Regionalt serviceprogram för Örebro län

Transkript

1 Regionalt serviceprogram för Örebro län Publ nr. 1

2 Innehåll Inledning... 3 Bakgrund-erfarenheter från RSP Innehåll i RSP Analys... 5 Ökad globalisering och konkurrens ställer nya krav på regionerna... 5 Företagandet i länet... 6 Befolkning... 9 Region- och arbetsmarknadsförstoring-ökad rörlighet för människor och företag Fysisk infrastruktur-länets väg- och järnvägsnät Kollektivtrafiken Fiberutbyggnaden Kartläggning av orter och serviceutbudet i länet Koppling till övriga program för regional tillväxt-rus, RÖP, Länstransportplanen, Regionalt trafikförsörjningsprogram, Landsbygdsprogrammet, Digitala agendan... Partnerskapet-Rådet för landsbygdsutveckling Kommunernas medverkan i genomförandet av programmet Hållbar utveckling Programmets avgränsning Övergripande syfte och mål med programmet Prioriterade områden Dagligvaruförsörjning Drivmedelsanläggningar Grundläggande betaltjänster Servicepunkter Uppföljning och utvärdering Handlingsplan

3 Inledning Den 2 maj 2013 beslutade regeringen om ett nytt regionalt serviceprogram (RSP) för perioden 1 april december Programmet ska huvudsakligen inriktas mot den kommersiella servicen med vilket avses dagligvaru- och drivmedelsförsörjning. Annan service som ett komplement till den kommersiella kan ingå om det finns orter och områden som efterfrågar ett bredare utbud av service. Syftet med RSP som regeringens beslut grundas på är att skapa en god tillgång till service i alla delar av landet. Att bevara och utveckla servicen har stor betydelse för att upprätthålla attraktiva livs- och boendemiljöer och ge företagen förutsättningar och verka och växa på landsbygden. Länsstyrelsen i Örebro län har uppdraget med att ta fram och genomföra processen med RSP i enlighet med de riktlinjer som Tillväxtverket utarbetat. Fr.o.m. 1 januari 2015 går programansvaret över till Landstinget (Region Örebro) i och med regionbildningen. Programmet ska bygga på en analys av servicebehovet i länet med fokus på landsbygden och baseras på de erfarenheter som tagits tillvara under programarbetet med RSP RSP har formats i samråd med flera av de aktörer som ingår i Länsstyrelsens råd för landsbygdsutveckling, bl.a. kommunerna, Regionförbundet som har huvudansvaret för den regionala tillväxtpolitiken och Länsbygderådet. Rådet har även utgjort partnerskap för RSP En bred samverkan i framtagandet har varit väsentligt för att bestämma och förankra insatsområden och mål och integrera innehållet med övriga för länet kommunala och regionala planer, program och strategier för landsbygdsutveckling och regional tillväxt. Bakgrund-erfarenheter från RSP RSP har omfattats av 42 landsbygdsorter och 6 insatsområden, varav de som berör den kommersiella servicen varit mest framträdande. I länet finns idag fler butiker och drivmedelsanläggningar på landsbygdsorterna än vad som var fallet 2010 när programmet tog sin början. På några orter som saknar dagligvaruaffär har andra åtgärder såsom hemsändning och anropsstyrd busstrafik till kommunens centralort testats med positivt resultat. Trots ett stort antal butiker och andra alternativ för att tillförsäkra en tillgång till dagligvaror finns det fortfarande orter och områden där servicen inte fungerar till fullo. Det går således inte att dra slutsatsen att dagligvaruförsörjningen är helt tryggad över hela länet även om tillgången till dagligvaror i stort är god. Några butiker har en låg omsättning och dålig lönsamhet som gör att de kan komma att läggas ned under den kommande programperioden. Det är inget självändamål att till varje pris behålla varje landsbygdsaffär. Det primära är att få väl fungerande, långsiktiga och hållbara lösningar oavsett distributionsform som kan förse boende och företag med dagligvaror, vilket RSP kommer ta fasta på. Under programperioden har ett flertal investeringar i drivmedelsanläggningar genomförts. Överlag har länet en bra täckning med drivmedelsstationer även på landsbygden. 3

4 Fler investeringar kan dock göras då några orter som anser sig behöva drivmedel för sin strategiska utveckling saknar en station. Utöver den kommersiella servicen har mest tid i programarbetet lagts på försök att starta upp servicepunkter, företrädesvis i butikerna som ett komplement till dagligvaruförsäljningen. Via de projekt som drivits och i de samtal som förts i övrigt med utvecklingsgrupper, byalag etc. har förfrågan om annan service lyfts fram som både avser boende och företag. Behovet av service innehålls- och omfångsmässigt ser olika ut. Förutom traditionella kringtjänster som en butik kan tillhandahålla som ombud för AB Svenska Spel, ATG, Systembolaget AB, Posten AB, Schenker, DHL m.m. har enklare kommunala informationstjänster och lokal turistinformation framför allt på sommaren setts som angeläget. Följaktligen finns brister i utbudet av service och fler servicefunktioner kan behövas som inte finns idag. Ett annat serviceområde som aktualiserats de senaste åren är grundläggande betaltjänster. Med grundläggande betaltjänster menas primärt kontantuttag, betalning av räkningar samt kontanthantering för företag och föreningar. Genom de medel som kanaliserats via Post- och telestyreslen har Länsstyrelsen som har ett särskilt uppdrag med betaltjänsterna intensifierat sitt arbete under Flera möten har hållits med de målgrupper som är föremål för insatser, t.ex. äldre via PRO-föreningar och föreningslivet genom studieförbund. I en undersökning som Länsstyrelsen genomförde 2012 framkom att flera företag på landsbygden upplever stora problem med att lämna dagskassor och växla pengar. Det underlag som Länsstyrelsen samlat in indikerar tydligt att brister finns och att marknaden inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Vad gäller övriga insatsområden i RSP , servicekontor i tätorter, lokal upphandling och samordnade transporter har få eller inga programaktiviteter genomförts då engagemanget och intresset varit svalt. Flera faktorer har säkert spelat in att så varit fallet, besparingsbeting på statliga förvaltningar, den ekonomiska situationen i kommunerna kan nämnas. Ur servicesynpunkt är varje område viktigt för att förbättra servicen till samhällsmedborgare och näringsliv, men då det nya serviceprogrammet i första hand ska ha en tydlig koppling till den kommersiella servicen kommer dessa områden inte inrymmas i RSP Den statliga verksamheten (Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket) som ingår i den samordnade servicen på servicekontoren kan om möjligt ingå som en del i Länsstyrelsens uppdrag med att samordna de statliga myndigheternas verksamheter i det regionala utvecklingsarbetet. Innehåll i RSP Med utgångspunkt från de erfarenheter och resultat som RSP genererat kommer det nya programmet ha färre insatsområden och fokusera på: Dagligvaruförsörjning Drivmedelsanläggningar Servicepunkter Grundläggande betaltjänster Några få områden med prioritering mot den kommersiella servicen med kompletterande service ska också bidra till högre effektivitet i programgenomförandet och bättre måluppfyllelse. 4

