 år. Varierar beroende på hur högt medgivande familjen har och vilka förutsättningar man har att passa in på flera adoptionsmyndigheter i Polen. Väntetid i Sverige: cirka sex månader. År 2012 anlände 14 barn, varav två syskonpar. Nio barn har anlänt till nio familjer under Nio barnbesked har getts till fem familjer. Medgivandekrav: 0-24 månader. Ryssland Väntetid i landet: cirka 6-12 månader. Väntetid i Sverige: cirka fyra månader. Under 2012 anlände 14 barn till elva familjer. Under 2013 har 14 barn kommit hem och fem familjer är matchade med barn. Vi samarbetar med fem regioner i Ryssland. Vi startar i nuläget inte upp fler familjer. Slovakien En ny adoptionsprocedur har arbetats fram i Slovakien. I dagsläget pågår diskussioner avseende ett tillägg i den gemensamma överenskommelsen som tidigare undertecknats mellan BFA och centralmyndigheten i Bratislava. Vi kommer inte att kunna sätta igång några nya familjer förrän denna är klar. Lägsta medgivandeålder: 0-3 år. Väntetid i landet: månader. Sju barn anlände Ett barn har kommit hem i år. En familj har barnbesked. Sri Lanka Samarbetet med Sri Lanka kommer troligen att avvecklas och vi håller på att omplacera de fem familjernas ansökningar. Inga nya ansökningar tas emot. Taiwan Väntetiden i utlandet: cirka 1-1½ år. Vi startar upp familjer för åldersgruppen 0-5 år. Väntetid i Sverige: cirka månader. Ingen väntetid för familjer som kan tänka sig barn över fem år. Under 2012 anlände 20 barn till 17 familjer. Nio barn har kommit hem i år. För närvarande har vi 20 barn utsedda till 16 familjer. Thailand Thailand har kvoterat hur många ansökningar organisationerna får skicka årligen. Under 2010 och 2011 tog adoptionsmyndigheten inte emot några nya ansökningar på grund av de långa väntetiderna i landet. Myndigheten öppnade upp igen för nya ansökningar 2012 och vi fick skicka två ansökningar. Vi får även skicka två ansökningar under 2013 kvoten är fylld. Familjer och ensamstående som är öppna för barn med särskilda behov kan skicka sin ansökan utanför kvoten. Det gäller främst hiv-positiva barn, barn med hjärtproblem, Hepatit B, Talassemi, hörsel-och synskador men även syskongrupper och barn över fyra år. Har ni frågor kring detta kontakta Anna-Karin via anna-karin@bfa.se. Väntetid i landet: cirka tre år. Medgivandekrav: 0-24 månader. Tre barn anlände Tjeckien Väntetid i Sverige: cirka 18 månader. Medgivandekrav: lägst 0-24 månader, men då barnen som kommer är mellan två och fyra år, önskar man ansökningar med högre medgivande samt ansökningar från familjer som kan tänka sig barn med särskilda behov. Väntetid i utlandet: månader. Längre väntetid för låga medgivanden. Tolv barn till nio familjer anlände under Elva barn har anlänt under 2013 och fem familjer har barnbesked. Ungern Lägsta medgivandeålder: tre år, ett barn eller syskonpar. Fyra familjer har anlänt med sina barn Barnen har varit 3-7 år. Fem barn till fyra familjer har anlänt Väntetid i Sverige: cirka 1 år. Vi söker framförallt familjer som kan tänka sig barn i åldern 5-7 år. För syskonpar behövs högre medgivandeålder. Text: kontoret Våra utlandskontakter ber oss ibland att söka efter familjer till barn som är i extra stort behov av en familj. Här berättar vi kortfattat om vilka barn det är som vi för närvarande söker familjer till. Denna information är även för er som vill adoptera men inte är medlemmar hos BFA. Ni kan anmäla intresse för äldre barn och/eller barn med särskilda behov. Mer information om detta finns på Bulgarien Bulgariska myndigheten sammanställer listor över barn med speciella behov och alla länder som samarbetar med landet får ta del av dessa. Barnen på dessa listor har under senaste året fått allt allvarligare diagnoser och det är svårt att hitta familjer till dem. Våra kontaktpersoner i Bulgarien har informerat oss om att det finns många familjer även från andra länder som vill ansöka om barn med lättare speciella behov. De familjer som är intresserade av dessa barn skickar nu sina ansökningar direkt till Bulgarien och i ansökningshandlingarna fyller de i vilka speciella behov de kan tänka sig och matchas därefter med ett barn. Detta innebär att barn med lättare speciella behov numera inte kommer ut på listan som skickas ut av myndigheten utan matchas direkt med intresserade familjer. Väntetiden varierar beroende på graden av speciella behov och det finns fortfarande väldigt många SN-barn i Bulgarien som söker föräldrar. Alla familjer som är intresserade av att ställa sig på Bulgariens ordinarie väntelista och ansöka om ett barn med speciella behov är välkomna att kontakta Helle via helle@bfa.se Polen Flicka med Downs Syndrom. Frisk i övrigt samt väl utvecklad i tal och motorik. Äter själv och använder ingen blöja. Film på flickan finns och handläggaren för Polen har träffat henne. OBS! Även ensamstående kan ansöka. Slovakien Nioårig flicka. God hälsa, något efter i sin utveckling. Flicka född oktober Kortvuxen och behandlas med tillväxthormon, misstanke om FAS-skada. Flicka född Efter i sin utveckling, allergier. Pojke född Understimulerad och med uppmärksamhetsstörningar. Två bröder, födda 2003 och Den äldre pojken är opererad för skelning. Utvecklingen för övrigt är god för båda bröderna. Slovakien godkänner även ensamstående sökande till ett flertal av dessa barn. Taiwan Syskontrio: flicka född 2005, flicka född 2006, pojke född God hälsostatus och utveckling på alla tre barnen. Pojke född God fysisk hälsa, diagnostiserad med mild utvecklingsstörning och ADHD. Pojke född augusti Inga kända hälsoproblem. Pojke född augusti Mild utvecklingsstörning, epilepsi. Flicka född december God hälsostatus. Pojke född Diagnostiserad med ADHD, liten till växten. I övrigt inga kända hälsoproblem. Pojke född Inga kända hälsoproblem, uppväxt i fosterfamilj. Pojke född Inga kända hälsoproblem, med god utveckling. Pojke född december Med utvecklings - försening samt hörselnedsättning. Tuff social bakgrund. God utveckling sedan dess han placerades i fosterfamilj. Syskonpar: flickor födda 2003 och Flicka född augusti 2003 diagnostiserad med amblyopi (en sorts synnedsättning) som behandlas, och viss födoämnesallergi; i övrigt god hälsa. Flicka född januari 2005, god hälsa och utveckling. Pojke född Inga kända hälsoproblem. Kontakta Lina eller Katarina för mer information. Text: kontoret 4 Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

4 Adoptioner Adoptioner Med pirr i magen skrev vi ut biljetterna för vårt barn Hej Conny, det här är Lina från BFA, vi har fått besked om Court hearing. Hej Lina, men åh vad roligt! Men det är en liten hake. Jaha, vadå? Domaren önskar er närvaro vid Court hearingen. Öhh, vad menar du? Ska vi åka ner till Taiwan för court hearing? Ja. När är court hearingen? Om 10 dagar. Text: Conny och Åsa Anderberg Så började vår resa. Tio dagar senare var vi framme på vårt första hotell. Vi skulle senare ha avverkat sammanlagt fem hotell under vår vistelse i Taiwan. Redan här vill jag passa på att tacka våra arbetsgivare för den smidighet det gick att anordna vår frånvaro på. Givetvis visste de om våra planer, men att vi skulle åka med 10 dagar notis var ju inte direkt planerat. Jag och Åsa fick också ställa oss frågan om vi skulle flyga ner till Taiwan, delta på court hearing, åka hem igen för att vänta på utslaget och åka ner för att hämta vårt barn. Det andra alternativet var att åka ner, närvara vid court hearingen, göra en rundresa i landet under tiden barnhemmet förbereder barnets alla papper och åka hem med vårt barn. Vi valde det sista alternativet, ett ganska enkelt val. Vi kommer ju med stor sannolikhet att få många