Till riksdagens talman

Transkript

1 SKRIFTLIGT SPÖRSMÅL 13/2012 rd Rätten att använda svenska inom social- och hälsovården Till riksdagens talman Personer som lider av en fysisk eller psykisk sjukdom är särskilt beroende av vård på sitt eget modersmål. Den som är sjuk befinner sig i en sårbar situation och klarar sällan av att kommunicera på främmande språk i samma utsträckning som i vanliga fall. I språklagen och i hälso- och sjukvårdslagen föreskrivs om patienters rätt att använda antingen finska eller svenska i vårdsituationer. Om rätten att använda sitt modersmål, finska eller svenska, stadgas i grundlagens 17 där det konstateras att detta hör till medborgarnas grundläggande rättigheter. För närvarande har de ansvariga myndigheterna stora svårigheter att tillgodose de språkliga rättigheterna inom social- och hälsovården. Europarådets expertkommitté har senast i januari 2012 prickat Finland för brister i den svenskspråkiga social- och hälsoservicen. I vårdsituationer har svårigheter uppstått bl.a. då vårdpersonalen inte kunnat ge vård på svenska och då det har saknats anvisningar och informationsmaterial på svenska. Brister förekommer både i den kommunala social- och hälsovården och inom specialsjukvården. Ett allvarligt problem är att patienterna inte får t.ex. epikriser och andra vårddokument på svenska, som delvis beror på dåliga datatekniska lösningar. Ovanstående problem har även påtalats i statsrådets språkberättelse och i internationella expertbedömningar. Den så kallade "Ahtisaari-arbetsgruppen" har i sin rapport gett åtgärdsförslag för hur man ska garantera att de språkliga rättigheterna verkställs i praktiken inom social- och hälsovården. Arbetsgruppen säger bl.a. att social- och hälsovårdsministeriet bör precisera lagstiftningen, så att patientens rätt till patientjournalsdokument på sitt modersmål, finska eller svenska, garanteras. Ministeriet bör säkerställa att alla dataförvaltningssystem fungerar på landets båda nationalspråk. Vidare föreslår "Ahtisaari-arbetsgruppen" att man bör skärpa övervakningen och uppföljningen av att de språkliga rättigheterna inom vården garanteras. Alla tvåspråkiga sjukvårdsdistrikt och kommunala social- och hälsovårdsenheter bör ha särskilda språkprogram samt utreda alternativa sätt för att garantera svenskspråkig service inom primärvården. Finlands regering har i sitt regeringsprogram förbundit sig att säkerställa tillgången till socialoch hälsovårdstjänster både på finska och svenska. I regeringsprogrammet står att tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna utvecklas genom att ta i bruk de förslag som lagts fram av Ahtisaari-arbetsgruppen. I regeringsprogrammet konstateras också att social- och hälsovårdsstrukturen förnyas och att detta sker i anknytning till kommunstrukturreformen. För att nå de mål som lagen föreskriver och regeringsprogrammet bekräftar bör denna aspekt beaktas under beredningen av reformerna. Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller: Version 2.0

2 Hur kommer regeringen att genomföra de åtgärdsförslag om social- och hälsovård som ingår i den s.k. "Ahtisaari-arbetsgruppens" rapport och hur säkras den grundläggande språkliga rättigheten att använda finska och svenska i den social- och hälsovårdsreform som regeringen bereder? Helsingfors den 7 februari 2012 Christina Gestrin /sv 2