5 Se mer under rubriken om programmets avgränsning. Analys Analysen består av två delar. Först ges en kort övergripande bild av länet som beskriver trender och omvärldsförändringar som har och kommer att få ökad betydelse för befolkningsutveckling, befolkningsströmmar och demografi, arbetsmarknad och pendling som är nära förbundna med varandra, företagande, näringslivsstruktur och näringslivsutveckling, infrastruktur (väg och järnväg), kollektivtrafik och utbyggnaden av fiber. Nämnda områden inverkar både på centralorter och landsbygden utifrån det som händer och sker i och runt omkring vår region. Avsnittet bidrar till att synliggöra de möjligheter och hinder som råder i dag för att bibehålla och i förlängningen utveckla servicen på landsbygden, vilket både utformingen och genomförandet av programmet måste förhålla sig till. I det avsnitt där RSP kopplas till övriga program för regional tillväxt ges ytterligare förklaringar som förtydligar sambanden. I den andra delen bryts analysen ned på ortsnivå i respektive kommun. En kartläggning över dagens utbud av service på de orter som kommer att ingå i programmet presenteras (tillgång till dagligvarubutik, drivmedelsstation samt betaltjänster). Avsnittet innehåller en sårbarhetsanalys som visar närmaste alternativa serviceställe om en viss typ av service försvinner. Även befolkningsstatistik tas fram samt en mera preciserad beskrivning över vägnät (standard, avstånd till närmaste centralort), kollektivtrafik (turtäthet till centralort) och fiberutbyggnad (väsentligt för att implementera nya servicelösningar både privat i hemmet och i en servicebutik). Omständigheter som särskilt bedöms inverka på beteendet till att nyttja servicen lokalt i det direkta närområdet (köptrohet m.m.). Sammanställningen kommer att ingå som en bilaga till programmet (tillsvidare arbetsmaterial). Ökad globalisering och konkurrens ställer nya krav på regionerna Globaliseringen, urbaniseringen och utvecklingen mot en mer specialiserad arbetsmarknad påverkar nationer och regioner i allt högre grad. Konkurrensen mellan nationer och mellan regioner blir mer påtaglig. Människor och företag ökar sin benägenhet att röra sig mellan nationer och regioner och söker sig till de platser där attraktionskraften att bo, leva, utbilda sig, arbeta och verka som företagare är som störst. En region konkurrerar därmed om både företag och välutbildad arbetskraft. Effekten blir att varje region måste stärka sin förmåga att konkurrera och målmedvetet och långsiktigt satsa på de fokusområden som ger mest nytta för människor och företag. Det är snarare regioner än nationer som bär på konkurrensfördelar, vilket den regionala tillväxtpolitiken tagit fasta på. Målet för den regionala tillväxtpolitiken är att hela Sveriges utvecklingskraft ska tas tillvara, men det är varje regions lokala och regionala förutsättningar att bidra till tillväxten som politiken ska vila på. Olika regioner har dock olika förhållanden att ta hänsyn till för att nå framgång i sitt tillväxtarbete. Samhällsutvecklingen som sker gör att företags och människors handlingsutrymme i en omställningsfas begränsas då vi inte själva styr fullt ut över det som sker. För flera regioner är det en fråga om att anpassa sig till de trender och den regionala och lokala situation som råder. Näringsliv och individer har att i möjligaste mån ställa om sig för att bevara och flytta fram sin konkurrensposition nationellt och globalt. Ett annat problem i sammanhanget är att många regioner är för små för att på egen hand skapa en gynnsam tillväxt. Samverkan över geografiska gränser inom nationen och även utanför Sverige blir allt väsentligare för att vissa regioner ska kunna utvecklas. Det gör att 5

6 administrativa gränser inom en nation och gränser mellan nationer inte får utgöra ett hinder för en regions möjlighet att konkurrera. Ur ett regionalt tillväxtperspektiv bör regionerna idag mer ses som funktionella än administrativa. Det blir naturligt att samverka då regionerna finner gemensamma nämnare för sin utveckling. Ovanstående perspektiv ger en kontext och förklaring till det nuläge Örebro län befinner sig i. Det ger även en ökad förståelse för vad som ligger till grund för vad länet strävar efter och vad som är ett tänkbart och önskvärt tillstånd att uppnå framåt i tiden. Företagandet i länet I Örebro län finns flera starka tillväxtbranscher som kan vidareutvecklas. Samtidigt finns det områden där vi ännu inte på bästa sätt utnyttjat våra möjligheter. Bas- och tillverkningsindustrin är fortfarande viktig inom regionen. Ökad produktivitet och global konkurrens har dock medfört att många företag fått specialisera sig och satsa mer på FoU och innovationer för att bli konkurrenskraftiga. Strukturomvandlingen har gjort att ca industrijobb försvunnit i länet sedan slutet av 1980-talet. Det är innovationskraften och spetskompetensen som ger branschen dess konkurrensförsprång. Därför är det av stor vikt att företagen kan fortsätta vara innovativa och ligga i framkant i utvecklingen av nya produkter och produktionsprocesser. I nuläget är de expansiva branscherna kopplade till företag med inriktning mot avancerad tillverkningsindustri, teknik i övrigt, tjänster, handel samt process- och råvaruindustrin. Även den offentliga sektorn är stor. Inom dessa områden är flest sysselsatta. Sammanlagt finns det lite mer än företag i länet (alla inräknade företagsformer ingår inte i tabellen nedan). Av dem är 99 procent småföretag med 0-49 anställda. En femtedel av företagen drivs av kvinnor och 12 procent av någon person med utländsk bakgrund. Örebro län ligger därmed strax under riksnivåerna. Ungefär hälften av företagen tillhör gruppen tjänstenäringar, en femtedel är areella näringar och övriga kategoriseras som industrinäringar. På landsbygden finns det flest företag inom jord och skog följt av företag inom byggindustrin, handel och företagstjänster. Antalet nystartade företag och nyetableringar har starkt koncentrerats till Örebro kommun och då i första hand i eller i närheten av Örebro stad. Några kommuner till har haft ett bra tillskott av nya företag 2013, främst de som också haft en något ökad befolkningstillväxt, t.ex. Karlskoga och Lindesberg. Ett visst samband kan därmed ses mellan befolkningstillväxt och tillväxten av nya företag. Det finns klara skillnader mellan kommunerna när det gäller tillväxt, utveckling och sysselsättning. I Örebro kommun som är centrat i den lokala arbetsmarknadsregion där åtta av länets tolv kommuner ingår finns ett mera diversifierat näringsliv i jämförelse med övriga kommuner som har en något mera ensidig näringslivsstruktur. En kommun med ett fåtal homogena branscher blir mera sårbar när konjunkturen viker. Den som förlorar jobbet får svårare att ställa om sig och gå över till ett nytt jobb i kommunen. Det ger också negativa effekter på inflyttningen eftersom det inte är lika enkelt att hitta sysselsättning åt både mannen och kvinnan i en familj. 6

