Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor LIBE_PV(2012)0125_1 PROTOKOLL Delegation den november 2011 till SICILIEN, ITALIEN 1. Genomförande av besöket En delegation bestående av tio ledamöter besökte Sicilien (Italien) och särskilt kommunerna Trapani, Agrigento, Lampedusa, Palermo och Mineo den november Delegationens ordförande var Cecilia Wikström. Syftet med besöket var att samla information om och göra en bedömning på plats av situationen vad gäller mottagandet av asylsökande och migranter på Sicilien, detta mot bakgrund av en serie händelser i regionen, i första hand ankomsten av tredjelandsmedborgare från länder i södra Medelhavsområdet. Mer specifikt hade delegationen till uppgift att kontrollera hur det står till i uppsamlingslägren och att träffa företrädare för lokala myndigheter, internationella organisationer, icke-statliga organisationer, lokalboende och migranterna själva. Innan de avreste anordnade delegationsmedlemmarna ett möte med företrädare för kommissionen, Frontex, Italiens ständiga representation samt icke-statliga och internationella organisationer som UNHCR, Internationella organisationen för migration (IOM), Rädda barnen och Europeiska rådet för flyktingar och fördrivna (ECRE), för att samla bakgrundsinformation om situationen på Sicilien. Besöket inriktades på tre olika uppsamlingsläger: en interneringsanläggning (Centro di Identificazione ed Espulsione, CIE) och ett mottagningscentrum för asylsökande (Centro di Accoglienza per Richiedenti Asilo, CARA) i Trapaniförorterna Milo respektive Salinagrande, samt ett mottagningscentrum (CARA) nära staden Mineo i Cataniaprovinsen. Delegationen beslutade dessutom att besöka uppsamlingslägret på ön Lampedusa, vilket dock hade stängts den 20 december 2011 efter att det delvis hade förstörts i en anlagd brand. Delegationen anordnade även möten med lokala myndigheter samt ett antal internationella och icke-statliga organisationer i Agrigento liksom med lokala myndigheter, icke-statliga organisationer, Frontex och lokalboende PV\ doc PE v01-00 Förenade i mångfalden

2 på Lampedusa. I Palermo besökte delegationen den öppenvårdsklinik som den italienska icke-statliga organisationen Emergency öppnat för i första hand migranter, liksom den av den katolska missionsbrodern Biagio Conte ledda Missione di Speranza e Carità, en hjälpmission verksam bland stadens utslagna och hemlösa. Delegationen träffade även företrädare för de lokala myndigheterna i Palermo och för ett antal icke-statliga organisationer i Catania. Delegationen höll en presskonferens i Palermo som fick god täckning i media, med artiklar på första sidorna i ett antal lokala dagstidningar och bevakning av lokala tevekanaler och i sociala medier. 2. Besök i uppsamlingsläger 2.1 CIE (Centro di Identificazione ed Espulsione) i Milo (Trapani) Interneringsanläggningen (CIE) i Trapani öppnades den 7 juli 2011 och är den nyaste i Italien. Den rymmer upp till 204 interner. Sedan den öppnades har 500 personer slussats genom anläggningen. Vid tidpunkten för delegationens besök hade anläggningen 178 interner, samtliga män, varav 140 asylsökande. Anläggningsföreståndaren förklarade att den italienska lagen inte ger utrymme för överföringar från en interneringsanläggning (CIE) till ett mottagningscentrum (CARA), vilket är förklaringen till att de personer som sökte asyl efter att de internerats inte flyttas till en annan anläggning. Anläggningen som består av fem avdelningar, var och en med sin egen byggnad, är sluten såtillvida att internerna inte får lämna den. Anläggningen drivs till följd av en offentlig upphandling av ett kooperativ med anställda. Finansiering sker genom anslag från ministeriet motsvarande 34 euro per person och dag. Internerna identifieras, undersöks av läkare och tilldelas kläder. De får 2,5 euro i fickan var dag liksom cigaretter. Sex personer delar ett rum med egen toalett, teve och ett bord. I anläggningen finns bl.a. en sjukstuga, en matsal, fritidsverksamheter, två medlare samt juridisk och psykologisk rådgivning (två psykologer). Personer med allvarliga hälsoproblem överförs till och vårdas vid sjukhus. Inga underåriga finns bland internerna, varav 90 procent kommer från Tunisien. En sektion av Commissione territoriale Trapani (asylnämnden i Trapani) har säte inuti anläggningen. I nämnden ingår företrädare för prefekturen, polisen, lokala myndigheter och UNHCR. Asylsökande bör höras av nämnden inom sju dagar men det tar i genomsnitt en månad att handlägga ett ärende. Enligt UNHCR:s företrädare godkänner asylnämnden omkring 18 procent av alla asylansökningar. Utöver dessa tillerkänns vissa asylsökanden humanitärt skydd (tillfälliga tillstånd som kan förnyas årsvis). 