EFTERBEHANDLING AV JUNGNERHOLMARNAS INDUSTRIOMRÅDE SLUTRAPPORT OCH ERFARENHETSÅTER- FÖRING

Transkript

1 EFTERBEHANDLING AV JUNGNERHOLMARNAS INDUSTRIOMRÅDE SLUTRAPPORT OCH ERFARENHETSÅTER- FÖRING JUNI 2004

2 Förord Mönsterås Kommun erhöll 1998 medel för att efterbehandla Jungnerholmarnas industriområde. Då hade kommunen, sedan markområdet köptes 1992, arbetat för att få efterbehandlingsprojektet genomfört. På Jungnerholmarnas industriområde skedde den första industriella tillverkningen av nickel kadmium batterier. Senare kompletterades verksamheten på området med återvinning av råmaterialet i nickelkadmium batterier och blybatterier. Denna skrift berättar om efterbehandlingsprojektet, förhoppningsvis är den till nytta i andra projekt och problemställningar. Skriften är omfattande men långt ifrån fullständig, dock har vi strävat efter att få med huvuddragen och viktiga detaljer. För den som vill ha mer information om projektet finns det i första hand hos kommunen, är det specifika frågor kanske någon av de andra medverkande enligt bilaga 1, är lämpliga att ta kontakt med. Första delen skall berätta om bakgrunden och kommunens övergripande arbete. Åtgärderna i projektet har delats in i Del A Sanering och rivning av byggnader, Del B Marksanering, Del C Deponi för farligt avfall och kapitel D, Omgivningskontroll. Huvudförfattare till Del A, B och D är Anders Bank, Golder Associates AB. Huvudförfattare till Del C är Jan Rogbeck, SGI. Projektet har kunnat genomföras därför att Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Kalmar län har prioriterat projektet genom att anslå pengar för genomförandet samt Mönsterås kommuns politiker som tålmodigt och insiktsfullt arbetat fram projektet tillsammans med projektledningsgruppen. Jungnerholmarna är vackert beläget i Emån med porlande vatten i form av kvillar som löper runt området. Ett besök på området är idag en minnesvärd natur och kulturhistorisk upplevelse. Många är vi som efter har varit där bevarar stället som ett av naturens smultronställen som man gärna återvänder till. Det är säker en av orsakerna till att projektet har haft den stora fördelen av engagerade medarbetare vare sig de arbetat som experter eller saneringsarbetare. Möjligheten till ett praktiskt ställningstagande för att i projektet ha en möjlighet att förbättra miljön och alldeles speciellt detta område har varit en drivkraft och kvalitetsgaranti. Tillsammans med det unika i projektet har kommunen kunnat samla den kunskap och erfarenhet som krävs för att framgångsrikt slutföra projektet. Denna kunskap, engagemang och projektets organisation har också gjort att projektet i genomförandet av åtgärden alltid haft initiativet och snabbt tagit reda på problem och kunnat fatta riktiga beslut. Jungnerholmarna är, i och med att åtgärderna är slutförda, klart att finna sin nya roll, kanske som ett centrum för natur och friluftsliv. Gör ett besök på området, ta gärna med dig en fikakorg och sätt dig på någon av de granitblock vid de gamla hushörnen och läs om tiden som tidigare varit på Jungnerholmarna. Ta en promenad i den natursköna omgivningen och titta på resterna från krut tillverkningen åt kronan som bedrevs på området från 1700-talet. Lars Blomgren Projektledare

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Projektets bakgrund 1 Projektets genomförande 5 Måluppfyllelse och erfarenhetsåterföring 10 A Sanering och rivning av byggnader 12 A1 Bakgrund 13 A2 Delprojektets målsättning 14 A3 Projektering och upphandling 15 A4 Genomförande 16 A5 Resultat 24 A6 Miljö- och hälsopåverkan 30 A7 Måluppfyllelse och slutsatser 36 A8 Referensrapporter 39 B Marksanering 40 B1 Bakgrund 41 B2 Delprojektets målsättning 43 B3 Projektering och upphandling 44 B4 Genomförande 45 B5 Resultat 58 B6 Miljö- och hälsopåverkan 63 B7 Måluppfyllelse och slutsatser 69 B8 Referensrapporter 72 C Monocell vid Mörkeskog 73 C1 Bakgrund 74 C2 Tillståndsprövning 75 C3 Iordningställande av upplagsyta 77 C4 Utfyllnad med avfall 80 C5 Sluttäckning 84 C6 Yt-/lakvattenhantering och deponigas 88 C7 Summering och erfarenhetsåterföring 90 D Omgivningskontroll 93 D1 Bakgrund 94 D2 Jungnerholmarna 95 D3 Mörkeskog 116 D4 Måluppfyllelse och slutsatser 119 D5 Referensrapporter 121

4 Bilaga 1 Bilaga A1 Bilaga A2 Bilaga A3 Bilaga A4 Bilaga B1 Bilaga C1 Bilaga D1 Bilaga D2 Bilaga D3 Medverkande i projektet Situationsplan med ursprungliga byggnader Provtagningspunkter för mätning av nedfall av metaller vid Jungnerholmarna Provtagningspunkter för grundvatten före och under åtgärd inom Jungnerholmarna Provtaggningspunkter i Emån Underlag för beräkning av mängden metaller i avlägsnade resp. kvarlämnade massor. NCC Relationsritning Nr 079:1 ( ) för monocell vid Mörkeskog Provtagningspunkter för grundvatten efter åtgärd inom Jungnerholmarna Delavrinningsområden inom Jungnerholmarna Provtagningspunkter för yt- och grundvatten vid Mörkeskog SLUTRAPPORT Jungnerholmarna

5 Sida 1 PROJEKTETS BAKGRUND Allmänt Jungnerholmarna ligger invid Emån i utkanten av Fliseryd, ca 20 km nordväst om Mönsterås tätort i sydöstra Sverige (se figur 1). Området omfattar två öar, Bruksholmen och Kvarnholmen samt en del längs Emåns södra strand (se figur 2). Figur 1 Mönsterås kommun. Figur 2 Lokalisering av Jungnerholmarna. Närmaste bostadsbebyggelse ligger ca 50 m söder om området. Jungnerholmarna och området omdelbart nedströms präglas av Emåns forsande kvillsystem, dess lövskogsbeklädda dalgång och jordbruksmark. Den nedre delen av Emåns huvudfåra är av riksintresse ur naturvärdes- och friluftslivsynpunkt. Historik Sedan 1700-talet har industriell verksamhet bedrivits på holmarna. Under och 1800-talet tillverkades krut i ett 20-tal byggnader. Idag finns dock bara vissa grunder och brofästen kvar från den verksamheten. Jungnerholmarna har fått sitt namn av Waldemar Jungner, en svensk uppfinnare som 1899 tog ett avgörande patent på delar av nickel-kadmium batteriet. I början av 1900-talet etablerade Ackumulator AB Jungner sig i en ladugårdslänga på platsen. Produktionen växte successivt och 1916 startades en fabrik också i Oskarshamn. Fliserydsfabriken övergick då till att producera råmaterialen till batterierna medan monteringen skedde i Oskarshamn. Under 1940-talet var fabriken som störst med ca 200 anställda och en utnyttjad markarea på ca m 2 (se figur 3) startade tillverkningen av raffine SLUTRAPPORT Jungnerholmarna