3 Suomennos KK 13/2012 vp Christina Gestrin /r KIRJALLINEN KYSYMYS 13/2012 vp Oikeus ruotsin kielen käyttämiseen sosiaali- ja terveydenhuollossa Eduskunnan puhemiehelle Fyysisestä tai psyykkisestä sairaudesta kärsivät henkilöt ovat erityisen riippuvaisia omalla äidinkielellä saatavasta hoidosta. Sairas on haavoittuvassa tilanteessa ja pystyy harvoin kommunikoimaan vierailla kielillä samassa määrin kuin tavallisesti. Kielilaissa ja terveydenhuoltolaissa säädetään potilaan oikeudesta käyttää joko suomea tai ruotsia hoitotilanteissa. Oikeudesta äidinkielen, suomen tai ruotsin, käyttämiseen säädetään perustuslain 17 :ssä, jossa tämän todetaan kuuluvan kansalaisten perusoikeuksiin. Nykyisellään vastuullisilla viranomaisilla on suuria vaikeuksia huolehtia kielellisisten oikeuksien toteutumisesta sosiaali- ja terveydenhuollossa. Euroopan neuvoston asiantuntijakomitea on viimeksi tammikuussa 2012 antanut Suomelle huomautuksen ruotsinkielisten sosiaali- ja terveyspalveluiden puutteista. Hoitotilanteissa on syntynyt vaikeuksia mm. silloin, kun hoitohenkilökunta ei ole pystynyt antamaan hoitoa ruotsin kielellä ja silloin, kun ei ole ollut saatavana ohjeita ja tiedotusaineistoa ruotsin kielellä. Puutteita esiintyy sekä kunnallisessa sosiaali- ja terveydenhuollossa että erikoissairaanhoidossa. Vakava ongelmana on se, että potilaat eivät saa esim. epikriisiä ja muita hoitoasiakirjoja ruotsin kielellä, mikä johtuu osaksi heikoista tietoteknisistä ratkaisuista. Edellä mainittua ongelmaa on myös arvosteltu valtioneuvoston kielikertomuksessa ja kansainvälisissä asiantuntija-arvioissa. Niin sanottu Ahtisaaren työryhmä on raportissaan esittänyt toimenpide-ehdotuksia kielellisten oikeuksien turvaamisesta sosiaali- ja terveydenhuollossa. Työryhmä toteaa mm., että sosiaali- ja terveysministeriön tulee täsmentää lainsäädäntöä siten, että potilaan oikeus potilaskertomusasiakirjoihin äidinkielellään, suomen tai ruotsin kielellä, turvataan. Ministeriön tulee varmistaa, että kaikki tietohallintojärjestelmät toimivat maamme molemmilla kansalliskielillä. Edelleen Ahtisaaren työryhmä ehdottaa, että kielellisten oikeuksien takaamisen valvontaa ja seurantaa on hoitoalalla tiukennettava. Kaikilla kaksikielisillä sairaanhoitopiireillä ja kunnallisilla sosiaali- ja terveydenhuoltoyksiköillä tulee olla erityiset kieliohjelmat. Lisäksi on tarpeen selvittää vaihtoehtoisia tapoja perusterveydenhuollon ruotsinkielisten palvelujen turvaaamiseksi. Suomen hallitus on hallitusohjelmassaan sitoutunut turvaamaan sosiaali- ja terveyspalvelujen saannin suomen ja ruotsin kielellä. Hallitusohjelmassa todetaan, että kielellisten oikeuksien toteutumista kehitetään Ahtisaaren työryhmän esityksiä hyväksi käyttäen. Hallitusohjelmassa todetaan, että sosiaali- ja terveydenhuollon rakennetta uudistetaan ja että tämä tapahtuu osana kuntarakenteen uudistamista. Laissa säädettyjen ja hallitusohjelmassa vahvistettujen tavoitteiden saavuttamiseksi tämä näkökulma tulee ottaa huomioon uudistusten valmistelussa. Edellä olevan perusteella ja eduskunnan työjärjestyksen 27 :ään viitaten esitän asianomaisen ministerin vastattavaksi seuraavan kysymyksen: Version 2.0

4 Miten hallitus aikoo toteuttaa Ahtisaaren työryhmän raporttiin sisältyvät sosiaali- ja terveydenhuoltoa koskevat toimenpide-ehdotukset ja miten turvataan kielelliset perusoikeudet suomen ja ruotsin kielen käyttämiseen hallituksen valmisteltavana olevassa sosiaali- ja terveydenhuoltouudistuksessa? Helsingissä 7 päivänä tammikuuta 2012 Christina Gestrin /r 4