2.2 CARA (Centro di Accoglienza per Richiedenti Asilo) i Salinagrande (Trapani) Direktören för mottagningscentrumet (CARA) i Salinagrande (Trapani) förklarade att detta är ett öppet centrum där asylsökande kan komma och gå som de själv vill inom angivna tider. Nyanlända identifieras först och undersöks av läkare varefter de får assistans efter behov. De asylsökande får husrum och mat och erbjuds medicinsk, rättslig, social och psykologisk assistans, språkundervisning i italienska (som följs av 55 procent av de asylsökande), kurser i läskunnighet samt sport- och fritidsaktiviteter. För var och en av PE v /12 PV\ doc

3 centrumets asylsökande upprättas en personakt som innehåller uppgifter om deras personliga omständigheter och eventuella problem (som trauman etc.). Varje asylsökande hörs av en commissione territoriale (asylnämnd). Utsatta personer identifieras och vissa fångas upp i det så kallade resilience -projektet som hjälper 30 utvalda personer med psykologiska problem att hitta en andra bostad särskilt anpassad för utsatta personer. Detta projekt liksom det så kallade Nautilusprojektet inriktat på att bistå med yrkesutbildning finansieras av Europeiska flyktingfonden. Migranter med uppehållstillstånd kan gå med i SPRAR ( Sistema di protezione per richiedenti asilo e rifugiati, dvs. skyddssystemet för asylsökande och flyktingar) som kan bistå med att finna och under sex månader finansiera en andra bostad utanför centrumet och att tillhandahålla social rådgivning och yrkesvägledning. Centrumet har 260 platser varav 233 var tagna i anspråk då delegation besökte det. De fåtal familjer som räknas bland de boende erbjuds en viss avskildhet (med högst två familjer per rum) liksom tillgång till barnomsorg. De asylsökande kommer från Nigeria, Bangladesh, Pakistan, Tunisien, Guinea, Elfenbenskusten, Burkina Faso, Gambia och, i några enstaka fall, från Eritrea och Turkiet. Asylnämnden är uppenbart mycket rask i handläggningen av de ärenden som kommer in. Enligt italiensk lag ska asylsökande höras av asylnämnden inom tre månader. I verkligheten brukar det ofta ta 5 6 månader på grund av det stora antalet migranter. Underåriga utan medföljande vuxen tas inte emot i centrumet utan skickas till särskilda mottagningscentrum. Vid sitt besök kunde delegationen konstatera att anläggningen är i behov av en omfattade renovering. Delegationen fick veta att toaletterna ofta vägrar spola, och varken har dörrar eller någon annan form av avskärmning, och att vissa rum är så överfulla att upp till 14 madrasser får trängas på golvet nattetid. Enligt gäster vid centrumet som delegationen talade med är anläggningen vanligtvis smutsigare än den var dagen för delegationens besök. 2.3 CARA (Centro di Accoglienza per Richiedenti Asilo) i Mineo (Catania) Centrumet öppnades den 22 mars 2011 i en privatägd fastighet tidigare del av en amerikansk militäranläggning 6 km från Mineo, en liten stad på en kulle. Det består av byggnader indelade i två zoner den ena i huvudsak engelskspråkig, den andra i huvudsak franskspråkig. Vid full beläggning rymmer centrumet asylsökande. Vid delegationens besök hade det omkring boende, med 100 familjer, 43 småbarn (på mellan 0 och 2 år) och omkring 20 barn i skolåldern. Varje hus har tre rum med två boende var motsvarande 6 personer per hus ett badrum och ett (omöblerat) vardagsrum. De boende är organiserade i 25 nationella grupper, vilka representeras av valda företrädare (valen organiseras av UNHCR). Fram till och med den 18 oktober 2011 drevs centrumet av Röda korset varefter driften anförtroddes ett privat företag, Sisifo, med cirka 150 anställda varav sex tolkar. Den ansvariga personalen beskrev verksamheten i positiva ordalag: Yrkes- och språkutbildning liksom aktiviteter för att främja integrering har påbörjats med myndigheternas stöd, och det finns bussförbindelser till de närmaste städerna (två gånger i veckan till Catania och varje dag till Mineo). Varje asylsökande vid centrumet mottar varje dag ett tillgodokvitto värt 3,5 euro som kan användas vid köp i centrumets butik (som mest säljer telefonkort, frimärken och PV\ doc 3/12 PE v01-00