6 Sida 2 rat bly till blybatterier på Bruksholmen. Som råvara användes till en början blyslig (blypulver) men senare alltmer uttjänta blybatterier (bilbatterier, ubåtsbatterier m m) som återvanns på platsen. Produktionen på platsen pågick fram till 1974 då hela verksamheten flyttade till Oskarshamnsfabriken. Efter ett beslut i koncessionsnämnden för miljöskydd, genomförde Jungnerbolaget en sanering av området Processavfall i tunnor omhändertogs och avfallshögar samlades ihop i två stycken deponier blydeponin och nickel-kadmium-deponin som anlades på Bruksholmen. Blydeponin anlades på en befintlig utfyllnad och täcktes med lera. Nickel-kadmium-deponin anlades på tät lera och förseddes med dräneringsledningar i botten och överytan tätades med lera. Figur 3 Förteckning över byggnader på Jungnerholmarna SLUTRAPPORT Jungnerholmarna

7 Sida 3 Utredningar och undersökningar När Mönsterås kommun 1992 gavs möjlighet att köpa Jungnerholmarna, efter en period av spekulativt ägande, var man fullt medveten om de stora kvarvarande miljöproblemen med tungmetaller, men samtidigt också klar över nödvändigheten att få till stånd en sanering. Med starkt stöd, både moraliskt och finansiellt, från Naturvårdsverket och Kalmar länsstyrelse påbörjades ett stort utredningsarbete. Markområdet, byggnaderna och Emåns vatten med sitt biologiska liv skärskådades (se bl a figur 4). Utredningarna avslöjade bland annat föroreningarnas mängd och utbredning, läckagen till Emån, risknivåer vid en framtida användning av området, miljökonsekvenser samtidigt som olika förslag till åtgärder och metoder för sanering övervägdes. I efterföljande redovisningar av det nu genomförda saneringsarbetet finns referenser till de utredningar och undersökningar som genomfördes. Figur 4. Vid de miljötekniska undersökningarna konstaterades att markområdet till stora delar var utfyllt med processavfall (i detta fall batterihöljen). Riskbedömning Inom ramen för riskbedömningen beräknades platsspecifika riktvärden i jord för de aktuella markföroreningarna (kadmium, nickel och bly). De beräknades med utgångspunkt från att området i framtiden skall användas för friluftsändamål och att läckaget av metaller till Emån inte skall påverka Emåns akvatiska flora och fauna. Hälsoriskbaserade värden beräknades med Naturvårdsverkets beräkningsmodell för känslig markanvändning justerat med hänsyn till att grundvatten inte används för dricksvattenändamål och att grödor (grönsaker, svamp m m) för konsumtion inte odlas på platsen. För kadmiums del innebar det att det platsspecifika hälsoriskbaserade värdet fastställdes till 36 mg/kg TS, vilket kan jämföras med 0,4 mg/kg TS som är Naturvårdsverkets generella riktvärde vid känslig markanvändning. Två skilda konsultföretag beräknade också miljöriskbaserade värden för skydd av organismer i Emån. Värdena beräknades med utgångspunkt från ett visst litet acceptabelt halttillskott av metaller i Emån, en vattenbalans för området, Emåns vattenföring samt metallernas benägenhet till att lakas ur jorden SLUTRAPPORT Jungnerholmarna

8 Sida 4 med nederbörd. För kadmiums del kom båda konsultföretagen fram till ett värde på 100 mg/kg TS, vilket fastställdes som miljöriskbaserat värde för skydd av Emån. Bidragsansökan När regeringen 1997 avsatte flera miljarder för ekologisk omställning sökte Mönsterås kommun 61 miljoner i bidrag för sanering. Utredningsmaterialet lades fram tillsammans med argumentet att vår generation måste ta ansvar och inte lämna över till nästa. Den tredje april 1998 kom regeringens beslut att Mönsterås kommun hade fått de pengar som sökts. Efterbehandlingsprojektet Den övergripande målsättningen, som omfattade såväl övergripande som mätbara åtgärdsmål, för projektet var: 1. Människor skall kunna vistas på området och i kvarvarande byggnader utan restriktioner. 2. Läckaget av kadmium från industriområdet får ge ett halttillskott på maximalt 0,01 µg/l i Emån (årsmedelvärde). D v s om bakgrundshalten i Emån uppströms området uppgår till det nationella bakgrundsvärdet (0,01 µg/l) skall inte påverkan bli mer än liten nedströms industriområdet 3. Minst 90 % av mängden kadmium i jord inom industriområdet skall avlägsnas Kommunstyrelsen var huvudman för projektet och tillsatte en projektledningsgrupp bestående av Jens Falkman (dåvarande Teknisk chef), Dea Carlsson (dåvarande Miljöchef) och Lars Blomgren (Projektledare). Gruppen styrde projektet och rapporterade regelbundet till kommunstyrelsen och dess arbetsutskott. Åtgärdsfasen delades i ett tidigt skede in i tre etapper: 1. Sanering och rivning av byggnader 2. Efterbehandling av mark 3. Anläggande av monocell vid Mörkeskog I efterföljande avsnitt (Del A, Del B och Del C) redovisas en dokumentation av genomförandet och resultaten av respektive etapp. Den omgivningskontroll som genomförts före, under och efter åtgärderna fram till årsskiftet utgör Del D. Under 1998 påbörjades arbeten med att erhålla erforderliga miljötillstånd för åtgärderna samtidigt som projekteringsarbeten startades upp. Ett omfattande program för omgivningskontroll upprättades med syfte att dels kunna övervaka att åtgärderna i sig inte föranledde betydande miljöpåverkan, dels kunna kontrollera att de övergripande målen uppfylldes SLUTRAPPORT Jungnerholmarna