7 I Örebro stad med omnejd finns flest kunskapsintensiva företag och flest tillväxtbranscher. Här är också utbudet av kvalificerad arbetskraft som störst. Örebro kommun har störst tillgänglighet till arbetsplatser. Hällefors kommun har lägst tillgänglighet till både arbetsplatser och arbetskraft. Vad beträffar antalet arbetsställen i länet så dominerar de areella näringarna tillsammans med näringsgren fastighet, försäkring och kreditinstitut. Antal företag per kommun Källa: Bolagsverket Antal nyregistrerade företag 2013 per kommun. Källa: Bolagsverket 7

8 Antal arbetsställen 2013 efter näringsgren (SNI 2007) Näringsgren Antal Andel Örebro län Riket Örebro län Riket Areella ,4 19,9 Tillverkning, gruvor, energi ,7 5,0 Byggindustri ,5 8,1 Handel ,2 11,9 Hotell och restaurang ,8 2,7 Transport och kommunikation ,9 2,6 Fastighet, försäkring, kreditinstitut ,5 26,1 Myndigheter, utbildning, hälso- och sjukvård ,5 7,7 Andra samhälleliga och personliga tjänster ,4 16,0 Samtliga exkl okänd näringsgren Näringsgren okänd Totalt Källa: Statsitiska centralbyrån, Företagsregistret Antal arbetsställen 2013 efter region och näringsgren (SNI 2007)* Kommun/Region Areella näringar Totalt Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Örebro län Riket *) exkl. näringsgren okänd Källa: Statistiska centralbyrån, Företagsregistret Procentuell fördelning* Kommun/Region Areella näringar Industrinäringar Tjänstenäringar Industrinäringar Tjänstenäringar Totalt Askersund 35,3 16,2 48,4 100 Degerfors 29,8 16,1 54,1 100 Hallsberg 28,9 17,5 53,6 100 Hällefors 26,3 18,2 55,5 100 Karlskoga 15,0 16,3 68,7 100 Kumla 20,0 18,6 61,4 100 Laxå 30,3 17,3 52,5 100 Lekeberg 44,2 15,4 40,4 100 Lindesberg 36,2 15,9 47,9 100 Ljusnarsberg 26,2 20,7 53,1 100 Nora 27,6 15,8 56,6 100 Örebro 13,3 11,4 75,2 100 Örebro län 21,4 14,2 64,4 100 Riket 19,9 13,1 67,1 100 *) exkl. näringsgren okänd Källa: Statsitiska centralbyrån, Företagsregistret 8

9 Befolkning Ett uttalat mål inom det regionala tillväxtarbetet är att Örebro län ska öka sin befolkning till invånare senast år december 2013 bodde drygt invånare i länet, utspridda på 12 kommuner, vilket utgör ungefär 3 % av landets hela befolkning. Befolkningsmässigt har länet totalt sett haft en svagt ökande befolkning under RSP-perioden , men obalanserna mellan kommunerna är stor. Det är främst Örebro kommun och då företrädesvis Örebro stad som växer snabbast. Närmare hälften av de som bor här finns i Örebro kommun (49 %). Örebro är idag landets sjunde största stad och en av de mest expanderande. Framtidsprognoserna visar att befolkningen även framgent starkt kommer att koncentreras till i huvudsak Örebro kommun med omnejd, men även Kumla och Hallsberg kan förvänta sig en befolkningstillväxt i och med närheten till Örebro. I ett längre perspektiv sedan millennieskiftet är det förutom Örebro kommun bara Kumla och Lekeberg som ökat sin befolkning. Sedan årsskiftet har dock några kommuner till vänt trenden och haft en positiv befolkningsutveckling. Karlskoga och Lindesberg hade 31 december 2013 fler invånare än vad som var fallet vid mätningen 31 december Räknat ett år tillbaka har samtliga kommuner växt befolkningsmässigt förutom Hallsberg, Hällefors och Lekeberg som minskat befolkningen marginellt. 9

10 Den senaste befolkningsstatistiken som finns uppdelad på centralorter och kommun som helhet är från Total befolkningsmängd i länet var då fördelat på i centralort (70 % av befolkningen) och utanför i den tätortsnära landsbygden (30 % av befolkningen, benämns landsbygd nedan). Uppdelat per kommun var fördelningen 31 december 2010: Askersund Total folkmängd: Centralort: (34 %) Landsbygd: (66 %) Totalt folkmängd 31 december 2013: (-1,6 %) Laxå kommun Total folkmängd: Centralort: (54 %) Landsbygd: (46 %) Totalt folkmängd 31 december 2013: (-1,9 %) Hallsbergs kommun Total folkmängd: Centralort: (47 %) Landsbygd: (53 %) Totalt folkmängd 31 december 2013: (+- 0) Kumla kommun Total folkmängd: Centralort: (69 %) Landsbygd: (31 %) Totalt folkmängd 31 december 2013: (+2,2 %) Degerfors kommun Total folkmängd: Centralort: (77 %) Landsbygd: (23 %) Totalt folkmängd 31 december 2013: (- 1,5 %) Karlskoga kommun Total folkmängd: Centralort: (91 %) Landsbygd: (9 %) Totalt folkmängd 31 december 2013: (+ 0,2 %) Örebro kommun Total folkmängd: Centralort: (79 %) Landsbygd: (21 %) Totalt folkmängd 31 december 2013: (+ 3,8 %) 10