4 cigaretter). De får också ta emot kläder (vinterkläder fanns ännu inte tillgängliga). När de befinner sig i centrumet har de boende inte tillgång till tidningar, teve eller internet. En sektion av asylnämnden har säte i den närbelägna staden Mineo och en andra sektion har säte i centrumet. Enligt vad myndigheterna kan rapportera har förfarandena påskyndats: Sökande hörs inom 45 dagar och får sitt svar inom en till två månader. Nämnden är den snabbaste i Italien. Röda korset är ännu verksamt vid centrumet där det tillhandahåller sjukvård. UNHCR är också närvarande. 3. Möten i Agrigento 3.1 Möten med internationella organisationer och icke-statliga organisationer I Agrigento mötte delegationen representanter för följande organisationer: UNHCR, IOM, Rädda barnen, Italienska Röda korset, Caritas, den italienska föreningen för rättsliga studier om invandring (Associazione per gli Studi Giuridici sull'immigrazione, ASGI), den italienska nationalföreningen för utvandrade familjer (Associazione Nazionale Famiglie Emigrati, ANFE) och kulturföreningen Chimeia, liksom Padre Nastasi, en präst verksam på Lampedusa. UNCHR, IOM, Italienska Röda korset och sedan 2007 även Rädda barnen ingår i det så kallade Praesidiumprojektet. Detta samarbetsprojekt för organisationer verksamma till stöd för migranter, särskilt underåriga utan medföljande vuxen och andra utsatta grupper, inleddes 2006 på Lampedusa och har sedan dess utvecklats till att omfatta andra centrum i Italien. Dessa organisationer är verksamma både vid CARA- och CIE-anläggningar och i olika ankomsthamnar. De understryker att samarbetet med de italienska myndigheterna och särskilt med polismyndigheten på Lampedusa fungerar väl. Samtidigt pekar de dock på vissa problem som framkommit under de senaste månaderna. Exempelvis har de vägrats tillträde till vissa hamnar, vissa icke-statliga organisationer har vägrats tillträde till de aktuella mottagnings- och interneringsanläggningarna, och det har förekommit att migranter har återsänts till sina hemländer utan att de har givits möjlighet att ta kontakt med icke-statliga organisationer, advokater eller människorättsförsvarare. Den främsta stötestenen är i deras mening den långa handläggningstiden för asylärenden (migranter har i vissa fall fått vänta 8 9 månader innan de hörts av en asylnämnd), bristen på integration ett allvarligt problem, inte minst för unga människor och de överfulla internerings- och mottagningsanläggningarna. Stora organisatoriska och logistiska brister påpekades, varvid särskilt anläggningarna i Trapani kom på tal. Det framkom att mottagningsförhållandena ofta är bristfälliga och att de underskrider gällande miniminormer. Vid mötena betonades även avsaknaden av vårdnadshavare för underåriga, en uppgift med viktiga skyldigheter som ofta faller på frivilliga. UNHCR uttryckte farhågor om myndigheternas hantering av ett antal ärenden, bl.a. i fråga om en grupp tunisier som skickats till CIE-anläggningar trots att de redan hade ansökt om asyl, fall där personer hade frihetsberövats under längre tid och ett fall där ett antal egyptier hade återsänts till Egypten utan att de givits tillfälle att söka asyl alltmedan icke-statliga PE v /12 PV\ doc

5 organisationer hade vägrats tillfälle att träffa dem. 3.2 Möten med myndigheter Delegationen träffade företrädare för följande myndighetspersoner: Agrigentoprovinsens prefekt och kvestor, provinspolismästaren vid finanspolisen (Guardia di Finanza), provinspolismästaren vid gendarmeriet (Carabinieri), hamndirektören för Porto Empedocle, brandchefen och ärkebiskopen av Agrigento. Myndigheterna förklarade att med anledning av de människor som anlänt med båt till Sicilien har en serie åtgärder vidtagits under prefekturens överinseende, i första hand som ett led i mottagandet av dessa människor men även för att säkerställa den allmänna ordningen och säkerheten. Av de som steg i land är de flesta män, oftast vid god hälsa (man har funnit sju fall av tuberkulos och de har fått läkarvård). Den enda gången den allmänna ordningen rubbades var den 20 september 2011 då en av anläggningarna som då härbärgerade omkring