Nätverksbaserat försvar (NBF) och Försvarsmaktens ledningssystems utveckling då, nu och i framtiden

Transkript

1 HANDLINGAR Nätverksbaserat försvar (NBF) och Försvarsmaktens ledningssystems utveckling då, nu och i framtiden Årlig redovisning 2005 i Kungl Krigsvetenskapsakademien avd IV den 14 maj 2005 av Manuel W Wik, Christer Lidström, Per Nilsson, Svante Bergh och Henrik Friman Generell utvecklingsriktning inom Försvarsmakten med exempel från ledningsfunktionen av Christer Lidström Konceptet NBF:s roll i Försvarsmaktens reformering: Nätverkskoncept för interoperabilitet, Inträdesanförande av Per Nilsson NBF:s koppling till samhällets säkerhet och svensk industri av Svante Bergh Antaganden och trossatser bakom det Nätverksbaserade Försvaret (NBF) av Henrik Friman

2 Förord av Manuel W Wik, ordförande i avd IV Årsberättelsen ger några utvalda perspektiv på det mycket omfattande ämne rubriken anvisar. Grundtankarna kring ett nätverk som hjälpmedel i försvaret i Sverige kallat det nätverksbaserade försvaret (NBF) har etablerats runt om i världen. Benämningar och variationer på temat kring nätverksförsvarets utveckling skiljer sig dock naturligt nog en del åt. I Sverige är huvudmålet att möjliggöra en effektiv utveckling mot NATO:s koncept NATO Network Enabled Capabilities (NNEC). Den nuvarande utvecklingen av operationer med nätverk som hjälpmedel innefattar också åtskilligt av experimenterande i multinationell miljö. Sverige kom igång tidigt med utveckling av området. Kritiker menade då att vi var på väg mot särlösningar, som inte är internationellt gångbara. Ledamöternas presentationer visar tvärtom på en stor lyhördhet inför internationella utvecklingslinjer och att det även finns ett internationellt intresse för svenska koncept. Det gör att vi nu har en etablerad plats på den internationella arenan med möjligheter att både ta och ge i den fortsatta internationella utvecklingen. Ledamoten Christer Lidström beskriver den generella utvecklingsinriktningen inom Försvarsmakten med exempel från ledningsfunktionen. Vårt försvar tranformeras nu från ett traditionellt invasionsförsvar till ett internationellt efterfrågat insatsförsvar i beredskap eller insatt. Internationell samverkan och interoperabilitet genomsyrar beskrivningen. Strävan är att i största möjliga utsträckning utnyttja öppna kommersiellt framtagna arkitekturer, designer, standarder, protokoll och format där, i en krympande försvarsekonomi, militära applikationer endast tas fram när civil efterfrågan saknas. På detta sätt minimeras unika nationella särlösningar till förmån för generell interoperabilitet. Vårt arkitekturramverk skall spegla NATO Architecture Framework. Ledamoten Per Nilssons inträdesanförande tar upp konceptet NBF:s roll i Försvarsmaktens reformering Nätverkskoncept för interoperabilitet. Per Nilsson tar udden av kritiken om en svensk särlösning och förklarar 4

3 hur NBF stöder de tre ledorden för reformering, nämligen interoperabilitet, flexibilitet och effektivitet. Interoperabilitet är en grundförutsättning i effektbaserade operationer (EBO). EBO kräver ett utvecklat nätverksstöd. Sverige deltar aktivt i de multinationella experiment som genomförs som ett led i EBO-utvecklingen och där vår nätverkssyn kommer väl till pass. Sverige deltar även i teknikutvecklingen av NATO:s NNEC. NBF har också utvecklingspotential för samarbete mellan de civila och militära sektorerna i krishantering. Flexibilitet skapas i NBF när enskilda försvarskomponenter blir gemensamt tillgängliga i realtid. Utvecklingen från stelt konfigurerade ledningssystem till flexibel minutsnabb konfigurering av situationsanpassade system är en revolutionerande framgång. Detta möjliggörs med hjälp av tjänstekonceptet Service Oriented Architecture (SOA). Effektivitet blir följden när tekniska lösningar i största utsträckning bygger på civil kommersiell teknik och standarder, gemensamma designregler och en gemensam grund för säker informationshantering. Vid Försvarsmaktens Ledningsutvecklingscentrum i Enköping interagerar metod- och teknikutveckling i olika experiment. Operatörer och tekniker lär sig av varandra. Produktion av skarpa system kan ske parallellt och utvecklingsmiljön ger synergieffekter. Per Nilsson visar tydligt på behovet av att väva samman kunskap tekniskt, systemmässigt och operativt till en helhet i det nya försvaret för att möta framtidens utmaningar inom krigskonsten. Vår rivstart med NBF har placerat oss i den inre kretsen av länder som utvecklar nästa generations operativa, taktiska och tekniska koalitionskoncept. Vår NBF-satsning innebär också att vår försvarsindustri fått ett försprång framför flera konkurrenter när det gäller nätverksbaserade systemlösningar. Ledamoten Svante Bergh beskriver NBF:s koppling till samhällets säkerhet och svensk industri. I NBF görs olika funktioner eller tjänster tillgängliga gemensamt. Tjänsterna kan sammansättas till mer avancerade tjänster. Tjänsterna situationsanpassas också för olika behov som passar till bestämda roller i nätet, exempelvis för en fartygschef. För att möjliggöra interoperabilitet krävs att olika system som ingår i NBF omfattas av en gemensamt överenskommen öppen standard. Inom exempelvis telekommunikationsområdet finns öppna kommersiella lösningar. Interoperabiliteten underlättas om man kan utnyttja befintlig 2G-, 3G-standard och Internetstandard. Det betyder också att man undviker att bli beroende av en viss leverantör. 5

4 Säkerheten i nätverket är av grundläggande betydelse. Ett av de forskningsområden som EU kommit överens om handlar om Säkerhet och Rymd. Nätverksbasering för säkerhetsområdet är av särskilt intresse. Nya hot skär över samhällssektorer och över nationer och ställer nya krav på gränsöverskridande samarbete och säkerhet. Svensk industri har en stark position inom flera teknikområden med koppling till NBF och NBF-konceptet har en potential för utveckling av samhällets säkerhet. Säkerhetsområdet kan bli en nisch för svensk tillväxt, om det sker en kraftsamling kunskapsmässigt, politiskt och industriellt. Ledamoten Henrik Friman tar upp vetenskapliga perspektiv på antaganden och trossatser inom NBF. Teoretiskt bygger NBF på ett antal välutvecklade teoriområden, men det saknas stabilitet i den övergripande teoretiska ansatsen. NBF-arbetet har koncentrerats kring själva ledningssystemet, medan det kvarstår att utveckla mer teoretisk insikt om det nätverksbaserade insatsförsvaret i sin helhet. Metodmässigt har experiment och demonstrationer stått i centrum. NBF skiljer sig från väldefinierade projekt med syfte att nå specifika resultat och mål. I stället kännetecknas NBF av en lärandeprocess utan något entydigt slutdatum. Det har likheter med att kunna hantera förändringsprocesser och osäkerheter i framtida tänkbara situationer. En fråga är hur de experiment som genomförs och de resultat som erhålls är tillräckligt heltäckande. Det brister i dag i kunskaper bland chefer hur man leder förändringar och innovationer där experimenterande har central betydelse för att kunna lyckas i framtida utvecklingsarbeten. 6