11 Lekebergs kommun Total folkmängd: Centralort (Fjugesta): (29 %) Landsbygd: (71 %) Totalt folkmängd 31 december 2013: (+ 2,2 %) Nora kommun Total folkmängd: Centralort: (62 %) Landsbygd: (38 %) Totalt folkmängd 31 december 2013: (- 0,5 %) Lindesbergs kommun Total folkmängd: Centralort: (40 %) Landsbygd: (60 %) Totalt folkmängd 31 december 2013: (+ 0,6 %) Hällefors kommun Total folkmängd: Centralort: (63 %) Landsbygd: (37 %) Totalt folkmängd 31 december 2013: (-3,3 %) Ljusnarsbergs kommun Total folkmängd: Centralort (Kopparberg): (61 %) Landsbygd: (39 %) Totalt folkmängd 31 december 2013: (-1,1 %) Människors benägenhet att bestämma val av bostadsort styrs allt mer av vart det finns arbeten, service och ett rikt utbud av fritidsaktiviteter och nöjen. Framför allt närheten till en bred arbetsmarknad är angeläget när folk väljer bostadsort. Länet har som beskrevs ovan haft en svagt ökande befolkning under de senaste åren. Orsaken är i första hand en ökad invandring. Att Örebro kommun och då i synnerhet Örebro stad växer och i viss mån även den tätortsnära landsbygden runt omkring Örebro kan även förklaras av den urbanisering som sker inom länet. Fler bosätter sig i eller i nära anslutning till Örebro där flest företag och en stor offentlig sektor finns som erbjuder en större arbetsmarknad. Den befolkningsförskjutning som nu sker från övriga kommuner in till Örebro kommun och Örebro stad påverkar självfallet flera kommuner negativt när befolkningen minskar. Skatteunderlaget viker och allt färre yngre som förvärvsarbetar ska försörja en större andel äldre i dessa kommuner. Befolkningens åldersstruktur har betydelse för inkomstutvecklingen och tillväxtförutsättningarna, försörjningsbördan och tillgången på arbetskraft. Om 20 år väntas antalet ålderspensionärer ha ökat med personer i Örebro län. Även den urbanisering som sker i övrigt inom kommunerna när folk flyttar från landsbygden till centralorten för med sig problem, vilket varit fallet i några kommuner. När befolkningsunderlaget på de mindre orterna på landsbygden minskar blir det allt svårare att upprätthålla en fullgod service (vid genomgången av serviceutbudet på respektive ort presenteras befolkningsdata för varje ort). 11

12 Folkmängd efter region och åldersgrupp. Antal Kommun/Region Totalt Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Örebro län Riket Källa: Statistiska centralbyrån Procentuell fördelning Kommun/Region Totalt Askersund 15,9 9,5 18,7 29,8 26,0 100 Degerfors 15,2 10,8 19,5 28,9 25,6 100 Hallsberg 17,4 11,3 22,0 27,7 21,6 100 Hällefors 13,7 12,3 17,6 27,9 28,5 100 Karlskoga 16,5 11,2 21,7 26,4 24,3 100 Kumla 20,5 11,6 25,3 24,3 18,3 100 Laxå 14,2 9,9 18,3 30,1 27,5 100 Lekeberg 19,4 9,8 23,5 26,8 20,5 100 Lindesberg 16,8 11,7 21,6 26,8 23,1 100 Ljusnarsberg 13,0 10,0 17,5 30,6 28,9 100 Nora 17,1 10,9 20,1 27,0 24,8 100 Örebro 18,4 13,5 27,1 23,5 17,5 100 Örebro län 17,7 12,3 24,2 25,4 20,6 100 Riket 17,9 11,9 25,7 25,4 19,1 100 Källa: Statistiska centralbyrån Region- och arbetsmarknadsförstoring-ökad rörlighet för människor och företag Länets geografiska läge mitt i Sverige har stor påverkan på vår förmåga att skapa tillväxt och attrahera människor och företag. Örebro län är till ytan litet, ca km². Det motsvarar ca 2 procent av hela Sveriges landareal. Geografiskt sett finns både svårigheter och möjligheter som regionen har att bemöta. I jämförelse med en storstadsregion har man i Örebroregionen som regel kortare resor från bostaden till arbete, skola och service, vilket är positivt. Vårt geografiska läge i sig kan med en fungerande infrastruktur medföra att vi kan förbättra vår potential att konkurrera då länet ligger strategiskt för att nå flera marknader både nationellt och internationellt. Som region betraktad tillhör dock Örebro län ett av de län som är för litet för att på egen hand skapa en tillfredsställande tillväxt. En av de stora utmaningarna för länet som i förlängningen även kommer beröra befolkningsutvecklingen, arbetsmarknaden och företagens förutsättningar att skapa tillväxt är region- och arbetsmarknadsförstoringen. En region- och arbetsmarknadsförstoring berör hela länet och alla länets kommuner likväl som landsbygden i kommunerna. Ett första led är att knyta samman samtliga länets kommuner till Örebros lokala arbetsmarknadsregion (LA). I dag ingår åtta av tolv kommuner i Örebros LA. Utifrån den pendling som sker finns för närvarande fyra LA i länet. 12

13 Örebro (Örebro, Laxå, Askersund, Hallsberg, Kumla, Lekeberg, Lindesberg och Nora) Hällefors Ludvika (Ljusnarsberg) Karlskoga (Karlskoga, Degerfors och Storå) Tillväxtverket bedömer att Örebroregionens lokala arbetsmarknad 2030 kommer att inkludera alla kommuner förutom Ljusnarsberg som väntas tillhöra Ludvika även i framtiden. Nästa steg är att införliva hela Örebro län i Stockholm-Mälardalens arbetsmarknadsregion. Länet ligger pendlingsmässigt fortfarande för långt bort mätt i tid det tar att pendla till Stockholm för att vi på ett naturligt sätt ska kunna ingå i Stockholmsregionen. Örebro län gränsar mot sex andra län (vilket inget annat län i Sverige gör). Trots flera grannlän har vi inget län som vi funktionellt kan bilda en gemensam arbetsmarknadsregion med (med intern arbetsfördelning och specialisering). Förhållandet gör att länet i första hand måste förlita sig till sin egen styrka. Samtidigt är samverkan över länsgränserna nödvändigt i en rad olika frågor även om vi inte kan bilda en arbetsmarknadsregion med något län. Det gör att vi aktivt måste söka länsgränsöverskridande samarbeten, främst med våra grannlän, men även nationellt och internationellt. Att binda ihop länets kommuner till en LA och i förlängningen sluta samman länet med Stockholm-Mälarregionen är en av de mest avgörande frågorna för landsbygdsutvecklingen. Städer, mindre orter och landsbygdsområden måste bli funktionellt sammanlänkade med varandra och samspela i en större LA. En region- och arbetsmarknadsförstoring väntas på så vis gynna landsbygden då det blir enklare för människor att pendla till arbete och utbildning, vilket kan bromsa den negativa befolkningsutvecklingen i delar av länet. Folk kan bo kvar på landsbygden i attraktiva områden om det inte tar allt för lång tid att ta sig till arbets- och studieorten. Även det omvända förhållandet att människor kan nå landsbygden inom en kortare tid svär ger landsbygden fördelar. Det blir lättare att starta och driva företag och skapa nya arbetstillfällen även på landsbygden om den fysiska gränsen mellan stad och land i högre grad suddas ut. En sådan utveckling får givetvis effekter även på serviceutbudet både kvantitativt och kvalitativt. Rörligheten till och från länet och även inom länet är redan i dag ganska omfattande. Pendlingen har ökat, både antalet personer som pendlar och reseavstånden ökar. Arbetspendling sker i olika riktningar, till och från länet, till och från kommuner, men även inom kommunerna. En stor del av pendlingen från en kommun inom länet sker mot Örebro. Allt fler pendlar till jobb och studier allt längre. 13

