Esofaguscancerkirurgi faktorer som påverkar överlevnaden

Transkript

1 Page 1 of 5 Startsidan Esofaguscanceri faktorer som påverkar överlevnaden Ioannis Rouvelas, specialistläkare vid Karolinska universitetssjukhuset, Solna, försvarade nyligen framgångsrikt sin avhandling om överlevnad och prognostiska faktorer efter isk behandling av esofaguscancer. Prognosen för opererad esofaguscancer har förbättrats markant de senaste åren med en femårsöverlevnad i Sverige på över 30 procent. Kirurger med hög volym har markant bättre överlevnadsresultat än er med låg volym. Handledare var Jesper Lagergren, Weimin Ye och Mats Lindblad. Bakgrund Matstrupscancer (esofaguscancer) är den åttonde vanligaste cancerformen globalt sett. Den generella prognosen vid matstrupscancer är sämre än för de flesta tumörssjukdomar och detta gäller de båda dominerande histologiska huvudtyperna, skivepitelcancer och adenocarcinom. Femårsöverlevnaden understiger 15 procent i de flesta länder. Tumörstadium är den viktigaste prognostiska faktorn. Radikal isk borttagning av tumören är den enda etablerade botande behandlingen, vilken dock är förknippad med en procent förekomst av betydande postoperativa komplikationer och risk för tidig död. Utredningen inför beslut om i inleds i de flesta fall med datortomografi av bröstkorgen och buk för att identifiera eventuella fjärrmetastaser, vilket är avgörande för valet mellan kurativ och palliativ behandling. I avsaknad av fjärrmetastaser kompletteras utredningen oftast med endoskopiskt ultraljud för att bättre kartlägga det lokala och regionala tumörstadiet samt avgöra eventuell tumöröverväxt på intilliggande organ. Det finns två olika iska huvudprinciper för dissektion av matstrupstumören, den transtorakala (via bröstkorgen) och den transhiatala (via buken och halsen), utan någon dokumenterad skillnad beträffande långtidsöverlevnad. Tidiga komplikationer efter in påverkar starkast patientens livskvalitet även på sikt. Aktuell forskning pekar på att morbiditet och mortalitet kan minskas av en koncentration av in till högvolymscentra. I övrigt råder brist på etablerad kunskap om hur den iska behandlingen av matstrupscancer ska utföras med bästa möjliga resultat avseende både långsiktig överlevnad (bot) och korttidsöverlevnad. Denna brist på evidens gör att in varierar starkt mellan olika centra. Dessa variationer ger bra underlag för värdefulla observationella studier av hur olika iska faktorer påverkar ovan nämnda resultat. Min avhandling fokuserar på faktorer som påverkar överlevnaden efter kurativt syftande matstrupsscanceri och baseras på nationsomfattande svenska observationella studier. Metoder Avhandlingen är uppbyggd kring fyra delarbeten. I delarbete I-III kunde alla som behandlats med i för matstrupscancer i hela Sverige under perioden 1 januari 1987 till 31 december 2000 identifieras med hjälp av länkning mellan de nationellt heltäckande Cancerregistret och Patientregistret. Dessa kunde följas upp fram till 18 oktober 2004 avseende överlevnad och utflyttning ur landet genom ytterligare länkning till det nationellt täckande dödsorsaksregistret, totala befolkningsregistret och emigrationsregistret. Bland totalt 4094 med matstrupscancer diagnosiserade under studieperioden hade 1199 (24,4 %) genomgått i. Information beträffande tumör- och patientegenskaper, preoperativ behandling samt sjukhus kunde insamlas genom manuell granskning av journalkopior i form av histopatologiska utlåtanden från operationspreparat (PAD-utlåtanden). Via Patientregistret erhölls dessutom information om annan sjuklighet. I delarbete IV, samlades data in via Svenska Esofagus- och CardiaCancerregistret (SECC-registret). I SECCregistret insamlades fortlöpande (prospektivt) uppgifter om patient- och tumöregenskaper, operationer, sjukhus, operatörer och komplikationer sedan den 2 april Medicinska journaler, inklusive operationsberättelser, histopatologiska utlåtanden, och intensivvårdsjournaler granskades av registrets medlemmar. Insamlingen av data avslutades den 31 december 2005 och na följdes upp till och med den 2 april Delarbete 1 I detta arbete påvisades en markant förbättrad överlevnad efter i för matstrupscancer sedan 1987 i Sverige. Trettiodagarsdödligheten efter i minskade från 10,1 procent under perioden till 4,9 procent under perioden Under perioden var överlevnaden 46,5 procent ett år efter i, 24,1 procent tre år efter i och 19,7 procent fem år efter i. De motsvarande siffrorna under perioden var 61,7 procent, 39,9 procent samt 30,7 procent. Förbättringen kunde ej förklaras av skillnader i patient- eller tumöregenskaper, vilket talar för att förbättringen beror på bättre i. Se figur och

