Gymnasiets röst En utredning om de finlandssvenska gymnasierna ur deras egen synvinkel. tom gullberg

Transkript

1 Gymnasiets röst En utredning om de finlandssvenska gymnasierna ur deras egen synvinkel tom gullberg

2 Utvärderingen är genomförd med stöd av Svenska kulturfonden Tom Gullberg och Svenska kulturfonden utgivare Svenska kulturfonden layout och pärm Lena Malm tryck Universitetstryckeriet, 2007 tryckort Helsingfors isbn

3 Innehållsförteckning Inledning Det finlandssvenska gymnasiefältet Vad säger gymnasiefältet? Gymnasiernas verksamhet och förutsättningar i belysning av rektorernas enkätsvar Gymnasiets allmänna mål och verksamhet Samarbetet med andra gymnasier och övriga skolformer Resurser och verksamheten nu och i framtiden Rektorernas synpunkter i ljuset av gruppsamtal Mellannyland Vasaregionen Helsingfors Sydösterbotten Västra Nyland Östra Nyland Norra Österbotten Åboland och Åland Vad säger tjänstemännen om gymnasierna? Resurser och innehåll i verksamheten Den heliga timresursen Gymnasiernas verksamhetsförutsättningar Sammanfattande slutsatser Åtgärdsförslag Bilagor

4

5 Inledning det finns flera relevanta orsaker till att utredningen Gymnasiet röst har gjorts just nu. De finlandssvenska utredningarna Yrke 2015 och Yrkesutbildning 2015 ( , bägge utarbetade av Heidi Backman), bidrog till en aktivare diskussion om andra stadiets utbildning. Rapporterna satte fokus på krisen inom yrkessektorn, det vill säga det faktum att flera branscher på sikt riskerade att sakna en yrkeskunnig svenskspråkig yrkeskår. Slutsatsen blev att en större andel svenskspråkiga ungdomar borde lockas över till yrkesutbildningen. Utredningarna kring yrkesutbildningen initierade en diskussion kring fördelningen mellan yrkes- och gymnasieutbildning. Är övergången från grundläggande utbildning till gymnasium för hög? Inom gymnasierna menade man att debatten vändes mot gymnasierna, vilket upplevdes som olyckligt i synnerhet i regioner där gymnasieövergången av tradition varit lägre än t.ex. i huvudstadsregionen. Men diskussionen handlar inte endast om förhållandet mellan gymnasium och yrkesutbildning. Demografiska faktorer både minskande elevkullar i sig, men även trender i flyttningsrörelserna har resulterat i en aktivare diskussion om skolnätet. Den intensifierade nedläggningen av små byskolor på landsbygden utgör de första mera synliga spåren av den beskrivna hotbilden. Den fråga som ställts är om alla skolor och institutioner i Svenskfinland kommer att kunna överleva. Debatten om de demografiska förändringarna ger en intressant tilläggsaspekt på den utbildningspolitiska diskussionen. Medan det på politisk nivå anses vara klarlagt att minskningen av de finlandssvenska elevkullarna är bestående, så menar forskning att det är under det närmaste decenniet som minskningen sker (de som skall inleda sina gymnasiestudier 2020 är ju redan födda), men att kullarna därefter växer till sig åtminstone till dagens nivå. Hur den interna befolkningsrörelsen inom Svenskfinland kommer att te sig är i vilket fall som helst svår att förutse, även om det för närvarande är tydligt att det urbana Svenskfinland växer på bekostnad av de rurala regionerna. 5

6 Även reformer inom gymnasiesektorn har skapat en diskussion om huruvida det nuvarande nätet av gymnasier i Svenskfinland förmår möta förändringar och nya krav på ett maximalt sätt. Det årskurslösa, kursbundna gymnasiet har skapat en större medvetenhet både bland lärare och bland studerande om kursutbudets betydelse. En delorsak till denna ökade medvetenhet hänger säkert ihop med den senaste läroplanen av år 1994, eftersom den möjliggjorde lokala fördjupade och tillämpade kurser, som inte ingick i de nationella grunderna för läroplanen. Studerandena har i större utsträckning än tidigare börjat söka sig till gymnasier med ett attraktivt och mångsidigt kursutbud. Även inom gymnasiesfären har det således utvecklats en marknadskonkurrens i form av ökad tävlan kring rekryteringen, dock med tydliga variationer mellan de olika finlandssvenska regionerna. I och med den nya studentexamensreformen förväntas rörligheten mellan gymnasier öka ytterligare gymnasier som har resurser att fördjupa undervisningen inom ett specifikt realämne kan räkna med att locka till sig studerande som siktar in sig på att satsa på uttryckligen det ämnet. I ett sådant läge har det varit skäl att fråga sig om nätet av gymnasier i Svenskfinland kan bemöta denna nya utmaning. Inom den finlandssvenska gymnasiesektorn har det under de senaste åren redan vidtagits flera åtgärder i syfte att bemöta de nya utmaningarna. Eftersom flera gymnasier är så små att de obligatoriska kurserna inte erbjuds mer än en gång varje läsår, har det varit nödvändigt att skapa en struktur för hur en studerande som av någon orsak förlorat möjligheten att delta i läsårets enda kurs i den egna skolan, skall kunna avlägga den på ett annat sätt. Alternativet skulle nämligen vara en förlängd studietid. Olika former av utbytesverksamhet har utvecklats, men även nätbaserad verksamhet. Nätbaserade Dusör är ett exempel på hur studerande kan avlägga kurser utanför det egna gymnasiet. Inom flera olika finlandssvenska regioner pågår för tillfället ett aktivt arbete i syfte att utveckla samverkan mellan gymnasierna. Gymnasierna är således samtidigt utsatta för både förändringens vindar och en rad andra hotbilder, och i en sådan brytningsperiod är det skäl att granska hur gymnasierna själva upplever den aktuella situationen. Avsikten med utredningen Gymnasiets röst är uttryckligen att dels spegla stämningarna i de finlandssvenska gymnasierna, dels att pejla in rådande uppfattningar om gymnasiernas läge och förutsättningar. Uppdragsgivaren Svenska kulturfonden tog kontakt med utredaren under tidig höst Uppdragsbeskrivningen gick uttryckligen ut på att undersöka gymnasie- 6