frågor om Taiwan i framtiden. Att få denna möjlighet att lära känna landet är alldeles för bra för att tacka nej till. Efter lite mejlkonversation mellan barnhemmet, BFA och oss fick vi fram att vi gissningsvis skulle stanna i landet upp till 5-6 veckor. Barnhemmet uppskattade väntetiden på dokumenten till 2-3 veckor. Tiden vi stannande i Taiwan blev till slut nästan på dagen fem veckor. Efter ett par mejl fram och tillbaka samt några telefonsamtal med resebyrån i Halmstad hade vi våra flygbiljetter och första hotellet klart. Lite pirr i magen när vi printade ut biljetterna och såg vårt barns namn på hembiljetten. Så, där satt vi två dagar efter Lina hade ringt mig, med flygbiljetter i handen och ett hotell bokat för fyra dagar i Taipei. Men vad ska vi hitta på under resterande tid? Med en bra guidebok och internet hittade vi svaret. Kvällen innan flygresan till Taiwan var vi Äntligen hemma, efter 24 timmar på resande fot. Foto: Conny E Anderberg. klara med alla hotellbokningar: det svåra var att komma på vart vi ville resa, själva bokandet var enkelt. Resans första mål Court hearing var första målet och den skulle genomföras onsdagen, den 26 juni Vi fick ett schema från barn hemmet på hur våra dagar skulle se ut före court hearing: 25 juni, kl informera om court hearing 25 juni, kl träffa vår flicka, umgänge i två timmar 26 juni, kl samling vid barnhemmet för gemensam skjuts till domstolsbyggnaden i Taipei 26 juni, kl court hearing Vi landade på Taipeis stora flygplats på söndagen, den 23 juni. När vi klev ut genom flygplatsdörrarna till taxibilarna slog den fuktiga värmen emot oss som från en hårfön. Taiwan har sin sommar som vi i Sverige men med skillnaden att det handlar om grader på dagarna, istället för beskedliga grader (Göteborg). Eftersom Taiwan ligger sju timmar före oss var det kväll när vi kom fram, så söndagen blev kort. Under måndagen besökte vi världens tredje högsta byggnad (Taipei 101) som är ganska häftig, men lite svajigt på toppen. I botten finns ett stort köpcentrum, med bland annat en leksaksaffär. Vi gick nämligen och funderade på vad vi skulle få för sorts möjligheter att umgås med flickan under dessa två timmar. Vi bestämde oss att köpa lite Lego Duplo för att ha något gemensamt att göra. Det blev ganska lyckat! Tisdagen, den 25 juni vaknade vi upp med tanken att vi för första gången skulle få träffa flickan vi bara hade sett på bilder och film. Gissa om vi var nervösa! Men först en timmes info om morgondagens court hearing, som var bra och nyttig. Kl kom vår flicka in i rummet. Hon såg lite rädd ut och vem skulle inte ha gjort det men efter en stund så tinade hon upp och vårt lego kom till nytta. Gissa om att de två timmarna gick fort! När vi satt i taxin på väg till hotellet var vi ganska slut, rent mental. Många tankar flödade genom våra huvuden. Vi har varit ett par i snart åtta år, gifta sedan 2006, och har i princip försökt bli föräldrar sedan dag ett, så det hade varit en lång väntan tills vi satt med henne i våra knän. Och på toppen var det också Åsas födelsedag. Vilken dag! Court hearing dagen Domstolsförhandlingarna var ganska strikta med personal från barnhemmet, tolken, jag, Åsa och domaren, en trevlig kvinna. Vi fick rådet om vårdad klädsel; i mitt fall (Conny) gällde mörk kostym och slips. Förhandlingarna varade i cirka 20 minuter med frågor om hur vi planerar att ta hand om flickan, vad vi arbetar med m.m. Till slut undrade domaren om vi önskade tillägga något; vi sade då att vi planerade att stanna i landet tills adoptionen är 100 % klar. Det sista vi hörde från domaren var Lycka till!. Det kändes bara bra efteråt. Nervositeten försvann så fort vi kom in i domstolslokalen, men lite svettiga var vi ändå, det ska erkännas. Semestern i Taiwan Nu hade vi två veckor av semester framför oss. Vi hade redan bokat hotell och första anhalt var Tainan, Taiwans äldsta stad. Det var här som holländarna lade grunden till ett litet samhälle och en borg, kallad Zeelanders. Fyra intressanta, men varma dagar tillbringade vi där. Nästa anhalt blev Kenting, som enligt internet och guideboken var ett sol- och badparadis. Dock fick vi ett litet problem eftersom nästan alla hotell var uppbokade, men vi fann ett enkelt och mysigt rum i utkanten av staden. Det bästa med det stället var deras takterrass; där satt vi mest hela dagarna, läste böcker och tittade på solnedgången. Lugnt och skönt! Efter Kenting bar det iväg till Hualin, den största staden på ostkusten, som är mest känt för naturens under Taroke Gorge. Tänk er ett mini Grand Canyon! Vi hyrde en privatguide som körde runt oss en hel dag. Det var otroligt häftigt, klart bästa naturupplevelse i Taiwan! Vi kom fram till vårt sista hotell i Taipei på en onsdag och hade nu ett okänt antal dagar framför oss för att göra lite sightseeing i huvudstaden. Vi visste ju inte exakt när alla dokument skulle bli klara men vi hade en kontinuerlig e-mejlkontakt med barnhemmet. Till slut blev det en vecka av turistande i staden, med besök på bland annat Taipei zoo, olika restauranger, ett spa med varma källor uppe i bergen och Taiwans nationella museum. Vi började också planera för ankomsten av vårt barn till hotellrummet. Vårt underbara hotell Yomi och dess personal hjälpte oss med mycket. En tyfon på besök i Taiwan Gissa vad vi fick se och höra på tv:n på torsdagen! En tyfon skulle komma till Taipei på fredagen. En tyfon! Det blåser ganska mycket har man ju hört, typ välter byggnader och liknande. Så där blev vi sittande med våra mobiler och surfade som små tokar: vad kommer att hända? När vi pratade med hotellpersonalen tog de det i våra ögon förvånansvärt lugnt. Taiwan har kanske 4-5 tyfoner om året och människorna är ganska vana, men det förändrade ju inte vår oro. Vad kommer att hända? Hotellet rekommenderade att vi skulle hålla oss inomhus under tyfonens värsta timmar. Barnhemmet hörde också av sig: ta det lugnt och stanna inne på rummet, sade de. Tyfonen kom sent på fredagskvällen och vi sov under den värsta tiden. När vi nu i efterhand tänker på det inser vi vilken tur vi hade, vi slapp se alla prylar som flög runt på gatorna. På lördagsmorgon var det helt vindstilla och svalt, ganska behagligt, men det fanns många brutna trädgrenar på gatorna. Taipeis renhållning var snabbt ute för att städa och på söndagen var allt som tidigare, rent och varmt. Samtidigt under fredagen fick vi mejl från barnhemmet om att pappersarbetet var i sin slutfas och att vi några dagar senare kunde påbörja vår interaction med flickan. Dock blev det inte så. Dagen innan den inplanerade starten för interaction fick vi veta att final ruling and confirmation var klara, vilket betydde 100 % umgänge från torsdagen. Gissa om den informationen fick vår puls att stiga! Torsdagen då vi blev tre Då var det torsdag. Vår flicka flyttade in med oss till vårt hotellrum! Vi satte på sängen, alla tre lite nervösa, men självklart var ju vår flicka den som var mest spak. Det gick ändå bra, hon somnade på kvällen, mellan oss. Spjälsängen vi fick låna ville hon inte ligga i 6 Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