2 Page 2 of 5 tabell 1. Figur och tabell 1. Överlevnad efter esofaguscanceri i relation till kalenderperiod Basic HR p value Justerat HR p value Kalenderperiod (referens) 1.00 (referens) ( ) ( ) ( ) ( ) < Hazard ratios (HR) med 95% CI för mortalitet efter esofagektomi i relation till kalenderperiod. * Justerat för ålder, kön, och tumörstadium # Justerat för ålder, kön, komorbiditet, tumörstadium, tumörlokalisation, och tumörhistologi Delarbete 2 I detta arbete analyserades om onkologisk behandling inför matstrupscanceri förlänger överlevnaden. Den totala överlevnaden i grupperna med och utan onkologisk behandling var lika efter justering för potentiella störfaktorer (HR 0,99; 95 % CI 0,86-1,16). De 108 (27,6 %) i den grupp som behandlades onkologiskt inför operation och hade komplett tumörrespons histopatologiskt, dvs det fanns inga tecken till kvarvarande tumör i samband med operation, hade dock en bättre prognos än som enbart behandlats med i (HR 0,71, 95 % CI ,94). Således verkar den preoperativa onkologiska behandlingen inte påverka den totala överlevnaden hos med resektabel matstrupscancer, men den begränsade grupp som får komplett respons efter onkologisk behandling har en bättre prognos. Se figur och tabell 2. Figur och tabell 2. Överlevnad för esofaguscanceropererade med (n=391) eller utan (n=764) neoadjuvant behandling.

3 Page 3 of 5 MTALITET Behandling Basic HR p value HR (95% CI) p value Enbart i 1.00 (referens) 1.00 (referens) Neoadjuvant behandling och i 1.00 ( ) ( ) Komplett respons 0.68 ( ) 0.002* 0.71 ( ) 0.017* Hazard Ratios (HRs) med 95% CI för mortalitet för esofaguscancer med eller utan neoadjuvant behandling * p value < 0.05, i.e. statistiskt signifikant HR. # Justerat för ålder och kön. Justerat för ålder, kön, komorbiditet, tumörlokalisation, tumörhistologi, sjukhusvolym och kalenderperiod. Delarbete 3 Här undersöktes relationen mellan sjukhusvolym och långtidsöverlevnad efter i för matstrupscancer. Studien visade ingen bättre långtidsprognos bland na som genomgick operation vid högvolymcentra (>10 matsrupscanceroperationer/år) jämfört med sjukhus med lägre operationsvolym (<10 matsrupscanceroperationer/ år). HR var statistiskt icke-signifikant tio procent lägre vid högvolymsjukhus justerat för alla störfaktorer utom tumörstadium (HR 0,90; 95 % CI 0,79-1,04). I kohorten begränsad till de 764 (64 %) som behandlats enbart med i fanns även valida data om tumörstadium och justerat även för tumörstadium, påvisades ingen skillnad i överlevnad mellan hög- och lågvolymsjukhus (HR 0,99; 95 % CI 0,84-1,18). Se figur och tabell 3. Figur och tabell 3. Överlevnad bland 1199 med esofaguscancer som behandlades med esofagektomi i relation till sjukhusvolym.

4 Page 4 of 5 Alla (n = 1199) MTALITET Patienter utan preoperativ onkologisk behandling (n = 764) Sjukhus Basic HR Justerat HR (95% CI)# p value Basic HR Justerat HR (95% CI) p value Låg-volym sjukhus Hög-volym sjukhus 1.00 (referens) 1.00 (referens) 0.88 ( ) 0.90 ( ) ( ) 0.99 ( ) Hazard Ratios (HRs) med 95% CI för mortalitet efter esofagektomi i relation till sjukhusvolym * Justerat för ålder och kön. # Justerat för ålder, kön, komorbiditet, tumörlokalisation, tumörhistologi, neoadjuvant behandling och kalenderperiod. Justerat för ålder, kön, komorbiditet, tumörstadium, tumörlokalisation, tumörhistologi, och kalenderperiod. Delarbete 4 I detta arbete delades de er som genomför matstrupscancersi in i tre grupper, beroende på antalet genomförda operationer årligen, för att studera eventuella samband mellan operatörens iska volym och korttidsöverlevnad. Patienterna som opererades av högvolymer hade en lägre 30-dagarsdödlighet jämfört med na som opererades av lågvolymer (2,6 % jämfört med 7,1 %). Denna effekt var dock mindre uttalad avseende 90-dagarsöverlevnad (8,9 % respektive 11,4 %). När vi vidare jämförde resultaten bland de åtta mest erfarna esofaguscancererna kunde vi inte identifiera något samband mellan ytterligare ökande isk volym och överlevnad, utan här verkar även andra faktorer vara av betydelse. Se tabell 4. Tabell 4. Lågvolym Mellanvolym Högvolym Mortalitet Totala Antal antalet (%) (%) Antal (%) Antal (%) Alla

5 Page 5 of 5 (n=607) 30 dagar 18 (3.0) 5 (7.1) 1.00 (referens) 4 (2.1) 0.28 ( ) 0.39 ( ) 90 dagar 48 (7.9) 8 (11.4)) 1.00 (referens) 9 (4.8) 0.41 ( ) 0.48 ( ) 9 (2.6) 0.33 ( ) 0.42 ( ) 31 (8.9) 0.77 ( ) 0.86 ( ) Risk för mortalitet inom 30 eller 90 dagar efter esofagektomi för esofagus- och cardiacancer bland 607 i relation till volym. * Justerat för alder, kön, och tumörstadium, # Justerat för ålder, kön, komorbiditet, tumörstadium, tumörlokalisation, tumörhistologi, preoperativ onkologisk behandling, och botande syfte. Ioannis Rouvelas Stockholm Ioannis.rouvelas@karolinska.se Svensk isk förening