5 Generell utvecklingsriktning inom Försvarsmakten med exempel från ledningsfunktionen av generalmajor Christer Lidström Idén om förändringen och anpassningen av Försvarsmakten till ett nätverksbaserat försvar (NBF) har nu bearbetats under mer än fem år. Insikten om nödvändigheten breder ut sig hos alltfler, efterhand som transformationen successivt görs alltmer konkret. Vi kan konstatera att reformen numera inte bara är en försvarsangelägenhet utan även vunnit gehör inom delar av statsförvaltningen, inte bara nationellt utan även internationellt. Utvecklingen bedrivs evolutionärt, iterativt, inkrementellt och parallellt i experiment, demonstrationer samt prov och försök som skall leda fram till tillräckligt fördjupat och kvalitetssäkrat beslutsunderlag för såväl den politiska som militära ledningen. Nuvarande inriktning är att senast under 2006 integrera pågående förutsättningsskapande och prövande utveckling i Försvarsmaktens ordinarie verksamhet. Det finns anledning att rekapitulera vad som inledningsvis beskrevs som idén bakom NBF och visa på kongruensen över tiden. Försvarsmakten har valt utveckling mot ett nätverksbaserat försvar (NBF) som metod för att åstadkomma såväl flexibilitet som resurseffektivitet. Grundläggande krav på det flexibla insatsförsvaret är möjligheten att genomföra gemensamma operationer och att kunna samverka och agera med såväl andra delar av samhället som tillsammans med andra nationer. Insatser skall kunna ske snabbt för att förhindra att händelser eskalerar eller sprider sig. Utvecklingen av nätverksbaserat försvar innebär en förändring från förmåga knuten till enskilda plattformar, till exempel flygplan och fartyg, mot ett framtida koncept baserat på olika tjänster inom de militära basfunktionerna. Dessa tjänster görs tillgängliga för behöriga användare i nätverk. Därigenom kan olika funktioner mer flexibelt länkas samman och den samlade förmågan öka. Detta möjliggörs genom att utveckla doktrin och metoder samt genom att utnyttja modern teknik, i synnerhet inom informationsteknologi. Med nätverksidén som grund ges Försvarsmakten möjlighet att efter behov utveckla nya förmågor genom att skapa nya kombinationer av system och förband. En viktig förutsättning är gemensamma och öppna gränsytor. Utveckling underlättas av att successivt utbyte av komponenter skall kunna ske istället för att hela system måste bytas ut. Detta syftar till att medge snabb och kostnadseffektiv utveckling av Försvarsmakten samt en hög anpassningsförmåga i olika tidsperspektiv. Utvecklingen av nätverksbaserat försvar är en prioriterad verksamhet. All utveck- 7

6 ling av förband och system skall härvid syfta mot och stödja utvecklingen av nätverksbaserat försvar, om inte särskilda skäl föreligger (exempelvis där utveckling av omedelbar operativ förmåga krävs för insatser i närtid). Det åligger varje utvecklingsansvarig att inom sitt ansvarsområde driva denna utveckling inom riktlinjer som ges av Försvarsmaktens utvecklingsplan, funktionsplaner och den försvarsmaktsgemensamma metodutvecklingen. Detta innebär bland annat att utvecklingen skall prioritera försvarsmaktsgemensamma insatser och effekter framför förmågor i autonoma system och förband. Den långsiktiga utvecklingen av nationell samverkan och internationell interoperabilitet skall syfta till att kunna genomföra insatser vid höga konfliktnivåer baserade på gemensamma metoder och tekniska lösningar enligt principerna i nätverksbaserat försvar. Visionen äger fortfarande i huvudsak giltighet, även om fem års utvecklingsarbete, förändrade politiska ingångsvärden och ekonomiska reduktioner mer eller mindre framtvingat justeringar i den ursprungliga ansatsen, vilket i sig är en naturlig del av utvecklingsarbetets innersta väsen. Förändrade förutsättningar Försvarsmaktens allt större tänkta användning som ett militärt medel i utrikes- och säkerhetspolitiken har radikalt förändrat förutsättningarna för både förmågeskapande och förmågenyttjande i förbandsproduktionen samt för olika beredskapsnivåer. Förskjutningen av fokus i tid från målbild 2014 till 2008 innebär en mycket forcerad utveckling och produktion för att fr o m tillgodose den internationella ambitionen att kunna tillhandahålla en krishanterings- och snabbinsatsstyrka, Nordic Battle Group, inom EU-formatet. Ambitionsförändringen innebär att gå från vårt traditionella invasionsförsvar till ett internationellt efterfrågat insatsförsvar, i beredskap eller insatt. De skräddarsydda insatsenheter som Sverige åtagit sig att tillhandahålla måste då självfallet kunna uppträda tillsammans med övriga parter till den grad som operationer, taktik och stridsteknik förutsätter, beroende på integrationsnivå. Gemensamma operationer förutsätter harmonisering och utbildning så att insatta enheter kan certifieras och godkännas såväl ur ett nationellt som ett internationellt perspektiv, sannolikt genom ett tvingande välutvecklat certifieringsförfarande. Försvarsmakten har en förhållandevis lång tradition avseende både multi- och bilateralt militärt samarbete, dock utgående från vår alliansfrihet och vårt nationella oberoende. Utvecklingen mot NBF syftar bl a till att åstadkomma samordning, harmonisering och integration över de etablerade försvarsgrensgränserna, d v s ett försvarsmaktsgemensamt uppträdande det som i internationella sammanhang benämns Joint. Ett av de avgörande skälen till detta är effekt- och systemoptimering inom given ekonomisk ram genom ett kostnadseffektivare resursutnyttjande. Ett annat mer effektbaserat sätt är att 8

7 se den utvecklade operativa förmågan ur en funktionell situationsanpassad kravbild av olika verkansformer, och då inte enbart kinetiskt utan även vad t ex den elektromagnetiska verkansformen kan åstadkomma. Nordic Battle Group (NBG) är tänkt att uppträda i en internationell kontext och där i ett EU-koncept. Internationellt sammansatta styrkor måste för att kunna uppträda tillsammans inte bara behärska gemensamma doktriner, taktik och stridsteknik utan även metoder, procedurer och i vissa fall rutiner. Svensk långsiktig förmåge- och funktionsutveckling bör alltså syfta till att kunna strida i vad som internationellt benämns Combined Joint Task Forces och vad vi i Sverige tidigare utvecklat som allsidigt sammansatta förband dock med det ytterligare tillägget att de skall kunna vara försvarsmaktsgemensamma. NATO utvecklar i likhet med vårt Nätverksbaserade Försvar (NBF) en motsvarighet kallad Network Enabled Capabilities (NNEC). Två parallella utvecklingar med mycket stora likheter och möjligheter till samarbete. Sverige, som relativt övriga nationer påbörjade denna transformering av FM tidigt, är som Partnerskapsnation inom NATO mer efterfrågat än vad våra resurser medger. Strävan i denna transformation är att i största möjliga utsträckning utnyttja öppna kommersiellt framtagna arkitekturer, designer, standarder, protokoll och format där, i en krympande försvarsekonomi, militära applikationer endast tas fram då civil efterfrågan saknas. Genom en sådan filosofi kan största möjliga försvarsmaktsnytta genereras inom given budget, samtidigt som unika nationella särlösningar minimeras till förmån för generell interoperabilitet. Ett i sig högprioriterat mål, som också ur ett samhällsperspektiv möjliggör sektoröverskridande resurssamordning. Försvarsmaktens arkitektur (FMA) Interoperabilitet, flexibilitet, återanvändbarhet och modularitet kräver och möjliggörs genom gemensamma lösningar, både avseende enhetlig form och enhetligt innehåll. FMA skall stödja vår såväl nationella samordning som internationella samverkan med EU, FN och NATO i de PARP-mål Sverige antagit. FMA skall vidare på sikt också stödja civil samverkan inom ramen för FM:s huvuduppgifter. FMA är således det medel som över livscykeln skall skapa ordning och reda, spårbarhet, struktur och gemensamt beskrivningssätt från hot till skrot. Tillsammans med FMA skall också ett beskrivningsramverk för arkitektur och arkitekturen i sig tas fram, det s k FM arkitekturramverk (FM AR). Syftet med detta är att system och produkter skall ges en enhetlig och gemensam beskrivning och form. FMA och FM AR baseras på NATO:s beskrivningssätt och etablerade regelverk som successivt kommer att vidareutvecklas tillsammans inom EU och med NATO. 9

