Bakgrund till projektet. Roofy Safetys definition av säkerhet Skatescenens inställning till säkerhet Skatarnas inställning till säkerhet

Transkript

1

2 Roofy Safety är ett projekt för ökad skateboardsäkerhet. Vårt mål är att öka säkerhetsmedvetenheten bland skateboardåkare i åldern år. Vi jobbar proaktivt för att förhindra allvarliga olyckor och minska antalet skateboardrelaterade skador. Bakgrund till projektet Roofy Safetys definition av säkerhet Skatescenens inställning till säkerhet Skatarnas inställning till säkerhet Vad är normer? Att lära sig normer Vem är normal? Ett normkritiskt förhållningssätt Hur många skadas varje år? Var uppstår skadorna någonstans? Vilka är skadorna? Vilka regler är det som gäller? Hjälm Crashpads (Höftskydd) Knä- och armbågsskydd Handskar och handledsskydd Övningar för normkritiskt arbetssätt Tips på skateövningar m.m.

3 I samband med att Bengt Sahlin förlorade sin son i en longboardolycka 2009 föddes idéen om en säkerhetsförening för skateboard grundade han, tillsammans med vänner och familj, föreningen Roofy Safety Ambassadors. Två år senare beviljades föreningen medel från Arvsfonden och därmed var projektet Roofy Safety igång. Sedan dess har vi utbildat hundratals ungdomar i säkerhet och engagerat dem i projektet som ambassadörer och förebilder för säker skate. Vi har hjälpt verksamheter att starta Skyddotek - biblioteket för skydd och inlett samarbeten med flera arrangörer för ökad eventsäkerhet. Sedan 2015 har vi även ett samarbete med Sveriges Skateboardförbund. Roofy Safety är ett projekt för ökad skateboardsäkerhet. Vårt mål är att öka säkerhetsmedvetenheten bland skateboardåkare i åldern år. Vi jobbar främst proaktivt för att förhindra allvarliga olyckor och minska antalet skateboardrelaterade skador. Roofy Safety vill verka för en skatescen där det är möjligt att skata i parkerna och på gatorna. Vi vill att det ska finnas sjukvårdspersonal och utrustning på plats på de större skateeventen och vi vill kunna erbjuda nybörjare och barn en vettig introduktion till skatescenens osynliga överenskommelser och tekniska hemligheter. Vårt uppdrag står både i att öka ungas användande av skydd och kunskap om säkerhet, som att stärka föreningarnas, företagens och arrangörernas förutsättningar att bedriva sin verksamhet på ett säkert sätt.

4 För oss är säkerhet mer än bara skydd. Det är också skatevett, färdighet och attityd. Vår definition av säkerhet är bred och med detta vill vi försöka fånga in de många aktiviteter som vi menar bidrar till skateboardsäkerhet. Under projektets gång har vi upptäckt att skatare redan jobbar skadeförebyggande. Det finns outtalade överenskommelser för hur en ska skata i både parker och på trafikerade vägar. Både longboardåkare och skatare förespråkar teknisk färdighet och erfarenhet och båda erbjuder kurser för nybörjare. Skatare och longboardåkare överför dessa osynliga regler till varandra och tillsammans med skaterelaterad media och event utgör skatare som grupp en viktig aktör och upprätthållare av normer. Vi menar att det också finns normer som hämmar säkerheten hos både skatare och longboardåkare. I projektet har vi upptäckt att det framför allt erfarna skatare och nybörjare på longboard som mer sällan använder skydd. Störst konsekvenser verkar det få för de nya longboardåkarna som utöver skydd också saknar den erfarna skatarens färdigheter och skatevett. Som nybörjare verkar det också vara svårare att stå emot grupptryck och rådande normer. Varför skatare och longboardåkare åker utan skydd, beter sig vårdslöst i trafiken/parken eller skatar över sin egen förmåga tror vi är en konsekvens av att Skatekulturens inneboende värden inte är helt förenliga med skateboardsäkerhet Det finns aktörer och vanor i de båda kulturerna som (re)producerar osäker skate De osynliga reglerna förs inte över från erfarna skatare till nybörjare