tunisier eldhärjades. Tills dess hade det system som den italienska staten infört på Lampedusa, och som gjort det möjligt att ta emot upp till människor, fungerat väl. Sedan den 20 september har endast 5 båtar med 175 personer anlänt. På Lampedusa finns luft- och båtburna styrkor från finanspolisen stationerade tillsammans med Frontexenheter. De arméförband som tidigare fanns på plats har återkallats eftersom det inte längre finns några migranter kvar på ön. På ön Linosa finns endast carabinieri kvar men de har övertagit alla uppgifter som krävs för att kunna bemöta en krissituation. På delegationsmedlemmarnas förfrågan kunde myndigheterna meddela att de tillfälliga tillstånd som beviljades i maj 2011, och som har löpt ut, har förnyats med en giltighet på sex månader. Vidare förklarade de den höga beläggningen vid centrumet på Lampedusa under sommarmånaderna juli september med att påpeka att medan det under denna tid anlände flera grupper migranter var väderleken inte sådan att det alltid var möjligt att föra över dem till det sicilianska fastlandet eller att skicka ut båtar för att rädda dem. 4. Lampedusa 4.1 Situationen på Lampedusa Den lilla ön Lampedusa strax söder om Sicilien ingår i regionen Sicilien men är i geografisk bemärkelse närmare Tunisien än Italien. Ön har tjänat som inkörsport till Europa för många båtburna migranter från andra sidan Medelhavet. En del av dem i första hand afrikaner från länder söder om Sahara flyr förföljelse och kommer som asylsökande; andra kommer som ekonomiska flyktingar. Sedan början av 2000-talet och fram till omkring 2010 växte migrationsflödet till Lampedusa konstant. Det året ingick Italien och Libyen ett avtal enligt vilket migranter som anlänt ön från Libyen skulle återsändas till det landet. Flödet av migranter till ön minskade som en direkt följd av avtalet. Anläggningen på Lampedusa ( Centro di primo soccorso e accoglienza, dvs. centrumet för första hjälpen och mottagning) var tänkt att fungera som en tillfällig PV\ doc 5/12 PE v01-00

6 anhalt där migranter skulle stanna i högst 48 timmar innan de fördes över till andra uppsamlingsläger runt om i Italien. Som mest var anläggningen tänkt att ta emot 850 personer men den var ofta överfull under längre perioder ibland blev migranter kvar där i flera veckor. Lokalbefolkningens stora ansträngningar att hjälpa migranterna till trots gav denna utdragna krissituation upphov till spänningar. En följd av den så kallade arabiska våren i Tunisien och Libyen var att en ny våg av migranter anlände till Lampedusa med början i februari 2011 även under en period då anläggningen var stängd med toppar i maj och augusti då respektive migranter anlände. Enligt uppgifter som delegationen inhämtat inte minst på platsen rymde anläggningen en vecka i taget under vissa perioder (särskilt juli augusti 2011) omkring personer, dvs. två och en halv gånger mer än vad den var byggd för att ta emot, med följd att många tvingades sova utomhus eller under oanständiga förhållanden. Varje dag anlände uppemot personer samtidigt som överflyttningarna till fastlandet trappades ner. Denna utdragna krissituation förvärrades ytterligare av det faktum att migranterna var övertygade om att de omgående skulle utvisas. Situationen urartade den 20 september 2011 då anläggningen sattes i brand varvid många lyckades fly, vilket bl.a. resulterade i sammanstötningar med lokalbefolkningen. Till följd av dessa omständigheter och på grundval av en begäran från inrikesministeriet och ett beslut av hamnmyndigheten förklarade de italienska myndigheterna hamnen på Lampedusa som osäker. Hamnen som förklarats osäker för migranter men inte för fiske eller turism är vid sidan om hamnen i Tripoli i dag den enda i Medelhavet med denna beteckning. Personer som räddas till havs kan därmed inte längre föras till Lampedusa utan måste bringas till Sicilien, närmare bestämt Porto Empedocle, en hamnstad inte långt från Agrigento. Detta hände exempelvis den 11 november 2011 då en båt ankom med 44 somalier, bland dem en gravid kvinna som räddades med helikopter. De övriga passagerarna tvingades stanna kvar ombord under förtvivlade omständigheter. 