14 Arbetspendling inom länet 2012 Kvinnor Bostadskommun Arbetsställekommun Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Arbetsställekommun Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Män Bostadskommun Kvinnor och män Bostadskommun Arbetsställekommun Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Källa: Statistiska centralbyrån 14

15 Fysisk infrastruktur-länets väg- och järnvägsnät En väsentlig del för att främja en aktiv region- och arbetsmarknadsförstorting är att den fysiska infrastrukturen är välutbyggd. Länets väg- och järnvägsnät håller en relativt god standard, även om mer investeringar krävs för att förbättra infrastrukturen. En större arbetsmarknadsregion som inkorporerar alla kommuner förutsätter att mer investeringar görs för att effektivisera resandet och underlätta för transportnäringen. Kapaciteten på järnväg måste öka då den idag är allt för begränsad, vilket får negativa konsekvenser både för gods- och persontrafiken. Flödet av person- och godstrafik ökar kontinuerligt. Antalet personer som pendlar till arbete och studier blir fler och fler. Stora persontrafikstråk från väster till öster och från norr till söder går genom regionen. Bristande kapacitet är ett hinder för att uppnå målet om region- och arbetsmarknadsförstoring. E 18, E 20 och riksväg 50/Bergslagsleden som ingår i det nationella vägnätet går samman i länet. Här finns ca km statlig väg. Vad beträffar de regionala vägarna är riksväg 51 mot Östergötland, riksväg 52 mellan E20 och länsgränsen mot Södermanland, länsväg 244 mellan Nora och riksväg 50 samt väg 63 väster om Hällefors strategiska stråk för både person- och godstrafiken. Dessa vägar är de mest trafikerade i länet utöver våra europavägar och riksväg 50. Totalt finns sju s.k. primära länsvägar. Länsväg 204, Lanna - Gullspång/riksväg 26 Länsväg 205, Askersund - Grythyttan Länsväg 207, Örebro - Odensbacken Länsväg 233, Kopparberg - Ramnäs/riksväg 66 Länsväg 243, Gyttorp - Åtorp Länsväg 244, Hammarn (Hällefors) - Nora/riksväg 50/68 Länsväg 249, Arboga - Lindesberg/riksväg 50/68 Vägstandarden på våra riks- och länsvägar varierar. Riksväg 50 är den väg som i nuläget bedöms ha störst behov av förbättringar, men även en del av våra mindre länsvägar behöver åtgärdas då antalet transporter och bilresenärer stadigt ökar. En ökad frekvens av kollektivtrafik kräver på sikt att insatser genomförs för att minska restiderna och få dessa att ligga i linje med önskad målbild som Regionförbundet tagit fram. Det är en viktig del i strategin med att åstadkomma en arbetsmarknads- och regionförstoring. Riksväg 51 mot Östergötland är en av länets mest trafikerade vägar. Vägen går bl.a. förbi Hjortkvarn. 15

16 16

17 Kollektivtrafiken Länets kollektivtrafik med buss är uppbyggd utifrån ett stomnät mellan kommunernas centralorter och Örebro stad. Regional linjetrafik därutöver finns i anslutning till stomnätstrafiken. 66 olika linjer trafiker länet. Några linjer fungerar som s.k. anropsstyrd trafik. Sett till arbetspendlingen är Örebro navet i kollektivtrafiken, men även Kumla och Hallsberg är viktiga knutpunkter för resandet kollektivt med hänseende till tågtrafiken. Totalt görs tåguppehåll i 13 orter i länet. I huvudsak rör det sig om de större tätorterna men även några mindre orter som till exempel Ställdalen har tågstopp. Nora, Karlskoga, Askersund, Fjugesta och Odensbacken är några av de större orter som saknar tågstopp. I det regionala trafikförsörjningsprogrammet finns en inriktning för det framtida behovet av trafikering. Där ingår bland annat länspendeln. För att komplettera den ordinarie linjetrafiken/kollektivtrafiken har kommuner möjlighet att köra kompletteringstrafik på landsbygden. Kompletteringstrafiken är okänd för många, men innebär en möjlighet då fler landsbygdsboende kan erbjudas transport till närmaste buss eller serviceort. Anslutningen till kompletteringstrafik varierar i länet och några kommuner har valt att ta bort trafiken. Ansvaret för kompletteringstrafik är skilt från den ordinarie linjetrafiken som sköts av Landstinget. Reglerna skiljer sig också åt från kommun till kommun. 17

18 Fiberutbyggnaden Utbyggnad av fiber för bredband är en nödvändighet för att det ska vara möjligt att erbjuda och använda digitala tjänster. Situationen ser dock olika ut för befolkningen som bor i den mera perifera landsbygden i jämförelse med dem som bor i en förtätad ortsstruktur (orter med mer än 200 invånare). Det går att prata om en digital klyfta eller ett digitalt utanförskap. På orter med mer än 200 invånare kan i genomsnitt två av tre företag och hushåll ansluta sig till fiberbaserat bredbandsnät, vilket är klart över riksgenomsnittet. Kommunerna Hällefors, Hallsberg och Nora är bland de fem främsta i landet när det gäller bredbandstäckningen med fiber i orter med fler än 50 invånare. Bilden i de områden som har spridd bebyggelse är dock en helt annan. Enligt PTS bredbandskartläggning i oktober 2012 har endast 4,9 procent av företagen och 4,8 procent av alla hushåll i dessa områden tillgång till framtidssäker IT-infrastruktur. Enbart två kommuner, Hällefors och Kumla, ligger över riksgenomsnittet. I Örebro län har närmare 60 procent av befolkningen möjlighet att koppla upp sig mot fiber. Det är en ökning med 29 procent jämfört med Kartläggning av orter och serviceutbudet i länet Presenters inom kort i bilaga 1(tillsvidare arbetsmaterial). 18