8 FM AR kommer därmed att spegla NATO Architecture Framework. FMA skall utvecklas mot en verksamhetsarkitektur som utgår från en tjänsteorienterad systemsyn. FMA möjliggör på så sätt en behovsdriven verksamhets- och systemutveckling utgående från efterfrågan och utbud av väldefinierade tjänster, snarare än direkt kravställning av försvarsspecifika resurser. Tjänstekonceptet innebär således en fokusering på vad som skall tillhandahållas istället för hur detta skall produceras. Utbyte av tjänster med EU/NATO samt övriga samhället skall styras och stödjas av en gemensam arkitektur för FM. I FMA-arbetet skall standarden Livscykelprocesser för system (SS-ISO/IEC ) tillämpas och anpassas till såväl förmågeskapande som förmågenyttjande verksamheter. Detta kommer att ge systemutveckling kostnadseffektivitet och spårbarhet från behov, produktion till resultat av förmågor. Utvecklingen skall även baseras på systemvetenskaplig grund utnyttjande IEEE Std (IEEE Recommended Practice for Architectural Description of Software-Intensive Systems). En av de viktigaste framgångsfaktorerna för att etablera FMA och FM AR är att: Arkitekturen byggs utifrån verksamhetsstrategin och att arbetet därefter sker nedåt till teknologin. Interoperabilitet för ledningssystem Det är således Sveriges ökande ambition att i större omfattning delta i internationella operationer som ställer högre krav på interoperabilitet hos deltagande insatsenheter. Krishanterings- och snabbinsatsförmåga kräver större överensstämmelse mellan tillämpade doktriner, metoder, utbildning och övningar. Teknik är i detta sammanhang att se som ett medel eller en möjliggörare. FM ledningssystemutveckling skall därmed harmoniseras med motsvarande utveckling inom EU och NATO/PfP. Endast om mycket välmotiverade krav föreligger skall nationella särlösningar tillåtas. Ledningssystemutvecklingen skall inriktas och utformas så att de av Sverige antagna partnerskapsmålen kan innehållas över tiden. Prioriteringen på kort sikt, till 2008, är att Sveriges krishanterings- och snabbinsatsstyrka skall ges tillräcklig interoperabilitet avseende EU/NATO/PfP procedurer, metoder och standarder samt stabsarbetsmetodik att den kan uppträda inom EU-formatet. Införande av NBF skall ske parallellt med implementeringen av NNEC. Resurser som idag avdelats för annan verksamhet än införande av Partnerskapsmålen skall överföras till transformeringsarbetet mot NBF. Långsiktigt skall ledningssystemutvecklingen inriktas mot framtagning av förmågor till operativ ledning av såväl nationella som internationella insatser, som krävs för ledning av en styrka motsvarande en Combined Joint Task Force (CJTF). Utveckling av framtida operativa led- 10

9 ningsprocesser skall följa det pågående konceptet Effects-Based Operations (EBO). Synkronisering av den långsiktiga ledningssystemutvecklingen och den s k Force Package, inom ramen för svenskt åtagande som Framework Nation, skall påbörjas så snart beslutsunderlag från EU föreligger. Resultat och erfarenheter från FM Ledsyst och internationellt samarbete skall tillvaratas och successivt inarbetas i ledningssystemutvecklingen. Särskild uppmärksamhet skall ägnas tidiga erfarenheter från EU BG och NATO Response Force (NRF). Utveckling, utbildning samt ledningsträning inom funktionerna Ledning och Informationshantering samt organisation av Operativa Ledningsförband, inklusive FHQ och OHQ, skall planeras vid omstruktureringen av S 1 till ett försvarsmaktsgemensamt Ledningsregemente. FM skall delta i de framtida multinationella experimenten (MNE 4) i syfte att uppnå kunskap och kompetens för att vara en fullvärdig koalitionspartner vid internationella operationer. NATO-symboler införs inom ramen för STANAG 2019, Military symbols for Land Based Systems. LINK 16 implementeras där tidiga behov identifierats för att möta närtida behov och behov på medellång sikt, bl a för interoperabilitet med NNEC. Ett försvarsmaktsgemensamt ledningssystem, Swedish Command and Control Information System (SWECCIS) med gemensam mjukvaruplattform införs för att stödja operativ insatsledning. Övergång från SWEREF 99 till WGS 84 genomförs för FM:s tillämpning av geodetiska referenssystem och metoder för lägesangivning. Deltagande i det internationella samarbetet avseende Shared Tactical Picture Ground (STPG) kommer att fullföljas utifrån det regeringsmedgivande som föreligger. Detta utgör ett axplock av de aktiviteter FM bedriver i syfte att successivt och strukturerat ge insatsorganisationen en avsevärt större internationell förmåga och interoperabilitet. Sammanfattning I sammanfattning kan sägas att FM de senaste fem åren tagit mycket stora steg för att kunna samarbeta internationellt. NBF är inte ett projekt som per definition har en början eller ett slut. NBF är resan in i framtiden, där inledningsvis ledningssystemutvecklingen spårar. Efterhand som vi genom experiment samt prov och försök demonstrerar andra dimensionerande system och system av system, integreras successivt olika former för förmågeutveckling samt interoperabilitet. NBG är ett första konkret, tidsmässigt och ekonomiskt utmanande exempel på förmåga och interoperabilitet i närtid. I det längre perspektivet skall ledningssystemutvecklingen inriktas mot framtagning av förmågor till operativ ledning av såväl nationella som internationella 11

10 insatser som krävs för ledning av en styrka motsvarande en Combined Joint Task Force (CJTF). Strävan i denna transformation är att i största möjliga utsträckning utnyttja öppna kommersiellt framtagna arkitekturer, designer, standarder, protokoll och format där, i en krympande försvarsekonomi, militära applikationer endast tas fram då civil efterfrågan saknas. Krishanterings- och snabbinsatsförmåga kräver större överensstämmelse mellan tillämpade doktriner, metoder, utbildning och övningar. Teknik är i detta sammanhang att se som ett medel eller en möjliggörare. 12

11 Konceptet NBF:s roll Försvarsmaktens reformering Nätverkskoncept för interoperabilitet Inträdesanförande i Kungl Krigsvetenskapsakademien avd IV av överstelöjtnant Per Nilsson När Försvarsmakten under åren runt millennieskiftet inledde reformeringen, fanns det stora osäkerheter om vilka insatsmiljöer och vilka uppgifter som skulle gälla i framtiden. En faktor bedömdes dock som relativt säker, och det var vikten av gemensam information och förbättrad ledning för att på ett effektivt sätt kunna hantera framtida uppgifter. I förra försvarsbeslutet gavs Försvarsmakten uppgiften att utveckla försvarsmaktgemensamma funktioner, förbättra ledningen och skapa förutsättningar för högre flexibilitet i såväl den långsiktiga utformningen av förband och system som i förmågan att snabbt skapa insatsförband anpassade för aktuell uppgift. Man bör dock komma ihåg att Försvarsbeslut 2001 inte prioriterade internationella insatser och interoperabilitet särskilt högt, något som ju drastiskt kom att förändras i det senaste försvarsbeslutet. Dagens anförande kommer i huvudsak att handla om hur NBF-satsningen idag stödjer reformeringen, inklusive utvecklingen av vår interoperabilitet. Tre ledord för reformeringen Interoperabilitet Det kanske viktigaste ledordet idag är interoperabilitet. Tyvärr begränsas ofta problemet till tekniska frågor om dataformat och vågformer. Den verkliga utmaningen är dock den mjuka interoperabiliteten såsom operativa och taktiska metoder, ledningskoncept, ömsesidigt förtroende, samträning samt gemensam syn på ords och begrepps värde. Försvarsmakten har under senare år gjort stora ansträngningar för att anpassa sig till nuvarande NATO-standarder och -metoder. Det finns dock ett antal brister i denna anpassningsmetod. För det första är nuvarande NATO-regler primärt utformade för storkonflikt och interoperabilitet på lägst divisionsnivå, vilket gör dem begränsat lämpliga för fredsfrämjande operationer. NATO utvecklar därför nu NATO Networked Enabled Capability (NNEC) konceptet och NATO Reaction Force (NRF) för att bättre kunna bedriva krishantering vid dessa typer av operationer. Detta innebär bl a att metoder och teknik för samverkan med civila myndigheter och organisationer måste utvecklas. För det andra är NATO-standarderna inte tvingande för medlemmarna utan tvärt om så jobbar de stora medlemsländerna aktivt på att utveckla och införa nya lösningar snabbare än vad NATO:s processer medger. Ett exempel på detta är organisationen 13