4.2 Besök vid anläggningen på Lampedusa Väl på Lampedusa begärde och fick delegationen av de italienska myndigheterna tillåtelse att besöka anläggningen. Den består av sjutton monterade byggnader varav tre rymmer kontor och verksamhetsutrymmen medan resterande fyra rymmer sovsalar. Branden den 20 september 2011 ödelade helt ett av de fyra bostadshusen och skadade ytterligare ett. Vid delegationens besök var anläggningen fortfarande stängd och under lås och bom. Delegationen fick dock veta att planer har satts i verket för att återuppbygga anläggningen. Samtidigt ska det nämnas att flera såväl icke-statliga som internationella organisationer har påpekat att de har nekats tillträde till anläggningen. De underströk att anläggningen är relativt liten och att den är olämplig för vistelser längre än några dagar, framförallt på grund av öns beskaffenhet. Om migranterna inte snabbt överförs till andra anläggningar på fastlandet kan befolkningstrycket på ön lätt bli olidligt. Skulle den situationen uppstå är det sannolikt att de rådande spänningarna kommer att urarta. Vissa av de icke-statliga organisationerna menade att detta är vad som hände den 20 september, dvs. att attentatet mot anläggningen var en reaktion mot befolkningstrycket och mot rädslan att utvisas. 4.3 Möten på Lampedusa PE v /12 PV\ doc

7 På Lampedusa träffade delegationer företrädare för ett antal icke-statliga organisationer (Legambiente, Askavusa, Alternativa Giovani, Läkare utan gränser), en advokat sakkunnig i migrationsfrågor, den ansvarige för en akutmottagning samt talesmän för lokalbefolkningen (företrädare för öns fiske- och turistnäringar). Delegationen träffade även företrädare för kustbevakningen, Guardia di Finanza och samordnaren för Frontex Hermesuppdrag. Vid dessa möten presenterades överblickar över den situation som rådde på ön under krisen och i samband med räddningsaktionerna, och delegationen fick veta att de flesta migranter aldrig når kusten på egen hand utan räddas till sjöss av antingen kustbevakningen eller finanspolisen. I samband med detta framfördes önskemål om en för hela EU enhetlig definition av krissituation eller nödsituation eftersom medlemsstaterna i dag väljer att tolka dessa ordalydelser på olika sätt. Situationen på Lampedusa föranledde kritik från såväl de icke-statliga och internationella organisationerna som det lokala kyrkosamfundet. Samtliga organisationer ifrågasatte såväl myndigheternas insatser som beslutet att förklara ön som osäker hamn för migranter. De icke-statliga organisationerna rapporterade att fiskare och lokalboende är allt mindre benägna att rädda nödställda till sjöss eftersom de nu befarar att om de räddar migranter kommer de att tvingas att föra dem hela vägen till Porto Empedocle, och de räds att förlora den tid som detta innebär. Detta skulle kunna få negativa konsekvenser för det räddningssystem som nu är i bruk. Även turistföreningen menade att beslutet att förklara Lampedusa som osäker hamn är omotiverat och att skattelättnader är nödvändiga för att rädda öns komprometterade ekonomi. Frontex kunde bekräfta vissa pressuppgifter enligt vilka den libyska regimen tvingar tredjelandsmedborgare bosatta i Libyen att antingen ta värvning i armén eller lämna landet på en av de båtar som med upp till 800 människor ombord avseglar mot Italien. Frontex förklarade att det finns en direkt koppling mellan Gaddafis fall från makten och det markant minskade inflödet av migranter. Mellan Gaddafiregimens fall och delegationens besök har endast två båtar löpt i hamn, en på Lampedusa och en på den angränsande ön Linosa, med sammanlagt omkring 60 migranter ombord (40 somalier och 24 tunisier). Frontex redogjorde för Hermesuppdraget som inleddes på Lampedusa den 20 Februari 2011 och som syftar till att genomföra och samordna kontrollen av havsgränser, i första hand genom gränsövervakning och förhörsverksamhet vid anläggningen. Företrädaren för kustbevakningen kunde rapportera att de båtar som anländer från Tunisien vanligtvis är små (med högst 20 passagerare) och att de under normala förhållanden är sjödugliga men att de kan få problem vid hög sjö. De båtar som anländer från Libyen är däremot oftast överfulla och i mycket dåligt skick. Företrädaren för kustbevakningen förklarade också att av hänsyn till det primära behovet att kunna rädda människors liv var det i vissa fall nödvändigt att göra undantag från hamnmyndighetens beslut. 5. Besök i Palermo I Palermo besökte delegationen den öppenvårdsklinik som den italienska icke-statliga PV\ doc 7/12 PE v01-00