5 Adoptioner Adoptioner dinna åt oss tre säten, ett alldeles eget till vår dotter! Helt otroligt! Nu kunde hon sova i en egen stol, om hon ville sova Men att sova var inte enkelt! Alldeles för många spännande saker runt omkring! Och ljud! Till slut, efter oräkneliga turer fram och tillbaka i gångarna på planet, somnade hon. Direkt efter kom samma flygvärdinna fram till oss med varsin whiskey, en flygvärdinna som kanske har varit med om något liknande förut. Väl framme i Amsterdam, efter 13 timmar i luften med bara några få timmars sömn, letade vi reda på baby carerummet vi hade fått tips om. Ett riktigt bra rum med mysiga sängar för barn där man kunde värma barnmat och byta blöjor. Vi vuxna fick hålla oss till några stolar. Sex timmar väntan innan flyget hem till Göteborg. Man kan väl säga att i detta läge är ens dagsform ganska mörbultad, så när vi skulle genom pass- och säkerhetskontrollen i Amsterdam var det med en viss trötthet vi tog oss igenom. Tänk om någon skulle ha filmat oss: två otroligt trötta vuxna, ett väldigt piggt barn som inte vill sitta still och fyra väskor med barnmat, barnkläder, kameror, dator, m.m. Jag tror att Åsa med vår dotter i famnen gick igenom säkerhetspipanordningen fyra gånger innan hon kom på att hon hade mobilen i fickan. Och jag? Jag fick öppna alla väskor. Mr Anderberg, will you please open this bag! What is this? It is not allowed to bring water! Oh, sorry, I just forgot it! Mr Anderberg, what is this? More water? Oh, sorry, sorry, I forgot that too! Mr Anderberg, what is this? Oh, it is baby food. Ok, will you please open the can? Så där höll det på en stund, och jag gissar att säkerhets killen också blev trött. När vi väl var på andra sidan såg jag mer död ut än levande. Äntligen hemma Efter ganska exakt 24 timmar på resande fot landade vi på Landvetters flygplats. Där möts vi av våra familjer, med plakat som välkomnade vår dotter, en svensk flagga och ballonger. Ett helt otroligt roligt bemötande, något man bara har gått och drömt om! Nu stod man där, trött men väldigt lycklig! Det var vår lilla berättelse hur vi blev föräldrar, hoppas att ni fick ett och annat leende. Lycka till ni som är på väg till Taiwan! Trevligt besök från Thailand Text: Anna-Karin Stahre Pick-up day; många i personalen vill säga hej då. Foto: Conny E Anderberg. Som jag tidigare nämnt var vårt hotell magiskt och det var ren tur att vi valde just det. Vi hade ju i princip bara någon dag på oss att boka alla hotell och vi följde rekommendationerna från booking.com. Men vi måste vänta ytterligare några dagar för att åka hem; alla dokument behövde ju vara klara, bland annat passet. Efter mer mejlkonversation med barnhemmet insåg vi att vår ursprungliga planering baserad på barnhemmets uppskattning stämde ganska bra. Första dagen som föräldrar Första morgonen. Vi vaknade och allt var helt underbart Nja Vår dotter vaknade ett par gånger under natten, svårt att veta anledningen, men man kan ju gissa: ny säng, två okända individer bredvid sig, saknad av barnhemmet etc. Annars ganska okey. Efter välling gick vi vuxna i skift till frukosten. En rolig detalj på morgonen denna första dag var när jag satte med vår dotter på golvet och rullade en boll mellan oss. Fram till dess hade vi endast sett henne sitta ner, såväl på bilder som på film. Hon satt på golvet även under våra besök på barnhemmet, men nu när vi rullade en boll mellan varandra reste hon helt plötsligt sig och gick fram till fönstret. Oj, vad förvånad jag blev! Titta, titta, hon går!, slängde jag ur mig. I dag framstår detta som lite komiskt, eftersom hon går alldeles utmärkt. Vad är congee? Från barnhemmet hade vi fått en lista på hennes mat- och sovtider, och framför allt vad hon åt. Vi förstod i princip allt som stod på listan men gick bet på något som kallas congee. Detta hjälpte en av tjejerna i receptionen oss med; hon följde med oss till en restaurang i närheten av hotellet och förklarade för personalen vad vi önskade. Dit gick vi sedan två gånger om dagen resten av veckan. Vad är då congee? Det visades vara en risrätt som liknar risgrynsgröt, utan det söta. I den lägger man valfritt med grönsaker och kött. Väldigt enkelt, bekvämt och billigt! Så där pågick våra dagar i Taipei, i väntan på att det resterande pappersarbetet skulle bli klart. Sammanlagt blev det sju dagar på hotell med vår dotter. Med lite rutiner för alla tre gick det förvånansvärt bra! Vi hade våra flygbiljetter för hemfärden bokade sedan tidigare. Vi var i kontakt med barnhemmet och bad dem informera oss ifall vi skulle bli tvungna att boka om, men det behövdes aldrig. Alla tider barnhemmet hade sagt gällde, så två dagar innan avfärd till Sverige fick vi komma till barnhemmet för att hämta resterande papper, däribland hennes pass. Återbesök på barnhemmet Det var lite nervöst att åka tillbaka till barnhemmet. Hur skulle vår dotter reagera? Hon hade ju bara varit med oss i fyra dagar! Men det gick alldeles utmärkt! Hon satt i sin pappas famn under hela mötet och såg förhållandevis nöjd ut. Personalen förklarade senare på mejl att de var mycket glada att se henne så nöjd ut i sin pappas famn. Det kändes bra! De kände ju henne bättre än oss! Det blev ett litet känslosamt avsked, främst från några av barnhemmets personal, som hade haft hand om henne under det senaste året. Kanske låter lite konstigt, men jag kände mig lite glad att de fick tårar i ögonen vid avskedet. Det kändes som att vår dotter hade fått ett mycket bra år på barnhemmet. Will you, please, open this bag? Ångest! Hur ska detta gå nu? Tretton timmar flyg och hon som skulle sitta i våra knän! Det fanns inga lediga baby cradles vid bokningen av biljetterna, men väl ombord fixade en flygvär- Sista veckan i augusti hade BFA- Adoptioner tillsammans med FFIA och Adoptionscentrum bjudit in tre personer från adoptionsmyndigheten i Bangkok till Sverige. Det var Mrs. Chalatip Punnabutr (Senior Expert in Social Development), Mrs. Prapimdao Satake (Chief of Intercountry Adoption Section) och Mrs. Sirirat Kankamtorn (Chief of Post Adoption Section). Under veckan besökte de våra respektive kontor i Stockholm, Göteborg och Kungsbacka. De gjorde även ett besök hos vår tillsynsmyndighet MIA samt på öppna förskolan Spira. Veckan avslutades med en familjeträff i Hagaparken i Solna som anordnades tillsammans med föreningen för adopterade barn från Thailand och deras föräldrar Sanuk. Det blev en mycket trevlig träff där uppemot 20 barn med deras familjer medverkade. Representanterna från adoptionsmyndigheten fick en positiv bild av Sverige samt bättre inblick i hur barnen tas om hand och utvecklas här. Myndigheten i Thailand har ännu många ansökningar på kö men de kan se en liten minskning av väntetiden. Dock ser de även en ökning av barn med särskilda behov. Myndigheten har en kvot på hur många ansökningar som varje organisation får skicka till landet per år. BFA fick skicka två ansökningar i år. Familjer och ensamstående kan ansöka om barn med särskilda behov samt äldre barn utanför kvoten. Mer om Sanuk (föreningen för adopterade barn från Thailand och deras föräldrar): Mrs. Sirirat Kankamtorn, Mrs. Chalatip Punnabutr och Mrs. Prapimdao Satake i Hagaparken i Solna. Foto: Anna-Karin Stahre. 8 Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

6 Adoptioner Adoptioner Ännu en lyckad sommarträff för BFA Text: Nataliya Hulusjö Eva Johansson (mormor för scouterna), Mats Franzén (scoutchet för SMU scout), Theodore Hulusjö samt Christer och Milos Markelius tar skydd i scouttältet under regnet. Foto: Nataliya Hulusjö. De tre sista dagarna i juni arrangerades årets sommarträff. Drygt 110 familjer, lite fler än 130 barn, tiotals utländska gäster, personal från kontoret och representanter från styrelsen samlades för första gången i det småländska Vrigstad för att dela med sig av glädjen att tillsammans vara en del av BFA:s stora familj. Dagarna var fyllda med roliga aktiviteter för såväl vuxna som barn. Men visst är en bild värd mer än tusen ord. Därför hoppas vi med dessa foton kunna väcka ljuvliga minnen om sol, regn, skratt, ponnyridning, tipspromenader, föreläsningar, hoppborgar, ankrace, fotbollsmatcher, scouter, sommarträffpub... Vi vill också passa på och tacka familjerna Bramstång, Dackeus, Jansson Hedqvist, Lindell, Stadig och Westholm för ert engagemang och arbete som ledde till ett alldeles lyckat och oerhört trevligt arrangemang. Hoppas vi ses nästa år igen! Fotbollsmatch i väntan på att sommarträffen invigs. Foto: Nataliya Hulusjö. Årets föredragshållare Christian Hedlund och Simon Sjöholm. Foto: Kenneth Rundberg. 10 Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