9 Sida 5 P g a Jungnerholmarnas långa och unika industriella historik genomfördes också en genomgripande kulturhistorisk inventering av området innan området och byggnaderna sanerades. Arbetet mynnade ut i en skrift, Jungnerholmarna En industriepok vid Emån, som kan rekvireras från Mönsterås kommun. Arbetet med en ny detaljplan för området påbörjades också tidigt i projektet. Planen togs fram i samråd med ca 15 föreningar i Fliseryd och innebär sammanfattningsvis att området i framtiden skall utgöra ett natur- och friluftsområde. Även om områdets industrikaraktär kommer att försvinna efter miljöåtgärderna har man försökt anpassa planen till hur det en gång såg ut. Bl a kommer kommande stigar delvis följa de gamla väg- och gångstråken. PROJEKTETS GENOMFÖRANDE Föresatser/organisation mål. Jungnerholmsprojektet var ett av de första större efterbehandlingsprojekten som genomfördes i Sverige. Deponin för farligt avfall som har anlagts inom projektet var bland de första som genomfördes efter att miljöbalken trätt i kraft. Tekniken som använts i åtgärderna var väl utprovad, däremot har tillämpningen i viss omfattning varit ny, det gäller t.ex. fräsning av väggar och golv, behandling av förorenat vatten, sortering av jordar. Kommunen var som huvudman för projektet i första hand verksamhetsutövare. Tillsynsmyndighet för projektet var länsstyrelsen i Kalmar län. I de fall kommunen haft en myndighetsfunktion t.ex. vid remissyttrande har dessa handlagts av självständig handläggare inom kommunen som inte är engagerad i projektet som verksamhetsutövare. Följande principer har varit vägledande vid genomförandet av projektet: - Tillvarata samtliga involverades kunskap och erfarenhet. - Åtgärdsinriktade utredningar och beslut. - Tydligt ansvar och snabb beslutsprocess. - Bemanna arbetsplatsen med hög kompetens och erfarenhet från samtliga involverade parter. - Tillgång till experter inom aktuella fackområden. - Hög ambition genom hela projektet. Övergripande händelser. Nedan redovisas några övergripande händelser i projektet i kronologisk ordning. April 1998 Regeringen beviljar Mönsterås kommun bidrag till Efterbehandling av Jungnerholmarnas industriområde med 61 miljoner kronor. Maj 1998 Kommunen bestämmer sig för att driva projektet med en arbetsgrupp bestående av tekniska chefen (ekonomiskt ansvarig), miljöchefen och en för projektet anställd projektledare. Augusti 1998 Förhandsanmälan om projektet lämnas till Yrkesinspektionen SLUTRAPPORT Jungnerholmarna

10 Sida 6 Oktober 1998 Ansökan om tillstånd för deponering av förorenade massor vid klass 1 deponi vid Mörkeskogs avfallsanläggning lämnades in till dåvarande koncessionsnämnden för miljöskydd. Dec 1998 Kontrollprogram för omgivningspåverkan inlämnades till Länsstyrelsen i Kalmar län. Beslut angående sanering och rivning av byggnader erhölls från Länsstyrelsen som svar på den anmälan som lämnats in. Delbeslut erhölls från koncessionsnämnden för miljöskydd. Beslutet innebar att bottenkonstruktionen fick färdigställas men ej tas i bruk. Januari 1999 Upphandling av entreprenör för sanering och rivning av byggnader. Februari 1999 Hemställan till regeringen om att lämna dispens från kravet på regeringens tillåtlighetsprövning för klass 1 deponin. Detta var en konsekvens av att miljöbalken infördes vid årsskiftet 1998/99. April 1999 Maj 1999 Juni 1999 Nov 1999 Dec 1999 Juli 2000 Sept 2000 Nov 2000 Sept 2001 Komplettering till den årliga verksamhetsberättelsen skickas in till regeringen, miljödepartementet. Kompletteringen redogjorde för projektets tidsplan och att den omfattande tillståndsprövningen innebar att projektet skulle bli fördröjt med ett år. Upphandling av anläggandet av bottenkonstruktion för klass 1 deponin. När det framgick att kommunen inte på kort tid skulle erhålla tillståndet för att deponera massor upphandlades enbart anläggandet av deponins bottenkonstruktion. Slutbesiktning av entreprenaden sanering och rivning av byggnader Huvudförhandling med Växjö tingsrätt, Miljödomstolen, gällande kommunens ansökan om att deponera de tungmetallhaltiga jordmassor som uppkommer vid efterbehandling av Jungnerholmarnas industriområde. Slutbesiktning av entreprenaden bottenkonstruktion klass 1 deponi Högsta domstolen finner ej skäl att meddela prövningstillstånd. Därmed hade prövningen av klass 1 deponin drivits till sitt slut och kommunen erhöll tillstånd enligt miljödomstolens beslut M357-99, Upphandling av entreprenör för Sanering av mark och deponering i moncell Ansökan om resursförstärkning till efterbehandlingsprojektet, Jungnerholmarna i Mönsterås kommun skickades till Naturvårdsverket. Resursförstärkning i form av kr söktes varav ca 1/3 skulle utgöra en projektreserv. Naturvårdsverket beviljade bidrag med kr. De första massorna körs iväg från Jungnerholmarna och deponeras. Komplettering skickas till regeringen med ansökan om förlängning av projektet ytterliggare ett år. Ökande mängder i slutskedet av schaktarbetena medförde att projektet höll på att spränga tidsramarna och eventuellt även kostnadsramarna SLUTRAPPORT Jungnerholmarna

11 Sida 7 Nov 2001 Dec 2001 Maj 2002 Juni 2002 Sept Ansökan om bidrag för ökade kostnader orsakade av tidsförkjutning samt ökade deponeringsmängder. Kommunen söker kr med anledning av ökande kostnader orsakade av ökande mängder förorenade massor i slutet av entreprenadskedet, ökat åtagande för omgivande naturmark samt för vinterarbeten på deponin. Förbesiktning skedde på Jungnerholmarnas industriområde. Därmed var de aktiva åtgärderna på före detta Jungnerholmarnas industriområde avslutade. Området var nu ett natur- och friluftsområde med möjlighet att utveckling av ett centrum för natur och upplevelseturism i Emåns närhet. Invigning av Jungnerholmarna. Invigningen lockade nästan 300 besökare och arrangerades av kommunledningen tillsammans med lokala föreningar. Slutbesiktning på entreprenaden Sanering i mark och deponering i monocell. Därmed var de omfattande entreprenadarbeten i Jungnerholmsprojektet avslutade. Slutredovisning av projektet inlämnades till enheten för investeringsprogram numera hemmahörande på Naturvårdsverket. Förändringar i projektet Förändringar i projektet kan härleddas till i huvudsak tre orsaker: 1. Förändringar som hade sin bakgrund i att projektet efterhand som det drevs fick mer kunskap om området vilket förändrade de riktlinjer som tagits fram tidigt i projektet. Exempel på detta var övertäckning av omgivande naturmark och omfattningen av sorteringen av förorenade massorna. 2. Förändringar som hade sin grund i att omvärlden förändras under tiden som projektet genomfördes. För projektet var den stora förändringen att miljöbalken infördes Mindre förändringar föranleddes också av t.ex. ändrade normer för deponier, ökade ambitioner i saneringarbetet. 3. Förändringar som har sin grund i felaktiga antaganden eller misstag som av olika orsaker ej kom med i projekteringsskedet. Under utförandet kräver detta i regel omedelbara åtgärder. Exempel på detta är ett bortglömt bjälklag i A-fabriken, ett fundament till en tidigare riven skorsten. Förändringar resulterar så gott som alltid i förlängd tid. Beroende på vilken typ av åtgärd förändringen kräver kan det sedan förorsaka tillkommande eller avgående kostnader. Tillståndsprövningen för deponin för farligt avfall var omfattande och den första större förändringen som inträffade i projektet. Kommunen lämnade under hösten 1998 in ansökan om att anlägga en deponi klass 1 deponi i enlighet med miljöskyddslagen. I december 1998 erhöll kommunen ett delbeslut som innebar att bottenkonstruktionen till deponin fick färdigställas men ej tas i bruk. I årsskiftet 1998/1999 ändrades miljölagstiftningen genom att miljöbalken infördes, dess regler och övergångsbestämmelser innebar en ny regeringsprövning. I korthet hanterades ärendet, därefter, enligt följande: - Ansökan om dispens från regeringsprövning, februari Remissrunda i dispensärendet SLUTRAPPORT Jungnerholmarna