5 Ministerin vastaus KK 13/2012 vp Christina Gestrin /r Eduskunnan puhemiehelle Eduskunnan työjärjestyksen 27 :ssä mainitussa tarkoituksessa Te, Herra puhemies, olette toimittanut asianomaisen ministerin vastattavaksi kansanedustaja Christina Gestrinin /r näin kuuluvan kirjallisen kysymyksen KK 13/2012 vp: Miten hallitus aikoo toteuttaa Ahtisaaren työryhmän raporttiin sisältyvät sosiaali- ja terveydenhuoltoa koskevat toimenpide-ehdotukset ja miten turvataan kielelliset perusoikeudet suomen ja ruotsin kielen käyttämiseen hallituksen valmisteltavana olevassa sosiaali- ja terveydenhuoltouudistuksessa? Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa: Valtioneuvoston kanslia on asettanut Kansalliskielistrategia-hankkeen toimikaudelle Hankkeen tehtävänä on pääministerin johdolla laatia pitkän aikavälin kielistrategia kahden elinvoimaisen kansalliskielen, suomen ja ruotsin, kehittämiseksi sekä konkretisoida sen pohjalta toimet hallituskaudelle. Pääministeri Jyrki Kataisen hallituksen ohjelmassa todettiin, että kielellisten oikeuksien toteutumista kehitetään Svenska Finlands folktingin keväällä 2010 asettaman presidentti Martti Ahtisaaren johtoryhmän ehdotuksia hyväksi käyttäen. Sosiaali- ja terveysministeriö osallistuu kansalliskielistrategia -hankkeeseen asiantuntijana ja sitoutuu osaltaan hankkeen tuleviin ehdotuksiin. Sosiaali- ja terveysministeriössä sekä sen alaisissa virastoissa ja laitoksissa käytiin touko- ja kesäkuussa 2009 läpi käytäntöjä ja sovittiin toimenpiteistä ruotsinkielen oikeudellisen aseman turvaamiseksi. Sosiaali- ja terveysministeriö korostaa, että myös kunta- ja kuntayhtymätasolla tulisi analysoida, miten asiakkaiden ja potilaiden kielelliset oikeudet toteutuvat ja tarvittaessa laatia kuntakohtaiset toimenpideohjelmat niiden turvaamiseksi. Toimenpiteistä huolimatta koulutetun sosiaali- ja terveydenhuollon ruotsin- ja kaksikielisen henkilöstön saatavuudesta johtuvia käytännön ongelmia saattaa kuntakohtaisesti kuitenkin esiintyä. Sosiaali- ja terveysministeriössä on vastikään valmistunut Potilasasiakirjojen laatiminen ja käsittely -niminen opas, joka sisältää huomioita myös potilasasiakirjojen kielestä. Potilasasiakirjat palvelevat ensisijaisesti potilaiden hoitoa sekä siihen liittyvää kommunikaatiota terveydenhuollon ammattihenkilöiden ja toimintayksiköiden kesken. Ne eivät ole hallinnollisia asiakirjoja, eikä niitä laadita ensisijaisesti potilaalle annettaviksi. Siten esimerkiksi kielilain (423/2003) säännökset suomen ja ruotsin kielen käyttämisestä eivät sellaisinaan sovellu potilasasiakirjoihin. Potilasasiakirjojen kielestä ei myöskään ole erityissäännöksiä. Potilaan asemasta ja oikeuksista annetun lain (potilaslaki, 785/1992) 3 :n 3 momentin mukaan potilaan hoidossa ja kohtelussa on mahdollisuuksien mukaan otettava huomioon hänen äidinkielensä, yksilölliset tarpeensa ja kulttuurinsa. Jos toimintayksikön työkieli ei ole potilaan asiointikieli (suomi tai ruotsi), on sosiaali- ja terveysministeriön näkemyksen mukaan ainakin potilasasiakirja-asetuksen 8 :n 3 momentin perusteella potilaalle lähetettävät laitoshoidon jälkeen laadittavat hoitoyhteenvedot (epikriisit) sekä terveydenhuoltolain 22 :n nojalla terveyskeskuksen antamat lääkärintodistukset ja -lausunnot käännettävä potilaan palvelussa käyttä- 5