7 Adoptioner Adoptioner Att dina biologiska föräldrar är en pusselbit i ditt liv betyder inte att du också är en pusselbit i deras Christian Hedlund föddes i indiska Pune och kom till Sverige med hjälp av BFA när han var fem månader gammal. Han har varit i Indien två gånger men inte velat söka upp sina biologiska föräldrar; detta trots att han fick veta namnet på kvinnan som gav honom liv. Att däremot besöka barnhemmet han vistades på innan tiden i Sverige var något viktigt för honom: ett besök som väckte till liv minnen om lukter och färger som han inte anade han hade i sig. I dag är Christian röstakrobat, programledare och podcastproducent som med framgång använder en del indiska talanger i sitt yrkesliv. På sommarträffen i Vrigstad fick många adoptivföräldrar och unga adopterade ta del av en föreläsning där han på ett smart sätt blandade allvar med humor för att dela med sig av sina erfarenheter och funderingar kring vad det betyder att vara adopterad. Text: Nataliya Hulusjö En modig kille går balansgång över ån. Foto: Nataliya Hulusjö. En av de bästa aktiviteterna om man frågar barnen. Foto: Andreas Hulusjö. Ankrace med stora överaskningar. Foto: Nataliya Hulusjö. Mörkhyad i Sverige på 1990-talet: ett öde som Christian inte är ensam om. Det var många som kom till vårt nordiska land, lyckligt lottade att få adopteras bort och få riktiga familjer. Att passa in i den nya miljön var redan från början svårare då alla direkt kunde se att man var annorlunda. Det var som att man hela tiden tvingades bevisa att man förtjänade vara där man var. Ett litet barn kan uppleva stor stress om dess omgivning ställer sådana krav, vilket blev fallet även för Christian. Och trots att han i dag pratar med glad röst om hur han dansade två varv runt midsommarstången, medan alla andra bara behövde dansa ett, kan jag känna en viss ångest blandad med en dos förtjusning när han berättar om sin ansträngning att visa att han "hörde ihop med de andra". Att som vuxen åka tillbaka till landet där man tagit sina första andetag har också sina utmaningar. Christian har nu hunnit åka två gånger till Indien, först och främst för att vara med i dokumentären Indien på väg där han bland annat, 19 år efter att ha lämnat landet, besökte sitt barnhem. Under sin föreläsning i Vrigstad berättade han om de tre känslostadierna han fick uppleva under resan. I början kände han glädje och stolthet av att äntligen vara hemma, en bedårande känsla att vara en del av Indien" och dela utseende med alla andra. Inte långt därefter som i en förälskelse ersattes denna förtjusning med längtan att försvinna och önskan att någon skulle ta mig härifrån. Slutligen fick han sitt eget nirvana* när han insåg hur rik han var; jag hade bägge länderna hos mig, Indien som syntes på utsidan och Sverige som fanns i hjärtat, sade han framför alla ungdomar och deras föräldrar som satt fängslade i salen. För mig som inte är adopterad men som har adopterat blev föreläsningen en lärorik stund där fantasier om framtida mer eller mindre lyckliga sammankomster med min son som huvudperson fick en ny innebörd. Inte för att jag verkligen fabulerar om detta, utan för att jag inte gör det. Att en ung människa så tidigt hade kommit fram till insikten om egoismens drivkraft i sökandet av de biologiska föräldrarna var en ögonöppnare som nu också har blivit en del av min egen föreställning. För visst är det som att öppna stålkammaren med Schrödingers katt**: man har ingen aning om vad som finns att upptäckas. Sannolikheten att hitta nya glädjekällor är tyvärr inte 100 %. Man kan också överraskas av ett mörker när man påtvingas sin biologiska förälders liv eller överrumplas av egennyttiga förväntningar om ekonomiska bidrag från den nyfunna biologiska familjen. Därför tycker jag att Christians råd inför vårt eget tankearbete om vad det betyder att söka upp sina biologiska föräldrar är extraviktigt. Bara för att dina biologiska föräldrar är en pusselbit i ditt liv betyder inte att du är en pusselbit i deras!, repeterade han flera gånger eftersom han också tyckte att detta var hans mest betydelsefulla budskap. Under föreläsningen i Vrigstad berättade Christian vad han visste om sin biologiska mamma. Vid sitt återbesök på barnhemmet fick han hennes namn samt bättre förståelse om varför hon troligtvis hade tvingats lämna honom för adoption. Om han 19 år senare skulle söka upp henne kunde han fortfarande utsätta henne för fara och det var inget han ville göra. Men ändå kände han sig skyldig att berätta för henne att han tagit vara på chansen han fått: att göra precis allt jag kan för att bli det bästa jag kan bli. Han lämnade ett foto med en hälsning på baksidan. Thanks for giving me life! I m doing great! var dess korta innehåll. Ett innehåll som sammanfattade hela hans liv och som otvivelaktigt skulle värma alla mammors hjärtan. Thanks for sharing with us, Christian! Mer om Christian finns på *Nirvana: eftersträvansvärt själsligt slutmål inom buddhismen med fullständig frihet från begär, hat och självbedrägeri. Man uppnår nirvana genom att handla rätt, vilket görs genom att följa fem enkla moralregler: inte skada eller döda, inte stjäla, inte vara otrogen, inte ljuga samt inte använda droger. Källa: Wikipedia. **Schrödingers katt: ett tankeexperiment med en katt som placeras i en sluten stålkammare med ett radioaktivt ämne och en giftig gas där katten har 50 % sannolikhet att dö inom en timme. Syftet var att visa att kvantmekanikens teori var ofullständig och icke representativ för verkligheten då något enligt denna kunde vara levande och död samtidigt. Om man öppnade kammaren när timmen hade gått skulle man enligt Schrödinger hitta antingen en levande eller en död katt. Källa: Wikipedia. Christian Hedlund. Foto: Nataliya Hulusjö. 12 Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

8 Adoptioner Adoptioner Varför skulle jag stanna vid G när det inte var mitt mål utan skolans? Simon Sjöholm är född i Indien. Han kom till Sverige när han var fem år och är i dag 26 år. Under hela sin skolgång fick han kämpa mot sin grava språkstörning och dyslexi; dock lyckades han trots alla odds komma långt, nämligen avsluta en KY-utbildning och dessutom med mycket höga betyg. Han var envis och målmedveten men han hade också tur att få en svensk mamma som visste vad som behövde göras för att uppfostra och utbilda ett barn med sådana svårigheter. I nuläget arbetar Simon som säljare av IT-baserade lösningar för personer med någon form av funktionshinder, främst inom området Läs och Skrivstöd. Dessutom åker han runt och berättar om sina utmaningar i skolan för att inspirera andra till personliga framgångar. Detsamma gjorde han även inför en fullsatt sal med BFA:s medlemmar under årets sommarträff i Vrigstad. Text: Nataliya Hulusjö Att komma till ett nytt land när man är fem och redan har egna minnen kan vara svårt. Nya relationer, nya miljöer, människor som ser annorlunda ut och dessutom pratar obegripliga ord och meningar. Som tur är har ett yngre barn lättare att lära sig ett nytt språk, åtminstone i de flesta fallen. Men inte Simon, han fick kämpa och