12 Multinational Interoperability Council (MIC), där USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Kanada och Australien slutit sig samman för att aktivt driva en snabbare interoperabilitetsutveckling än vad de anser kan ske inom NATO. Det finns därför en risk för att Sverige kommer att implementera obsoleta lösningar, om vi slaviskt följer gällande standarder. För det tredje är dagens utvidgade NATO en heterogen organisation med stora skillnader mellan länderna avseende förmågan att införa nya lösningar. Vid den senaste NNEC-konferensen i april i år konstaterades att heterogeniteten kommer att öka inom NATO och att organisationen måste finna metoder för att hantera denna. För att övervinna ovanstående problem måste Sverige upplevas som en kunnig och aktiv aktör i utvecklingen, som välkomnas i både bilaterala och multinationella grupperingar. Endast genom att finnas med i utvecklingen kan vi finna vägvalsfrågorna i tid och undvika kostsamma satsningar på formellt korrekta lösningar, som i själva verket snart måste bytas ut. Flexibilitet Ett av de tydligaste, men som det har visat sig också mest utmanade, kraven, som ställdes i Försvarsbeslut 00 var kravet på flexibilitet. Kravet är dubbelt, flexibilitet både i utformningen av våra förband och system för att möjliggöra en snabbare och enklare utveckling samt flexibilitet i hur våra förband och förmågor kan sättas samman för att optimeras för olika uppgifter. Kravet på utvecklingsflexibilitet kan exemplifieras med marin förmågeutveckling. Teknikcyklerna för skrov- och maskinteknik är år, vapen 8-15 år, sensorer 3-8 år, kommunikation 1-3 år, mjukvara månader och IT-komponenter 6-12 månader. Detta innebär att ett fartyg för att vara optimalt under hela sin livslängd behöver byta vapen ungefär 2 gånger, sensorer 5 gånger, kommunikationsutrustning 10 gånger, mjukvara 20 gånger och IT-komponenter gånger. Resonemanget är naturligtvis hypotetiskt men visar ändå på behovet av drastiska förändringar avseende integration av delsystem och komponenter i komplexa system. Till detta kommer behovet av att kunna upphandla nya funktioner på världsmarknaden utan att vara beroende av integration i ett proprietärt system. US Navy har dragit konsekvenserna av detta och avser införa en öppen arkitektur utan flottans unika format på sina fartyg. Arbetet har inletts med Aegiskryssarna som i dag har helt proprietär kod, sekventiell beräkningsgång och länk 16-formatet som datamodell. Nästa amerikanska fartygsklass, DDX som skall vara operativa 2012, planeras vara byggda med en helt öppen arkitektur. Arbetet med att skapa EU Battle Group visar på behovet av flexibilitet i hur våra förband och system kan kombineras, nationellt och internationellt samt behovet av skalbarhet. Målet är att varje insats skall genomföras av en för uppgiften anpassad Force Package där såväl storlek på ledningsorganisation som antal och typ av stödförband mycket snabbt skall kunna förändras, både före och under pågående insats. 14

13 Effektivitet Med krympande försvarsbudget och nya uppgifter finns det stor anledning att söka effektivare lösningar för att nå anbefalld förmåga. Särskilt tydligt är detta inom ledningsområdet, där allt fler militärt unika IT-lösningar ersätts av kommersiell standardkomponenter och open source - program. Detta sker inte uteslutande av ekonomiska skäl, utan minst lika viktigt är att det är den kommersiella sidan som är teknikledande. USA, världens mäktigaste militärnation, får utgöra exempel även här. Delar av det operativa planeringssystem som idag används i Afghanistan och Irak byggdes på ca 4 månader av uteslutande open source -program. Monetära begränsningar är dock inte den enda anledningen att söka ny effektivare lösningar. Försvarsmaktens inriktning mot internationella uppgifter ställer t ex nya krav på mobilitet, som innebär att allt skall gå att transportera i flygplan av Herculestyp samt att logistikbehoven måste minimeras. Med andra ord, skydd och eldkraft kan inte längre uppnås genom tungt pansar och ammunitionskrävande artillerield, utan andra tyngd- och volymseffektivare lösningar måste sökas. Nyckelordet för de nya lösningarna är information. Gemensam information med hög kvalitet medger att förmågor kan skapas i synergi mellan system och förband ur olika försvarsgrenar och nationer. Några exempel: Precisionsinmätta mål och gemensamma dataformat medger att artillerield kan ersättas med höghöjdsbombning vilket fick USA att skrota pansarhaubitsprogrammet Crusader. Kraven på små lättrörliga och billigare förband har fått Storbritannien att tala om förmågor födda i ömsesidigt förtroende och beroende. Med detta uttryck avses att kostnaderna blir för höga och förbanden för tunga om alla förmågor skall finnas organisatoriskt i varje enskilt förband. I stället bör förmågor skapas genom samverkande delförmågor. Vid fullskaleförsök i USA, där tunga mekaniserade förband fått tillgång till högupplöst sensorinformation, gemensam lägesbild och långskjutande precisionseld, slutade de använda de egna direktriktade vapnen eftersom det blev kontraproduktivt att röja egen position för att uppnå önskvärd effekt. Men det är inte endast de militära funktionerna som behöver bli effektivare, vilket inte minst det senaste Irakkriget bevisat. Militärt sett vinner idag I-ländernas militära koalitioner alla konventionella väpnade strider, tyvärr blir det samtidigt allt svårare att vinna freden. Den internationella trenden är därför idag stark att utveckla samordnade effekter mellan alla deltagande länders och organisationers samtliga resurser enligt konceptet effektbaserade operationer (EBO). EBO innebär att man utgående från det önskade strategiska slutläget gör en omfattande systemanalys i politiska, ekonomiska, militära, informationsmässiga och infrastrukturella termer. Därefter görs en analys av vilka diplomatiska, infologiska, militära och ekonomiska effekter som krävs för att nå det önskade slutmålet. Utvecklingen av EBO är ett exempel på 15

14 konceptutveckling eller Concept Development and Experimentation (CD&E), vilket idag är en huvudmetod inom bl a USA, Storbritannien och NATO för att identifiera, beskriva och pröva nästa generations lösningar på operativa behov. CD&E syftar till att ändra utvecklingen från hotstyrd till förmågestyrd. Genom att utveckla konkreta koncept för hur man vill genomföra olika typer av operationer och vilka krav dessa ställer på funktionerna kan ett förmågegap identifieras, vilket i sin tur ligger till grund för prioritering av förmågetillväxten. Multinationell utveckling bygger i allt högre grad på CD&E, vilket gör att Sverige behöver en motsvarande process för att kunna kugga in i den internationella utvecklingen. Förbättrad effektivitet i de olika vyer som beskrivits ovan utgör den egentliga kärnan i alla de olika nätkoncepten. Fallstudier utförda av bl a US Department of Defence (DoD) Office of Force Transformation visar att investeringar för att skapa delad och högkvalitativ information i de flesta fall är det mest kostnadseffektiva sättet att höja effekten i förband och system. Konceptet NBF:s roll i reformeringen Försvarsreformen beslutades av riksdagen i ett antal successiva beslut Kraven på utvecklad ledning, informationshantering och flexibilitet omsatte Försvarsmakten i ett samlat koncept som från 2001 har benämnts Nätverksbaserat Försvar (NBF). Reform- och förmågekraven har förändrats genom åren. Successivt har de politiska förväntningarna och kraven ökat på att förmågan till internationella insatser skall kunna höjas, såväl kvantitativt som kvalitativt. Anpassningsuppgiften och den nationella försvarsdimensionen har samtidigt nedtonats. Tonvikten och fokus skall nu ligga på operativ förmåga i närtid, varför statsmakterna ställer ökade krav på reell effekt här och nu. Denna kraftfulla förändring gjorde att utvecklingen av konceptet under hösten 2004 omfokuserades mot att prioritera internationella insatser, överföring av reslutat till insatsorganisationen samt konstruktion av gemensam basplatta, omfattande bl a säker infrastruktur. NBF fortsätter därmed att vara en väsentlig del av Försvarsmaktens reformering med huvudmålet att möjliggöra en effektiv utveckling mot NATO:s koncept NATO Network Enabled Capabilities (NNEC). Sverige skall härvid vara en kompetent och eftertraktad samarbetspartner inom området nätverksbaserade ledningssystem. Konceptet NBF:s stöd till reformeringen Interoperabilitet Det kanske tydligaste exemplet på hur den svenska NBF-satsningen stödjer de mjuka delarna av interoperabilitetsutvecklingen är att deltagandet i Multnational Experiment 4 (MNE 4). I MNE 4 som sträcker sig fram till 2006 utvecklar USA, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Australien, NATO, Finland och Sverige nästa generations operativa planerings- och genomförandemetoder enligt konceptet 16