7 sektorns egen uppfattning om nuläget, därav titeln Gymnasiets röst. Parallellt med denna utredning har det under ledning av undervisningsrådet Erik Geber i Utbildningsstyrelsens regi genomförts en rad andra utredningar kring de finlandssvenska gymnasierna. Utredningen Gymnasiets röst skall uppfattas som en separat, men till helheten hörande utredning. Sammantaget ges den finlandssvenska gymnasieutbildningen med dessa utredningar en genomlysning av ett slag som aldrig tidigare skådats. Utredarens eget utgångsläge har varit att gymnasiernas uppfattning om den egna situationen bör kartläggas utgående från upplevda och reella verksamhetsförutsättningar. Själva verksamheten bör relateras till läroplanen och dess ambitioner. Det faktum att gymnasierna tog i bruk en ny läroplan för årskurs 1 under samma höst som utredningen inleddes, har i viss mån försvårat utredningen. När gymnasiernas resurser skall bedömas bör man vara medveten om att gymnasierna under utredningsperioden måste erbjuda kurser utgående från både den nya och den gamla läroplanen. Man bör även vara medveten om att varken upprätthållarna eller gymnasierna ännu under tidpunkten för undersökningen läsåret hunnit beakta alla nya delar av den nya läroplanen. De resultat och slutsatser som träder fram i denna undersökning kan därför också fungera som en påminnelse för upprätthållarna om vilka krav både pedagogiska och resursmässiga som den nya läroplanen ställer. Gymnasiernas röst representeras i denna undersökning närmast av rektorerna. Så som gymnasierna för närvarande fungerar är det främst rektorerna som har en helhetsbild av läget. Rektorerna har i denna undersökning hörts både via en enkät och genom regionala gruppsamtal. Samtliga gymnasiers rektorer har inte haft möjlighet att delta i bägge faserna, men alla gymnasier har deltagit på något sätt (för gymnasierna redovisas i kapitel 1). Självfallet är avsikten att utredningen inte skall ge utrymme för okritiskt tyckande från rektorernas sida. Med hjälp av enkäten har ambitionen varit att även samla in uppgifter i form av ställningstaganden och principer, som kan utnyttjas i syfte att bilda sig en uppfattning om läget och attityderna i gymnasierna. Bilden av verklighetsläget fylls ytterligare på med analysen av kursutbud och resursanvändning i kapitel 4. För att ytterligare bredda uppfattningen om gymnasiernas status och synen på gymnasieundervisningen har även kommunernas skol- och bildningsdirektörer hörts genom en enkät (kapitel 3). Den kommunala tjänstemannaledningen gavs 7

8 möjlighet att ta ställning till hur den önskar se andra stadiets utbildning organiserad. Både rektorerna och direktörerna har givits möjligheten att uttrycka sin uppfattning om hur de lokala politikerna ser på andra stadiets utbildning, med särskild hänsyn till gymnasiet. Denna utredning bör främst betraktas som en analys av det läge som var rådande under läsåret Utredningens karaktär som samtidsdokumentation bör understrykas, inte minst för att den kan ge vägledning inför liknande utvärderande dokumentation i framtiden. Den relativt omfattande undersökningen utmynnar i utredarens egna slutsatser, inklusive åtgärdsförslag. Utredarens förhoppning är att olika aktörer som är kopplade till gymnasiernas upprätthållare direktioner, bildningsnämnder, lokalpolitiker, ledande tjänstemän skulle granska utredningens innehåll och slutsatser mycket noggrant mot bakgrund av det egna gymnasiets situation. Efter noggrant övervägande har denna utredning inte gått in för att i detalj diskutera varje enskilt gymnasiums särart. Tanken är att utredningen som helhet skall kunna bilda underlag för lokala diskussioner kring gymnasiets verksamhet. Denna rapport innehåller en rad positiva exempel och konstruktiva synpunkter från och på gymnasiefältet, men den innehåller också en rad kritiska synpunkter på gymnasiernas situation och förutsättningar. Min uppfattning är att det är de ansvariga beslutsfattarna på upprätthållarnivå som skall fråga sig om de kritiska synpunkterna i något avseende gäller det egna gymnasiet. Om det visar sig vara på det sättet, ja då bör man fråga sig vad som kan göras för att eliminera problemen, och hur verksamheten kan utvecklas. 8

9 1. Det finlandssvenska gymnasiefältet läsåret ordnades undervisning utgående från läroplanen för unga i 36 olika finlandssvenska gymnasier. Därtill erbjöds undervisning enligt läroplanen för vuxna vid två så kallade aftonläroverk, det vill säga vuxengymnasierna i Helsingfors (Aftis) och Vasa (Vasa Aftonläroverk). De två kvällsgymnasierna behandlas inte i sig i utredningen, men bägge rektorerna har både hörts och givit kommentarer, vilka finns beaktade i analysen av enkätsvaren. Av de 36 gymnasierna har samtliga deltagit i utredningen. Både rektorerna och skoldirektörerna närmades i första hand genom ett brev som sändes ut per e-post (se bilaga 1). I brevet redogjordes för utredningens syfte, samt efterfrågades olika former av material (läroplaner och arbetsplaner). De rektorer som inte svarade genast kontaktades på nytt, först per e-post, därefter per telefon. För gruppsamtalen med rektorerna delades gymnasierna in i regioner. Denna indelning skall på intet sätt uppfattas som en signal om hur gymnasierna borde organiseras i framtiden, utan den grundar sig på hur gymnasierna samarbetat fram till tidpunkten för utredningen, samt på konventionella regionuppfattningar. I tabellen nedan noteras de finlandssvenska gymnasierna, samt anges den regionindelning som låg till grund för gruppdiskussionerna. Under processens lopp har Vasaregionens Vi fem utvidgats med de bägge sydösterbottniska gymnasierna till Vi sju, men vid tidpunkten för samtalen var det fortfarande den konstellation som anges i tabellen som var gällande. Här bör det genast understrykas att rektorerna för de så kallade språkögymnasierna inte deltagit i någon gruppdiskussion. Det var utredaren som föreslog en sådan lösning, inte minst för att språköarna även i övrigt brukar ha täta kontakter, men det visade sig vara omöjligt att finna gemensamma tidpunkter eller tillräcklig vilja för att arrangera en gruppdiskussion i den konstellationen. Ingen av språkörektorerna reagerade de facto på förfrågan, de flesta av dem sände dock merparten av det material som efterfrågades. 9