inte endast i några månader; han fick anstränga sig under hela sin uppväxt, knäcka koden fick han göra om och om igen för att han visade det sig hade dyslexi och grav språkstörning. Att växa upp med sådana svårigheter är kanske enklare i dag när de flesta har tillgång till datorer. Dessutom kan man bli utredd och få en officiell diagnos, samt sedan erbjudas legitima hjälpmedel som bygger på djupare kunskap om lärande metoder. På 1990-talet var det annorlunda. Då antogs man oftast som lat eller mindre begåvad om man inte kunde/ ville lära sig det som många andra hade lätt för. Och Simon? Han skulle också ha uppfattats som slö om det inte vore för hans mamma, som var utbildad specialpedagog. Hon visste hur man kunde stödja hennes son och hur man kunde hjälpa hans lärare för att de skulle kunna stödja honom. Det som räddade Simon var en egen dator, en egen stödperson och en egen individ anpassad pedagogik. Jag ville aldrig bli särbehandlad för att inte tappa gemenskap eller något annat, sade Simon under sin föreläsning i Vrigstad. Då han föredrog att sitta i samma klassrum som klasskamraterna i grundskolan hittade han på kreativa lösningar för att kunna fokusera samt få lugn och ro; en stor kartong runt huvudet med hål för ögonen var hans första uppfinning. Och vilken tur att läraren tillät det! Andra strategier som han använde var att alltid ligga steget före, göra samma uppgifter flera gånger samt arbeta i team, men också lämna tid för kompisar, titta på filmer och resa. Och givetvis, genomgå utredningar för att legitimt kunna få de hjälpmedel han behövde. Vad är en språkstörning? Vid språkstörning är elevens språkförmåga påtagligt nedsatt jämfört med andra jämnåriga. Språkstörningen kan kvarstå under skolåren och ända upp i vuxen ålder. Det är en funktionsnedsättning som ser olika ut för olika barn. Elever med språkstörning kan trots en bra hörsel behöva stöd att förstå och tolka språklig information. Både språkproduktion och språkförståelse kan vara påverkade. Språkstörning kan anges i olika grader från lätt till mycket grav. En grav språkstörning innebär omfattande svårigheter att förstå och/eller göra sig förstådd. Vanliga konsekvenser vid språkstörning är: en långsam språkutveckling; svårigheter att lära sig nya ord; svårt att göra sig förstådd, även för närstående; begränsad språkanvändning; nedsatt språkförståelse. Språkstörning kan förekomma med andra funktionsnedsättningar, men definieras av att det är elevens mest framträdande funktionsnedsättning. Vid flerspråkighet uppträder en språkstörning i båda språken. Skollagen säger tydligt att alla ska få det stöd de behöver på det sätt och i den omfattning som behövs. Dessutom ska alla få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Källa: Specialpedagogiska skolmyndighet, Jag träffade Simon för första gången i Vrigstad men jag tvivlade inte en sekund på hans ord när han vände sig mot oss som upptog samtliga stolar och sade att han var ambitiös. För mig var det självklart att han skulle ville lära sig allt och att han därför skulle vara beredd att gå hela vägen för att bemästra det han hade kastat sig på. Jag kände ingen konflikt mellan personen jag lyssnade på och hans motto att inget Vad är dyslexi? Dyslexi är ett språkbiologiskt handikapp som drabbar ungefär 5-8 % av befolkningen. Teorierna om vad som orsakar dyslexi har varierat under åren och har inkluderat forskning inom flera ämnesområden: från biologi och genetik till psykologi och språkforskning. På 1970-talet började forskarna intressera sig för den så kallade fonologiska förklaringsmodellen. Fonologi handlar om hjärnans förmåga att uppfatta och behandla språkets ljudmässiga uppbyggnad och har inget att göra med nedsatt hörsel. Den som har dyslexi kan ha ett eller fler av följande svårigheter: Bristande fonologisk medvetenhet (när personen har svårt att skilja mellan olika närliggande ljud i språket; man har svårt att uppfatta rim eller bygga nya ord genom att byta ut stavelser); Bristande fonologiskt arbetsminne (när personen har svårt att komma ihåg det han/hon har läst; början på ordet eller meningen glöms bort innan man kommit till slutet); Bristande fonologisk ordmobilisering (när det tar lång tid för personen att hitta det lästa ordet och dess betydelse i sitt inre ordförråd). Dyslexi är till stor del ärftligt. Det finns dock ingen specifik gen som kan sägas vara orsaken utan en förändring hos ett antal av de gener som kodar för vår språkliga förmåga. Det är ändå viktigt att påpeka att andra faktorer också har betydelse, till exempel barnens språkliga stimulans i hemmiljön samt undervisningen i förskolan och under de första skolåren. Barnet kan dessutom utveckla egna strategier för kompensation, exempelvis läsa långsamt men skaffa sig en mycket god förståelse av texten. Oavsett fall är det viktigt att ett barn med dyslexi så tidigt som möjligt uppmärksammas för att få adekvat träning. Ju senare insatserna sätts in desto mindre effekt har de. Flera olika yrkesgrupper (läkare, psykologer, speciallärare och logopeder) arbetar med att diagnostisera dyslexi. Oberoende av om diagnosen är ställd eller inte är det viktigt att veta att det finns en mängd olika hjälpmedel. Biblioteken kan hjälpa till med inlästa böcker och tidningar. I skolan har elever med behov av extra stöd rätt att få pedagogiska insatser och hjälpmedel. Källa: var omöjligt, och jag njöt av att under denna timme kunna följa honom genom hans resa till en personlig framgång som byggde på en stark vilja och en oändlig nyfikenhet. På högstadiet utmanades Simons ambition. Som tidigare hade han en stödperson och en individanpassad pedagogik men med hjälp av dessa gjorde han som skolan uppfattade Simon Sjöholm. Foto: Nataliya Hulusjö. 14 Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

9 Adoptioner Adoptioner Simons och hans föräldrars tips till skolan på vad en assistent kunde hjälpa honom med: En pärm där man ämnesvis samlar alla anteckningar och kursplaner. Bör hållas dagsaktuell. (Simon glömmer väldigt lätt och behöver därför stöd för minnet med anteckningar m.m. Dessutom är pärmen vårt sätt att dagligen kolla vad Simon behöver hjälp med. Om han glömmer något så vet han och vi var vi kan hitta information. En idé kan även vara att ha ett kontaktpapper för varje ämne där vi respektive assistenten skriver ner information m.m. som vi tror kan vara av vikt.) Anteckningar från alla lektioner. När det är möjligt är det bra med enkla bilder/skisser vilka Simon ofta kan tolka själv. Ordentlig planering i varje ämne. Tydlighet är viktig avseende vad som ska läsas, vem som ska läsa med honom och hur ett eventuellt prov ska läggas upp. det ett brott: han fick många VG och MVG. Varför var detta ett brott då? Att få höga betyg var inte skolans mål, de tyckte att han borde nöja sig med G i alla ämnen. "Men det var deras mål, inte mitt. Varför skulle jag stanna vid G?", tänkte Simon. När han fick MVG i flera naturvetenskapliga ämnen tog skolan bort allt stöd han hade. "Jag var för duktig!", sade han att förklaringen var. Några goda råd från Simon: hitta elevens starka sidor; använd individanpassad pedagogik; sätt in alternativa verktyg tidigt; eleven kan behöva hjälp att förstå frågorna och hjälp för att knuffas in i rätt spår om arbetsminnet brister; ge hjälp att översätta ord som eleven fastnar på; ge muntliga prov om det behövs. När det var dags att ansöka till gymnasiet var det endast ett som kunde acceptera Simon. Han var kanske naiv att öppet berätta om vilket bagage han skulle komma med och fick därför många slutna dörrar. Men den som stod öppen var mer än tillräcklig och