12 Sida 8 - Regeringen avstår från tillåtlighetsprövning, september Huvudförhandling med miljödomstolen, november Dom miljödomstolen, januari Domen överklagades till miljödomstolen. - Dom i miljööverdomstolen, vilken överklagades till Högsta domstolen. - Prövningstillstånd meddelas ej av Högsta domstolen, juli Därmed var tillståndsprövningen av deponin avslutad och projektet kunde ta tillstånden i bruk. Ursprungligen var ambitionen att åtgärden skulle vara färdig år Den långa tillståndsprocessen innebar därför i första hand en tidsförlängning, som också visade sig innebära ökade kostnader. Under utförande av sista etappen Sanering av mark och deponering av massor inträffade en mängd mindre förändringar, vilka huvudsakligen resulterade i ökad mängd förorenade massor som behövde deponeras. När det i slutet av hösten 2001 kom kraftiga regnväder togs beslutet att förlänga projektet över vintern så att sluttäckningen av klass 1 deponin kunde genomföras under förhållanden som inte äventyrade kvalitén. Förlängningen medförde även denna gång ökande kostnader. Informationsarbete Under projektets gång har informationsarbete bedrivits kontinuerligt i form av studiebesök och externa föreläsningar. Projektet är mycket uppmärksammat och har ofta förekommit i lokalmedia och emellanåt i riksmedia. Åtgärdernas framåtskridande tillsammans med informationsarbetet har varit viktigt och gett kunskap. Kunskap som funnits lättillgänglig för de som varit intresserade. Besök på arbetsområdet och broschyrerna som delats ut till närboende har gett förståelse och möjlighet att följa med i projektet. Som en del i informationsarbetet har kommunen har tagit fram följande tre broschyrer: Jungnerholmarna en industriepok vid Emån. Broschyren togs fram som en dokumentation av verksamheten och samhället från 1900 till dagens efterbehandlingsprojekt med tyngdpunkten på den industriepok som varit. Jungnerholmarna i ny dager. Togs fram under efterbehandlingsarbetet och handlar till största del om efterbehandlingsprojektet och visar i slutet på de möjligheter som finns i framtiden för området. Jungnerholmarna - ströva i återskapat naturområde vid Emåns vatten. Togs fram tillsammans med ca 20 lokalt uppsatta skyltar som berättar om områdets historia och skall medverka till att göra området mer attraktivt genom att berätta om områdets historia. Tre stycken skärmutställningar har tagits fram om efterbehandlingsprojektet. Skärmutställningarna finns hos Naturvårdverket, Länsstyrelsen Kalmar län och Mönsterås kommun. Projektets olika steg/händelser i form av huvudstudie, tillståndsansökningar, start, avslut och avstämning av entreprenadarbeten har även gett anledning att sprida information om projektet. Efter dessa informationshändelser har det ibland förekommit en allmän diskussion, med möjlighet för djupare studier av utredningsmaterial för intresserade. De diskussioner som då varit i massmedia och andra grupper har gett en ökad kunskap om projektet och problematiken runt liknande miljöprojekt SLUTRAPPORT Jungnerholmarna

13 Sida 9 Ekonomi Projektet har en budget på tkr som finansierats på följande sätt: LIP-bidrag tkr Naturvårdverket tkr år 2001 (Försening och tillståndsprocessen) Naturvårdverket tkr år 2002 (Ökade mängder samt vinteruppehåll.) Kommunen 371 tkr år 2002 (10% av tillförda medel 2002) Kostnaderna i projektet har fördelat sig enligt nedan. Projektledning, tillstånd, miljökontroll mm tkr 18% Markarbeten tkr 30 % Sanering och rivning av byggnader tkr 9% Transport av förorenade massor tkr 7% Konstruktion av klass 1 deponi, skötsel och avgifter tkr 36% SLUTRAPPORT Jungnerholmarna

14 Sida 10 MÅLUPPFYLLELSE OCH ERFARENHETSÅTERFÖRING Det första övergripande åtgärdsmålet var att människor skulle kunna vistas på området och i kvarvarande byggnader utan restriktioner. De urschaktade områdena har återställts och de övre 0,5 m av marklagren utgörs numer av rena tillförda massor (morän och matjord). Vidare har omgivande naturmark övertäckts med ca 0,3 m ren morän. Området är detaljplanelagt som grönområde och utgörs av ett vackert strövområde där människor kan inte exponeras för metallhaltiga massor. Det första åtgärdsmålet är således uppfyllt. Det andra målet var att läckaget av kadmium från industriområdet skall minska så att halttillskottet inte överstiger 0,01 µg/l som årsmedelvärde. Utifrån genomförda provtagningar och analyser av grundvatten inom det f d industriområdet och en vattenbalans har läckaget av kadmium via grundvatten efter genomförda åtgärder beräknats till 5 6 kg/år vid ett normalår. Detta läckage skulle teoretiskt ge ett genomsnittligt halttillskott i Emån på 0,005 0,006 µg/l under ett normalår. Motsvarande beräkningar år 1997 (före åtgärd) visade ett kadmiumläckage på ca 14 kg/år. Med underlag av genomförda grundvattenundersökningar är således det andra åtgärdsmålet uppfyllt. De undersökningar som genomförts i Emån styrker att åtgärderna på Jungnerholmarna har minskat belastningen av kadmium omedelbart nedströms. Beroende på stora variationer i flöden, halter m m ( bakgrundsbrus ), såväl mellan olika månader som mellan olika år, är det dock svårt att med stor säkerhet kvantifiera förbättringen, i synnerhet längre nedströms mot mynningen. Mätningarna visar att det under hela undersökningsperioden har tillförts kadmium, nickel och bly även från andra källor i Emåns nedre delar. En del tyder på att erosion av Emåns botten och kanter och/eller markerosion i Emåns nedre delar till stor del bidrar till de halter av kadmium, bly och nickel som registreras i Emåns nedre delar. Det tredje målet var att minst 90 % av mängden kadmium inom det f d industriområdet skulle avlägsnas. Baserat på de beräkningar som genomförts av mängden kadmium som avlägsnats respektive kvarlämnats har mer än 95 % av mängden kadmium avlägsnats från Jungnerholmarnas industriområde. Det tredje åtgärdsmålet är således uppfyllt. I samband med genomförande och kontrollerna av åtgärderna har många projektspecifika lärdomar vunnits under projektets gång, som kan vara värdefulla även för andra kommande efterbehandlingsprojekt. Dessa redovisas i efterföljande avsnitt (A-D) och de viktigaste sammanfattas nedan: I gamla industrilokaler finns ofta flera golv gjutna på varandra. I en del fall är även golven spruckna och förorenade på djupet och på undersidan. En ytlig sanering på ovansidan av ett golv är således inte alltid tillräcklig. I framtida byggnadssaneringsprojekt bör åtgärdsförberedande provtagningar om möjligt ske genom att större ytor bryts upp, vilket möjliggör mer representativ provtagning än konventionell betonghåltagning. Mängden förorenade massor överskred de förväntade, främst p g a att naturlig jord kontaminerats i högre grad än vad förundersökningarna indikerade. I efterhand kan konstateras att fler provtagningar skulle ha gjorts där man inte förväntade sig förorening, d v s i de naturliga jordlagren under de förorenade fyllnadsmassorna. I det aktuella projektet aktualiserades frågan om vilket område som egentligen skulle åtgärdas i samband med detaljplaneläggningen, som påbörjades efter det att ansökan om medel hade skickats in. Det ursprungliga saneringsområdet som beskrevs i LIP-ansökan omfattade enbart det f d egentliga industriområdet med tillhörande två deponier och inte omgivande naturmark SLUTRAPPORT Jungnerholmarna