5 Skatekulturens inneboende värden Åsa Bäckström har i över ett decennium forskat om skatens informella lärprocesser och skateboardåkarens identitet. Enligt hennes finns det föreställningar kring skateboard som åkarna (re)producerar kring sin egen aktivitet. Bäckström tolkar dessa föreställningar som idealbilder som skatare måste förhålla sig till på ett eller annat sätt. Bäckström beskriver brädsport som en känsla och att det är någonting en skatare kan ha eller sakna. Känslan är inte definitionen av själva skateupplevelsen, utan det estetiska uttrycket i åkningen som bara den med det tränade ögat kan känna igen. Av snowboardåkare har känslan också beskrivit som att befinna sig i en naturupplevelse att vara ett med sin omgivning och i nuet i sitt utövande. Bäckströms andra centrala begrepp gemenskap syftar till att beskriva att skatandet är en social aktivitet som sträcker sig över nationsgränserna. Skateboardgemenskapen kan sägas vara transnationell. Att göra en resa till Malmö för att hälsa på skatarna där är ett sätt att knyta sociala kontakter kring brädåkande på ett nationellt plan. Kulturen är det tredje begreppet Bäckström introducerar. Hon har kommit fram till att skateboard-kulturen förknippas med bland annat motstånd, frihet och livsstil. Att åka skateboard är inte en sport utan en livsstil. Med motstånd menar Bäckström att skatarna som grupp har kommit att ifrågasätta samhälleliga och kulturella uppfattningar. Skatare utmanar gränser på flera plan och känslan av frihet upplevs som viktig menar Bäckström. För skatarna är det viktigt att skaten hålls fri. Den ska inte styras av tränare eller träningstider och ingen ska få tala om hur någon annan ska skata om de inte bett om det. Aktörerna Vi menar att privata aktörer, såsom företag, varumärken och medier har stor påverkan på vilka ideal och trender som ska råda inom skatekulturen. Vidare vill vi argumentera för att det är de bästa skatarna som har högst status i varje grupp. Detta eftersom skaten är en social aktivitet där en visar sin gemenskap och tillhörighet genom kläder, beteenden, språk och åsikter. Vi tror att de bästa skatarna sätter nya trender och ideal som andra skatare snabbt hakar på. Detta för oss tillbaka till de privata aktörernas inflytande. Genom att knyta de bästa åkarna till sin egen produkt och sponsra dem med material, resor och ibland även pengar menar vi att de bästa skatarnas attityder, stil och värden premieras. Den tredje aktören kallar vi för skatearrangören eller skateeventet. Tävlingarna och arrangemangen är viktiga mötesplatser för skatarna. Det är där de träffas över stads- och landsgränserna och det är där de får chans att både visa upp sig och få inspiration från andra skatare. Vi ser hur en fjärde aktör också börjar ta sig in och omforma skatens inneboende värden. Föreningarnas inflytande har växt de senaste åren. Vi tror även att Skateboardförbundets inträde i Riksidrottsförbundet kommer att påverka vilka ideal och värden som premieras bland skatare i framtiden.