15 EBO. Svensk personal deltar f n nästan varje vecka i internationella workshops tillsammans med våra viktigaste samarbetspartner. Förutom det dubbelriktade kunskapsutbyte som direkt återmatas till den svenska metodutvecklingen skapar detta samarbete ett för Sverige unikt kontaktnät. På den tekniska sidan deltar Sverige idag tack vare NBF-satsningen i NATO:s arbetsgrupper för utvecklingen av NNEC, vilket innebär att vi tidigt ser och kan påverka förändringar i NATO:s standarder. Detta innebär i sin tur avsevärt ökade möjligheter att välja mer framtidssäkra systemutformningar i den pågående interoperabilitetsutvecklingen. Sverige leder idag arbetet inom EU med standardisering av nätverkslösningar, och både Saab och Ericson har blivit medlemmar i den internationella industrigrupp som syftar till att utveckla industristandarder för denna typ av system. Interoperabilitet med och mellan civila myndigheter och organisationer blir allt viktigare för krishantering inte minst för att möjliggöra EBO. KBM har i rapport till regeringen pekat ut NBF- och Service Oriented Architecture- (SOA-) koncepten som möjliga och lämpliga koncept för myndighetssamverkan. Flexibilitet Konceptet innebär att de förmågor som idag finns hos enskilda plattformar, förband och individer görs gemensamt tillgängliga i högre grad. Genom att kombinera förmågor, eller tjänster som de benämns i konceptet, kan nya förmågor snabbt skapas inom och mellan förband oberoende av organisatorisk tillhörighet. Experimenten avseende löst sammansatta tjänster började redan 2000, och i Demo 02 kunde bl a mark-, luft- och sjöinformation sättas samman i tjänstekonceptet. Idag är ca 15 system, inklusive realtidssystem som FSR 890 och över 5000 tjänster sammanfogade i den så kallade SitSyst-byggaren, enligt vad som internationellt kommit att kallas SOA. Snittiden för att anpassa ett befintligt system är 4-8 veckor, och efter det kan tjänsterna kombineras i nya konfigurationer på någon minut. Sverige röner mycket stort intresse internationellt med SitSyst-byggaren, eftersom den medger att arvsystem kan tas med in i nätkoncepten. Valet av SOA för flexibilitet har visat sig vara helt i linje med den utveckling som sker i bl a USA och Storbritannien. NATO beräknas vidare välja SOA för nästa generation teknisk arkitektur. Ett exempel på realiseringen av SOA är projektet Shared Tactical Picture Ground (STP-G) som syftar till skapa gemensam lägesbild. Sedan förra fasen av projektet finns det en fungerande konvertering av dagens taktiska datalänkar, bl a länk 11 och 16 till XML vilket medger att informationen kan transporteras, bearbetas och presenteras med modern kommersiell IT. I nästa fas, som nu är under förhandling mellan Sverige, USA, Storbritannien, Tyskland, Italien och Spanien, planeras för att SitSyst-byggaren skall utgöra systemkonfigurationsverktyget. Kunskapen som finns och vidareutvecklas i STP-G 17

16 möjliggör för Sverige att välja en smart, kostnadseffektiv och mera framtidssäker implementering av taktiska datalänkar. Effektivitet Genom hela utvecklingen har Försvarsmakten och FMV drivit att de tekniska lösningarna skall baseras på civil kommersiell teknik och standarder för att komma bort från de kostnadsmässiga och leverantörsberoende begränsningar som militära standarder och industriproprietära lösningar innebär. Huvuddelen av den tekniska utvecklingen satsas på att skapa gemensamma designregler, som skall vara styrande för all systemutformning. Fokus för denna del i utvecklingen är att skapa en gemsam basplatta för säker informationshantering i nätverk. Denna basplatta omfattar bl a transmission, informationsmodeller, redundans och informationssäkerhet. Dessa är områden där varje utvecklingsprojekt hitintills har lagt stora summor på att utveckla egna lösningar. Det är dock viktigt att påpeka att basplattan inte är ett tekniskt system utan regler för hur heterogena system av olika generationer på ett tillräckligt säkert sätt ska utbyta information. I Enköping har Försvarsmaktens Ledningsutvecklingscentrum skapats. Detta är en anläggning där metod- och teknikutveckling kan interagera i olika typer av experiment. I utvecklingscentrum avses både experiment och produktion av skarpa system ske parallellt. Detta bedöms ge avsevärda effektvinster, eftersom många funktioner i våra system är likartade, och genom att skapa en gemensam utvecklingsmiljö så möjliggörs synergieffekter mellan försvarsgrenarna samt mellan de olika utvecklingsgenerationerna. I processtermer har Försvarsmakten genom Ledsyst-utvecklingen skapat en CD&E-process som är interoperabel med våra viktigaste samarbetspartners. Utvecklingscentrum är skapat för att öka interaktionen mellan operatörer och tekniker och därmed skapa en snabbare process med tillgång till en kvalificerad experimentmiljö. Den kanske minst väntade effektivitetsvinsten är att vi får tillgång till färdiga applikationer gratis i de olika utvecklingssamarbetena. USA, som idag satsar hårt på Commerscial-Off-the-Shelf (COTS) och open source -program, erbjuder t ex inom ramen för MNE både det operativa ledningssystemet och underrättelsebearbetningssystemet som används i Afghanistan och Irak. Vi har även med mycket gott resultat direkt kunnat köpa och införa i utvecklingen COTS, utprövade av USA. På motsvarande sätt för vi idag diskussioner med bl a Singapore om byte av applikationer. Sammanfattning Den tidiga satsningen på NBF och tjänstekoncept ifrågasattes av många. Vi vet idag att NBF inte är någon svensk särlösning utan istället har satsningen placerat Sverige i kärnan av de länder och organisationer som utvecklar nästa generations operativa, taktiska och tekniska koalitionskoncept. Oavsett om förkortningen är NCW, NEC, 18

17 NNEC, NCO eller NBF är konceptens grundprinciper i stort identiska, och detta utgör grunden för mycket av dagens internationella utbyte. Vi får idag del av och kan påverka hur de framtida lösningarna kommer att se ut. Trots att vi är en liten nation har vi härigenom möjlighet att driva för oss viktiga frågor så som uppdragstaktik, parallell planering och manövertänkande. Vi får vidare kunskap som medger att vi kan välja en kostnadseffektiv implementering av standarder genom att mer framtidssäkra lösningar kan väljas. Vår försvarsindustri har dessutom fått ett avsevärt försprång före sina europeiska konkurrenter avseende nätverksbaserade systemlösningar. 19

18 NBF:s koppling till samhällets säkerhet och svensk industri av generalmajor Svante Bergh Nätverksbaserat Försvar utvecklas under olika namn i ett flertal länder i världen. Skälet till detta är att den tekniska utvecklingen ställer nya möjligheter till förfogande. Viktiga teknikområden är t ex bredbandiga mobila och fasta telekommunikationssystem. Såväl Edge-tekniken som den alltmer kommande 3 G-tekniken visar vad som går att göra när man kan nå personal med rörligt yrke med stora mängder information. Internettekniken är viktig då den ger möjligheter att koppla ihop system och låta dem utväxla data i realtid. Tekniken genomgår en omfattande utveckling så att frågor beträffande kvalitet och säkerhet får godtagbara lösningar. NBF-principer Några områden som är viktiga för att förstå NBF är följande: Tjänstebasering Detta innebär att funktionalitet från olika system ges en gemensam standard. Den benämns nu en tjänst. Tjänster kan kopplas ihop till avancerade sammansatta tjänster. Dessa kan sedan med Internetteknik kopplas så att många kan nyttja dem samtidigt i realtid. Detta skapar grund för samverkan där flera aktörer samtidigt använder samma lägesinformation. De kan då komma överens om hur de skall lösa ett problem, i fall där ingen har befälsrätt över de andra. Öppen standard Detta innebär att alla system nyttjar en standard som man överenskommit i ett större standardiseringsforum som t ex CEN. Användande av öppna kommersiella lösningar inom telekommunikationer underlättar interoperabilitet i hög grad. Användande av öppen standard innebär också att man undviker att bli beroende av en viss leverantör. Rollbaserad Tjänster sätts samman för olika behov. Ett sätt att hålla nere antalet behov är att ställa samman tjänster för ett antal roller som t ex fartygschefer. En sådan behöver kunna få del av alla tjänster från fartyget och många utifrån.. Högre chef ger beroende på uppdrag m m en fartygschef mandat att utnyttja ett antal tjänster. En server handlägger tillstånd för detta. Därutöver kan fartygschefen ta sig friheten att nyttja ytterligare ett antal tjänster om detta blir nödvändigt. Han behöver då efteråt kunna förklara varför han nyttjade denna möjlighet. 20