19 Koppling till övriga program för regional tillväxt-rus, RÖP, Länstransportplanen, Regionalt trafikförsörjningsprogram, Landsbygdsprogrammet, Digitala agendan För att genomföra en effektiv, mål- och resultatinriktad regional tillväxtpolitik har varje län som grund för de insatser som görs utarbetat ett antal program, planer och strategier. I programmen, planerna m.m. beskrivs en önskvärd framtida målbild och de faktorer och områden som bedöms som de mest vitala för att länet ska utvecklas i enlighet med uppsatta mål. De satsningar som görs ska bidra till att länets samlade konkurrenskraft ökar. Att få största möjliga utväxling av investerade medel så att befintliga företag växer, fler företag startas och etablerar sig här så att fler kan sysselsättas är primärt för att skapa en god gemensam välfärd. Alla program, planer och strategier oavsett syfte och mål baseras på de starka tillväxtbranscher och fokusområden som identifierats sedan tidigare. Utifrån de nuläges- och sårbarhetsanalyser som gjorts måste ett program i sin utformning och i genomförandefasen även beakta och ta hänsyn till sådant som motverkar och hindrar den regionala utvecklingen. Det är möjligt att skapa förändring, men förändringen kan ta tid. För att vända en kontraktiv trend måste vi i ett första skede inse vad som ger inflytande på länet och vilka strategiska vägval vi har att göra därefter för att förbättra vår förmåga att konkurrera. Nedan angivna program, planer och strategier som ska vara styrande för den regionala tillväxtpolitiken och landsbygdspolitiken tar avstamp i SWOT-analyser och de förhållanden som är väsentliga för att företag ska vara benägna att verka här likväl som människors vilja att bo, leva och arbeta i länet. Som togs upp i avsnittet Region- och arbetsmarknadsförstoring-ökad rörlighet för människor och företag är och kommer region- och arbetsmarknadsförstoringen som drivs fram av förändrade konkurrensvillkor och en allt mer specialiserad arbetsmarknad ha inverkan på regionen både nu och i framtiden. En stark koncentration av befolkning och företag till Örebro samtidigt som en rad kommuner i övrigt påverkas negativt av en vikande befolkning, en förändrad befolkningsstruktur och en svagare arbetsmarknad gör att de inomregionala obalanserna allt mer förstärks. De skillnader som finns för att attrahera människor och företag måste i möjligaste mån jämnas ut. Samtliga program, planer och strategier med koppling till den regionala tillväxtpolitiken och landsbygdspolitiken har sina specifika syften och målinriktningar. Gemensamt är att de på ett eller annat sätt har bäring på region- och arbetsmarknadsförstoringen. Det handlar om att få stad och landsbygd att växa samman då sambandet ses som nyckeln till en positiv utveckling för alla kommuner. Därför har programmen oberoende av geografiskt fokus betydelse både för landsbygden och centralorten i respektive kommun. I Örebro län har Regionförbundet förutom en regional utvecklingsstrategi (RUS) utarbetat en regional översiktlig planering (RÖP). Det främsta syftet med RÖP är att innehållet ska ge ett rumsligt fysiskt perspektiv till RUS och vara stödjande vid framtagandet av kommunernas ÖP. Använder sig kommunerna av RÖP som ett underlag i sin process med översiktsplaneringen (ÖP) kommer varje kommuns ÖP bidra till ett mera effektivt genomförande av RUS och en högre måluppfyllelse. 19

20 Därtill finns Länstransportplanen och Regionalt trafikförsörjningsprogram (planering för kollektivtrafiken, har beslutats av Landstinget) som också är av stor betydelse för den regionala utvecklingen, inte minst för att uppnå målet om en större arbetsmarknadsregion. Även Landsbygdsprogrammet och den nya regionala digitala agendan som är på väg att tas fram ska bidra till tillväxt och attraktionskraft som gör att människor kan och vill bo på landbygden och driva företag där. De program, planer och strategier som tas upp här och de områden och prioriteringar som inryms i dessa ger också underlag och vägledning för planeringen av serviceutbudet. RSP ska koordineras och vara en integrerad del av den inriktning och det innehåll som finns i programmen etc. Program, planer och strategier varav RSP utgör ett program ska därmed inte ses isolerade från varandra. Det finns tydliga samband som måste vägas samman. Region- och arbetsmarknadsförstoringen är ett genomgående tema och genomsyrar alla dokument inom det regionala tillväxtarbetet. En effekt av den utveckling som skett och fortfarande pågår är att befolkningen och den mest kvalificerade arbetskraften och de kunskapsintensiva företagen centreras till Örebro i eller i direkt anslutning till stadskärnan. Övriga kommuner har i varierande grad inte samma dragningskraft för att attrahera människor och företag, vilket gör att varje kommuns möjlighet att bidra till tillväxt och utveckling skiljer sig åt (se ovan om befolkning och företagande). Målet i RUS är att Örebro län ska öka sin befolkning till invånare senast Även om prognoserna tyder på att det är Örebro kommun och i viss mån även kommunerna Kumla och Hallsberg som väntas öka sin befolkning mest i ett längre perspektiv framåt i tiden är det ett uttalat mål i RUS att befolkningen ska öka i alla kommuner. En befolkningstillväxt förutsätter att fler företag inom framtidsbranscher med en tillväxtpotential startas och etablerar sig i regionen. Att både befintliga och nya företag kan bli konkurrenskraftiga och medverka till att länet får en bred och diversifierad arbetsmarknad är en viktig beståndsdel i det arbete som sker kring region- och arbetsmarknadsförstoringen. För att kunna konkurrera måste företagen fortsätta vara innovativa och ligga i framkant. Ökade investeringar i innovationer och mer av FoU behövs i regionen likväl som mer investerat riskkapital. En nyckelfaktor i sammanhanget är att regionen också kraftsamlar för en ökad kompetensutveckling så att både företag och offentlig sektor har tillgång till kvalificerad arbetskraft. Länet har en i jämförelse med våra grannlän en lägre utbildningsnivå, vilket i förlängningen kan bli ett problem för näringslivets konkurrenspotential om inte kompetenshöjande satsningar genom hela utbildningssystemet görs. Innovationer och entreprenörskap och kunskap och kompetens är två av fyra utvecklingsområden i länets RUS. Trenden med att kvalificerad arbetskraft och företag inom kunskapsbaserade branscher dras till Örebro med omnejd är och kommer vara väsentligt för hela regionens förmåga att konkurrera. Den tillväxt och expansion som sker i och runt omkring Örebro ska genom region- och arbetsmarknadsförstoringen ge övriga kommuner en bättre grund för att öka sin befolkning och generera företag, tillväxt och sysselsättning. Kommunerna kommer även framgent ha olika förutsättningar att locka till sig människor och företag och bidra till länets samlade tillväxt, men en region- och arbetsmarknadsförstoring är en viktig grundförutsättning för att utjämna de obalanser som nu finns sett till befolkningsmängd, befolkningsstruktur och företagende (se beskrivning under rubriken Region- och arbetsmarknadsförstoring-ökad rörlighet för människor och företag). 20