6 De osynliga reglerna förs inte över från erfarna skatare till nybörjare Idrotter som skateboard och longboard går allt oftare under begreppet spontan- eller självorganiserade idrotter. Reidar Säfvenbom är en norsk forskare som undersökt dessa sporter. Hans studier visar på att utövare av självorganiserade idrotter i högre grad än föreningsidrottare drivs av inre motivation framför prestige och prestation, att de utvecklar en högre social kompetens och att de håller sig aktiva längre upp i åldrarna (Johanssen, 2012, Full fart i feel good-miljøene). Detta menar vi är en orsak till varför vi ska behålla skatens självstyre. Samtidigt tror vi att detta självstyre upplever problem när scenen plötsligt får många nya åkare på kort tid. De nya skatarna slussas inte in i en kultur som lär dem vad som är rätt och fel. Resultatet kan då bli att de går ut och åker på ett sätt som sätter de själva och andra i fara. Skydd Bland skateboardåkarna är det främst nybörjare och barn som använder skydd. Detta kan vara ett resultat av att många nybörjarkurser lånar ut skydd och att de flesta skatehallar idag har infört hjälmkrav upp till en viss ålder. Varför nybörjarna och barnen tar av sig skydden när de blir duktigare och äldre tror vi beror på att olika aktörer, ex media, event och skatare som grupp, bidrar till att upprätthålla en norm där skydd inte ingår i bilden av den äkta skateboardåkaren. Vi har hört skatare beskriva skydd som fula, obekväma och varma. De säger att syftet med skate är att det ska vara enkelt att bara gå ut och åka. Om en också ska ta med hjälmen och knäskydden när en ska ut blir det plötsligt mer styr än tidigare. En del av känslan försvinner också med skydden på. Vidare uppfattar de ett foto eller en video som visar en skatare med hjälm som mindre estetiskt tilltalande. Skydden upplevs alltså påverka den enskilde skatarens stil, känsla och frihet på ett negativt sätt. Bland longboardåkarna råder dock omvända roller. Här är det oftare barn och nybörjare som åker utan skydd medan eliten världen över i princip alltid har hjälm, knäskydd och speciella handskar på sig. För longboardåkarna symboliserar hjälmen att du är en erfaren och duktig utövare. Filmer, foton och andra medier upprätthåller bilden av en skyddbärande elit och på nästan alla tävlingar råder hjälmtvång. Longboardare som grupp är också snabba på att uppmärksamma den/de som inte använder skydd. Samtidigt ser vi en växande trend i och med den nya åkstilen freeride. Backar och hastigheter som eliten tidigare bara skatade i skinnställ och integralhjälm åker de nu nerför i vanliga kläder, hjälm och handskar. Skatevett Aldrig förr har Sverige haft så många skateboardparker som nu. Det åks i nästan varenda stad och kommun i hela landet. Samtidigt ser vi en växande frustration bland många skateboardåkare i parkerna. Skatare upplever att parkerna används av besökare som inte känner till de osynliga skatereglerna. Besökarna som upplevs utgöra ett problem är ofta

7 kickbikeåkande barn och deras föräldrar. Skatare berättar i forumtrådar på Facebook och i samtal med oss hur barnen inte ser sig för eller planerar sin åkning. De droppar ofta in i ramper och bowler där någon redan åker, väntar inte på sin tur och uppehåller sig på ytor där de inte syns eller är i vägen. Skatare beskriver också problem med föräldrar som fikar och uppehåller sig på obstacles i parken och som vägrar flytta på sig trots att skatare ber dem göra detta. Av detta har vi dragit slutsatsen att det finns en växande grupp parkbesökare som inte känner till eller väljer bort att följa de gemensamma, men kanske osynliga, skateboardreglerna. Dessa skateregler menar vi är outtalade överenskommelser som skatare i generationer utvecklat tillsammans både för att se till så att alla får åka men också i syfte att undvika skador och olyckor. Vi upplever att fler efterfrågar förbud av kickbikes, att kommunerna ska ta mer ansvar för att bemanna parkerna med så kallade skate marshalls och att det ska finnas skyltar som visar hur en ska bete sig i parken. Longboardåkarna står fortfarande utan en egen skateboardbacke och/eller park. Detta hinder dem dock inte från att skata. Jämfört med många europeiska länder utanför Norden är longboardåkare förhållandevis välkomna i Sverige. Såväl longboardåkare som skatare räknas till trafikgruppen cyklister. För longboardåkare innebär det att det är lagligt för dem att skata på allmänna vägar, på höger sida av vägen, så länge de håller fartgränserna. Ibland kan dock backar bannas på grund av att longboardåkare misskött sig i backen så att boende i området reagerat. Bland de etablerade longboardåkarna finns det ett outtalat skatevett i backen. Det finns några videor på Youtube där longboardåkare lär ut skatevett på trafikerad väg. Den mest sedda lyfter fram vikten av att hålla sig på sin sida av vägen, att inte kapa svängar, samt att kommunicera med olika tecken till de andra åkarna i backen. Longboardscenen organiserar sig via sociala nätverk på internet, framför allt facebook. Det finns idag ingen aktiv longboardförening, inga longboardparker och longboardeventen är fortfarande små och få till antal i jämförelse med skateboardscenens utbud. Skatevettet sprids därför främst via de sociala forumen och under gemensamma träffar som dessa forum organiserar. De flesta longboardåkarna är dock inte anslutna till dessa nätverk utan skatar på egen hand tillsammans med några vänner. Färdighet Både skateboardåkare och longboardåkare förespråkar färdighet. Media, skatare som grupp och event premierar erfarna utövare som behärskar svåra trick och tar cleana lines framför mindre erfarna åkare. Det är de som vinner tävlingarna, som syns i medierna och som har högst status i grupperna. Både skatare och longboardåkare arrangerar camps för nybörjare och barn. Skateboardscenen erbjuder även skateboardgymnasium i både Malmö och Stockholm. På nätet finns tusentals videor som lär ut olika trick och delar ut tips. Det finns alltså krafter som driver på att fler skatare ska kunna behärska sin bräda.