15 Sida 11 Några sådana gränser kunde inte användas när hela området skulle planläggas för grönområde utan restriktioner. Detta innebar en betydande ökning av kostnaderna, då m 2 naturmark skulle övertäckas. Urschaktning av förorenade massor leder inte alltid till snabba förbättringar av grundvattenkvaliteten. I det fall underliggande mark utgörs av mäktiga grundvattenförande jordlager kvarstår de föroreningar som under lång tid tillförts grundvattnet. Åtgärdsmål rörande grundvattenkvalitet, spridning m m bör således beakta tidsaspekten. Uppföljning av åtgärdsmål i ett stort strömmande ytvattendrag som Emån är svårt och förenad med osäkerheter. I detta fall var bakgrundsbruset i Emåns alla medier är så stort att små måttliga haltskillnader i tid och rum inte kan urskiljas och kvantifieras med stor säkerhet. Även integrerande metoder som provtagning och analys av bottenlevande djur i Emån har visat sig vara svåra att utvärdera. I de fall en deponi har en kort aktiv fas, vilket var fallet för aktuell monocell vid Mörkeskog där de förorenade massorna från Jungnerholmarna omhändertogs, bör man noga överväga om krav på bottentätning enligt 22 deponeringsförordningen verkligen behövs. Förutom kostnaderna erhålls ett problem med ytligt avrinnande lakvatten som måste behandlas under mycket lång tid. Val av släntlutning är av central betydelse för kostnader och anläggningsarbete på en monocell. Det kan konstateras att en släntlutning brantare än 1:3 inte bör användas och att en något flackare släntlutning (t ex 1:3,5) sannolikt är den mest optimala, trots de merkostnader en sådan medför. Kommunen anger de viktigaste effekterna av projektet som: - Avlastning av Emån från miljögifter i form av tungmetaller, då främst kadmium och bly. - Tillgång till ett område rikt på natur och kulturvärden. - Ökad medvetenhet och kunskap om miljögifter samt möjligheterna att åtgärda dem - Miljögifter i form av tungmetaller deponerade med bra kontrollmöjligheter De viktigaste erfarenheterna av Jungnerholmsprojektet anger kommunen som: - Efterbehandlingsprojekt måste få tid, både för projektering och genomförande. - Kvalitén är det viktiga. Kommunen har haft en strävan att projektet i så stor utsträckning som möjligt skall vara en del i det lokala näringslivet. I viss mån har det blivit så genom att lokalt och regionalt placerade företag har fördelen av låga etableringskostnader. Ser man på fördelningen av projektets kostnader blir de enligt följande: - Direkt använda i kommunen: ca 1/5-del - Inom regionen använda medel: ca 9/10-delar (innefattar entreprenaderna) - Utanför regionen använda medel: ca 1/10-del SLUTRAPPORT Jungnerholmarna

16 Sida 12 DEL A SANERING OCH RIVNING AV BYGGNADER Bilden visar den s k nickelkällaren i A-fabrikens bottenplan

17 Sida 13 A.1 BAKGRUND Åtgärdsfasen för detta delprojekt genomfördes under januari maj Inför åtgärderna hade omfattande undersökningar och utredningar genomförts, som låg till grund för en Anmälan enligt Miljöskyddslagen samt förfrågningsunderlaget. I avsnitt A.8 redovisas de rapporter som låg till grund för sanerings- och rivningsarbetena. Rapporterna kan rekvireras från Mönsterås kommun. Inom industriområdet fanns 23 byggnader huvudsakligen uppförda under 1900-talets första hälft (se bilaga A1). De största (A-, B- och C-fabriken, se Foto 1 och -2) var tegelbyggnader med betonggolv medan flera mindre magasin och förråd var trä- eller plåtbyggnader med betong-, trä- eller jordgolv. Prover av byggnadsmaterialen visade sammanfattningsvis att halterna av metallerna kadmium, nickel och bly generellt sett var kraftigt förhöjda i ytskikten inomhus. I de flesta fall avtog halterna snabbt med materialdjupet. I vissa byggnader, byggnadsdelar eller materialtyper hade dock föroreningarna trängt så djupt in i materialen att de inte kunde ytsaneras. Redan på förhand fanns följande begränsningar för saneringsarbetet: allt konstruktionsträ var mer eller mindre impregnerat av aktuella metaller och kunde således inte ytsaneras konstruktionstegel och - betong i byggnader och installationer på Bruksholmen, där blyverket låg (se Foto 2), var förorenade på djupet och kunde inte saneras Foto 1 Östra delen av A-fabriken. Foto 2 Del av blyverket på Bruksholmen.

18 Sida 14 A.2 DELPROJEKTETS MÅLSÄTTNING Utöver efterbehandlingsprojektets övergripande åtgärdsmål upprättades också följande delprojektspecifika mål: tungmetallförorenade ytskikt på byggnadsmaterialen i såväl rivna som bevarade byggnader skulle så långt det var praktiskt och ekonomiskt möjligt avlägsnas så att materialen uppfyllde de platsspecifika riktvärden (se tabell A2.1) som fastställts i projektet. Sanerade byggnadsmaterial skulle därigenom kunna återanvändas som fyllnadsmaterial på platsen. sanerings- och rivningsarbetena skulle utföras så att störningarna på yttre miljö och närboende minimerades. Tabell A2.1 Platsspecifika riktvärden för efterbehandlingsprojektet (mg/kg TS). Typ av platsspecifikt riktvärde Cd Ni Pb Hälsoriskbaserat riktvärde Riktvärde för miljöskydd i Emån

19 Sida 15 A.3 PROJEKTERING OCH UPPHANDLING Anbudsunderlaget bestod av sedvanligt förfrågningsunderlag upplagd som en generalentreprenad utan mängdförteckning. Anbudsgivare fick på plats skaffa sig en uppfattning om mängder som skulle bearbetas. Ambitionen var att ta fram en väl fungerande beskrivning på hur arbetet skulle genomföras. Samtidigt var det viktigt att entreprenörer, med erfarenheter från liknande projekt, fick möjlighet att bidra till projektet med sin kompetens och erfarenhet. En mall för utvärdering av anbuden togs fram där förutom priset också kompetens och resurser viktades enligt följande: Pris: 0,6 Kompetens i projektet 0,25 (Produktionsmetoder) (Resurser i projektet) (Platsorganisation) (Erfarenhet) Erfarenhet i organisationen 0,15 (Redovisade referensobjekt) (Kvalitetssystem) (Miljösystem) (Kunskap i företaget) (Erfarenhet i organisationen) Kommunen erhöll fem anbud och antog NCC som entreprenör. NCC anlitade R.Å.D. i Sverige AB som underentreprenör för sanerings- och rivningsarbetena. Efter förhandlingar enades man om att genomföra entreprenaden som en målentreprenad. Detta innebar att en målkostnad (lika med anbudssumman) fastställdes från vilken avvikelser i form av ökade eller minskade kostnader delades lika mellan entreprenör och beställare. Kommunen erhöll också full insyn i entreprenörens ekonomiska redovisning.