10 Tabell 1.1: De gymnasier som deltog i utredningen, och den funktionella regionutredningen för utredningen. Regioner för samtalen Gymnasierna i Svenskfinland 1. Norra Österbotten 1. Karleby svenska gymnasium 2. Kronoby gymnasium 3. Topeliusgymnasiet, Nykarleby 4. Jakobstads gymnasium 5. Pedersöre gymnasium 2. Vasaregionen 1. Vörå Samgymnasium/idrottsgymnasium 2. Korsholms gymnasium 3. Vasa Gymnasium 4. Vasa Övningsskolas gymnasium 5. Gymnasiet i Petalax 3. Sydösterbotten 1. Närpes gymnasium 2. Kristinestads gymnasium 4. Åboland+Åland 1. Katedralskolan i Åbo 2. Pargas svenska gymnasium 3. Kimitoöns gymnasium 4. Ålands lyceum 5. Västra Nyland 1. Karis-Billnäs gymnasium 2. Virkby gymnasium 3. Ekenäs gymnasium 4. Hangö gymnasium 6. Mellannyland 1. Mattlidens gymnasium 2. Gymnasiet Grankulla Samskola 3. Kyrkslätts gymnasium 4. Helsinge gymnasium 7. Östra Nyland 1. Sibbo gymnasium 2. Borgå gymnasium 3. Lovisa gymnasium 8. Helsingfors 1. Gymnasiet Svenska normallyceum 2. Brändö gymnasium 3. Gymnasiet Lärkan 4. Tölö gymnasium 5. Steinerskolan 9. Språköarna 1. Svenska Privatskolan i Uleåborg 2. Svenska Samskolan i Tammerfors 3. Björneborg Svenska Samskola 4. Kotka Svenska Samskola 10

11 Eftersom undersökningens ambitionsnivå är generell och principiell, har det inte till alla delar upplevts som meningsfullt att presentera resultat för specifika gymnasier. I flera fall går det förvisso inte att undvika att nämna gymnasierna vid namn, såsom med all önskvärd tydlighet framkommer i beskrivningen av rektorssamtalen. I jämförelsen av resursläget har jag däremot valt att explicit ange vilka gymnasier det är frågan om. För varje enskilt moment (enkätsvar, gruppsamtal, resursredovisning) som presenteras, redovisas ändå för vilka gymnasier uppgifterna baserar sig på, och därmed även vilka gymnasier som av olika orsaker som inte kommer att redogöras för eller spekuleras över saknas. En preciserad översikt av gymnasiernas studerandeantal ges bl.a. i tabell 4.4, men i tabellen nedan ges en mera generell bild av det finlandssvenska gymnasiefältet. Under utredningens gång har det mycket tydligt framkommit att det finns varierande uppfattningar om hur ett litet gymnasium skall definieras. En allmän uppfattning bland utbildningsmyndigheterna är att gymnasier som har färre än 150 studerande är att betrakta som små gymnasier. Ett annat sätt att betrakta småskalighetsaspekten är att uppfatta gymnasier med endast en serie/årskurs (3 x 36) som ett litet gymnasium. I tabellen nedan har jag av praktiska orsaker, som framkommer i kapitel 3, lagt en gräns för 160 studerande, och framöver kommer jag att ange den siffran som gräns för ett litet gymnasium. Ur tabellen nedan framgår det tydligt att en klar majoritet av de finlandssvenska gymnasierna är att uppfatta som små. Endast två gymnasier har över 400 studerande, och inte ens de kan uppfattas som väldigt stora, om man jämför med finskspråkiga gymnasier. Tabell 1.2: Antalet studerande i de finlandssvenska gymnasierna (läsåret ) Antal studerande Antal gymnasier Under

12 2. Vad säger gymnasiefältet? i denna utredning har gymnasierna hörts främst via sina rektorer. Gymnasierektorernas synpunkter på gymnasiets position och verksamhetsförutsättningar insamlades bland annat via en omfattande enkät (se bilaga 2), som sändes ut per e- post till rektorerna under vecka 42 i oktober Utöver enkäterna fick rektorerna komma till tals i samband med gruppsamtal i enlighet med den regionindelning som redovisades i kapitel 1. Av 36 rektorer returnerade 29 enkäten ifylld. Eftersom även Aftis i Helsingfors fyllt i enkäten baseras enkätundersökningen med andra ord på 30 enkätsvar. Av likaledes 36 möjliga deltog hela 31 av rektorerna i gruppsamtalen. Det bör åter betonas att de fyra språkögymnasierna dessvärre i praktiken inte ens hade möjlighet att delta i ett gruppsamtal, vilket de facto innebär att 31 av 32 möjliga rektorer deltog i samtalen. Av rektorerna efterfrågades även annat material som kunde ligga till grund för utredningen. Läroplanen samt arbetsplanen, inklusive kursbricka och resursberäkning, efterfrågades speciellt. Största delen av gymnasierna har även bidragit med det efterfrågade materialet, men som framgår av analysen i kapitel 4 har materialet inte i samtliga fall varit tillräckligt för att för varje enskilt gymnasium bilda sig en uppfattning om verkligheten. Så som framgår av tabellen nedan har samtliga gymnasier hörts på sätt eller annat den stora merparten av gymnasierna har givit synpunkter både genom enkäten och genom gruppsamtalet, samt dessutom bidragit med material som ligger till grund för verklighetsbeskrivningen av resursläget i kapitel 4. 12

13 Tabell 2.1: Rektorernas/gymnasiernas deltagande i utredningen Gymnasium Enkät Samtal Material för resursutredning Karleby svenska gymnasium x Kronoby gymnasium x x x Topeliusgymnasiet, Nkby x x x Jakobstads gymnasium x x x Pedersöre gymnasium x x x Vörå Samgymnasium x x Korsholms gymnasium x x x Vasa gymnasium x x x Vasa Övningsskolas gymnasium x x Gymnasiet i Petalax x x x Närpes gymnasium x x x Kristinestads gymnasium x x x Katedralskolan i Åbo x x x Pargas svenska gymnasium x x x Kimitoöns gymnasium x x x Ålands lyceum x x x Karis-Billnäs gymnasium x x x Virkby gymnasium x x Ekenäs gymnasium x x Hangö gymnasium x x Mattlidens gymnasium x x x Gymnasiet Grankulla Samskola x x Kyrkslätts gymnasium x x x Helsinge gymnasium x x x (delvis) Sibbo gymnasium x x Borgå gymnasium x x x Lovisa gymnasium x x x Gymnasiet Svenska normallyceum x x x Brändö gymnasium x x Tölö gymnasium x x x Steinerskolan x x Gymnasiet Lärkan x x x Svenska Privatskolan, Uleåborg x Björneborg Svenska Samskola x x (delvis) Kotka Svenska Samskola x Svenska Samskolan i Tammerfors x (delvis) 13