19 Interoperabilitet Interoperabilitet omfattar ett antal företeelser. Dels handlar det om tekniska standards som redogjorts för tidigare. Det handlar också om s k konnektivitet. Denna innebär att det går att koppla ihop informationen oberoende av vilket kommunikationsmedel vi använder, t ex tråd, radio eller länk. En tredje form av interoperabilitet handlar om metoder. Här är det viktigt att man förstår varandras uttryck och symboler. Man behöver också komma överens om hur slangar kopplas ihop och mycket annat. Här pågår ett omfattande arbete inom t ex NATO. Interoperabilitet underlättas om man kan nyttja standards som man redan är överens om. Det gör att 2G- eller 3G-teknik och Internettekniken blir mycket attraktiva. De har mängdfördelar då de tillverkas i stora volymer. De samagerar redan idag. De utvecklas utan att t ex Försvarsmakten måste stå för kostnaden. I Sverige betonas interoperabilitet inför 2008 då en Battle Group skall vara klar. Inför denna tidpunkt handlar åtgärderna mycket om att nyttja NATO-materiel så att man kan samagera. Här tvingas man nu avsätta stora summor på en delvis äldre teknik. I nästa skede handlar det om att bestämma standards för framtiden och NBF. Här kan Sverige vara med och starkt påverka utvecklingen främst i Europa. Gör man detta på ett klokt sätt ger det fördelar för svensk industri. Europa NBF drivs främst av de enskilda länderna. Inom NATO sker omfattande arbete bl a inom interoperabilitet. Det har nyligen bestämts att EU skall driva 9 forskningsområden varav ett nytt sådant handlar om Säkerhet och Rymd. Man avdelar ca 500 miljoner Euro årligen i sju år i sjunde ramprogrammet för dessa discipliner. Säkerhetsindustrin arbetar därför intensivt för att gruppera sig och forma intressanta förslag till europeiska samprojekt inom programmet. Programmen koncentreras runt följande rubriker: Interoperabla och integrerade system för information och kommunikation Säkerhet och skydd av information och nätverk Gemensam omvärldsbild Skydd mot terrorism Ledning vid kriser Som framgår efterfrågas här tankarna bakom nätverksbasering för säkerhetsområdet. USA USA arbetar intensivt med Netcentric Warfare (NCW). Man kan ifrån Irakkriget finna inslag av NCW när markstridsförbanden framryckte mot Bagdad. Samtidigt ser man tydligt att NCW inte utnyttjas efter de inledande striderna. Arbetet fortgår intensivt och man går mot nyttjande av kommersiell teknik i sina nätverk. Man har nyligen lagt stora beställningar på 3G-teknologi för sitt Globala Nätverk (Global Grid). USA gör uppenbarligen bedömningen att kommer- 21

20 siell teknik har potential att vara tillräckligt säker för militärt bruk. Man avdelar efter den 11 september också stora resurser inom säkerhet. Man har skapat ett superdepartement för Homeland Defense med ca anställda. Samtidigt kan man konstatera att försvar och Homeland Defense ännu hålls strikt åtskilda. Det gör att Homeland Defense inte utnyttjar potentialen inom NCW. Satsningarna sker i mycket hög grad som suboptimeringar av verksamheten i respektive myndighetsrör. Försvarsmakters och säkerhetsmyndigheters gemensamma behov Dagens och framtidens konflikter handlar inte om skydd av nationalstater. Hotbilden är ändrad. Hoten är nu nationsöverskridande och riktar sig bl a mot kritisk infrastruktur och olika flöden i samhället. Hoten kan vara mot flyg-, sjö- och landtransporter, kommunikation, elektricitet, IT och kommunikation, livsmedel, vatten osv. Hoten kommer snarare från terroristgrupper och organiserad kriminalitet än från stater. Insatser mot denna typ av hot leds normalt inte av försvarsmakter. De har emellertid viktiga uppgifter och är ofta de enda som kan lösa problem med stor våldsanvändning. Även då sker ledning från och samverkan med civila enheter. Detta innebär att behovet att vara interoperabel ökar. Det ställs krav på såväl samverkan mellan nationer som mellan myndigheter inom nationer. Man bör då utnyttja att det finns en bas av tjänster och ett fungerande telekommunikationsnätverk som används av allmänheten. Man överlagrar ett nät med avkrävd säkerhetsnivå ovanpå det publika och får därigenom ett virtuellt nätverk för anslutna myndigheter. Sedan utvecklar man avancerade tjänster dels för nyttjande av myndigheter i resp rör. Men det viktigaste är att man utvecklar gemensamma tjänster som alla har tillgång till och nytta av. Och dessa tjänster kan man dela i realtid. Exempel Öresundsbron har ett gemensamt system som kallas Coordcom. Det omfattar fem myndigheter på svensk och sju på dansk sida. Dessa leds från en gemensam ledningscentral. I början av april åkte en berusad danska upp på bron. Hon fick för sig att inte önska komma till Sverige utan vände mitt på bron. Detta såg ledningscentralen. Redan när hon vänt stoppades all trafik från dansk sida. När damen hunnit till tunneln som går in i Köpenhamn stoppades hon av dansk polis. Ingen olycka inträffade. Detta är ett ganska bra exempel på vad man kan uppnå genom att dela informationstjänster i realtid. På gränsen mellan Ryssland och Norge finns ett realtidsgränsövervakningssystem. Det består av relativt enkla radarsystem som ser människor och fordon som rör sig över gränsen inom områden där sådan verksamhet är förbjuden. Radarbilderna kopplas i realtid till en da- 22

21 tor som i sin tur är kopplad över ett nätverk med ett antal sådana system. Därigenom täcks hela gränsen. Man har flera gånger sett överträdelser och snabbt kunnat ingripa på lämpligt sätt. Man har också sett älgar och renar och då kunnat avfärda dessa som ointressanta. Det är viktigt att vi i Sverige samordnar en gemensam lägesbild för alla myndigheter som agerar för målet samhällets säkerhet. Detta är mindre en teknisk än en viljemässig fråga. Betydelsen för svensk industri Svensk industri har mycket stark position inom flera områden med koppling till NBF: Systemdesign och arkitektur System av system Nätverksbaserade sensorer Gemensam omvärldsbild Taktiska mobila nätverk Infrastruktur byggd på kommersiell teknik Utbildningsstöd Transportsäkerhet Många av systemen är äldre. De måste då förses med ett tekniska filter så att den gamla standarden översätts och systemen kan fungera som tjänster på nätverket. Sådana kapslingar gör vi vanemässigt sedan flera år. Det pågår processer i Sverige och internationellt för att få myndigheter att acceptera att det går att koppla ihop valda delar av tjänsterna så att man verkar från en gemensam omvärldsbild. Än så länge är motståndet starkt från dem som vill fortsätta att suboptimera inom det egna röret. Efter hand börjar alltfler förstå att detta är framtiden och att tekniken och kraven på samverkan faktiskt går hand i hand. Kan vi tillräckligt snabbt utnyttja detta så kan svensk industri få en ny nisch med avsevärd tillväxtpotential. Det är bråttom, då industrin såväl i Europa som USA inte ligger långt bakom. Svensk säkerhetsindustri består av Ericsson och Saab, men också av Volvo och Telia. Driver vi verksamheten målmedvetet så finns det också ett stort antal s k SME (Small and Medium Enterprises) med nischad och ledande teknologi. Dessa kan kopplas till de större företagen och därigenom få möjligheter att exponeras mot en stor marknad. En viktig slutsats är att arbetet med NBF har stor betydelse även för samhällets säkerhet. Det är viktigt att finna former där gemensam nytta kan tas fram. En annan viktig slutsats är det går att bygga ett stort antal tillämpningar av realtidssystem för samhällets säkerhet. Detta kan svensk industri nyttja till svensk fördel. Säkerhetsområdet kan göras till ett svenskt nischområde med avsevärd potential för svensk tillväxt. Det krävs då en kraftsamling från politisk nivå, högskolor och industri. 23