21 Att på sikt kunna binda ihop en större LA i regionen och därefter införliva länet i Stockholm- Mälardalsregionen är en del i utvecklingsområdet den öppna regionen i RUS. Det är i ett långsiktigt framtidsperspektiv som Örebro län kan ingå i Stockholm-Mälardalsregionen. Även det fjärde och sista utvecklingsområdet om lustfyllda möten och upplevelser har relevans för landsbygden och lokal service, vilket beskrivs i texten längre ned. Regional översiktlig planering (RÖP) tar tydligt avstamp i frågan kring region- och arbetsmarknadsförstoringen. De tre huvudsakliga inriktningsområdena är: Regionförstoring och hållbar pendling Hållbar tätortsutveckling och levande landsbygd Etableringslägen och transporter En utgångspunkt som RÖP bygger på är att den fysiska samhällsplaneringen och beslut om investeringar och regionalpolitiska insatser i övrigt måste grundas på faktorer som vart folk väljer att bosätta sig, befolkningssammansättningen i ett visst geografiskt område, benägenheten att pendla till arbete och studier, företagens val av lokalisering samt arbetsmarknadens utveckling. Det handlar om att förhålla sig till de rådanade omständigheterna på en ort. En region- och arbetsmarknadsförstoring kan för flera orter medföra att situationen ändras så att orten ges bättre möjligheter än vad som är fallet idag till att skapa attraktiva boendeområden och få företag att verka där. På en ort med en stabil eller en ökande befolkning är det lättare att upprätthålla ett bredare serviceutbud, både kommersiell och offentlig. En bättre service ger en positivt spin-off effekt så till vida att attraktionskraften att bo, leva och driva företag ökar ytterligare på sådana orter likväl som incitamenten att bygga nya bostäder. Förtätningar uppstår när fler människor och företag sluter sig samman i ett avgränsat område. Att få kommunerna att använda sig av RÖP som ett planeringsverktyg för sina ÖP är av intresse även för servicefrågorna. En varuförsörjningsplan och om möjligt i nästa steg en större serviceplan kan naturligt utgöra en del av en ÖP. RÖP kan då tjäna som vägledning för hur varudistribution och serviceutbud strategiskt ska planeras utifrån sådana förhållanden som nämndes ovan om befolkning, bostadsstruktur med förtätningar, företags lokalisering m.m. Satsningar för att underlätta ett ömsesidigt pendlande mellan stad och land och förbättra kollektiv- och godstrafiken planeras och genomförs i enlighet med Länstransportplanen och det regionala trafikförsörjningsprogrammet. En region- och arbetsmarknadsförstoring förutsätter en ökad tillgänglighet för både människor och företag för att främja en ökad rörlighet. Strategin för att uppnå ett hållbart pendlande är att fler väljer att åka kollektivt. Inomregionala kommunikationer har därför en hög prioritet i trafikförsörjningsprogrammet. I första hand ska kommunikationerna mellan kommunernas centralorter bli effektivare genom en ökad turtäthet i det s.k. stomnätet. Då Örebro stad är motorn i den LA där åtta av tolv kommuner ingår och kommer vara noden i en kommande större LA är det av särskild strategisk betydelse att direktkommunikationerna mellan kommunernas centralorter och centrumkärnan i Örebro fungerar. En ökad frekvens av expressbussar och en vidare utveckling av den spårburna trafiken även inomregionalt är härav väsentligt. Utöver stomnätstrafiken med buss och de tågförbindelser som finns sker trafik med buss i regionala trafiknät (vanliga linjenätet) som kan kompletteras med både anropsstyrd trafik och kompletteringstrafik i kommunerna. Målet i regionen är att minska restiderna avsevärt mellan kommunhuvudorterna i regionen. För att lyckas med målet behövs fler investeringar i vårt 21