14 2.1 Gymnasiernas verksamhet och förutsättningar i belysning av rektorernas enkätsvar Analysen av enkätresultatet baserar sig på svar från 30 rektorer. De flesta svar sändes in inom ett par veckor efter utskicket, men tack vare påminnelser sändes svar in ännu under försommaren Frågorna i enkäten (se bilaga 2) är i huvudsak av kvalitativ natur, vilket innebär att även analysen till övervägande del är kvalitativ. Endast i några enskilda fall har rektorerna givits färdiga svarsalternativ. Ambitionen att ställa öppna, kvalitativa frågor i syfte att förmå rektorerna att formulera sina egna svar, innebär att utredaren i analysskedet bör göra en klassificering på basen av svarens utformning. I en kvalitativ analys beaktas rektorernas samtliga synpunkter, vilket innebär att antalet uppgivna svar i regel överskrider antalet respondenter. Inte heller i de kvantifierbara frågorna motsvarar antalet svar alltid det totala antalet respondenter, vilket hänger ihop med att rektorerna inte besvarade alla frågor. Jag har således i analysskedet klassificerat svaren och placerat in dem i tematiska kategorier. Jag har strävat efter att belysa bredden i svaren genom att lyfta fram enskilda beskrivande citat. Vilka citat som bedöms som relevanta i sammanhanget är av naturliga skäl avhängiga av en helhetsbild, och för bedömningen av den bilden står och ansvarar uteslutande utredaren. I den mån det bedöms som rimligt och möjligt, görs även en regional analys på basis av den regionala fördelning som redogjordes för i kapitel 1. Rent allmänt kan man säga att variationerna ofta är så stora inom regionerna, att det inte framstår som relevant att med våld försöka pressa fram regionala skillnader och särdrag Gymnasiets allmänna mål och verksamhet Synen på gymnasiets uppgift Gymnasiet bygger vidare på den grundläggande utbildningens undervisning och fostran. Gymnasieutbildningens uppgift är att ge en bred allmänbildning. Den skall ge tillräckliga färdigheter för fortsatta studier som bygger på gymnasiets lärokurs Gymnasiet skall ge de studerande färdigheter att möta utmaningar i samhället och i omvärlden och förmåga att granska frågor ur olika synvinklar. De studerande skall vägledas till ansvarskännande medborgare som fullföljer sina skyldigheter i samhället och i arbetslivet i fram- 14

15 tiden. Gymnasieundervisningen skall utvecklas och stödja de studerandes självkännedom och deras mognad till vuxna människor samt sporra dem till livslångt lärande och ständig personlig utveckling. (Grunderna för gymnasiets läroplan, 2003, s. 14). Den första frågan i enkäten berörde synen på gymnasiets uppgift. Den formella beskrivningen av gymnasiets uppgifter återfinns i läroplanen (kapitel 2.1, se citatet ovan), men det var endast två rektorer som valde att explicit hänvisa till läroplanens skrivning. Den dominerande synpunkten är (kanske inte helt överraskande) att gymnasiet är en allmänbildande skolform som skall ge en bas för fortsatta studier. Det är inte entydigt att samtliga rektorer med fortsatta studier avser akademiska studier, eller ens högskolestudier. Snarare betonas vikten av ett gymnasium som ger ett brett och mångsidigt perspektiv på fortsatta valmöjligheter i vuxenlivet. Sålunda var det endast ett fåtal rektorer som explicit nämnde gymnasiets roll för utvecklandet av kritiskt och vetenskapligt tänkande, medan långt flera betonade gymnasiets roll för de studerandes egen personliga utveckling och mognad. En rektor uttryckte denna ambition med påpekandet att gymnasiets strävan bör vara att skapa förutsättningar för ett lyckligt liv. En annan rektor önskade lyfta fram att gymnasiet skall undervisa om mänskliga rättigheter, och lyfta in värdefostran i verksamheten. Det är intressant att notera studentexamens avdramatiserade roll i rektorernas resonemang. Endast fyra nämnde att gymnasieundervisningen syftade till studentexamen, och ingen nämnde studentexamen som den enda eller viktigaste ambitionen. Tre rektorer betonade i stället gymnasiets roll som närsamhällets ofta enda eller mest betydelsefulla kulturinstitution, och gymnasiets betydelse för att höja den lokala utbildningsnivån. Denna aspekt betonades ännu kraftigare i gruppsamtalen (se kap. 2.2). 15

16 Tabell 2.2: Rektorernas uppfattning om gymnasiets uppgift Allmänbildning som grund för fortsatta studier 28 Mognad, för ett lyckligt liv 13 För kritiskt tänkande, vetenskap 4 För studentexamen 4 Utveckling av lokalsamhället, kulturinstitution 3 Enligt grunderna för läroplanen 2 Fördjupning och specialisering 2 Gymnasiets verksamhetsidé Rektorernas beskrivning av sitt gymnasiums verksamhetsidé motsvarar mycket långt deras syn på gymnasiets roll. De flesta gymnasier har någon form av verksamhetsidé formulerad i läroplanen, men de flesta rektorer föredrog ändå att utgående från sin egen uppfattning ge en mera fritt formulerad beskrivning. Tabell 2.3: Rektorernas prioriteringar av gymnasiets verksamhetsidé Allmänbildning och sociala färdigheter 17 Social och intellektuell mognad 15 Svenska kulturtraditioner 6 Internationalism och hållbar utveckling 5 Befrämja delaktighet 4 Specialisering 3 Merparten av rektorerna betonar allmänbildningen och de sociala färdigheterna som grunden för det egna gymnasiets verksamhetsidé. En rektor önskar beskriva sitt gymnasium som möjligheternas skola. Rektorerna använder sig av nyckelord som trygghet och trivsel. En annan central aspekt i rektorernas beskrivning tar fasta på de studerandes sociala och intellektuella mognad. Det betonas att gymnasiet skall utveckla tankeprocesser och det kritiska tänkandet. En rektor framhåller att gymnasiet genom innovativ verksamhet önskar skapa en allsidig utveckling, med fokus på etiska, emotionella och kulturella betingelser. En annan talar om vik- 16

17 ten av att förhindra en kunskapsmässig utslagning. Det påpekas att den studerande skall stå i centrum, och flexibilitet blir därför ett nyckelbegrepp. Ett brett och mångsidigt kursutbud, samt samarbete med andra läroinrättningar, anses vara en viktig förutsättning för denna målsättning. En rektor noterar att vi vill att de studerande skall lära sig respekt för människor och natur, bli etiskt medvetna och lära sig självständigt ansvarstagande. Vi vill också stöda studerandenas andliga tillväxt och utvecklandet av den egna potentialen både i fråga om kreativitet och om intellektuell kapacitet. Vi försöker stärka studerandenas egen identitet och sunda självrespekt. Dessutom försöker vi samtidigt som vi poängterar det finlandssvenska verka på ett internationellt och globalt plan och lära ut respekt för andra sätt att tänka. Endast en handfull av rektorerna nämner upprätthållandet av svenska kulturtraditioner som en central del av verksamhetsidén, men det är rimligt att anta att det finlandssvenska uppfattas som en självklarhet som inte behöver nämnas skilt. En rektor påpekar dessutom att gymnasiet är det äldsta och största svenskspråkiga gymnasiet i regionen, vilket tyder på en medvetenhet om både tradition och kulturarv. I ganska få fall (fyra) nämns särskilt även befrämjandet av de studerandes delaktighet, men motsvarande ambition kan eventuellt tolkas in i begreppet flexibilitet. Inte heller internationalismen lyftes fram av flera än fem rektorer, ofta i anknytning till frågor om globalt ansvar och hållbar utveckling temat ingår eventuellt i den övergripande helheten social och intellektuell mognad. Med tanke på att det i Svenskfinland finns tre gymnasier som tilldelats en särskild uppgift (så kallade specialiseringsgymnasier), två ib-gymnasier, samt flera som gärna marknadsför sig som profilerade gymnasier, är det intressant att notera att endast tre rektorer angav specialisering som verksamhetsidé. Dessa tre rektorer företräder de facto de tre officiella specialiseringsgymnasierna (av dem som besvarade enkäten). De rektorer som gärna i andra sammanhang talar om profileringar har således inte sett specialiseringsbehovet som en central del av gymnasiets verksamhetsidé. Även på denna punkt bör det dock framhållas att tankar om specialisering mycket väl kan ingå i det av flera rektorer använda flexibilitetsbegreppet. Några rektorer anser att frågan om verksamhetsidé är komplicerad. Eventuellt menar de att själva begreppet är malplacerat i utbildningssammanhang, eller så uppfattar de att verksamhetsidén borde vara mera avancerad än det som uttrycks i det egna gymnasiets läroplan. En rektor påpekar nämligen att nya läroplanen slu- 17