6 Ministerin vastaus mälle kielelle. Potilasta tulee lisäksi informoida hänen oikeudestaan saada hoitoyhteenveto omalla äidinkielellään. Potilaalla on myös henkilötietolain (523/1999) ja viranomaisten toiminnan julkisuudesta annetun lain (621/1999) mukainen oikeus tarkistaa hänestä potilasasiakirjoihin merkityt tiedot. Tarkastusoikeutta käytettäessä potilaalla on oikeus saada tieto asiakirjojen sisällöstä omalla äidinkielellään, suomeksi tai ruotsiksi. Tarvittaessa tämä tulee toteuttaa käännättämällä tarkastettavat potilasasiakirjat Terveydenhuoltolain (1326/2010) 6 :ssä säädetään terveydenhuoltopalvelujen kielestä. Säännöksen mukaan kaksikielisen kunnan ja kaksikielisiä tai sekä suomen- että ruotsinkielisiä kuntia käsittävän kuntayhtymän on järjestettävä terveydenhuollon palvelunsa suomen ja ruotsin kielellä. Potilaan ja asiakkaan oikeudesta käyttää suomen tai ruotsin kieltä, tulla kuulluksi ja saada toimituskirjansa suomen tai ruotsin kielellä sekä hänen oikeudestaan tulkkaukseen näitä kieliä viranomaisissa käytettäessä säädetään kielilaissa. Sosiaalihuoltolain (710/1982) 40 :ssä on vastaava säännös. Kielellisten oikeuksien turvaaminen huomioidaan myös sosiaalihuollon lainsäädännön uudistamistyössä. Sosiaali- ja terveysministeriö on ottanut Kansallisen Terveysarkiston (KanTa) palvelujen (eresepti, valtakunnallinen arkistointipalvelu, potilaan tiedonhallintapalvelu ja katseluyhteys) toteutuksessa huomioon kielelliset oikeudet. Järjestelmät ja ohjeistus on sekä suomeksi että ruotsiksi. Sosiaali- ja terveyspalvelujen järjestäjän on huolehdittava siitä, että kielelliset oikeudet toteutuvat kaikissa palveluissa. Tämä koskee myös potilastietojärjestelmiä, joiden hankkimisesta palvelun järjestäjä vastaa. Helsingissä 3 päivänä maaliskuuta 2012 Peruspalveluministeri Maria Guzenina-Richardson 6