dessutom visade sig vara början på ett underbart samarbete: mellan en elev och skolans personal. Med ödmjukhet och respekt frågade lärare och rektor hur Simon gjorde för att lära sig; de såg en möjlighet att också inhämta kunskap om något de aldrig tidigare hade stött på. Under sin tid där presterade han på den nivå han ville; sin gräns bestämde han själv. I dag har det gått sju år sedan Simon lämnat gymnasiet men han blir fortfarande stolt och lycklig när han läser det tackbrev som rektorn gav honom för att visa uppskattning för den chans skolan fått. Och ja, Simon, du har helt rätt att vara det! Mer om Simon och hans äventyr finns på Barnen Framför All t 5,64% Hej, Valentine, vår kära läsare! Varsågod, extra förmånlig ränta för dig Som medlem i Barnen Framför Allt kan du låna från upp till kronor till en rörlig ränta på 5,64 procent. Ingen säkerhet behövs och inga avgifter finns. Du kan när som helst lösa lånet utan extra kostnad. Om den rörliga årsräntan är 5,64 procent, blir den effektiva räntan 5,79 procent för ett annuitetslån på kronor upplagt på 5 år. Det totala beloppet att betala, under förutsättning att räntan är oförändrad, blir kronor och din månadskostnad blir kronor. Årsränta per Valentine Önander-Westermark. Foto: Maria Önander. Gör så här för att ansöka om medlemslån Ring 0771-MEDLEM ( ) om du vill ha ett lånebesked direkt. Logga in på Internetkontoret (om du redan är SEB-kund). Besök seb.se/medlemslan. Kom in på närmaste kontor du får besked och hjälp medan du väntar. Kom ihåg att berätta att du är medlem i Barnen Framför Allt. Läs mer på seb.se/medlemslan 16 Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

10 Bistånd och Fadderskap Bistånd och Fadderskap Brev från en nybakad student Jonathan Yoyu har just gått ut Secondary School i Kongolesiska skolan i Bujumbura, Burundi. Han är en intelligent och empatisk ung man som vill fortsätta sina studier vid universitetet. Här kommer ett brev till oss alla från honom. Jonathan skriver på engelska, men det officiella språket i Burundi, där han bor som kongolesisk flykting, är franska. Till vardags talar man också swahili. Jonathan säger i brevet att han är an orphan trots att hans pappa lever. I de flesta afrikanska länderna kallar man barnen föräldralösa även om en förälder är kvar i livet. Jonathan har redan en fadder men hans akademiska studier är dyra och han behöver fler sponsorer. Vill du sponsra Jonathan Yoyu ska du vända dig till Staffan Malm (staffan @telia.com) som är fadderansvarig för bland annat Burundi och Kongo Kinshasa. Text: Margareta Wilholm I am Jonathan Yoyu, I ve grown up in a family which has given me much love. I was born in December tenth 1994, two years before the so-called Liberation War did start. At that time my family lived in Uvira, Kongo Kinshasa but we had to flee to Tanzania. There my mother delivered a baby boy, my brother Robert. Our lovely mother died ten days after his birth. I was two years old at that time. Robert and I were taken care of by our aunt. We did not know that she was not our biological mother. Our father has got a new family, we are very close to that family too but when we were younger I found it strange that he did not live with us and our mother (aunt). I was uneasy because I could not get any response to my anxiety because I didn t ask anyone. My mother did all her best to care for us and showed us all her love. Her desire was that one day we shall become great persons and she did send us to school. She did all she could to sink us in oblivion of our orphan status. Since 2009 I knew that I am orphan. I began to think about my life with my family, I want to stay with my biological mother, father, my young brother Robert and other children we could have if my first mother was in live. That thought was in me, but the external situation was coming from God, and we trusted that God could give us a future especially when our mother got serious financial problems that she couldn t pay our school fees every month nor could our father. Our financial problems sank totally all the numerous family (eight children) in misery. We have faced many problems like nutrition problem, lack of school fees Jonathan Yoyu. Foto: Ann-Charlotte Särnbratt. Jonathan, med bollen han gjort som en vänskapsgest till barnen i ett fotbollslag i Göteborg. Foto: Margareta Wilholm. problem, dressing problem, etc. Fortunately for us we had Faith and hope to God that He could open blessing doors for us. Through the CAA and FEPAM sponsorship program our dream is realized. Since then I was not sending away from school because of unpaid school fees, I have had all school materials, my style dressing was ameliorated so I could study without any interruption and had good marks every year. I could pay regularly the school fees and tuition. Thank you CAA and FEPAM! Like everybody, I also have a choice in my life that can be helpful to me, my family and my society. My objective was and is still to realize what rings in my head becoming someone and one way to realize this is having knowledge which I can find in school (university). I thought my mom did mean that becoming someone is to be rich, and I discovered that the very rich persons were computer scientists. That is why I wanted to study computer science and become rich like Bill Gates, Paul Allen and Mark Zuckerberg. For that I concentrated all my time playing with computers and learn more and more about it. There are some computers in the school. In my class I liked Mathematics and English the best because I was sure that they are the basic of informatics. I know now what it means become someone in life, that it is not only becoming rich like Bill Gates or other but it s also becoming useful to the society, to the world. After discovering that I was selfish by thinking to be computer scientist, I was sorry, and now I ve choose what I want to do, something useful for my society. This was a heavy decision, but I am thinking of all the poor people who suffer with illness and haven t any specialist physician. That is why I choose to be a doctor and have to do medical studies at University especially surgery and become a surgeon because there is a serious shortage of qualified surgeons in this country. So people are dying by prostate, goiter, hernia, liver-complaint, a stomach-ache because there is no one to intervene. For fighting against these illnesses which can lead to the death, I ll need men and ladies with compassion assistance that can allow me to fulfill my dream. Without any help I can t continue and finish my studies. But with your help, your contribution, I can be what I want: to be helpful to the society. Now I have only been talking about my situation in life and my studies. I also want to tell you what I like to do during my free time more than working with computers. I was passionate to football, moreover I was playing football. We made our footballs ourselves by plastic bags and cord. I played all my free time until physician suspended me to play it because of liver-complaint. I also watch cinema, read books, and communicate with friends on the net for creating knowledge. At the same time I use to make some research through internet for learning more about science in the distance. I use to swim when I am stressed. During my free time, I like to visit some places specially distant villages in order to learn more about life and to gasp fully the situation for the people and learn about their different cultures. Jonathan Yoyu 18 Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