22 Antaganden och trossatser bakom det Nätverksbaserade Försvaret (NBF) av docent Henrik Friman NBF-utvecklingen har kommit att kritiseras för att bara vara präglad av idéer och fria spekulationer. Det är en kritik som i vissa avseenden kan ses som sann, men i andra avseenden som helt felaktig. I detta avsnitt görs en beskrivning av kunskapsutvecklingen för det nätverksbaserade försvaret (NBF). Syftet är att klarlägga antaganden, trossatser och underbyggda slutsatser, för att därigenom klarlägga svårigheterna med kunskapsläget om NBF. Att Sverige i all framtid kommer att ha och genomföra utvecklingsarbeten torde stå utan tvivel. Därför är det viktigt att inte bara se till vad vi lärt oss i själva sakfrågorna kring NBF utan även fundera över hur vi i praktiken leder innovativa förändringsprocesser. Hamel uttryckte detta som limited only by imagination, 1 när han pekade på vikten av att tillåta fritt tänkande för att kunna klara sig i en föränderlig värld. De två områden som jag i denna text kommer att uppehålla mig vid är den teoretiska grunden och metodvalet. Texten gör inget anspråk på att vara heltäckande för NBF:s teoretiska och metodmässiga grund, utan bör ses som illustrativa exempel på de utmaningar som finns inom innovativa förändringsarbeten. Några teoretiska utgångspunkter Den teorigrund som funnits för utvecklingen är till stora delar baserad på erfarenheter från IT-utvecklingen under 1990-talet, den s k DOT.com-eran. Många av de referenser som tidigt kom att presenteras som underlag för totalförsvarets fortsatta förnyelse (NBF) var direkta citat från IT-världen och dess gurus. Exempel på detta var Tofflers (1994) argumentation om tredjegenerations samhällsbygge, informationssamhället, eller Tapscotts (1998) tankar och idéer om den nya nätgenerationen av samhällsmedborgare som förväntas styra vårt samhälle i närtid. Dessa och andra texter redovisade en framtidstro där nya tekniska lösningar skulle revolutionera samhället och därmed hur krig borde utformas. 2 När IT-bubblan sprack i slutet av 1990-talet tonades IT-frågorna ner i försvarsdebatten, och globaliseringsfrågorna kom att ges mer utrymme. I kombination med terroristattacken den 11 september medförde det att utvecklingen tydligare kom att beskrivas som två samtidiga utvecklingsarbeten: (1) digitalisera försvarsmakten och (2) 1 Hamel Gary: Leading the Revolution, Harvard Business School Press, MA:Boston, 2000, s I linje med den ingenjörsmässiga traditionen finns här en övertro på att slagfält skall kunna designas genom ny teknik, shaping the battlefield. 24

23 Grad av internationalisering låg hög låg hög Grad av digitaliseringen Figur 1: Trendsättare för militär säkerhetspolitik förvandla försvaret från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar som fungerar internationellt. Kritik av att NBF var tekniktungt kompletterades nu med teorier om terrorism och krishantering, där organisation och kompetensfrågor fick en ny renässans. Teorigrunden för NBF bör i detta sammanhang ses som flervetenskaplig, där kunskaper från flera teoriområden måste beaktas inom utvecklingen. Begreppet NBF förekommer främst i Norge och Sverige, och är ett norsktsvenskt sätt att förhålla sig till den amerikanska utveckling som benämnts Network Centric Warfare (NCW). Centrering och krig är två begrepp som inte riktigt passar i svenskt språkbruk. Även engelsmännen kom att ogilla begreppet NCW och benämnde utvecklingen Network Enabled Capabilities (NEC), ett begrepp som mer sätter fokus på effekt. Själva definitionen för begreppet nätverksbaserat försvar har i Sverige kommit att ändra sig över tiden. Inledningsvis var NBF ett mål, för att sedan bli en metod och nu ses som ett koncept. I kommunikationen mellan dem som direkt arbetade med att utveckla NBF och omgivningen kom förskjutningen av definitionen att medföra problem. Mål skall kunna uppfyllas, när har Sverige ett NBF? Metodfrågor av typen hur skall NBF som metod kunna användas (operationaliseras) och hur skall Sverige använda NBF är viktiga. Den oklara begreppsdefinitionen gjorde att Försvarshög- 25

24 skolan utarbetade följande arbetsdefinition för fortsatta studier. NBF är Sveriges framtida försvarskoncept, som utifrån tekniska innovationer skall möjliggöra situationsanpassad utformning och verkan utan låsningar i traditionell syn på metod, personal och organisation (2002). Definitionen utgick från den militärstrategiska doktrintexten och kopplade samman företeelsen NBF med de fyra utvecklingsspåren (teknik, metod, personal och organisation). De fyra utvecklingsspåren brukar refereras till dåvarande grundsyn på ledningssystem, 3 men kan teoretiskt härledas till Harold Leavitts arbeten 1965 om organisatoriska beteendeperspektiv. 4 När NBF-utvecklingen påbörjades var argumentationen att NBF skulle ge kostnadseffektivitet, ett mål som kommit att alltmer tonas ner och tappas bort i diskussionerna om NBF. Trots att det idag finns relativt många teorier och metoder för att mäta kostnadseffektivitet i IT-projekt har hittills ett relativt begränsat underlag presenterats som visar på att NBF verkligen skulle ge högre effekt eller kostnadsreduktion. I stället har effekten kommit att beskrivas i termer av operativ effekt, 5 utan att där göra några tydliga kopplingar till kostnaderna för att nå effektökningen. Redan tidigt förordades att NBF utvecklingen inledningsvis främst skulle hantera ledningsfrågor och ledningssystem, varvid forskare inom ledningsvetenskap kom att befinna sig i centrum. Utvecklingen har således haft sin teoretiska utgångspunkt främst i tekniska frågeställningar med inslag av ledningsvetenskap. 6 Andra ämnen och sakfrågor har endast i mindre omfattning kunnat påverka NBF-utvecklingen. Detta trots att ämnen som management, ledarskap och organisationsteori idag är väletablerade inom universitets- och högskolevärlden, har kunskaper och erfarenheter endast i ringa omfattning kommit att praktiskt omsättas inom NBF- utvecklingen. 7 Avgränsningen till ämnesområde i kombination med att forskningen inom detta område är begränsat till endast ett fåtal personer gör att den bredare och kritiskt granskande forskningen inte givits tillfredställande utrymme. De vetenskapliga granskningar som görs inom NBF-utvecklingen bedrivs av ett vetenskapligt råd, bestående av kvalifice- 3 Nätverksbaserat försvar: en introduktion och diskussion till utvecklingen i Sverige (2.a upplagan), rapport 2003, Försvarshögskolan s 13 4 Leavitt, H J: Applied organizational change in industry. In Handbook of organizations, edited by J G March, Rand McNally, New York, I litteraturen beskrivet som Effect Based Operations (EBO) 6 Ledningsvetenskap är ett relativt nytt ämne och finns idag endast representerat vid Försvarshögskolan. 7 Försvarshögskolan har i flera rapporter belyst NBF utifrån andra ämnesområden än ledningsvetenskap, se: Nätverksbaserat försvar: fördjupade studier utifrån Försvarshögskolans sakområden, Rapport, Försvars-högskolan 2003 eller Berggren, Anders (red): Humanperspektiv i Försvarsmaktens förändring mot ett flexibelt insatsförsvar, Rapport Försvarshögskolan,