7 Ministerns svar KK 13/2012 vp Christina Gestrin /r Till riksdagens talman I det syfte som anges i 27 i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 13/2012 rd undertecknat av riksdagsledamot Christina Gestrin /sv: Hur kommer regeringen att genomföra de åtgärdsförslag om social- och hälsovård som ingår i den s.k. "Ahtisaari-arbetsgruppens" rapport och hur säkras den grundläggande språkliga rättigheten att använda finska och svenska i den social- och hälsovårdsreform som regeringen bereder? Som svar på detta spörsmål anför jag följande: Statsrådets kansli har den 2 november 2011 tillsatt projektet Nationalspråksstrategin för mandatperioden Projektet har till uppgift att under statsministerns ledning utarbeta en långsiktig språkstrategi för att utveckla de två livskraftiga nationalspråken finska och svenska och utifrån detta konkretisera åtgärder för regeringsperioden. I regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainen fastställdes att tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna utvecklas genom att man drar nytta av de förslag som har lagts fram av president Martti Ahtisaaris styrgrupp som Svenska Finlands folkting tillsatte våren Social- och hälsovårdsministeriet deltar i projektet Nationalspråksstrategin som sakkunnig och förbinder sig för sin del till de förslag som kommer att läggas fram inom projektet. Vid social- och hälsovårdsministeriet och de ämbetsverk och institutioner som är underställda det gick man i maj och juni 2009 igenom praxis för att säkerställa svenskans rättsliga ställning. Man kom då även överens om åtgärder för ändamålet. Social- och hälsovårdsministeriet betonar att man även på kommun- och samkommunsnivå bör analysera på vilket sätt klienternas och patienternas språkliga rättigheter tillgodoses och vid behov göra upp kommunspecifika åtgärdsprogram för att trygga dem. Trots åtgärderna kan praktiska problem som beror på tillgången till utbildad svensk- och tvåspråkig personal inom social- och hälsovården dock förekomma i de olika kommunerna. Vid social- och hälsovårdsministeriet färdigställdes nyligen en handbok om upprättande och hantering av journalhandlingar. I den har uppmärksamhet även fästs vid språket i journalhandlingarna. Journalhandlingarna betjänar i första hand vården av patienterna och kommunikationen i anslutning till den mellan de yrkesutbildade personerna inom hälso- och sjukvården och verksamhetsenheterna. De är inte förvaltningshandlingar och upprättas i första hand inte för att delges patienterna. På så vis tillämpas exempelvis bestämmelserna i språklagen (423/2003) om användningen av finska och svenska inte som sådana på journalhandlingarna. Det finns inte heller några specialbestämmelser om språket i journalhandlingarna. Enligt 3 3 mom. i lagen om patientens ställning och rättigheter (patientlagen, 785/1992) ska patientens modersmål och individuella behov samt den kultur som han eller hon företräder i mån av möjlighet beaktas i vården och bemötandet. Om arbetsspråket på en verksamhetsenhet inte är detsamma som patientens servicespråk (finska eller svenska), ska enligt social- och hälsovårdsministeriets uppfattning åtminstone de sammanfattningar (epikriser) av den vård som getts på en vårdinrättning vilka ges i enlighet 7

8 Ministerns svar med 8 3 mom. i förordningen om journalhandlingar och de läkarintyg eller läkarutlåtande som en hälsovårdscentral ger med stöd av 22 i hälso- och sjukvårdslagen översättas till det språk som patienten använder i samband med bruket av tjänsten. Patienten ska dessutom informeras om att han eller hon har rätt att få sammanfattningen av vården på det egna modersmålet. Patienten har dessutom enligt personuppgiftslagen (523/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) rätt till insyn i de uppgifter som har antecknats om honom eller henne i journalhandlingarna. När rätten till insyn används har patienten rätt att få information om innehållet i handlingarna på sitt eget modersmål, finska eller svenska. Vid behov ska det här tillgodoses genom att de journalhandlingar som rätten till insyn gäller översätts. I 6 i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) finns bestämmelser om språket i samband med hälso- och sjukvårdstjänster. Enligt bestämmelserna ska tvåspråkiga kommuner och samkommuner som omfattar tvåspråkiga eller både finskoch svenskspråkiga kommuner ordna hälso- och sjukvård på finska och svenska så att klienterna eller patienterna blir betjänade på det språk de väljer. Bestämmelser om patientens och klientens rätt att använda, bli hörd och få expeditioner på finska eller svenska samt om hans eller hennes rätt till tolkning vid användningen av dessa språk hos myndigheterna finns i språklagen. I 40 i socialvårdslagen (710/1982) finns en motsvarande bestämmelse. Säkerställandet av de språkliga rättigheterna beaktas också vid arbetet med revideringen av lagstiftningen om socialvården. Social- och hälsovårdsministeriet har vid tillhandahållandet av tjänsterna inom det nationella hälsoarkivet KanTa (elektroniska recept, rikstäckande arkiv för patientuppgifter och informationssystemstjänster med möjligheter för patienter att se sina egna hälsouppgifter via webben) även beaktat de språkliga rättigheterna. Systemen och anvisningarna är på både finska och svenska. Den som organiserar social- och hälsovårdstjänster ska se till att de språkliga rättigheterna tillgodoses i fråga om alla tjänster. Det här gäller också patientinformationssystem för vars upphandling den som organiserar tjänsterna ansvarar. Helsingfors den 1 mars 2012 Omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson 8