20 Sida 16 A.4 GENOMFÖRANDE A.4.1 Allmänt Sanerings- och rivningsarbetena pågick under sammanlagt ca 20 veckor, varav planering och etablering på platsen tog fyra veckor. 23 byggnader med en sammanlagd bottenarea på ca m 2 sanerades och/eller revs. En stenbyggnad ( Oljekällaren Foto 4) sanerades och bevarades medan tre träbyggnader ( Kraftverksbyggnaden, Kontoret och Vaktkuren, se Foto 3) har bevarats intakta. Vidare har de gamla dammkonstruktionerna bevarats. I bilaga A1 redovisas en planskiss med placeringen av de ursprungliga byggnaderna. Foto 3 Kontorsbyggnaden som bevarades. Foto 4 Oljekällaren som sanerades och bevarades. Under arbetets genomförande var i regel 7 16 personer sysselsatta. Arbetet utfördes i huvudsak under normal arbetstid, d v s vardagar Då arbete utfördes vid andra tidpunkter anmäldes detta till kommunens miljökontor för godkännande. En typisk dag såg arbetsstyrkan ut enligt följande: 3 maskinförare (arbetsfordon) 4 sanerare (asbestsanering m m) 1 skärare (skärning av metallskrot) 2 fräsare (ytfräsning av kontaminerade vägg- och golvmaterial) 1 arbetsledare Nedan redovisas kortfattat den generella arbetsordningen som följdes vid sanering och rivning av varje separat byggnad.

21 Sida Urplockning av lösa inventarier 2. Rivning av maskiner, installationer, fundament 3. Tungmetallsanering (bortfräsning av ytlager) 4. Kontrollprovtagning 5. Selektiv rivning 6. Mellanlagring eller borttransport Urplockning av lösa inventarier (bärbara möbler, utrustningar m m), som huvudsakligen skedde under sommaren 1998, var okontroversiell och redovisas inte närmare här. I kommande kapitel redovisas hur arbetsmomenten 2-6 genomfördes. A.4.2 Miljösanering A Tungmetallsanering Tungmetallsanering var en av de mest tids- och resurskrävande arbetsmomenten och skedde under 12 av 20 arbetsveckor. Innan tungmetallsaneringen av invändiga golv- och väggytor inleddes tätades byggnaden. Vidare göts alla golvbrunnar igen. Vilken typ av sanering som skulle genomföras var beskrivet på förhand per byggnad och t o m rumsvis i de större byggnaderna (A, B och C-fabrikerna). Invändiga väggar och golv sanerades med hänsyn till materialtyp, föroreningsgrad och tillgänglighet med en eller flera av följande metoder: 1. Fräsning av betonggolv, 5 mm 2. Fräsning/borttagning av putsbelagda väggar (inget synligt puts kvar) 3. Fräsning av tegelväggar, 2 mm 4. Sandblästring (t ex i kanaler) 5. Bilning av golv (t ex närmast väggar eller kraftigt förorenade golv) 6. Dammsugning De metoder som användes mest var 1, 2, 3 och 6. Dessa metoder hade provats på förhand och visat sig fungera väl (se foto 5 8). Våta metoder bedömdes inte vara lämpliga med hänsyn till spridningsrisker och uteslöts i detta projekt.

22 Sida 18 Foto 5 Utvändig fräsning av tegelvägg (Afabriken) Foto 6 Fräsning av innervägg i A-fabriken. Foto 7 Kvarvarande och avlägsnad puts. Foto 8. Del av A-fabriken efter väggsanering. Saneringsutrustningarna var försedda med punktutsug inklusive partikelavskiljare och luftfilter. Saneringspersonal använde också ändamålsenlig personlig skyddsutrustning (skyddsdräkt med friskluftsmask). Alla saneringsrester samlades upp i täta säckar. När tungmetallsaneringen var avslutad genomfördes provtagningar (se avsnitt A.4.8) för att verifiera att saneringen uppfyllde kraven. I de fall förhöjda metallhalter kvarstod i ytskikten upprepades saneringen (t ex fräsning) och förnyad provtagning skedde. I några fall bedömdes dock ytterligare ytsanering som otillräcklig och byggnadsdelen markerades särskilt och revs separat för att inte blanda förorenade rivningsmassor med sanerade.

23 Sida 19 A Asbestsanering I byggnaderna fanns betydande mängder asbesthaltiga byggnadsmaterial (främst eternittak). Dessa hade inventerats på förhand och avlägsnades med konventionella metoder innan byggnaderna revs. Asbesten förvarades i särskilt märkta containrar eller på inplastade pallar. A Övrig miljösanering I vissa byggnader, främst A-fabriken, fanns betydande mängder miljöfarliga ämnen i installationer och kvarvarande processutrustningar (se foto 9 och 10). Bl a fanns lysrör, kvicksilver och PCB i elektriska installationer, kablar, tungmetallrester i ugnar, fat med spillolja, Ni-Cd-batterier. Dessa sanerades eller revs med stor försiktighet och avlägsnades innan rivning. Foto 9 Ugn i A-fabriken där kadmium återvanns. Foto 10. Torkanläggning i A-fabriken. A.4.3 Selektiv rivning När miljösaneringen inklusive kontrollerna var avslutade för en hel byggnad kunde rivningen påbörjas. Den selektiva rivningen inleddes med att trä- och stålkonstruktioner avlägsnades varpå konventionell stomrivning av tegel och betong genomfördes ned till befintlig bottenplatta. De byggnadsdelar som inte sanerats fullständigt revs separat.