25 Informationsdomäner Kognitiva och sociala miljöer Fysiska domäner Nya processer en betydligt större utmaning. Idag finns ett antal fallstudier främst från senaste Irakkriget som visar på erfarenheter som pekar på såväl tekniska lösningar som resultat av informationsöverlägsenhet. 8 Ur ett praktiskt pragmatiskt perspektiv bör det anses vara belagt att informationsöverlägsenhet ger konkurrensfördelar. Men, från ett mer traditionellt vetenskapligt förhållningssätt är dessa studiers resultat mer att anse som indikationer med relativt lågt bevisvärde. Här bör noteras att det finns studier som pekar på att det inte räcker med s k informationsöverlägsenhet utan att det krävs andra förutsättningar för att lyckas med striden. 9 Ser man till konceptutvecklingen (verk- Informationskvalitet Uppdragseffektivitet Robusta nätverksförband Informationsdelning Delad lägesuppfattning Självagerande enheter Samarbete Figur 2: Johan Gartskas bildpresentation (Utveckling av Alberts m fl 2002) rade forskare, främst tekniker, vilka kontinuerligt reviderar och analyserar NBF:s utveckling. Kritik har dock riktats mot att dessa inte uppfyller kraven på opartiskhet, eftersom flera arbetar i projekt som finansieras av försvaret direkt eller indirekt samt att det internationella inslaget i gruppen är alltför begränsat. Den främsta teoretiska idén bakom NBFutvecklingen är konceptet informationsöverlägsenhet. Med enkla logiska och rationella argument av typen den som har bäst information vinner är det enkelt att förstå betydelsen av informationsöverlägsenhet. Att gå från denna insiktsnivå till att skapa faktiska system som medger informationsöverlägsenhet är 8 Ett exempel är: Adkins, Mark and Kruse, John: Case Study: Network Centric Warfare in the U.S. Navy s Fifth Fleet Web-Supported Operational Level Command and Control in Operation Enduring Freedom, Report from The University of Arizona, Center for Management of Information, 03 August Försvarshögskolans studier om informationsbehov i framtida krig. 27

26 samheten framtida krig) sker denna utveckling främst inom ämnet militärteori. Militärteoretiskt har i sambandet med NBF-utveckling de klassiska stridsrummen land, sjö och luft kommit att kompletteras med domänerna information och rymd. Att strid förs i de tre rummen bör anses vara ganska väl studerat och antalet konkreta effekthöjare inom dessa domäner relativt väl kartlagda. Bedömningen är att det är inom informationsdomänen som man torde finna de stora effekttalen i framtida strid. Trots detta har relativt få program för militärteoriska studier inom dessa områden kommit att initieras. Här finns idag närliggande discipliner inom andra ämnen som borde vara att intressanta att utveckla med militär tillämpning. I litteraturen återfinns ett stort antal begrepp som avser förändringar och förändringsarbeten (change management, innovation management, change by design, business process re-engineering, continual improvement etc). Istället för att försöka strukturera hela fältet av förändringsmodeller och teorier skall vi titta lite närmare på två centrala begrepp, innovations- och förändringsledning. Förändringsledning (change management) ses oftast som en organisations sätt att leda förändringar i verksamheten för att därigenom uppnå fastställda mål. Det ledarskap och de tekniker som förändringsledningen kräver skiljer sig från vad som kommit att betecknas som innovationsledning. 10 Innovationsledning avser utveckling av nya produktions- eller tjänstemetoder och nya varor och tjänster, vilka ofta föregås av uppfinning eller kreativ idé. Innovationsledning handlar om att leda processen för en nyuppfunnen produkt eller tjänst, genom prototypstadiet, till kommersiell produktion. Innovationer tenderar till att allmänt uppfattas som att bara omfatta den kreativa delen av en innovationsprocess och tappar därmed kundnyttan. Med kreativitet menas förmågan att lösa problem med nya metoder, att skapa nya produkter inom t ex konst, musik eller teknik eller helt enkelt att se verkligheten med nya ögon. Kreativiteten har varit föremål för intensiv forskning inom psykologi och pedagogik sedan mitten av 1950-talet. I den svenska traditionen har vi välutbildade personer på organisationens alla nivåer som i kombination med ett ledarskap som färgas av målstyrning (militärt benämnt uppdragstaktik) bidrar med initiativkraft och innovationsprocesser viktiga för att utveckla verksamheten. Trots detta används idag nästan uteslutande metoder och modeller militärt för förändringsledning 11 snarare än innovationsledning. Vi lär framtida ledare att planera, organisera, kontrollera och motivera, men hur tas fritt 10 Jmf Christensens (1997) resonemang om skillnader i utveckling av befintliga respektive innovativa verksamheter. 11 Den utbildning som officerare får är främst projektledning, vilket bör anses vara en bland flera former av förändringsledning. 28

27 tänkande och kreativitet tillvara? Att kunskaper om förändringsledning behövs när man skall leda större organisationer under livshot och tidspress torde stå klart, men de borde kompletteras med kunskaper om hur man leder innovationer för att bättre kunna hantera osäkerheten och ta tillvara kreativiteten i organisationen. Redan i den militärstrategiska doktrinen (2002) påtalades behovet av vetenskapligt förhållningssätt i den fortsatta försvarsutvecklingen. En mer noggrann genomläsning av publikationen visar att det är endast systemteori som omnämns i texten. I NBFutvecklingen talas det främst om ledningssystem. Dessa två exempel visar tydligt på att dagens teoretiska grund har ett stark systemteoretisk tyngdpunkt, en avgränsning som gör att NBF-utvecklingens problem endast kommer att kunna finna sina lösningar inom systemteorin. Frågan är om man medvetet har gjort denna avgränsning eller om det skett omedvetet? Trots denna tydliga avgränsning (begränsning) låt oss sammanfatta NBFteorin. Resonemangsmässigt kan NBF-teorin beskrivas som att nätverksbaseringen ger flexibel insatsförmåga, vad som i litteraturen benämnts som manöverförmåga. Manöverförmåga utförs genom uppdragstaktik och möjliggörs genom gemensam lägesinformation samt anpassade insatssystem. Det är system av system där tekniska, humana och konceptuella faktorer möjliggör manöverförmågan (jmf Doktrin, 2002). Det är ganska lätt att skapa sig en kritisk syn på den teoretiska grunden för NBFutvecklingen. Anledningen till detta är att man enkelt kan finna frågor som saknar vetenskaplig grund och därför upplevs som dåligt belagda. Till dem som har denna uppfattning vill jag presentera följande tankar: NBF-utvecklingen är inte ett forskningsprojekt utan ett utvecklingsprojekt som skall ta stöd i nu kända kunskaper. Företeelsen krig och krigets förande är per definition i flera avseenden ett empirifattigt kunskapsområde. Inget krig är det andra likt och datafångster har ofta skett i efterhand. Analyser görs främst av den som vinner och får skriva historia. Vilka kärnområden bör försvaret själva utveckla och vilka kunskaper skall köpas från andra organisationer? NBF är flervetenskapligt och man kan inte ha kunskaper om allt. Hur mäts effektivitet i ett försvarskoncept? Vilka risker föreligger vid informationsöverlägsenhet? Vilka alternativa utvecklingsprinciper finns som skulle kunna uppfylla den målsättning som NBF-utvecklingen har? Med detta menar jag inte att det är bra som det är, men att man bör ha viss ödmjukhet inför problemområdets komplexitet. Det är inte rimligt att tro att man skall veta allt innan man kan börja ett utvecklings- 29

28 Figur 3: Begreppsgraf för centrala begrepp inom NBF arbete. Det troligen viktigaste teoretiska utvecklingen som nu bör initieras är fördjupade kunskaper om innovationer och förändringar d v s svenska försvaret måste utveckla sin förmåga att kunna fungera och utvecklas under ständiga förändringar. Några metodmässiga reflexioner Traditionella förändringsarbeten sker normalt genom väl definierade projekt vars syfte är att uppnå specifika resultat och mål. NBF-utvecklingen skiljer sig här inte från traditionellt förändringsarbete utan definieras som en lärandeprocess som saknar definitivt slutdatum. Rent intellektuellt stämmer den pragmatiska ansatsen med hur svensk militär leder verksamhet i situationer under osäkerhet och tidspress. Strävan måste vara att skapa förmågan i linjeorganisationen att bättre än tidigare fungera under ständiga förändringar och därigenom kunna hantera den ökande osäkerhet som finns i framtida tänkta situationer. Lösningen för att klara denna utmaning är att skapa förutsättningar för ett ständigt lärande och därtill förmåga att leda förändringar och innovationer. Som metod för att utveckla NBF an- 30