18 kar alla resurser, så någon större satsning eller något särskilt tyngdpunktsområde lyckas inte. En annan rektor svarade lakoniskt att vi diskuterar ännu vad det kan betyda. Gymnasiets status I anslutning till frågan om gymnasiets roll ställdes även en fråga om huruvida gymnasiet åtnjuter respekt i samhället. En majoritet av rektorerna (17) ansåg att respekten är god. Grundmotiveringen är att man upplever att högre utbildning uppskattas, men som en rektor tillade: med avundsjuk blick. En rektor i en mindre österbottnisk kommun menar att beslutsfattarna insett att gymnasiet är en viktig faktor för ortens livskraft. Även en annan rektor i en mindre österbottnisk stad säger sig ha upplevt en statushöjning i lokalsamhället under de senaste åren. En rektor påpekar att alla de gymnasierelaterade reformerna under de senaste åren borde vara ett tecken på stark respekt för gymnasiet. Men även de som ansåg att gymnasieinstitutionen uppskattas påpekade att dilemmat är att det omgivande samhället, inte minst de lokala beslutsfattarna, föreställer sig att allt är som förr. Med den kommentaren önskar rektorerna påpeka att den förändrade strukturen och de allt högre ambitionerna på undervisning (bl.a. årskurslöshet, studentexamensreform, ny läroplan med bl.a. tematiska ämnesområden) skulle kräva en större satsning. Så påpekade även en rektor att respekten tenderar att infinna sig varje gång som studentexamen närmar sig. Även flera av de rektorer som upplever gymnasiernas status som god, ansåg att den i ett historiskt perspektiv klart hade försvagats. Även om flertalet av rektorerna anser att gymnasierna bemöts med positiv respekt, så var det trots allt flera (7) som ansåg att så inte är fallet. Lägger man dessutom till att lika många besvarade frågan med ett både ja och nej, så blir rektorernas uppfattning om omgivningens syn på gymnasierna mera komplex. Endast en svag majoritet anser således entydigt att gymnasierna åtnjuter respekt. Tabell 2.4: Rektorernas syn på respekten för gymnasiet Ja Nej Ja och nej

19 De som har en mera kritiskt uppfattning hänvisar ofta till den som de tycker ensidiga betoningen av yrkesutbildning. En rektor hävdade rentav att det pågår en välresurserad kampanj mot gymnasieutbildning och för yrkesutbildning. I ett gymnasium menar man att detta t.o.m. tar sig uttryck i att representanter för den egna kommunens grundläggande utbildning uttalar sig diskriminerande om gymnasiet. En annan rektor påpekar att prioriteringen av yrkesutbildningen ställer gymnasiet i dålig dager, och det märks tydligt i en kommun med agrar prägel. Med tydlig hänvisning till diskussionerna om kombistudier beklagar sig en rektor över de nedlåtande signaler som sänds ut när man hävdar att gymnasie- och studentexamen kan avläggas vid sidan av allt annat. Denna rektor vill understryka att en säker studieplats vid universitet kräver intensiva heltidsstudier i gymnasium, och önskar att även beslutsfattare skulle våga framföra den sanningen. Flera rektorer önskade även att gymnasie och studentbetyget skulle få ökad status. Dessa menar att det pågår en beklaglig relativisering av betygen inom högskolevärlden gymnasiestudier och yrkesstudier görs allt mer jämbördiga. Det påpekas också att upprätthållaren kräver att gymnasiet bör profilera sig, men att politikerna ändå inte tilldelar gymnasiet resurser för en sådan satsning. Flera beklagar sig över de bristande insikterna om de krav som ställs på en ambitiös gymnasieutbildning. Gymnasierna har givits nya och utvidgade uppgifter och funktioner, men resurserna ökar inte i motsvarande grad. Det beklagas allmänt att flertalet lokala beslutsfattare ser gymnasiet mera som en (ekonomisk) belastning än som en resurs. En rektor påpekar att man kunde förvänta sig att lokala medier och myndigheter borde förhålla sig neutrala till olika utbildningsformer, men att de uppvisat en stor skicklighet i att främst kritisera den ena utbildningsformen. Rektorerna menar att beslutsfattarna har väldigt svårt att se gymnasiet som en central kulturinstitution på orten. Andra kritiska stämmor påtalade de lokala beslutsfattarnas oförmåga att se gymnasierna som ett viktigt inslag i den lokala samhällsutvecklingen. En rektor ifrågasätter om beslutsfattarna tar ansvar för att kommunens ungdomar får jämbördiga konkurrensvillkor på studie- och arbetsmarknaden. Det påtalas att beslutsfattarna borde våga ta ställning och lyfta fram gymnasiets centrala position. Samma kritiska röster påpekar att näringslivet inte bara borde kräva högre utbildning på orten, utan även stöda den utbildning som redan finns. En rektor beklagar sig över det lokala näringslivets svaga stöd för gymnasiet: 19