24 Sida 20 Foto 11 Rivning av A-fabriken. Markytan under de golv som avlägsnades kalkades och i ett fall sattes ett nytt temporärt tak upp för att undvika urlakning av metaller från underliggande jord. För att minimera damningen från rivningsarbetena sprayades vatten (se foto 11). A.4.4 Platsbehandling Platsbehandling av rivningsavfallet omfattade flisning av konstruktionsträ samt skärning och rengörning (stålborste) av stålbalkar. Detta genomfördes av praktiska skäl och p g a avfallsmottagarnas krav. A.4.5 Mellanlager De olika materialen som erhölls vid saneringen och rivningen förvarades på särskilda områden/platser inom Jungnerholmarna. Nedan redovisas hur de olika avfallen förvarades: Sönderdelade förorenade betongstycken och tegelstenar lagrades i flera upplag utomhus på redan förorenade ytor, huvudsakligen på Bruksholmen. Upplagen var täckta med presenningar och försedda med skyltar (se foto 13). Konstruktionsträ lagrades i separat övertäckt upplag utomhus. Asbest lagrades i separata märkta containrar eller inplastade pallar utomhus. Bortfräst förorenad puts och betong samt uppsuget förorenat damm vid saneringen av byggnaderna förvarades i täta och märkta plastsäckar inom industriområdet (se foto 14). Sanerad tegelsten mellanlagrades på de kvarlämnade betonggolven (801, 815, 817, 819, 821) inför återfyllning i efterföljande marksaneringsetapp (se foto 12). Övrigt avfall, som skulle transporteras ut från området till extern återvinning förvarades öppet (skrot) eller i täta containrar (farligt avfall). Lagerytorna inspekterades regelbundet av entreprenören och beställarens miljökontrollant.

25 Sida 21 Foto 12 Sanerad tegelsten lagrades på betonggolv Foto 13 Förorenade byggnadsrester lagrades under presenningar på Bruksholmen. Foto 14 Kraftigt förorenade bortfrästa och uppsugna puts- och betongrester förvarades i täta säckar under tak. A.4.6 Transporter Under rivnings- och saneringsarbetet transporterades farligt avfall (spillolja, PCB-haltigt avfall m m) och skrot till godkända externa mottagningsanläggningar. A.4.7 Arbetarskyddsåtgärder Innan arbetena inleddes upprättade entreprenören en arbetsmiljöplan. Planen omfattade bl a indelning av arbetsplatsen i tre zoner med olika krav på personlig skyddsutrustning. Med hänsyn till arbetsmetoderna och föroreningstyperna vidtogs sammanfattningsvis följande skyddsåtgärder:

26 Sida 22 Vid allt miljösaneringsarbete inomhus tätades byggnaden. Saneringspersonal använde heltäckande overall samt friskluftsmask (se foto 15). Vid miljösanerings- och rivningsarbete utomhus användes halvmask med partikelfilter. All saneringsutrustning (fräsar m m) var försedda med punktutsug med effektiv rening av frånluften. Vid rivning av byggnader sprayades vatten för att minska alstringen av damm Personalen som deltog i arbetena genomgick hälsoundersökningar inklusive blodanalyser före och efter saneringsarbetet. Foto 15 Golvfräsning i A-fabriken. A.4.8 Kontrollprogram A Verifiering av tungmetallsaneringen Innan, under och efter saneringen av byggnaderna genomfördes omfattande provtagningar av tegelväggar och betonggolv inom ramen för ett kontrollprogram. Provtagningen utfördes för att verifiera att metallhalterna i sanerade tegel- och betongytor underskred de platsspecifika riktvärdena och därmed kunde återfyllas inom området i ett senare skede. Sammanlagt analyserades drygt 600 prover. Provtagningarna i sanerade ytor skedde i rutor om maximalt 50 m 2. Inom varje ruta togs fem delprover ut systematiskt (från ytan ned till ca 1 cm). Delproverna maldes och blandas till ett samlingsprov för analys av kadmium, nickel och bly. Inledningsvis analyserades även samtliga delprover i 5 rutor och därefter i de rutor där förhöjda metallhalter uppmättes. Utöver provtagning och analys på sanerade ytor kontrollerades metallhalterna i en del andra material som skulle omhändertas externt, t ex kabelhöljen, stålbalkar och trä.

27 Sida 23 De kemiska analyserna genomfördes på ackrediterat laboratorium (Saft Nife och SCC). A Omgivningskontroll Ett program för att kontrollera verksamhetens påverkan på omgivningen upprättades. Före, under och efter sanerings- och rivningsarbetena kontrollerades följande: Nedfall av metaller i fem punkter, en inom industriområdet, tre strax utanför och en referenspunkt ca 10 km från Jungnerholmarna (se bilaga A2). Grundvattenkvaliteten i sju punkter inom industriområdet (se bilaga A3 och foto 17). Emåns ytvattenkvalitet i fyra punkter upp- och nedströms industriområdet (se bilaga A4 och foto 16). Utöver detta registrerades väderförhållanden och Emåns vattenföring regelbundet. Foto 16 och 17. Under saneringsarbetet kontrollerades vattenkvaliteten i grundvattnet och i Emån.

28 Sida 24 A.5 RESULTAT A.5.1 Tungmetallsanering I tabell 5.1 sammanfattas tungmetallsaneringens omfattning. I tabellen redovisas även hur stor del av saneringen som utgjordes av A-fabriken, den klart största och mest kadmiumförorenade byggnaden inom området. Tabell 5.1 Tungmetallsaneringens omfattning. 2 Byggnad 801 (A-fabriken), Typ av sanering Sanerad yta, m %. Borttagen/fräst väggputs % Frästa tegelväggar % Frästa betonggolv/fundament % Bortbilade betonggolv/fundament % Uppbrutna betonggolv % Summa: % Generellt sett gav tungmetallsaneringen mycket gott resultat och metallhalterna underskred med bred marginal de hälsoriskbaserade platsspecifika riktvärdena i de flesta fall. I några fall (10 st rutor) visade kontrollerna att höga metallhalter kvarstod efter den första saneringsinsatsen. Efter en kompletterande sanering, reducerades vanligen metallhalterna väsentligt. Undantagsvis, t ex skorstenstegel och tegel närmast ventilationskanaler, kunde dock inte byggnadsdelen saneras fullständigt utan fick plockas ned separat vid rivningen. I figur 5.1 illustreras saneringsresultaten för byggnad 801 (A-fabriken). I figuren redovisas uppmätta kadmiumhalter i innerväggarnas och golvens ytskikt före och efter tungmetallsaneringen. Observera den logaritmiska skalan. Resultaten för övriga metaller (nickel och bly) motsvarar de som erhölls för kadmium.

29 Sida Före mv=3 100 Efter mv= Figur 5.1 Uppmätta halter av kadmium (mg/kg TS) i innerväggar och golv före och efter tungmetallsanering av A-fabriken jämfört med de platsspecifika riktvärdena (röd linje för skydd av Emån och gul linje för hälsoskydd). De röda staplarna utgör byggnadsdelar som inte kunde saneras utan som revs separat. Efter saneringen togs även prover av utvändigt tegel. Metallhalterna i utvändigt tegel var, med undantag i närheten av ventilationsmynningar, betydligt lägre än i invändigt tegel. Av diagrammet framgår att den genomsnittliga kadmiumhalten i byggnadens ytskikt efter saneringen var 24 mg/kg TS, vilket är mer än 100 ggr lägre än den ursprungliga genomsnittliga halten. Populärt uttryckt kan därmed sägas att reningsgraden var drygt 99 %. I övriga tungmetallsanerade byggnader var metallhalterna före såväl som efter sanering generellt sett lägre, men reningsgrader på mer än 90 % erhölls i allmänhet. A.5.2 Materialåtervinning I tabell 5.2 redovisas en sammanställning av mängden material från de sanerade och rivna byggnaderna som har kunnat återvinnas. Sanerade betonggolv och fundament är inte medtagna då dessa avlägsnades i nästa åtgärdsetapp (Del B Marksanering).