8 organisationen Emergency öppnat för migranter, liksom den av den katolska missionsbrodern Biagio Conte ledda Missione di Speranza e Carità, en hjälpmission verksam bland stadens utslagna och hemlösa. 5.1 Emergencys öppenvårdsklinik Denna vårdklinik, verksam sedan sex och ett halvt år, är öppen varje dag kl Sedan kliniken öppnades har den tagit emot och vårdat patienter (från 48 olika länder). Av de omkring 70 personer som arbetar vid kliniken är endast sju avlönade all övrig personal arbetar frivilligt (bland dem pensionerade läkare och praktiserande läkare som tjänstgör på egen tid). I laget ingår två kulturförmedlare, barnläkare, tandläkare, gynekologer... Varje dag tas omkring 100 patienter om hand. Klinikens direktör påpekade att enligt artikel 32 i den italienska grundlagen ska hälsovård vara gratis och att tillgång till den är en rättighet som tillkommer alla, inbegripet invandrare olagliga såväl som lagliga. Alla italienska regioner tillämpar dock inte lagen på samma sätt. Fyra regioner (Sicilien, Apulien, Lazio och Toscana) ger tillgång till alla hälsovårdstjänster medan andra regioner ger endast tillgång till akutvård. Emergency driver två vårdkliniker i Italien en i Palermo och en i Marghera (Veneto) och har två bussar utrustade som mobila vårdkliniker (och som i första hand används där säsongsarbetare samlas, exempelvis i Rosarno (Kalabrien) eller i Apulien). Emergency finansieras helt och hållet av privata bidrag och organisationen arbetar tillsammans med lokala tjänster. 5.2 Biagio Contes Missione di Speranza e Carità Missionsbroder Biagio Conte förklarade att den förening han leder började sin verksamhet i Palermos centralstation där den tog sig an att hjälpa hemlösa, migranter, f.d. fångar och andra utsatta. Tillsammans med myndigheterna har den lyckats förvandla övergivna byggnader till mottagningscentrum. Det första centrumet öppnades Sedan dess har ett andra centrum endast för kvinnor öppnats, liksom ett tredje där föreningen har övertagit en gammal marinflygkasern som stått övergiven i fyrtio år. Vid dessa tre centrum härbärgerar missionen totalt omkring människor (varav 700 i den anläggning som delegationen besökte). Flertalet av de inhysta har visum eller uppehållstillstånd. Omkring 100 av dem har arbete, och barnen går i skola. Missionen erbjuder dem husrum, vård och juridisk rådgivning. Frivilliga läkare liksom praktiktjänstgörande yrkesstuderande arbetar vid centrumet. Centrumet har sitt eget tvätteri och bageri liksom en keramikverkstad. 6. Möten i Catania I Catania träffade delegationen representanter för den icke-statliga organisationen ARCI ( Associazione Ricreativa e Culturale Italiana, dvs. italienska fritids- och kulturföreningen). De redogjorde i första hand för situationen vid CARA- PE v /12 PV\ doc

9 anläggningen i Mineo varvid de pekade på en serie brister, i första hand avsaknaden av hälsovård, juridisk rådgivning och tolktjänster. De kunde berätta att anläggningen inte tillhandahåller adekvata inrättningar för utsatta personer som barn och personer med fysiska eller psykiska problem. Det har i ett antal fall inträffat att underåriga har identifierats först då de hörts av asylnämnden, dvs. efter att ha tillbringat 6 7 månader i anläggningen. Enligt ARCI har migranterna i anläggningen i Mineo ingen möjlighet att integrera sig i det omgivande samhället eftersom de inte får lämna anläggningen under vissa tider, och även när de kan lämna den har de inga pengar att köpa bussbiljetter med utan tvingas vandra flera kilometer till närmaste by. De redogjorde även för de problem som vissa icke-statliga organisationer och advokater mött då de försökt få tillträde till anläggningen för att bistå migranterna. ARCI hävdade att många asylsökande flyttas från den ena CARA-anläggningen till den andra utan giltig anledning, trots att de redan delvis integrerats i den anläggning där de först befann sig. De kunde också upplysa delegationen om vissa spänningar mellan olika etniska grupperingar bland migranterna som kommit till uttryck inom anläggningen på senare tid (i vissa fall som i juli 2011 i form av våldsamheter). ARCI rapporterade även om den diskriminering som riktas mot tunisier och som består i att man systematiskt underlåter att informera dem om möjligheten att ansöka om asyl och att de skickas direkt till interneringsläger (CIE) även om de redan ansökt om asyl. PV\ doc 9/12 PE v01-00