20 Näringslivets företrädare inser tyvärr inte alltid gymnasiets betydelse. Det verkar i hög grad som om kortsiktiga målsättningar skulle väga tyngst i näringslivets utbildningspolitiska syn. En annan rektor menar att gymnasiet i och för sig lever långt på sina starka traditioner, men upplever det som tråkigt att beslutsfattarna allt oftare ser gymnasiet som en belastning för att det för länge håller ungdomarna borta från yrkeslivet. Också en tredje rektor beklagar sig över att näringslivet lättvindigt ropar på arbetskraft, högt utbildad arbetskraft med starka rötter i regionen borde betonas kraftigare. Med hänvisning till den ökade betoningen på yrkesutbildning konstaterar en rektor att det bara ryms en utbildningspolitisk sanning i taget i Finland. Går det att säga något om den regionala fördelningen när det gäller rektorernas uppfattning om huruvida gymnasierna respekteras? Rent schematiskt är fördelningen tydlig, även om det givetvis inte går att belägga att samtliga rektorer har samma utgångsläge för sina bedömningar. Samtliga rektorer, förutom den åländska (som har egen lagstiftning och läroplan), utgår dock från samma premisser, det vill säga från grunderna för läroplanen. Utgående från det perspektivet är det intressant att det främst är österbottniska rektorer som entydigt är nöjda med den respekt som gymnasiet åtnjuter, medan det är lika tydligt att de nyländska rektorerna uppvisar det största missnöjet. Det bör även noteras att samtliga åboländska rektorer, liksom även de rektorer som representerar övriga Finland, har en positiv bild av gymnasiets status. Tabell 2.5: Regionvis fördelning av rektorernas uppfattning om respekten för gymnasiet Region Ja Nej Ja och nej Nyland Österbotten Åboland 3 Övriga Finland 4 Allmänna mål möjligheter och svårigheter De studerande skall ges sådan väsentlig kunskap om naturen, Människan, samhället och kulturerna som vilar på vetenskaplig grund eller ansluter sig till konst Deras studie- 20

21 informationssöknings-, informationshanterings- samt problemlösningsfärdigheter och initiativförmåga skall utvecklas De studerandes medvetenhet om sambandet mellan människans handlande och världens tillstånd skall utvecklas Gymnasiet bör sträva efter att hos de studerande utveckla viljan och förmågan att handla ansvarsfullt i ett demokratiskt samhälle. Gymnasiestudierna skall sporra de studerande till konstnärlig verksamhet, uppmuntra dem att delta i konst- och kulturlivet och leda dem till en livsstil som främjar hälsa och välmående. Gymnasieundervisningen skall ge de studerande förmåga att planera för framtiden, för fortsatta studier och för ett framtida yrke. (Grunderna för gymnasiet läroplan, 2003, s. 26: Allmänna mål för undervisningen). De allmänna målen i den nya läroplanen anses vara många och omfattande (se citatet ovan). Därför var det befogat att särskilt fråga hur rektorerna ser på de olika målen. Vilka av målen förverkligas i gymnasiet, och vilka upplevs som problematiska? Frågeställningen är direkt kopplad till gymnasiets ekonomiska resurser, även om det även vilket framträder tydligt beträffande flera delmoment i rektorernas svar handlar mycket om pedagogisk vilja och didaktisk skicklighet. Tabell 2.6: Rektorernas uppfattning om vilka allmänna mål som förverkligas bäst. Internationalism, hållbar utveckling och etiska frågor 13 Allmänbildning som grund för god självkänsla och personlighetsutveckling 9 Förmåga att arbeta i grupp 7 Aktivt medborgarskap 7 Uttrycksförmåga 6 Kulturkännedom och deltagande i kulturlivet 5 Befrämja hälsosam livsstil 5 Ge verktyg för fortsatta studier 4 Sporra till konstnärlig verksamhet 4 Entreprenörskap, förtrogenhet med arbetslivet 4 Förmåga att möta förändringar 1 Mediekunskap 1 21

22 När det gäller allmänna mål som tillgodoses i gymnasierna anser ett stort antal rektorer att deras gymnasier mycket väl förverkligar läroplanens krav på internationalism, hållbar utveckling och aktualisering av etiska spörsmål. Jag föredrar att behandla dessa aspekter som en helhet, eftersom rektorerna i sina svar menar att dylika teman integreras med varandra. Med sina svar avser rektorerna att gymnasierna har flera internationella kontakter och projekt, samt att de ofta arrangerar temadagar och tematiska kurser kring frågor som berör global utvecklingsproblematik och globala miljöproblem. Att denna typ av frågeställningar har etiska perspektiv är uppenbart. Granskningen av läroplaner och arbetsplaner bekräftar denna bild. Det intressanta är också att nästan en tredjedel av de rektorer som besvarat enkäten gör en koppling mellan gymnasiets allmänbildande funktion och personlighetsdanande ambitioner. Rektorerna är både medvetna och måna om att lyfta fram gymnasiets fostrande roll. Utgående från detta perspektiv är det inte förvånande att de följande mål som tillgodoses är de studerandes förmåga att arbeta i grupp, samt fostran till aktivt medborgarskap. Även den följande aspekten, uttrycksförmågan, kan anses höra till samma helhet. I en handfull gymnasier anses ambitionen att förmedla kulturkännedom och att delta i kulturlivet vara tillgodosedd. Såvida denna aspekt relateras till ambitionen att sporra till konstnärlig verksamhet, skulle de kultur- och konstrelaterade målsättningarna höra till dem som tillgodoses mest i de finlandssvenska gymnasiernas verksamhet. Utredarens uppfattning är ändå att det klart bör göras en skillnad mellan den passiva kulturupplevelsen och det aktiva kulturutövandet, i synnerhet som rektorerna på annat håll i enkäten anger svårigheter med att förverkliga aktiv konstfostran, bland annat beroende på lärarbrist. En handfull rektorer ansåg även att deras gymnasier klarar av att befrämja en hälsosam livsstil. En rektor underströk att det egna gymnasiet åtminstone hade byggt upp ett brett kontaktnät för att kunna garantera en mångsidig undervisning i hälsokunskap. På samma relativt låga nivå som det aktiva konstnärskapet hamnar ambitionen att ge de studerande verktyg för fortsatta studier, att fostra till entreprenörskap, samt att göra den studerande förtrogen med arbetslivet. Det intressanta är att endast en rektor meddelat att det egna gymnasiet har en god beredskap att träna förmågan att möta förändringar. Det kan anses vara oroväckande att så få gymnasier anser sig behärska frågor som är så centrala för de studerandes framtidsval. Det 22