8 Attityd Vi har berört detta sista begrepp i alla ovanstående definitioner av säkerhet. Detta för att vi menar att attityden och normen i skatescenens kanske är den främsta bäraren av de ideal som finns inom skatekulturen. Vi har tidigare nämnt hur privata aktörer, arrangörer och de bästa skatarna (re)producerar skatens ideal och vi har lyft skatarnas inställning till skydd, parkvett och färdigheter. De inneboende värden som Bäckström lyft fram upplevs av en del skatare som oförenliga med en organiserad, säker och proaktiv skateboardscen. Företagen tjänar fortfarande pengar på att upprätthålla bilden av den rebelliska och ungdomliga skataren. Å andra sidan genomgår skaten en slags organisering. Det finns flera hundra skateföreningar, ett litet antal skateboardgymnasium och sedan två år tillbaka är Sveriges Skateboardförbund medlem i Riksidrottsförbundet. Vi kan alltså tala om skatens två motpoler som delar upp skatarna i antingen motståndare eller förkämpar för en organiserad skatescen.

9 Normer är oskrivna regler om vad som är önskvärt, vad som anses normalt, och vad som ger status och tillhörighet. Normer talar om för oss hur vi ska vara, tänka och bete oss. De ingår också i en maktstruktur som delar in människor i grupper. Exempel på sådana grupper är: Nybörjare, skatare, proffs, longboardåkare, kvinnor, män, invandrare osv. Dessa grupper har olika status i olika situationer och det uppstår hierarkier mellan grupperna. Ju närmare man är normen ju högre status och fler privilegier har man. Att vara längre ifrån normen innebär lägre status och färre privilegier. Att lära sig normer kallas socialisation och sker genom familjen, skolan, fritidsverksamhet, vänner, media etc. Många normer som vi blir uppfostrade till blir självklara för oss. De blir en del av vår personlighet som vi sällan reflekterar över. De speglar vilka personer, beteenden, egenskaper och värderingar som anses vara accepterade och önskvärda. Tidigt lär vi oss till exempel att tjejer är mer känsliga än killar. Vi glömmer bort att denna föreställning är något vi fått lära oss och att uppfattningen om detta kan vara annorlunda en annan tid och på en annan plats. Normer innebär inte att alla inom ett samhälle eller en grupp följer normerna eller alltid är överens om dem. Men även om normer inte följs måste man förhålla sig till dem. Beroende på bl.a. kön, sexualitet, ålder, etnicitet, funktionsförmåga, bostadsområde och ekonomi påverkas vi på olika sätt Normer är också det som anses normalt och inte behöver förklaras. För att beskriva det som faller utanför normen måste man ofta göra ett tillägg som visar en avvikelse. Vi behöver inte säga killskate, den svenska coachen, den funktionsobehindrade skataren. Ett normkritiskt arbetssätt handlar om att synliggöra normer, inte fokusera på och debattera det som avviker. Det handlar om att synliggöra det som vi ofta ser som självklart. Exempelvis kan detta innebära att ifrågasätta varför det är mer ok att tjejer håller varandra i händerna när de lär sig nya trick, än att killar gör det. Normkritik kan beskrivas som att sätta på sig ett par nya glasögon och se världen, andra människor och sig själv i ett större sammanhang. Ett normkritiskt arbetssätt handlar om att bli medveten om, synliggöra, och ifrågasätta normer som begränsar individens handlingsutrymme.