30 Sida 26 Tabell 5.2 Återvunna material från sanering och rivning av byggnader inom Jungnerholmarnas industriområde. Material Mängd, ton Omhändertagande Skrot 336 Metallåtervinning (Hallquist Återvinning, Stena Metall) Trä (flisat) 340 Slamabsorbent, Sakab Kablar 3,6 Metallåtervinning, Stena Metall Tegel Mellanlager inom industriområdet för senare återfyllning. Tegelsten 5 (2 500 st) Återanvändning 1), mellanlager inom industriområdet Summa ) Tegelstenarna användes för att bygga ett monument på platsen efter att industriområdet sanerats. A.5.3 Farligt avfall Med farligt avfall avses i detta sammanhang inte de tungmetallförorenade byggnads- och saneringsresterna som deponerats i monocellen vid Mörkeskog utan de farliga avfall som omhändertogs vid godkänd extern anläggning. Miljösaneringen innebar att olika typer av farligt avfall uppkom. I tabell 5.3 redovisas mängderna och var avfallet omhändertogs. I foto 18 visas exempel på farligt avfall som omhändertogs vid rivningsoch saneringsarbetena. Foto 18. Vid saneringsarbetet i byggnaderna omhändertogs fat och dunkar med syror, oljor m m samt 33 pallar med batterier till högre.

31 Sida 27 Tabell 5.3 Utsorterat farligt avfall vid sanering och rivning av byggnader inom Jungnerholmarnas industriområde. Avfallstyp Mängd, ton Mottagare Organiska kemikalier 5 Ragnsells, Reci, Sakab Fett och spillolja 2 Ragnsells PCB-haltigt avfall 1,4 Sakab Lysrör och kvicksilverhaltigt avfall 0,4 Ragnsells, Sakab Bly, nickel och kadmiumsalter 0,6 Reci, Ragnsells Bly- och Nickelkadmiumbatterier (33 pallar) Ragnsells, Saft Nife Summa: 10 A.5.4 Tungmetallhaltigt avfall I tabell 5.4 redovisas mängderna av tungmetallhaltiga avfall som uppkom vid saneringen och rivningen. Dessa avfall mellanlagrades inom industriområdet och transporterades bort för deponering på monocell vid Mörkeskog under år Tabell 5.4 Avfallstyp Uppkommet tungmetallhaltigt avfall vid sanering och rivning av byggnader inom Jungnerholmarnas industriområde Mängd, ton Fräsmassor tegel- & putsväggar 50 Fräsmassor betonggolv och fundament 30 Asbesthaltigt avfall (främst eternittak) 50 Förorenat tegel Övrigt 30 Summa A.5.5 Metallbalanser Med underlag av uppskattade mängder av olika avfall samt uppmätta metallhalter i olika byggnadsmaterial (ytliga såväl som djupa prover) före och efter miljösaneringen har metallbalanser för kad-

32 Sida 28 mium, nickel och bly upprättats. Eftersom betonggolven och fundamenten avlägsnades i samband med efterföljande marksanering är inte dessa medtagna i balanserna. Inte heller är de mängder metaller i de hela batterier (33 pallar) som omhändertogs externt för återvinning medräknade. I figur 5.2 illustreras resultaten. Metallmängderna i de massor som skall återfyllas baseras på flera hundra prover och är således förhållandevis säkra. Mängderna i saneringsresterna och i det förorenade teglet är baserade på färre prover och är således osäkrare ton tegel och puts Cd: 500 kg Ni: 900 kg Pb: kg FÖRE 50 ton puts&tegel Cd: 130 kg Ni: 750 kg Pb: 65 kg ton tegel Cd: 360 kg Ni: 100 kg Pb: 9 900kg ton tegel Cd: 10 kg Ni: 50 kg Pb: 35 kg EFTER Saneringsrester Förorenade massor Massor för återfyllning Figur5.2 Beräknade metallmängder (kg) i olika avfall från sanering och rivning av byggnader inom Jungnerholmarnas industriområde. Sammanfattningsvis beräknas åtgärderna ha medfört följande: Av den sammanlagda mängden kadmium i byggnaderna (exklusive betonggolven) fanns 490 kg i utsorterade saneringsrester och förorenade tegelstenar medan 10 kg finns i de massor som skall återfyllas inom området. D v s 98 % av ursprunglig kadmiummängd har avlägsnats. Den genomsnittliga kadmiumhalten i de massor som återfylldes beräknas uppgå till ca 4 mg/kg TS. Ungefär 50 kg av totalt ca 900 kg nickel fanns i återfyllnadsmassorna, vilket innebär att 94 % av ursprunglig nickelmängd i byggnaderna avlägsnats. Den genomsnittliga nickelhalten i återfyllnadsmassorna beräknas uppgå till 21 mg/kg TS.

33 Sida 29 Ungefär 35 kg av totalt mer än 10 ton bly fanns i återfyllnadsmassorna, vilket innebär att mer än 99 % av ursprunglig blymängd i byggnaderna har avlägsnats. Den övervägande mängden bly fanns i de byggnader (blyverket m m) som inte sanerades utan revs direkt.

34 Sida 30 A.6 MILJÖ- OCH HÄLSOPÅVERKAN A.6.1 Klagomål från närboende Under sanerings- och rivningsarbetena har inga klagomål inkommit till projektledningen eller kommunens miljökontor. A.6.2 Dammning A Nedfallsmätningar Nedfallet av metaller mättes månadsvis i nedfallstrattar före, under och efter sanerings- och rivningsarbetena i en punkt inom industriområdet (Punkt 1), tre punkter strax utanför industriområdet (Punkt 2, 3 och 4) samt i en referenspunkt ca 10 km sydväst om Fliseryd (Punkt 5). Punkternas placering redovisas i bilaga A2. Med mätmetoden fångas såväl vått som torrt nedfall in. I figur 6.1 redovisas uppmätt nedfall av summa kadmium, nickel och bly inom och strax utanför industriområdet i förhållande till summanedfallet i referenspunkten. T ex var nedfallet metaller i punkt 4 ca 10 ggr högre än i referenspunkten i januari 1999). Observera den logaritmiska skalan Före Under Efter Punkt 1 Punkt 2 Punkt 3 Punkt 4 1 Jan. 99 Feb. 99 Mars. 99 April. 99 Maj. 99 Juni. 99 Juli. 99 Aug. 99 Figur 6.1 Summanedfall av kadmium, nickel och bly inom och strax utanför industriområdet i förhållande till nedfallet i en referenspunkt belägen ca 10 km söder om Fliseryd. I tabell 6.1 redovisas beräknade aritmetiska medelvärden av uppmätta nedfall av bly, kadmium och nickel före, under och efter sanerings- och rivningsarbetena i de fem provtagningspunkterna.