22 regionala väg- och järnvägsnät. Några av våra riks- och länsvägar måste förbättras för att restiderna ska kunna kortas. Landsbygdsprogrammet som har sitt geografiska fokus utanför kommunernas centralorter kan om rätt satsningar görs påverka region- och arbetsmarknadsförstoringen positivt. Att knyta samman länets kommuner genom ökade investeringar i den fysiska infrastrukturen och bättre kollektivtrafik är centralt. Ska befolkningen öka i samtliga kommuner och landsbygden ge ett tillskott till länets samlade tillväxt och konkurrenskraft måste en aktiv landsbygdspolitik bedrivas parallellt. Landsbygdsprogrammet och dess åtgärdsområden har en strategisk betydelse för att utjämna inomregionala obalanser. Programmet har även att ta hänsyn till de skillnader som finns i länets landsbygder. Landsbygden är på intet sätt homogen. Förutsättningarna är som beskrivits tidigare olika och styrs av många parametrar. I orter som ligger längre ut i den mera perifera landsbygden har avfolkningen gått snabbare än i andra delar av länet, vilket även haft en negativ effekt på näringsliv och service. Många orter vars avstånd till närmaste centralort är relativt kort och där avståndet till Örebro är överkomligt har haft en mera stabil befolkningsmängd över tiden. Det finns landsbygdsorter som under talet ökat sin befolkning. Närheten till arbete, service och ett rikare utbud av fritids- och kulturaktiviteter är en starkt bidragande orsak, vilket visar vikten av att få en större och mera funktionell arbetsmarknad som kan inkludera fler av länets kommuner och landsbygder. Antalet företag, näringslivsstrukturen och den lilla arbetsmarknad som finns i det absoluta närområdet kan också variera. Jord- och skogsbruket är överlag en dominerande näring. Företag inom byggindustrin, mindre tjänste- och handelsföretag är andra branscher som utmärker landsbygden. Turismen är på stark frammarsch, inte minst natur- och kulturturismen som är nära förbunden med våra landsbygdsmiljöer och kulturhistoriska platser. Att bo nära naturen och uppleva lantliv och natursköna områden blir allt vanligare, exempelvis bo på lantgård. Måltid utgör ett annat av landsbygdens profilområden som lockar många besökare till regionen. Det fjärde utvecklingsområdet i RUS om lustfyllda möten och upplevelser har en klar koppling till turismen på landsbygden. Dels fyller servicen som sådan en funktion mot turism- och besöksnäringen, men servicegivarna kan också vara med och utveckla turismen genom att erbjuda olika tjänster (se nedan, koppling mellan RSP och Landsbygdsprogrammet). Landsbygden står således inför stora utmaningar, men har också många fördelar som det gäller att ta till vara på och utveckla vidare. Att helt utjämna de skillnader som finns mellan stad och land och mellan olika landsbygdsområden trots en kommande region- och arbetsmarknadsförstoringen är knappast möjligt. Alla kan inte och kommer inte att ha sin försörjning tryggad i sin hemvist genom anställning eller eget företagande. Utmaningen ligger i att långsiktigt och målmedvetet bygga vidare på den utvecklingskraft som finns och se till varje orts (och funktionellt område) specifika möjligheter att utvecklas efter egen förmåga. Landsbygdsprogrammet har och förväntas i ett framtidsperspektiv bidra till att människor kan och vill bo och leva och verka som företagare på landsbygden. I Örebro län finns en mängd olika byalag, lokala utvecklingsgrupper etc. med representanter från de som bor, driver företag och är aktiva inom föreningslivet på orten. Det engagemang och den kreativitet som också utmärker många entreprenörer i det direkta närsamhället är en resurs för landsbygden. Den regionala digitala agendan ska föra med sig att både företag, föreningar och människor ska kunna nyttja fiberutbyggnaden som gjorts, dels för att använda nya tjänster, men även för att producera nya varor och tjänster. Planering sker nu för ytterligare utbyggnad längre ut i våra landsbygder så att fler kan ansluta sig till fibernätet. 22

23 Det är i ljuset av de program, planer och strategier och vad de problematiserar och fokuserar kring utvecklingsmässigt som RSP ska ses. Som nämndes ovan kan RSP till sitt innehåll och genomförande inte betraktas avskilt från vad som händer och sker i regionen i stort. Den strukturella process som pågår och väntas fortsätta påverkar hela länet, inte minst landsbygden. RSP är en del av helheten, vilket gör att programmet måste grundas på sådana faktorer som driver utvecklingen framåt och vad som gör att regionen inte kan konkurra på samma sätt som andra regioner. I praktiken innebär det att RSP:s utformning måste anpassas utifrån vad som är möjligt och rimligt att uppnå sett till varje orts eller ett funktionellt områdes specifika situation. Genom att verka för en kvalitativ och kvantitativ service kan vi givetvis förändra en orts/ett områdes attraktionskraft och förmåga att skapa tillväxt. Utbudet av service går hand i hand med en orts/ett områdes attraktivitet och tillväxt, det finns en växelverkan däremellan. Ett brett utbud av service som svarar upp mot de krav som boende och företag har på landbygden är givetvis viktigt för attraktionskraften och tillväxten på en ort eller i ett större geografiskt område. Utan service blir det svårt att få människor att bosätta sig på landsbygden samtidigt som det kan medföra att företagen ser hinder för sin tillväxt om efterfrågad service saknas. Omvänt om befolkningen flyttar från landsbygden och företagen inte ser några fördelar med att finnas på landsbygden finns inte en tillräckligt stor köpkraft för att tillhandahålla en fullgod service. Ingen service, ingen attraktionskraft och tillväxt och vice versa. Utgångspunkten i en nulägessituation måste dock vara att valet av den service som kan erbjudas och i vilken form styrs av behoven och faktorer som befolkningsmängd och befolkningssammanssättning (demografi), antalet företag och näringslivsstruktur, pendling till centralorter för arbete och studier eller större orter på landsbygden likväl som människors benägenhet att i övrigt göra och klara av sina inköp utanför sin hemort. Här spelar även avstånd i form av restid till andra alternativa inköpsställen en roll, vilket bl.a. är avhängigt av standarden på våra vägar om avstånden inte är allt för korta. Kollektivtrafikens utbyggand och antalet turer till och från en ort måste också vägas in. Är det korta avstånd mellan en landsbygdsort och en centralort, bra vägstandard och hög turtäthet med kollektivtrafiken ökar incitamenten att göra inköpen i den större butiken i centralorten som har ett bredare utbud av varor och lägre priser. För landsbygdsbutiken på hemorten blir det då svårare att få ett tillräckligt stort kundunderlag. Omsättningen och lönsamheten försämras. Den beskrivning och bild som ges ovan har relevans för det som nu händer kring region- och arbetsmarknadsförstoringen. RSP har principiellt samma målinriktning som Landsbygdsprogrammet så till vida att programmen ska ge landsbygden bättre villkor att bidra till regionens samlade tillväxt- och utvecklingskraft. Det måste finnas en viss service på landsbygden för att inte de inomregionala obalanserna ska förstärkas ytterligare även om både serviceutbudet och formerna för hur servicen distribueras kommer variera. Kopplingen i sig mellan Landsbygdsprogrammet och RSP ska också betonas. Den traditionella kommersiella servicen som är basen i RSP är en viktig del av servicen gentemot de företag som Landsbygdsprogramet har som målgrupp. Landsbygdsprogrammets insatsområden kan också utgöra kompletterande verksamheter till några av de butiker som har potential att få ut ett mervärde av nya affärsidéer eller någon form av utvidgad service. Det får självfallet bedömas från fall till fall vad som är kommersiellt gångbart, men några landsbygdsbutiker skulle kunna bredda sitt utbud av både varor och tjänster och öka sin omsättning och förbättra lönsamheten. Två områden som är aktuella är ett ökat sortiment av närproducerad mat och butiken som en lokal turistbyrå/förmedlare av tjänster till turister på sommaren. Örebro län som det nya matlänet i Sverige och en ökad satsning på naturturism kan eventuellt komma att ingå i det nya Landsbygdsprogrammet. 23