11 Bistånd och Fadderskap Bistånd och Fadderskap Toaletter till FEPAM:s skola Påminnelse om höjd fadderavgift i Uvira, Kongo Kinshasa Text: Margareta Wilholm Att bygga en toalett på ett berg är inte det lättaste. FEPAM:s Primary och Secondary school ligger på berget ner mot Tanganyikasjön. Till en skola måste man ha välfungerande toaletter. Det har fordrats mycket möda, grävning, hackande samt till och med sprängning och murande för att färdigställa bekvämlighetsinrättningen: fem toaletter för flickorna och lika många för pojkarna. Riktigt, riktigt färdiga är de inte ännu; det saknas dörrar och tak men det är småsaker i det stora hela. I slutet av september blev det klart för invigning! Nästa satsning blir att borra för en brunn. Färskt, rent vatten är nödvändigt för skolbarnens hälsa. BFA-Bistånd/ Fadder har finansierat toalettbygget och hoppas kunna bidra ekonomiskt även till det nya projektet. Text: Maria Berg Toaletterna i ett tidigt stadium. Foto: Mihigo Nakatale. Fadderprojekt i Burma I Irrawaddy deltat väster om Yangon ligger den lilla byn Kone Mezali där BFA-Bistånd sedan några månader tillbaka stöttar en skola med ungefär 100 barn i åldrarna 5-9 år. Området är mycket fattigt och barnen i stort behov av bland annat skolmaterial såsom anteckningsböcker och pennor. Att studera är kostnadsfritt i Burma, men på grund av den politiska situationen i landet är skolan inte prioriterad och mycket eftersatt. Allt eftersom projektet växer kommer mer hjälp att kunna ges till dessa barn. Förhoppningen är att kunna bidra med material till skolan samt erbjuda möjligheter till att rusta upp skolgården och se till att barnen har bra dricksvatten då även detta är en bristvara i fattiga områden. Bli fadder i dag och stöd vårt projekt i Burma för 150 kronor per månad! Hej, alla BFA-faddrar! I årets andra nummer av tidningen informerade vi kort om att våra bidrag tenderar att inte räcka till för de stora behov som finns, inte minst för utbildning och mat i våra fadderländer. Därför hade vi redan då beslutat höja fadderavgiften till 150 kronor/månad för alla nya faddrar. De redan befintliga faddrarna skulle tillfrågas i brev om de accepterade en höjning eller om de föredrog att fortsätta på samma nivå som tidigare. Brev har skickats ut och svar har strömmat in, men alla har inte svarat än. Vi tillåter oss att påminna om vår fråga på detta enkla sätt och hoppas att följden blir ännu fler svar. Vi kommer inte att tjata någon mer gång! För att anmäla höjd fadderavgift vänligen kontakta Erna Lagerfors via erna.lagerfors@bfa.se För alla som accepterat höjningen kommer avgiften att justeras under hösten. Tack för ert stöd till våra fadderbarn! Erna Lagerfors BFA Fadderansvarig Även Annai Home i angeläget behov av toaletter och matsal I september fick jag mejl från Father Francis där han berättar att de indiska myndigheterna nu genomfört den obligatoriska tillsynen på Annai Home som görs vart tredje år. Denna gång godkände de inte vissa delar av barnhemmet och hotade med att stänga barnhemmet om det inte byggdes 35 toaletter och en matsal. Text: Erna Lagerfors Father Francis har fått fyra månader på sig att bygga toaletterna och åtta månader att bygga matsalen. Han saknar tyvärr medel för att uppfylla kraven och har därför fått ta ett lån av vänner för att kunna starta bygget som beräknas kosta cirka kronor. Hjälp Annai Home att bygga toaletter och matsal genom att sätta in pengar på postgiro: Alla bidrag mottages med stor tacksamhet! Material till det nödvändiga bygget. Foto: Father Francis. 20 Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

12 Bistånd och Fadderskap Bistånd och Fadderskap BFA-faddrar på besök i Polen I mitten av maj var vi några faddrar som reste till Polen för att besöka våra fadderbarn. Den här gången var vi fyra vuxna och tre barn som åkte. Alla hade vi varit där tidigare, men nu fick vi möjlighet att för första gången se det nybyggda barnhemmet i Malbork och det nya barnhemmet i Stary Targ. Två pojkar i sitt nya rum på barnhemmet i Malbork. Foto: Bodil Engström. Text: Bodil Engström T idigare var barnhemmen i Dzierzgon och Malbork inrymda i stora, gamla hus. På båda ställena bodde cirka 40 barn tillsammans och 3-4 barn delade på ett rum. Nu försöker man göra barnhemmen mindre och mer familjelika för att det ska bli bättre för barnen. I Malbork har man delat upp barnen i två fina nybyggda hus som ligger bredvid varandra. I varje rum bor två barn. I Dzierzgon har man också flyttat från det stora barnhemmet till ett mindre. Där finns plats för 14 barn. En del av barnen bor nu istället i ett nytt hus i Stary Targ cirka en mil från Dzierzgon. Utanför barnhemmen finns små trädgårdar där barnen hjälper att odla grönsaker. Vi fick också möjlighet att besöka de äldre ungdomar som bor i en egen lägenhet i Malbork. Där förbereder de sig för vuxenlivet genom att själva sköta sin tvätt, matlagning och städning. Det finns dock alltid en vuxen i lägenheten. Barnhemmet i Dzierzgon. Foto: Bodil Engström. Två av de barn som fick besök av sina faddrar har inga släktingar eller anhöriga som de har kontakt med. De blev verkligen jätteglada över att deras faddrar kom och hälsade på samt över alla presenter. Vi hade som vanligt också med lite småsaker så att alla barnen skulle få något. En av faddrarna blev hembjuden till sitt fadderbarn som numera bor hos sin farmor. De har fortsatt kontakten även efter flytten. Föreståndarna på barnhemmen tackade mycket för de brev och paket som faddrarna skickar till sina fadderbarn. De berättade om hur glada barnen blir när det kommer en hälsning. De tackade också flera gånger för fadderpengarna som bland annat möjliggör att barnen under ett par veckor kan åka på sommarläger. Att få byta miljö, bada och ha roligt tillsammans är viktigt för barnen. Det var som vanligt mycket roligt att träffa alla barn och ungdomar! Jag ser redan fram emot nästa besök. 22 Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

13 Bistånd och Fadderskap Bistånd och Fadderskap Torkan I Namibia försvårar för Tukwathela soppkök En pojke som just fått sin mat i Tukwathela soppkök. Foto: Åke Lagerwall. Torka i norra Namibia. Foton: Walter Wranå. Det har inte varit en sådan torka på 30 år i södra Afrika! Även i år blir det missväxt i norra Namibia. Regnet har uteblivit. Hirsen eller mahangun som man säger på Oshiwambo, det språket som talas i norra Namibia fick aldrig en chans att ta sig. Text: Margareta Wilholm Normala år kommer det lilla regnet i oktober och det stora regnet i februari-mars. Båda har uteblivit i år. Normala år är mahangon manshög när den skördas. Barnen kan leka gömme mellan de kraftiga plantorna. I år torkade plantorna redan när de var ett par decimeter. I det ökenliknande landskapet bildas vanligtvis sjöar (oshanas) av regnvattnet som hindras att sjunka ner till grundvattennivån, eftersom det har bildats ett sandstenslager ett par meter ner i sandjorden. I de sjöarna utvecklas normalt fisk ur ägg som den lekande fisken grävt ner i den ständigt fuktiga djupa sanden. Barn och vuxna fiskar och barnen brukar sälja fångsten vid vägkanten. Befolkningen får på så sätt ett nyttigt kosttillskott. I år har det inte bildats några sjöar. Det blir ingen fisk och fiskäggen torkar och dör i den allt torrare och hetare sanden. Inte heller kan boskapen eller de vilda djuren få något vatten att dricka eller gräs att äta. Man talar om svältkatastrof. Lahja kämpar vidare med soppköket Lahja, som tillsammans med BFA-Bistånd, driver Thukwathela soppkök två dagar i veckan, är orolig för sina barn som hon bjuder på mat. Allt blir dyrare och även om barnen får äta sig mätta i Tukwathela soppkök får de flesta av dem gå hungriga de övriga dagarna. En oshana (tillfällig sjö) kan bildas mitt på en väg. Vissa år blir det väldigt svårt att färdas från en plats till en annan. Skörd av mahangu sker för hand. Foton: Walter Wranå. 24 Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