23 är lika oroväckande att endast en rektor angivit att det egna gymnasiet har förutsättningar att träna de studerande i mediekunskap, trots att temat inte kan anses vara irrelevant. Det är möjligt att de flesta rektorer upplever att det finns ett kompetensunderskott inom lärarkårerna när det gäller mediekunskapen det är ett tema som berör flera ämnen, och därmed har det inte fallit på någon särskild lärares ansvar. Det är även sannolikt att rektorerna lagt varierande innebörd i begreppet mediekunskap. För vissa rektorer torde mediekunskap främst innebära medieproduktion, medan det för andra även innebär ett kritiskt förhållningssätt till medierna, eller ett aktivt utnyttjande av medier i skolans pedagogiska verksamhet. Det övergripande intrycket är att rektorerna är försiktiga med att framhäva sitt gymnasiums förträfflighet i förhållande till någon specifik målsättning. Detta blir ännu tydligare när rektorerna resonerar kring vilka specifika svårigheter deras gymnasier har. Sålunda betonar även en rektor att de allmänna målen är oerhört ambitiösa, och man arbetar snarare i riktning mot än förverkligar dem. Försiktigheten hänger alldeles uppenbart ihop med att frågan tydligen kanske något överraskande är för tidigt väckt (vilket framgår av rektorssamtalen). Rektorerna har inte en alldeles klar bild av hur den nya läroplanens allmänna mål borde konkretiseras i skolans verksamhet, och de som har starka egna uppfattningar lyfter fram resursbristen som ett stort hinder. Vilka allmänna mål anser då rektorerna att är mest problematiska? Det är anmärkningsvärt att det högsta antalet svar påtalade svårigheter med att göra de studerande förtrogna med arbets- och näringslivet. Hela den breda sektorn entreprenörskap upplevs som en svår eller eftersatt sektor. Även den estetiska sektorn, och ambitionen att delta aktivt i kulturlivet, anses vara en akilleshäl, liksom den aktiva demokratiska handlingsberedskapen. Verksamhet som på olika sätt är utåtriktad och aktiverande, och som kräver samarbete med aktörer utanför skolsamfundet, upplevs alldeles tydligt som mest problematisk. När det gäller de mera samhälls- och kulturfokuserade aspekterna är resultatet således mer eller mindre en omvänd spegelbild av resultatet från undersökningen om vilka mål rektorerna anser att förverkligas. 23

24 Tabell 2.7: Allmänna mål som rektorerna upplever sig ha särskilda svårigheter med Förtrogenhet med arbets- och näringsliv, entreprenörskap 10 Sporra till konstnärlig verksamhet och deltagande i kulturlivet, kulturkännedom 7 Aktiv handlingsberedskap, demokrati och deltagande 7 Informationsteknologi och mediekunskap 4 Befrämja hälsosam livsstil 3 Ämnesövergripande frågor, t.ex. etiska spörsmål 1 I jämförelse med undersökningen av tillgodosedda mål kan det te sig besynnerligt att så pass få rektorer anger att it- och mediekunskapen samt hälsokunskapen utgör särskilda problem. Det kan dessutom tilläggas att endast en rektor specifikt angav att det finns problem med mediekunskapen trots att det även var endast en rektor som ansåg att mediekunskapen tillgodoses i verksamheten. Helhetsbilden blir att mediekunskapen för närvarande är på drift inom den finlandssvenska gymnasiesektorn. Den rektor som angav mediekunskapen som problematisk hänvisade till resursbrist vad de övriga rektorerna anser om mediekunskapen framgår dessvärre inte. Att så få rektorer angav hälsokunskapen som ett problematiskt område kan ses som en positiv signal, i synnerhet som kanske rent av överraskande många (5) explicit angav att den hälsobefrämjande verksamheten är tillgodosedd. Här spelar säkert statushöjningen för ämnet hälsokunskap in på ett positivt sätt viljan att fortbilda sig och att delta i behörighetsgivande utbildning i hälsokunskap har varit stark under de senaste åren. En noggrannare närläsning av rektorernas enkätsvar ger intressanta tilläggssynpunkter beträffande vissa frågor. Det är till exempel påfallande att rektorerna uppfattar målet att göra de studerande förtrogna med arbets- och näringsliv på olika sätt. För vissa rektorer handlar det om att i själva undervisningen fokusera på arbets- och näringslivsfrågor, medan det för andra mera handlar om att ledsaga de studerande ut i arbetslivet. Sålunda angav några rektorer att de upplevde att deras gymnasier har brister när det gäller förmågan att planera studierna efter gymnasiet, och några menade att deras gymnasier är svaga på att väcka ett intresse för livslångt lärande. Inriktningen på arbetsliv och entreprenörskap sägs vara hämmad av brister i studiehandledningen. I anknytning till diskussionen om bristerna inom 24

25 temat entreprenörskap påtalade några rektorer att detta hänger ihop med gymnasiets oförmåga att befrämja nyfikenhet. Det är intressant att en av de rektorer som här ser brister i de studerandes möjligheter att skapa ett eget aktivt intresse något senare starkast av alla pläderar för lärarstyrd undervisning. När det gäller svårigheterna med att sporra till konstnärlig verksamhet var det flera rektorer som påtalade att beslutsfattarna ändå anser att teori är viktigare. Dessa svårigheter kan även relateras till de estetiska ämnenas svaga position i timfördelningen, vilket i sin tur skapat ett påtagligt kompetensunderskott inom lärarkåren. När det gäller bristerna inom temat kulturkännedom påpekar en rektor att det finns svårigheter för de studerande att förstå svenskans betydelse, och detta handlar inte om något språkögymnasium utan om en nyländsk kommun som upplevt en kraftig finskspråkig inflyttning. Ute på språköarna påtalar man däremot att det blir en stor utmaning att skapa sådana nätverk som redan grundats inom många regioner. De befarar en isolering på språköarna. Endast en rektor föredrog att meddela att det egna gymnasiet inte har några problem alls. Två andra rektorer uppgav att de inte upplever några speciella utmaningar. Gymnasiets kunskaps- och inlärningssyn Läroplansgrunderna bygger på en inlärningssyn, där lärandet uppstår som resultat av en aktiv och målinriktad verksamhet genom vilken den studerande, utgående från sina tidigare kunskapsstrukturer, behandlar och tolkar den information som han eller hon får i samverkan med de andra studerandena, med lärarna och med omvärlden Lärandet är knutet till den aktivitet, den situation och den kultur där det försiggår. (Grunderna för gymnasiets läroplan, 2003, s. 16, kap. 3.1: Inlärningssynen). Av en syn på lärande som betonar de studerandes aktiva kunskapsbygge följer att gymnasiet måste skapa sådana inlärningsmiljöer, där de studerande kan ställa upp egna mål och lära sig att arbeta självständigt och tillsammans i olika grupper och nätverk De studerande skall ges verktyg med vilka de kan inhämta och producera kunskap och bedöma kunskapens tillförlitlighet (Grunderna för gymnasiets läroplan, 2003, s. 16, kap. 3.2: Studiemiljön och olika studiesätt). 25

