Rapport till NHF:s styrelsesammanträde den 12:e oktober i Reykjavik, Island

Transkript

1 Rapport till NHF:s styrelsesammanträde den 12:e oktober i Reykjavik, Island Vad har hänt och vad är på gång i Sverige hösten 2017? Organisation Förbundskansliet har utökats med två nya tjänster på kort tid. I juni anställdes Eugenia Rudenberg som jurist/utredare. I augusti anställdes Peter Ojala som bl.a. kommer att arbeta med att utbilda avdelningar om DHR:s nya medlemsrekryteringsstrategi. Målet är att avdelningarna ska få bättre verktyg att arbeta med medlemsrekrytering och att vi därmed också ska kunna arbeta mer systematiskt med detta över hela landet. Peter Ojala kommer även att arbeta med bilfrågor. Bilfrågor, liksom trafikfrågor generellt, är något som tycks intressera en stor del av våra medlemmar. Vi arbetar med en projektansökan i linje med DHF:s bisiddertjeneste. DHR följer också Socialstyrelsens uppdrag att se över statsbidraget. Statsbidraget finns för att stödja funktionshinderorganisationernas arbete för full delaktighet och jämlikhet i samhället för personer med funktionsnedsättning och är DHR:s största intäktskälla. Statsbidraget har varit i princip oförändrat i storlek under många år samtidigt som fler och fler organisationer är med och delar på bidraget. DHR har bland annat kritiserat att statsbidraget är ett renodlat organisationsbidrag istället för att premiera faktiskt påverkansarbete och vi anser att tröskeln till att få ta del av bidraget är för lågt satt. I övrigt pågår förberedelser inför vårt stundande förbundsmöte. Förbundsmötet DHR:s förbundsmöte äger rum oktober i år. Ett 60-tal motioner ska behandlas. Förbundsstyrelsen lägger därutöver ett antal förslag däribland förslag om namnändring och ändrad förbundsmötesperiod. Förbundsstyrelsen föreslår också en

2 förlängning av Framtidsgruppen, arbetsgruppen som har i uppdrag att se över inriktning på medlemskap och förtroendeuppdrag till mer än rörelsehinder. Förbundsstyrelsen lägger ett visionärt verksamhetsprogram utifrån tre prioriterade områden som är universell design, jämlik och jämställd hälsa och personlig assistans samt andra insatser enligt Socialtjänstlagen (SOL). Förslaget på verksamhetsprogram innehåller även övergripande budskap, kortsiktiga och långsiktiga mål. Diskrimineringsfallet DHR anmälde 1 januari 2015 ett länstrafikbolag för diskriminering pga bristande tillgänglighet. Huvudförhandlingen i tingsrätten inledes i december 2016 efter att Diskrimineringsombudsmannen inte ville driva fallet vidare. I förhandlingen i tingsrätten stod det klart att frågan om det är länstrafikbolaget eller bussbolaget som är ansvarig är något som behövdes klargöras. Tingsrätten valde att skicka ansvarsfrågan till Högsta Domstolen för en förhandsprövning då domaren ansåg att det inte fanns ett predikat på området. I början av maj beslutade Högsta Domstolen att ta upp frågan för prövning. Ärendet kan få stor inverkan på trafikhuvudmannen och de som kör trafiken, inte bara när det gäller diskriminering utan i alla frågor som rör relationen resenär och trafikföretaget. Nu arbetar DHR också med att färdigställa ett PM om bristande tillgänglighet med tillhörande checklista som sedan ska publiceras på vår hemsida. Syftet är att med kunskap i enkelt format stötta personer med nedsatt rörelseförmåga i processen att anmäla en upplevelse om att ha blivit utsatt för diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. Almedalsveckan DHR var engagerade i två evenemang under politikerveckan i Almedalen. Vi deltog för andra året i Tillgänglighetarenan tillsammans med Hissförbundet (branchorganisationen för hissar), Parasportförbundet och ett av de större seniororganisationerna SPF Seniorerna. I seminarierna medverkade bl.a. flera byggbolag, ledande personer från fastighetsbranschen och bostadsministerns statssekreterare. Tillgänglighetsarenan tog också fram en pistkarta över Visby för att illustrera hur svårtillgänglig utomhusmiljön kan vara för personer med nedsatt rörelseförmåga. Vi arrangerade även ett seminarium som lyfte frågan om personlig assistans och sexualitet. Rubriken på seminarier, Ligga eller inte ligga en fråga om assistans utnämndes av makthavare.se till en av Almedalsveckans mest attraktiva rubriker med motiveringen:

3 DHR som anordnar det här seminariet väver in det tabubelagda ämnet sex i en parafrasering av några av Shakespeares mest bevingade ord. Med en smula humor eller illvilja går det dessutom att missförstå arrangörens intention med personlig assistans. Den här seminarierubriken är ett mästerverk, kort och gott! Vårt syfte med seminariet var ett ge ett tillskott till den pågående debatt kring nedskärningar och utredning av LSS som just nu pågår. DHR vill framförallt uppmärksamma hur intentionerna med LSS missas genom att Försäkringskassan och kommuner förändrar praxis. Vi vill också visa på hur övervältring av kostnader bl.a. leder till ett orimligt och verklighetsfrånvarande synsätt på assistansanvändares vardagliga behov och även sådana som personer som inte har personlig assistans ser som självklara. DHR medverkade också, genom förbundsordförande Rasmus Isaksson, i ett panelsamtal om upphandling av färdtjänst där vårt huvudsakliga budskap var att huvudmännen bör prioritera kvalitet före ekonomi i upphandlingsförfarandet. DHR deltog även i Mångfaldsparaden som blivit tradition under Almedalsveckan. DHR tog en stor roll i att samordna och bjuda in övriga funktionshinderrörelsen att gå med oss under parollen Samma fördomar, samma kamp som för övrigt också brukar vara vårt budskap i Prideparaden. Årets Mångfaldsparad såg vi som särskilt viktig då Almedalsveckan både i debatten före och under veckan i media har dominerats av nazistiska nordiska motståndsrörelsens närvaro under Almedalsveckan. Funktionshinderrörelsen har markerat kraftfullt mot nordiska motståndsrörelsens närvaro och assistanskooperativet JAG satte i samarbete med Funktionsrätt Sverige (tidigare Handikappförbunden) upp en utställning om nazismens illdåd mot personer med funktionsnedsättning genom det s.k. T4- programmet. JAG hade tilldelats monterplats intill nordiska motståndsrörelsen vilket fick JAG att bojkotta senare delen av Almedalsveckan. Utställningen lämnades dock kvar på platsen. Bilstöd för personer med funktionsnedsättning Från 2017 gäller ett nytt regelverk för det statliga bilstödet för personer med funktionsnedsättning. Stödet, som funnits i knappt 30 år, är till för att köpa eller anpassa ett fordon efter individens behov och kostar samhället dryga 300 miljoner kronor per år. Kostnaden för anpassningen står staten genom Försäkringskassan för. Stödet har gett individen stora möjligheter till ett självständigt liv och innebär i praktiken att en person kan köpa en valfri och lämplig bil för i huvudsak egna pengar och få den anpassad utifrån sin funktionsnedsättning. DHR ser på bilen som ett hjälpmedel som ökar rörelsefriheten och delaktigheten för många människor med nedsatt rörelseförmåga. Alternativet är för många den mer begränsande färdtjänsten

4 då kollektivtrafiken fortfarande inte är fullt ut tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Men nu oroas DHR av signaler om att handläggningen av stödet på Försäkringskassan totalt har avstannat. Tillämpningen av de nya bilstödsreglerna tycker vi påminner om övriga besparingar regeringen kräver att Försäkringskassan ska göra gällande personer med funktionsnedsättning, som inom den personliga assistansen. Försäkringskassan väljer att tolka det nya reglerna så att förutsättningarna för den som behöver bilstödet försämras drastiskt, framförallt ekonomiskt med begränsad rörelsefrihet och delaktighet som följd. Sedan de nya reglerna infördes kräver Försäkringskassan exempelvis att den som behöver en mera anpassad bil köper en minibuss, ett fordon som kan kosta långt mer än det dubbla jämfört med en vanlig personbil eller en mindre van. På det sättet kommer Försäkringskassan undan kostnader för vissa anpassningsåtgärder. Det kan handla om att man slipper kostnaden för att installera en rullstolsrobot som lyfter in rullstolen i bakluckan för den som själv flyttar över från rullstol till förarsätet och därefter behöver få in rullstolen i bilen, eftersom förflyttningen kan ske inne i en minibuss varvid rullstolen inte behövs lyftas separat in i bilen. Det kan också handla om att slippa kostnaden för en sänkning av bilgolvet i en mindre van för den som sitter kvar i sin egen rullstol när hen kör bilen eller åker som passagerare, men som utan en golvsänkning riskerar att få en besvärlig körställning eller slå huvudet i biltaket, eftersom minibussen har större utrymme mellan golv och tak än en mindre van. Genom att endast bevilja bilstödet vid köp av minibuss lägger Försäkringskassan i stället en mycket större ekonomisk börda på individen som söker bilstödet, då hen måste stå för merparten av kostnaderna vid inköpet av den mycket dyrare minibussen. Kravet att gå upp en modell behöver heller inte bero på anpassningar som är särskilt dyra. Även ett behov av automatisk växellåda, som alla behöver som kör med handreglage, kan medföra att du måste välja en dyrare modell där detta ingår i standardutförandet. Det sätt som Försäkringskassan tolkar de nya reglerna på, får flera allvarliga konsekvenser för både individ och samhälle. Många kommer inte ha råd att köpa den bussliknande bilen som förutom dyrare pris även medför större bränslekostnader och en betydligt högre fordonsskatt som individen ska betala. En minibuss är dessutom ett opraktiskt fordon speciellt i stadsmiljöer. Parkering och liknande blir stora utmaningar. Till detta tillkommer att dessa stora bilar inte är trafiksäkra på samma sätt som mindre bilar, de är bland annat undantagna från flera