14 Bistånd och Fadderskap Bistånd och Fadderskap Nytt från Vietnam och Thoung Bli biståndsarbetare i BFA! Thuong är vår skyddsling utanför Than ba i norra Vietnam. Han som så gärna ville gå i skolan men inte kunde för att han är för tung för farfar och farmor att bära. Föreningen För Barnens Bästa och BFA-Bistånd/ Fadder hjälps nu åt att bekosta hans skolgång. Text: Margareta Wilholm Det visade sig att under åren när han varit utan skolgång tappade Thuong i kunskap så at han nu får gå om klass 6. I skolan har man handikaputrustat. I alla fall så pass att Thuong kan ta sig fram med rullstolen. Centret, där Thuong bor under veckorna, har undersökt vad för sorts dator som bäst passar Thuong och inköpt en Note book computer. Han har en personlig assistent hela skolveckorna under terminerna. Centret ansvarar också för hans mat under skoltiden. Allt detta kostar cirka 1000 kronor / månad. BFA-Bistånd/Fadder och Föreningen För Barnens Bästa delar på kostnaderna. Vill du hjälpa till genom att bli Thuongs fadder? Han behöver ytterligare 6-7 faddrar förutom dem han redan har. Som fadder betalar du 150 kronor/månad. Men det finns ännu fler funktionshindrade barn som går i centret och behöver faddrar. Man har nämligen identifierat ytterligare nio barn. Vill du bli fadder till ett av dem? Vänd dig då till Erna Lagerfors (erna.lagerfors@bfa.se). BFA-Bistånd/Fadder gratulerar Vi vill gratulera våra vänner i Föreningen För Barnens Bästa till deras 25-årsjubileum! Detta firades i somras med en trevlig lunch, föredrag, lotterier och försäljning. Överskottet gick till föreningens verksamhet i Vietnam och Mocambique. Thoungs framtid är nu hoppfull. Foto: Margareta Wilholm. BFA:s bistånds- och faddergrupp har utvecklats och är engagerad i många projekt. Nu behöver vi fler medarbetare och vi hoppas att du vill bli en av dem. Alla som engageras i BFA:s biståndsverksamhet arbetar helt ideellt. Våra biståndsprojekt finns i Indien, Sri Lanka, Kenya, Kongo Kinshasa, Namibia, Bolivia och Vietnam. Vår fadderverksamhet når dessa länder och dessutom Polen, Burma, Nepal och Burundi. Som medlem i BFA:s bistånds- och faddergrupp får du intressant information från våra kontakt länder samt inblick i förhållanden du kanske inte känner till. Du blir delaktig! Medlemmarna i gruppen är indelade i landsgrupper som ansvarar för kontakten med våra olika samarbetsländer. Man kan delta i flera landsgrupper. BFA:s bistånds- och faddergrupp sammanträder en gång i månaden per telefon. Två gånger per år har vi fysiska möten. Vi som är med i gruppen tycker att vi har ett väldigt meningsfullt fritidsintresse. Om du vill dela det med oss tar du kontakt med Erna (erna.lagerfors@bfa.se) eller Margareta (margareta. wilholm@bfa.se). BFA:s bistånds- och faddergrupp Vilket projekt vill DU satsa EXTRA på? BFA-Bistånd/Fadder har många järn i elden. I våra projekt värnar vi om barn som behöver stöd för att få en så gynnsam uppväxt som möjligt. Vi vill att barnen ska ges förutsättningar till ett bra liv där de som vuxna kan försörja sig själva och en familj samt vara goda och inspirerande föredömen för nästa generation. Detta kostar pengar men vi vet att våra medlemmar gärna stöder goda projekt. Du kan alltid välja att bli fadder i våra kontaktländer. Men du kan också välja att stödja något/några av de projekt som presenteras i detta nummer av tidningen: FEPAM:s skola i Uvira, Kongo Kinshasa; Tukwathela soppkök i norra Namibia; Jonathan i Burundi i hans akademiska studier för att bli läkare; Thuong i Vietnam som äntligen fått chans att gå i skolan igen; den extra vädjan från Than ba i Vietnam om nya faddrar till nio funktionshindrade barn; Annai Homes projekt för byggande av toaletter och matsal; fadderprojektet i Burma. Välj det projektet du vill satsa på och ge ditt stöd via ett engångsbidrag eller månadsvis. Skriv projektets namn i meddelandefältet när du betalar till BFA-Bistånds/Fadders plusgiro: Barnen Framför Allt nr Barnen Framför Allt nr

15 Avsändare: B Barnen Framför Allt Energigatan Kungsbacka Sverige Porto betalt Port Payé Aktivt föräldraskap vad är det? Aktivt föräldraskap är ett förhållningssätt som går ut på att vara en tydlig ledare i familjen. Utgångspunkten är att föräldern istället för att hota, muta eller kränka försöker skapa en god relation med barnet, det vill säga att man blir en frågbar förälder som barnet gärna vill vända sig till. Syftet är att stödja barnet att bygga en god självkänsla, självförtroende, mod, ansvar samt förmåga och vilja att samarbeta. Detta betyder att barnets får en inre styrning. Inom aktivt föräldraskap används inte belöningssystem, time out eller annan bestraffning, eftersom dessa främst lär barnet att lyda, antingen av rädsla för straffet eller på grund av önskan att få belöning. Belöningssystem kan fungera på kort sikt men fostrar inte eget ansvarstagande och samarbetsförmåga; det bygger inte heller självkänsla och mod. Inom aktivt föräldraskap lägger man däremot stor vikt vid anknytning för att skapa en god relation med barnet, vilket bäddar för ömsesidigt förtroende och glädje i kontakten. Förändringsfokus ligger på de vuxna. Varmt välkomna! Föreläsaren Elisabet Eriksson kommer att berätta mer om förhållningssättet inom aktivt föräldraskap och ge exempel ur vardagen. Föreläsningen anordnas i samarbete med Familjeföreningen för internationell adoption (FFIA) och Barnens Vänner (BV). Föreläsare: Elisabeth Eriksson, psykoterapeut och ivrig förespråkare för aktivt föräldraskap ( Datum: lördagen, den 9 november, kl Plats: Flatåsskolans Aula, Nymilsgatan 33, Västra Frölunda, Göteborg. Pris: 70 kronor för medlemmar i FFIA, BFA och BV samt 100 kronor för övriga. Kostnaden inkluderar frukt och förfriskning och betalas på plats. Anmälan: BFA-medlemmar anmäler sig genom att skicka ett e-postmeddelande till helena@bfa.se. Icke-medlemmar i BFA, FFIA eller BV kan välja fritt mellan de tre organisationerna och ange att man inte är medlem i den valda organisationen. Sista anmälningsdagen är den 1 november. EurAdopts internationella konferens om adoption i Stockholm 2014 I april 2014 arrangerar de europeiska adoptionsorganisatio nernas paraplyorganisation EurAdopt en internationell konferens med huvudtemat: Adoption for the right reasons: an option for permanency. Konferensen vänder sig till både beslutsfattare och yrkesverksamma inom adoption och barnrättsfrågor. Deltagarna kommer från såväl Europa som från ett stort antal länder runt om i världen. Programmet kommer att utgöras av tre delar: Del 1 som fokuserar på god praxis inom internationell adoption med betoning på barnets bästa. Olika experter utgår från 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner för att belysa risker och utmaningar inom området. Del 2 som fokuserar på post adoption services (PAS) och belyser den adopterades och adoptivfamiljens behov av stöd. Del 3 som berör inhemsk adoption i relation till långvariga familjehemsplaceringar. Konferensen är öppen för allmänheten och vi välkomnar alla intresserade. Mer detaljerad information och program kommer att finnas i november. De fyra svenska adoptionsorganisationerna (BFA-Adoptioner, Familjeföreningen för internationell adoption, Barnens Vänner och Adoptionscentrum) står som med arrangörer. Datum: den april Plats: Piperska Muren i Stockholm. 28 Barnen Framför Allt nr