10 ПРИСЪСТВЕН ЛИСТ/LISTA DE ASISTENCIA/PREZENČNÍ LISTINA/DELTAGERLISTE/ ANWESENHEITSLISTE/KOHALOLIJATE NIMEKIRI/ΚΑΤΑΣΤΑΣΗ ΠΑΡΟΝΤΩΝ/RECORD OF ATTENDANCE/ LISTE DE PRÉSENCE/ELENCO DI PRESENZA/APMEKLĒJUMU REĂISTRS/DALYVIŲ SĄRAŠAS/JELENLÉTI ÍV/ REĀISTRU TA' ATTENDENZA/PRESENTIELIJST/LISTA OBECNOŚCI/LISTA DE PRESENÇAS/LISTĂ DE PREZENłĂ/ PREZENČNÁ LISTINA/SEZNAM NAVZOČIH/LÄSNÄOLOLISTA/DELTAGARLISTA Бюро/Mesa/Předsednictvo/Formandskabet/Vorstand/Juhatus/Προεδρείο/Bureau/Ufficio di presidenza/prezidijs/biuras/elnökség/ Prezydium/Birou/Predsedníctvo/Predsedstvo/Puheenjohtajisto/Presidiet (*) Cecilia Wikström (1, 2, 3) Членове/Diputados/Poslanci/Medlemmer/Mitglieder/Parlamendiliikmed/Μέλη/Members/Députés/Deputati/Deputāti/Nariai/Képviselõk/ Membri/Leden/Posłowie/Deputados/DeputaŃi/Jäsenet/Ledamöter Rita Borsellino (1, 2, 3), Simon Busuttil (1, 2, 3), Rosario Crocetta (1, 2, 3), Tanja Fajon (1, 2, 3), Salvatore Iacolino (1, 2, 3), Véronique Mathieu (1, 2), Georgios Papanikolaou (1, 2), Judith Sargentini (1, 2, 3), Kyriacos Triantaphyllides (1, 2) Заместници/Suplentes/Náhradníci/Stedfortrædere/Stellvertreter/Asendusliikmed/Αναπληρωτές/Substitutes/Suppléants/Supplenti/ Aizstājēji/Pavaduojantys nariai/póttagok/sostituti/plaatsvervangers/zastępcy/membros suplentes/supleanńi/náhradníci/namestniki/ Varajäsenet/Suppleanter 187 (2) 193 (3) 49 (6) (Точка от дневния ред/punto del orden del día/bod pořadu jednání (OJ)/Punkt på dagsordenen/tagesordnungspunkt/päevakorra punkt/ηµερήσια ιάταξη Σηµείο/Agenda item/point OJ/Punto all'ordine del giorno/darba kārtības punkts/darbotvark s punktas/ Napirendi pont/punt fuq l-aāenda/agendapunt/punkt porządku dziennego/ponto OD/Punct de pe ordinea de zi/bod programu schôdze/ Točka UL/Esityslistan kohta/föredragningslista punkt) Наблюдатели/Observadores/Pozorovatelé/Observatører/Beobachter/Vaatlejad/Παρατηρητές/Observers/Observateurs/Osservatori/ Novērotāji/Steb tojai/megfigyelık/osservaturi/waarnemers/obserwatorzy/observadores/observatori/pozorovatelia/opazovalci/ Tarkkailijat/Observatörer Присъствал на/presente el/přítomný dne/til stede den/anwesend am/viibis(id) kohal/παρών στις/present on/présent le/presente il/piedalījās/ Dalyvauja/Jelen volt/preŝenti fi/aanwezig op/obecny dnia/presente em/prezent/prítomný dňa/navzoči dne/läsnä/närvarande den: (1) (2) (3) PE v /12 PV\ doc

11 По покана на председателя/por invitación del presidente/na pozvání předsedy/efter indbydelse fra formanden/auf Einladung des Vorsitzenden/Esimehe kutsel/με πρόσκληση του Προέδρου/At the invitation of the Chair(wo)man/Sur l'invitation du président/ Su invito del presidente/pēc priekšsēdētāja uzaicinājuma/pirmininkui pakvietus/az elnök meghívására/fuq stedina tal-president/ Op uitnodiging van de voorzitter/na zaproszenie Przewodniczącego/A convite do Presidente/La invitańia preşedintelui/na pozvanie predsedu/na povabilo predsednika/puheenjohtajan kutsusta/på ordförandens inbjudan Съвет/Consejo/Rada/Rådet/Rat/Nõukogu/Συµβούλιο/Council/Conseil/Consiglio/Padome/Taryba/Tanács/Kunsill/Raad/Conselho/ Consiliu/Svet/Neuvosto/Rådet (*) Комисия/Comisión/Komise/Kommissionen/Kommission/Euroopa Komisjon/Επιτροπή/Commission/Commissione/Komisija/Bizottság/ Kummissjoni/Commissie/Komisja/Comissão/Comisie/Komisia/Komissio/Kommissionen (*) Други институции/otras instituciones/ostatní orgány a instituce/andre institutioner/andere Organe/Muud institutsioonid/ Άλλα θεσµικά όργανα/other institutions/autres institutions/altre istituzioni/citas iestādes/kitos institucijos/más intézmények/ Istituzzjonijiet oħra/andere instellingen/inne instytucje/outras Instituições/Alte instituńii/iné inštitúcie/druge institucije/muut toimielimet/andra institutioner/organ Други участници/otros participantes/ostatní účastníci/endvidere deltog/andere Teilnehmer/Muud osalejad/επίσης Παρόντες/Other participants/autres participants/altri partecipanti/citi klātesošie/kiti dalyviai/más résztvevık/parteëipanti oħra/andere aanwezigen/ Inni uczestnicy/outros participantes/alńi participanńi/iní účastníci/drugi udeleženci/muut osallistujat/övriga deltagare Секретариат на политическите групи/secretaría de los Grupos políticos/sekretariát politických skupin/gruppernes sekretariat/ Sekretariat der Fraktionen/Fraktsioonide sekretariaat/γραµµατεία των Πολιτικών Οµάδων/Secretariats of political groups/secrétariat des groupes politiques/segreteria gruppi politici/politisko grupu sekretariāts/frakcijų sekretoriai/képviselıcsoportok titkársága/segretarjat gruppi politiëi/fractiesecretariaten/sekretariat Grup Politycznych/Secr. dos grupos políticos/secretariate grupuri politice/sekretariát politických skupín/sekretariat političnih skupin/poliittisten ryhmien sihteeristöt/gruppernas sekretariat PPE S&D ALDE ECR Verts/ALE GUE/NGL EFD NI Michael Speiser Annie Lemarchal Ottavio Marzocchi Christine Sidenius Chiara Tamburini PV\ doc 11/12 PE v01-00

12 Кабинет на председателя/gabinete del Presidente/Kancelář předsedy/formandens Kabinet/Kabinett des Präsidenten/Presidendi kantselei/γραφείο Προέδρου/President's Office/Cabinet du Président/Gabinetto del Presidente/Priekšsēdētāja kabinets/pirmininko kabinetas/elnöki hivatal/kabinett tal-president/kabinet van de Voorzitter/Gabinet Przewodniczącego/Gabinete do Presidente/ Cabinet Preşedinte/Kancelária predsedu/urad predsednika/puhemiehen kabinetti/talmannens kansli Кабинет на генералния секретар/gabinete del Secretario General/Kancelář generálního tajemníka/generalsekretærens Kabinet/ Kabinett des Generalsekretärs/Peasekretäri büroo/γραφείο Γενικού Γραµµατέα/Secretary-General's Office/Cabinet du Secrétaire général/gabinetto del Segretario generale/ăenerālsekretāra kabinets/generalinio sekretoriaus kabinetas/fıtitkári hivatal/kabinett tas- Segretarju Āenerali/Kabinet van de secretaris-generaal/gabinet Sekretarza Generalnego/Gabinete do Secretário-Geral/Cabinet Secretar General/Kancelária generálneho tajomníka/urad generalnega sekretarja/pääsihteerin kabinetti/generalsekreterarens kansli Генерална дирекция/dirección General/Generální ředitelství/generaldirektorat/generaldirektion/peadirektoraat/γενική ιεύθυνση/ Directorate-General/Direction générale/direzione generale/ăenerāldirektorāts/generalinis direktoratas/fıigazgatóság/direttorat Āenerali/Directoraten-generaal/Dyrekcja Generalna/Direcção-Geral/DirecŃii Generale/Generálne riaditeľstvo/generalni direktorat/ Pääosasto/Generaldirektorat DG PRES DG IPOL DG EXPO DG COMM DG PERS DG INLO DG TRAD DG INTE DG FINS DG ITEC Laura Polidori Правна служба/servicio Jurídico/Právní služba/juridisk Tjeneste/Juristischer Dienst/Õigusteenistus/Νοµική Υπηρεσία/Legal Service/ Service juridique/servizio giuridico/juridiskais dienests/teis s tarnyba/jogi szolgálat/servizz legali/juridische Dienst/Wydział prawny/ Serviço Jurídico/Serviciu Juridic/Právny servis/pravna služba/oikeudellinen yksikkö/rättstjänsten Секретариат на комисията/secretaría de la comisión/sekretariát výboru/udvalgssekretariatet/ausschusssekretariat/komisjoni sekretariaat/γραµµατεία επιτροπής/committee secretariat/secrétariat de la commission/segreteria della commissione/komitejas sekretariāts/komiteto sekretoriatas/a bizottság titkársága/segretarjat tal-kumitat/commissiesecretariaat/sekretariat komisji/ Secretariado da comissão/secretariat comisie/sekretariat odbora/valiokunnan sihteeristö/utskottssekretariatet Hélène Calers, Maria Gandolfo Сътрудник/Asistente/Asistent/Assistent/Assistenz/Βοηθός/Assistant/Assistente/Palīgs/Pad j jas/asszisztens/asystent/pomočnik/ Avustaja/Assistenter Michela Lucchini * (P) = Председател/Presidente/Předseda/Formand/Vorsitzender/Esimees/Πρόεδρος/Chair(wo)man/Président/Priekšsēdētājs/Pirmininkas/ Elnök/President/Voorzitter/Przewodniczący/Preşedinte/Predseda/Predsednik/Puheenjohtaja/Ordförande (VP) = Заместник-председател/Vicepresidente/Místopředseda/Næstformand/Stellvertretender Vorsitzender/Aseesimees/Αντιπρόεδρος/ Vice-Chair(wo)man/Vice-Président/Priekšsēdētāja vietnieks/pirmininko pavaduotojas/alelnök/viëi President/Ondervoorzitter/ Wiceprzewodniczący/Vice-Presidente/Vicepreşedinte/Podpredseda/Podpredsednik/Varapuheenjohtaja/Vice ordförande (M) = Член/Miembro/Člen/Medlem./Mitglied/Parlamendiliige/Μέλος/Member/Membre/Membro/Deputāts/Narys/Képviselı/ Membru/Lid/Członek/Membro/Membru/Člen/Poslanec/Jäsen/Ledamot (F) = Длъжностно лице/funcionario/úředník/tjenestemand/beamter/ametnik/υπάλληλος/official/fonctionnaire/funzionario/ Ierēdnis/Pareigūnas/Tisztviselı/Uffiëjal/Ambtenaar/Urzędnik/Funcionário/FuncŃionar/Úradník/Uradnik/Virkamies/Tjänsteman PE v /12 PV\ doc