26 Frågan om hur läroplanen betraktas och förverkligas i de olika gymnasierna kan antas vara avhängig av respektive gymnasiums och varje enskild lärares kunskapssyn. Vad är viktigt att lära sig? Hur lär man sig lättast? Tabell 2.8: Har gymnasiet en medveten kunskapssyn? Ja 16 Nej 13 Trots att läroplanen anger en grundmodell för kunskapssynen, är det ändå en påfallande stor minoritet av rektorerna som menar att deras gymnasium inte har en särskild eller åtminstone inte en allenarådande kunskapssyn. Av dem som svarat nekande antyder de flesta att man inom den egna skolan inte kunnat enas om en enda kunskapssyn, eftersom det anses att det finns flera goda utgångspunkter för en framgångsrik undervisning. Betoningen på flera olika inlärningsstilar nämns av flera rektorer (vilket inte nödvändigtvis reflekterar en kunskapssyn). En rektor påpekar att ansvaret för kunskapssynen ligger på de enskilda ämneslärarna, inte på gymnasiet som helhet. En annan rektor menar att det är den enskilda lärarens skyldighet att utveckla sin och det egna ämnets kunskapsuppfattning. Ur ett ämnesdidaktiskt perspektiv kan utredaren förvisso ansluta sig till synpunkten att varje ämne har en särskild ämnessyn, men en rad olika snäva ämnesspecifika kunskapsuppfattningar inom samma gymnasium torde kunna orsaka svårigheter för en mera ämnesintegrativ pedagogisk ansats, som ju även betonas i läroplanen. I den mån rektorerna konkretiserar sin eller sitt gymnasiums kunskapssyn är det främst läroplanens konstruktivistiska utgångsläge som nämns. I hur hög utsträckning rektorerna låtit sig styras av läroplanen kan inte verifieras, men det kan ändå noteras att den enda fackterm som nämns är konstruktivism. En rektor förklarar att eleverna lär sig bäst genom egen aktivitet. En annan rektor betonar att gymnasiet bör betona de studerandes eget ansvar för deras inlärning. Flera rektorer betonar att undervisningen i möjligaste mån skall vara erfarenhetsbaserad, att den går från fenomen till kunskap. Vid sidan av elevernas eget kunskapssökande lyfts även lärarnas aktiva insats fram. En rektor menar att eleverna trots allt lär sig bäst genom interaktion med sin lärare. Lärarens handledande funktion betonas, och en rektor påpekar att det egna gymnasiet gått in för att betona lärobokens betydelse. 26

27 Rektorerna anger på ett mångsidigt sätt hur kunskapssynen tar sig uttryck i deras gymnasier. En röd tråd i redogörelserna är olika metoder som aktiverar de studerandes nyfikenhet. Projektet som arbetsmetod nämns i flera svar, och en rektor understryker att ambitionen är att undvika korvstoppning. En annan rektor anser att det är viktigt att se undervisningen som en pågående process, vilket av en rektor exemplifieras med att kunskap från ett ämne bör kunna användas i ett annat. Även en annan rektor pekar på ämnesintegration som en möjlighet att förverkliga kunskapssynen. Flera rektorer uttrycker antingen en bestämd åsikt eller en antydd uppfattning om att småskalighet och små undervisningsgrupper är en förutsättning för att en konstruktivistisk kunskapssyn skall kunna överföras till konkret pedagogisk verksamhet. En rektor betonar konsekvent att bevarad småskalighet även av dylika pedagogiska orsaker är ett genomtänkt mål för det egna gymnasiet. Alla rektorer är dock inte fullt övertygade om det självständiga arbetets positiva effekter. Speciellt en rektor är mån om att betona betydelsen av lärarens egen undervisning, och meddelar att man i det egna gymnasiet strävar till att förlora så få lärarledda lektioner som möjligt, och att man därför ogärna tar emot besök utifrån. För många rektorer är det påfallande svårt att reflektera kring det egna gymnasiets verksamhet i relation till kunskapssynen. På en allmän nivå kan man säga att rektorerna gav relativt vaga beskrivningar av det egna gymnasiets kunskapssyn. En rektor ursäktar sig med att den intensiva arbetstakten inte ger möjlighet för rektor och lärare att reflektera kring den egna verksamheten, vilket i så fall ger en beklämmande bild av gymnasiets förutsättningar. Värdegrund och värderingar bör man lära sig värna om, bedöma och förnya kulturarvet. De studerande bör fostras till tolerans och internationellt samarbete. Undervisningen i gymnasiet skall utgå från vördnad för livet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Bildningsidealet är en strävan efter sanning, mänsklighet och rättvisa. Gymnasieutbildningen skall främja en öppen demokrati, jämlikhet och välfärd Gymnasieundervisningen skall sporra de studerande att upptäcka motsättningar mellan uttalade värderingar och verkligheten och att kritiskt granska olika möjligheter och missförhållanden i det finländska samhället och i den internationella utvecklingen. (Grunderna för gymnasiets läroplan 2003, s. 14, kapitel 2.2: Grundläggande värderingar). 27

28 Frågor om kunskapssyn och värdegrund skrevs in i rektorsenkäten med det bakomliggande syftet att undersöka rektorernas pedagogiska syn på läroplanens innehåll och ambitioner. Rektorernas uppfattning om hur läroplanens allmänna delar skall ta sig konkreta uttryck i gymnasiets verksamhet, bör dels ge en bild av gymnasiernas pedagogiska grundsyn och verksamhetskultur, samt dels även en bild av hur rektorerna ser på möjligheten att förverkliga läroplanens ambitioner. I grunderna för gymnasiets läroplan beskrivs den konkreta värdegrunden mycket kortfattat. Det är upp till varje enskilt gymnasium att göra en mer fördjupad tolkning, och att anpassa och konkretisera tolkningen till gymnasiets lokala förhållanden. För att förtydliga hur detta tolkningsarbete gjorts i gymnasierna ges här ett exempel på ett gymnasiums beskrivning av sin värdegrund: Vi stödjer en mångsidig allmänbildning, en vilja till fortlöpande inlärning, kritiskt och analytiskt tänkande och en utveckling till vuxenhet. Vi bygger upp den finlandssvenska och finländska identiteten och främjar också interaktionen mellan olika kulturer. Vi bygger upp en trygg studie- och arbetsmiljö och stärker både individens och skolsamfundets välbefinnande. Vi främjar delaktighet, ansvarstagande, samarbete och sakligt uppträdande. Vi stödjer Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna. Vi främjar också internationellt samarbete och globalt ansvarstagande. Vi respekterar jämlikhet och rättvisa och vars och ens människovärde, och vi godkänner varken våld, rasism eller diskriminering. Vi respekterar livet, miljön och en hållbar framtid. Tabell 2.9: Är värdegrunden i läroplanen viktig? Ja Nej Kan inte säga Tabell 2.10: Är du nöjd med värdegrundens innehåll? Ja Nej 24 6 På basen av svaren kan man dra slutsatsen att rektorerna reflekterat över läroplanens värdegrund. Huruvida de skulle ha gjort det även utan enkätfråga låter sig för- 28