10 2011 inträffade 3300 olyckor uppger Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2013). Det är nästan uteslutande (85%) män och pojkar som skadas och de flesta som skadas är i åldrarna elva till sjutton år. En fjärdedel av skadorna uppstår i olika sport- och idrottsanläggningar och en ännu större andel inträffar i transportområden som gator, trottoarer, gångvägar, parkeringsplatser och liknande. Nästan 90 procent av skadorna uppstår genom fall, medan 9 procent uppstår när man kör på någon eller något. Bilden till vänster visar typ av skada, var på kroppen de uppstår och hur allvarliga skadorna brukar vara. Alla värden anges i procent. Vi saknar tillförlitlig källa. ( Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2013) uppger att skador på armar är vanligast (54 procent), framför allt handleder, underarmar och händer. Runt 30 procent skadar benen, framför allt fotleder och fötter, medan 9 procent skadar huvudet. Omkring en tredjedel av skadorna är frakturer, en fjärdedel är blodutgjutningar och lika många är vrickningar eller stukningar. Drygt 5 procent av de skadade läggs in på sjukhus för fortsatt vård. Varje år verkar det inträffa en dödsolycka eller allvarlig olycka som kräver mycket lång rehabilitering. Utomlands kan man se att det inträffar 6-12 dödsolyckor varje år.

11 Skateboardåkare räknas som gångtrafikanter vid lägre farter. Det innebär att en skatare ska åka på vänster sida av vägen, har företräde vid övergångsställen och inte kan bötfällas för fortkörning. Däremot gäller andra regler och sunt förnuft så fort du färdas i högre hastigheter. Då är det inte längre lämpligt eller rätt att välja fotgängarfältet framför cykelbanan och vänster körfält framför höger. Kör du fort ska du ha god översikt innan du kör över ett övergångsställe. Bilar stannar inte alltid för dig. Hjälmar skyddar mot skallskador och fungerar på olika sätt. En del hjälmar klarar bara en smäll (single impact) och behöver bytas ut om de får ett slag. Andra klarar flera (multiple impact). Hjälmen ska inte sitta för hårt eller för löst utan ska kunna vickas på en aning. Det är bra att kunna finjustera inner-storleken på hjälmen, med hjälp av kuddar eller med en ratt i nacken. Spännet till hakbandet ska vara lätt att knäppa och det ska rymmas ett finger mellan bandet och hakan. När du väljer hjälp, kolla att det står CE-EN 1078 i den. Crashpads skyddar höften mot slag och används oftast under kläderna. De finns i många olika utformningar och modeller. Samma sak gäller här, välj de som sitter bra och bekvämt. Knä- och armbågsskydd skyddar mot frakturer och benbrott och är bra att ha när man vill ta emot sig i ett fall. Även dessa skydd kommer i olika utformningar. Vissa har ett hårt plastskal (hard cap) och en stötdämpande kudde bakom, och andra är tunna och kan användas under kläder. Materialet i dessa skydd blir hårt när det tar emot en smäll. Tänk på att skydd utan hardcap inte glider när du ramlar på dem, och smällen blir därför mera rätt på. Välj de skydd som sitter bra, som inte halkar ner, åker åt sidan eller känns obehagliga. Handskar är vanliga när man åker longboard och används både för att ta emot sig när man faller eller när man vill bromsa med hjälp av en slide inför en kurva eller ett hinder. Välj heltäckande handskar i din storlek, gärna i ett slitstarkt material och där pucken sitter bra i handflatan. Handskarna skyddar inte mot handledsbrott. Handledsskydd skyddar mot handledsskador. De täcker oftast inte fingrar, men man kan ta emot sig med handledsskydden tack vare plastskenerna som utgör själva skyddet.