5 krocktester på grund av sin storlek. De stora fordonen har också en mycket större miljöpåverkan. Vi menar att vi därför mot vår vilja blir miljöbovar när vi tvingas välja en större bilmodell än vi egentligen vill ha. Att kunna åka med en egen anpassad bil ser med Försäkringskassans nya tillämpning ut att bli en klassfråga. De som inte har råd kommer att behöva använda sig av färdtjänst, vilket i sig ger högre samhällskostnader, dock inte statliga utan kommunala. Färdtjänsten begränsar också individen som inte längre själv bestämmer över sin tid. DHR arbetar just nu på en debattartikel utifrån dessa skrivningar (ovan). Hjälpmedelsutredningen DHR har skrivit ett remissyttrande avseende På lika villkor! delaktighet, jämlikhet och effektivitet i Hjälpmedelsförsörjningen (SOU 2017:43). Några av de synpunkter vi tar upp är att vi vill att hjälpmedel ska regleras i en rättighetslag som kan garantera mer jämlika förhållanden vad gäller utbud, kostnader och regler. DHR anser att hjälpmedel ska vara kostnadsfria men kan gå med på att hjälpmedel ingår i det medicinska högkostnadsskyddet. Vi trycker också på informationsansvaret hos förskrivarna av hjälpmedel om att informera individen om lämpliga hjälpmedel och vad det finns för hjälpmedel att tillgå. Vi är kritiska till att regeringen inte vill gå längre i att avskaffa avgifter för individen på hjälpmedel. Dessutom är vi kritiska mot hur personliga behov ska definieras för att få hjälpmedel. De uppräknade personliga behoven i utredningen är ensidigt knutna till hem och närmiljö samt missar ett antal olika perspektiv däribland hjälpmedlets betydelse för folkhälsan, sexualhjälpmedel och att personer med funktionedsättning också kan ha ett föräldraansvar. DHR tycker inte att personliga behov behöver specificeras alls och speciellt inte i en ordalydelse som låter som Grundläggande behov i en helt annan lagstiftning LSS! LSS och andra insatser enligt Socialtjänstlagen (SOL) Regeringens kritiserade översyn av den personliga assistansen fortsätter. Desirée Pethrus lämnade uppdraget på egen begäran den 1:e augusti och riktade samtidigt kritik mot regeringen om att utredningen hade tilldelats för lite resurser för att utreda en sådan komplex fråga. Ny utredare är Gunilla Malmborg. Den rapport som Bengt Westerberg har skrivit och som fått namnet Personlig assistans en kritisk granskning av regeringens direktiv till LSS-utredningen, är nu färdigställd och utgiven. DHR är med och finansierar rapporten och har därför fått en sida i rapporten att förmedla intryck från verkligheten. Här har DHR tillfrågat

6 Tobias Holmberg att bidra med sin berättelse om vilken betydelsen assistansen har för honom och varför det är viktigt för honom att få behålla den. Övrigt Vi arbetar med en remiss gällande kommittédirektiv avseende stärkt rättssäkerhet och effektiv handläggning av ärenden i mål om socialförsäkring som ska besvaras senast den 31:a januari. En Workshop ska hållas i ämnet riksfärdtjänst någon gång i början av nästa år. Vi ska producera ett PM om tillgänglighet i bostäder. Sammanställt av Rasmus Isaksson, förbundsordförande DHR